Nordarkeologi del 4 – Katalogiseringen avslutad

I mitten av oktober 2018 påbörjade arkeologen och osteologen Emma Boman arbetet att packa upp och katalogisera det så kallade Nordarkeologimaterialet. Materialet blev insamlat under inventeringsprojektet Nordarkeologi (NA) som skedde mellan 1969 och 1983 i samband med vattenkraftsutbyggnaden med fokus på Skellefteälven. Inom projektet besöktes, dokumenterades, registrerades och återbesöktes cirka 3000 lokaler av både fornlämningar och kulturlämningar. I Norrbotten skedde inventeringen främst i Arvidsjaur och Arjeplog kommuner med några avvikelser till Piteå, Älvsbyn och Luleå.

Anledningen med detta blogginlägg är att meddela att i slutet av november 2023 registrerades de sista fynden som låg i de ökända banankartongerna i dom arkeologiska samlingarna. Katalogiseringen av det Nordarkeologiska materialet har varit ett tidskrävande arbete som pågått på museet under en lång tid och involverat många personer.

När det kommer till fynd så har varje fynds utseende, material, mått och vikt dokumenterats och till sist paketerats i fyndaskar. Järnföremål eller på andra sätt sköra fynd har placerats på en bädd av silkespapper för att minimera att de rör på sig i fyndasken vid hantering/förflyttning. I fall där flera avslag, fynd eller fragment har hanterats tillsammans så har vi räknat antalet och helhetsvikten tagits. Efter vi nu har vägt hela NA-materialet så går det att räkna ut att totalvikten som personerna samlade in i fält mellan 1969-1983 landade på 876 kilogram av sten, metall, ben, horn, keramik och glas.

Innan arbetet med att katalogisera det Nordarkeologiska materialet kunde utföras så behövde platserna identifierats. De insamlade fynden var kopplade till lokaler som fick egna interna numreringar av NA 1 – 2628 med vissa special numreringar. Dessa blev markerade för hand på kartor och miljöerna blev skissade av personerna i fält, se exempel nedan.

Handritad karta över NA-lokaler NA345A & B på Sjuludden vid Västra Kikkejaur.
Handritad karta över NA-lokaler NA345A, B & C på Sjuludden vid Västra Kikkejaur.

Platserna har digitaliserats i ett senare skede och fick då Riksantikvarieämbetets nummerserie. Många gånger noterades NA-numren i inventeringsböcker eller beskrivningar men inte alla gånger. Arkeologerna Torne Hellsten och Daniel Sjödal fick i uppgift att se över NA-lokalerna och se vad varje lokal hade för korresponderande RAÄ-numrering. En viktig uppgift som underlättade katalogiseringen så att platserna för fynden ska vara sökbara i Kulturmiljöregistret/Fornsök.

Så varför gör vi detta arbete? I och med vattenkraftsutbyggnaden påverkades många lämningar efter vattendragen. Många lokaler har utsatts för erodering eller ligger under vattenytan och i vissa fall kan detta material vara det ända vi har kvar från en lämning.
Även om man är kritisk till materialet, till exempel att enskilda lokalers spridningsmönster och kontext aldrig kommer att kunna återskapas, så finns dom i våra samlingar och representerar människors relation till vattendragen och ger en bild av vilka aktiviteter som har pågått på dessa platser från stenåldern till modern tid och är nu tillgängligt för forskning och allmänheten.

I tidigare blogginlägg som handlar om detta material, så har det alltid avslutats med möjliga teman på kommande blogginlägg baserat på alla de många spännande fynden. Tyvärr hann vi aldrig skriva om dom och nu måste vi ägna oss till andra projekt här på museet, därför öppnar vi dörrarna utåt och gör lite reklam. Bara i detta material finns 1000 skärvor asbestkeramik, 3000 fragment av brända ben, 134 slaggklumpar, 2300 olika skrapor av olika stensorter, 300 olika spetsar igen av olika stensorter samt några av metall, och mycket annat. Beroende på vad man söker finns här en fantastisk början att hitta material för forskning.

