Om Norrbottens museum

På Norrbottens museums Kulturmiljöblogg erbjuds en blandning av arkeologi, bebyggelsehistoria, historia, forskningsprojekt, arbetet med museets samlingar, pedagogiska projekt, föremål... Kort sagt det mesta som en anställd överhuvudtaget kan jobba med på ett länsmuseum, en del är generellt och en del annat är specifikt för Norrbotten!

SLÖJD- OCH BYGGNADSVÅRDSTURNÉN

Vår slöjd- och byggnadsvårdsturné stannade upp i Gallejaur och Karungi i slutet av augusti i år. Ja precis, vi packade museibilen med äggoljetempera, textilfärgningskit, fönster och fönsterskrapor och gjorde en rundtur i Norrbotten. Vi har besökt verksamheter i länet med intresse för hantverk, slöjd och byggnadsvård. Med oss ut i länet har vi bjudit med både slöjdare och hantverkare och på plats har vi träffat trevliga människor, tagit del av intressanta platshistorier, byggnadstekniker och prövat på olika hantverk ihop. Trots pandemins utdragna begränsningar kunde vi tillslut slutföra turnéplanen.

Under fjolåret besökte vi Avan och Bälinge för att titta på olika typer av jordkällare uppförda med ett tidsspann på omkring 450 år. Valvade jordkällare av natursten från 1600-talet där det goda hantverksresultatet fortfarande gör sin verkan för att hålla stenarna på plats ovanför huvudet. Vi fick även se jordkällare från 1970-talet gjutna i betong väl fungerande för förvaring av ortens potatis, lingonsyltburkar och inläggningar. Med oss ut på jordkällarexkursionen hade vi bygghantverkare Kent Vesterlund som intygade att det sällan är försent för en restaurering om så behövs. Det mesta går att rusta upp.

Ekonomibyggnaden som jordkällaren från 1600-talet var belägen i. Utsikt över Lule älv.
Ett stenvalv som tros vara uppfört under 1600-talet.

KARUNGI. I år följdes vi till Karungi i Haparanda kommun, till den gamla jägmästargården kallad Sakarigården för att hantverka tillsammans. Längs med tomtgränsen rinner Torneälven förbi och bidrar minst sagt till skaparlust. Med var länets hemslöjdskonsulent Linnea Nilsson och konstpedagog Linda Ekersund. Vi dukade upp ett buffébord av hård- och mjuk slöjd. Folk från trakten liksom hemvändare för sommaren kom för att ta del av den gemensamma dagen. Vigert Haapasaari som är aktiv byggnadsvårdare och samordnare på platsen guidade och hade visning i den Stjernbergska villan.

Stjernbergska villan har en sidoentré med ett vågformat tak och utsikt över Torneälven.

NATURFÄRGNING. Under dagen kokade vi ett bad med gurkmeja och rödkål som besökarna fick testa på att textilfärga i. Linnea och Linda visade olika vikningstekniker med inspiration från den japanska infärgningstekniken Shibori för att göra snygga mönster.

Besökarna fick testa på den japanska textilfärgningstekniken Shibori.
Resultatet efter vikning och ett textilbad av gurkmeja.

INSEKTSHOTELL. Vi byggde också insektshotell till vilda insekter och bin och andra som kan tänkas vilja övervintra tryggt och med stil. Om du som läser också vill bygga ett hotell så skickar vi med några korta tips: de ska fyllas med ihåliga rör från naturen, hallonstjälkar, bamburör, kottar och liknande. Olika insekter gillar olika. Använd hålstorlekar mellan 3-13 mm stora i diameter och 50 mm djupa. De gillar att krypa in där det är mörkt, så låt hotellet ha en sluten baksida. Hotellen placeras där du vet att insekterna gärna rör sig eller bredvid en blomsteräng.

Under dagen målades insektshotellen i glada färger. Barn och vuxna fick måla sina hotellbyggen med äggoljetempera i olika kulörer. Hoppas att insekterna dras till färgglatt!
Hotellen ska fyllas med rör från naturen, hallonstjälkar, bamburör, kottar och liknande. Olika insekter gillar olika.
Öva att slå med hammare är bra träning.

