Synskada och arkivarbete – går det ihop?

Vad är det som gör att så många människor tycker att ordet arkiv upplevs som tråkigt? Jag ska försöka förklara varför det i själva verket är precis tvärt om.

När jag var i tonåren drömde jag om att bli journalist. Att det inte blev den banan beror på att jag var ung och inte mogen att förverkliga drömmarna på egen hand. Men också att mitt funktionshinder avskräckte mig att ta mig an alla de utmaningar som ytterligare studier skulle innebära. Men det finns många likheter med det som blev det yrke som jag i stället kom att få – som arkivarbetare.

I kontakten med besökare som kommer hit till museet får vi ofta frågor som kräver att vi gör noggrann research för att hitta de rätta svaren. Och bland får vi i uppgift att skriva texter för utställningar eller som här till vår blogg.

För mig var det inget självklart val att börja arbeta som arkivassistent. Orsaken är att jag har en medfödd synnedsättning. Jag är nämligen född med grå starr och ser bara cirka 10 procent av vad en fullt seende person gör. Eller för att göra det riktigt tydligt – med kontaktlinserna i ögonen kan jag bara läsa den översta raden på tavlan hos optikern. Dessutom har jag även nystagmus vilket är så kallad ögondarrning som medför att jag har svårt att fästa blicken och hålla den stilla.

Monica Andersson. arkivassistent på Norrbottens museum

Foto: Kjell Öberg © Norrbottens museum

Att läsa handstilar med allt från 1600-talsskrift till nutidens data- och filhantering kan kännas skrämmande och det är förvånande att det över huvud taget går till och med för många vanligt seende människor.

Det är extra tydligt för mig att äldre handskrivna dokument sällan är skapta för mina ögon. Ibland får jag också frågor från våra kunder om jag verkligen klarar det jag faktiskt gör med mitt synfel. Även vid interna möten och utbildningar har jag det svårt just för att dessa normalt sett inte är anpassade för personer med synnedsättning.

fastebrev_1580_kopia_300dpi

Museiarkivets äldsta dokument. Fastebrev från Tornedalen anno 1580. Fastebrev är den äldre motsvarigheten till lagfart.

Men man lär sig knep för att komma runt problemen och så finns det alltid kollegor att fråga eller att överlåta arbetsuppgifter på då svårigheterna blir oöverstigliga.

Då jag var yngre ville jag vara som alla andra. Jag ville köra moped. Jag ville inte ha några hjälpmedel i skolan eller i hemmet. Detta var på gott och ont och i smyg fick jag knyta näven i byxfickan.

Men med högre ålder kommer mognad och trygghet att acceptera sig själv med alla fel och brister. När jag tittar tillbaks på min barndom kan jag känna stor tacksamhet gentemot mina föräldrar och syskon som lät mig prova att vara som alla andra. För detta lärde mig att kämpa och inte ge upp inför nya utmaningar. Men jag kan samtidigt känna sorg då jag ser andra i min ålder som aldrig fått chansen att utveckla sitt eget kunnande inom ramen för det funktionshinder de har.

På min arbetsplats har jag hjälpmedel med förstoringsapparat och förstoringsglas med belysning. Att arbeta med dator är inget problem. Dagens datorer och program har så många funktioner som gör det lätt att anpassa till funktionshindrades speciella behov.

Arkivarbetet är varierande vilket många inte tror. De fördomar som finns är att man sitter och vänder gulnande dammiga papper hela dagarna och att kontakten med människor är ytterst sparsam. Men det är precis tvärt om. Att förteckna och hålla reda på stora mängder handlingar och dokument kräver sin man/kvinna med stora kunskaper. Att hitta rätt i arkiven är inte heller helt lätt på grund av att det är så stort och omfattande.

Att registrera och sortera in handlingar på rätt sätt i museets diarium kräver stor noggrannhet. Men arbetet är inte enbart stillasittande vid en dator. Det sker ofta omdisponeringar i arkivet vilket ger stora möjligheter att få sträcka på benen och ägna sig åt fysiskt arbete.

Vi har också mycket kontakt med människor genom att vi stundtals arbetar i receptionen som är vår kundmottagning där besökarna vägleds utifrån sina särskilda önskemål. Vi tar också hand om studiebesök samt deltar vid museets utåtriktade verksamheter såsom mässor, museidagar, Arkivens dag, Kulturarvsdagen, arkivkvällar med mera.

Som arkivassistent är jag ibland med i arbetsgrupper som planerar kommande utställningar på museet. I jobbet ingår också att skanna in rapporter, ritningar, artiklar och annat på beställning från till exempel museets egen personal, länsstyrelsen, företag, privatpersoner eller organisationer.

Sammanfattningsvis – arkivarbete är kul och man får så mycket tillbaka i jobbet. Vi människor lär ju av historien för att kunna förstå den samtid vi lever i och för att försöka blicka in i framtiden.

Ingenting går upp mot den känsla av välbefinnande som uppstår då jag – med min synnedsättning – hittar något i arkivet som man från början trodde var omöjligt att finna. Svårigheterna i arbetet blir lättare att bära av den tacksamhet som våra kunder ofta visar när jag kan hjälpa dem att hitta rätt bland våra samlade arkivhandlingar! Allt är inte enkelt men med vilja och stöd så kan jag fixa det mesta.

Vid tangentbordet:
Monica Andersson, arkivassistent vid Norrbottens museum

 

Fotnot:
Arkivcentrum Norrbotten är en del av Norrbottens museum och tillsammans med Norrbottens föreningsarkiv arbetar här 10 personer. Hos oss finns allt från Norrbottens Kuriren och NSD:s klipp- och bildarkiv till arkiv från privatpersoner och företag. Men här finns även föreningshandlingar, museets eget tjänstearkiv där dokumentation, bebyggelseinventeringar, arkeologiska utgrävningar och mycket annat är bevarat. Och – inte minst – finns personal som är villig att hjälpa till när frågor måste besvaras från allmänhet och myndigheter.

2 thoughts on “Synskada och arkivarbete – går det ihop?

  1. Hej!
    Jag sökte på historiska bloggar på nätet och fick upp din blogg. Tyckte att den var så intressant att jag lagt upp en länk till din blogg från min historieblogg på internetadressen http://www.samiskhistorieblogg.wordpress.com.

    Skriver själv om samisk historia från ett samiskt perspektiv. Även ett så pass ”objektiv” ämne som historia ligger mycket i betraktarens ögon.

    Förhoppningsvis får du mer besök via min länk. Själv har jag lagt upp en RSS-prenumeration på dina kommande blogginlägg.

    Lars-Nila Lasko
    http://www.lasko.mobi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s