Om Norrbottens museum

På Norrbottens museums Kulturmiljöblogg erbjuds en blandning av arkeologi, bebyggelsehistoria, historia, forskningsprojekt, arbetet med museets samlingar, pedagogiska projekt, föremål... Kort sagt det mesta som en anställd överhuvudtaget kan jobba med på ett länsmuseum, en del är generellt och en del annat är specifikt för Norrbotten!

Andra chansen i Kiruna 2008 – Norrbottens museum var på plats

Nu är det Mellodags i Norrbotten igen! Den 15 februari går årets upplaga av Melodifestivalens deltävling tre av stapeln i Luleå. Det är inte första gången en deltävling anordnas i Norrbotten. År 2008 var Kiruna värd för evenemanget och Norrbottens museum var där för att dokumentera händelsen för framtiden. I detta blogginlägg kommer vi att vandra längst minnets stig tillbaka till år 2008 och när Mellon kom till Kiruna.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Kiruna i Mello-grönt! Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Mello – en av våra nya högtider?
Melodifestivalen, som anordnas av Sveriges Television, är ett av Sveriges mest sedda program. Sedan 1958 har Sveriges bidrag till Eurovision Song Contest valts ut genom en nationell final.

Sedan 2002 har Melodifestivalens deltävlingar genomförts på olika orter runt om i landet. Första gången norrbottningarna fick möjlighet att beskåda en av Melodifestivalens deltävlingar live var 2003, även den gången i Luleå. 2008 var det alltså Kirunas tur, och det året gav Nordiska museet länsmuseerna i respektive ”Mellostad” i uppdrag att dokumentera evenemangen som ett led i projektet ”Nya folkliga högtider”. Förändringarna i samhället går snabbt och vi anpassar oss till de nya förutsättningarna, vilket är intressant att dokumentera för förståelsen av den tid vi lever i.

I projektet undersöktes nya traditioners framväxt i Sverige. Kalle Anka på julafton, Vasaloppet, Nobelfesten och Melodifestivalen är TV-högtider som håller på att bli en del av vår nutidshistoria. Framväxten av ritualer kring dessa program undersöktes inom projektet. Alla dessa program har en stor tittarskara och intresset från publiken fortsätter år efter år, vilket tyder på att dessa ritualer har en social funktion och skapar en känsla av gemenskap.

Melodifestivalen kallas ibland hela Sveriges folkfest. Här är interaktionen mellan publik och media särskilt tydlig. Festivalen har drag av karneval och innehåller skämtsamma anspelningar på aktuella teman som nationell identitet och kön. Hur används programmen i kommunikationen mellan människor? Vilka attityder och livsstilar förmedlas genom festivalen? Framgångssagan från vanlig människa till idol ger möjlighet till identifikation. Det är inte en slump att prinsesskronan i regnbågens alla färger har blivit en symbol för hela festivalen. Utan tvekan har många av de populäraste melodierna blivit en del av den svenska musiktraditionen i både vardag och fest. ”Musiken går hem ute i stugorna”, som det brukar heta i kvällspressen.

Bakom kulisserna
Norrbottens museum skickade etnolog Eva Gradin och fotograf Daryoush Tahmasebi till Kiruna för att dokumentera Andra chansen. De hade fullständiga rättigheter att delta i alla delar under de fyra dagar som Andra chansen fanns i Kiruna. Det var hektiska dagar. Daryoush besökte och dokumenterade Kirunabor som såg festivalprogrammet på TV i hemmet. Det var emellanåt snärjigt värre att hinna besöka familjerna i deras hem under timmarna som direktsändningen pågick. Många vändor genom Kiruna blev det. Under tiden försökte Eva vara överallt där det hände något.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Ackrediteringsbricka. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Tills sin hjälp att bevaka allt som pågick hade museet också gymnasieelever från Hjalmar Lundbomsskolan. Eleverna dokumenterade olika aspekter av festivalarrangemanget och det som hände i Kiruna under evenemanget.

