Norrbottens museum har utfört en arkeologisk utredning på uppdrag av Beowulf Mining inför eventuell gruvetablering i ett område mellan byarna Björkholmen och Randijaure utanför Jokkmokk. Förutom de fornlämningar som har hittats i samband med den arkeologiska utredningen kring Kallak har även ett flertal kulturlämningar hittats. Skogarna kring Kallak uppvisar även spår efter tidigare skogsbruk i form av yxfällda träd och kraftigt förkolnade trädstammar visar att skogsbränder har härjat i området. I anslutning till rester efter en husgrund påträffades en brunn som uppförts i samband med att skogsarbete skett i området under 1900-talets första hälft.

Brunn © Norrbottens museum

Jordrymningar och skärpningar
Malmfyndigheten i området kring Kallak hittades redan under 1940-talet. I samband med den arkeologiska utredning som Norrbottens museum nu har utfört i området kring Kallak hittades spår från denna tid. Jordrymningar bildas i samband med borttagande av jord då en mark-/bergsyta blottläggs för att man ska kunna komma åt malmen. Därefter har det varit möjligt att börja med själva malmbrytningen. Mindre provbrytningar kallas för skärpningar.

Nils Harnesk dokumenterar en jordrymning © Norrbottens museum

Skärpning © Norrbottens museum

Kulturmärkta träd
Norrbottens museums arkeologer har även hittat ett antal barktäkter i området. En barktäkt utgörs av en barklös yta i nedre delen av en tallstam. Barktäkter har uppkommit genom att tallens innerbark har skurits loss från trädet i ett sammanhängande stycke. Det yttre, grova barkskiktet skrapades bort så att endast den vita och ätliga innerbarken fanns kvar. Barken användes sedan till mat eller som förpackningsmaterial. Barken togs endast från en del av stammen och tallarna har därför överlevt. När trädet fortsatt att växa har barken vallats in över ytan där barktäkten har tagits.

Barktäkt © Norrbottens museum

Barkmat – nödmat eller delikatess?
Tallens innerbark är rik på kolhydrater, C-vitamin och mineraler och har dessutom kolesterolsänkande egenskaper. Det har varit vanligt förekommande att använda sig av innerbark som kosttillskott över hela det samiska bosättningsområdet. Barken har skördats i samband med savningsperioden i slutet av juni och lagrades inför vintern. Färsk betraktades barken som en delikatess och som torkad produkt kunde barkflingor användas i t ex soppor.

Tallbark som nödmat i samband med missväxt har gjort att barken fått dålligt rykte som människoföda. När spannmålsskördarna slagit fel för bondebefolkningen blev missväxten ett faktum vid den tid på året när näringsvärdet i tallens bark sjunkit och de giftiga ämnena i barken ökat. Därför var den bark som skördades på sensommaren och hösten inte särskilt lämplig som mat.

Minst 3000 år gammal barktäkt
Silvermuseet i Arjeplog har studerat barktäkter inom det samiska bosättningsområdet, Sápmi. Den hittills äldsta matbarktäkten som de funnit är ca 3000 år gammal! Det är även troligt att man använt sig av bark som föda ännu längre tillbaka i tiden än så. Silvermuseet har även sett att bruket av tallarnas innerbark i regel verkar upphöra vid slutet av 1800-talet.

Vid tangentbordet denna fredagseftermiddag:

Frida Palmbo

Källor:
Östlund, Lars; Bergman, Ingela & Zackrisson, Olle. 2007. Bark – nyttigt och gott. I: Forskning och framsteg nr 5, 2007.