Andra chansen i Kiruna 2008 – Norrbottens museum var på plats

Nu är det Mellodags i Norrbotten igen! Den 15 februari går årets upplaga av Melodifestivalens deltävling tre av stapeln i Luleå. Det är inte första gången en deltävling anordnas i Norrbotten. År 2008 var Kiruna värd för evenemanget och Norrbottens museum var där för att dokumentera händelsen för framtiden. I detta blogginlägg kommer vi att vandra längst minnets stig tillbaka till år 2008 och när Mellon kom till Kiruna.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Kiruna i Mello-grönt! Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Mello – en av våra nya högtider?
Melodifestivalen, som anordnas av Sveriges Television, är ett av Sveriges mest sedda program. Sedan 1958 har Sveriges bidrag till Eurovision Song Contest valts ut genom en nationell final.

Sedan 2002 har Melodifestivalens deltävlingar genomförts på olika orter runt om i landet. Första gången norrbottningarna fick möjlighet att beskåda en av Melodifestivalens deltävlingar live var 2003, även den gången i Luleå. 2008 var det alltså Kirunas tur, och det året gav Nordiska museet länsmuseerna i respektive ”Mellostad” i uppdrag att dokumentera evenemangen som ett led i projektet ”Nya folkliga högtider”. Förändringarna i samhället går snabbt och vi anpassar oss till de nya förutsättningarna, vilket är intressant att dokumentera för förståelsen av den tid vi lever i.

I projektet undersöktes nya traditioners framväxt i Sverige. Kalle Anka på julafton, Vasaloppet, Nobelfesten och Melodifestivalen är TV-högtider som håller på att bli en del av vår nutidshistoria. Framväxten av ritualer kring dessa program undersöktes inom projektet. Alla dessa program har en stor tittarskara och intresset från publiken fortsätter år efter år, vilket tyder på att dessa ritualer har en social funktion och skapar en känsla av gemenskap.

Melodifestivalen kallas ibland hela Sveriges folkfest. Här är interaktionen mellan publik och media särskilt tydlig. Festivalen har drag av karneval och innehåller skämtsamma anspelningar på aktuella teman som nationell identitet och kön. Hur används programmen i kommunikationen mellan människor? Vilka attityder och livsstilar förmedlas genom festivalen? Framgångssagan från vanlig människa till idol ger möjlighet till identifikation. Det är inte en slump att prinsesskronan i regnbågens alla färger har blivit en symbol för hela festivalen. Utan tvekan har många av de populäraste melodierna blivit en del av den svenska musiktraditionen i både vardag och fest. ”Musiken går hem ute i stugorna”, som det brukar heta i kvällspressen.

Bakom kulisserna
Norrbottens museum skickade etnolog Eva Gradin och fotograf Daryoush Tahmasebi till Kiruna för att dokumentera Andra chansen. De hade fullständiga rättigheter att delta i alla delar under de fyra dagar som Andra chansen fanns i Kiruna. Det var hektiska dagar. Daryoush besökte och dokumenterade Kirunabor som såg festivalprogrammet på TV i hemmet. Det var emellanåt snärjigt värre att hinna besöka familjerna i deras hem under timmarna som direktsändningen pågick. Många vändor genom Kiruna blev det. Under tiden försökte Eva vara överallt där det hände något.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Ackrediteringsbricka. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Tills sin hjälp att bevaka allt som pågick hade museet också gymnasieelever från Hjalmar Lundbomsskolan. Eleverna dokumenterade olika aspekter av festivalarrangemanget och det som hände i Kiruna under evenemanget.

Bland annat undersöktes om och hur restaurang-, affärs och nattlivet förändrades under Melodifestivalen. Hur menyer, priser, öppettider och aktiviteter påverkades. De tittade även på scenutrustning, logistik och säkerhet kring evenemanget. Jämförelser och deltagandeobservationer gjordes kring exempelvis genrepet och direktsändningen. Artisternas kläder, make up och styling undersöktes – skulle Kiruna på något sätt inspirera artisternas framtoning och stil? Eleverna undersökte även hur tidningarna skrev om evenemanget, och även hur Kirunaborna upplevde det hela och deras tankar kring evenemanget och huruvida det lämnade avtryck på omgivningen.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Scenen tar form. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Matförsäljning. Suovas från Arjeplog. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Under sitt arbete fick eleverna komma in bakom kulisserna under evenemanget, och skrev om sina upplevelser.

