Nordarkeologi

I museets arkeologiska samling finns en försvarlig mängd banankartonger. De flesta av dom innehåller fynd från det sk Nordarkeologi-projektet (Na).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nordarkeologi-materialets nuvarande placering i museets arkeologiska magasin. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

Sommaren 1969 startades ett inventeringsprojekt med huvudfokus på Skellefteälven. Resultatet blev över förväntan och året efter permanentades projektet och det höll på fram till 1983. Nordarkeologi registrerade under projekttiden runt 3 000 lokaler med forn- och kulturlämningar. Allt mellan stenåldersboplatser, härdar, flottningslämningar och rengärden registrerades, främst i Arvidsjaur och Arjeplog, men även i andra kommuner. Inventerarna höll sig i huvudsak längs med sjösystemen och påträffade där en hel del frameroderade fynd. Dessa samlades in då man tänkte att de  annars skulle gå förlorade. Man återbesökte också lämningarna flera gånger och samlade vid varje tillfälle in nya fynd. Materialet är alltså mycket omfattande och innehåller allt mellan verktyg i sten till glasögon.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Skrapor från Nordarkeologi-materialet. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sax och knivar från Nordarkeologi-materialet. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

Flera forskare och arkeologer har under årens lopp tagit sig an Nordarkeologi-materalet för olika studier, se länkarna nedan. Senare undersökningar på Na-lokaler som Sandudden i Arvidsjaur har varit pionjärarbeten i Nordskandinavisk arkeologi. Men trots detta har materialet legat i sina banankartonger. Fram tills nu.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Emma Boman i registreringstagen. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

Sedan oktober sitter arkeologen och osteologen Emma Boman och katalogiserar Nordarkeologi-materialet. I en databas läggs uppgifter om varje fyndpost in för att så småningom kunna publiceras online. Alla fynd läggs upp i askar för att bli överskådligt och åtkomligt för så väl forskning och intresserad allmänhet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Materialet uppordnat i fyndaskar och förvarade i fyndback. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Se så fint det blir! En del av Nordarkeologi-materialet uppordnat i fyndbackar och betydligt mer tillgängliga än i påsar i banankartonger! Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

Vid tangentbordet:
Lars Backman

Läs mer:
Nordarkeologiprojektets Arvidsjaursinventering

Det arkeologiska forskningsläget i området mellan Piteälvens och Vindelälvens älvdalar

 

Nordarkeologi återbesöks

Det är inte bara i jorden man kan göra arkeologiska upptäckter, ny kunskap kan också komma från de fynd vi redan grävt upp. Vi ligger just nu i startgroparna att börja ordna upp och studera ett stort fyndmaterial som finns hos oss från ett forskningsprojekt vid namnet Nordarkeologi.

Vid 1960-talets slut hade flera arkeologiska inventeringsarbeten och undersökningar gjorts i samband med utbyggnaden av vattenkraften, men mycket material var obearbetat och man behövde tidsbestämma boplatserna och deras fyndmaterial. Det var en anledning till uppstarten av de i stort sett samtidiga projekten Norrlands tidiga bebyggelse (NTB) och Nordarkeologi. Båda projekten var tvärvetenskapliga samarbeten där bland annat pollenanalyser användes för att ge kunskap om miljö och människors resursutnyttjande.

Nordarkeologi drevs av den arkeologiska institutionen vid Uppsala universitet, med Hans Christiansson som projektledare. Samarbetspartners var Skellefteå museum, Norrbottens museum och den kvartärgeologiska institutionen i Uppsala. Anslagen till projektet kom att förvaltas av Umeå universitet. Projektet utgick från den 1962 påbörjade undersökningen av en förhistorisk boplats i Bjurselet, Västerbotten. Nordarkeologi utvidgade därefter sina undersökningar och inventeringar till fler områden i Västerbotten och Norrbotten.

I Norrbotten genomförde Nordarkeologi framför allt inventeringar inom Arvidsjaurs kommun men även inom Piteå, Arjeplog och Älvsby kommuner. Fyndmaterialet som finns på Norrbottens museum kommer från dessa arbeten. Delar av materialet har tagits med i avhandlingsarbeten, men andra delar har aldrig undersökts vidare. Det är viktigt att ordna upp fynden så att de förvaras som det ska och är lättare att leta fram. Samtidigt är det lika viktigt att ha frågor i förväg att ställa till föremålen och dess fyndplatser, lika väl som nya frågor kan uppstå när man börjar gå igenom det.  Här måste man nysta i litteratur och inte minst i det stora dokumentationsmaterial som vi har från projektet.

Herbert Wigenstam avbildad vid undersökning av en fångstgrop i Skuttejaure, Arvidsjaurs kommun.

Herbert Wigenstam avbildad vid undersökning av en fångstgrop i Skuttejaure, Arvidsjaurs kommun.

Platsledare för Arvidsjaursinventeringarna var Herbert Wigenstam. Han hade själv iakttagit hur härdar och skärvsten kommit fram från under vattenytan varje år nära hans boställe i Nyåker, vid den då vattenreglerade Storavan.

bild nr.605bild nr.412

Många föremål från Nordarkeologis fältarbeten blev nogsamt och vackert avtecknade av Sixten Wigenstam.

Med tanke på de uppseendeväckande spår efter järnframställning och järnbearbetning som Norrbottens museum påträffade vid de arkeologiska undersökningarna inför byggandet av Haparandabanan blir det mycket intressant att gå igenom Nordarkeologis fyndmaterial, som innehåller fynd från metallbearbetning. Papperskartongerna från Nordarkeologi innehåller nog inte någon guldskatt, men kanske guldkorn i form av intressanta slagger och keramikskärvor.

Gjutform för bronsyxa påträffad inom Nordarkeologiprojektet, vid Sandudden, Arjeplogs kommun.

Gjutform för bronsyxa påträffad inom Nordarkeologiprojektet, vid Sandudden, Arjeplogs kommun. Fotograf: Staffan Nygren, Norrbottens museum.

Vid tangentbordet, premiärbloggare Sara Hagström Yamamoto