Silbojokk 2022

Vid den här tiden på säsongen brukar vi vara i (eller just ha kommit tillbaka från) Silbojokk. Det har varit en årlig ”tradition” sedan 2015. Men denna fältsäsong är inte som andra fältsäsonger, i alla fall inte för mig. På grund av olika omständigheter så valde vi att inte åka till Silbojokk i år, men då jag ännu inte skrivit något om förra årets räddningsundersökning så tar jag tillfället i akt nu.

För nytillkomna läsare så kan jag berätta att Silbojokk är ett litet hyttsamhälle som etablerades vid sjön Sädvvajávrres strand, för att förädla malmen från Nasa silvergruva. En kyrka, kyrkogård och prästgård byggdes också och de var i bruk från omkring 1635 till 1770 – långt efter det att hyttverksamheten lagts ned 1659. Under den tiden har två kyrkor stått på platsen och båda har brunnit. Historiska källor vittnar om att omkring 160 personer har blivit begravda på platsen. De flesta tillhör den lokala, samiska befolkningen, men det finns några undantag.

Anledningen till våra undersökningar i Silbojokk är att sjön är dämd för vattenkraft och kyrka och kyrkogård ligger under högsta dämningsgränsen. Varje sommar, när dammen är full, ligger alltså denna fornlämning under vatten. Det här gör att mänskliga kvarlevor eroderar ut på stranden och resterna av kyrkans konstruktion förstörs. Syftet med undersökningarna är att dokumentera det som finns bevarat, innan allt sköljs ut i vattnet. Det är viktiga pusselbitar till den tidigmoderna historien då det händer mycket i Sverige och Norrbotten, sett både ur lokalt, regionalt och även globalt perspektiv. Mer om det en annan gång – nu till resultatet av undersökningarna.

Undersökningen 2022

Tre arkeologer arbetar på en stenig strand vid en sjö. i bakgrunden ses grönskande björkskog och en fors.
Arbete pågår under en presenning som skyddar mot solen. På bilden ses Ida Mattsson, Emma Boman, Lars Backman och Aleksi Pienimäki. Foto från: N.
Fotograf: Åsa Lindgren, Norrbottens museum, Acc nr: 2022:42:023, CC BY 4.0

2022 års undersökning i Silbojokk gick riktigt bra, även om vi inte kunde vara där alla fyra inplanerade veckor. Då vattnet återigen steg mycket fort fick vi bara två och en halv vecka på oss. På den tiden hann vi med att undersöka ett tiotal gravar, så nu är vi uppe i omkring 90 undersökta gravar. Det är således ganska många kvar av de 160 som ska ha blivit begravda här. Vi misstänker dock att ett okänt antal gravar har eroderat ut i sjön innan vi började med våra undersökningar. Ja, det är helt säkert, eftersom det påträffats mänskliga kvarlevor en bit bort från Silbojokk tidigare.

Låter det diffust och osäkert när jag skriver att vi undersökt ”ett 90-tal gravar”? Det tycker då jag, men det är för att det är diffust och osäkert hur många gravar vi faktiskt undersökt. Det beror dels på att gravarna inte är så tydliga och välbevarade och dels beror det på att gravarna ibland ligger lite huller om buller. Det område som nu är kvar att undersöka ligger mitt inne i kyrka/kapell och där har många fått sin gravplats. Det är flera begravningar som trängs på en liten yta och en del gravar har grävts sönder när nya har anlagts.

Översikt av undersökningsområdet, med en tolkning av kyrkans utbredning utritad med svart linje. Undersökta gravar är ljusgula och den ljusblå färgen markerar utgör samtliga undersökta ytor. Bilden är hämtad ur undersökningsrapporten (bilaga 1.5).

Ytan där gravar nr 87, 88, 89, 90 och 92 påträffades var delvis undersökt redan 2005. Då undersöktes grav 21 som vi kallade den då (eller XXI, eftersom vi använde romerska siffror i början), trots att vi inte kunde förstå hur graven låg och hur många personer som var begravda i den. Förvirringen var länge stor även denna gång. Jorden inom ytan var mycket homogen och likartad, så det gick inte att se några begränsningar för nedgrävningar eller andra tecken på att en grav börjar och en annan tar vid. Det som hittades först var en samling spikar på lite olika nivåer. några stod på huvudet, med spetsen uppåt. Det tydde på att vi hittat botten av något – troligen en kista, men något mer blev det inte. Inte förrän i efterhand, när vi tittade på inmätningarna av spikarnas placering, så insåg vi att det var en del av en mycket liten kista, där ena långsidan saknades. Utifrån längden på kistan (ca 50 cm) bedöms den begravda personen som ett mycket litet barn.