”När man har tillträde till allt kan många få uppfattningen att man samtidigt får göra vad man vill, men detta stämmer inte på långa vägar. Det vanligaste exemplet är att många tror att de kan passa på att fråga artisterna om deras autografer när de väl är bakom kulisserna och kan kika in i deras loger. Detta får man naturligtvis inte göra. Man ska uppföra sig diskret, inte vara snäsig, och lyhörd. Allt för att gynna artisterna, som lätt kan bli störda under deras uppladdning och under tiden de gör sig i ordning för deras nummer. Backstage kan uttryckas som artisternas hem och ska behandlas med största försiktighet”

Eleverna fick också för museets räkning köpa och samla in minnessaker kopplade till melodifestivalsarrangemanget som sedan hamnade i museets samlingar. De fick också motivera vilka föremål de samlat in och hur de tänkt:

”Vi valde dessa saker eftersom de gick att köpa på platsen. Blinkgrejerna var självklara eftersom de alltid syns i publiken under direktsändningarna. Trots att ljudet inte var högt i byggnaden valde vi att köpa öronproppar, det finns folk som är känsliga. Ringen med kedja var den snyggaste souveniren, något som vi ångrar att vi inte inhandlade till oss själva. Geléringen var den konstigaste saken vi hittade, vi funderade och förstod inte riktigt vad den hade för funktion och koppling till melodifestivalen. Pinnen var den fulaste av alla souvenirer vi köpte, men den hade ett klart budskap med sin form och färg. Nyckelbandet var mest diskret som melodifestivalsskyltning, en klassiker. Tröjan är ännu en fin klassiker, vi kände oss tvungna att inhandla den. Vi valde en damtröja eftersom vi själva är utav det könet”.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Souvenirer som eleverna köpte in. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Många delaktiga i att skapa och forma melodifestivalen
– Journalisterna har en inbyggd roll i skapandet av evenemanget, menar Eva Gradin, men även publiken är medskapande. Inte bara i den TV-sända tävlingen, utan också under de två genrep, då publiken agerade precis som om det var på riktigt. Skillnaden är bara att omröstningsresultaten var fejkade. Inför den ”riktiga” sändningen måste publiken vara på plats en timme i förväg för uppvärmning. Babsan och festivalorkestern såg till att publiken hade kommit igång ordentligt och att stämningen var på topp innan programmet gick ut i våra TV-apparater.

– På plats ser man så mycket som inte sänds i TV, inte minst journalisterna roll i det hela, att bara fokusera på tävlingen och artisterna och fånga varje uns av konflikt, berättar Eva Gradin som hade väntat sig att någon från pressen skulle skriva om den speciella miljön där evenemanget genomfördes: En hangar med flygplan och annan häftig rekvisita, men inte ett ord om detta!

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Flyghangaren byggdes om till arena för Melodifestivalen. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Sponsorerna syntes på olika sätt i Kiruna. Två bensinstationer körde roterande discokulor och musik vid tankställena. Skivproducenten Bert Karlsson och ett bilföretag hade bjudit in artister och publik till isbanekörning. Men där blev det inget drag för det var bara Nordman och Carola som ställde upp och Kirunaborna lyste med sin frånvaro.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Bensinmack mellopyntad med discokula. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Artister och medverkande i arrangemanget fick uppleva Kiruna på olika sätt, bland annat åka hundspann, ovan nämnda iskörning och artister och press fick också lokala produkter, bland annat en väska innehållande kulspetspenna, ölflaskeöppnare, handgjord chokladpralin, renchips, och en röd liten plastkåsa med nyckelring, samt broschyrer och informationsmaterial. Samtliga produkter kom från lokala företag, föreningar och organisationer och var märkta med dessas logotyper och namn. Väskan med innehåll samlade Norrbottens museum in, och föremålen finns idag bevarade i museets samlingar.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Hundspannsparkering. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Hundspann. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Kirunaborna deltog aktivt
Jämförbart med andra orter fick Kiruna stort utrymme i TV-programmet i form av vackra Kirunavyer som visades mellan artistinslagen. På plats bjöd Kiruna kommun artisterna på välkomstmiddag och jojk av artisten Sofia Jannok i stadshuset, samt besök på ishotellet i Jukkasjärvi.

