Sommaren 2025 fick arkeologerna Sebastian Lundkvist och Lars Backman glädjen att följa med Beatrice Norberg vid Luleå kommun, Kulturarv, skärgård och turism till Kluntarna för lite arkeologisk rådgivning.
Kluntarna är en ö i Luleå skärgård cirka 15 kilometer SÖ om Luleå stad. Tillgängligt via Luleå kommuns turbåtar är Kluntarna ett omtyckt utflyktsmål med härliga badplatser och fin natur som är skyddat Naturreservat och Natura 2000 område via Länsstyrelsen.
Kluntarna naturreservat, skärmklipp från riksantikvarieämbetets fornminnesregister Fornsök.
Efter en förfrågan från Beatrice om informationsutbyte kring lämningar i Luleå skärgård gjorde vi en gemensam exkursion till Kluntarna för att titta på några vanligt förekommande lämningar i skärgården.
Kluntarnas högsta punkt är 27 meter över havet vilket för en arkeolog betyder att tidigast möjliga nyttjande av platsen borde vara kring cirka 500 e.Kr. när Kluntarna och Kråkkär var två små öar långt ut från fastlandet. Landhöjningen gör att öarna reser sig ur vattnet och blir större. På 1600-talet utgörs Kluntarna av 3 mindre öar som ”växer” ihop och blir den ö vi känner till idag mot slutet av 1700-talet. Detta baserat på SGU strandförskjutningsmodell.
En karta jag stötte på under skrivandet går att se nedan. Den visar Kluntarna år 1691 som 5 små öar mest troligt tillsammans med Granskäret och Bastaskäret. Storbrändön liknar också en stor badring ute i skärgården vilket jag tyckte såg lite roligt ut.
Under själva besöket vandrade vi runt och tittade på de olika lämningarna som finns registrerade på ön. Lämningarna utgörs av Tomtningar, Labyrinter, Fiskelägen, Gistgårdsrösen, en Kompassros och ett Naturföremål med tradition eller namn. Majoriteten av lämningarna registrerades och fotograferades 1988.
Arkeologisk rådgivning Kluntarna. Labyrint inom 1992:5464. Lars Backman i bild. Taget från: NÖ. Norrbottens museum CC-BY-NC.
Lämningarna är i sig väldigt spännande. Labyrinter är lite av ett mysterium med många tolkningar och teorier. Några av dom går att läsa i detta blogginlägg: Labyrinter. Tomtningar är också lite kluriga med de flesta tomtningarna har ett samband med fiske och jakt ute i skärgården. Tomtningar har daterats till järnålder och medeltid. 2 fiskelägen utgör den äldre bebyggelsen på Kluntarna med sina många gistgårdsrösen vilket är rester efter en konstruktion för att hänga nät.
Förutom att hitta och visa de olika lämningarna för Beatrice så hade vi själv ett litet uppdrag att återfotografera de lämningar som fotograferades 1988. Bland dessa är den kända ”Kluntgubben” men också en tomtning som ligger bland labyrinterna i L1992:5464.
Under vårat besök registrerades också en ny lämning. På den NÖ delen av ön på dom sandiga åsarna hittade vi fler gistgårdsrösen som dokumenterades, registrerades i Fornsök. Så oupptäckta lämningar går fortfarande att hitta på den lilla ön.
På Kluntarna finns mycket att se och göra för den som är intresserad av sol och bad eller djur och natur. Detta var min första gång på Kluntarna och jag blev överraskad hur härlig ön var att besöka. Här finns 2 länkar som hjälper er planera erat besök på Kluntarna: Luleå Skärgård Kluntarna Observera: Fornlämningar är skyddade enligt lag och får inte flyttas, skadas eller påverkas. Tänk på detta vid erat besök på platsen.
I ett tidigare blogginlägg av min kollega Sophie Nyblom kunde ni läsa om Norrbottens museums projekt år 2024/2025 där vi genomförde en samtidsdokumentation av Markbygden i Piteå kommun – platsen för Europas i dagsläget största landbaserade vindkraftspark.
I blogginlägget beskrev Sophie bland annat hur Sverige under 2000-talet har valt att satsa på utbyggnad av vindkraftverk med syftet att minska landets beroende av fossildrivna energikällor och utsläpp av växthusgaser, samt för att bättre kunna tillgodose framtida energibehov. År 2002 fastställde regeringen ett planeringsmål för 2015 på 10 TWh och införde ett antal styrmedel för att motivera till ökad utbyggnad av vindkraftverk. Resultatet blev en stor tillväxt av framför allt landbaserad vindkraft under de senaste 15-20 åren. Vindkraftsparkerna i Markbygden är inte bara Sveriges utan även en av Europas största vindkraftssatsningar.
