De arkeologiska samlingarna.

Den här veckan tänkte jag skriva lite om vårt arbete i de arkeologiska magasinen på Norrbottens museum .
I början av sommaren så var vi två arkeologer som blev anställda, främst för att det behövdes mera folk inför den kommande fältsäsongen, men också för att arbeta i Norrbottens museums arkeologiska magasin. Vi fick i uppdrag att börja arbeta med de fynd som hamnat i oordning efter den tidigare flytten till Björkskatan. De skulle nu ordnas upp.
Oftast ligger fynd i pappaskar av syrafritt material och där följer en lapp med om information vad asken innehåller, vilket material föremålet består av och liknande fyndomständigheter. Att askarna består av syrafritt papper är viktigt, för annars skulle det påverka de fynd som består av trä, metall och andra känsliga material. Sten klarar sig däremot bättre, men samma askar används även till dem.

DSCN1868

Exempel på hur det kan se ut i en fyndback.

Sedan är dessa askar fördelade i större fyndbackar i trä. Träbackarna innehåller fynd från ett specifikt projekt eller en arkeologisk undersökning (utgrävning). Fynd av ben förvaras i mindre påsar av plast, som är perforerad, för att undvika att fukt bildas och på så sätt försämrar bevarandemöjligheten. Därefter skall varje back sorteras på hyllorna i ordning efter socken, fornlämningsnummer (RAÄ nummer) och år. Sorteringen underlättar arbetet med att hitta rätt när något fynd efterfrågas. Det är ett viktigt arbete eftersom det ibland krävs föremål till utställningar (senast till den nu aktuella Järn i Norr utställningen), ibland till forskning eller intresserad allmänhet som vill se ett föremål.  Eftersom det till slut blir ganska många backar så gäller det att hålla ordning på vad som ska in på vilken hylla, för annars får man börja om (vilket jag vet av egen erfarenhet).

DSCN1866

En hylla i magasinet.

Under arbetets gång började vi även märka upp de backar som innehöll metall, i de allra flesta fall innebar det fynd av järnföremål. Dessa skulle nämligen flyttas ännu en gång, dock bara några meter till de nyinstallerad klimatskåp som nu har införskaffats till museet. Klimatskåpen skall hjälpa till att bevara de allra sköraste av fynden, genom att miljön i skåpen är mera förmånligt för metallfynd som utsätts för korrosion och andra nedbrytande processer.

DSCN1870

Det införskaffade klimatskåpet.

Även ett annat arbete tog sin början när hanteringen av fynd började och det var hanteringen av asbesthaltiga föremål. I magasinen finns nämligen sedan tidigare fynd som innehåller asbest. Skärvor av asbestkeramik är den klart dominerande av dessa fynd. Mätningar har gjorts som visar på att dessa inte innebär någon hälsorisk i magasinen, men ändå är det en arbetsmiljöfråga som Norrbottens museum tar på allvar. Därför togs beslutet att inrätta ett rum för hantering av asbest. Detta rum ska användas när asbestfynd som finns i samlingen ska packas om till nya och säkrare förpackningar, som ger ett säkrare handhavande. Dessutom är det ett rum att hantera nya fynd, som ännu inte analyserats. Även nya rutiner för hantering i fält utarbetades i samtidigt, som nu ska skydda oss arkeologer från asbesthaltigt damm.

Här kan man tycka att arbete med att flytta askar och trälådor kan bli lite händelselöst, men som nyanställd arkeolog har det varit ett väldigt intressant arbete där jag fått insikt i tidigare undersökningar och material. Dessutom har jag hunnit se väldigt många av de imponerande fynd som hittats runt om i Norrbotten under de många år som fynd har levererats in till museet.

 

Vid tangentbordet:
Daniel Sjödal

Lämna ett svar