Vad gör Norrbottens museums arkeologer i sommar?

Den här tiden på året är vi arkeologer ganska osynliga inne på kontoret. Vi kommer in på kontoret mellan diverse fältarbeten, hälsar på övriga kollegor, byter utrustning och ger oss iväg igen. Det händer att vi lämnar ett lätt jordigt spår efter oss, då våra kängor inte alltid är så rena, när vi kommer vandrandes genom korridorerna.

Så vad sysslar Norrbottens museums arkeologer med under årets fältsäsong? Just nu är ett gäng uppe i Silbojokk och arbetar med den arkeologiska räddningsundersökningen av ödekyrkogården som håller på och eroderar ut i sjön Sädvajaure. Förhoppningen är att räddningsundersökningen är inne på sitt sista år nu, om bedömningen från förra årets insats stämmer…Sädvajaure är dämd och ödekyrkogården ligger under vatten stora delar av året. Enligt uppgifter så är det mycket smältvatten i år och dammen stiger fort – så vi får hålla tummarna att ingen behöver bli alltför blöt om fötterna och att det är möjligt att genomföra de planerade fältveckorna i Silbojokk utan problem!

Silbo

Silbojokk

Vill du veta mer om arbetet i Silbojokk, läs gärna tidigare blogginlägg:
Silbojokk, en fascinerande historia
Silbojokk, en fascinerande historia, del II
Silbojokk, en fascinerande historia, del III
Silbojokk, en fascinerande historia del IV
Silbojokk, en fascinerande historia, del V
Silbojokk, en fascinerande historia, del VI
Fältdagbok Silbojokk 2016 – första veckan
Fältdagbok Silbojokk 2016 – andra veckan
Fältdagbok Silbojokk 2016 – tredje veckan
Silbojokk 2017
Silbojokk 2018
Fynd i samlingarna och Silbojokk

Redan i slutet på maj körde vi faktiskt igång ett mycket spännande projekt på Selholmen i Älvsbyns kommun. På den lilla ön i Piteälven så finns det två stora högar som faktiskt kan vara gravhögar. Jag har berättat om projektet i ett tidigare blogginlägg:
Selholmen – en arkeologisk sensation?

I slutet av maj genomförde vi markradarundersökningar av högarna med hjälp av Bengt Westergaard från Arkeologerna, Statens historiska museer. Under några dagar sökte vi av toppen på högarna, ytor direkt nedanför högarna samt delar av omgivande mark på Selholmen med hjälp av markradar. Markradarn kan liknas vid en röntgen som kan spåra konstruktionsdetaljer under markytan, som vi inte kan se själva. Dessutom har ett företag som heter GeoVista i Luleå utfört andra geofysiska mätningar, bland annat magnetometri. Väntar med spänning på deras resultat samt den slutliga rapporten på markradarundersökningen. Till min stora lycka kunde vi med hjälp av markradarn lokalisera vad som mest sannolikt är en kantkedja på mellan 1-2 m djup i anslutning till en av högarna. En kantkedja är en vanlig konstruktionsdetalj i gravhögar, och som har bidragit till att hålla jordmassorna på plats. Det är sällan jag har känt mig så barnsligt glad – hade lätt kunnat hoppa jämfota av glädje! I slutet av augusti fortsätter vi arbetet på Selholmen med en geologisk provborrning med hjälp av Per Möller, professor i kvartärgeologi vid Lunds universitet. Därefter blir det en mindre arkeologisk provundersökning i slutet av september, då vi bland annat kommer att ta upp ett litet schakt över den förmodade kantkedjan – för vi vill kunna säkerställa vad det rör sig om för konstruktion! Det blir mycket spännande, ser fram emot det fortsatta arbetet på Selholmen senare i år.

Kantkedja jpg

Den sannolika kantkedjan som påträffades i anslutning till en av högarna på Selholmen.

