Fältdagbok Silbojokk 2016 – tredje veckan

Så kommer här det tredje och sista avsnittet av fältdagboken från Silbojokk. Jag misstänker att det här är en av de fältdagboksbloggar som har längst eftersläpning. Men bättre sent än aldrig heter det ju!

Lördag 18 juni

Det blev ingen sovmorgon denna lördag, utan vi gjorde oss i ordning för det spännande arbete som väntade – hundförare Sophie Vallulv och sökhunden Fabels genomgång av undersökningsområdet! Om ni inte läst mitt förra inlägg där de presenterades, så gör gärna det! https://norrbottensmuseumarkeologi.wordpress.com/2016/07/08/faltdagbok-silbojokk-2016-andra-veckan/

Vi drog igång direkt, genom att Fabel och Sophie började i slänten ner mot vattnet och arbetade sig uppåt. Till en början var Fabel väldigt ivrig och såg nästan ut att ha lite svårt att koncentrera sig på uppgiften. Det var nog inte så konstigt, eftersom det antagligen finns ett ”bakgrundsbrus” av dofter från uteroderade gravar och benfragment som vi inte kan se, men som Fabel känner och blir sporrad av.

Hundförare Sophie Vallulv och den certifierade arkeologiska sökhunden Fabel i arbete. CC BY

Hundförare Sophie Vallulv och sökhunden Fabel i arbete. CC BY

Ylva och jag höll oss på avstånd och pysslade lite med annat, men följde såklart arbetet med stort intresse. Det var verkligen intressant att se dem arbeta och samarbeta. Första markeringen kom ganska direkt, en bit ner i slänten, där vi egentligen inte förväntat oss något. När Fabel markerat genom att lägga sig ner stack Sophie en gul markeringssticka på platsen. Därefter fick Fabel sin belöning – en grön gummiboll med snöre! Sophie kontrollerade snabbt om det var något uppenbart som föranlett markeringen, t.ex. ett synligt ben, men lämnade därefter platsen i stort sett orörd. Efter en kort lekstund fortsatte allvaret och arbetet med att systematiskt gå över undersökningsområdet.

Nästan hela undersökningsområdet avsöktes under ett par timmar, inklusive några kortare raster så att Fabel fick hämta andan och rensa nosen. Silbojokk var nog en utmaning på mer än ett sätt för en sökhund. Dels doftbruset jag nämnde ovan, dels har marken genomströmmats av vatten alltsedan gravarna anlades i och med att berggrunden är ytlig. Sedan höjningen av dammen 1985 har gravarna dessutom legat översvämmade stora delar av året. Detta medför att dofterna kan ha spätts ut, förflyttats och spritts nedåt slänten. Dessutom kan tidigare undersökta gravar fortfarande innehålla dofter, även om själva innehållet inte finns kvar. Detsamma gäller för de platser där vi haft dumphögar (de jordmassor vi rensar bort vid undersökningen) vid tidigare undersökningar.

Guidad visning
Vid lunch fick vi avbryta och förbereda oss för en guidad visning, anordnad av Maria Söderberg. Det blev några vändor med båten innan alla besökare kommit på plats, trots att det inte riktigt var utflyktsväder denna dag.

Maria Söderberg introducerade med lite historik och undertecknad berättade om de arkeologiska undersökningarna med en del utsvävningar om Silbojokks historia. Sophie berättade hur det kom sig att hon började som hundförare och om sitt arbete med att träna Fabel. Ylva berättade om de osteologiska analyserna (analyserna av benen) och vad de visat. Och naturligtvis berättade Åke om när de hittade de första kvarlevorna på stranden 2002.

Återkoppling på fråga
Nu ska jag komma tillbaka till en fråga som tappades bort under visningen. Jag lovade att kolla upp och återkomma med besked om hur stora kyrkorna i Silbojokk varit. Utifrån de arkeologiska undersökningarna kan vi inte fastställa detta med säkerhet, då vi inte totalundersökt hela ytan där kyrkorna stått. Men utifrån det vi fått fram hittills och med hjälp av historiska källor kan vi med ganska stor säkerhet säga att åtminstone den andra kyrkan (1692-1747) hade ett långhus som var ca 8-10 m långt och ca 6 m brett. Därutöver fanns sakristia och vapenhus, sannolikt som utbyggnader på långhuset – sakristian på N sidan och vapenhuset på S sidan.

I ett tidigare blogginlägg har jag skrivit om kyrkorna i Silbojokk och där finns bilder på Kvikkjokks gamla kapell och kapellet i Jäkkvik. Troligen såg kyrkorna i Silbojokk ut ungefär som dem. Här är länk till det inlägget: https://norrbottensmuseumarkeologi.wordpress.com/2013/07/26/silbojokk-en-fascinerande-historia-del-iii/

Tillbaka till Fabels insats
Som en liten bonus vid visningen fick besökarna se Fabel och Sophie i arbete, då de sökte av det sista området. Nu var de inne i de centrala delarna av undersökningsområdet och platsen för de två kyrkorna. Här blev det några markeringar, vilket vi förväntat oss!

