Kulturmiljö vid Norrbottens museum

I veckans blogginlägg gör vi ett återbesök till Norrbottens museums slipssamling som uppmärksammades både av oss som museum och strax därpå av radio P4 tidigare i år. Inslaget, som min duktige kollega Robin Näslund på museet gjorde, kan ni hitta här: Slipssamlingen | FRÅN ARKIV & SAMLINGAR | Norrbottens museum. Besöket av P4- reportern Anna Lidé tillsammans med stilexperten Olov Stenlund hittar ni här: Här hänger Kennedys och Palmes slipsar – i ”hemliga” samlingen – P4 Norrbotten | Sveriges Radio. Bakgrunden till slipssamlingen berättas om i inslagen.

Mitt inlägg idag är dock ”bara” ett nedslag vid en av de slipsar som väckt många funderingar hos mig, nämligen den slips som ska ha tillhört Ted Kennedy. Det förvånar nog inte någon att exempelvis Vippa-Tores, Ragnar Lassinanttis och Jokkmokks-Jockes slipsar finns representerade i samlingen. Men varför finns där en slips från Ted Kennedy? Varför förärades han med en Nordkalottenslips? Den frågan ställde jag mig redan första gången jag såg samlingen och frågan har sedan dess hängt kvar hos mig och vaknat till liv varje gång jag närmat mig den. Så i veckan när det var min tur att skriva blogg, bestämde jag mig för att försöka söka svar.

Mot arkiven…

Min kollega Karin Tjernström vid Arkivcentrum informerade mig om att det fanns ett så kallat personkuvert om Ted Kennedy i Norrbottens Kurirens arkiv, som förvaras vid Arkivcentrum. Hon hade sett bland klippen att han gjort ett besök på Mjölkuddens hälsocentral i Luleå (!). Kanske kunde där finnas några svar på mina många frågor? Hoppfull begav jag mig till arkivet för att undersöka vad Kurirens kuvert om Ted Kennedy innehöll. Bilder vid besöket i Norrbotten där man tydligt ser hur han var klädd skulle ju givetvis vara en fullträff. Och visst fanns det både bilder och tidningsklipp som vittnade om hans besök. Rubrikerna lockade till läsning: ”Renskiljning tände Kennedy”, ”Fullt pådrag för Kennedy i Luleå”, ”Kennedys besök snabbvisit utan motstycke” Snabbt ögnade jag mig igenom artiklarna och stötte på överraskning efter överraskning medan jag läste. Han var visst i Kiruna också samma dag han var i Luleå. Vad gjorde han där då?

Jo, hela hans besök i Norrbotten (och Sverige) handlade om att han ville studera svensk sjukvård på olika sätt berättade lokaltidningen för mig. Och tidsschemat hade varit hektiskt. Fredagen den 17 september 1971 skulle han med avresa från Bromma anlända i Kiruna kl 11:00 för att redan 14:30 anlända i Luleå och sedan vidare mot Stockholm 17:50. Kennedy, den yngste av Kennedy- bröderna, var senator för Massachusetts mellan 1962-2009. En av de hjärtefrågor han arbetade med under hela sin karriär var att införa ett allmänt sjukvårdsprogram i USA. När han besökte Sverige under tre dagar 1971 var han ordförande i senatens utskott för sjuk- och hälsofrågor och med sig på resan till Sverige var också hela det utskottet.

Kennedy fotograferad under ett anförande om hälsovårdsförslag i juni 1971. Fotograf: Marion S. Trikosko, U.S. News & World Report Magazine – https://www.loc.gov/item/2017646329/ (Public Domain).

Och slipsen då, kanske någon undrar? Såg jag den på någon bild i Kurirens arkiv? Nej, det var inte samma slips han bar på de fotografier som togs av honom vid besöket och den som Norrbottens museum har hängandes i Ebbe Wikbergs och Bert Perssons slipssamling, vilket väckte ännu mer nyfikenhet kring del hela. För när i hela friden hann Wikberg/Persson träffa på honom då? Nej, det gick inte att sluta här kände jag. Så jag begav mig till ett av de bibliotek här i Luleå där det går att läsa i Kungliga Bibliotekets tidningsdatabas för att se om besöket togs upp av de nationella tidningarna. Jag visste ju också att Bert Persson fotograferat för Expressen så där borde det kanske finnas fler svar.