GALLEJAUR. Sista stoppet för året gick till Gallejaur kultur- och naturreservat. Solen strålade och äppelkakan stod på fikabordet under gårdsbjörken när vi anlände till byn. Här är minst sagt tyst och rofyllt. Tyst från urbana läten och rikt på naturljud och sprakande från bagarstugan. Gallejaursbon Christer Lövgren gjorde sina dagliga sysslor innan besökarna anlände. Släppa ut fåren på sitt dagliga ängsbete hör till en av dessa.

Jordbruksbyggnaderna på gården i Gallejaur speglar en bruksplats som haft det relativt gott ställt. Kvalitetsvirke ska ha exporterats från fastigheten via älven till Skellefteå där Gallejaursstockarna blev till träråvaror av olika slag. Det medan flottningen fortsatt var igång. Gallejaur är idag ett reservat och några stockar flottas inte längre till kusten. De står tryggt kvar på skogsmarken bakom gårdshusen. Bakom de vältimrade bostadshusen och ekonomibyggnaderna. Ja till och med utedasset är timrat. De silvergrå och solbrända fasaderna går vackert hop med den bakomliggande barrskogen, sommarängarna och älven. Möjligt är att här hyra rum för den som verkligen vill stanna upp ett längre tag i idyllen.

Ägg, rå linolja, vatten och kromoxidgrönt pigment blir en slitstark färg att måla interiöra detaljer med.
Marcus Bengtsson demonstrerar fönsterrenoveringens grunder. Fåren betar på ängen bakom.

Vi ställer sedan i ordning våra stationer för slöjd- och byggnadsvårdsdagen. Insektshotellen som ska spikas samman och fyllas med lämpliga gräs och rör, en fönsterstation för att demonstrera fönsterrenovering, äggoljetempera och tovning för barnen. Vi hade förmånen att ha med oss hemslöjdaren Eva Öhrling som barnen fick tillverka charmiga ullmonster genom tovningsteknik med. Ljummet vatten, såpa och ull och varsamma handrörelser som efter en stund resulterar i de karaktärsfulla ullmonstren. Trots spåren av pandemin kommer besökare i alla åldersgrupper.

Tovning av ullmonster pågår!

Inför en naturvandring med Leif Björk samlas besökarna under gårdsbjörken, ”Gamm Bjärka”. Det finns knappt några bladverk kvar på trädet som ska ha stått där 150-200 år. Ett vårdträd som sägs ska skydda mot sjukdomar och sorger och fungera som ”garanti” för välfärd och lycka. Annars var träd på odlingsmarker inte att önska eftersom de tar kraften ur jorden, utom en enstaka björk som faktiskt skyddar gårdsbyggnaderna genom sina dränerande egenskaper. På ”Gamm Bjärka” i Gallejaur börjar snart de sista grenarna tappa sina löv. Att såga ned trädet i förtid skulle däremot vara direkt olämpligt. Ett vårdträd måste självdö tills den sista grönskan gått ur (sägs det). Sedan ska ett nytt vårdträd utses.

Gästerna spanar in gårdsträdet. Intill ser ni bagarstugan som var igång under dagen.
Systrarna tre som växte upp i Gallejaur i början på 1900-talet. Greta, Lisa och Ebba var också de sista som bodde på gården innan den kom att utses som ett kultur- och sedermera även ett naturreservat.

Det är något särskilt med att hantverka på platser med så rika kultur- och naturvärden. De är som gjorda för att skapa i. Det har ju folk gjort i alla tider vilket speglas i de byar och på de orter vi besökt under vår lilla turné. På byggnaderna, trasmattorna, trägolven, kanske även i ängsmarkerna. De är tillverkade av handen och visar spår efter kunskap, handkraft och skicklighet.

Jessica Lundmark, Norrbottens museum

Källor:

Tidskriften Gallejaur – Redskapens träd, 2019. Christer Lövgren.

Gallejaur.com AndersLarsagården – fyra generationer och en stiftelse

Glaciärarkeologi i Norrbotten – om fältarbetet 2021

I samarbete med Stockholms universitet, Ájtte, Silvermuseet, Västerbottens museum och Jamtli ska Norrbottens museum under fyra års tid inventera utvalda områden i de norrbottniska fjällen på fynd från smältande glaciärer och permanenta snölegor. Detta berättade jag lite om i mitt förra blogginlägg.