Bland annat undersöktes om och hur restaurang-, affärs och nattlivet förändrades under Melodifestivalen. Hur menyer, priser, öppettider och aktiviteter påverkades. De tittade även på scenutrustning, logistik och säkerhet kring evenemanget. Jämförelser och deltagandeobservationer gjordes kring exempelvis genrepet och direktsändningen. Artisternas kläder, make up och styling undersöktes – skulle Kiruna på något sätt inspirera artisternas framtoning och stil? Eleverna undersökte även hur tidningarna skrev om evenemanget, och även hur Kirunaborna upplevde det hela och deras tankar kring evenemanget och huruvida det lämnade avtryck på omgivningen.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Scenen tar form. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Matförsäljning. Suovas från Arjeplog. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Under sitt arbete fick eleverna komma in bakom kulisserna under evenemanget, och skrev om sina upplevelser.

”När man har tillträde till allt kan många få uppfattningen att man samtidigt får göra vad man vill, men detta stämmer inte på långa vägar. Det vanligaste exemplet är att många tror att de kan passa på att fråga artisterna om deras autografer när de väl är bakom kulisserna och kan kika in i deras loger. Detta får man naturligtvis inte göra. Man ska uppföra sig diskret, inte vara snäsig, och lyhörd. Allt för att gynna artisterna, som lätt kan bli störda under deras uppladdning och under tiden de gör sig i ordning för deras nummer. Backstage kan uttryckas som artisternas hem och ska behandlas med största försiktighet”

Eleverna fick också för museets räkning köpa och samla in minnessaker kopplade till melodifestivalsarrangemanget som sedan hamnade i museets samlingar. De fick också motivera vilka föremål de samlat in och hur de tänkt:

”Vi valde dessa saker eftersom de gick att köpa på platsen. Blinkgrejerna var självklara eftersom de alltid syns i publiken under direktsändningarna. Trots att ljudet inte var högt i byggnaden valde vi att köpa öronproppar, det finns folk som är känsliga. Ringen med kedja var den snyggaste souveniren, något som vi ångrar att vi inte inhandlade till oss själva. Geléringen var den konstigaste saken vi hittade, vi funderade och förstod inte riktigt vad den hade för funktion och koppling till melodifestivalen. Pinnen var den fulaste av alla souvenirer vi köpte, men den hade ett klart budskap med sin form och färg. Nyckelbandet var mest diskret som melodifestivalsskyltning, en klassiker. Tröjan är ännu en fin klassiker, vi kände oss tvungna att inhandla den. Vi valde en damtröja eftersom vi själva är utav det könet”.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Souvenirer som eleverna köpte in. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Många delaktiga i att skapa och forma melodifestivalen
– Journalisterna har en inbyggd roll i skapandet av evenemanget, menar Eva Gradin, men även publiken är medskapande. Inte bara i den TV-sända tävlingen, utan också under de två genrep, då publiken agerade precis som om det var på riktigt. Skillnaden är bara att omröstningsresultaten var fejkade. Inför den ”riktiga” sändningen måste publiken vara på plats en timme i förväg för uppvärmning. Babsan och festivalorkestern såg till att publiken hade kommit igång ordentligt och att stämningen var på topp innan programmet gick ut i våra TV-apparater.

– På plats ser man så mycket som inte sänds i TV, inte minst journalisterna roll i det hela, att bara fokusera på tävlingen och artisterna och fånga varje uns av konflikt, berättar Eva Gradin som hade väntat sig att någon från pressen skulle skriva om den speciella miljön där evenemanget genomfördes: En hangar med flygplan och annan häftig rekvisita, men inte ett ord om detta!

