Som arkeolog vid Norrbottens museum utför vi alltid en viss mängd förarbete inför varje utredning och undersökning. I samband med en kommande undersökning vid Kengis bruk kom jag i kontakt med boken, C.J.F. Plagemanns resor och fastnade för hans berättelser om besök vid byar och bruk i Norrbotten. I detta inlägg kommer jag bara ta med en bråkdel av berättelserna i boken så ni får gärna se detta som ett boktips och läsa boken vid tillfälle.

C.J.F. Plagemanns resor är en samanställning över platser besökta mellan 1833-1856 av Carl Johan Fredrik Plagemann. Under dessa år besöktes flertalet städer, byar, kyrkor och bruk i Norrland, Dalarna, Västmanland och Gotland. Boken är en spännande skildring av idag arkeologiska miljöer ur ett källmaterial från en tid när många av dessa miljöer fortfarande var aktiva och ger en inblick i folket, ekonomin och utseendet av dessa platser.

Carl Johan Fredrik Plagemann föddes i Stockholm, 3 maj 1779, och var den äldsta sonen till rektorn vid den tyska skolan i Stockholm, Johan Joachim Fredrik Plagemann. Carl Johan Plagemann utbildade sig till apotekare med en undervisning från bland annat Pharmacie Studiosi i Karlstad och en Apotekare examen vid Collegium Medicum i Stockholm. Efter en rejäl karriär som apotekare och föreläsare i sitt ämne och inom närliggande utbildningar samt industrier så fick han ett special uppdrag från Kung Karl XIV Johan. Inom uppdraget och med ekonomiskt stöd från själva kungahuset skulle Plagemann besöka gruvor, bruk och nybyggen i Norr- och Västerbotten och ”undervisa allmogen i (…) lämpliga binäringar, främst salpeter- och pottasketillverkning”. Syftet med resorna att sprida ny/uppdaterad information om olika binäringar till allmogen. Fokuset låg att besöka områden som drabbats hårt av missväxt tidigare år och kronan skulle även bistå med redskap och ekonomisk stöd till de gårdar som ville ägna sig åt dessa binäringar. Detta för att utöver jordbruket ge allmoge m.fl. möjligheten att även ägna sig åt tillverkning av terpentin och harts men främst salpeter och pottaska (kaliumkarbonat) för att lindra dom negativa följderna av missväxt samt bidra till dessa viktiga industrier.

Sammanställningen av Plagemanns material gjordes av Carl Johan Lamm år 1944 efter han stött på en konvolut med brev och teckningar från resan hos sin mormor 2 år före samanställningen av boken. Lamm föddes i Stockholm 1902 och har haft en lång karriär inom den akademiska världen. Lamm har arbetat på Nationalmuseet, varit docent på universitetet i Kairo och har föreläst om orientalisk konstvetenskap i Uppsala och var speciellt kunnig inom islamisk glaskonst. Varför Plagemanns brev fanns hos hans mormor är på grund av att dom är släkt med Plagemann så Lamm tog på sig uppgiften att sammanställa materialet, även om det var något utanför hans akademiska inriktning.

Boken är ingen monografi vill Lamm tidigt klargöra. Han har kompletterat Plagemanns brev och teckningar med annat källmaterial från samma tid för att uppnå exakthet och precision. Plagemann berättar utförligt om personerna han träffat och hur hans instruktioner tagits emot. Han beskrev dock inte platserna detaljerat i text. Istället har han, i samarbete med en Nils Månsson Mandelgren, ritat en stor samling teckningar av orter, platser, kyrkor och bruk i Norrland. Dessa avbildningar har stort kulturhistoriskt värde och användbarhet för historieskrivningen och arkeologin. Men Lamm ansåg att vissa tillägg behövdes från andra källor i berättandet av de olika brukens historia.

