Karlsborg – en del av Norrbottens industrihistoria

Norrbotten är ett län vars industrihistoria starkt förknippas med sina naturresurser i form av malmen, vattnet och skogen. Industrialiseringen under 1800-talet var i stor grad landsbygdsorienterad – där industrierna växte fram fanns även själva råvarorna.

Det finns beräkningar från 1870-talet som visar att det vid sågverken krävdes drygt 12 timmar att förädla en kubikmeter sågtimmer, men det krävdes också 13 timmars arbete med timmerhuggning, körning och flottning – vilket gjorde att många arbetare fick jobb långt ute i skogarna i inlandet, medan andra fick arbete i de industrier som växte fram längs med kusten. Råvarubehovet ökade dessutom mycket fort. År 1870 uppgick den svenska skogsindustrins råvarubehov till 5 miljoner kubikmeter, 1985 till 15 miljoner kubikmeter och närmare 30 miljoner på 1930-talet. Skogsindustrin i Norrbotten var väl etablerad kring årsskiftet 1900. Den förbättrade konjunkturen under 1800-talets mitt och införandet av ångsågen var en bidragande orsak, som ledde till att ångsågar började anläggas i anslutning till kusten. Innan ångsågens införande användes en typ av vattensågar som placerades nedanför vattendragens forsar, för att maximalt kunna utnyttja vattenkraftens drivkraft. Ofta var vattensågarna placerade i inlandet och i mindre vattendrag, vilket medförde besvärliga transporter på grund av bristfälliga transportvägar. När ångsågarna introducerades skedde en förflyttning från inlandets forsar ut till kusten. Nu kunde sågverk och brädgårdar anläggas bredvid varandra invid lämpliga exporthamnar.

Karlsborg – ångsåg och sulfatfabrik
26 februari 1848 säljer Vånafjärdens byamän den så kallade Låsholmen vid Kalixälvens mynning och Låsholmens bolag bildas. En av köparna, Carl Emil Grundén, får namnge den nya orten: Karlsborg.

1982_1529_Karlsborgs 1a hus

Karlsborgs första hus, byggt 1852 av Gustav Johansson. Huset kallades för Jannegustavstugan och revs omkring 1928. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1982:1529.

1850 övertar bolaget Bergman Hummel & Co Låsholmens bolag och år 1863 anlägger de Karlsborgs ångsåg som Norrbottens tredje ångsåg vid kusten. Detta var starten till en industri baserad på skog i Karlsborg, där fabriken Billerud Korsnäs, f.d. ASSI Karlsborg, än idag är verksam.

1982_1517_sågverk

Karlsborgs ångsågar på 1870-talet. Till vänster den så kallade Lillsågen, byggd år 1868, med två ramar samt kvarn. Lillsågen revs 1899. Till höger den så kallade storsågen, byggd 1871 och som hade fyra sågramar. Båda sågarna drevs parallellt för dag- och nattskift. Utbyggnaden på sidan inrymmer maskin- och pannrum samt reparationsverkstad. I bakgrunden syns flera bostadshus. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1982:1517.

Läget för ångsågen var perfekt, intill Kalixälvens mynning och vid djupa vatten. Hit kom timret via Kalixälven och lastfartygen kunde gå ända fram till sågverket tack vare de djupa vattnen. En ny större ångsåg byggdes 1870, då Lillsågen blivit för liten. Enligt mantalslängden från år 1862 framgår att det bor en änka och två arbetskarlar i Karlsborg. År 1870 bodde tre arbetskarlar på platsen och fram till år 1872 hade befolkningen ökat till sex familjer. Befolkningen ökade och ett sågverkssamhälle växte upp kring sågverket.

1977_1349_rivning sågverk

Rivning av Karlsborgs första ångsåg. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1977:1349.

Under 1870-talet fick Karlsborgs ångsåg konkurrens då Kalix ångsågsaktiebolag anlade en såg vid Nyborg. Bergman Hummel & Co konkurrerade dock ut Kalix ångsågsaktiebolag. Precis innan julafton 1899 brann sågen i Karlsborg ner, men byggdes upp igen redan 1901. Därefter medförde en konjunkturnedgång ekonomiska svårigheter och Karlsborgs ångsåg gick i konkurs 1908. Sågen togs över av Baltiska Trävaru AB, men lades så småningom ned år 1926 på grund av den ökade konkurrensen. Sågen återupptogs så småningom, och ytterligare en brand härjade sågen år 1935. Än en gång byggdes sågen upp. 30 juni 1988 sågades den sista stocken vid Karlsborgs sågverk.

