Inventering av markberedda skogsområden

Många fornlämningar skadas av skogsbruket genom bland annat körspår och markberedning. Ofta skadas de fornlämningar som inte är synliga för blotta ögat mer än t.ex. fångstgropar som vi kan se ovanför markytan. Boplatslämningar från förhistorisk tid ligger i regel direkt under torven på platt mark och syns därför inte när det finns vegetation på marken. Dessutom så har vi en mycket liten marktillväxt i Norrbotten, vilket gör att fynd från äldsta stenålder i princip ligger direkt under mossan. Därför skadas den här typen av fornlämning mycket lätt i samband med markberedning.

Trots att fornlämningarna är kända så skadas de av skogsbruket, men tack vare att de är kända finns det ändå förutsättningar för att de ska kunna bevaras och inte skadas. En förutsättning för att kunna bevara en fornlämning är trots allt att den är känd – även om ej kända fornlämningar har lika starkt lagskydd. I Norrbotten finns det stora områden som inte har genomgåtts av modern fornminnesinventering och som dessutom ligger i produktiv skogsmark. För mer information, läs gärna Åsas blogginlägg om Fornminnesinventering i Norrbotten.

Med utgångspunkt i att få en indikation på hur många fornlämningar som skadas inom skogsområden som inte har fornminnesinventerats i modern tid har Norrbottens museum sökt och fått beviljat kulturmiljövårdsanslag från Länsstyrelsen, för att under en veckas tid inventera markberedda områden där det sannolikt kan finnas fornlämningar. Sista veckan i augusti i år var därför undertecknad tillsammans med arkeolog Lars Backman ute och letade fornlämningar på markberedda hyggen i trakterna kring Arjeplog och Moskosel.

Vid vår inventering hittade vi totalt 9 nya lämningar: fem härdar, två husgrunder, ett område med tre husgrunder/kojrester och ett utedass samt en fyndplats med skärvsten, som antagligen utgörs av en skadad härd.

Tre av härdarna var skadade av markberedning medan övriga två hade klarat sig unden tack vare en sparad kantzon av skog ner mot sjö. En kantzon är ett område som undantas från avverkning, i regel mot sjöar och myrar. Här kan vi konstatera vikten av att faktiskt spara kantzoner mot myrar och sjöar, då det ofta är i dessa områden som fornlämningar ligger.

2017_63_03_Härd_skadad

Härd skadad av markberedning. Foto: Frida Palmbo. Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 2017:63:03.

2017_63_29_Härd

Härd påträffad i kantzon (område undantaget från avverkning) ner mot sjö. Sonden står mitt i härden. Foto: Frida Palmbo. Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 2017:63:29.

En av husgrunderna som hittades ligger invid Naurasjöarna sydväst om Hornavan utanför Arjeplog. Det är en trolig skogshuggarkoja indelad i tre rum med bland annat bostadsdel och stall. Invid sjökanten ligger också rester efter en klinkbyggd båt.

2017_63_10_Skogshuggarkoja

Skogshuggarkoja. Foto: Lars Backman, Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 2017:63:10.

2017_63_15_Båt

Rester efter en klinkbyggd båt invid skogshuggarkoja. Foto: Lars Backman. Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 2017:63:15.

Den andra kojresten samt området med husgrunder ligger strax norr om Stenselet, som är en del av Tjartsebäcken öster om Moskosel. Kojan är sannolikt en flottarkoja, då en tydlig stenröjd väg går ner till bäcken – sannolikt gjord för att föra ner timret till bäcken. Platsen för kojan finns också med på en ekonomisk karta från 1971 och benämns då som Stenselskojan.

2017_63_31_Flottarkoja

Flottarkoja med stenröjd väg ner mot Tjartsebäcken/Stenselet i bakgrunden. Foto: Frida Palmbo. Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 2017:63:31.

2017_63_33_Flottarkoja

Bågsågen hänger fortfarande kvar på en av flottarkojans ytterväggar. Foto: Frida Palmbo. Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 2017:63:33.

Omkring 150 väster om kojan finns området med husgrunder och ett dass. Enligt uppgifter från ortsbefolkningen har det stått en s.k. Brännbergskoja på platsen. Namnet kommer från att kojan/baracken tillverkades i Brännberg. Ett stall ska också ha stått på platsen. Här bodde man bland annat vid mitten av 1950-talet i samband med skogsarbete. Kojorna har monterats ned, medan dasset har lämnats kvar.

2017_63_39_Område_husgrunder

Arkeolog Frida Palmbo i område med husgrunder och ett utredass. Foto: Lars Backman. Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 2017:63:39.

2017_63_35_Klotter_dass

Klotter inne på dassväggen. Foto: Lars Backman. Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 2017:63:35.

Resultatet av inventeringen visar att det finns bra möjligheter att hitta nya lämningar i markberedda skogsområden, framförallt i områden intill sjöar, myrar och vattendrag. Norrbottens museum kommer att söka medel från kulturmiljövårdsanslaget för fortsatt inventering nästa år. Förhoppningsvis kan medel fås även nästa år, och då kan vi förhoppningsvis hitta områden på andra ställen inom Norrbotten och på så vis få en topografisk och geografisk spridning. Förhoppningen är också att vi i slutändan kan visa på att det finns ett stort behov av fortsatt fornminnesinventering i Norrbotten!

