_____________________________________________________________
Ӂrhundraden ha svunnit,
och här släkten vila funnit.
Som i forna tider svåra,
burit bördorna våra.”
— Text från minnesstenen på Akamella ödekyrkogård från år 1932 (översättning från Åsa Nordén).
_____________________________________________________________
Två år har gått sedan vi lämnade Akamella. Musiken från ceremonin har klingat ut, sorlet från besökarnas röster lösts upp i vinden, jorden har satt sig och en fridfull vila lagt sig över platsen. Tills alldeles nyligen.
Den 15:e augusti 2026 återbegravdes ytterligare tre kranier i Akamella. Två av dem har repatrierats från Uleåborg och ett kranium från Gustavianum i Uppsala. Det är två år sedan graven grävdes och nu var det alltså dags att öppna den igen för en sista jordsättning och ytterligare ett inlägg i denna följetång om Akamella ödekyrkogård. För er som inte läst de tidigare inläggen och vill läsa om Akamellas historia och myter, om återbegravningen 2024 och om de osteologiska observationerna av de 23 individerna som återbegravdes 2024 så listas och länkas inläggen nedan:
Återbegravningen av mänskliga kvarlevor på Akamella ödekyrkogård
Det var en lång resa. Men vad hände sedan?
Norrbottens museum har aldrig haft några av kvarlevorna från Akamella i samlingarna. De har funnits på andra institutioner. De som repatrierades och återbegravdes 2024 kom från de anatomiska samlingarna vid Helsingfors universitet. De hade kommit till Helsingfors efter att den finske medicin kandidaten Edvard Pfaler grävde upp kranier på Akamella kyrkogård sommaren år 1878. År 2001 flyttades kranierna från Helsingfors till Siida i Enare. I oktober år 2022 överlämnades kvarlevorna till Pajala församling. Eftersom Akamella ödekyrkogård är en fornlämning behövde en arkeologisk insats göras innan kvarlevorna kunde återbegravas. Det var Länsstyrelsen i Norrbotten som tilldelade Norrbottens museum uppdraget och det var först då som museet började arbeta med frågan. Jag hade varit i Akamella förut. Det var under mitt första år på Norrbottens museum då jag och min kollega Lars Backman åkte Norrbotten runt på tipsgranskning år 2019. Vi registrerade en lämning i närheten av Akamella och passade på att besöka ödekyrkogården. Det var då vi fick förvärva ett järnkors från Akamella till våra samlingar. Det var mot den bakgrunden och min roll som osteolog som Lars och jag fick uppdraget på våra bord. Den arkeologiska insatsen gick ut på att öppna upp ett schakt inom fornlämningsområdet utan att skada fornlämningen. Vi skulle alltså inte utföra någon undersökning, bevara några fynd eller ta några prover. Det var ett av de få tillfällen som ett arkeologiskt nollresultat faktiskt var en god sak. Vi kunde öppna ett schakt som skulle fungera som grav utan att störa några befintliga gravar.
Efter återbegravningen år 2024 var den arkeologiska insatsen och således Norrbottens museums del avklarad. Men arbetsgruppen fortsatte sitt arbete för att få tillbaka de tre återstående kranierna repatrierade och återbegravda.
Eftersom en grav redan öppnats av arkeologer och eftersom det fanns ytterligare plats i gravens mitt ansåg Länsstyrelsen att det inte var nödvändigt med ytterligare en arkeologisk insats. Norrbottens museum var således inte involverad i detta återbördande. Men vi fick en fråga att återigen närvara vid hanteringen av kranierna när de packades upp och lades i sina specialtillverkade näveraskar. Vi fick även en inbjudan till ceremonin. Vid hanteringen av kranierna bistod jag med skriftlig dokumentation av kranierna och osteologiska observationer likt de som gjordes år 2024 och som beskrivs i tidigare blogginlägg.
Jag kommer att behöva upprepa mig lite i detta blogginlägg. Dels om de sjukdomar som kvarlevorna påvisat, dels då det är viktigt att poängtera skillnaden mellan en riktig osteologisk analys, vilken görs med referensmaterial i anpassade lokaler och under tillräcklig tid. En osteologisk analys görs även av hela skelettet i den mån det är bevarat. Då dokumenteras kvarlevorna enligt vetenskapens alla principer och en bedömning av helheten görs. I de här fallen då jag gjorde observationerna av kranierna fanns inte tid till att på plats jämföra dem mot referenslitteratur. Det är således en väsentlig skillnad mellan en regelrätt osteologisk analys och mina, enkla, osteologiska observationer. Med det sagt finns det ett värde i att få kvarlevorna dokumenterade till museets ärende, så att vår insats är väldokumenterad från start till slut. Det var även värdefullt för arbetsgruppen, de inblandade, berörda och de som deltog i ceremonin att få en skymt av de människor som återbegravdes. Även om vi inte kan ta reda på deras namn eller vilka de var kan jag bidra med lite information om dem.