Lokala föreningar och företag var engagerade på olika sätt i evenemanget och autografjägarna stod som spön i backen vid entréerna och i P4-montern där radiokändisarna Carolina Norén och Annika Jankell skrev autografer för glatta livet. Det märktes att Melodifestivalen var i stan på ett helt annat sätt än när Luleå hade evenemanget för några är sedan menar Eva Gradin.

Det material som samlades in under dokumentationen berättar om Andra chansen i Kiruna år 2008 – om ett evenemang i Sverige, en folkfest, ett musikevenemang, om kändisarna som var där, och om Kirunaborna som också var det. Om händelser under festivalen, både bakom och framför kulisserna, och om Kiruna som det var just då. Det finns sparat i museets samlingar för framtiden. Ett stycke Norrbottnisk historia.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Konfetti som regnade vid Olas repetition av låten Love in stereo. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Renchips som delades ut till artisterna. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Anledningen till dokumentationen var att fånga framväxande nya traditioner. Hur tänker du? Vilka nya traditioner skapas idag?

Ett som är säkert är i alla fall att Melodifestivalen väcker stort intresse och fångar en stor publik. För många är det en högtidsstund. På 60 år har Melodifestivalen gått från stråkar och strama kostymer till en färgstark folkfest – och en kulturinstitution. Vare år bänkar sig fyrtio procent av Sveriges befolkning framför finalen. Publiksiffrorna, TV, radio, play och live sammanräknat, brukar ligga på mellan 3-4 miljoner personer. Deltävlingarna brukar ha något lägre siffror. Drygt 3 miljoner såg eller lyssnade på Andra chansen i Kiruna, de flesta hemma i TV-soffan.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Mellomys. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Dokumentationen med fotografier, insamlade föremål och gymnasieelevernas uppsatser finns sparade i Norrbottens museum samlingar och arkiv.

Källor:

  • Dokumentation, etnolog Eva Gradin, fotograf Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum, 2008.
  • Artikel skriven av Barbro Alatalo (redaktör, NLL) på Norrbottens läns landstings webbplats, 2008.
  • Radiointervju med Eva Gradin och Daryoush Tahmasebi, mars 2008, reporter är Maritha Mossberg, Sveriges Radio, P4 Norrbotten.
  • Skriftliga arbeten/dokumentationer av elever på Hjalmar Lundbohmskolan, Miljö- och samhällsplaneringsprogrammet åk 3 och Samhällsvetenskapliga programmet åk 3.
  • Melodifestivalen: från frack till folkfest, Hanna Fahl, 2018.

Vi som har sammanställt/skrivit det här inlägget är:
Daryoush Tahmasebi, Anna Lundgren och Anja Wrede

 

Tillbaka i midnattssolens land…

…där kylan trotsar solens värme och små snödrivor envist naglar sig fast i  landskapet. 

Jag är alltså tillbaka i Kiruna. Det är nu tredje sommaren i rad jag åker upp för att ta itu med ett nytt dokumentationsprojekt. Norrbottens museum är åter anlitad av LKAB för en dokumentation av en viktig kulturbyggnad. Denna gång är det mycket som skiljer sig från de tidigare åren. Det är en betydligt större byggnad än de som vi tidigare har arbetat med. Det används fortfarande till den verksamhet det byggdes för till skillnad från de mer eller mindre övergivna husen de tidigare dokumentationerna har handlat om. Det har varit ett byggnadsminnesmärke men precis som för stationshuset har detta skydd upphävts pga av att huset inte ska flyttas utan kommer att plockas ner så småningom. Det är en byggnad som har många funktioner för Kirunaborna och används för såväl vardagligt slit och rutinarbete som de festligaste festligheter. Och det en byggnad som får besökarna att stanna till av häpnad när de kommer in genom entrén. Nu har ni troligen listat ut vilken byggnad jag pratar om. Ja, det är förstås Kirunas eget hus nämligen Stadshuset.