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Flyghangaren byggdes om till arena för Melodifestivalen. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Sponsorerna syntes på olika sätt i Kiruna. Två bensinstationer körde roterande discokulor och musik vid tankställena. Skivproducenten Bert Karlsson och ett bilföretag hade bjudit in artister och publik till isbanekörning. Men där blev det inget drag för det var bara Nordman och Carola som ställde upp och Kirunaborna lyste med sin frånvaro.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Bensinmack mellopyntad med discokula. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Artister och medverkande i arrangemanget fick uppleva Kiruna på olika sätt, bland annat åka hundspann, ovan nämnda iskörning och artister och press fick också lokala produkter, bland annat en väska innehållande kulspetspenna, ölflaskeöppnare, handgjord chokladpralin, renchips, och en röd liten plastkåsa med nyckelring, samt broschyrer och informationsmaterial. Samtliga produkter kom från lokala företag, föreningar och organisationer och var märkta med dessas logotyper och namn. Väskan med innehåll samlade Norrbottens museum in, och föremålen finns idag bevarade i museets samlingar.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Hundspannsparkering. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Hundspann. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Kirunaborna deltog aktivt
Jämförbart med andra orter fick Kiruna stort utrymme i TV-programmet i form av vackra Kirunavyer som visades mellan artistinslagen. På plats bjöd Kiruna kommun artisterna på välkomstmiddag och jojk av artisten Sofia Jannok i stadshuset, samt besök på ishotellet i Jukkasjärvi.

Lokala föreningar och företag var engagerade på olika sätt i evenemanget och autografjägarna stod som spön i backen vid entréerna och i P4-montern där radiokändisarna Carolina Norén och Annika Jankell skrev autografer för glatta livet. Det märktes att Melodifestivalen var i stan på ett helt annat sätt än när Luleå hade evenemanget för några är sedan menar Eva Gradin.

Det material som samlades in under dokumentationen berättar om Andra chansen i Kiruna år 2008 – om ett evenemang i Sverige, en folkfest, ett musikevenemang, om kändisarna som var där, och om Kirunaborna som också var det. Om händelser under festivalen, både bakom och framför kulisserna, och om Kiruna som det var just då. Det finns sparat i museets samlingar för framtiden. Ett stycke Norrbottnisk historia.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Konfetti som regnade vid Olas repetition av låten Love in stereo. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Renchips som delades ut till artisterna. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Anledningen till dokumentationen var att fånga framväxande nya traditioner. Hur tänker du? Vilka nya traditioner skapas idag?

Ett som är säkert är i alla fall att Melodifestivalen väcker stort intresse och fångar en stor publik. För många är det en högtidsstund. På 60 år har Melodifestivalen gått från stråkar och strama kostymer till en färgstark folkfest – och en kulturinstitution. Vare år bänkar sig fyrtio procent av Sveriges befolkning framför finalen. Publiksiffrorna, TV, radio, play och live sammanräknat, brukar ligga på mellan 3-4 miljoner personer. Deltävlingarna brukar ha något lägre siffror. Drygt 3 miljoner såg eller lyssnade på Andra chansen i Kiruna, de flesta hemma i TV-soffan.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Mellomys. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Dokumentationen med fotografier, insamlade föremål och gymnasieelevernas uppsatser finns sparade i Norrbottens museum samlingar och arkiv.

Källor:

  • Dokumentation, etnolog Eva Gradin, fotograf Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum, 2008.
  • Artikel skriven av Barbro Alatalo (redaktör, NLL) på Norrbottens läns landstings webbplats, 2008.
  • Radiointervju med Eva Gradin och Daryoush Tahmasebi, mars 2008, reporter är Maritha Mossberg, Sveriges Radio, P4 Norrbotten.
  • Skriftliga arbeten/dokumentationer av elever på Hjalmar Lundbohmskolan, Miljö- och samhällsplaneringsprogrammet åk 3 och Samhällsvetenskapliga programmet åk 3.
  • Melodifestivalen: från frack till folkfest, Hanna Fahl, 2018.