1982_1516_branden

Foto från branden i Karlsborg år 1900, Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1982:1516.

1914 anlade Norrbottens sulfataktiebolag en sulfatfabrik i Karlsborg. Fabriken lades ner redan 1919 på grund av dålig lönsamhet, mycket beroende på första världskriget som var katastrofalt för det svenska näringslivet. Karlsborg ägdes under åren 1918-1924 av Ytterfors-Munksund, men gick i konkurs 1924.

1982_1480_bygge av sulfatfabriken

Sulfatfabriken i Karlsborg under uppförande. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1982:1480.

1986_534_nybyggda fabriken

Den nybyggda fabriken i Karlsborg. Foto från 1915, Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1986:534.

1926 agerar man i Kalix för att rädda näringslivet i bygden. 9 augusti samlades man till ett möte tillsammans med stadsministern, kommunalmän och landshövdingen i ett försök att rädda industrin. Mötet resulterade i att regeringen tillsatte en utredning för att få igång anläggningarna igen.

En ny massafabrik uppförs 1928 och samma år bildades Kalix Träindustri AB som drev Karlsborg fram till 1937 då staten, Domänverket, tog över fabriken, som varit igång sedan dess och som byggts upp under framförallt 1950- och 1970-talen. 1942 bildas ASSI, som blev ny ägare av fabriken. 1994 går ASSI och Domänverket samman till ett bolag och sedan 2001 ägs fabriken i Karlsborg av Billerud Korsnäs AB, som tillsammans med pappersbruken i Skärblacka och Gruvön utgör Billerud Korsnäs Sweden AB.

Bebyggelsen i Karlsborg är idag varierad men har en tydlig brukskaraktär. Ett tiotal små stugor byggdes till bostäder åt arbetarna i Karlsborg omkring 1897-1898, där två av stugorna står kvar på sin ursprungliga plats mot söder nedanför kyrkan. Andra stugor har flyttats och gjorts om till sommarstugor. Omkring år 1920 förseddes bostäderna i Karlsborg av ström från en turbin i ångsågen, och fabriken började leverera ström vid mitten av 1930-talet. Fortfarande försågs delar av Karlsborg med el från fabriken under 1960-talet.

U+15_1_äldre bebyggelse nedanför kapellet

Äldre bebyggelse nedanför kapellet. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr U 15:1.

Under 1901-1910 byggdes tre arbetarbaracker, de så kallade bombarackerna. I varje barack fanns åtta lägenheter med vardera ett rum och kök.

1979_9_6_bombarack

Exteriör av en av de tre bombarackerna. Den första baracken byggdes år 1901 och de två andra barackerna byggdes under 1905-1910. Hyran var 12 kr i månaden. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1979:9:6.

Under 1930- och 1940-talen byggdes villaområden upp och ett höghusområde byggdes upp under 1940-1950-talet.

1982_1485_karlsborg

Karlsborg år 1954. Motiv från den nya bebyggelsen av arbetarbostäder i bomområdet. Längst till höger syns en skymt av förvaltarbostaden. Förvaltarbostaden byggde 1865 och blev Karlsborgs herrgård, som idag kallas för Disponentbostaden. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1982:1485.

Fackföreningarnas framväxt och stridigheter i Karlsborg
För att återgå till industrialismens framväxt så innebar maskinåldern också nöd, fattigdom, otrygghet och hårt slavarbete för miljoner arbetare runt om i världen. Fattiga lantarbetare sökte sig in till de växande industrisamhället i ett försök att få arbete och en möjlighet till trygghet, men ofta hamnade de ur askan i elden. Industriägarna utnyttjade de anställdas stora antal och deras fattigdom, då de var lätta att avskeda och ersätta med någon annan arbetssökande. Dessutom förekom ett politiskt förtryck, då endast 6 % av Sveriges befolkning hade rösträtt vid 1800-talets mitt. Under 1870- och 1880-talen kom tankar på socialistiska partier och fackföreningar till Sverige, via Danmark och Tyskland. I Norrbotten var sågverksarbetarna på flera håll endast anställda under delar av året. Under vintern slog sågarna igen då det inte förekom någon utskeppning och på så vis slapp ägarna betala ersättning till arbetarna.

