Järnframställningsförsöket i Vivungi 2019

Näst sista veckan i augusti hade varit bokad sedan länge. Då skulle all planering inför järnframställningsförsöket på Arkeologidagen den 25/8 omsättas till praktiska förberedelser på plats. I Vivungi. Ett halvt ton lera och en pall med tallkol hade köpts in. Därtill hade 115 kg sjömalm samlats in från Vaihkojärvi. Måndagen den 19 augusti bar det av från Luleå mot nordligare breddgrader. Under veckan skulle järnframställningsugnen byggas, kolet bokas till lämplig storlek och malmen rostas. Inte visste vi när vi körde upp mot Vivungi den måndagen att vi en vecka senare skulle ha lockat drygt 350 besökare till Björnlyan i Vivungi och att vi sent på söndagseftermiddagen den 25 augusti stolta skulle kunna visa upp resultatet från försöket; 1,5 kg järn. Nedan följer en serie med bilder från Arkeologidagen och järnframställningsförsöket i Vivungi.

DSCF2817red1

En 6×6 m stor plats bakom fobollsplanen i Vivungi avtorvades inför rostningen och ugnsbygget. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum

NBM_1775_1030

Hanna och Lars bokade kolet. Detta innebar att kolet delades sönder i ca 3x3cm stora bitar för att malmen skulle hålla sig kvar på glödbädden i ugnen. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

DSCF2827.MOV.154_10.Still001_red

Ida tvättade 115 kg malm från sand och dy. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum

DSCF2833red

Efter malmtvätten lades malmen upp på presenningen för att torka. Därefter krossades den till mindre bitar. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum

DSCF2852red

Hanna och Lars förbereder en rostlave genom att varva meterslång björkved med lätt krossad malm. Rostningen avser att bränna bort kemiskt bundet vatten i malmen och organiskt material. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum

DSCF2950red

Rostlavarna brann i drygt 5 timmar. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum

DSCF2967red

Lars inspekterar rostlavarna när dessa brunnit ned. Efter att rostlavarna svalnat (påföljande dag) kunde vi konstatera att malmen var magnetisk. Detta vittnar om att malmen är rik på järn.  Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum

NBM_1807_0789

Smeden Johan Säfström från Bäckedals folkhögskola byggde upp ugnen tillsammans med elever från skolan . Här har man grävt ned en stenram av granit. Stenramen ska hindra sanden från att rasa in i botten  samtidigt som den bildar en slaggrop. Måtten på stenarna är identiska med måtten på stenarna på den ena järnframställningsugnen från forskningsgrävningen 2017. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

NBM_1890_0867

Johan Säfström och Martin Schroeder har påbörjat ugnsbygget. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

NBM_2053_0700

Arkeologidagen har börjat och ugnen förvärms för att vara optimalt varm inför järnframställningsförsöket då lika delar kol och rostad malm ska läggas i ugnen. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

NBM_2172_0439

Samtidigt som järnframställningen pågår håller Carina två mycket uppskattade föreläsningar om tidig järnhantering i norr. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

NBM_2303_0562

Under järnframställningens gång mättes temperaturer på tre ställen längs ugnsväggen. Vid två tillfällen mättes också temperaturen vid blästeringången. Här uppmättes den högsta temperaturen; 1370 grader. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

_NBM8723_1053

Vid 17-tiden hade det blivit dags för järnluppen och slaggen att se dagens ljus. Johan rakar bort kol från slaggropen för att komma åt luppen. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

_NBM8727_1056

Luppen bärs fram till en fällsten för att bankas ihop. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

NBM_2373_0630

7 kg sjömalm, 7 kg kol och temperaturer på 1000-1370 grader resulterade till slut i en järnlupp på 1,5 kg.  Foto : Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

NBM_2368_0625

Järnframställningsförsöket resulterade också i 2,5 kg slagg. Både lupp och slagg ska nu analyseras inom Carinas forskningsprojekt ”Järn i Norr ” Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

 

Vid tangentbordet … Jannica Grimbe

Osteologiskt material i Gammelstad

Ett vanligt fyndmaterial från undersökningar är det osteologiska materialet, d.v.s. skelettmaterial från både människor och djur. I detta blogginlägg tänkte jag berätta lite om vad det osteologiska materialet från djur kan bidra med för typ av information med två exempel från Gammelstad. Ena exemplet kommer att behandla ett par utvalda och lite extra spännande fynd från en utgrävning som genomfördes i kvarteret Apotekaren i Gammelstad och det andra kommer vara en kort redovisning av vad det osteologiska materialet innehöll från årets förundersökning i kyrkstaden som vi utförde i våras.

Som osteolog är detta fyndmaterial självklart extra spännande. Vilka djur finns det i materialet? Är hela djuren representerade eller enbart vissa delar? Finns det några slaktspår? Är det bränt eller obränt? Ja frågorna blir ofta många och det osteologiska materialet kan bidra med mycket information kring hur man har nyttjat en plats.

Mattias Andersson Niord utförde en osteologisk studie av det skelettmaterial som påträffades vid kvarteret Apotekaren vid en utgrävning som genomfördes 1993. Hösten 1999 analyserade Mattias runt 13 kg ben, där 1,6 kg var bränt och resten var obränt. Bland dessa ca 13 kg ben gömde sig minst 13 däggdjursarter, minst 10 olika fågelarter och minst 7 olika fiskarter. Det som var dominerande i materialet var ben från tamboskap, d.v.s. får, get, nöt och svin.

