Det är nog fler än mig som längtar efter sommarens slut och då löven börjar ändra färg. Då dimman ligger tät över myrarna och kallare vindar börjar dra. Kanske föredrar man att sitta hemma framför brasan i dessa tider, men själv föredrar jag att vara ute i skogen med höstens dofter, färger och ljud

Det var under en sådan höst, mitt under älgjakten i Arjeplogs fjällvärld som jag kom gående under fjällkanten. Med ett gevär över axeln, några jaktkamrater nere vid sjökanten och en ivrig hund framför mig promenerade jag under en delvis mulen himmel och skymtade plötsligt något mellan träden. Det var inte en älg som jag skymtade mellan de gulnande björkarna men det var något som hade fångat mitt intresse och jag bestämde mig för att undersöka saken. Efter en snabb, tyst och blöt promenad över en liten myr så kom jag fram till vad jag först antog var en enorm övermossad sten, men visade sig vara en kåta av bågstångskonstruktion!

Den lilla kåtan var byggd i en slänt med utsikt över myren i sydväst. Väggarna var isolerade med näver och mossa som dolde kåtan väl. Hunden delade förstås inte min iver och lämnade mig där för att dra iväg på egna äventyr. Jakten gick före nyfikenheten.

Själv stannade jag kvar för att undersöka kåtan och som hastigast dokumentera i den mån jag kunde vid tillfället. Givetvis hade jag hört talas om att det fanns ett gammalt viste i dessa krokar, men jag visste inte om att det var så välbevarat och ej heller oregistrerat som en kulturlämning. Inuti fanns spår kvar av de som en gång nyttjat den. En stekpanna hängde från taket, två sågar stod mörka och rostiga mot väggen och diverse järnföremål låg strödda över golvet. Arran, den rektangulära härden som är typisk för samiska boplatser syntes väl i motten av kåtan.

Efter att jag undersökt kåtan skyndade jag mig som hastigast runt i området för att se om jag kunde finna något mer av intresse och fann en väldigt fin njalla som vält omkull en liten bit in bland träden. Att döma av en väldigt gammal och trasig presenning så misstänkte jag att det har gjorts försök att rädda njallan, men tyvärr hade det inte hjälpt.

Min hastiga undersökning fick därefter ett abrupt slut då min fyrbente jaktkamrat begett sig högt upp på kalfjället och kungjorde glatt, (och högljutt) att hon funnit något som hon ansåg vara av mer betydelse. I dag är vistet inte registrerat i Fornsök men ambitionen är att vid tillfälle skall denna registreras.

Vid tangentbordet, Rasmus Lundqvist

För intresse/ Vidare läsning om samiska byggnader:

• Liedgren, Lars (2017). Samiska byggnader och konstruktioner inom Pitesamiskt område. Arjeplog: Silvermuseet
• Sjølie, Randi (2016). Byggeskikk i Sápmi. [Kárášjohka]: ČálliidLágádus