Arkeologi, Arkeologidagen och Kulturarvsdagen

Så här i semestertider skulle man ju kunna tro att det är rätt lugnt för oss arkeologer på Norrbottens museum. Det stämmer inte riktigt. Det är lugnt för de arkeologer som har semester såklart, men för oss som arbetar så har vi en hel del förberedelser inför kommande fältarbeten och publika program som kommer att hållas inom kort. Vår fältsäsong är kort, så det är mycket som ska hinnas med under den tiden!

Några pågående och kommande arkeologiska arbeten
Tone Hellsten och Daniel Sjödahl är två arkeologer som jobbar extra hos oss i sommar. De befinner sig just nu utanför Kiruna och gör en arkeologisk utredning kring Pahtohavare. Området är inte helt lättillgängligt, så de kommer få en hel del extra motion under veckan…

Om några veckor påbörjas en arkeologisk undersökning av en boplats med indikationer på en mycket tidig järnframställning utanför Vivungi. Undersökningen är en del i Carina Bennerhags forskningsprojekt Järn i Norr, och vi är flera arkeologer som kommer att delta i den spännande undersökningen. I samband med undersökningen i Vivungi anordnas Arkeologidagen söndag 27 augusti, då du har möjlighet att få se själva platsen och får höra mer om projektet Järn i Norr – mer information kommer inom kort, så håll utkik här på bloggen och på Norrbottens museums hemsida!

Efter Vivungi kommer undertecknad att genomföra en arkeologisk räddningsundersökning av en boplats vid Kälsjärv utanför Kalix. Boplatsen består av boplatsmaterial i form av stenmaterial i kvarts, brända ben, boplatsgropar och en boplatsvall. Förra hösten besöktes platsen i samband med de första fälttesterna med arkeologiska sökhundar, och då visade det sig att boplatsen var sönderkörd av terrängfordon. Vi är glada som har fått beviljat medel för en räddningsundersökning av Länsstyrelsen, och kommer göra en insats för att ta hand om det boplatsmaterial och de anläggningar som ligger i de skadade delarna av boplatsen. Boplatsen ligger omkring 45 m ö h, och kan därmed tidigast ha nyttjats omkring 2000 f.Kr., under yngre delen av stenåldern. Den kommande räddningsundersökningen kommer förhoppningsvis kunna visa på när boplatsen och boplatsvallen har nyttjats, om de är samtida och hur resursutnyttjandet har sett ut på platsen. Vi har all anledning att återkomma när det gäller Kälsjärv!

Hundförarna Gunilla Lindbäck och Åke Naalisvaara tillsammans med arkeolog Frida Palmbo vid skadad boplatsvall. Foto: Olof Östlund © Norrbottens museum

Vi kommer såklart klämma in några veckor med tipsgranskning även denna fältsäsong. Nästa vecka kommer undertecknad tillsammans med Lars Backman att granska några tips om fornlämningar i Älvsbytrakten och i oktober blir det tipsgranskning i trakterna kring Arvidsjaur och Glommersträsk, där vi har en ständigt återkommande tipsare som är ute och letar efter fornlämningar på sina skogspromenader! Vi uppskattar verkligen när allmänheten tar sig tid att kontakta oss arkeologer när de tror sig ha hittat forn- eller kulturlämningar. På så vis får vi hjälp med att utöka fornlämningsbilden i Norrbotten, då vi själva inte kan vara överallt i Norrbotten…

Inventering av markberedda skogsområden
I slutet på augusti kommer undertecknad och Lars Backman att under en vecka inventera markberedda skogsområden kring Arjeplog och Moskosel, i ett försök att visa på att det behövs pengar till fornminnesinventering. Det finns ett flertal studier som visar på att fornlämningar i hög grad skadas av skogsbruket, genom körskador och markberedning. En god kulturmiljövård förutsätter kännedom om fornlämningars förekomst. Det är dock möjligt att bidra till bevarande av fornlämningar som är kända. Tyvärr finns det ett stort mörkertal vad gäller förekomst av fornlämningar då stora delar av Norrbotten inte har inventerats i modern tid. Norrbottens museum har därför sökt och fått beviljat medel från Länsstyrelsens kulturmiljöanslag, till att inventera områden som har markberetts de senaste tre åren i områden där fornminnesinventering inte har ägt rum. Syftet är INTE att hitta syndabockar som har skadat fornlämningar, utan förhoppningen är att projektet ytterligare ska kunna visa på behovet av fornminnesinventering i Norrbotten. Det är svårt att skydda ej påträffade lämningar, trots att de har lika starkt lagskydd som de fornlämningar som är kända. Det blir spännande att se resultatet av inventeringen!

Kulturarvsdagen i samarbete med Piteå museum
Söndag 10 september arrangerar Piteå museum tillsammans med Norrbottens museum Kulturarvsdagen, som i år har temat ”Natur- och kulturarv med möjligheter”, genom att lyfta fram Arkeologstigen i Jävre. Undertecknad kommer att berätta om de arkeologiska lämningar som finns längs med Arkeologstigen – och det finns ett nytt spännande resultat som kommer att delges, så missa inte det! Är det fint väder kommer en guidning ske längs med Arkeologstigen med gemensam avgång kl 13.00 från parkeringen söder om Jävre turiststation, där det är skyltat mot Arkeologstigen från E4an. Vid regn det är regnigt så blir det istället en föreläsning kl 13.00 – såklart med samma tema – i sessionssalen på Piteå museum. Varmt välkommen!