Ett av flera intressanta fynd bland det osteologiska materialet var närvaron av tamhöns. Enligt Mattias kan dessa vara de första ben från tamhöns som har hittats i Norrbotten. Som tidigast kan dessa vara från 1600-talet, vilket skulle kunna betyda att hönsen infördes i samband med att städerna bildades. Ben från gråsparv kunde även identifieras, gråsparvar är starkt anknutna till boskapsskötsel så detta indikerar att boskapen faktiskt hölls inne i staden eller i dess omedelbara närhet. Ett annat spännande fynd var ett ben från en örn, närmare bestämt strålbenet. Det är möjligt att de tog tillvara vingpennor att användas till skrivdon.

Höns

Tamhöns från Nederluleå socken. Bild från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1964:31:1.

Ett annat intressant fynd är de kattben som påträffades, sju fragment av katt kunde identifieras. Ett helt kranium från en katt påträffades i en avfallsgrop. Tyvärr undersökte de enbart denna grop till hälften så om hela katten fanns i avfallsgropen eller enbart kraniet går inte att säga. Men vad som kan sägas utifrån det material som återfanns är att en av kattens kindtänder i överkäken saknades och underkäkens ena sida var större än den andra. Detta kan bero på att katten till följd av att ha saknat en tand tuggat mer med den andra sidan. En överarm från katt hade även fått flisor slagna ur armbågsleden men skadan var delvis läkt. Enligt Mattias analyser fanns det totalt sju fragment av katt varav två uppvisar skador som delvis läkt. Detta kan både vittna om att det var ett hårt liv för katterna i Gammelstad och om deras kända överlevnadsförmåga.

Katt

Katten Lizzie ute på äventyr någonstans i Nederluleå socken. Bilden är från 40-talet. Bild från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1975:2183:7.

Mattias har även analyserat vid vilken ålder man slaktade djuren. Nötboskapen verkar ha slaktats främst som kalvar eller när de blivit äldre och möjligen när deras dagar som mjölkkor var över. Svinen tycks även de mestadels ha slaktats i ung ålder, och för får och getter tycks de ha slaktats när de var runt 3 år gamla. Vill man enbart ha kött ifrån djuret är denna ålder inte den man vanligtvis väljer vid slakt, en tänkbar förklaring till att de slaktats vid denna ålder är att de var tackor som blivit infertila eller getter som sinat. Men för vare sig nötboskapen eller för får och getter verkar inte köttproduktion ha varit huvudsyftet utan dessa har mer troligen nyttjats för produktion av mjölk och ull. En intressant observation vad gäller fåren är att de tycks ha varit mellan 49-54 cm i mankhöjd, vilket gör dem till de minsta fåren som hittats i Sverige. Detta är dock inte så förvånansvärt då tidigare studier indikerar att djurens storlek minskar ju längre norrut man kommer i Sverige.

Ett sista intressant fynd är de tre pannben med horn från getter som hittades under ett husgolv som sannolikt är från 1600-talet. Varför låg det tre pannben från getter under ett golv? Svaret på det vet vi inte men det är minst sagt roligt att spekulera kring hur dessa har hamnat under husgolvet, när de hamnade där och varför…

Avfallsgrop

Avfallsgropen där majoriteten av det osteologiska materialet påträffades från en av årets förundersökningar i kyrkstaden. Fotograf: Emma Boman © Norrbottens museum.

Avfallsgropen där majoriteten av det osteologiska materialet påträffades från en av årets förundersökningar i kyrkstaden. Fotograf: Emma Boman © Norrbottens museum.

Vid årets förundersökning i Gammelstads kyrkstad påträffades en mindre mängd obrända och brända ben vid ett av områdena vi undersökte längs med Rutviksvägen där vi undersökte en husgrund. Husgrunden återfinns på 1817 års karta. Bland det osteologiska materialet från undersökningen av husgrunden återfanns nöt, svin, fisk och även får/get. Totalt påträffades 205 fragment av en vikt på 470,77 gram. 93 fragment av dessa är obrända och 112 fragment är eldpåverkade. 185 fragment hittades i det som vi tror är en avfallsgrop eller möjligen ett dike som var placerat alldeles intill husgrundens södra del. Resten, d.v.s. 20 fragment, påträffades i raseringslagret. Nu påträffade vi enbart en liten mängd djurben i jämförelse med det material Mattias kunde arbeta med men även här har djuren slaktats i en ung ålder. Djurbenen som vi hittade är slaktavfall, matrester där både huggspår och kluvna rörben återfanns i materialet.

Senare i höst kommer vi att utföra ytterligare en förundersökning i kyrkstaden och det blir spännande att se om vi hittar mer osteologiskt material då och vad det i så fall kan vara och vad det kan berätta för oss om livet i Gammelstad.

Vid tangentbordet:
Emma Boman
Arkeolog

Litteratur:
Andersson Njord, Mattias. 2001. Om människor och djur i Luleå Gammelstad. – resultat från en studie av benmaterial från kvarteret Apotekaren. Norrbotten 2001 årsbok.