Nationalromantisk arkitektur

På söndag, den 6 juni, firar vi Sveriges nationaldag. Idag berättar vi om nationaldagens födelse och även hur detta har påverkat svensk arkitektur.

Vår berättelse börjar den 11 oktober 1891 med grundandet av Skansen, världens äldsta friluftsmuseum. Grundaren Artur Hazelius hade mottot ”känn dig själv” som syftade till att vi enbart kan förstå oss själva genom att förstå vår historia. Det var en tid av nationsbildande och identitetsskapande, något som skulle ena oss svenskar under ett gemensamt kulturberättande. Skansens stora vårfest 1893 avslutades den 6 juni med en stor flaggfest.

År 1916 instiftades en styrelse för ”svenska flaggans dag”, något som dagen kom att kallas fram till år 1983 då det omvandlades till nationaldagen. År 2005 blev nationaldagen en nationell helgdag, på bekostnad av Annandag pingst.

Affisch av Gustaf Ankarcrona, 1916. Bild: Wikimedia.

Varför just den 6 juni? Det finns två utpekade historiska händelser som brukar refereras till. Dels valdes Gustav Vasa till kung år 1523, något som kom att leda till Kalmarunionens upplösande och i förlängningen Sveriges ökade självständighet. Även den nya regeringsformen från 1809 som lade grunderna för ett modernare Sverige, ett stort steg i riktningen mot demokrati. Eller var det så enkelt att 6 juni 1983 var en utomordentligt fin dag att avsluta vårfesten på?

Att Gustav Vasa hyllades särskilt under sekelskiftet är föga förvånande. Bild: Wikimedia.

Åren inför första världskriget var de nationella anspänningarna hårda och det var vanligt att europeiska länder sökte ena sitt folk under en gemensam kultur, ett gemensamt språk och en gemensam historia. I många fall bildades nya kulturella formspråk som skulle anspela på sin nations identitet. Inte minst inom arkitekturen bildades en nationalromantisk stil. Stilen utgick från äldre inhemsk byggnadskultur men kunde lika gärna hämta inspiration från Tyskland, Danmark eller England. Det måste förstås att Europa har haft mycket stor folkgenomströmning i alla tider, så några renodlade kulturuttryck fanns helt enkelt inte. Det fick skapas. Den nationalromantiska stilen avlöste jugendstilen på 1910-talet, men såklart var det inget skarpt brott utan stilarna kunde gå bredvid varandra under en tid. Inte helt ovanligt heller är att byggnaderna uppfördes som en blandstil mellan jugend och nationalromantik. Orsaken till detta förklaras lite nedanför.

I början på 1910-talet kunde Sverige återhämta sig efter den stora strejken 1909, men återhämtningen blev kort då världskriget bröt ut 1914. De livsmedel som producerades exporterades till krigande länder fastän Sverige sedan tidigare befann sig kring svältgränsen. Lösningen blev en stor förflyttning ut från städerna där livet i villa lockade. Att kunna ha egen odling avlastade livsmedelsransoneringarna. Tyvärr var det en ouppnåelig dröm för många att flytta till villa och bostadsbyggandet fick ingen riktig fart. Rådande omständigheter gjorde att byggandet enligt den nationalromantiska stilen var tämligen ovanlig.

Kriget hindrade dock inte för områden att planeras. Stora villaområden var förberedda för byggnation när kriget upphörde 1918. Den långa projekteringstiden kom att innebära att stilideal plockades med sig under en lång tid, vilket gav upphov till en blandad stil. Trots de svåra tiderna hade arbete lagts ner på att bygga infrastruktur så som vägar, el, vatten och avlopp. Egnahemsrörselsen kom igång ordentligt då tomträtter uppläts av kommunerna. Man ägde sitt hus, men hyrde tomten av kommunen för en låg kostnad över lång tid.

Arkitekten Jacob Gate var en av de som formade den nationalromantiska stilen. Här är en bok med typritningar för trähus. Bild: Wikimedia.

