DRÄKT på Slöjd och formcenter, Luleå

Hej!

Bakom detta inlägg står vi, Sofia Öberg och Linnea Nilsson, slöjd- och formkonsulenter vid Region Norrbotten. Vi kommer i detta blogginlägg att berätta mer om utställningen DRÄKT, som visas på Slöjd och formcenter i Luleå, och som vi har arbetat med som en del av vårt utvecklings- och främjandeuppdrag inom slöjd och formområdet.

Utställningen tar sin utgångspunkt i dräkten som bärare av kunskap, identitet och tradition, men också som ett levande och föränderligt uttryck. Utställningen DRÄKT rör sig i skärningspunkten mellan kulturarv, slöjd och behandlar också frågor om hållbarhet och framtid. DRÄKT är en hyllning till starka kvinnor och deras djupa engagemang för de platser där de bor och arbetar.

Utställningen bygger på berättelser från dräktbärarna och kunskaper från slöjdarna. Utställningstexterna är baserade på underlag från Norrbottens museums årsbok 2003–2004, texter författade av Elisabet Martinsson, Luleå Hembygdsgille, slöjdaren Katarina Spik Skum och samtal med Karin Hult, Folkdansringen Övre Norrland. Tillsammans ger dessa röster en mångfacetterad bild av hur tradition och hantverk lever vidare och utvecklas i vår tid.

Vy från delar av utställningen DRÄKT på Slöjd och formcenter, Luleå. Foto: Simon Eliasson.

Dräkten som kulturarv och identitetsbärare
Dräkter har en stark koppling till plats, tillhörighet och sammanhang. Genom materialval, färger, snitt och detaljer berättar dräkterna om vardag och högtid, arbete och fest, gemenskap och särart. I utställningen lyfts dessa aspekter fram, samtidigt som utställningen visar hur dräkten kan förstås och användas i dag.

Utställningen rymmer både traditionella dräktuttryck och samtida tolkningar. Tillsammans skapar de ett samtal om hur kulturarv används, omformas och förs vidare. För oss är detta en central del av slöjd- och formområdet – att visa på kontinuitet, men också på utveckling och förnyelse.

Detaljbild från ett av två ”materialtorg” i utställningen där material från 1912 års folkdräkt och 1956 års bygdedräkt visas. Här visas också vanligt förekommande hantverkstekniker som används under skapande av en dräkt. Foto: Simon Eliasson.

Personliga dräkter – inga facit
Dräkterna som visas i utställningen är personliga plagg, burna och ägda av individer. De speglar personliga val, livssammanhang och relationer till plats, tradition och identitet. Utställningen gör inga anspråk på att visa ett ”rätt” eller ”fel” dräktskick. I stället synliggörs den variation och mångfald som alltid har funnits inom dräktbruket, och visa hur traditioner lever genom människor – i rörelse, i förändring och i dialog med sin tid.

Koltar och detaljer från olika områdestraditioner
I den samiska traditionen bär varje stygn, varje färg och varje form en historia – om plats, identitet, släktskap och stolthet. I utställningen möts äldre kunskaper och dagens utövare i en levande berättelse om hantverkets betydelse och kraft. På uppdrag av slöjd- och formkonsulenterna har Lise Tapio Pittja samordnat och lett arbetet med att samla in och lyfta dräkter och dräktdelar från olika samiska områden i Norrbotten. Dräkterna och dräktdelarna är skapade av nio yrkesverksamma slöjdare, som tillsammans representerar sex olika områdestraditioner. Tillsammans ger de en rik och mångfacetterad bild av den hantverksskicklighet, det återskapande arbete och den kulturella bredd som präglar dagens samiska dräktskapande.

Koltar och detaljer från slöjdarna Maria Unnes (2 dockorna till vänster i bild) och Laura Rantatalo Suikki (2 dockorna till höger i bild), foto: Simon Eliasson.

Slöjd, hållbarhet och samtida uttryck
En viktig del i utställningen är kopplingen mellan slöjd, hållbarhet och långsiktigt skapande. Dräkten står i tydlig kontrast till ett snabbt och resurskrävande konsumtionsmönster. Här synliggörs i stället värden som materialkännedom, omsorg, reparerbarhet och kunskap som byggs upp över tid. Utställningen visar hur traditionella tekniker kan användas och tolkas i ett samtida sammanhang.

Detaljbild från Utblick: Bäckadräken, en del i utställningen där vi lyfter en samtida tolkning av dräkt – med textilier från Norrbotten. Sömnad av Fredy Samuel Lund efter mönster till ’Bäckadräkten’, Sveriges första ickebinära dräkt. Foto: Slöjd och formcenter.

Välkommen att besöka utställningen
Utställningen DRÄKT visas på Slöjd och formcenter i Luleå och vänder sig till en bred publik, från yrkesverksamma inom slöjdområdet till besökare med intresse för kulturarv, hantverk och design. Vi hoppas att den kan inspirera till både kunskap och nya perspektiv på dräkten som uttryck och bärare av berättelser.

