Om Norrbottens museum

På Norrbottens museums Kulturmiljöblogg erbjuds en blandning av arkeologi, bebyggelsehistoria, historia, forskningsprojekt, arbetet med museets samlingar, pedagogiska projekt, föremål... Kort sagt det mesta som en anställd överhuvudtaget kan jobba med på ett länsmuseum, en del är generellt och en del annat är specifikt för Norrbotten!

Vetenskapligt viktigt 9600 år gammalt älgskelett.

Det känns roligt att skriva ett blogginlägg för Norrbottens museum igen. Jag bytte ju jobb och kom till Skellefteå museum i augusti 2017. Jag har nu börjat finna mig tillrätta med min nya arbetsplats och delvis andra arbetsuppgifter – även om jag fortfarande är arkeolog. Blogginlägg har det inte blivit några, förrän min tidigare arbetskamrat Frida Palmbo på Norrbottens museum hörde av sig och frågade om jag ville vara gästbloggare. Det finns ju mycket i Skellefteå museums geografiska intresseområde (kommunerna Norsjö, Malå, och Skellefteå) som är relevant i både Norrbotten och Västerbotten.

Äldsta mesolitikum, tiden direkt efter inlandsisens avsmältning, är mitt stora intresse. Men efter att jag strax före jul fått en artikel publicerad om de 10600 år gamla boplatserna vid Aareavaara och den tidigaste invandringen till norra Sverige, trodde jag att det skulle bli en paus för mig med denna intressanta tidsperiod. Andra spännande arbetsuppgifter skulle fylla min tid. Vi planerar bland annat en ny basutställning här på Skellefteå museum, som ska innefatta allt viktigt som hänt i nordöstra Västerbotten under tidsperioden som sträcker sig mellan inlandsisen och nutid. En ”smula jättemycket” som ska infogas i den utställningen, så att säga. Alla tider – inte enbart äldsta mesolitikum.

Men så plötsligt fick jag ändå en oförutsedd mesolitisk gåta att försöka lösa – ett älgskelett som finns i Skellefteå museums gamla forntidsutställning. Det är resterna av en älg som gick igenom havsisen för drygt 8000 år sedan, enligt skylttexten som fanns i montern. Älgskelettet påträffades 1944 vid grävning för en vattenledning 2,4 meter under markytan vid Norra Järnvägsgatan i centrala Skellefteå. Skelettet monterades sedan på en stålställning för att visas upp vid 100-årsjubileet av Skellefteå stad, 1945. Därefter hamnade det så småningom (på 1980-talet) i Skellefteå museums forntidsutställning, och där det fortfarande finns kvar.

Älgskelettet i sin monter på Skellefteå museum. Fotografi: Olof Östlund

Älgskelettet i sin monter på Skellefteå museum.

Nu är tanken att utställningen ska rivas och/eller byggas om och älgen kommer troligen inte att ingå i nästa basutställning eftersom den inte är ett kulturhistoriskt fynd. Den är ett naturhistoriskt fynd. Den kommande utställningen ska nämligen handla om människans kulturhistoria i den nordöstra delen av Västerbotten.

Men vi kan ju inte bara plocka ner älgen och stuva undan skelettet i vårt magasin. Jag och Kristina Friberg (chef för avdelningen Samlingar och Dokumentation) resonerade om saken. Skelettet borde ju ha ett stort vetenskapligt värde, och det finns ett stort intresse för gamla djurben hos forskare som håller på med aDNA (ancient DNA – förhistoriskt DNA). Från vilket håll tog sig djuren till Skandinavien när inlandsisen smälte undan? Det är inte bara DNA hos människor som visar invandringsvägar vid olika tidpunkter, det finns möjlighet att undersöka samma sak med djur. Vi kontaktade därför Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm och Miljöarkeologiska laboratoriet på Umeå Universitet och frågade om de var intresserade av vår älg. Intresset visade sig vara mycket stort från deras sida.

Olof Östlund tittar på älgskallen och försöker avgöra hur ståltrådarna håller fast benen till stålställningen. Fotografi Kristina Friberg, Skellefteå museum.

Olof Östlund tittar på älgskallen och försöker avgöra hur ståltrådarna håller fast benen till stålställningen. Foto: Kristina Friberg, Skellefteå museum.

Men var den angivna åldern rätt? Jag störde mig lite på den något oprecisa textraden ”drygt 8000 år gammal” och hänvisningen till att benen påträffats i sedimentlager från Ancylussjön (ett gammalt stadium av Östersjöns utveckling). Varifrån kom uppgiften om 8000 år? Vad grundade den sig på? Var åldersbedömningen endast gjord utifrån det sedimentlager som älgen påträffats i? Jag ville se ett laboratorieresultat, där jag själv kunde läsa resultatet av en 14C-analys på papper. Jag hittade ingenting i ärendearkivet, men efter en stunds letande hittade min kollega Lage Johansson ett laboratorieresultat på ett annat ställe i Skellefteå museums arkiv. Provet hade skickats till Lund för analys 1984 och det visade 8610 +- 90 BP i okalbrerade värden. Det motsvarar en ålder på ungefär 9600-9700 i riktiga kalenderår räknat, och är ungefär lika gammalt som den äldsta fasen av boplatserna i Dumpokjauratj och Kangos. Älgskelettet var inte ”bara” drygt 8000 år gammalt, det var jättegammalt!