Vi som har sammanställt/skrivit det här inlägget är:
Daryoush Tahmasebi, Anna Lundgren och Anja Wrede

 

Skogsutredningen 2019

På uppdrag av regeringen pågår just nu en utredning av skogsvårdslagen, en process som kallas för Skogsutredningen 2019. Syftet med Skogsutredningen 2019 är bland annat att värna och stärka den privata äganderätten till skogen, varvid statens ansvar för till exempel avverkningar och skydd i den fjällnära skogen ska bedömas. Ytterligare ett syfte är att belysa den målkonflikt som kan uppkomma mellan den biologiska mångfalden i skogen och behovet av en växande förnybar bioekonomi, som svar på klimatutmaningen. Skogsutredningen 2019 ska bland annat lämna förslag på nya flexibla skydds- och ersättningsformer som ska bidra till ett hållbart skogsbruk.

Direktivet för Skogsutredningen 2019 består av fyra huvuddelar:

  • Finna balans mellan brukande och skydd i den fjällnära skogen
  • Se över statens roll när det gäller nyckelbiotoper
  • Hitta nya och flexibla skydds- och ersättningsformer
  • Hur ska internationella åtaganden om biologisk mångfald kunna förenas med en växande cirkulär bioekonomi?

Det är en särskild utredare som tillsammans med ett antal sekreterare och en expertgrupp arbetar med Skogsutredningen 2019. Expertgruppen består av 20 personer från berörda myndigheter, näringsliv och ideella organisationer som på något sätt har skogen som sitt arbetsområde. Därtill finns det många organisationer, privatpersoner, myndigheter och näringar som har sina intressen i skogen. För att inhämta synpunkter och förslag från skogens alla aktörer bjöd Skogsutredningen 2019 därför in till en hearing, som ägde rum i Stockholm den 29 januari. Norrbottens museum valde att delta för att kunna lyfta fram kulturmiljön i arbetet med översynen av skogsvårdslagen. Av drygt 100 närvarande deltagare så deltog endast tre personer som arbetar med kulturmiljö/arkeologi. Utöver mig själv så medverkade Erik Sandén, arkeolog vid Västerbottens museum, och Anna Rimpi, arkeolog vid Laponiatjuottjudus. Det kan ha funnits fler arkeologer som anmält intresse, åtminstone min arkeologkollega Lars Backman. På grund av platsbrist har Skogstutredningen 2019 valt ut deltagare bland alla anmälningar, som var betydligt fler än de antal personer som fick möjlighet att delta under hearingen. Av denna anledning hamnade min kollega Lars på en reservlista.

Intressant i sammanhanget (med tanke på var den fjällnära skogen finns) är att vi som en inledande presentation fick bilda en Sverigekarta i rummet där hearingen genomfördes, där var och en av deltagarna skulle ställa sig i den del av landet som man kom ifrån och representerade. En övervägande andel representation kom från Stockholm och södra Sverige, med ett fåtal deltagare från norra delarna av landet. Tyvärr medverkade ingen representant för rennäringen under hearingen (en var anmäld/inbjuden att delta, men sjuk den dagen). I expertgruppen sitter dock en förbundsjurist från Svenska Samernas Riksförbund. Det framfördes också farhågor kring frånvaron av deltagare från samiskt håll, som ju aktivt arbetar bland annat i det fjällnära området. Om jag förstod det hela rätt skulle dock mer arbete ske inom Skogsutredningen 2019 när det gäller samernas och rennäringens verksamhet i den fjällnära skogen.

Vi arkeologer som närvarade gjorde vårt för att lyfta kulturmiljön i sammanhanget (som i mina ögon inte nämns särskilt frekvent i det 22 sidor långa kommittédirektivet). Ett stort problem, framförallt i norrlänen, är att kunskapen om fornlämningars och kulturlämningars förekomst är väldigt dålig – särskilt i den fjällnära skogen. När fornminnesinventeringen (det vill säga när arkeologer systematiskt letade efter fornlämningar runt om i Sverige) bedrevs en gång i tiden så var fokus framförallt på kustområdet. Fjällen och det fjällnära området har enbart inventerats sporadiskt, delvis på grund av att exploateringstrycket i dessa områden har varit mycket lågt. Tyvärr lades fornminnesinventeringen ner i början av 2000-talet, vilket antagligen har att göra med att Lantmäteriet slutade ge ut den ekonomiska kartan i tryckt form – men kanske även på grund av regeringsdirektivet till Riksantikvarieämbetet.