Sedan började det komma fram tandrader lite här och där. Till slut tror jag att vi fick någorlunda svar på hur det förhöll sig inom denna yta. Gravar nr 88 och 89 har anlagts först i botten och därefter har grav 87 grävts tvärs över dessa. Ytterligare därefter har grav 92 grävts och delvis stört nedgrävningen till grav 87. De överarmar vi hittade i botten av grav 21 passar ihop med tänder och rester av kraniet från grav 88. Se ritningen här nedan.

Ritning över de gravar som påträffats mitt inne i kyrkan. Genom gravarnas relation till varandra kan de dateras relativt. Vi vet att grav 88 och 89 är äldre än grav 87 och 92, då de senare har grävts igenom de tidigare. Bilden är hämtad ur undersökningsrapporten (bilaga 2.2).

Vissa frågetecken kvarstår dock. Bland annat påträffades en uppsättning tänder i magtrakten av grav 87 och i grav 21 hittades ett par lårben och ytterligare några oidentifierade ben som inte kan kopplas till någon individ. Troligtvis hör dessa lösa ben till grav 88 eller 89, då de som sagt grävts av när grav 87 och 92 grävdes. Möjligen har det funnits ytterligare en grav som vi benämnt 90/21, men den var så diffus och därför mycket osäker.

Några ovanliga fynd

I en av de andra gravarna – nr 82 – kom det fram lite ovanliga fynd. Den här graven syntes relativt tydligt och kunde avgränsas då jorden i graven skilde sig mot den omgivande sanden. Den låg också relativt ensam, även om den delvis överlagrats av en tidigare undersökt grav (nr 73 på bild 1 ovan).

En bit ner i gravfyllningen framkom ovanligt stora beslag av järn. Till att börja med syntes bara överdelen, så första tanken var att kistans lock haft beslag. Sedan visade det sig att beslagen gått hela vägen runt kistan. På länden var ett beslag på mitten i botten och upp på gavlarna. I huvudänden var ett handtag fäst med en ögla.

Grav 82, med lockets och västra gavelns (huvudänden) beslag framrensade. Fotograf: Emma Boman, Norrbottens museum, acc nr 2022:42:042

Beslagen var såklart mycket rostiga och eländiga, men när fynden konserveras blir de betydligt finare och det går att se detaljer som inte syns i fält. Särskilt spännande blev det att se kistans låsanordning. Där var en bit horn bevarat i öglan (se bilderna nedan). Den har klarat sig från att förmultna då den varit omsluten av järn.

Arbetsbild av ett av beslagen från grav 82, innan konservering. Trä och sand är fastrostat på fyndet.
Foto: Åsa Lindgren, Norrbottens museum
Samma beslag som på bilden ovan, vid pågående konservering. Nu syns kistans låsanordning tydligt. I öglan är till och med en bit horn bevarat. Arbetsbild, foto Andreas Berndt, arkeologisk konservator, Studio Västsvensk Konservering

I grav 82 fanns även några andra fynd, en kniv och en bit eldslagningsflinta, två fyndtyper som vi hittat förut i Silbojokk. Något vi inte hittat förut är något som vi tolkar som uppståndelseägg. Två små stenar, liknar ägg både till form och färg. Dessa ägg var placerade under den begravda individens huvud.

Arbetsbild på de två stenäggen påträffade i grav 82. Foto: Åsa Lindgren, Norrbottens museum

Det där med uppståndelseägg har jag inte hunnit läsa på om så mycket, så det är än så länge en arbetshypotes. Är det någon som hittat något liknande så är jag intresserad av att veta mer.

Vid tangentbordet

/Åsa Lindgren
Arkeolog

För den som vill läsa rapporten över 2022 års undersökning i Silbojokk, så är den tillgänglig via Fornsök och denna länk: 2022 års Silbojokk-rapport.