Den tydligaste nationalromantiken avläses i de stora stenhusen i städerna, men stilen går att läsa av även i de mindre, vardagliga husen. De stora stenhusen byggdes helst av lokala material. Natursten och tegel i grova format gav ett solitt uttryck. Med breda murfogar gavs husen en äldre karaktär, något som förstärktes ytterligare med att fylla ut murbruket med tegelkross. Rejäla, kantiga burspråk sattes på naturstenskonsoler och sträckte sig över flera våningar. Inte sällan avslutades burspråket upptill med en balkong. Smidesdetaljer fick en liten plats, ofta som dekorativt utförda ankarslut eller ett balkongräcke. De småspröjsade fönstren var ofta vitmålade.

Inte all nationalromantik var de klassiska, rusticerade byggnaderna. Ibland fick arkitekterna feeling och ritade helt unika hus. Här är Kiruna kyrka, ritad av arkitekten Gustaf Wickman. Bild: Wikimedia.

Mindre hus, där arbetare kunde bo, byggdes i större utsträckning i industrisamhällen som bidrog till krigets framfart. Med sina branta tak, enkupiga tegel och öppna farstukvistar placerades villorna som att de var sprungna ur marken. Nationalromantikens trävillor slamfärgades ofta och förseddes med vita snickeridetaljer, men kunde lika gärna vara tjärade med bruna eller vita snickerier. Det sparsmakade formspråket, utan så mycket dekorativa detaljer, kan ses som en motreaktion på den tidigare jugendstilen. Lustigt nog förekom samma avskalning i hela Europa.

Lite förenklat kan man säga att nationalromantikens trävillor var som rusticerade stugor på landet medan tegel- och putsade hus skulle spegla vasatidens borggårdar.

Husen från Barnen i Bullerbyn torde väl vara de hus vi förknippar mest med svensk kulturhistoria? På riktigt ligger husen på bilden i Sevedstorp, där Astrids pappa kom från. Bild: Wikimedia.

I Norrbotten kan vi faktiskt åtnjuta en del nationalromantisk arkitektur. En stor del av det Norrbotten vi känner till idag har sin grund i de tillfälligheter som rådde under 1910-talet. Då hade vi börjat bryta malm på industriell skala och Norrbottens teknologiska megasystem var på gång. Rådande krig innebar också en lukrativ export på malmen. Det var bara naturligt att byggnation följde tidens ideal. Det finns även fall där arkitekturen nästan varit slumpartat nationalromantisk.

Bodens stationshus är ett exempel på hur nationalromantiken ibland gick tillbaka till en stiliserad fornnordisk stil. Bild: Wikimedia.

Ha en fin nationaldag, njut av Sveriges friska uteluft och håll avstånd!
Veckans tangentbordssurfare,
Marcus Bengtsson
Byggnadsantikvarie

Energieffektivisering och förbättrat inomhusklimat i 1970-talets kulturmiljöer

Vilka kulturvärden finns i bebyggelsemiljöer från 1970-talet? Och hur påverkas dessa kulturvärden av olika förändringar? Till exempel av förändringar som syftar till energieffektivisering och förbättrat inomhusklimat?

En stor del av Sveriges bostadsbestånd byggdes under efterkrigstiden, inte minst som en del av det så kallade miljonprogrammet, där en miljon bostäder skulle byggas 1965-1974 för att komma tillrätta med den rådande bostadsbristen. Ca ⅔ av bostäderna utgörs av flerbostadshus. Det finns idag ett stort renoveringsbehov och samtidigt en stor energibesparingspotential i detta bostadsbestånd. Det är därför angeläget att undersöka hur detta kan ske, utan att bebyggelsen förvanskas och de värden och kvaliteter som finns i byggnadsbeståndet går förlorade.

Miljonprogrammets betydelse som kulturmiljö är emellertid inte självklar. Bebyggelsen är “halvgammal” och betraktas inte alltid som bevarandevärd, så som äldre bebyggelse ofta görs idag. Däremot uppskattas den ofta av de boende, och pekas ibland ut av myndigheterna som kulturhistoriskt värdefull i olika sammanhang.

Det behövs därför mer kunskap om den här typen av kulturmiljöer –  dels om hur den värderas av olika aktörer, dels om relevanta förhållningssätt vid val av åtgärder, material och metoder vid renoveringar.