Inv Nb fram till 2011

Områden i Norrbotten som genomgåtts av den moderna fornminnesinventeringen, från 1984 och framåt. De vita ytorna har inte alls genomgåtts av den moderna fornminnesinventeringen och de svartrutiga ytorna har inte ens inventerats översiktligt vid tidigare inventeringar.

I miljömålet för levande skogar framgår det att skogsmarken ska brukas på ett sådant sätt att fornlämningar inte tar skada. Detta kräver kännedom om lämningarnas förekomst. För hur ska man kunna skydda något som man inte känner till? Med detta som bakgrund är det tydligt att det finns ett mycket stort behov av fornminnesinventering i Norrbotten (och andra delar av Sverige), framförallt med tanke på det intensiva skogsbruk som bedrivs i de områden som tidigare inte har inventerats. Det finns helt enkelt inte ett tillräckligt kunskapsunderlag för att kunna skydda lämningar i Norrbotten, och då framförallt i inlandet och fjällområdet.

Det finns ett flertal studier som visar att fornlämningar och kulturlämningar (som är kända) skadas av skogsbruket, framförallt genom markberedning. I Norrbotten har vi dessutom en väldigt liten marktillväxt, vilket gör att fynd även från äldsta stenåldern ligger direkt under mossan. Därför tar lämningarna väldigt snabbt skada av markberedning. Skogsstyrelsens hänsynsuppföljning från 2018 visar att 31 % av de lämningar som granskades efter utfört skogsbruk var skadade i Norrbotten. Skogsstyrelsens hänsynsuppföljning omfattar dock bara uppföljning av redan kända lämningar. Som en motvikt till detta kan nämnas att Norrbottens museum under en fältarbetsvecka/år under en treårsperiod har inventerat markberedda hyggen i områden som inte har genomgåtts av arkeologer vid fornminnesinventeringen. Under dessa tre veckor har nio av 11 nyregistrerade fornlämningar varit skadade av markberedning, vilket motsvarar 82 % av de nyregistrerade fornlämningarna. En av fyra kulturhistoriska lämningar var skadade av körspår, vilket motsvarar 25 % av de nyregistrerade kulturlämningarna. Som arkeolog blir jag ledsen i ögat av detta, för hur ska vi någonsin kunna bevara våra fornlämningar för framtida generationer? Om skogsbruket får fortgå med markberedning i områden där det sannolikt finns fornlämningar, så kommer det knappt att finnas några oskadade fornlämningar om några generationer… Jag kan i alla fall glädjas åt att kulturlämningarna förhållandevis klarar sig väl i det moderna skogsbruket, i alla fall i Norrbotten. Detta beror sannolikt på att de är mer synliga för blotta ögat, jämfört med fornlämningarna som i många fall ligger dolda under markytan.

2017_63_01_Fyndplats_skärvsten

Arkeolog Lars Backman registrerar en boplats som skadats av markberedning. I markskadan närmast i bild syns skörbränd sten, ett av det vanligaste boplatsmaterialen från förhistoriska boplatser i Norrbotten. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum.