1 / 7

Bara för att visa hur det kan se ut så använder jag platsen på de handritade kartorna i början av inlägget och dom skissade fyndteckningarna, ritade av Sixten Wigenstam som ett exempel. Dom är från en och samma lämningsgrupp som fick det interna numret NA345. NA345A-C är belägen på Sjuludden i Arvidsjaur kommun, fick riksantikvarieämbetets nummer, Arvidsjaur 2270:1 m.fl. och för att göra det lite extra spännande och inte alls förvirrade har dom idag numret L1995:2791 m.fl. Dom äldre numren är fortfarande sökbara så processen att hitta rätt L-nummer för NA-lokalerna behöver inte göras igen.

Vid första besökstillfället 1970 påträffades ca 20 nämnvärda ytor på udden, bestående av husgrunder, härdar en avslagslats och en yta med skörbränd sten. Vid första besökstillfället tillvaratogs 15 fynd mestadels skrapor av olika typer och stensorter, en sax och en stor mängd med avslag från redskapstillverkning i kvarts, kvartsit och flinta, alla numrerade fynd är ritade på teckningarna ovan. 1983 skedde ett återbesök där fler avslag tillvaratogs men inga föremål. Nedan kan ni se hur en renskrivning av dessa uppgifter kan se ut. Många av dessa platser hade någon muntlig eller skriftlig historik som också samlades i samband med dessa besök. Vid NA345 nämns berättelsen att Hans Sjulsson ska vara den första vid Västra Kikkejaur att skaffa båtmotor.

Sida 2 av 4 från Nordarkeologis lokalanteckningar för NA345A.

Via dessa beskrivningar parade vi ihop dom med rätt föremål som låg i fyndpåsar och katalogiseras digitalt för lätt få en överblick över detta massiva material. Nedan är ett utsnitt från den lista vi skapat över NA-materialet. Att ha den digitalt är så att forskare, intresserade eller vi på museet ska lätt kunna hitta rätt föremål, föremålsgrupp eller plats. Varför fynd har två olika rader är för att det gjordes en ny bedömning en tid efter att inventeringen var avslutad men båda bedömningarna ansågs intressanta att ha med.

Utsnitt från fyndlistan över det Nordarkeologiska materialet från NA345A.

2021 skrev arkeolog Frida Palmbo angående det pågående projektet att återbesöka lämningarna från Nordarkeologis inventeringarna med motiveringen ”Många av de fornlämningar som registrerades inom Nordarkeologi har idag en mycket osäker position i Kulturmiljöregistret/Fornsök. Detta innebär i sin tur ett stort problem för skogsbruket, då lämningarna är svåra att återfinna och därmed riskerar att skadas av det pågående skogsbruket”. Sommaren 2021 återbesöktes många lämningar, bland annat NA345A-C.

Boplats med fynd av skörbrända stenar, L2021:6142 (NA345A:14). Sonden är placerad vid samlingen med skörbränd sten. Till vänster i bild och bakom sonden skymtar recenta härdar. Vid Nordarkeologiinventering 1970 påträffades och samlades även in avslag av ljus kvartsit från platsen. I bakgrunden är Västra Kikkejaure/del av Byskeälven. Fotograf: Frida Palmbo. Norrbottens museum CC-BY.

På bilden ovan så ser man ut från den södra spetsen av Sjuludden nedströms efter Byskeälven. Nästan 40 år efter besöket av Nordarkeologis inventerare så var museet på platsen och uppdaterade lämningsinformationen, registrerade nya fornlämningar som missats och registrerade även dom kulturhistoriska lämningarna efter husgrunden, kåtan och åkermarken som då skulle ha tillhört Hans Sjulsson.

Utsnitt från Kulturmiljöregistret/Fornsök över Sjuludden.

Man kan säga att detta är den totala registrerings historiken från en av de 3000 lokalerna som besöktes via inventeringen. Även om detta är slutet för katalogiseringen av fyndmaterialet från Nordarkeologi så är det inte sista gången Nordarkeologi kommer komma på tal. Fortsätter Frida med sitt granskningsarbete av NA-lokalerna eller gör vi interna arbeten baserat på materialet så kommer det säkert nämnas här i bloggen.

