Som född och uppvuxen Lulebo har jag tillbringat många sommardagar på Gültzauudden, eller Udden som vi Lulebor kärvänligt kallar halvön längst ut från staden. Jag har otaliga gånger känt tallbarrens lukt stiga upp från marken medan mina nakna fötter trampat i den varma sanden på väg ner mot stranden och Luleälvens svalkande vatten. Jag har även stått i regn och rusk framför någon av scenerna som funnits där under åren som gått och lyssnat på olika band som spelat. En av de bästa musikupplevelserna från udden var för några år sedan då jag på festivalen ”Musikens makt” lyssnade på Nicole Sabouné för första gången. Det var en mycket bra konsert. Men oavsett om jag varit på Udden för att bada eller lyssna på musik så har jag ofta gått till den gamla träbyggnaden där det funnits ett café, för att köpa fika eller glass. Som barn och tonåring tänkte jag inte mycket på själva byggnaden, tyckte den var lite sliten men funderade nog mer på vilken glass eller läsk jag skulle köpa. Jag hade ingen aning att den stora träkåken var en kopia av Luleås gamla rådhus från 1600-talet. Visste inte heller att byggnaden uppfördes 1921 som en del av Luleås 300-års jubileum.
Redan 1886 bildades Norrbottens Museiförening av några eldsjälar i Luleås borgerskap som ville väcka intresse för Norrbottens historia. Några år innan bildandet hade gamla föremål från länet samlats in av bolagsdisponenten J. A. Wikström i Luleå. Samlingen växte men efter stadsbranden 1887, då stora delar av Luleå förstördes, önskade föreningen att föremålen skulle placeras i en funktionsduglig lokal. Först blev de utställda i Läroverkets lokaler men efter 1901 placerades föreningens samlingar i länsstyrelsens byggnad. Men det var svårt att bevara gamla byggnader i länsstyrelsens lokaler och under 1910-talet, under den tongivande länsmejerskan Anna Gustafssons ledning, började föreningen arbeta för att bilda ett friluftsmuseum på Gültzauudden. Arbetet bar frukt 1918 och inför 300-års jubileet 1921 fanns det 10 byggnader och en restaurang på Udden. En av byggnaderna var kopian av rådhuset från 1600-talet. För övrigt bytte Norrbottens Museiförening namn till Norrbottens läns hembygdsförening 1922 och friluftsmuseet på Udden flytta till dess nuvarande plats på Hägnan i Gammelstad i början av 1970-talet. Kvar på Udden stod det gamla rådhuset som med åren blev ganska slitet. Men annat var det 1921.
Idén till att bygga upp det gamla rådhuset och fylla det med äldre möbler kom från författaren och industrimannen David Törnqvist. Han hade arbetat tillsammans med Anna Gustafsson för att få till ett friluftsmuseum på Gültzauudden. Törnqvist ville att rådhuset skulle vara museets huvudbyggnad och efter att staden donerat marken på Udden fick museiföreningen tillstånd att sälja lotter och upprätta en gåvolista där personer kunde skänka 500 kr mot att få sitt namn upptaget på listan. Flera exemplar av denna lista upprättades och skickades runt i länet under några år för att få in pengar. Och pengar fick föreningen. Inte bara räckte det till att bygga rådhuset utan pengarna kunde även utgöra en grundplåt för hela friluftsmuseet. Byggnaden blev en succé och under jubileet användes huset till utställningar och festlokal.
Under sensommaren 2020 kom rådhuset att åter hamna i rampljuset efter många års tynande tillvaro. Denna gång var det inte i samband med festligheter eller jubileum. Istället var det rådhusets vara eller inte vara som debatterades bland Luleås politiker och medborgare. Rådhuset var mycket slitet och medan några vill rusta upp och bevara byggnaden ansåg andra att det skulle vara en onödig kostnad och att det bästa vore om huset bara revs. Till slut beslutade kommunen att bevara rådhuset och att bland annat lägga nytt tak och förstärka fasaden, framförallt en sida som fått helt ny panel. Renoveringen som genomfördes sommaren och hösten 2021 blev en del av Luleå kommuns 400-års firande. Det har därefter även förts diskussioner om att utse rådhuset till byggnadsminne eller åtminstone kulturmärka fastigheten. Men fortfarande är det oklart vad som ska inrymmas i den vackra 100-åringen. Förslag om utställningslokal för Luleås historia på övervåningen och café har förts fram av engagerade lulebor.
Själv tycker jag att rådhuset borde flyttas till Stadsparken. Att det går att flytta stora byggnader relativt enkelt har inte minst stadsflytten i Kiruna visat oss. Där har ett flertal byggnader som kommunen velat bevara flyttats med hjälp av lastbilar för att undkomma den expanderade gruvan. Att få rådhuset till Stadsparken skulle vitalisera hela parken. Tänk dig ett café med uteservering på sommaren där barnfamiljer, pensionärer och turister kunde sitta i skuggan av denna speciella byggnad och få lite go-fika. När de fikat klart kunde de gå till turistinformationen och bli mötta av en guide från Luleå guideförening som tog med dem en trappa upp och se den permanenta utställningen om Luleås intressanta historia. Guiden kunde berätta om människor, folklivet i staden och något om alla vackra hus som funnits innan rivningsepoken tog sitt betonggrepp om Luleå på 60- och 70-talet. Guiden kunde berätta om det gamla rådhuset som brann upp och om det stora restaureringsarbetet som gjordes efter 1887. Därefter kunde gruppen gå vidare i Luleå på en guidad tur. Rådhuset skulle åter hamna i fokus, bli central och vara en plats som utmärkte Luleå. Ingen annan stad har nämligen ett sådant här rådhus, det är unikt även fast det är en kopia.
Vid tangentbordet:
Roine Viklund, historiker LTU