Håll utkik i våra kanaler för mer information om utställningen samt om kommande aktiviteter inom slöjd- och formområdet. Arbetet med utställningen ses som en start i ett långsiktigt arbete för att främja dräktområdet i Norrbotten.

Allt gott,
Sofia och Linnea
Slöjd- och formkonsulenter, Region Norrbotten

Sociala medier – följ oss gärna!
Instagram: @slojdformnorrbotten och @slojdformcenter
Facebook: Slöjd- och formkonsulenterna Region Norrbotten / Slöjd och formcenter Norrbotten

Vill du kontakta oss?
E-post: slojdform@norrbotten.se

En rådgivning i Luleå Skärgård

Sommaren 2025 fick arkeologerna Sebastian Lundkvist och Lars Backman glädjen att följa med Beatrice Norberg vid Luleå kommun, Kulturarv, skärgård och turism till Kluntarna för lite arkeologisk rådgivning.

Kluntarna är en ö i Luleå skärgård cirka 15 kilometer SÖ om Luleå stad. Tillgängligt via Luleå kommuns turbåtar är Kluntarna ett omtyckt utflyktsmål med härliga badplatser och fin natur som är skyddat Naturreservat och Natura 2000 område via Länsstyrelsen.

Kluntarna naturreservat, skärmklipp från riksantikvarieämbetets fornminnesregister Fornsök.

Efter en förfrågan från Beatrice om informationsutbyte kring lämningar i Luleå skärgård gjorde vi en gemensam exkursion till Kluntarna för att titta på några vanligt förekommande lämningar i skärgården.

Kluntarnas högsta punkt är 27 meter över havet vilket för en arkeolog betyder att tidigast möjliga nyttjande av platsen borde vara kring cirka 500 e.Kr. när Kluntarna och Kråkkär var två små öar långt ut från fastlandet. Landhöjningen gör att öarna reser sig ur vattnet och blir större. På 1600-talet utgörs Kluntarna av 3 mindre öar som ”växer” ihop och blir den ö vi känner till idag mot slutet av 1700-talet. Detta baserat på SGU strandförskjutningsmodell.

En karta jag stötte på under skrivandet går att se nedan. Den visar Kluntarna år 1691 som 5 små öar mest troligt tillsammans med Granskäret och Bastaskäret. Storbrändön liknar också en stor badring ute i skärgården vilket jag tyckte såg lite roligt ut.

Geografisk karta 1671, Norrbottens län, Nederluleå socken, Förrättningsman okänd, Aktbeteckning:
Å23-1:3. Lantmäteristyrelsens arkiv.

Under själva besöket vandrade vi runt och tittade på de olika lämningarna som finns registrerade på ön. Lämningarna utgörs av Tomtningar, Labyrinter, Fiskelägen, Gistgårdsrösen, en Kompassros och ett Naturföremål med tradition eller namn. Majoriteten av lämningarna registrerades och fotograferades 1988.

Arkeologisk rådgivning Kluntarna. Labyrint inom 1992:5464. Lars Backman i bild. Taget från: NÖ. Norrbottens museum CC-BY-NC.

Lämningarna är i sig väldigt spännande.
Labyrinter är lite av ett mysterium med många tolkningar och teorier. Några av dom går att läsa i detta blogginlägg: Labyrinter. Tomtningar är också lite kluriga med de flesta tomtningarna har ett samband med fiske och jakt ute i skärgården. Tomtningar har daterats till järnålder och medeltid. 2 fiskelägen utgör den äldre bebyggelsen på Kluntarna med sina många gistgårdsrösen vilket är rester efter en konstruktion för att hänga nät.

Förutom att hitta och visa de olika lämningarna för Beatrice så hade vi själv ett litet uppdrag att återfotografera de lämningar som fotograferades 1988. Bland dessa är den kända ”Kluntgubben” men också en tomtning som ligger bland labyrinterna i L1992:5464.

Under vårat besök registrerades också en ny lämning. På den NÖ delen av ön på dom sandiga åsarna hittade vi fler gistgårdsrösen som dokumenterades, registrerades i Fornsök. Så oupptäckta lämningar går fortfarande att hitta på den lilla ön.

På Kluntarna finns mycket att se och göra för den som är intresserad av sol och bad eller djur och natur. Detta var min första gång på Kluntarna och jag blev överraskad hur härlig ön var att besöka. Här finns 2 länkar som hjälper er planera erat besök på Kluntarna:
Luleå Skärgård
Kluntarna
Observera: Fornlämningar är skyddade enligt lag och får inte flyttas, skadas eller påverkas. Tänk på detta vid erat besök på platsen.

Vid tangentbordet:
Sebastian Lundkvist
Arkeolog