Vid tangentbordet:
Sebastian Lundkvist

Tidigare inlägg om Nordarkeologi:
Nordarkeologi återbesöks
Nordarkeologi
Lite om den arkeologiska samlingen
Granskning av Nordarkeologi
Nordarkeologi del 1 – Stenartefakter
Nordarkeologi del 2 – Fyndregistrering
Nordarkeologi del 3 – Arvidsjaurs gamla kyrk- och marknadsplats

Referenser:
Christiansson, H. 1980. Det arkeologiska forskningsläget i området mellan Piteälvens och Vindelälvens älvdalar. Fornvännen 75. Stockholm
Christiansson, H & Wigenstam, H. 1980. Nordarkeologiprojektets Arvidsjaurinventering. (The Nordarkeologi research project Arvidsjaur survey). Fornvännen 75. Stockholm

Tipsgranskning sommaren 2022

En återkommande uppgift för arkeologerna på Norrbottens museum är att granska dom tips om forn- och kulturlämningar som kommer in till museet från privatpersoner runt om i Norrbottens län. Arkeologer runt om i Sverige arbetar inte bara med att gräva utan även med att registrera okända lämningar i Riksantikvarieämbetets kulturmiljöregister Fornsök för att dom ska bli kända för allmänheten och lättare skyddade från exploatering. Flera stora inventeringsprojekt har skett i Sverige men Norrbotten är inte komplett inventerat av arkeologer så tipsen är viktiga och gör att vi gemensamt fyller Fornsök med lämningar som speglar Norrbottens historia. 

Tipsgranskning har varit ett tema här i bloggen tidigare. Arkeolog Frida Palmbo har skrivit om ”2019 års tipsgranskning”. Där går Frida igenom tipsresan 2019 genom länet med många fina bilder på en stor mångfald av lämningar.

Detta blogginlägg kommer istället för att återskapa Fridas inlägg fokusera på att ni ska få följa med på vissa fall från tipsgranskningen 2022 med tillhörande förarbete med kartor och fotografier. Alla lämningar är ännu inte publicerade. Men de som är publicerade har länkar på lämningsnumret.

I år har vi granskat tips i Piteå, Råneå, Älvsbyn, Harads/Edefors, Vidsel, och Jokkmokk.

Följ nu med på några tips

Prästgården i Öjebyn
Vi började säsongen i Öjebyn kyrkstad för att besöka platsen för den gamla prästgården. När det kommer till prästgården så finns byggnader kvar och ligger intill Öjebyn kyrka men flyttades till sin nuvarande plats i slutet på 70-talet. Platsen där prästgården stod är dock idag ett grönområde, ca 200 m Nordöst om kyrkan och används idag bland annat som uppläggningsyta för arbetsmaterial vilket går att se på bilden nedan. Tipsaren är en entusiast av lokalhistoria i trakten och var intresserad över platsen för den gamla prästgården och dess historia. Vi på museet blev fundersamma över varför detta inte var registrerat som en lämning i Fornsök och valde att besöka platsen för att se om det fanns några lämningar kvar att registrera och därmed skydda.

Karta över Öjebyn kyrkstad, skapad i ArcGIS. Topografisk webbkarta, Lantmäteriet CC BY 4.0.

På kontoret är första steget en genomgång av gammalt kartmaterial från lantmäteriet som finns tillgängligt på deras hemsida för alla intresserade. Där kunde prästgårdens långa historia på platsen bekräftas på en storskifteskarta från 1781. Lägg märke till vägarna och kyrkans liknelser då till idag.

Historisk karta över Öjebyn kyrkstad, 1781. Lantmäterimyndigheternas arkiv.
Storskifte: Norrbottens län, Piteå kommun. Aktbeteckning: 25-ptj-104,
Datum: 1781-01-21
, sida 6.

Andra steget är att kolla museets egna arkiv där det gick att hitta en plankarta från 1940 som kunde visa på byggnadernas placering innan de flyttades. Detta för att få en uppfattning var vi skulle söka när vi besökte platsen.

Arkiv: Norrbottens museum. Kart typ: Plankarta/ritning Kartor Piteå socken, Öjebyn Kyrkstad plankarta. K52. Rektifierad över Ortofoto i ArcGIS.

