Året 2023 går mot sitt slut och om bara några dagar hörs nyårsklockorna ringa in det nya året. Innan vi träder in i 2024 ska vi dock göra en liten tillbakablick på det år som varit. Dagens blogginlägg handlar om ett projekt som vi byggnadsantikvarier på Norrbottens museum har arbetat med under hösten och vintern, nämligen revidering av Vård- och underhållsplaner för fem kyrkor i Pajala församling. Museet fick i uppdrag av Luleå stift att uppdatera de tidigare vård- och underhållsplanerna för Pajala kyrka, Korpilombolo kyrka, Tärendö kyrka, Junosuando kyrka och Muodoslompolo kyrka. Samtliga av dessa kyrkor ingår idag i Pajala församling.

Uppdraget är en del av ett större projekt där Luleå stift ser över och uppdaterar de vård- och underhållsplaner som finns för kyrkorna i stiftet. Luleå stift är stort och omfattar såväl Norrbottens län som Västerbottens län. I stiftet ingår totalt 55 församlingar – från Karesuando församling i norr och Nordmalings församling i söder. Antalet kyrkor inom stiftet uppgår till 193 och av dessa är 128 skyddade genom 4:e kapitlet i Kulturmiljölagen (1988:950).

I Kulturmiljölagens 4:e kapitel 2 § anges det att: ”Kyrkobyggnader och kyrkotomter skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas och deras utseende och karaktär inte förvanskas”. Med kyrkobyggnader åsyftas byggnader som har invigts för Svenska kyrkans gudstjänst före 1 januari år 2000, eller som före detta datum har ägts och förvaltats av Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar. I 3 § i samma lagkapitel anges det även att tillstånd krävs från länsstyrelsen för att på väsentligt sätt ändra en kyrkobyggnad eller kyrkotomt som tillkommit före utgången av år 1939.

Kulturmiljölagens bestämmelser innebär stora krav på församlingarna att underhålla sina kyrkor, vilket kan bli ekonomiskt betungande. Församlingar kan ansöka om statligt bidrag för åtgärder i form av så kallad kyrkoantikvarisk ersättning (KAE) som kan hjälpa till att täcka en del av kostnaderna. Vid tilldelning av kyrkoantikvarisk ersättning utgör vård- och underhållsplaner ofta viktiga underlag.

En vård- och underhållsplan (VoU-plan) kan se ut på lite olika sätt, men har som övergripande syfte att beskriva hur underhållet av t.ex. en byggnad ska genomföras för att byggnaden och dess kulturhistoriska värden ska bevaras och upprätthållas. I vård- och underhållsplanen beskrivs de skador som kan identifieras vid besiktning och vilket åtgärdsbehov som förekommer. Skadorna och åtgärderna graderas i högre och lägre prioritet för att tydliggöra vilka åtgärder som är mest akuta och vilka som kanske enbart är av mindre estetisk betydelse. I många fall kan en Vård- och underhållsplan behöva kompletteras med en så kallad åtgärdsplan som bidrar med mer detaljerade beskrivningar över hur åtgärderna för en specifik skada bör genomföras.

Vid mitten på september styrde vi – jag och min byggnadsantikvariekollega Erica Duvensjö – bilen första svängen mot Pajala för att på plats undersöka två av de fem kyrkorna och samtala med församlingen. I början på november besöktes resterande tre kyrkor som inte hade hunnits med första svängen. Skador som har angetts i tidigare vård- och underhållsplan undersöktes för att se om dessa fortfarande var befintliga, om de hade förändrats eller blivit åtgärdade, samt om nya skador tillkommit sedan den förra vård- och underhållsplanen upprättades. Revideringen omfattade kyrkornas stomme, exteriör och interiör inklusive fast inredning som t.ex. kyrkbänkar. Det innebar att kyrkorna inspekterades från ”topp till tå” sett till de områden som var åtkomliga för inspektion – allt från klocktorn och kyrkvind ner till grundsättning undersöktes.

Samtliga av de fem kyrkor som har ingått i uppdraget för Norrbottens museum har trästommar och panelklädda fasader, samt klocktorn sammanbyggda med kyrkan. För den som inte själv har hunnit besöka de fem kyrkorna följer avslutningsvis en kort presentation av byggnaderna.

Pajala kyrka

Pajala kyrka uppfördes år 1797 som en brukskyrka i Kengis men kom att flyttas till Pajala år 1869-71. När kyrkan byggdes hade den formen av en långhuskyrka med kor i öster, men på plats i Pajala byggdes den till i nordlig och sydlig riktning så att den kom att få formen av en korskyrka. Koret och sakristian är idag placerade i norr och i söder förekommer vapenhus och klocktorn.

Korpilombolo kyrka

Korpilombolo kyrka byggdes år 1856 som en långhuskyrka. Sedan kyrkans tillkomst har den byggts om och förändrats vid olika tillfällen, både under 1800-talets slut och under 1900-talet. Kyrkans kor och sakristia är placerade i söder och i norr förekommer klocktorn och vapenhus.

Tärendö kyrka

Tärendö kyrka stod färdig för invigning år 1880. Kyrkan har formen av en långhuskyrka med klocktorn och vapenhus i norr samt kor och sakristia i söder. Interiört speglar kyrkan till stor del en omgestaltning utförd under 1940-talet.

Junosuando kyrka

Junosuando kyrka uppfördes 1903-04. Sedan byggnadens tillkomst har den byggts om och förändrats vid ett flertal tillfällen. Interiören präglas av den renovering av kyrkorummets som utfördes år 1954. Kyrkan har formen av en långhuskyrka med kor och sakristia i öst samt vapenhus och klocktorn i väst.

Muodoslompolo kyrka

Kyrkan uppfördes år 1864-65 i Muonionalusta vid finska gränsen och Muonioälven. År 1925 flyttades kyrkan till sin nuvarande placering i Muodoslompolo. Kyrkan har formen av en långhuskyrka med klocktorn och vapenhus i väst samt kor och sakristia i öst.

Vid skrivbordet denna vecka och med varma hälsningar om ett gott nytt år till er alla,

Kristin Lång, byggnadsantikvarie på Norrbottens museum