Välbevakat Sverigebesök

De nationella tidningarna uppmärksammade också de Kennedys Sverigebesök flitigt, både dagarna före, under och efter besöket. Rubrikerna hade olika infallsvinklar och vittnar om vad som hände medan han var i Sverige, varför han kom och generellt hur hans liv såg ut vid den tiden:

Kennedy och frun vågar inte åka med samma flygplan – Expressen 17/9 1971

Aftonbladet flög med Ted Kennedy till Sverige: Man lär sig leva med ständiga mordhot – Aftonbladet 17/9 1971

Kennedy i Sverige- trött, anonym, fåordig – GT Extrabladet 17/9 1971

Vetgirig Kennedy spräckte tidsplan – Svenska Dagbladet 18/9 1971

Ted Kennedy i Sverige: Improviserad runda i Kiruna – Svenska Dagbladet 18/9 1971

”Jossu”, 67, fick två minuter med Ted – Expressen 18/9 1971

Ted Kennedy: USA ligger långt efter med sjukvården – Göteborgs-Posten 18/9 1971

Varje ny artikel jag gick igenom från dagarna kring den 17 september 1971 tycktes innehålla en ny detalj om hans Sverige-besök. I Kiruna hade han varit så vetgirig att tidsplanen sprack flertalet gånger. Där besökte han bland annat Kiruna lasarett och LKABs företagshälsovård. Han önskade veta hur man organiserar sjukvård i glesbygd, hur läkare rekryterades ”så långt upp” och samtalade även med LKAB- arbetare i väntrummet vid företagshälsovården om vad de ansåg kunde förbättras där. Han åt en snabb lunch i det nu rivna stadshuset där han serverats renkött och hjortron. I gåva av Kiruna kommun fick han också en kniv av Lars (Levi?) Sunna. Joan Kennedy besökte istället Jukkasjärvi kyrka och hembygdsmuseum och letade gåvor till deras gemensamma barn, rapporterade tidningarna.

I Luleå var de två planen sällskapet anlände i försenat och när de landat begav sig sällskapet i buss direkt till Luleå lasarett för samtal om långvårdskliniken. Sedan var det raskt vidare till läkarstationen på Mjölkudden. Journalisterna som bevakade sällskapet verkade närmast uppgivna av det tempo som hölls som resulterade i att det var svårt för dem att få svar på sina frågor. När senatorn sedan anlände i I Stockholm träffade han Olof Palme och makarna Myrdal, besökte Danderyds sjukhus och flera andra vårdinrättningar innan det var dags att lämna Sverige.

Jag fick även en sökträff i tidningen Handelsnytt där det i november 1971 fanns en frågetävling där en av de 12 frågorna handlade om Ted Kennedys Sverigebesök samma år. Där ville de att läsarna skulle ringa in anledningen till att han besökte Sverige: sjukvården, kriminalvården eller socialvården? Detta kan tolkas som att senatorns besök i Sverige var en händelse som gemene person vid tiden ”borde” ha haft koll på. Åtminstone så tyckte Handelsnytts frågesportsskapare det.

Sedan hittade jag till slut ledtråden jag sökte. I artikeln i Expressen med rubriken ”Jossu”, 67, fick två minuter med Ted såg jag en bild på senatorn när han samtalade med den nyligen pensionerade gruvarbetaren J V ”Jossu” Johansson, som enligt artikeln hade valts ut för ett möte med senatorn då han talade flytande engelska efter arbete ”på sjön och i Amerika”. Ögonblicket med ”Jossu” och Kennedy var fångad av Bert Persson. Hann Persson presentera Nordkalottslipsen för Kennedy där på LKAB? Kanske. Kanske inte. Jag kommer sannolikt aldrig att få veta.