Bakgrunden till vår samtidsdokumentation var en äldre förstudie, genomförd av Piteå museum 15 år tidigare (2009) inför vindkraftsetableringen i området. Piteå museums förstudie bestod av tre delar: en historisk översikt av området, en undersökning av vilka intressenter som berördes av vindkraftsutbyggnaden och de intressekonflikter som förelåg, samt en översiktlig fotodokumentation av Markbygden. I förstudien ingick bland annat intervjuer och fältbesök.
Vid tiden för Piteå museums förstudie hade redan det första pilotprojektet inom vindkraftsetableringen påbörjats, vilket bestod av byggnationen av tolv vindkraftverk i området Dragaliden i Markbygden. Två av dessa vindkraftverk var vid denna tid redan anlagda. Förstudien hade föregåtts av att företaget Svevind AB år 2006 presenterat en plan för Piteå kommun med totalt 1101 planerade vindkraftverk i området Markbygden. Piteå kommun ställde sig positiva till etableringen och arbetet med tillståndsprövning påbörjades. Regeringen gav i mars 2010 klartecken för den fullskaliga vindkraftsparken.
Mycket har hänt i Markbygden under de mer än 15 år som nu passerat sedan Piteå museums förstudie och anläggningen av de första vindkraftverken. De idag cirka 500 byggda vindkraftverken i Markbygden har bland annat inneburit en förändring av landskapsbilden och områdets karaktär. Ett flertal byar och kulturmiljöer har kommit att i stor omfattning påverkas av vindkraftsparkens etablering.
Bilväg inramad av höga vindkraftverk. Foto: G. Rúnar Gudmundsson / Norrbottens museum, CC BY-NC.
Vår dokumentation var tänkt som en uppföljning – ett återbesök till Markbygden – för att se vilka förändringar som skett och om tidigare förväntningar eller farhågor besannats. Dokumentationen har inneburit uppföljande intervjuer med olika intressenter samt platsbesök och fotografering i området. Utöver detta har även en digital insamling genomförts där allmänheten fick möjlighet att lämna in sina berättelser om hur vindkraftsetablering i Norrbotten har påverkat dem.
Den digitala insamlingen kan ni läsa om i ett tidigare blogginlägg:
Som en del av projektgruppen på Norrbottens museum var min uppgift att, tillsammans med fotograf G. Rúnar Gudmundsson, undersöka den visuella påverkan av vindkraftsetableringen i området. Det är om just detta ämne som det här blogginlägget handlar om.
Markbygden i förändring – vindkraftsetableringens synliga påverkan på området
Anledningar till varför Markbygden ansågs som en lämplig plats för etableringen av vindkraftsparker var bland annat att stora delar av området var obebyggt, glesbefolkat och bestod av skog, samt bedömdes ha gynnsamma vindförhållandena.
Anläggningen av vindkraftsparker i Markbygden har inneburit en förändring av flera natur- och skogsområden. Varje vindkraftverk förutsätter att en relativt stor yta tas i besittning för bland annat gjutning av omfångsrika betongfundament som vindkraftverken placeras på och för att säkerställa att vägarna möjliggör transport av vindkraftverkens olika delar till dess avsedda platser. Detta har resulterat i avverkning av skog, breddning av vägar samt brytning av nya vägar för att ge bättre åtkomst till och inom parkerna.
Vindkraftspark i Markbygden. Foto: G. Rúnar Gudmundsson / Norrbottens museum, CC BY-NC.
Vindkraftspark i Markbygden. Foto: G. Rúnar Gudmundsson / Norrbottens museum, CC BY-NC.
Vindkraftsparkerna – likväl som närliggande platser till dessa – har till viss del karaktären av industriområden. Till detta bidrar de höga snurrande vindkraftverken, det utbreda vägnätet, informations-, varnings- och förbudsskyltar samt trafik med stora lastbilar och andra fordon vars verksamhet på olika sätt har kopplingar till vindkraftsindustrin.
Varningsskylt. Foto: G. Rúnar Gudmundsson / Norrbottens museum, CC BY-NC.
Informationsskylt. Foto: G. Rúnar Gudmundsson / Norrbottens museum, CC BY-NC.
Till följd av deras höga höjd och stora snurror är vindkraftverken synliga även från långt håll och från flertalet vyer, både från byar och naturområden. Kluster av vindkraftverk bildar tillsammans en gemensam fond med snurror som rör sig högt ovanför trädtopparna på olika platser i Markbygden. Under perioder då det är mörkt utomhus kan vindkraftverken till följd av deras lysande och blinkande lampor även urskiljas som lyktor uppe i skyn.
Vindkraftverk med blinkande belysning i mörkret. Foto: G. Rúnar Gudmundsson / Norrbottens museum, CC BY-NC.
Vindkraftverk med blinkande belysning i mörkret. Foto: G. Rúnar Gudmundsson / Norrbottens museum, CC BY-NC.