Ytterligare en slutsats av vårt inventeringsprojekt av markberedda skogsområden är att många lämningar ligger i områden som ofta spara som kantzoner (mark som undantas från avverkning) i anslutning till myrar, sjöar och vattendrag. Flera av lämningarna skulle ha klarat sig om kantzonen breddats något samt om kantzoner även sparas i anslutning till forntida strandlinjer. Flera av de boplatser som påträffats vid inventeringen har varit lokaliserade på torr, sandig mark ovanför en sluttning ner mot vatten, myr/forntida havsstrand och vattendrag. Kantzoner har i några fall sparats i sluttningen ner mot myren/sjön/vattendraget, men då sluttningar inte är optimala ur bosättningssynpunkt så har boplatserna varit lokaliserade just ovanför sluttningen. Här kan skogsbruket aktivt arbeta med bredare kantzoner, åtminstone när det gäller markberedningen. Träden kan tas ner, men markberedning bör helt undvikas, för att skydda vårt gemensamma kulturarv. I de inledande bestämmelserna för Kulturmiljölagen framgår att det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön – och att detta ansvar delas av alla, såväl enskilda som myndigheter. De som planerar eller utför ett arbete ska se till så att skador på kulturmiljön undviks eller begränsas. Här kan absolut mer arbete göras när det gäller skogsbruket, där Skogsstyrelsens arbete med utbildningar av skogsvårdare, maskinförare, planerare och virkesköpare är en viktig del. Skogsstyrelsen genomför även varje år en hänsynsuppföljning, för att få en indikation på om Sverige kan nå miljömålet för levande skogar. Med hjälp av hänsynsuppföljningarna kan Skogsstyrelsen även arbeta med kommunikation och dialog med de som är verksamma i skogsbruket, för att försöka skapa en förändring.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nyregistrerad boplats invid Norr-Lillån som skadats av markberedning. Till höger i bild syns en sparad kantzon med träd i sluttningen ner mot Norr-Lillån. Hade kantzonen även inkluderat en del av den närmast liggande plana ytan ovanför sluttningen hade boplatsen klarat sig utan skador. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

Vi arkeologer är absolut inte emot skogsbruket – faktiskt så kan avverkning i många fall ses som kulturmiljövård. Träd som riskerar att falla omkull i stormar och av ålder och därmed skada lämningarna kan tas bort innan detta sker. Genom gallring och röjning kan kulturmiljöer öppnas upp, vilket gör att lämningarna inte växer igen och osynliggörs. På så vis bevaras de också lättare. Det vi arkeologer däremot inte gillar är markberedningen, som gör åverkan på lämningar – i många fall oåterkalleligt. Tänk att vi faktiskt har upp till 10 600 år gamla lämningar i Norrbotten, som har klarat sig mycket bra i marken under tusentals år – men som under de senaste decennierna skadats och skadas av skogsbruket! Ska våra nu levande generationer vara de som förstör vårt gemensamma förhistoriska och historiska arv? Skogsvårdslagen, som den ser ut idag, kännetecknas av två jämställda mål – ett miljömål och ett produktionsmål, vilket innebär att produktion och miljö/kulturmiljö ska vara lika viktiga.

Bland annat av dessa anledningar så valde jag, Erik och Anna att föra kulturmiljöns talan i Stockholm. Vi har påtalat behovet av alternativa och skonsamma bruksformer. Vi har påtalat bristen på kunskap när det gäller lämningars förekomst i det fjällnära området och att detta bör tas i beaktande i översynen av skogsvårdslagen. Vi vet att lämningar finns även i icke inventerade områden, men det är svårt att skydda dem i det kommande skogsbruket utan att känna till deras position. Vi har lyft fram att kulturmiljön är en viktig del i arbetet med översynen av skogsvårdslagen, och om inte vi hade närvarat under hearingen misstänker jag att kulturmiljön hade spelat en väldigt osynlig roll.

Förhoppningsvis bidrog vår närvaro under hearingen till att kulturmiljön fick komma till tals och att våra synpunkter kan bidra till ett skonsammare skogsbruk, för att kunna skydda allas vår gemensamma kulturarv.

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo

Läs mer
skogsutredningen.se kan du läsa mer om uppdraget med översynen av skogsvårdslagen, om vilka som ingår i arbetsgruppen, kommittédirektiven m.m.

För Skogsstyrelsens arbete med kulturmiljö, läs gärna AnnKristin Unanders blogginlägg Skogsstyrelsen och kulturlämningarna i skogen.

För tidigare blogginlägg om inventeringar av markberedda skogsområden:

Fler skadade fornlämningar påträffade vid hyggesinventering

Skadade fornlämningar och behov av fornminnesinventering i Norrbotten

Inventering av markberedda skogsområden