På Norrbottens museums Kulturmiljöblogg erbjuds en blandning av arkeologi, bebyggelsehistoria, historia, forskningsprojekt, arbetet med museets samlingar, pedagogiska projekt, föremål... Kort sagt det mesta som en anställd överhuvudtaget kan jobba med på ett länsmuseum, en del är generellt och en del annat är specifikt för Norrbotten!
Att vandra runt i ett arkiv är som att gå i en godisbutik. Här finns mycket som kan fånga ens intresse. Många tror att en arkivlokal är dammig och mörk. Men istället är det rent och välstädat för att undvika att vi får skadeinsekter som kan förstöra materialet som finns bevarat, det är också väl upplyst. I arkivet bevaras inte enbart pappershandlingar, här kan även finnas föremål som på olika sätt belyser föreningarnas verksamhet.
En av dessa dagar fastnade min blick på några handlingar som skilde sig från mängden, det var inga vanliga A4-papper och de var vikta på ett speciellt sätt. När jag tittade närmare var det gamla handlingar, från år 1790.
De stora folkrörelserna, bland annat arbetar- nykterhets- och väckelserörelsen, lade grunden för föreningslivet. Det började byggas upp från mitten av 1800-talet och när Norrbottens Föreningsarkiv startade 1965 var det under namnet Folkrörelsernas arkiv. De handlingar som jag nu hittade var något annat och långt innan folkrörelsernas uppstart. Det äldsta material som finns i Föreningsarkivet är från slutet av 1800-talet så handlingarna som jag nu hittade var nästan 100 år äldre.
Det var inte några föreningshandlingar som låg där. De gamla handlingarna rörde sjöfartstrafiken från Luleå hamn och varför de fanns i Föreningsarkivet är en gåta. Någon gång har det förmodligen skett en felleverans, antagligen har handlingarna följt med annat material som har levererats till Föreningsarkivet och sedan blivit liggande.
Att tyda en skrift från slutet av 1700 kräver lite tålamod. Bokstäverna ser annorlunda ut, stavningen skiljer sig åt och de använde andra ord och uttryck än vad vi gör idag. Handlingarna var birullor, det vill säga tullhandlingar för skepp som hade seglat från Luleå hamn. Det var bland annat tullmästare Tåhlin som hade upprättat handlingarna. I birullan redovisades vilket skepp handlingen gäller och vilka varor som fanns ombord samt hur stora mängder av varje vara och vilka av passagerarna som ansvarade för vilka varor.
Den lilla samlingen innehöll flera birullor. Det fanns ett par olika typer av skepp redovisade till exempel snaus, galeas, jakt och gatt. Skeppens namn var Nordstiernan, Maria Christina, Wandringsman, Jungfrustiernan, Två Bröder, Enigheten, Stiernan, Broder, Fortunan med flera. Några av skeppen skulle med sin frakt till Stockholm men i ett par av birullorna var destinationsorten inte redovisad.
Handlingarna rörde vad som hade skeppats från Luleå. Varorna som skeppen var lastade med var både matvaror och material. Matvarorna bestod till stor del av fisk, torkade eller saltade framför allt gädda men även öring, sik och strömming. Många tunnor innehöll smör, lingon och kött. Annat material kunde vara tunnor med tjära, hornlim, skinn, hudar, bellingar (det vill säga skinn från renens ben som använd till att sy skor) även lapphandskar och skor. Det skeppades även fjädrar av skogsfågel.
Det fanns redovisat vilka som var med på resan och vilka varor de ansvarade för, det var tillexempel kyrkoherden Petter Wässtuerin, Regimentskrifaren Johan Tahlin, Carl Fabricius, Johan Gowenius Claesson med flera män och endast en kvinna Brita Wenman.
Men materialet har hamnat fel och hör istället hemma på Riksarkivet i Härnösand. Det är viktigt att handlingarna finns bevarade på rätt plats och att handlingar som hör ihop också finns bevarade tillsammans. Så även fast handlingarna rör Luleå så tillhör de det statliga arkivet och inte ett Föreningsarkiv. Ibland kan det kännas lite tråkigt att skicka iväg material som har en viktig historia att berätta men handlingarnas värde ökar i och med att de tillförs rätt sammanhang. Handlingarna kommer att tillföras arkivet: Luleå stad, Rådhusrättens och magistratens arkiv, Stadens enskilda räkenskaper. Där finns sedan tidigare birullor från skeppen i Luleå hamn.
Birullor från 1790 med information om skeppet, vilka varor och passagerare som fanns ombord.