Inställningen till vindkraftverkens visuella prägel på området varierar från person till person. Det var något som tydligt kunde urskiljas i de svar som inkom via den digitala insamlingen. Många upplevde vindkraftsparkerna som störande och ansåg att de bidrog till att förvanska naturområden såväl som bebyggelseområden. Andra betraktade dessa som fascinerande inslag i omgivningen och upplevde vindkraftverkens snurrande rörelser som roingivande. Vare sig vindkraftsparkernas förekomst i Markbygden upplevs som positiv eller negativ, är det tydligt att området har genomgått en stor visuell förändring under de år som passerat sedan tillkomsten av de första vindkraftverken.
Sjö med en bygga. I bakgrunden syns en fond av vindkraftverk. Foto: G. Rúnar Gudmundsson / Norrbottens museum, CC BY-NC.Skoteråkare i Markbygden. Vindkraftverk i bakgrunden. Foto: G. Rúnar Gudmundsson / Norrbottens museum, CC BY-NC.
I flera byar i Markbygden är vindkraftverkens förekomst påtaglig och snurrorna bildar en tydlig fond i omgivningen. Vindkraftverken kan uppfattas som ett avvikande och annorlunda inslag till den ibland välbevarade äldre och lantliga karaktär som präglar somliga gårdar och byar.
Stora vindkraftverk tornar upp sig i bakgrunden till en byggnad. Foto: G. Rúnar Gudmundsson / Norrbottens museum, CC BY-NC.Gårdsmiljö med en fond av vindkraftverk. Foto: G. Rúnar Gudmundsson / Norrbottens museum, CC BY-NC.
Hur pass synliga vindkraftsparkerna är från olika byar varierar och styrs ibland mer av områdets höjdplacering i relation till omgivande vindkraftverk än av avståndet. Ibland syns enbart något enstaka vindkraftverk från marknivå, men då en drönare lyfts till en högre placering kan det bli tydligt att påfallande många fler vindkraftverk förekommer i närområdet.
Strömnäs by. Klustret av vindkraftverk är mindre synliga från marknivå, men förekommer tydligt vid drönarfotografering från högre höjd. Foto: G. Rúnar Gudmundsson / Norrbottens museum, CC BY-NC.
Samtidigt som vindkraftverken är iögonfallande på vissa platser förekommer även byar, gårdar och kulturmiljöer där den visuella påverkan är mindre märkbar, till exempel i byn Långträsk där vindkraftsparkernas synlighet är liten. Åtminstone kunde inte några vindkraftverk urskiljas vid platsbesök under dagtid. Den begränsade sikten mot vindkraftverken kan bero på byns placering och höjdläge i relation till omgivande anläggningar samt eventuellt också påverkas av intilliggande skogspartier.
Kyrkan i Långträsk. Från byn är sikten mot vindkraftsparkerna begränsad. Foto: G. Rúnar Gudmundsson / Norrbottens museum, CC BY-NC.
Stationshuset i Långträsk. Från byn är sikten mot vindkraftsparkerna begränsad. Foto: G. Rúnar Gudmundsson / Norrbottens museum, CC BY-NC.
”Udda” inslag till äldre odlingslandskap
En annan typ av kulturmiljö som har kommit att påverkas av vindkraftsparkernas etablering är äldre odlingslandskap i området. I Piteå kommun finns välbevarade odlingslandskap som berättar om byarnas lokala särdrag och historia. Byn Lillpite utgör en odlingsbygd med flertalet Norrbottensgårdar, stora öppna ängar och en sällsynt mångfald av bevarade ängslador. Detta har motiverat att Lillpitedalen idag klassas som riksintresse för kulturmiljövården (BD 56). Vindkraftsetableringen i Markbygden har kommit att förändra omgivningen till Lillpite. Som en oväntad och kanske lite malplacerad teaterkuliss har odlingsängarna och de äldre ladlandskapen fått en bakomliggande inramning av snurrande och lysande moderna vindkraftverk.
Odlingslandskap med ängar och lador i Lillpite. Bortanför syns flertalet vindkraftverk. Foto: Kristin Lång / Norrbottens museum, CC BY-NC.
I likhet med Lillpite förekommer ett välbevarat ladlandskap även i Fagerheden i Markbygden. Ängar fyllda med ängslador inramas av en avvikande fond av omkringliggande vindkraftverk – synliga från marknivå såväl som från högre höjd.
Ladlandskap i Fagerheden. Vindkraftverk synliga från marknivå såväl som från en höjd. Foto: G. Rúnar Gudmundsson / Norrbottens museum, CC BY-NC.
För förståelsen av ett områdets karaktär, historiska sammanhang och de generationer av människor som har levt och verkat på en plats utgör kulturmiljöer viktiga pusselbitar. Vindkraftverkens förekomst i dessa områden bidrar till att nutid möter dåtid på ett sätt som i sammanhanget kan uppfattas som lite udda och kanske som en – mer eller mindre – omaka kombination.
