Sista helgen i augusti samlades ett 30-tal antikvarier, forskare och hembygdsvänner i Örnsköldsvik för att ta del av berättelser och nya rön om det maritima kulturarvet i området runt Bottniska viken. Det bjöds på allt från fiskarkapell och båtfynd på land, till spritsmuggling, Venetiansk afton och timmerflottning till havs.
Det blev en fullspäckad föreläsningsdag då museinätverket Bottnisk kontakt åter samlades i Örnsköldsvik. Senast det skedde var 1982, då konferensen såg dagens ljus. Sedan dess har träffarna ägt rum vartannat år på varannan sida Bottenviken. Utgångspunkt har alltid varit det maritima kulturarvet. Initiativtagare när det begav sig var marinarkeolog Christer Westerdahl på Örnsköldsviks museum. När det nu var dags att ses i Örnsköldsvik igen, 44 år senare, var Westerdahl åter på plats med samma passion och engagemang, 80 år fyllda.
Att konferensen fortfarande är relevant bevisas genom den långa mötestraditionen och att ämnena aldrig tycks ta slut. Att träffarna också erbjuder kollegiala möten mellan museer på svenska och finska sidan är förstås ett mervärde. Idag står det fria nätverket inför en generationsväxling och kommande år hoppas man att flera museichefer ser konferenserna som ett tillfälle till kunskapsöverföring och nätverkande mellan erfarna och nya museimedarbetare.
Från Länsmuseet Gävleborg och Hälsinglands museum deltog arkeolog Bo Ulfhielm, antikvarie Lars Nylander och byggnadsantikvarie Daniel Olsson som berättade om fiskarkapellens arkitektur och måleri. Ett projekt de har haft möjlighet att arbete med i flera år längs kusten och som har resulterat i två böcker; Fiskarkapell i Medelpad och Ångermanland (2021) samt Fiskarkapell i Gästrikland och Hälsingland (2016). Fiskarkapellen är intressanta att studera närmare då de ofta är inredda med inventarier från äldre kapell på land. Inredningen berättar därför ofta en äldre historia än byggnaden i sig.
I sin senaste bok, Äldre kartor över Bottniska städer (2024), redogör Åke Berggren, lokalhistoriker och mångårig medlem i Piteå museums styrelse, om norrländska städers tillblivelse och hur de första stadsplanerna såg ut. I sin presentation gav han exempel på tidiga kartor över Skandinavien och hur han tolkat symboler och avbildningar på dem. Även i de fall sjöar och vattendrag varit relativt små har de ofta återgetts oproportionerligt stora. Berggrens slutsats är att dessa sjöar och vattendrag varit särskilt viktiga som färdvägar.
Kasper Westerlund från Sjöhistoriska institutet vid Åbo Akademi berättade om sitt arbete med doktorsavhandlingen som kretsar kring sjömannen Lars Törnroth (1868-1904) och det bildarv han lämnade efter sig. Åbo Akademi fick på 1940-talet en donation med Lars teckningar som han gjort under sin tid som sjöman. Kasper har fördjupat sig i hur denna typ av teckningar och bilder kan tolkas och användas för att få en inblick i livet till sjös i slutet av 1800-talet. Det är en avhandling vi ser fram emot att läsa.
Dagen avrundades med två bidrag från värdkommunen. Örnsköldsviks museums intendent Maggis Frisk berättad om ett material som museet fick ta emot för ett par år sedan – en fotodokumentation efter Per-Olov Sjöberg, född i Husum och bosatt i Umeå (1964-2021). Under några veckor 1989 följde han arbetet ombord på några timmerbogserbåtar vid Wibergs rederi i Husum. Det resulterade i cirka 2 000 fotonegativ och personligt skrivna dagboksanteckningar. Materialet är särskilt värdefullt då timmerbogsering till havs upphörde i stort sett helt bara några år senare. Maggis uttryckte även tacksamhet över materialet som berättar om en viktig epok inom timmertransporter, och är en viktig pusselbit i hennes eget dokumentationsarbete som spänner från älvsflottning till dagens ”timmerraggare”, det vill säga timmerlastbilschaufförer.
Tidigare läraren och amatörforskaren Karin Bergström avslutade dagen med hisnande berättelser om spritsmuggling i Bottenviken. Smugglingen var som mest omfattande under 1930-talet då försäljningen av sprit var begränsad, som ett motmedel mot det utbredda superiet. Smugglingssäsongen var som störst under den mörka årstiden och metoderna var många. Ett sätt var att lägga dunkarna i säckar och fylla med grovsalt. Tyngden från saltet fick säcken att sjunka men när saltet smält flöt säcken upp igen och blev lätt att plocka upp under en nattlig färd.
Förutom föreläsningar så brukar det även ordnas museibesök eller exkursioner när Bottnisk kontakt ordnas. Så på söndagen avslutades konferensen med en exkursion till Skeppsmalen där gruppen guidades av Leif Grundberg, Christer Westerdahl, Anette Bodin och Lars Strand.
Stafettpinnen för konferensen är nu överlämnad till Kristinestads sjöfartsmuseum i Finland och de står som värd 2028.
Veckans blogginlägg är författat av arrangör Anki Berg, museichef Örnsköldsviks museum, med några tillägg av Sophie Nyblom som deltog på konferensen från Norrbottens museum