När socialistiska arbetarrörelser etablerade sig i Kalixbygden var det bland annat på sågverket i Karlsborg och år 1902 bildades en fackförening under en mycket hård kamp. Genom uppsägningar, vräkningar och svartlistning försökte industrin att knäcka den nybildade fackföreningsrörelsen. Vid denna tid var konsul Groth disponent vid Karlsborgs sågverk. Han avskydde fackföreningsrörelsen och i ett försök att förhindra fackföreningsbildandet vid Karlsborg avskedade han stabbläggarna vid sågen sommaren 1902. Stabbläggarna hade bäst lön, i regel lång yrkeserfarenhet och ansågs stabila och förtroendeingivande. Groth ville därför förhindra att de anslöt sig till fackföreningen.

1979_35_stabbläggare

Gruppbild av stabbläggare i Karlsborg. Foto från omkring år 1910-1915. Bakre raden från vänster: 1, Fritiof Johansson. 2, Oskar Strömbäck, Gammelgården. 3, David Johansson. 4, Tycko Strömbäck, Sangis. 6. Karl Jakob Strömbäck, Sangis. Sittande från vänster: 3, Oskar Strömbäck. 4, Nils Viktorinus Gerdin. 6, Julius Vernblom, Kramfors. 7, Helmer Fredriksson. 8, Viklund?, Ryssbält. Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1979:35.

Trots Groths hot om att lägga ner driften vid sågverket i hela två år så bildades en fackförening vid sågen i Karlsborg 28 juli 1902. Redan från start anslöt sig 600 medlemmar. Groth inledde en förföljelse av arbetarna. Han kallade samtliga anställda till ett möte där han meddelade att de som ville behålla sitt arbete måste skriva under ett personligt kontrakt om de inte ville bli avskedade. Ingen skrev under och 150 personer avskedades. Ytterligare 200 personer anslöt sig till de avskedade, med följden att också de blev utan arbete. Även ett hundratal oorganiserade som stödde de avskedade fick också sparken. Sammanlagt avskedades omkring 800-900 personer endast för att de krävde sin rätt att bilda en egen fackföreningsorganisation. Ett femtiotal familjer vräktes från sina hem i oktober och en utflyttning från Karlsborg skedde. Fackföreningen var krossad och Groth stod som vinnare, om än bara för stunden. I Sverige skedde ett antal föreningsrättsstrider under 1902-1903 och i längden blev det omöjligt för Groths arbetsgivare att behålla honom som disponent i Karlsborg. 1 juni 1904 lämnade disponent Groth sitt arbete i Karlsborg, till allas glädje. Fackföreningen återupptog sin verksamhet 28 juli 1905.

1990_342_Disponent groth med ren

Disponent Gustaf Groth med sin körren, Karlsborgs sågverk, år 1900. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1990:342.

1907-1908 förekom en del stridigheter kring löner och arbetsförhållanden mellan arbetsgivaren och fackföreningen på Karlsborgs sågverk, som ledde till storstrejkåret 1909. Arbetarrörelsen hade tyvärr inte nått den styrka som hade behövts för att klara av strejken och till råga på allt återkom Groth som chef. Arbetarna tvingades till slut avbryta strejken och återgå till sina arbeten, på grund av svält, nöd och otrygghet. Därtill så återkom arbetarna till ännu sämre förhållanden än vad som varit rådande före strejken. Under Groths ledning bestraffades de personer som ansågs vara ansvariga för strejken. Många sattes upp på bolagets svarta lista, vräktes ur bolagets bostäder, förvägrades arbete och trakasserades. En del sökte sig till arbete på annan ort och några tvingades emigrera till Amerika, då svarta listan följde dem till andra arbetsplatser och förhindrade dem från att få arbete.