Här på bloggen finns mer att läsa om denna plats, du hittar det genom att söka på Silbojokk i sökfunktionen.

5 svar på ”Silbojokk 2022

  1. Tar man några prover på från Tänderna för att få veta mer om Människorna. Under vilket år bildades Samebyar ? Fanns det även jordbrukare ? Hur transporterade man fynden fanns det några masugnar i närheten av kyrkan ? Var det några Tyskar och Engelsmän begravda där ?

    • Svar: Hej, jag ber om ursäkt för att detta svar dröjt, men bättre sent än aldrig!
      1. Utförs provtagning av tänder? Ja, vi har hittills gjort analyser på 37 individer och då tittat på isotoper för kol, kväve, strontium och svavel, samt elementanalys för bly. De analyserna visar på en varierad kost, förutom hos två individer som främst ätit insjöfisk. De flesta har levt sina liv i området kring Silbojokk, men det finns undantag. Alla analyserade för bly har förhöjda värden. Fyra av dem kraftigt förhöjda. Dessa analyser har utförts inom ramen för en avhandling som finns att läsa här: https://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1415782&dswid=6605
      2. När bildades samebyar? Jag är inte rätt person att svara på det, men här är en länk till en sida där det finns mycket att läsa: https://www.samer.se Se bland annat fliken Historia och Siidasamhället
      3. Fanns det även jordbrukare? Detta är inte heller mitt kunskapsområde, men utifrån Erik Bylunds avhandling Koloniseringen av Pite lappmark (1956) så fanns det endast sex nybyggen i Arjeplogs socken 1760. Fem av dem var etablerade av samer och en svensk. Dessa nybyggen låg alla i området kring Arjeplog och inte i närheten av Silbojokk. Bylunds avhandling har ju några år på nacken, så det finns säkert nyare forskning om detta, som jag inte i skrivande stund har tillgång till. Förutsättningarna för jordbruk är ju inte de bästa så nära fjällen, så andra näringar såsom jakt, fiske och boskapsskötsel har haft större betydelse under lång tid i detta område.
      4. Hur transporterade man fynden, fanns det masugnar i närheten av kyrkan? Här antar jag att du menar malmen från Nasafjäll och silver och bly från hyttan? Kort svar: transporter mellan kusten och Nasafjäll utfördes av samer med ren och ackja ner till Gråträsk, där tog kustbönderna vid med häst och släde/vagn. Mer går att läsa i mina gamla inlägg om Silbojokk. https://kulturmiljonorrbotten.com/type/link/, samt rapporterna från våra undersökningar (se länk nedan). Jag kan även rekommendera böckerna Nasafjäll och Silvret från Nasafjäll (se referenser nedan).
      5. Var några tyskar och engelsmän begravda där? Nej, i Silbojokk har huvudsakligen den samiska lokalbefolkningen blivit begravda. Några undantag finns, då även någon kustbo blivit begravd. Några tyskar ligger begravda på kyrkogården uppe på Nasafjäll.

      / Åsa Lindgren
      Arkeolog

      Referenser
      Länk till sökning på Silbojokk i Riksantikvarieämbetets Arkivsök: https://app.raa.se/open/arkivsok/results?searchtype=simple&value=Silbojokk&type=contentAndMetadata&contentOption=includeAll&page=0&pagesize=25&sortActive=tillkomstdatumStart&sortDirection=asc

      Litteratur:
      • Awebro, Kenneth (red.) (1989). Silvret från Nasafjäll: arkeologi vid Silbojokk. Stockholm: Byrån för arkeologiska undersökningar, Riksantikvarieämbetet
      • Bromé, Janrik (1923). Nasafjäll: ett norrländskt silververks historia. Stockholm: Nordiska bokhandeln
      • Fjellström, Markus (2020). Food Cultures in Sápmi: An interdisciplinary approach to the study of the heterogeneous cultural landscape of northern Fennoscandia AD 600–1900. Diss. (sammanfattning) Stockholm : Stockholms universitet, 2020
      Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-180175

  2. Pingback: Nyheter om arkeologi och historia juli 2023 | tervalampi

  3. Pingback: Nyheter om arkeologi och historia augusti 2023 | tervalampi

  4. Pingback: Gruvhelvetet inleddes i Nása 1634 - Tor Tuorda

Lämna ett svar