I princip gick älgen genom isen bara något eller några århundraden efter att inlandsisen lämnat den dåtida kusten. I Dumpokjaruratj (Arjeplog) och Kangos (nordväst om Pajala) fanns det fortfarande vid den tiden endast tundralandskap och lite fjällbjörkskog. Vid Bottenvikens kust hade de boreala skogarna med tall förmodligen precis börjat få fäste. Högsta kustlinjen i norra Västerbotten låg 230-240 meter över dagens havsnivå när inlandsisen lämnade kustbandet. Landhöjningstakten var våldsam de första århundradena, omkring  8-9 meter per århundrade. Om inlandsisen lämnade kusten, säg 200 år innan älgens olycka, innebär det att havsnivån då låg ungefär 210 meter över dagens havsnivå när älgen drunknade. Det innebär att närmaste kustlinje låg långt utom synhåll för älgen där den befann sig. Vad i hela världen gjorde den där ute på isen? Vad hade fått den att hamna så fel? Blev skrämd och flydde ut på isen? Älgar kan vandra långa sträckor på sommaren, men vintertid är den beroende av tallskog för att få tillräckligt med mat. Den här älgen befinner sig alltså i utkanten av där den borde befinna sig, en vinter för ungefär 9600 år sedan, även om den kan ha befunnit sig på land. Jättespännande!

Miljöarkeologiska laboratoriet och Naturhistoriska museet vill göra ytterligare 14C-dateringar innan de gör DNA-analysen. Men om älgen verkligen visar sig vara 9600 år gammal, så vore det verkligen intressant att få veta dess genetiska ursprung. Hade den sina anfäder nere i Nordtyskland eller i Ryssland? Från vilket håll kom älgstammen till norra Västerbotten? Vad innebar det för den dåtida mänskliga jägarens intresse för området? Dit bytesdjuren går, dit kommer också människan.

Nu har älgens överkäke och underkäke fraktats till Miljöarkeologiska Laboratoriet i Umeå för provtagning. Sedan får vi höra om forskarna på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm tror att det går att få fram bra analysresultat från ett älgskelett, som vi i dagsläget inte vet om det blivit påverkat av kemikalier vid någon konservering på 1940-talet. Vi hoppas att det finns tillräckligt bra benmaterial för att få fram ytterligare en pusselbit om den tidigaste invandringen till de nordliga delarna av Sverige. Den här gången är huvudrollsinnehavaren i historien inte en människa, utan en älg.

Jag tänker… såg någon älgen när den drunknade? Stod det en flock vargar vid sidan om och betraktade ett byte som försvann utom räckhåll? Eller stod där en grupp människor som såg älgens sista kamp? Kanske, kanske finns där någonting mera att hitta under Norra Järnvägsgatan i Skellefteå.

Vid tangentbordet denna gång,

Olof Östlund, Skellefteå museum

 

Länkar:

Skellefteå museums hemsida

http://skellefteamuseum.se/2018/02/vetenskapligt-viktigt-algskelett-med-9600-ar-pa-nacken/

Skellefteå museums sida på Facebook:

https://www.facebook.com/skellefteamuseum/photos/a.583856704967475.1073741825.180414468645036/1816020378417762/?type=3&theater

Den senaste artikeln om Aareavaara och Pionjärtiden finns att hitta här:

https://www.equinoxpub.com/home/early-settlement-northern-europe-volume-3-economy-settlement-blankholm/

https://www.equinoxpub.com/home/view-chapter/?id=30729

 

 

Historiska färger

Att välja traditionella färger, när husfasaden ska målas eller barnrummet ska inredas, kan vara en riktig djungel. Slamfärg, tjära, limfärg och linoljefärg är färger som funnits i århundraden, men vilket färgsystem ska användas till vad?

Historiskt har man använt ett flertal olika färgsystem. Interiört användes kalkfärg på kalkputs, limfärg på väggar och tak samt linoljefärg på golv, möbler och snickerier. Också äggoljetempera, drickamålning och andra emulsionsfärger var förut mycket vanliga vid både interiörmålning och möbelmålning. Exteriört målades ohyvlad panel med slamfärg, hyvlade snickerier med linoljefärg och vid impregnering användes tjära.

slamfärgsfasader till bloggen

Slamfärgsmålade fasader och trästaket

Linoljefärg
Linoljefärgen har funnits i Sverige under flera hundra år. Dörrar, luckor, fönster och fasader av hyvlat plank målades med linoljefärg, och den räknades fram till 1950-talet som en traditionell färgtyp. Färgen kom efter andra världskriget att utkonkurreras av de mer snabbtorkande och modernare alkydoljefärgerna. Akryloljefärgen ansågs dock senare som omodern, med onödigt lång torktid. Ryktet om att den var svårstruken och att slutresultatet blev russinhud, snarare än en jämn och vacker yta, gjorde linoljefärgen impopulär. Det dåliga ryktet berodde dock oftast på för tjockt målade färglager, snarare än färgens egenskaper.