Plagemanns resa Luleå-Haparanda år 1835:
Många av reseberättelserna från Plagemann är när han informerar om binäringar till enskilda personer och större församlingar. Kommande rader är lite från resan han gjorde mellan Luleå och Haparanda:
I Luleå Gammelstad besökte Plagemann 18de eller 19de september 1835 en redan etablerad salpetersjudare vid namnet Edström från Persön. Under besöket fick Edström en modell i trä av gjutna rostgaller till salpeterugnar som skulle effektivisera hans produktion. Den 20de september och dom kommande 10 dagarna fortsatte resan bland byarna mellan Råneå och Haparanda. Där diskuterades binäringarna med bland annat Nils Peter Abrahamsson från Sangis angående hans salpeterslada. Olof Fattenborg och Joh: Groth från Töre som var intresserade av pottaskesjudning samt Fru Sundell i Haparanda med sin fortsatt kalcinering av pottaska med nya planerade ugnar vid Björkfors ovanför Sangis. Här sker dock en spännande ändring i resan. Planen var att efter Haparanda fortsätta upp efter Torneälven. Men under ett möte med Kronofogden Öhrling från Vuono, föreslogs att en finsk översättning av instruktionerna för pottaska bör skrivas och fördelas i de finsktalande samhällena i Torneå och Pajala församlingar innan Plagemanns besök. Då valde Plagemann att avvakta med resan i Torneå och Pajala till år 1837 och medans översättningarna blev skrivna fortsatte Plagemann istället resan 1835 efter Kalix älvdal till Morjärv, Överkalix, Gyljen, Lansjärv m.fl.

Är man intresserad av lokal historia eller släktforskning så kan dessa resor vara en bra utgångspunkt. Vet man att släktingar varit inblandad i dessa typer av binäringar finns det en möjlighet att dom nämns i denna bok. Något som är lite synd är att det blir mindre direktkontakter med gårdar och personer i Torneå och Pajala socknar. Vilket kan bero på avstånden och svårare transportleder. Här träffade han oftast större sällskap i kyrkor.

Kengis bruk år 1837:
Ett sådant stopp var vid Kengis bruk i Pajala kommun. En församling som Plagemann beskriver har 2500 invånare på 80 kvadratmil under tillväxt med goda odlingslägen men som tyvärr lider vissa år på grund av kylan. Därför är boskapsskötseln, fisket och tjärbränningen samt en redan etablerad pottasktillverkning viktig för församlingen. Vid sockenstämman, söndagen den 9de juli 1837 i Pajala kyrka, då ”belägen ett stycke väg ofvanom Kengis bruk” talade Plagemann till församlingen och lovade nya pannor och kalcinerhällor för att stärka den redan starkt etablerade pottasktillverkningen.

Besöket vid Kengis har varit en bra start för det kommande arkeologiska arbetet vi på Norrbottens museum ska utföra vid Kengis bruk senare i sommar. Plagemanns avbildning av bruket har gett oss en bild av brukets utseende vid en fast tidpunkt i historien (1837) och har kunnat jämföras med annat historiskt kartmaterial. Och hans beskrivningar av samhällsstrukturen och dess binäringar ger oss en inblick i vilka typer av lämningar och fynd vi kan komma att stöta på vid undersökningen.

Plagemanns resor har många användningsområden och helt klart värt en läsning. Hans teckningar är något slitna men hans resa är väldokumenterad text och går att följa än idag. Detta var något Lamm gjorde vid skrivandet av boken och något jag gjorde via datorn vid skrivandet av detta inlägg.

Det var lätt att börja fundera på allt möjligt han beskrev vid sina resor. Som arkeolog gick tankarna till att vi idag inte har så många lämningar kopplade till dom binäringar som Plagemann hjälpte till att etablera i Norrbotten. Av egen nyfikenhet kollade jag lite efter namnet pottaska på myrar i Norrbotten, då vatten är en viktig komponent vid tillverkningen. Det resulterade i ett par träffar, i Sangis, Kalix och Niemisel. Kanske värt att ta en titt och se om man hittar lite lämningar från denna industri.

Vid tangentbordet:
Sebastian Lundkvist.
Arkeolog vid Norrbottens museum.

Källor:
Kröger, Jens. 2023. Carl Johan Lamm (1902-1981). Journal of Art Historiography Number 28. kroger-lamm.pdf (wordpress.com). Hämtat 2024-07-22.

Lamm, Carl Johan. 1944. C.J.F. Plagemanns resor i Norrland, Dalarna och Västmanland samt på Gotland: åren 1833-1856. Lund:1942-1944.

Lamm, Carl Johan (1902 – 1981) – DigitaltMuseum. Hämtat 2024-07-23.

Sundin, Bosse. Carl J Fredrik Plagemann (riksarkivet.se). Hämtat 2024-07-22.

Visa i skogen. Pottaska – till snus och såpa – Visa skogen. PINUS – projektet. Skogs- och samemuseet i Lycksele. Hämtat 2024-07-24.