I samband med markradarundersökningen fick vi besök av klass 3A på Knut Lundmarksskolan i Älvsbyn, som läst om vårt arbete i tidningarna. De arbetade med forntiden och passade på att komma ut och titta på högarna och jag fick tillfälle att berätta lite om vårt projekt. Efteråt har några av eleverna gjort en modell av Selholmen:

selholmen

Modell av Selholmen som elever från Knut Lundmarksskolan har gjort. Bengt Westergaard med markradarn är avbildad uppe på en av högarna och undertecknad i hatt och med varselkläder bredvid den andra högen.

Vi har också genomfört mindre arkeologiska undersökningar i Gammelstads kyrkby, med anledning av Trafikverkets vägåtgärder för att förbättra avrinningen i området. Emma, Åsa och Nils var ute i Gammelstad i slutet av maj och det blir fler undersökningar i kyrkbyn senare i höst.

Undertecknad kommer tillsammans med Lars genomföra det sista året av vårt inventeringsprojekt av markberedda skogsområden – ett projekt där vi inventerar markberedda områden där det idag inte finns registrerat några fornlämningar, men där vi utifrån kartstudier anser det troligt att det bör finnas lämningar. Vår förhoppning är att visa på att det finns ett stort behov av fornminnesinventering i Norrbotten, då fornlämningar tar skada av skogsbruket. Läs mer om projektet:
Inventering av markberedda skogsområden
Skadade fornlämningar och behov av fornminnesinventering i Norrbotten

Vi har även ett antal utredningar inför diverse exploateringar runt om i Norrbotten, där vi till fots går igenom exploateringsområdet och letar efter forn- och kulturlämningar.

Såklart planerar vi även att granska en del av allmänhetens tips om forn- och kulturlämningar runt om i länet och dessutom planerar vi två olika arrangemang under Arkeologidagen, som i år infaller söndag 25 augusti. Arkeologidagen är ett årligen återkommande arrangemang som anordnas runt om i Sverige. I år har du möjlighet att besöka Vivungi för att ta del av ett järnframställningsförsök eller komma till Älvsbyn för att få veta mer om arkeologi kring Älvsbyn och få en guidning av högarna på Selholmen!

Vi ses kanske någonstans i skogen i Norrbotten!

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo, arkeolog

Nordarkeologi del 1 – Stenartefakter

I mitten av oktober 2018 påbörjade jag arbetet med att packa upp och katalogisera det så kallade Nordarkeologimaterialet. Detta stora material är ett resultat av de återkommande inventeringar som utfördes mellan 1969 och 1983. Inom Nordarkeologi utfördes olika inventeringsprojekt och ena fick namnet Arvidsjaurinventeringen och den andra Storavaninventeringen.

Enbart vid Arvidsjaurinventeringen är det uppskattat att mellan 7000-8000 fynd tillvaratogs, och då har de inte räknat med den stora mängd avslag som de även har tillvaratagit. Det material jag fick börja med att katalogisera var just stenartefakter – inklusive avslag. Och vi kan konstatera att det rör sig om en otroligt stor mängd avslag som tillvaratogs under deras besök på lokalerna.

Nordarkeologimaterialet har efter varje års inventering registrerats av Herbert Wigenstam, som var platsledare för inventeringarna. Herbert Wigenstam återbesökte tillsammans med sitt sällskap många av lokalerna de tidigare hittat fynd vid i flera år beroende på vattennivån – för att se om fler fornlämningar eller fynd hade framkommit. Och det gjorde det. I Herberts registrering finns det ett flertal tilläggsrapporter till lokalerna när fler fynd har påträffats. En del lokaler kunde de återbesöka så mycket som fem år i rad.

Spets från NA lokal 54 från Nordarkeologis samling. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1996:2:5-8.

