Hur värderas 70-talets bebyggelse?

Hur förändras synen på kulturmiljö över tid? Hur förhåller vi oss till det förflutna, och de avtryck det gör i vår tid? Vilka byggnader uppfattas som värdefulla? Vilka bevaras, och kanske rent av skyddas för sina kulturvärden? På vilket sätt påverkar värderingarna hanteringen av bebyggelsen?

Dessa kulturarvsprocesser har vi undersökt i Luleå. Undersökningen har skett inom ramen för SIRen (http://www.renoveringscentrum.lth.se/siren/) som är en nationell satsning på forskning om hållbar renovering. Satsningen har gjorts med tanke på det stora renoveringsbehov som finns inte minst inom det bostadsbestånd som byggdes under 1960- och 1970-talet, i det så kallade miljonprogrammet. Utmaningen är att renovera det hållbart – med hänsyn till såväl sociala som ekonomiska och miljömässiga aspekter.

Ser man till Luleå stads utveckling, så har staden expanderat kraftigt sedan slutet av 1800-talet när bebyggelsen var koncentrerad till stadshalvön. En stor del av bebyggelsen har byggts under 1960- och 1970-talet, däribland i stadsdelar som Mjölkudden, Örnäset, Bergnäset, Hertsön, Björkskatan och Porsön.

Bild 1

Gång- och cykelväg på Porsön. Foto: Jennie Sjöholm.

Undersökningen bygger på dokumentstudier, observationer, och intervjuer med handläggare och politiker inom Luleå kommun. Fokus har varit på två stadsdelar: centrumhalvön och Porsön, bland annat eftersom kommunen för närvarande arbetar med fördjupade översiktsplaner och utvecklingsplaner för dessa områden.

En liten del av Luleås bebyggelse har ett formellt skydd. Gammelstads kyrkstad är upptagen på UNESCO:s världsarvslista. Den är också en kulturmiljö av riksintresse, enligt Miljöbalken, tillsammans med Svartöstaden, Karlsvik, samt Gäddvik. I centrum skyddas bland annat Bergströmska gården, hamnkranen i Södra hamn, och Pontusbadet som byggnadsminne. Några byggnader, däribland Vetenskapens hus, tidigare posten, har skydd i detaljplan.

Bild 2

Kvarteret Hunden. Fritz Olsson husen, som revs efter stora protester från Luleborna. Foto: Jennie Sjöholm.

Bild 3

Kvarteret Hunden. Butiks-, kontors- och hotellbyggnad som ersatte den tidigare bebyggelsen (Fritz Olsson husen). Foto: Jennie Sjöholm.

Omkring 2006 kom bevarandefrågan upp till debatt i Luleå. En fastighetsägare ville riva större delen av kvarteret Hunden, som ligger längs med Storgatan, och ersätta det med byggnader med högre exploateringsgrad. Många Lulebor protesterade, byggnadens ansågs vara värdefull, och en lång process följde. Det slutade trots detta med att byggnaderna revs.

Luleå kommun har sedan dess arbetat mer aktivt med Luleås kulturmiljöer. En inventering av all bebyggelse på stadshalvön genomfördes 2015-2016. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader, kulturhistoriskt intressanta byggnader, samt värdefulla miljöer har identifierats.

Bild 4

Kvarteret Hägern på Varvet, som i kommunens inventering anges vara kulturhistoriskt intressanta byggnader, inom en värdefull miljö. Foto: Jennie Sjöholm.

Bild 5

Kvarteret Thule vid Södra Hamn, de s.k. Tutti-Frutti-husen, som i kommunens inventering anges vara kulturhistoriskt intressanta byggnader, inom en värdefull miljö. Foto: Jennie Sjöholm.

Stadsdelen Porsön, som byggdes på 1970-talet, är relativt oförändrad sedan den byggdes. Luleå tekniska universitets så kallade campusplan lyfter fram arkitekturen som ett av de starkaste kännetecknen för universitetsområdet. Bland annat framhålls samstämmigheten mellan det yttre och det inre, den tematiska färgsättningen, kvartersbildningen med Regnbågsallén som samlande mittstråk, och den gröna karaktären som utgör en kontrast till den omgivande naturmarken.

Bild 6

Luleå tekniska universitets campusområde på Porsön. Foto: Jennie Sjöholm.

Bild 7

Luleå tekniska universitets campusområde på Porsön. Foto: Jennie Sjöholm.

Porsökyrkan, som ligger i stadsdelens centrum tillsammans med skola, butiker och restauranger, hör till de moderna kyrkor som fått ett särskilt skydd.

Bild 8

Porsökyrkan i Porsö centrum. Foto: Jennie Sjöholm.

Undersökningen visar att Luleås bebyggelse allt mer betraktas och hanteras som kulturmiljö, även om få byggnader har ett reellt skydd. Det har skett en förändring de senaste 5–10 åren. Delvis beror detta på att när kulturmiljöer börjar uppmärksammas, det pratas mer om dem och fler reflekterar över dem, så uppfattas de också som allt mer värdefulla. Ju mer kunskap det finns om en miljö, desto mera värdefull ter den sig.

