Jag har under en tid suttit och pysslat med vår myntsamling. Det har varit en bra syssla när man har några minuter över eftersom myntkatalogisering oftast inte har så lång ”startsträcka”. Idag finns det också massor med information på nätet. 

Vår myntsamling, som alls inte är stor (omkring 2 000 mynt) och inte heller innehåller några riktigt värdefulla mynt, har till största delen kommit till oss redan på 1800-talet. Få mynt är präglade på 1900-talet. Myntsamlingen har aldrig varit katalogiserad och proveniensen är så gott som obefintlig. Det ser ut som om de flesta mynt har kommit in ensamma från en mängd olika givare. Och museets äldsta förvärv, från 1880-talet, redovisades endast i form av annonser i Norrbottens-Kuriren och det går ju sällan att koppla en skilling i text till ett bestämt fysiskt mynt. 

År 1969 tog vi sedan emot en mindre myntsamling från Sunderbyns folkhögskola, tyvärr med lika obefintlig proveniens.  

Myntsamlingen har varit utställd under lång tid, åtminstone sedan vi öppnade på Gültzauudden under jubileumsutställningen 1921 och sedan i museibyggnaden sedan 1936, så det är kanske inte så underligt att en del mynt saknas från de gamla inventarieförteckningarna. De få dukater vi ser där finns till exempel inte längre kvar.  

En av de saker som har fascinerat mig under det här arbetet är alla de länder/stater/regioner/städer eller liknande som någon gång har producerat mynt och som inte längre gör det eller ens finns kvar. Katalogiseringen av mynten har också gett mig en liten inblick i de olika ländernas historia. Mynten ger också en direkt inblick i historien; kungar, drottningar, påvar eller andra regenter anges ofta på mynten. Och materialet kan ibland säga något om tidens påfrestningar. Hos oss i Sverige gjordes till exempel en del mynt i järn under världskrigen. Detta för att spara på koppar, som behövdes för viktigare ändamål.  

Men låt oss göra en snabbgenomgång av vår myntsamling och se vad som finns från några andra länder. Och ja, de flesta mynt skulle behöva en rengöring. 😊  

Finland var en del av Sverige från medeltiden och fram till 1809. Under den tiden användes svenska mynt i hela riket och förstås även i Finland. När Finland 1809 förlorades och blev ett ryskt storfurstendöme blev det också allt svårare att behålla den svenska valutan och den ryska rubeln blev efterhand allt vanligare, för att 1840 helt ersätta kronan. Men redan 1860 infördes en alldeles egen valuta, med mark och penniä i Finland. FInland blev självständigt den 6:e december 1917 och år 2022 ersattes så mark med euro.

Pesten, digerdöden eller svartedauen vid mitten av 1300-talet drabbade Norge mycket hårt. En effekt av pesten var att det norska riket blev en del av den nordiska unionen. Men medan Sverige/Finland bröt sig ut på 1500-talet blev Norge kvar under Danmark. År 1814 fick Norge en ny, egen grundlag, men också en svensk kung och en egen valuta, Riksdaler Species. År 1873 bildades en skandinavisk myntunion, vilken innebar att de tre skandinaviska länderna fick en gemensam valuta, kronan. Men ganska snart fick ländernas kronor olika värde. ÅR 1905 blev Norge åter självständigt, men myntunionen bestod (till namnet) och kronan finns alltjämt kvar i Norge. Liksom också i Sverige, i Danmark och på Island.

Utöver Danmark har danskarna också gett ut mynt giltiga i sin karibiska koloni, Danska Västindien, idag känt under namnet amerikanska Jungfruöarna. Dessa västindiska öar var nämligen danska mellan åren 1672 och 1917. År 1754 bodde där 1 750 kolonister, men dessvärre också 14 000 slavar. Slaveriet på dessa öar upphävdes i alla fall 1848 och kolonin såldes till USA 1917 för 25 miljoner dollar. Valutan var daler och, så småningom, cent.