Ålder och könsfördelning hos Akamellaindividerna
Bland individerna från 2024 bedömde jag 7 av dem som kvinnor, 3 flickor, 1 pojke och 10 män. Bland kvarlevorna fanns också 2 små barn som jag inte kunde göra någon bedömning utav.
Av de 3 individerna som återbegravdes i år bedömde jag 2 av dem som män och 1 kvinna.
Den sammanlagda könsfördelningen av Akamellaindividerna blev således:
- Kvinnor = 8
- Män = 12
- Flickor = 3
- Pojkar = 1
- Obestämda = 2
Inom osteologin anges ålder ofta i grupperna:
Infans I = 0-7 år, Infans II = 7-14 år, Juvenilis = 14-18/20 år, Adultus =
20-40 år, Maturus = 40-60 år, Senilis = över 60 år
Det finns fler varianter på de här grupperna som har något snävare åldersspann. I tidigare dokumentation har ålder angivits i enlighet med ovanstående grupper. När jag gjorde mina observationer antecknade jag utifrån bästa förmåga de ålderstecken som fanns (främst suturer och tandutveckling + tandslitage) vilka jag sedan jämförde mot referenslitteratur.
Åldersbedömningen av de 3 kranierna som återbegravdes i år belv:
2 adultus (kvinna och man) och 1 maturus (man).
Den sammanlagda åldersfördelningen bland Akamellaindividerna blev:
- Infans I = 1 individ, ej könsbedömd
- Infans II = 4 individer, 3 flickor och 1 ej könsbedömd
- Juvenilis = 1 individ, pojke
- Adultus = 4 individer, 3 kvinnor och 1 man
- Maturus = 11 individer, 2 kvinnor, 9 män
- Senilis = 5 individer, 3 kvinnor, 2 män
Patologier
Precis som år 2024 noterade jag om individerna uppvisade tecken på sjukdomar. Det finns flera brister och sjukdomar som kan påverka kraniet, inte minst tänderna.
Munhälsa – slitage, karies och tandbölder
Innan fluortandkräm, regelbunden tandborstning och tandläkarbesök slets människors tänder ner fort. Kosten spelar också en viktig roll samt hur de använt sina tänder. Det är därför osteologer kan använda tandförslitningsscheman i åldersbedömningar.
En av individerna (man maturus) hade vad som såg ut att vara en varböld/tandböld. Flera saker kan orsaka en tandböld. Exempelvis kan ett trauma (såsom ett slag) eller sår i tandköttet (såsom efter kraftiga beläggningar av tandsten) leda till en inflammation i tandroten vilket i sin tur orsakar en varböld. Den vanligaste orsaken är förmodligen karies som spridit sig ner i tandroten. Bölden visar sig som en svullnad i kinden eller käken. Det är en mycket smärtsam åkomma som kan stråla upp i öga och öron. En obehandlad varböld kan tränga igenom tandköttet eller kinden och bilda en tandfistel där varet töms i munslemhinnan. Infektionen kan dessutom sprida sig till närliggande tänder, exempelvis om bakterier och var ”droppar” från en varböld i överkäken till tanden under i underkäken. Infektionen sprider sig ner i tandroten, angriper sedan käkbenet. Det som syns i skelettet är den hålighet som skapats av infektionen och trycket av det var som samlats i tandhålan.
Varbölder kan leda till andra sjukdomar då infektionen kan spridas vidare med blodbanorna. En obehandlad varböld i överkäken kan exempelvis leda till bihåleinflammation i bihålorna som sitter under kinderna (sinus maxillaris). En infektion som sprider sig från en tandböld kan vara dödlig då den kan leda till kronisk inflammation, kallbrand, sepsis/blodförgiftning och osteomyelit/benröta. Dålig tandhälsa har även kopplats till flera allvarliga sjukdomar, såsom diabetes, högt blodtryck, kognitiv svikt och demens med flera. Detta var dock inget som kunde observeras hos Akamellaindividerna, men det allvarliga i dålig tandhälsa är viktigt att poängtera.
Mannen visade även skelettala förändringar i gommen samt i ögonhålor. Det kan vara kopplat till tandbölden och en spridning av infektionen.
En individ (man adultus) hade spår av karies. I arkeologiska skelettmaterial är karies den mest rapporterade tandsjukdomen. Karies är en smittsam infektionssjukdom som orsakas av bakterier i tandsten. Det är främst socker i mat, framför allt sackaros, som gynnar bakterierna och orsakar karies, men även stärkelser. Bakterier och socker bildar syra vilken demineraliserar tändernas emalj. Mannen i fråga hade även tandsten.
Bristsjukdomar och fraktur/trauma.