1982_1511_Groth

Disponent Gustaf Groth, Karlsborgs sågverk, med sonen Holger på herrgårdsterassen år 1909, Karlsborg. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1982:1511.

Arbetarnas kamp om rätt till bra arbetsvillkor, löner och rätt till fackförenings-verksamhet fortsatte. 1914 blev det en hård avtalsstrid som faktiskt slutade med seger för arbetarna. Sen bröt första världskriget ut, vilket medförde svårigheter för hushållen. Priser på framförallt livsmedel steg kraftigt och tillgången till mat blev sämre. Sågverksindustriarbetarförbundet krävde att dyrtidstillägg skulle utgå och att arbetsgivarens lönesänkning av arbetarnas löner under vintern skulle upphöra, vilket löstes först 1917. 1917 önskade man även en nedsättning av arbetstiden från 59 till 57 timmars arbetsvecka, något som inte fick sin lösning förrän riksdagen år 1919 fattade ett beslut om att 8 timmars arbetsdag skulle införas från och med 1920. 1918 var ett nödens år på grund av brist på mat. Arbetarna levde främst på kålrötter och strömming. Ransonseringen var otillräcklig, brödransonen räckte endast en halv vecka och mjölkransonen var 1 liter per vecka och familj. Sågverksindustriarbetarförbundet framförde ett önskemål om att arbetarna skulle beviljas 6 dagars ledighet med halv lön för bärplockning.

Från 1920-talet och framåt blev det en försämrad konjunktur för träindustrin med försämrade möjligheter till export och sämre lönsamhet. Arbetslösheten ökade snabbt i Karlsborg, vilket förvärrades av att massafabriken lagts ner 1919. 1925 gick sågverket i konkurs. 1928 ingrep staten och både sågverket och sulfatfabriken togs åter i drift.

1981_548_Sulfatfabriken 1954

Karlsborgsverken, ”Sulfaten”, år 1954. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1981:548.

Karlsborg har varit mycket viktig för Kalix och är också en del av Norrbottens gemensamma industrihistoria. En stor del av min familj och släkt har jobbat eller jobbar i Karlsborg, och min mormor var faktiskt den första kvinnan som arbetade i fabriken. Jag har själv sommarjobbat några år i Karlsborg, även om jag inte arbetat i själva i fabriken utan på kontoret. Ofta är det många som idag klagar över lukten från fabriken i Karlsborg. Undertecknad är född och uppvuxen i Kalix, och när jag var liten sades ofta att ”det luktar pengar”. Kanske man istället ska se det som att det är så en del av Norrbottens industrihistoria och kamp för bra arbetsvillkor luktar?

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo

Källor och läs mer:
Avdelning 37 Norrbotten Sektion Karlsborg, Svenska träindustriarbetareförbundet 75 år. Jubileumsskrift 1905-1980. Föreningsarkivet Norrbotten.

Burman, Ann-Christin (red). 1998. Norrbottens synliga historia: Norrbottens kulturmiljöprogram del 1. Länsstyrelsen i Norrbottens län.

Karlsborg i ord och bild: 150 år, 1860-2010. Karlsborg. Vånafjärdens byaförening.

Lundgren, Nils-Gustav. Skogen och skogsarbetet i industrialismens Norrbotten. I: Landberg, Eva; Rönnbäck, Karin & Moritz, Per (red) 2007. Norrbotten 2007:65-83.

Lundin, Kerstin (red). 1992. Norrbottens synliga historia: Norrbottens kulturmiljöprogram del 1. Länsstyrelsen i Norrbottens län.

Svanberg, Ingvar 1987. Arbetarrörelsens historia i Kalixbygden. Kalix.

Handlingar rörande Karlsborg i Norrbottens museums arkiv, dnr 96-2006 samt Nederkalix socken, FOAM:16, Kalix museum (1965-1971).