Och så har vi Tyskland. Idag en tämligen okomplicerad medlem av den europeiska monetära unionen, men före 1871… 

Från 1700-talet var Preussen den dominerande staten i det protestantiska Tyskland och det var också kungen av Preussen, Wilhelm I, som år 1871 blev det enade Tysklands förste kejsare. Bayern var det stora kungadömet i (katolska) södra Tyskland, men utöver dessa två fanns det massvis med små furstendömen av olika slag. Under lång tid var det dock kejsaren i Wien som var nominellt överhuvud för ”det heliga romerska riket av tysk nation” Detta första tyska rike upphörde 1806. Det andra tyska riket var det som bildades i Versailles spegelsal år 1871 och upphörde med kaiserns abdikation efter det första världskriget. Det tredje tyska riket lämnar vi därhän.

Utöver dessa fanns också ett antal fria handelsstäder, som Hamburg eller Lübeck. Många av dessa städer hade rötter i den medeltida Hansan.  

Olika valutor före 1871 var bland annat thaler, kreuzer, gulden, groschen, schilling och pfennig. Efter 1871 infördes ett decimal(mynt)system med mark och pfennig. Och idag är det ju euron som gäller i förbundsstaten Tyskland..

Italien har en liknande historia. Innan Garibaldis rödskjortor sammanförde landet år 1861 fanns det även i Italien flera stater och städer. I Italien fanns/finns dessutom Kyrkostaten, som idag heter Vatikanstaten och är betydligt mindre än den tidigare var. Flera av stadsstaterna känner vi igen från litteraturen, till exempel Parma eller Venedig. Dessutom hade städerna också flera besittningar i östra Medelhavet med egen myntutgivning. Venedig styrde till exempel det kortlivade kungariket Morea (Peleponessos). Och fortfarande är ju San Marino en självständig stat.

Under Napoleonkrigen placerade Napoleon Bonaparte ibland sina bröder eller marskalkar på Europas troner. Och det var ju också i Italien som fursten av Ponte-Corvo, alias fältmarskalken Jean-Baptiste Bernadotte en gång klev över bron till den svenska tronen.

Valutorna har varit många, men det förenade Italiens valuta hette Lire. Idag heter den Euro.

Frankrikes historia har varit lite mer sammanhängande vad gäller det monetära systemet. Landet har dock haft åtskilliga kolonier, men också flera revolutioner (1789 – 1830 – 1848 – 1871). Efter den stora revolutionen (1789) ville revolutionärerna även revolutionera tideräkningen. År 1792, när kungaparet klev upp på giljotinen och Frankrike blev en republik, blev sålunda år 1 (l’an 1). Veckan blev decimal och fick tio dagar och dygnet fick tio timmar. Timmarna bestod av 100 minuter och minuterna av 100 sekunder. 

Sedan Napoleon blivit kejsare 1805 avskaffade han raskt den revolutionerande kalendern. Valutorna har också skiftat genom åren. Innan euron hette valutan franc och före det livre Parisien och livre Tournois eller något helt annat.

Belgien tillkom efter det belgiska upproret 1830. Innan dess hette landet Österrikiska Nederländerna och ännu tidigare låg det under Spanien och hette då Spanska Nederländerna. Belgien har också en alldeles egen svart kolonial historia med svåra övergrepp mot befolkningen i Kongo. I Belgien användes förr belgiska franc, men idag har man gått över till Euro. Detta skedde 2002, men de första euromynten präglades redan 1999. 

Nederländerna, som också ingick i spanska Nederländerna, utkämpade ett åttioårigt (1568–1648) frihetskrig mot Spanien för att sedan raskt bli en ledande handelsnation i Europa. Även Nederländernas delområden eller städer har gett ut egna mynt. Exempel är Zeeland, Overijssel eller Utrecht. Nederländerna har också haft kolonier i Ostasien, som Batavia eller Nederländska Ostindien. Gulden var valutan mellan 1279 och 2002, när Nederländerna övergick till Euro. 

Den federala och neutrala republiken Schweiz har medeltida rötter, även om Napoleonkriget var ett litet hack i historien. Schweiz består idag av 26 olika kantoner och en del av dem har stundtals haft egen myntprägling. (Schweizer)franc heter valutan.