Under de senaste åren har linoljefärgen åter tagit plats i rampljuset. Med naturliga ingredienser och färgpigment som skapar en naturlig och vacker lyster, är den verkligen en färg i tiden! Att färgen åldras med värdighet och kan målas på de allra flesta ytor, både ute och inne, understryker dess användarvänlighet. Genom att färgen med sin linolja mättar träet och därmed förhindrar vattnet att tränga in, ger den också ett utomordentligt skydd mot fukt.

linoljefärg till bloggen

Gammalt linoljefärgsmålat golv

Slamfärg
Slamfärg, eller rödfärg som den också kallas, har funnits i Sverige under många hundra år. Från början prydde färgen slott och herresäten runt om i landet för att efterlikna tegelbyggnader i Europa, och det var först på 1800-talet som den blev vanlig på landsbygden.
Slamfärgen målas på ohyvlade ytor samt tidigare slamfärgsmålade ytor utomhus, och är som man säger ”diffusionsöppen” där fukt kan vandra mellan virke och luft utan att stängas in. Färgen ger en matt yta, och när den åldras återstår slutligen bara pulveriserat pigment. Det är detta du får på din hand om du gnuggar lite extra på äldre slamfärgsmålade fasader. Färgen finns i ett antal olika kulörer, och i Norrbotten är den mörkröda kulören vanligast.

slamfärg till bloggen

Fyra kulörer av slamfärg

Tjära
Tjära har sedan medeltiden använts i Sverige som träskydd på allt från spåntak och spånväggar, till båtar och gärdesgårdsstörarnas nedre del. Det finns ett antal olika sorters tjäror i mängd olika kvaliteter, och en av dessa är dalbränd trätjära. Genom långsam och omsorgsfull förbränning av kluvna stubbar och rötter av furu i en tjärdal, är den dalbrända trätjäran mycket hartsrik. Därmed får den vattenavvisande egenskaper – ett effektivt skydd mot s.k. yterosion (fiberlossning). Den dalbrända tjäran passar utmärkt till ytbehandling av takspån, impregnering av virke som ska utstå väder och vind, samt som beståndsdel i Roslagsmahogny och Tjärolja.
Just Roslagsmahogny är en blandning med lika delar tjära, linolja och terpentin. Blandningen kan också pigmenteras i mörkare kulörer. Tjäroljan är en variant av Roslagsmahogny, men saknar i allmänhet terpentin. Också denna blandning kan pigmenteras i mörkare kulörer såsom svart, röd och brun. Dessa två blandningar används främst för behandling av träbåtar, verandagolv, äldre hästslädar, whiskeytunnor med mera.

tjära

Uppvärmd tjära, redo att användas

Emulsionsfärger
Emulsionsfärger, är färgsystem som innehåller speciella bindemedel som är nödvändiga för att två ämnen ska kunna blandas samman – ämnen som normalt inte kan förenas. Ett exempel är äggoljetempera som innehåller ägg, vatten, färgpigment och linolja och där just ägg är själva emulgatorn. I limfärg (som innehåller vatten, färgpigment, linolja och
cellulosa/animaliskt lim) är limmet emulgatorn. I kaseinfärger är det ostämnet kasein.

äggoljetempera till bloggen

Bostadshus målat med äggoljetempera

Äggoljetempera
Äggoljetemperan har nyttjats under ca 1000 år. Färgen tränger in i träet och beroende på mängden ägg, vatten och olja kan färgen bli allt mellan glänsande och matt. Den går också att poleras upp med borste för ett glansigare äggskalsresultat.
Äggoljetempera kan användas på de allra flesta underlag såsom möbler, snickerier, papp, puts och lera etc. Den är mycket tålig, tränger in i träet och är diffusionsöppen och låter materialet andas.  

Limfärg
Limfärg är en enkel och välbeprövad inomhusfärg som använts i århundraden på väggar, tak och spismurar. Liksom takfärg var den vanligt förekommande ända fram till 1950-talet. Den förekommer också flitigt i dekorativt måleri vid exempelvis stänk- och schablonmåleri.
Limfärg kan målas på de flesta underlag såsom papp, makulerad juteväv, trä och puts.

Kalkfärg
I kalkfärg är det kalken som är själva bindemedlet, men det utgör också många gånger själva pigmentet i färgen. Det är ett mycket billigt alternativ vid ommålning av kalkputsstrukna stall- och logväggar. Är ytan däremot av gips eller cement, fäster kalkfärgen mindre bra.
En kalkfärgad yta blir flammigt levande och vittrar med tiden, och det gör att det blir lättare vid ommålning. Färgen är diffusionsöppen, som gör att underliggande yta får möjlighet att andas.

Vid tangentbordet
Erica Duvensjö, byggnadsantikvarie