Vid tangentbordet: Ginger Karström, arkivarie vid Norrbottens föreningsarkiv
För dig som är intresserad kan jag nämnd två skilda böcker som berör fartygen och handelstrafiken efter kusten.
Historien om Sverige ” den stora berättelsen om vårt land”. Så inleds beskrivningen av storsatsningen om historien om Sverige på SVT.
I en stor produktion är det förståeligt att inte allt från förhistorien kan rymmas. Men med den titel som har satts, är det rimligt att tolka, att det är att försöka förmedla de stora linjerna i förhistorien, i det geografiska området som har kommit att bli Sverige som är just det som eftersträvas.
Då är det problematiskt att exempelvis bara lyfta flinta som det material föremålen tillverkas av. Särskilt när förhistorien i de nordliga delarna av landet nästan uteslutande har använt kvarts, kvartsit och skiffer för att tillverka verktyg under samma period. Det område som idag kallas för Sverige har inte haft en och samma gemensamma kultur och fynden från förhistorien visar tydligt hur varierat och mångfasetterat vårt land är genom årtusendena. Den poängen missar produktionen av Historien om Sverige genom att fokusera på fynden i söder. Det osynliggör norr än en gång och gör narrativet skevt.
Nyfiken på skiffer i norra Sverige? Se hit! För de som är nyfiken på norra Sveriges skifferföremål följer här några smakprov som visar variationen av föremålstyper inom skifferkulturen från yngre stenåldern.
Runt 4000 år sedan börjar befolkningen i norra Sverige göra föremål av skiffer, fram till nu tillverkas stenföremålen och stenverktygen främst av kvarts och kvartsit. Kvartsen och kvartsiten kommer även fortsättningsvis att användas i varierande utsträckning under senare perioder i norr. Flinta finns inte naturligt förekommande i norra Sverige, därför har den inte varit ett grundmaterial för föremålstillverkning på samma sätt som i södra Sverige.
Kulturen och föremålen i norra Sverige har belysts av många forskare under de senaste 70 åren och förekomsten av dessa skifferföremål skiljer sig från södra Sverige.
Majoriteten av skifferföremålen är gjorda av grå- till gråsvart- eller rödskiffer. Samma färg som jakt och fångsthällristningarna fylls i med i dag, för att vi lättare ska kunna se dem. Men det ska noteras att det även finns skifferföremål i grön-, grå-, blågrönskiffer. Även blandningar av färger finns flertalet exempel på, som röd- och grönskiffer, så kallat bandat skiffer, en typ av skiffer som har flera färger i ett och samma stycke.
Skifferföremål har framkommit under arkeologiska undersökningar, men de förekommer till stor del att de har hittats som enskilda föremål. En stor del av dagens kända föremål kommer från boplatser, nära älv- och sjöstränder. Men de återfinns även i skog och mark i indragna lägen. En majoritet av föremålen har hittats av allmänheten i olika sammanhang och sedan hittat sin väg till museerna.
Föremålstyperna förekommer i olika utformningar. De kan vara som en djurhuvuddolk. Det vill säga en dolk som har ett övre avslut i form av ett djurhuvud. Som dolken, från Boåkern i Kusmark (bild 1, SM 7789). Dolkar med djurhuvud föreställer olika typer av djur, exempelvis svanar eller älgar, men de kan också vara svåra att tolka till en viss art. Vissa spetsar och dolkar har också små inhak nästan som små öron, som avslut.
Djurhuvuddolkarna har hittats hela och i delar. Alltså dolkar där toppen eller spetsen har gått av, som dolken från Stor-flaksjön i Byske (bild 2, SM 20838). Eller föremål där det bara är det lilla djurhuvudet återstår idag. Ett exempel på det är djurhuvudet från Bjurselet (bild 3, SM 9600).
Skifferverktygen kan också vara dolkar eller knivar som inte har en djurhuvudform som avslut överst på skaftet, utan raka avslut som dolken från Falmarksheden (bild 4, SM 7308). Det finns dessutom fynd av spetsar, både spjut- och pilspetsar, som en pilspets med tånge från Bruträsk (bild 5, SM20828) eller som den avbrutna spetsen i rödskiffer från Liden (bild 6, SM 1). Det finns även en ytterligare typ av kniv som kallas krumkniv, där kniven är böjd så att den nästan bildar en L-form. Ett sådant exempel i röd- och gråbeige skiffer finns från Bursiljum (bild 7, SM 6346). Skifferföremålen kan även förekomma som mejslar, yxor, T-formade redskap och nordbottniska redskap. Ett exempel är mejseln ifrån Burträsk i grågrön skiffer (bild 8, SM 78).