Detta är fokus för projektet ”Värdering av åtgärder för energieffektivisering och förbättrat inomhusklimat i 1970-talets kulturmiljöer” som Luleå tekniska universitet kommer att genomföra perioden 2021-2023. Projektet syftar till att undersöka om, och i så fall på vilket sätt, energieffektivisering och förbättring av inomhusklimat kan göras i detta byggnadsbestånd med varsamhet sett till bebyggelsens kulturhistoriska och arkitektoniska värden, utifrån såväl professionella bedömningar som de boendes perspektiv.

Projektet finanserias av Energimyndigheten och är en del av forskningsprogrammet Spara och bevara (http://www.sparaochbevara.se/). Det genomförs av en tvärvetenskaplig projektgrupp vid Luleå tekniska universitet, med deltagare från forskningsgrupperna Energiteknik, Byggproduktion och teknik, samt Arkitektur. Projektet genomförs tillsammans med det kommunala bostadsbolaget PiteBo i Piteå kommun.

Zonområdet i centrala Piteå har valts som fallstudie. Det utgörs av ca 500 hyreslägenheter i 3- och 5/6-våningshus, och förvaltas av PiteåBo. Zonområdet byggdes under början av 1970-talet, där så kallad zonexpropriering tillämpades för att möjliggöra storskalig nybyggnation i den gamla stadsplanen. Byggnaderna präglas av modernismens stilideal, med fasader av tegel och Plannjaplåt och med tidstypisk färgsättning. Zonområdet är utpekat i Piteå kommuns kulturmiljöprogram (https://webgis.it.pitea.se/website/husera/). Där framhålls bland annat att det är viktigt att byggnaderna underhålls på ett sådant sätt att dess kulturhistoriska och arkitektoniska värden inte går förlorade.

Projektet genomförs i fyra delar:

1. Inomhusklimatet och energianvändningen i ett trevåningshus och ett femvåningshus kommer att mätas, beräknas, och modelleras. Detta görs med hjälp av dynamiska byggnadsenergiberäkningar för båda byggnaderna, samt genom en detaljerad strömningsmodellering (CFD) av en enskild lägenhet i ett av husen. Dessa modeller kommer sedan att användas för att undersöka hur olika åtgärder påverkar energianvändningen och inomhusklimatet.

2. Vilka installations- och byggnadstekniska åtgärder som kan förbättra inomhusklimatet, minska energianvändningen, och samtidigt vara ekonomiskt försvarbara undersöks. Detta sker genom litteraturstudier, inventering av byggnadernas utformning och egenskaper, och genom dialoger mellan forskare och fastighetsägaren och andra sakkunniga. För att jämföra och prioritera mellan olika åtgärder utförs simuleringar av energianvändning och inomhusklimat samt livscykelkostnadsberäkningar. Resultaten används sedan för att undersöka hur åtgärderna bedöms påverka bebyggelsens kulturhistoriska och arkitektoniska värden.

3. Hur olika aktörer och intressenter värderar 1970-talets kulturmiljöer generellt, och bedömer att Zonområdets kulturhistoriska och arkitektoniska värden påverkas specifikt av olika åtgärder undersöks. Detta sker genom intervjuer av aktörer som professionellt arbetar med planering och förvaltning av kulturmiljöer, såsom arkitekter och antikvarier. För att undersöka de boendes syn på sin boendemiljö och eventuella förändringar av den, bjuds boende i Zonområdet in till en fokusgrupp, vilken kompletteras med en enkätundersökning.

4. Slutligen modelleras olika scenarier, som bygger på identifierade åtgärder och tolkningar av hur de påverkar kulturvärdena, samt vilka resultat dessa får för energianvändningen och inomhusklimatet.

Projektet har påbörjats genom mätningar i de två valda byggnaderna. Besök på plats, liksom kontakter med de boende har – som så mycket annat under Corona-pandemin – fått senareläggas. Vi håller tummarna för att detta kan påbörjas under hösten 2021.

Vid tangentbordet:
Jennie Sjöholm, filosofie doktor i arkitektur och bebyggelseantikvarie, Luleå tekniska universitet