Men ibland är det tur att man är nyfiken. Jag öppnade nämligen även en artikel i Expressen som var publicerad torsdagen den 16 december 1971. Och vad fann jag där? Jo, en artikel om Wikberg och Perssons slipssamling! I artikeln får jag veta att Nordkalottslipsens färger representerar länderna Finland, Sverige och Norge, att den var framtagen av Gerd Hallberg, teckningslärare i Luleå och att den slips som sågs som ”färggrannast och bredast i samlingen” var Ted Kennedys. När Kennedy gjorde sin sjukvårdsresa i Norrbotten ansåg Wikberg och Persson att det gav så mycket PR åt länet att gärningen skulle uppmärksammas med utmärkelsen. Men hur det faktiskt gick till i praktiken, det jag verkligen vill veta, avslöjar tyvärr inte heller den artikeln. Det jag däremot kan läsa mig till som bonusinformation till själva slipssamlingen som helhet är att Urho Kekkonen fick sin Nordkalottenslips när han fiskade med Ragnar Lassinantti, att Povel Ramel fick sin slips när han spelade vid pianot på Stadshotellet i Luleå, att Tore Wretman och Werner Vögeli fick sina slipsar eftersom de komponerade rätter av renkött samt att två personer som fått slipsar återgäldat enligt överenskommelsen fast med en annan typ av gåva, nämligen vodka.

Och där stannar jag för den här gången, en slipsberättelsejakt senare och fortsatt nyfiken.

Christelle Fredriksson, antikvarie vid Norrbottens museum.

Det är fredag morgon den 6 mars 2026. På lokalnyheterna sänds ett inslag om hur att öka beredskap med lokalproducerad mat. Jag inser snabbt att reportaget är inspelat i Kattilakoski, några mil norr om Övertorneå. Väggarna är fyllda med figurer/siluetter av fiskare, flottare och en viss gradmätningsperson – Pierre Louis de Maupertuis. Tankarna för mig 23 år tillbaka i tiden när jag och min kollega Henrik Ygge byggde vår första större utställning tillsammans.

Kattilakoski
Arkitekten Mats Winsa (1955 – 2018) ritade i början av 2000-talet en byggnad för restaurang- och turismverksamhet i Kattilakoski strax norr om Övertorneå. Byggnaden invigdes 2002 och blev prisbelönt för sin arkitektur.

Övertorneå kommun, som då ägde byggnaden, ville fylla den med information om platsen och vände sig till Norrbottens museum för hjälp. Våren 2003 satte jag och min kollega Henrik Ygge igång med att skissa på en utställning. Den skulle innehålla bilder och fakta om Tornedalen, Torne älv, fisket, flottningen, polcirkeln och en fransk gradmätningsexpedition i Tornedalen 1736. Utställningen skulle dessutom vara flyttbar för att kunna visas på fler platser i länet.

Vad är polcirkeln?
Polcirkeln är egentligen ett astronomiskt fenomen, inte en fast linje på jorden. Trots det ritas den ofta ut på kartor och får därför en koppling till geodesi, alltså vetenskapen om att mäta jordytan. Jordaxelns lutning är cirka 23,5° i förhållande till solen. När jorden snurrar runt solen under året och runt sin egen axel varje dygn, gör denna lutning att vi får olika årstider och att polcirklarna uppstår.

Polcirklarna, både den norra och den södra, ligger på de breddgrader som motsvarar jordaxelns lutning. Därför är båda polcirklarna de två platser på jorden där man kan uppleva både midnattssol (solen går inte ned på ett helt dygn) och polarnatt (solen går inte upp på ett helt dygn).

Polcirkeln ligger idag ungefär på 66° 33′ 40″, men den flyttar sig hela tiden lite grann. Jordaxelns lutning förändras långsamt över cirka 40 000 år. Just nu gör detta att polcirkeln flyttar sig ungefär 15 meter norrut per år. Rörelsen norrut kommer att fortsätta i omkring 10 000 år till. Tills den vänder söderut igen och processen upprepas.