Det finns flera bristsjukdomar som lämnar spår i skelettet, några av dem i kraniet. Porotisk hyperostos eller cribra orbitalia är en av dem vilken framför allt manifesteras på kranievalvet och insidan av ögonhålorna i form av benpålagringar och uppluckring av ben. Patologin kan orsakas av undernäring, såsom järnbrist, men kan även bero på genetiska sjukdomar, blodförlust, infektionssjukdomar med mera. Som jag nämnde ovan hade en man (maturus) skelettala förändringar i ögonhålorna vilket kan vara tecken på cribra orbitalia.
Mannen (adultus) med spår av karies hade även en stor fraktur på den vänstra sidan av hjässbenet (os parietale). Frakturen var rund, cirka 3×3 cm stor och 0,5 cm djup. Trots denna stora skada hade personen överlevt den. Det syntes då frakturen var helt läkt.
Vad som kan ha orsakat denna fraktur är svårt att säga. Mitt intryck under hanteringen var att det såg ut som trubbigt våld, det vill säga att personen fått ett hårt slag av ett trubbigt objekt. Den läkta frakturen var rundad, mycket tydligt avgränsad. Den skulle kunna vara orsakad av ett slag från någonting hårt och runt/cylinderformat, såsom en hammare. Jag kan inte uttyda avsikten bakom frakturen enbart genom att snabbt titta på den. Att urskilja avsikt bakom ett trauma är ofta svårt och kräver jämförelser. Detta är enbart spekulationer baserade på översiktliga observationer. Personen kan även ha fått någonting i huvudet av en ren olyckshändelse. Jag kan inte ge några säkra svar. Efter att kraniet samlats i slutet av 1800-talet hade man sågat av skalltaket. Detta är vanligt när kranier används som anatomiska modeller då man önskar studera insidan av kraniet. Vid hanteringen 2026 verkade det som om skalltaket limmats fast. Det gick i vilket fall inte att öppna och jag kunde därför inte se hur frakturen såg ut på kraniets insida. Att någonting traumatiskt har hänt denna man är emellertid tydligt samt att han överlevde och frakturen läkte fint, trots att hjässbenet deformerats. Han måste ha haft mycket ont under en längre tid och kanske fått bestående hjärnskador. Men det är någonting som kraniet inte kan berätta om.
Återbegravningen 2026
Den 15:e augusti år 2026 hölls alltså ytterligare en återbegravningsceremoni i Akamella. Själv kunder jag inte närvara, men mina kollegor Lars och Christelle var på plats. Så som under ceremonin år 2024 spelades det musik och tal hölls. En ny grav hade öppnats i den gamla graven.
Intill graven har ett monument över de återbegravda individerna nu rests. Korset är inspirerat av det gravkors från Akamella som nu finns bevarat på Norrbottens museum som även finns avbildat på monumentet från år 1932. Den finska etnografen Samuli Paulaharju skrev om Akamella i boken ”Lappmarksminnen” när han besökte området på 1920-talet. Paulaharju berättar att det fanns flera smideskors på kryrkogården. Många hade små ringar eller väderflöjel av järn. Paulaharju skriver att de små ringarna klingade och väderflöjlarna gnisslade i vinden så det hördes till andra sidan älven. Nu, efter många långa år, kan det återigen höras klingande ljud från ödekyrkogården Akamella.
Vid tangentbordet,
Hanna Larsson, Norrbottens museum
Referenser och lästips:
Asher S, Stephen R, Mäntylä P, Suominen AL, Solomon A. (2022) Periodontal health, cognitive decline, and dementia: A systematic review and meta-analysis of longitudinal studies. J Am Geriatr Soc. 2022; 70(9): 2695-2709. doi:10.1111/jgs.17978
Larsen, Clark Spencer (2010). Bioarchaeology: interpreting behavior from the human skeleton. Cambridge: Cambridge University Press
Larsson, H., (2023). Akamella ödekyrkogård [Blogg]: Akamella ödekyrkogård | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com) [2023-09-29]
Larsson, H., (2024). Återbegravningen av mänskliga kvarlevor på Akamella ödekyrkogård [Blogg]: Återbegravningen av mänskliga kvarlevor på Akamella ödekyrkogård | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com) [2024-10-11]
Larsson, H., (2025) Akamellaindividerna – osteologiska observationer av de återbegravda kranierna på Akamella ödekyrkogård | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com) [2025-10-10]
Natarajan, P., Madanian, S., & Marshall, S. (2005) Investigating the link between oral health conditions and systemic diseases: A cross-sectional analysis. Sci Rep 15, 10476 (2025). https://doi.org/10.1038/s41598-025-92523-6
Nordén, Å., (1983). Sällsamheter i Tornedalen. Stockholm
Paulaharju, S., (1977). Lappmarksminnen. Stockholm
Roberts, C., A. & Manchester, K. (2012). The archaeology of disease. 3rd ed., repr. Stroud: The History Press
White, T., D., Black, M., T. & Folkens, P., A. (2012). Human osteology. 3rd ed. Amsterdam