Precis som i arbetet med Hjalmar Lundbohmsgården och Järnvägsstationen finns det denna gång också en extern konsult i arbetsgruppen. Det är det Lars Gezelius som är arkitekt och arbetat på företaget ETTELVA Arkitekter i Stockholm. Han är också lite av expert på vissa delar av stadshuset eftersom han tidigare har gjort en utredning åt Norrbottens Länsstyrelse om huruvida det skulle vara möjligt att flytta huset och hur man i så fall skulle kunna gå tillväga. En utredning som visade att det var möjligt att återuppbygga huset men den fick av olika anledningar inte någon större genomslagskraft bland de som beslutande om stadshusets framtida öde. Från museet är det förutom jag vår bebyggelseantikvarie Jennie Björklund och våra fotografer Staffan Nygren och Daryoush Tahmasebi som kommer att vara involverade i arbetet.

Upplägget för dokumentationen är delvis det samma som det har varit tidigare. Det ska göras en noggrann byggnadsinventering av huset med lite extra fokus på de detaljer som utpekades när byggnaden blev byggnadsminne 2001. Byggnaden ska fotograferas interiört och exteriört med stillbilder och panoramavyer. Huset ska också sättas in i ett arkitektoniskt och samhällshistoriskt sammanhang och så ska det göras en etnologisk dokumentation. Vi ska inte fokusera på att skriva det som redan finns skrivet utan syftet är fylla de kunskapsluckor som finns i det befintliga materialet om Stadshuset. Så ni kommer troligen att få läsa om vårt arbete med stadshuset mer än en gång på denna blogg ur olika perspektiv det närmaste året eftersom arbetet sträcker sig fram till senhösten 2016. Det huvudsakliga fältarbetet kommer att ske under 2015 och så har vi möjlighet till komplettering under första delen av 2016. Det känns bra eftersom det är en stor byggnad med många funktioner.

Denna gång har vi haft möjlighet att planera upplägget för den etnologiska delen på lite annorlunda sätt än tidigare vilket känns spännande. Mitt fokus kommer att vara på de immateriella aspekterna kopplat till upplevelse- och symbolvärdet. Hur används huset idag av olika grupper t.ex. de som arbetar i huset, politiker, medborgare och turister. Vad symboliserar huset? Vilka känslor väcker det och dess framtida öde? Det sägs vara ”kirunabornas vardagsrum” men vad innebär egentligen det – är det allas ”vardagsrum” eller bara vissa grupper av kirunaborna? Delvis kommer jag att titta på hur huset används idag men naturligtvis handlar mitt arbete också om att gå tillbaka i tiden och göra sökningar i arkiv om t.ex. invigningen, den stora Picassoutställningen 1965, gruvstrejken 1969, konstutställningar och andra event och händelser där stadshuset har varit den centrala arenan.

Det vi också har möjlighet att göra denna gång är att ägna oss åt mer samtidsdokumentation av livet i huset. En del i detta är att dokumentera några av de festligheter som arrangeras och det arbetet inleddes denna vecka när jag åkte upp för att vara med på årets Studentbal. Stadshuset är den finaste festlokalen som finns i Kiruna och det är därför en självklarhet att studenternas bal hålls i huset.

Redan på förmiddagen var en av ägarna till Spis – Mat och dryck på plats för att börja plocka fram borden och stolarna. Spis är ett företag som vid det här laget börjar ha stor erfarenhet av att ordna fester i stadshuset och förberedelserna framskred enligt planerna. Maten förbereder de i sitt eget kök men den görs klar i stadshusets kök innan servering. Det sista som gjordes var att ljusen tändes, vattenglasen fylldes och någon gick en runda för att se att servetterna hölls på plats. Till sin hjälp hade företaget denna kväll en stor grupp serveringspersonal som visade sig vara elever från årskurs två på Hotell- och turismlinjen på Hjalmar Lundbohmsskolan.

Jag och vår inlånade fotograf var på plats en stund innan studenterna började anlända för att dokumentera förberedelserna. Serveringspersonalen hade genomgång med krögarna om serveringen, musikerna gjorde soundcheck, den röda mattan rullas ut m.m. När studenterna började anlända vid 18-tiden blev de visade en trappa upp där välkomstdrinken och tilltugg serverades under mingelstunden. I ett hörn fanns en fotohörna uppriggad där en av studenterna från årskurs två på estetiska linjen fotograferade de festklädda.