Grekland var en del av det Osmanska imperiet alltsedan Byzantiums och Konstantinopels fall 1453 och fram till det grekiska upproret på 1820-talet. Mynt har grekerna använt sedan mitten av 600-talet före Kristus. Innan Euron infördes 2022 hette valutan drachme (drachma i plural).

Det Osmanska riket bildades i slutet av 1200-talet, hade sin glansperiod under 1500-talet och minskade därefter i betydelse. Runt 1900 betraktades det som ”Europas sjuke man”. Kemal Atatürk reformerade landet, som nu fick namnet Turkiet, efter det katastrofala första världskriget. Sedan 1844 har valutan varit Lira. 

Storbritannien har tidigare inte använt sig av decimalsystemet. Man har dock haft Pund, shilling, pence och farthing ända sedan medeltiden. Men 1971 gick man också, äntligen över till ett decimalsystem. 

Och så har vi alla brittiska kolonier eller liknande. Många av dem har haft egen myntutgivning, även om en hel del mynt producerades i London för vidare transport ut i vida världen. 

Kanada bestod till en början av flera olika kolonier som senare blev provinser i Kanada. Flera av dessa började prägla egna mynt på 1850-talet. Kanada bildades först 1867. Newfoundland (och Labrador) blev inte en del av Kanada förrän 1949. Valutan blev inte pund, som man hade kunnat tänka sig, utan i stället kanadensiska Dollar. 

De 13 ursprungliga amerikanska delstaterna, främst Massachusetts, gav ut egna mynt från 1600-talet och fram till 1787. Sedan staterna förenats till United States of America 1766 började man prägla gemensamma federala mynt. Dessa fick beteckningarna dollar (från det spanska dólar) och cent. Encentaren från Massachusetts här nedan lär vara det allra första centmyntet.

Spanien var en stormakt på 1500-talet med kolonier över hela den då kända världen. Mynten från den här tiden har idag, tack vare romaner och matinéer, ett romantiskt skimmer. Dublon, en ”dubbel escudo” eller dólar, ”piece–of-eight”, piastre eller reale. Pesetan ersatte escudon 1868 och 2002 gick man så över till euro. 

Både Spanien och Portugal har också haft kolonier, framför allt i Sydamerika. Många av dem dem gjorde sig självständiga i början av 1800-talet. Simon Bolivar var den store frihetskämpen under 1800-talet, långt före Fidel Castro och Che Guevara. Men den allra förste var kanske Francois Touissant L’Ouverture, som ledde det framgångsrika slavupproret eller revolutionen på Haiti som inleddes redan 1791. Lägg märke till att mynten nedan har både revolutionssymboler (frygisk eller Jakobinsk mössa) och revolutionära årtal (l’an 43).

Det andra landet på den iberiska halvön, Portugal har ända sedan Henrik sjöfararens dagar också haft ett stort kolonialvälde med flera kolonier i Sydamerika, Afrika och Asien. Valutan var real fram till 1911 när den ersattes av escudo som betyder sköld och syftar på statsvapnet som ni kan se på myntet nedan. År 2002 gick man också över till euro. 

Vi har också några få mynt från Nordafrika (Egypten, Algeriet, Tunisien, Marocko). Dessa är daterade till 1200-talet (islamisk tideräkning, alltså inte medeltiden utan 1800-talet!).

Östasiatiska mynt är svårtydbara för en norrbottning. Men efter en bildsökning på nätet har några frågetecken rätats ut. Det visar sig att de flesta av mynten är kinesiska, från 1700- och 1800-tal, men vi också har mynt från Japan, Korea och Vietnam. De östasiatiska mynten är ofta gjutna, till skillnad från de präglade mynten som har varit vanligast i Europa De fyrkantiga hålen har gjort det möjligt att trä upp mynten på en fyrkantig stång för finslipning efter gjutning.  

Ber om ursäkt ifall mynten har hamnat upp och ner. 

Vid tangentbordet:
Robert Pohjanen, antikvarie vid Norrbottens museums föremålssamlingar