1970-talets bebyggelsemiljöer börjar uppfattas som kulturmiljö, i Luleå lyfter man fram bebyggelse som uppförts till och med 1980-talet. Det är dock inte självklart vilka värden dessa miljöer har, och hur man kan förhålla sig till det tidstypiska i dem. Den tidens stadsbyggnadsideal, med trafikseparering och hus i park, går stick i stäv med dagens stadsbyggnadsideal. Material som då användes uppskattas inte alltid idag. Dels för att de anses tekniskt undermåliga, men också av estetiska skäl. Det industrialiserade och produktionsanpassade byggandet som var kännetecknande för tiden har vi också idag, liksom faiblessen till moderna material. Hur detta förvaltas långsiktigt, och vilka avvägningar som görs ur ett hållbarhetsperspektiv, kommer att bli intressant att följa. I Luleå kommun har man kommit ett steg på vägen, genom att ha börjat prata om kulturmiljöer, och hur man ska förhålla sig till också yngre miljöer, som utgör en stor del av stadens byggnadsmassa.

Vid tangentbordet:
Jennie Sjöholm
Biträdande universitetslektor i Urban design & Kulturvård

55 år i Kirunas tjänst

När man i augusti 2004 gick ut med budskapet var det svårt att föreställa sig vad som nu är på gång. I över ett halvt sekel, sedan 1963, har byggnaden stått som en skyddande kropp mellan bolag och medborgare. Att byggnaden vann Kasper Sahlin-priset 1964 för ”Sveriges vackraste offentliga byggnad” är inte helt obegripligt. Varje detalj är synnerligen genomarbetad av arkitekten Artur von Schmalensee och Folke Sundberg, som arbetade med inredningen. Jag talar givetvis om Igloo, Kirunas gamla stadshus.

DCIM100GOPROGOPR1501.JPG

Kiruna stadshus, fotograferat från gamla brandstationen. © Norrbottens museum. Fotograf: Marcus Bengtsson. 2019-01-09.

Tidigare har Norrbottens museum genomfört en omfattande dokumentation av Kiruna stadshus. Dokumentationen har gjorts i klassiskt rapportformat såväl som en fotografisk dokumentation. Här är en länk till panoramafotograferingen.

Rapporterna är, på grund av sin storlek, enklast att läsa i fysiskt format. Dessa kan du hitta hos oss på Björkskatan, Höstvägen 7. På vår hemsida hittar du våra öppettider.

stadshuspanorama

En vy från 360-panoraman. Flera av stadshusets rum finns dokumenterade i panoramaformat. © LKAB & Norrbottens museum. Fotograf: Daryoush Tahmasebi.

För den som varit uppmärksam, och fysiskt närvarande i Kiruna, har det varit klart att Stadshuset inte stått tomt sedan det stängdes. Antikvarier, arkivarier, arkitekter, byggherrar, projektledare, konstnärer, filmproducenter och en hund är ett urval av de personligheter jag träffat och arbetat med i stadshuset sedan det stängdes.

Norrbottens museum är involverat i Kiruna stadshus på flera sätt; vi samlar in material till våra samlingar, vi dokumenterar rivningen av byggnaden och vi är med och producerar utställningar.

mde

En intressant möbel från stadshuset. Telefonbordet är förmodligen inte ett föremål som kommer att tillverkas igen. © Norrbottens museum. Fotograf: Matilda Eriksson. 2018.

I februari hålls vernissagen för Jenny Nordmarks utställning som fungerar som en fristående komplettering till den dokumentation som Norrbottens museum gjort. Hennes utställning fokuserar på de tillfälliga och senare tillkomna delarna av stadshuset. De gardiner som sattes upp, den kontorsinredning som kom in, är själva manifestationen av det liv som inrymt byggnaden. Utställningen innefattar bland annat ett helt unikt verk skapat av fem kvinnor från Kiruna, där svenskt och samiskt hantverk möts på ett spännande sätt.

Den 7 februari hålls vernissagen för utställningen i Kirunas nya stadshus, Kristallen. Två veckor senare, den 22 februari, kommer utställningen att ha flyttats till oss på Norrbottens museum i Luleå för att öppnas här. Sedan har utställningen öppet till den 24 mars.

utsikt, konstnärslägenhet

Smygtitt från Jenny Nordmarks utställning. © Jenny Nordmark. Fotograf: Jenny Nordmark.

Sakta löses stadshusets interiör och inredning upp och byggnadens delar får ta plats i andra delar av Kiruna och Norrbotten. Redan idag planeras byggnadsdetaljer att föras över till nybyggnationer, föremål tas tillvara och kommer att ingå i museisamlingar och privatpersoner har fått chansen att ta med sig föremål hem. Vid rivningen kommer tegelväggar varsamt plockas ned, konstverk bilas ned från väggar och räcken demonteras för att sedan hitta sin nya miljö.

mde

Björkrottingpaneler från kommunstyrelsens sal. Kanske kommer du att finna dessa på en plats i Norrbotten framöver? © Norrbottens museum. Fotograf: Matilda Eriksson. 2018.

Nu på måndag kommer stängslet upp, då har vi förberett vad som kan förberedas och avslutet på stadshuset blir verkligt. Då blir Stadshuset till slut en sista arbetsplats.

Vid tangentbordet,
Marcus Bengtsson