Stadshuset var mörklagt med gardiner för alla stora fönster för att stänga ute midnattssolens sken och i taket hängde en discokulskreation som gjorde att hela hallen täcktes av en stjärnhimmel som glittrade ikapp med tjejernas klänningar. Man kan säga att Stadshuset också var klätt för bal och vardagsstämningen var borta. När klockan närmade sig 19.20 tog kvällens toastmaster mikrofonen och meddelade att det var dags att gå till bords. Likt kungligheter och prominenta gäster tågar ner för trappan i Stockholms stadshus på Nobelmiddagen gick nu Kirunas studenter långsamt ner för trappan i sitt stadshus medan en inspelning av ”Sjungom studentens lyckliga dar, låtom oss fröjdas i ungdomens vår.” ljöd ur högtalarna.

Vi var ju inte på plats för att studera balen även om det skulle vara minst lika roligt utan det jag var nyfiken på var hur hallen förändrades. Hur det fungerar med logistiken en kväll som denna, känns rummet mindre eller större i jämförelse med vardagen, vilken blir ljudbilden när 155 studenter sätter sig till bords och börjar prata. Jag gick runt kollade hur arbetet förflöt i fiket som hade blivit uppdukningsrum eller så stod jag på någon av de övre våningarna och noterade vad som hände med rummet. Jag skrev massa kryptiska anteckningar om det jag såg som ingen annan kanske förstår innan jag har renskrivet dem. Vid såna här tillfällen har man inte möjlighet att skriva så utförligt så det blir ofta en hel del förkortningar i anteckningarna och egna kodord man hittar på. Innan balen hade jag också haft kontakt med en av tjejerna i studentbalskommittén och ägarna Spis och dem kommer jag att ta en återkontakt med nu då balen är över.

Den stora skillnaden för mig när det gäller stadshusdokumentationen är att jag inte bara behöver samla in och arbeta med människors minnen från en miljö utan jag får också vara på plats då saker faktiskt händer och sker. Kan göra egna observationer som jag sedan följer upp i samtal och intervjuer med lämpliga personer. Vi kommer förstås inte att kunna vara med på allt som händer i huset så målet är att dokumentera en variation av arrangemang; allt från studentbalen till mindre utställningsinvigningar eller presentationer i Sessionssalen. Det innebär att det kommer att bli en del resor till Kiruna detta år och att mitt fältarbete delvis kommer att styras av när det händer något intressant i Kirunas stadshus. Men en sommarvecka blir det också uppleva Stadshuset sommartid och göra en del intervjuer.

Avslutar veckans blogginlägg med några bilder från gårdagen och hur hallen bytte skepnad. Inte den bästa bildkvalitén men det ger ändå en känsla av hur rummet förändrades.

Dagen innan balen är det bara strålkastarna och discokulan som gör att man anar att något kommer att arrangeras i Stadshuset. Foto: Sophie Nyblom © Norrbottens museum

Dagen innan balen är det bara strålkastarna och discokulan som gör att man anar att något kommer att arrangeras i Stadshuset. Foto: Sophie Nyblom © Norrbottens museum.

Under förmiddagen börjar bord och stolar ställas ut. Foto: Sophie Nyblom © Norrbottens museum

Under förmiddagen börjar bord och stolar ställas ut. Foto: Sophie Nyblom © Norrbottens museum.

När klockan slog 18 och studenterna började anlända var allt klart. Foto: Sophie Nyblom © Norrbottens museum

När klockan slog 18 och studenterna började anlända var allt klart och hallen glimmade likt en stjärnhimmel. Foto: Sophie Nyblom © Norrbottens museum.

Lämnade ett soligt Kiruna tidigt i morse och visst ser stadshuset lite trött ut efter gårdagens bal? Eller? Foto: Sophie Nyblom © Norrbottens museum

Lämnade ett soligt Kiruna tidigt på fredag morgon och visst ser stadshuset lite trött ut efter gårdagens bal. Foto: Sophie Nyblom © Norrbottens museum.

Vid tangentbordet var denna vecka Sophie Nyblom