Många exempel på skifferföremål som är dekorerade med inristningar finns även det. Inristningarna kan vara sick – sack mönster, ibland med ristade figurer. Det olika typer av ristade djurfigurer i det svenska materialet är, fisk, orm, älg, val och människa.
Skifferdolken från Malåträsk Skellefteå museum har under det gångna året fått inlämnat just ett skifferföremål. Historien om vägen till Skellefteå museum är som följer.
Fyndet gjordes av två barn som var ute och åkte båt. Det var en solig sommardag som barnen rodde ut till en ö och det var när de just skulle till att landstiga, som de såg något under vattenytan i strandkanten. Barnen plockade upp föremålet och vad var det de hittade, jo en skifferdolk. Barnen tog med sig föremålet hem och de kom senare att ge det till sina föräldrar.
Föräldrarna har sedan kontaktat Skellefteå museum med en önskan att lämna in det till museet, då man ansåg att det hörde bättre hemma på museet i stället för deras hem.
Bild 10. Vy över Malåträsket där skifferdolken kommer ifrån
Föremålet mäter 11,2 cm lång, är mellan 1,8-3 cm bred och som mest 0,8 cm tjock och är tillverkad av rödskiffer (bild 9). Föremålet skulle även kunna vara en spjutspets, då det finns likheter med andra kända fynd. Men det gäller även känd fynd av andra skifferdolkar i Västerbottens län. Fyndplatsen är strandkanten på en mindre ö i Malåträsket.
Att barnen hittade skifferdolken i strandkanten är kanske inte så förvånande, längs med den norra sidan av Malåträsket, ca 300–400 m norr om ön finns idag en stenåldersboplats registrerad (bild 10). Men inte bara en boplats. Området runt Malåträsket har många kända stenålderslokaler. Inom en radie av 5 km från fyndplatsen och längs med stränderna runt Malåträsket finns 18 kända stenåldersboplatser registrerade och mer än en handfull platser med förekomster av skärvsten, en restprodukt som ofta förekommer i stora mängder på boplatser. Men att hitta föremålen från boplatserna är ofta ändå som att hitta en nål i en höstack.
Dolken från Malåträsket visar mig ett exempel på ett mångfasetterat Sverige och en spännande forntid. Om man vill man lära sig mer om norra Sveriges förhistoria vill jag varmt rekommendera att besöka museer som; Västernorrlanden läns museum, Rock Art i Nämforsen, Västerbottens museum, Skellefteå museum, Norrbottens museum, Silvermuseet eller Ájtte där norra Sveriges förhistoria och historia visas.
Vid tangentbordet: Therese Hellqvist, arkeolog vid Skellefteå museum
Tips på museer och hemsidor som är värda att besöka om man vill veta mer om norra Sveriges forntid
Källor Bergman, Ingela (2001). Dumpokjauratj i Arjeplog – en 9000 år gammal historia. Ingår i: Populär arkeologi. – ISSN 0281-014X.; 2001(19): 4, s. 8-10: ill.
Baudou, Evert (1992). Norrlands forntid: ett historiskt perspektiv. Höganäs: Wiken.
Carpelan, Christian (1977). Älg och björnhuvudföremål från Europas nordliga delar. Finskt Museum (1975).
Liedgren, Lars (2014). Rödockragravar i Norrbotten. Arkeologi i Norr 14:1–39
Lundberg, Åsa (1997). Vinterbyar – Ett bandsamhälles territorier i Norrlands inland 4500–2500 f. Kr. Studia archaeologica universitatis Umensis 8. Institutionen för arkeologi och samiska studier, Umeå universitet, Umeå.
Norberg, Erik (2008). Boplatsvallen som bostad i Norrbottens kustland 5000 till 2000 före vår tideräkning: en studie av kontinuitet och förändringar. Diss. Umeå: Umeå universitet, 2008.
Möller, Per; Östlund, Olof; Barnekow, Lena; Sandgren, Per; Palmbo, Frida and Willerslev, Eske. (2012). Living at the margin of the retreating Fennoscandian Ice Sheet: The early Mesolithic sites at Aareavaara, northernmost Sweden. The Holocene.
Östlund, Olof (2019): Aareavaara och pionjärtiden – med utblick över Nordkalotten. I Per Moritz, Karl Petersen, Rolf Johansson (red.) Museets årsbok 2019. Tema: Arkeologi. Norrbottens museums och Norrbottens Hembygdsförbunds årsbok.