En rolig del av den dokumentation som finns över Nordarkeologi är de teckningar som Sixten Wigenstam har utfört över de fynd som påträffades vid Nordarkeologis undersökningar i Skellefteområdet. Sixten har även tecknat av fynd från undersökningar som Norrbottens museum utfört i Kyrkbyn vid Öjeby och Hietaniemi. Denna del av den dokumentation som utfördes är i sig en ovärderlig skatt och informationskälla över materialet. Sixten har bland annat tecknat av stenartefakter som de samlade in under deras inventeringar, så som spetsar och skrapor. Dessa har han tecknat av från olika vinklar och det är minst sagt ett imponerande arbete. På flera av teckningarna står det även vad det är för typ av föremål samt vilket material det är tillverkat i. I vissa fall står det även vem som har påträffat föremålet.

Spjutspets av kvartsit från NA lokal 55A som Sixten Wigenstam så vackert och utförligt har tecknat av från Nordarkeologi.

Det inventerade materialet har hanterats och packats om i flera omgångar och i vissa fall då även fått nya bedömningar långt senare. Det kan exempelvis vara ett avslag som är registrerat som kvartsit i Herberts registreringar som senare har fått bedömningen kvarts, detta har då stått skrivet på påsen som fyndet legat i. Detta har inneburit att det material jag har packat upp inte alltid har stämt överens med det som finns i registreringen sedan tidigare. Här har vi fått utföra en del detektivarbete för att försöka följa de steg som materialet har tagit genom åren och för att få materialet att stämma någorlunda med den ursprungliga registreringen… Det har inte alltid gått och ibland har det upplevts som att förvirringen är total. Men det är en del av det roliga med att få arbeta med ett sådant här material och det är inte ofta man får möjligheten att göra det.

Fynden har även sorterats upp i efterhand efter det material de består av, alltså har sten, järn, keramik och ben placerats var för sig. Materialet har under en längre tid därefter legat nedpackat i banankartonger. Jag började som sagt med att packa upp och katalogisera stenartefakterna

Vad rör det sig då om för föremål?
Majoriteten av föremålen består av så kallade avslag (restavfall som skapas vid föremålstillverkning), skrapor och spetsar och ämnen av diverse slag. Dessa föremål kan vara tillverkade i olika bergarter och mineraler som exempelvis ljus kvartsit, grå kvartsit, kvarts i olika färgskiftningar och flinta, för att nämna några.

Pilspetsar från Nordarkeologis samling. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1996:315:29-30.

Vid skrivandets stund har ett antal av 16 091 föremål registrerats in i databasen. Totalt har 1498 påsar packats upp, en påse har innehållit allt ifrån en skrapa till över 800 avslag. Jag har bland annat registrerat vid vilken NA lokal föremålet hittades, socken, plats, RAÄ-nummer, det har fått ett eget inventarienummer, vilket år föremålet tillvaratogs, vad föremålet är, vad det består av för material, det har vägts och mätts och föremålet har beskrivits.

Än så länge finns det 14 457 avslag, 631 skrapor och skrapämnen och 79 spetsar i olika format registrerade. Detta är bara ett par av exempel av vad som gömmer sig bland stenartefakterna.

Skrapor av kvartsit från NA lokal 40 avtecknade i olika vinklar av Sixten Wigenstam.

Jag kommer att fortsätta katalogisera resten av stenartefakterna efter fältsäsongen för att därefter ta mig an de övriga materialen, alltså järn-, keramik- och benmaterialen och resultaten kommer att redovisas här efter hand så håll utkik efter kommande blogginlägg om Nordarkeologimaterialet!

Vid tangentbordet:
Emma Boman
Arkeolog

För mer spännande läsning om Nordarkeologi läs även tidigare publicerade inlägg:

Nordarkeologi

Nordarkeologi återbesöks

Källor och litteraturtips:

Christiansson, H. 1980. Det arkeologiska forskningsläget i området mellan Piteälvens och Vindelälvens älvdalar. Fornvännen 75. Stockholm

Christiansson, H & Wigenstam, H. 1980. Nordarkeologiprojektets Arvidsjaurinventering. (The Nordarkeologi research project Arvidsjaur survey). Fornvännen 75. Stockholm