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo

Övertorneå, en pärla i Tornedalen

Övertorneå kommun – där ängslador, strandängar, skogsområden och Tornedalsgårdar är en naturlig del av landskapet, har under sommaren och hösten inventerats av Norrbottens museum. Anledningen är kommunens önskan om en kartläggning av de kulturmiljövärden som finns i kommunen.
Då arbetet var av det större slaget blir veckans blogginlägg en mindre sammanfattning av den vackra kulturmiljö som mötte oss i  kommunen.

äng

Vackert ladulandskap i Armasjärvi

Under en vecka i juni besöktes 26 st byar, från Pello i norr till Risudden i söder. Vår resa genom Övertorneå kantades av öppna och välbevarade odlingsmarker med en och annan ängslada majestätiskt placerad på den gamla jordbruksmarken. Då kreaturshållningen var en viktig del i utvecklingen blev ängsladan en viktig förvaringsplats för djurfoder innan hemkörningen till gården gjordes när marken frusit till. Trots att många under modern tid rivits och forslats bort finns det fortfarande lador som får det underhåll som krävs för att pryda de ängar och holmar de en gång byggdes på.

Gästgivarev16

Tornedalsgård i Övertorneå centrum

Torne älvdal är, förutom odlingsmarken och älven, också starkt förknippad med den s.k. Tornedalsgården. Med sin långa byggnadskropp, sina ljusa linoljefärgsmålade fasader och vackra snickerier är de influerade av den finsk-ryska herrgårdsstilen. Stilen kom under första hälften av 1800-talet att anammades av präster och köpmän i Tornedalen,  men spreds under seklets senare del till bönderna.

 

IMG_3005

Den fyrbyggda gården Kommes i den norra delen av kommunen

Vår inventering kantades inte bara av ängslador och Tornedalsgårdar. Under veckan besökte vi ett antal fyrbyggda gårdar. Just denna form av byggnadsplacering – där bostadshus och gårdsbyggnader placerats runt ett fyrkantigt tun, är en gammal byggnadsplacering och är idag mycket sällsynt.
Förundrande nog såg vi också många äldre gårdar med intakta gårdsbyggnader. Ladugårdar, stallar och timrade uthusbodar var fortfarande en naturlig del av gården och förskönade både gårdsbild och landskap.

 

kyrak

Hietaniemi kyrka

När inventeringen omfattande hela 26 byar passerades också ett antal kyrkor. Den sydligaste av dem, Hietaniemi kyrka, är placerad på Lapplands äldsta marknadsplats vackert belägen på kyrkudden. Området var marknadsplats från 1300- till 1600-talet, men övergavs tvärt vid en ödesdiger brand. Rester av platsen finns ännu kvar vid kyrkan.
Klocktornet  är uppförd i typisk bottnisk stil med rötter i Österbotten. Stilen introducerades i norra Sverige av Hans Biskop under 1720-talet och består i stora drag av tre ovanpåliggande kuber med en spira alternativt lökkupol på toppen.

öt

Klockstapeln i Övertorneå

En annan mycket känd kyrka är Övertorneå kyrka med samma bottniska stil på klocktorn som tornet i Hietaniemi. Föregångaren till kyrkan är Särkilax kapell, uppförd ett antal kilometer norr om Övertorneå centrum, men som förstördes vid en kraftig islossning i början av 1600-talet. En ny kyrka uppfördes på en säkrare plats vid foten av berget Särkivvaras östsluttning. Byggnaden kom därefter att  rivas och sedan ersättas av nuvarande kyrkobyggnad uppförd mellan åren 1734 – 1736, även den uppförd av Hans Biskop.

röda

Bioladan Röda kvarn i Övertorneå 

 

mata

1930-talsbyggnaden Hotell Matarengi i Övertorneå

Förutom alla byar var också Övertorneå centrum, Matarengi, med i inventeringen. Utmed Matarengivägen finns två av Övertorneås karaktärsbyggnader – Biografen Röda Kvarn som byggdes år 1915 samt Hotell Matarengi från 1930-talet.
Röda Kvarn kom under åren att tjänat som teater-dans-samlings- och soarélokal men också som militärsjukhus. År 1936 byggdes ladan om till en modern bio. Nuvarande exteriöra utseende med grund i 1930-talets färgsättning fick byggnaden vid 1994 års restaurering.
Hotell Matarengi uppfördes i funktionalistisk stil med slätt tak och enkel fasad och är under åren utbyggd, men har fortfarande sin enkla och strama karaktär bevarad.

 

1Risuddenaitta

De karaktäristiska vasaittorna i Risudden 

En avslutning av veckans blogginlägg blir de karaktäristiska vasaittorna i Risudden, ett  fint inslag i det vackra och storslagna kulturlandskapet i Övertorneå kommun.

 

Vid tangentbordet:
Erica Duvensjö