Gradmätningsexpeditionen 1736 – eller kampen mellan apelsin- och citronteorin!
På 1700-talet existerade en tvist gällande jordens form. På ena sidan stod far och son Cassini som trodde på Descarts teori – att jorden var formad som en citron. De genomförde därför en expedition till Peru 1735 för att mäta jordens krökning. På den andra sidan stod Pierre Louis Maupertuis som trodde på Newtons teori – att jorden var formad som en apelsin. Maupertuis träffade i Paris den svenske vetenskapsmannen Anders Celsius som förslog en expedition till Tornedalen, för att där mäta jordens krökning. Celsius tyckte att Tornedalens flacka landskap och fina utsiktsplatser skulle vara idealt för detta arbete.

Kopparstick i glas av den franske vetenskapsmannen Pierre Louis Moreau de Maupertuis (inventarienummer 005113). Foto: Ola Norén, Norrbottens museum.

På sommaren 1736 samlades en grupp franska och svenska vetenskapsmän i Torneå. I gruppen ingick bland annat Maupertuis och Celsius. Till sin hjälp hade de även en grupp soldater för att bland annat fälla träd runt topparna på bergen i Tornedalen. Nu började arbetet med att mäta sträckan mellan Torneå och Pello, en sträcka på drygt 11 mil.

För att göra en gradmätning behövde man göra en triangulering. Och för att lyckas skulle tre uppgifter lösas:

hitta ett antal höjder som man kan sammanbinda med siktlinjer till en kedja av trianglar. Mellan Torneå och Pello byggdes stora träkoner på flera berg, allt för bättre synlighet och mätbarhet mellan topparna.
räkna ut trianglarnas vinklar och att mäta längden triangelkedjans sidor.
att mot samma stjärna göra observationer från den norra och den södra ändpunkten i triangelkedjan. Från de båda ändpunkterna mättes vinkeln mot samma stjärna och zenit.

Resultatet blev hur stor gradskillnaden var mellan de två punkterna på meridianen.

Tidigt i september 1736 hade man mätt upp en triangelkedja som var 107 kilometer lång från kyrktornet i Torneå till berget Kittisvaara, strax norr om Pello.

Nu kunde man påbörjade basmätningarna. Dessa gjordes med en mätstång som tagits med från Paris. Den hade längden av 1 toise eller 1,949 m. Stången användes som orginal och man gjorde fler stänger av gran med samma mått.

Maupertuis var noga med att ingen utanför expeditionens medlemmar fick röra stängerna. Celsius berättar att det handlade om att lägga ner sin stång över 40 000 gånger, för att få ut längden mellan två mätpunkter.

På våren 1737 var de klara. Nu var vinklarna i trianglarna uträknade, själva basmätningen av sträckan Pello-Torneå var bestämd och observationerna mot stjärnan Delta i stjärnbilden Draken var gjorda. Resultatet visade sig att avplattningen mot polerna var mycket större än de trott. Jorden var/är formad som en apelsin!

I efterhand visade det sig att expeditionen hade mätt fel, men ändå fått till det rätt.
Maupertuis hade vunnit över de båda Cassini.

Det finns flera berättelser om Maupertuis liv i Tornedalen under drygt ett år. Han berättar bland annat om knott och mygg och om hur han har blivit “bottnifierad” eller “svenskifierad”. Maupertuis skriver om svårigheterna med att åka skidor. Han talar om två smala brädor som sjunker ner i snön. Maupertuis gör målande beskrivningar av vådliga färder med att åka akkja bakom en ren eller hur forsbåten de färdas i översköljs av vatten i de bullrande forsarna.

1738 publicerade Maupertuis sin rapport och samma år kom den i svensk översättning av Anders Hellant med titeln “Jordens figur”. Voltaire skrev att expeditionens resultat ”tillplattat såväl de bägge Cassini som jorden”.

En än mera intressant och utförlig läsning om expeditionen är Regnaud Outhiers dagbok med titeln “Journal d’un voyage au Nord en 1736-1737″.

Utställningen
I augusti 2003 invigdes vår utställning i den byggnad som då hette Kattilakoski Infocenter. En otroligt vacker byggnad som reser sig över Torneälvens böljande vatten. Siluettfigurerna av fiskare, flottare och vetenskapsmän finns kvar som minner om en otroligt rolig utställning att vara med att skapa.