Tredje steget blir ett besök av platsen. Med hjälp av ritningen kunde vi lokalisera två husgrunder på platsen samt jordkällaren i Norr.
Prästgården går nu att se i Fornsök, som en Bytomt/gårdstomt med lämningsnumret L2022:2889, och statusen fornlämning baserat på dess ursprung före 1850. Statusen som fornlämning kommer med Kulturmiljölagens bästa skydd. Nu kommer inte platsen att få täckas över av arbetsmaterial utan tillstånd från Norrbottens länsstyrelse och om någon form av exploatering ska ske på grönområdet så kan en arkeologisk undersökning att behöva göras innan byggnationer eller annat.

Prästgård, L2022:2889 Bytomt/gårdstomt. Foto tagen från jordkällaren. På bild syns arkeologer (från vänster till höger), Frida Palmbo, Åsa Lindgren, Ida Mattsson, Lars Backman och hunden Aaro. Foto: Hanna Larsson och Emma Boman. © Norrbottens museum.

Fliggbergskojan vid Flarkån
På väg upp mot Jokkmokk för att granska fler tips så stannade vi till på ett litet tips om gropar intill Flarkån, 1 mil Nordöst från Harads. Detta lilla besök är ett bra exempel på hur ibland ett tips kan leda till något annat.

Karta över Harads och Flarkån, skapad i ArcGIS. Topografisk webbkarta, Lantmäteriet, CC BY 4.0.

När vi hanterar gropar, vallar eller andra markavvikelser så använder vi höjddata för att se dessa avvikelser. Beroende på vilken upplösning höjddatan är skapad i så går det att se påverkan i markytan. Vid undersökningen av höjddatan, vilket också finns tillgänglig för allmänheten på både lantmäteriets hemsida och Fornsök, upptäcktes en tjärdal i sluttningen ner mot Flarkån.

Karta av höjddata över Fliggbergskojan, skapad i ArcGIS. © Lantmäteriet Medgivande I2018/00067.

Vid dom förberedande kartstudierna vi gjorde så kunde vi se att en Fliggbergskojan en gång funnits på platsen in på 1950-talet. Kartan visar på två byggnader och en stig ner mot tjärdalen.

Ekonomisk karta över Sverige, Murjek, Fliggberget.
Rikets allmänna kartverks arkiv: Fliggberget, 26K0h51, 1951.

På plats kunde vi avfärda groparna. Dom visade sig inte vara någon forn- eller kulturlämningar. Men Fliggbergskojan kunde vi hitta och registrera i Fornsök som ett Område med skogsbrukslämningar med numret L2022:6079. Den är ännu inte publicerad men det kommer ske inom kort. Vi kunde hitta tjärdalen och en av byggnaderna som liknar någon typ av förrådsbyggnad. Men enbart plåtskrot och sängramar av järn kunde vi hitta efter en möjlig bostad. Nedan kommer några bilder från besöket.  

Husgrund inom L2022:6079, Område med skogsbrukslämningar. Arkeolog Sebastian Lundkvist i bild. Foto: Jannica Grimbe. © Norrbottens museum.
Tjärdal inom L2022:6079, Område med skogsbrukslämningar. Arkeolog Sebastian Lundkvist i bild. Foto: Jannica Grimbe. © Norrbottens museum.
Sängar inom L2022:6079, Område med skogsbrukslämningar. Foto: Jannica Grimbe.  © Norrbottens museum.

Tips i Jokkmokk
Efter besöket i Harads bar det vidare mot Jokkmokk. Många forn- och kulturlämningar är inte synliga på kartor eller i höjddatan och vi är helt beroende av tips för att hitta och registrera dessa lämningar.

Härdar och barktäkter besöktes på vägen mot Kvikkjokk mellan Randijaur och Tjåmåtis och hade kanske aldrig påträffats om vi inte fick koordinater från Länsstyrelsens Naturvärdesinventeringar i området. Speciellt dessa typer av ”osynliga” lämningar är väldigt sårbara för exploatering i skogen.

Barktäkt L2022:6088, Arkeolog Sebastian Lundkvist i bild. Foto: Jannica Grimbe. © Norrbottens museum.
Härd L2022:6086. Foto: Jannica Grimbe. © Norrbottens museum.

Och med detta tackar jag för mig. Ut i skogarna, upp på fjället, ta foton, samla in koordinater och kontakta oss på museet. Inget tips är för litet eller utanför vårat intresse. Så tveka inte att skicka in underliga saker som hittas i naturen, städerna eller byarna.

Vid tangentbordet:
Sebastian Lundkvist
Arkeolog