Arkeologistigen_gravröse

Gravröse längs med Arkeologstigen, Jävre. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum

Vid tangentbordet, första veckan efter semestern:
Frida Palmbo

Silbojokk 2017

Vid förra årets undersökning blev vi lite ställda när det blåste för mycket, så att vi inte kunde åka med båten över sjön. I år tog vi därför med arbetsmaterial, för att ha något att göra även om vi skulle bli strandsatta. Kanske var det därför det inte blåste så mycket alls denna gång.

I år var det den kyliga våren som ställde till det för oss, då den gjorde att isen låg längre än vanligt. Vår ursprungliga plan var att åka ut i fält direkt efter nationaldagen, men där fick vi tji. Det var bara att avvakta och invänta islossningen! Som tur var dröjde det inte längre än över helgen, så förseningen blev bara ett par dagar.

Syftet med årets undersökning var att lokalisera och undersöka så många gravar som möjligt. Utifrån den begränsade tiden för undersökningen och förutsättningarna på platsen hade vi som mål att hinna undersöka 20 gravar.

Liksom tidigare år började vi med att gå över ytan för att se om fynd eroderat fram sedan förra året. Sådana fynd kan indikera att gravar är på väg att erodera bort. Vi hittade bara ett par spikar och en glasbit ganska långt ner på stranden, så det gav oss ingen vägledning till ytliga gravar.

Nästa steg var att leta rätt på sökhunden Fabels markeringar från förra året. Vi hade inte tid att utreda dem närmare då, så det var spännande att få se om det skulle ge ett lyckat resultat. Vi började med markeringar i områden som påverkats mest av erosionen.

Sökhundsmark_3_tom

En av sökhundsmarkeringarna där vi inte hittade någon grav.  Kanske ligger den under stenen som kan ha flyttats av erosionen? Foto: Åsa Lindgren, Norrbottens museum, CC BY

De första ytorna vi undersökte innehöll inte några gravar… Detta gjorde oss lite besvikna, men så kom jag ihåg en amerikansk kriminaldokumentär jag såg för några år sedan. Där använde polisen sökhundar för att leta reda på personer som de visste blivit mördade och nedgrävda. Där sa de att dofterna kan förflyttas av regnvatten som rinner där marken sluttar. Begravningsplatsen i Silbojokk ligger ju i en sluttning där berggrunden ligger ytligt. Det är troligt att vi har en sådan effekt här, att dofterna förskjutits jämfört med gravarnas faktiska läge. Vi utvidgade ytorna ytterligare och rensade även ytorna mellan markeringarna och mellan tidigare undersökta ytor.

Bild på arkeologer i arbete

Ylva, Lars och Åsa rensar svallgrus på begravningsplatsen i Silbojokk. Foto: Olof Östlund, Norrbottens museum, CC BY

Översikt_UO_Rensad_Yta

Ytor mellan sökhundsmarkeringar och tidigrare undersökta ytor har rensats på svallgrus. I bakgrunden står Ylva och mäter in. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum, CC BY

Till slut hade vi hittat ett tiotal ytor där färgerna i marken avvek från den naturliga. I vissa fall syntes tydliga nedgrävningar eller spår efter trärester, samt några spikar. Vid det här laget hade vi börjat bli hemmastadda på ytan och med arbetets rutiner. Det tar alltid en stund att komma igång i början av fältsäsongen. I Silbojokk tar det även en stund innan man fått grepp om stenlandskapet som förändras år från år.

Foto på arkeologer i arbete, fors i bakgrunden.

Olof, Lars, Ylva och Frida är koncentrerade på sin uppgift. I bakgrunden brusar forsen oavbrutet. Foto: Åsa Lindgren, Norrbottens museum, CC BY

Periodvis var det helt tyst förutom forsens ständiga brus. Vi låg alla ihopkrupna över var sin grav. Totalt koncentrerade på uppgiften att så försiktigt, men ändå så snabbt det går, rensa fram och dokumentera gravarnas innehåll. Plötsligt var det fart på oss, då någon gick efter en kamera, en annan behövde fler fyndpåsar och en tredje hämtade instrumentet för att mäta in något. Så flöt arbetet på och plötsligt var det dags att avsluta och lägga igen.

Foto på arkeologer om skottar jord

Frida och Åsa i färd med att lägga igen delvis undersökta ytor. Foto: Olof Östlund, Norrbottens museum, CC BY

Arbetet som arkeolog innebär att flytta på jord. I Silbojokk stämmer det i allra högsta grad. Där flyttar vi jorden både fram och tillbaka. Dessutom flyttar vattnet på jorden, så vi får flytta på den ännu en gång… Innan vi lämnar platsen försöker vi se till att stabilisera marken med hjälp av sandsäckar, sten och jord. Sandsäckarna läggs där vår undersökning gått lite djupare, så att gropar bildats. Vi påträffade även en grav som delvis ligger under en sten och därför lämnades kvar. Där försökte vi stabilisera, så att stenen inte ska kana ner över graven ännu mer. Nästa år ska vi försöka flytta på stenen!

Uppstagad sten

En stor sten har stagats upp med sandsäckar för att inte kana ner över en grav. Foto: Olof Östlund, Norrbottens museum, CC BY

Nu väntar andra uppdrag och så småningom semester, men fortsättning följer…

Trevlig sommar!

/Åsa Lindgren