Fältsäsongens start 2017 och om publicerade arkeologiska rapporter på Norrbottens Museum

Fältsäsongen är nu igång på fullt allvar för arkeologerna på Norrbottens museum. Nils Harnesk och Tone Hellsten var i förra veckan Gällivare och utförde en arkeologisk undersökning av en boplats ”av stenålderskaraktär” vid en badplats. Det var en passande start att arbeta på en badplats, när den första riktiga känslan av sommar infann sig i Norrbotten. Förra veckan var också Lars Backman och Frida Palmbo ute i fält, på en tipsgranskningsresa till Tärendö med omnejd. Värmeböljan var total där, berättade de, med temperaturer uppemot 26-27 grader, trots att det låg snöfläckar kvar i skuggorna i skogen. Behövdes det svalka visste de i alla fall var de skulle finna den.

Stilstudie av Åsa Lindgren i Silbojokk i färd med att vattenspraya framrensade ytor som torkat.

Åsa Lindgren i Silbojokk förra året (2016)

Denna vecka har Åsa Lindgren, Ylva Bäckström, Lars, Frida och jag åkt till Silbojokk för ytterligare undersökningar av resterna av kyrkogrunden (eller snarare grunderna eftersom det stått två kyrkor på platsen i tur och ordning) och kyrkogården från mitten av 1600-talet till mitten av 1700-talet. Allt detta är på väg att rasa ned i Sädvajaure och vi är där för att rädda det som räddas kan genom arkeologiska undersökningar (grävning och dokumentation).

Sjön Sädvajaure dämdes till dagens nivå på 1980-talet och de lämningar som vi undersöker nu, upptäcktes först efter att sjön dämts, när det råkade vara lågvatten. Nu har värmen anlänt även till Silbojokk och smältvattnet forsar våldsamt i jokkarna. Sädvajaures yta stiger med oroväckande fart, mellan 80 och 100 cm per dygn.. Vi ska arbeta på platsen till och med den 30 juni och risken finns att vi kan bli blöta om fötterna på slutet.

Resten av det här blogginlägget blir kort, men med möjligheter för den som vill läsa oavbrutet i några år framåt.

Det är nämligen med stort nöje och med mycket lättnad som jag kan säga att alla Norrbottens museums digitala rapporter inom arkeologi nu finns att läsa för alla som vill på Norrbottens museums hemsida. Där finns också de pappersrapporter som hittills har blivit skannade och digitaliserade. Det finns många fler pappersrapporter (från 2005 ungefär och bakåt i tiden), som kommer att skannas under kommande år och så småningom läggas ut på vår hemsida, men från år 2006 och framåt ska det här vara alla våra rapporter, om jag inte missat någon.

Norrbottens museums bibliotek finns i anslutning till Arkivcentrum Norrbottens lokaler på Höstvägen 7 i Luleå. ©Norrbottens museum. Foto Olof Östlund

Rapporter i fysisk pappersform finns att hitta i Norrbottens museums bibliotek i anslutning till Arkivcentrum på Höstvägen 7 i Luleå. Nu finns de också att läsa i digitalt format på Norrbottens museums hemsida.

Den som klickar sig vidare till vårt digitala rapportarkiv (länkar finns i slutet av blogginlägget), kommer snart att lägga märke att länkarna till rapporterna från åren efter 2014 leder till ett annat digitalt arkiv. Det är Samla, Riksantikvarieämbetets digitala arkiv, som från och med det året ska ta hand om våra rapporter. Hittills gäller detta dock inte alla typer av rapporter, utan bara de som skrivits i samband med uppdragsarkeologi. Rapporter för egenfinansierade projekt som av en eller annan anledning inte faller in under de kategorier av arkeologiskt arbete som platsar i Samla måste vi fortfarande själva göra plats för på vår hemsida. Metodutvecklingen för arkeologisökhundar till exempel.

Arbetet har tagit sin tid, men ändå gått fortare än vad jag fruktade eftersom Frida redan hade ordnat upp och fixat till en stor del av rapporterna så att de blivit läsbara och publiceringsbara. Hon har gjort detta hästarbete i samband med Riksantikvarieämbetets uppmaning om att leverera digitalt material till det så kallade DAP, ett digitaliseringsprojekt av grävdata från landets alla arkeologiska undersökningar.

Nu finns rapporter att läsa! Läs allt ni orkar och lär er massor om intressanta saker!

Vid tangentbordet denna dag / Olof Östlund

Länkar:

Norrbottens museums digitala rapportarkiv

Silbojokk