Nu har årets fältarbete genomförts och vi har kommit hem med en massa upplevelser, fynd och framför allt erfarenhet! Det övergripande intrycket är ändå att vädret styr allt. Precis allt. Vår ursprungliga plan var att besöka tre områden i och i närheten av Abiskofjällen. Detta skulle vi göra under tio dagars tid. Våra planer reducerades emellertid till tre dagar och kom att begränsas till omgivningar kring Låktatjåkko fjällstation på grund av dimma, snöstorm och vindstyrkor på över 20 sekundmeter.

Vårt fältarbete utgick från Låktatjåkkotugan på 1228 meter över havet där vi hade vårt basläger i form av fyra små tält. Härifrån gjorde vi sedan dagsturer till närliggande snöfläckar och glaciärer.

Vårt basläger etablerades vid Låktatjåkko fjällstation

Och ingen av oss kunde väl klaga på utsikten från våra tillfälliga boenden.

Kvällsutsikten från våra tält var otroligt fin.

Maten tillagades i stormkök utanför stugan. Lars var stormköksspecialist och hade som fjällvan många tips på hur man kunde piffa upp maten på enkla sätt.

Lars fixar med stormköken utanför Låktatjåkkostugan.

Hur gick det för oss? Jo vi hittade vi framför allt renben men också renhorn, avföring (från rovdjur), en läderbit och en skidspets.

Ett bäckenben av ren påträffades några meter från en smältande snöfläck.
Strålben och armbågsben från en ren påträffades intill en glaciärsjö.
Skidspetsen hittades intill en smältande snöfläck.

Och jag kan inte låta bli att undra över hur det gick för skidåkaren som bröt av sin skidspets… fanns en extraspets med i packningen som snabbt kunde sättas på skidan? Eller blev det en besvärlig väg mot målet? Frågor som aldrig kanske får något svar…

Bland benen var det vissa som drog till sig lite mer uppmärksamhet. Nämligen ett par märgkluvna ben. Någon har alltså haft med sig några märgben på tur upp i fjällen, delat benen, ätit upp märgen och därefter slängt benen runt sig. Det återstår att se hur gamla dessa ben kan vara. Kanske var det en renjägare som varit på väg mot snöfläckarna en sensommardag, och som passat på att äta lite medhavda märgben på väg upp för Bajip Gohpačohkkas nordsida. Vem det än var och vilket mål han eller hon hade på färden så är vi arkeologer glada att de märgkluvna benen lämnades kvar.

Märgkluvna ben påträffades under turen uppför Bajip Gohpačohkka

Emma Boman, arkeolog och osteolog på museet berättar mer om märgspaltade ben i inslaget nedan.

Som arkeolog så måste man ju hålla ögon öppna för allt i omgivningarna så vi fann också ett par fasta lämningar under våra dagar på fjället. Vid första anblicken såg de ut som jordrymningar (avlånga gropar från gruvprospektering) och grunderna till en trolig övernattningsplats för gruvarbetare.  Efter samtal med personal på Bergsstaten öppnar sig också möjligheten för att lämningarna skulle kunna vara av militärt ursprung. Med hjälp av vidare efterforskning hoppas vi komma närmare ett slutgiltigt svar.

Gruvlämningar eller militära lämningar?
Vidare efterforskning kommer förhoppningsvis räta ut våra frågetecken.

Fynden kommer nu att skickas till Stockholms universitet där de ska analyseras och dateras. Det ska bli speciellt intressant att få veta hur gamla de märgkluvna benen och skidspetsen är eftersom dessa fynd ändå är spår efter människors aktiviteter här uppe. Och är det avföring från en varg eller ett lodjur vi hittade längs den tinande glaciärkanten?

Redan nu tar arbetet form med att förbereda nästa års inventeringar. Först ska årets insats och utrustning utvärderas så att vi kan bli ännu mer effektiva och förberedda inför nästa års inventeringar. Vi längtar redan…

Vid tangentbordet denna fredag, Jannica Grimbe/arkeolog

För den vetgirige:

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/fyndlage-for-arkeologer-nar-glaciarer-smalter-spar-efter-vildrensjakt-tinar-fram

https://www.archaeology.su.se/forskning/forskningsprojekt/glas-glaci%C3%A4rarkeologi-i-s%C3%A1pmi-1.552384