För någon vecka sedan besökte jag det samiska vistet Tjadnes, ett riksintresse med en lång historik. Besöket var en del av det projekt som vi byggnadsantikvarier på museet gör på uppdrag av Arvidsjaurs kommun, ett uppdrag där kulturmiljöer runt om i Arvidsjaurs kommun kartläggs och sammanställs.

Under projektet ska ett stort antal fastigheter och kulturhistoriska miljöer besökas, så även fyra samiska visten. Först ut var det samiska vistet Tjadnes ca fyra mil nordväst om Arvidsjaur. Vädret kunde nog inte varit bättre när jag och min informant Lars hängde på oss ryggsäckarna för att gå de ca tre kilometrarna genom ekoparken Tjadnes-Nimtek. Medan solen sken traskade vi på över stock och sten, genom myrområden och gammelskog. Med oss hade vi även en fyrfota vän som likt en gasell hoppade runt i skogen och väntade in oss tvåbenta följeslagare när han tyckte det gick för sakta.

Redan i början av vandringsleden pekade Lars ut en gammal mossbeväxt husgrund som en gång tillhört ett bostadshus. Ett stenkast därifrån ska även en ladugård ha funnits, men från den byggnaden finns idag inga spår.  

Efter ca 1.5 timmes vandring kom vi så till det samiska vistet, och vilket vackert område! Trots att byggnaderna idag är i stort behov av en hantverkares hand, är det en fin representant för ett skogssamiskt sommarviste.

Området har nyttjats av Västra Kikkejaurs skogssameby ända fram till början av 1960-talet. Men trots att området inte använts som viste de senaste 60 åren har många ändå besökt denna fridfulla plats, både på egen hand men även med guidade turer som anordnades under 1980-talet.

Från viste till viste

För att förstå denna vackra plats är det viktig att få en bakgrund till hur visten har uppkommit och nyttjats under årens lopp, en bakgrund som något kortfattat summeras nedan.

Innan skogssamerna blev bofasta under 1700-talet gick flytten under sommartid från viste till viste. Eftersom man återkom år efter år till samma vall uppförde man kåtor, bodar och källare på området. I direkt anslutning till vistena låg renvallarna för mjölkning, renskiljning, kalvmärkning och slakt.

Sommarhalvåret var intensiv, då man följde renens flyttningar och stannande bara någon vecka i varje viste, men då de bara låg några kilometer från varandra gick flyttlasset inte några längre sträckor.
Under sommaren togs även getterna med till vistet. Ibland kunde även får och någon ko följa med familjen. För djuren kom därför speciella fähus att byggas. Just ett sådant finns att besöka i Tjadnes – ett gethus uppfört i rundtimmer med näver och torvtak.

Byggnaderna i Tjadnes

På vistet finns idag två härbren, ett gethus, jordkällare, renvall samt sex kåtor varav en tyvärr rasat in. Byggnaderna står placerade runt en idag något bevuxen ytan, men när det begav sig var det på den här öppna ytan det spelades fotboll.

Under 1970-talet kom området att genomgå en stor upprustning där kåtorna revs och byggdes upp igen. I och med det kom alla att uppföras i samma stil. Kvar i originalskick är enligt Lars endast de två härbrena, möjligen också gethuset.

Den mest kända samiska bostaden i ett viste är nog kåtan. Den kan uppföras på många sätt och av olika material, dock har den alltid eldhärd i mitten med ett rökhål ovanför.

Kåtorna i Tjadnes har en kvadratiskt timrad underdel med ett pyramidformat tak som täckts med tjärpapp. Över pappen finns ett nävertak som täckts av takved. I kåtorna bodde 2-3 familjer och alla kåtor har idag kvar namnen från tidigare ägare.   

Bakom en av kåtorna står en jordkällare uppförd av plankor. Lite nedgrävd med torvtak är den knappt synlig i grönskan. Enligt Lars ska det även funnits enklare jordkällare som endast var en grop i marken med en ovanliggande ställning som täcktes med näver. Någon sådan finns däremot inte kvar idag.

Kokkaffe och renkött

Innan vi begav oss tillbaka till bilen blev det kokkaffe över öppen eld, något som enligt Lars är inte går att tumma på – för inte går det att ta med sig en termos med kaffe till Tjadnes inte! Och vattnet till kaffet hämtades självklart i vattnet från kallkällan ett stenkast från vistet.

Stärkta med kaffe och torkat renkött vinkade vi adjö till Tjadnes för denna gång och styrde kosan mot bilen.

Vid tangentbordet denna vecka:
Erica Duvensjö, byggnadsantikvarie vid Norrbottens museum

Källor:
Länsstyrelsen, Riksintressen för kulturmiljövården, Norrbottens län, uppdaterad 2021
https://vbm.se/gammlia/
https://www.sveaskog.se/upplev-naturen/besoksomraden/ekopark-tjadnes-nimtek/