Hur såg det då ut totalt, resultatet av Fabels genomsökning av området? Ja, Sophie hade plockat på sig ett tiotal gula märkpinnar på morgonen, men fick fylla på förrådet ett par gånger. Resultatet landade på 25 markeringar! Vi hann undersöka en del av dem direkt under dagen, men det var inte alltid så lätt att avgöra vad Fabel markerat på. Det hänger säkert delvis ihop med platsens något knepiga förutsättningar, men även att Fabel kan känna dofter som ligger så djupt som 1,6 m. Nu ligger knappast gravarna så djupt, men vissa kan nog ligga ner mot en halvmeter under dagens markyta. För att vi ska kunna hitta dem krävs en mer utförlig undersökning än det vi hann med direkt. Det fick vänta till kommande vecka.

Så mycket mer hann, eller orkade vi inte med denna lördag, så det var skönt att få avsluta och komma hem.

Dagens väder: + 11, mulet och duggregn som ökade till regn på em.
Dagen djur: på morgonen såg vi en älgko med två supersöta kalvar – troligen småsyskonen till fjolårskalvarna vi sett tidigare. Vid lunchtid flög havsörnen förbi över Sädvajaure och på väg hem såg vi älgkon igen, då utan kalvar.

Älgkon utan sina kalvar.

Älgkon utan sina kalvar (mitt i bild till höger om vägen).

Söndag 19 juni

Ja, inte kunde vi hålla oss från arkeologin trots att det var söndag och ledig dag. Men sovmorgon blev det i alla fall! Efter frukost ville vi testa om Fabel markerade på brända ben, då vi vid en av gårdagens markeringar hittat just ett bränt ben. Sophie och Fabel fick ta en promenad, så att Ylva och jag kunde gömma doftobjekt i huset där vi bodde. Vi riggade fyra objekt, varav två var brända ben från en bronsåldersgrav Ylva arbetade med och två andra objekt.

Trots att detta inte på något sätt var vetenskapligt, så tycker jag ändå att det var intressant att Fabel markerade korrekt på ett av objekten med de brända benen och reagerade även på det andra. Kanske han kan bli certifierad även på brända människoben i framtiden?!

Efter lunch var det tyvärr dags att säga tack och hej till Sophie och Fabel. De var tvungna att bege sig hemåt. Jag är glad att vi fick tillfälle att anlita dem och att de kunde ställa upp trots krock med andra uppdrag. Även om vi inte har det slutliga resultatet av deras arbete, så tror jag att vi kommer att ha nytta av det. Markeringarna verkar relevanta, men mest glada är vi nog över det Fabel INTE markerade. Att han var totalt ointresserad av det område som vi tolkat ligga utanför begravningsplatsen styrker vår tolkning! Sammanfattningsvis kan vi säga att Sophies och Fabels arbete kommer att vara en viktig hjälp för oss i det kommande arbetet i Silbojokk.

Dagens väder: + 10, mulet och lite regn
Dagens djur: Enkelbeckasin och snytbagge. Jag har äntligen lärt mig att det är enkelbeckasinen som är enkel att känna igen på sitt läte när stjärtfjädrarna vibrerar när hanfågeln dyker i luften. Snytbaggarna har vi haft sällskap av i huset nästan varje dag, men nu tog jag mig för att notera och fotografera den…

Snytbagge på besök.

Snytbagge på besök.

Måndag 20 juni

Blev lite sovmorgon även denna dag, då vi inväntade Lars och Frida som kom körande från Luleå på morgonen. I fält började Ylva direkt ta itu med en av Fabels markeringar, som snabbt visade sig vara en ytlig grav alldeles intill de vi undersökt veckan innan. Frida och jag tog oss an grav nr XXXVIII inom yta AA och Lars började med igenläggningen av yta AB. Det var vi sysselsatta med hela dagen.

Tisdag 21 juni

Ylva, Frida och Lars fortsatte med sina respektive sysslor från gårdagen och jag fortsatte arbetet med att dokumentera Fabels markeringar. Nu lite mer systematiskt än vad som hunnits med under lördagen. Dokumentationen bestod i inmätning, rensning av svallgrus, fotografering och beskrivning. Där svallgruset var som tjockast i de områden där sannolikheten för gravar är som störst lämnade vi vidare undersökning till framtiden. Detsamma gällde inom området för de två kyrkorna, där det med stor sannolikhet finns gravar. Där vill vi inte påverka marken och påskynda erosionen genom undersökning ”i onödan”.

Dagens flora: denna dag har jag inte noterat vare sig djur eller väder, så det får bli lite flora istället – det finns mycket fint nere backen också!

Onsdag 22 juni

Sista dagen i fält för denna gång… Lars tog en liten promenad för att hitta ett bra ställe för att ta referensprover till Markus Fjellströms analyser (se tidigare och kommande inlägg för mer info om detta). Frida och Ylva fortsatte med sina gravar, och jag fortsatte med Fabels markeringar.

Då jag inte gjort någon ordentlig sammanställning än, så får ni bara några smakprov nu:

  • Den första markeringen, nere i slänten misstänker vi vara en plats där det legat ett lårben. Det har troligen legat där en längre tid och avgett doftämnen, men vid senaste islossningen har det flyttats en bit ytterligare längre ner, där vi hittade det första veckan.
  • Ytterligare en markering nere i slänten visade sig vara gammal markduk. Den kommer troligen från undersökningen 2004, då vi undersökte gravar en bit ovanför den markerade ytan. Någon gång under senare år har markduken eroderat bort från sin ursprungliga plats och hamnat nere i slänten, under ett lager svallgrus.
En av Fabels markeringar visade sig vara markduk från tidigare undersökningar.

En av Fabels markeringar visade sig vara markduk från tidigare undersökningar.

 

  • Ett par av markeringarna utgjordes av dumphögar. Dels en som inte hunnit läggas tillbaka vid årets undersökning och dels en där vi haft dumphögar vid tidigare undersökningar.
  • Vid en markering syntes en tydlig gräns i den framrensade marken – troligen en nedgrävning för en grav.
Vid en av Fabels markeringar syntes en tydlig färgskillnad i marken. Troligen en nedgrävning för en grav.

Vid en av Fabels markeringar syntes en tydlig färgskillnad i marken. Troligen en nedgrävning för en grav.

  • Fem av markeringarna ligger inom den yta där kyrkorna stått och där har vi som sagt inte undersökt närmare, bara kontrollerat om det låg ben i svallgruslagret (vilket det inte gjorde).
  • Graven som Ylva undersökte i sista stund har jag ju redan nämnt. Det var en klockren markering!

Inmätning och fotografering
För att få bättre koll på stenarna som finns i området och hur de rör sig (om de nu rör sig) så avsatte vi även tid för att mäta in så många stenar som möjligt. Det är dock tidskrävande, så det blev inte så många…

Vi försökte oss även på att ta foton som förhoppningsvis kan användas för fotogrammetri (definition enligt Wikipedia: Fotogrammetri är ett teknikområde som avser konsten att göra mätningar av tre-dimensionella positioner hos objekt i världen utifrån två eller flera fotografiska eller digitala bilder). Vår ambition med detta är att skapa koordinatsatta (3D-)bilder över ytan, för att lättare kunna jämföra hur erosionen påverkat den år från år.

Det var stackars Frida som fick den uppgiften, att gå med fotostativet och sakta flytta sig steg för steg, fram och tillbaka för att täcka av hela ytan med foton som har 70 % överlappning. Många foton blev det! Bearbetningen av bilderna kommer att utföras i höst. Förhoppningsvis kan jag återkomma med ett snyggt resultat senare!

Vi gjorde slutligen ett litet experiment. Vi sprayfärgade 16 småstenar och numrerade dem, för att sedan placera ut dem någorlunda jämnt spridda över undersökningsområdet och mäta vi in dem. Nu väntar vi med spänning att se om vi kan hitta igen dem – och var – nästa gång vi kommer till Silbojokk!

Sprayade och numrerade stenar placerades ut över undersökningsområdet och mättes in. Det återstår att se om vi hittar igen dem om vi kommer tillbaka!

Sprayade och numrerade stenar placerades ut över undersökningsområdet och mättes in. Det återstår att se om vi hittar igen dem när vi kommer tillbaka!

Dagens väder: +10, sol och lite växlande molnighet.
Dagens djur: fyra tornfalkar, älgkon med sina två kalvar och en bisamråtta!

Torsdag 23 juni

Hemfärd och urpackning av bilar, samt ett översiktligt omhändertagande av prover och fynd. Vinkade av Ylva då hon begav sig söderut.

Dagens djur: en av få renar vi sett på vägen och jag tror minsann att jag såg en havsörn högt uppe på himmelen när jag kom in mot Luleå, men jag var tvungen att hålla ögonen på trafiken…

En av få renar vi sett under dessa fältarbetsveckor.

En av få renar vi sett under dessa fältarbetsveckor.

Det var allt för denna gång. Nu återstår analyser, bearbetning och tolkning inom ramen för rapportarbetet som kommer att utföras under hösten.

/ Åsa Lindgren, arkeolog

 

One thought on “Fältdagbok Silbojokk 2016 – tredje veckan

  1. Ping: Arkeologisökhundar – första fälttesterna i Norrbotten | Kulturmiljö vid Norrbottens museum

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s