SLÖJD- OCH BYGGNADSVÅRDSTURNÉN

Vår slöjd- och byggnadsvårdsturné stannade upp i Gallejaur och Karungi i slutet av augusti i år. Ja precis, vi packade museibilen med äggoljetempera, textilfärgningskit, fönster och fönsterskrapor och gjorde en rundtur i Norrbotten. Vi har besökt verksamheter i länet med intresse för hantverk, slöjd och byggnadsvård. Med oss ut i länet har vi bjudit med både slöjdare och hantverkare och på plats har vi träffat trevliga människor, tagit del av intressanta platshistorier, byggnadstekniker och prövat på olika hantverk ihop. Trots pandemins utdragna begränsningar kunde vi tillslut slutföra turnéplanen.

Under fjolåret besökte vi Avan och Bälinge för att titta på olika typer av jordkällare uppförda med ett tidsspann på omkring 450 år. Valvade jordkällare av natursten från 1600-talet där det goda hantverksresultatet fortfarande gör sin verkan för att hålla stenarna på plats ovanför huvudet. Vi fick även se jordkällare från 1970-talet gjutna i betong väl fungerande för förvaring av ortens potatis, lingonsyltburkar och inläggningar. Med oss ut på jordkällarexkursionen hade vi bygghantverkare Kent Vesterlund som intygade att det sällan är försent för en restaurering om så behövs. Det mesta går att rusta upp.

Ekonomibyggnaden som jordkällaren från 1600-talet var belägen i. Utsikt över Lule älv.
Ett stenvalv som tros vara uppfört under 1600-talet.

KARUNGI. I år följdes vi till Karungi i Haparanda kommun, till den gamla jägmästargården kallad Sakarigården för att hantverka tillsammans. Längs med tomtgränsen rinner Torneälven förbi och bidrar minst sagt till skaparlust. Med var länets hemslöjdskonsulent Linnea Nilsson och konstpedagog Linda Ekersund. Vi dukade upp ett buffébord av hård- och mjuk slöjd. Folk från trakten liksom hemvändare för sommaren kom för att ta del av den gemensamma dagen. Vigert Haapasaari som är aktiv byggnadsvårdare och samordnare på platsen guidade och hade visning i den Stjernbergska villan.

Stjernbergska villan har en sidoentré med ett vågformat tak och utsikt över Torneälven.

NATURFÄRGNING. Under dagen kokade vi ett bad med gurkmeja och rödkål som besökarna fick testa på att textilfärga i. Linnea och Linda visade olika vikningstekniker med inspiration från den japanska infärgningstekniken Shibori för att göra snygga mönster.

Besökarna fick testa på den japanska textilfärgningstekniken Shibori.
Resultatet efter vikning och ett textilbad av gurkmeja.

INSEKTSHOTELL. Vi byggde också insektshotell till vilda insekter och bin och andra som kan tänkas vilja övervintra tryggt och med stil. Om du som läser också vill bygga ett hotell så skickar vi med några korta tips: de ska fyllas med ihåliga rör från naturen, hallonstjälkar, bamburör, kottar och liknande. Olika insekter gillar olika. Använd hålstorlekar mellan 3-13 mm stora i diameter och 50 mm djupa. De gillar att krypa in där det är mörkt, så låt hotellet ha en sluten baksida. Hotellen placeras där du vet att insekterna gärna rör sig eller bredvid en blomsteräng.

Under dagen målades insektshotellen i glada färger. Barn och vuxna fick måla sina hotellbyggen med äggoljetempera i olika kulörer. Hoppas att insekterna dras till färgglatt!
Hotellen ska fyllas med rör från naturen, hallonstjälkar, bamburör, kottar och liknande. Olika insekter gillar olika.
Öva att slå med hammare är bra träning.

GALLEJAUR. Sista stoppet för året gick till Gallejaur kultur- och naturreservat. Solen strålade och äppelkakan stod på fikabordet under gårdsbjörken när vi anlände till byn. Här är minst sagt tyst och rofyllt. Tyst från urbana läten och rikt på naturljud och sprakande från bagarstugan. Gallejaursbon Christer Lövgren gjorde sina dagliga sysslor innan besökarna anlände. Släppa ut fåren på sitt dagliga ängsbete hör till en av dessa.

Jordbruksbyggnaderna på gården i Gallejaur speglar en bruksplats som haft det relativt gott ställt. Kvalitetsvirke ska ha exporterats från fastigheten via älven till Skellefteå där Gallejaursstockarna blev till träråvaror av olika slag. Det medan flottningen fortsatt var igång. Gallejaur är idag ett reservat och några stockar flottas inte längre till kusten. De står tryggt kvar på skogsmarken bakom gårdshusen. Bakom de vältimrade bostadshusen och ekonomibyggnaderna. Ja till och med utedasset är timrat. De silvergrå och solbrända fasaderna går vackert hop med den bakomliggande barrskogen, sommarängarna och älven. Möjligt är att här hyra rum för den som verkligen vill stanna upp ett längre tag i idyllen.

Ägg, rå linolja, vatten och kromoxidgrönt pigment blir en slitstark färg att måla interiöra detaljer med.
Marcus Bengtsson demonstrerar fönsterrenoveringens grunder. Fåren betar på ängen bakom.

Vi ställer sedan i ordning våra stationer för slöjd- och byggnadsvårdsdagen. Insektshotellen som ska spikas samman och fyllas med lämpliga gräs och rör, en fönsterstation för att demonstrera fönsterrenovering, äggoljetempera och tovning för barnen. Vi hade förmånen att ha med oss hemslöjdaren Eva Öhrling som barnen fick tillverka charmiga ullmonster genom tovningsteknik med. Ljummet vatten, såpa och ull och varsamma handrörelser som efter en stund resulterar i de karaktärsfulla ullmonstren. Trots spåren av pandemin kommer besökare i alla åldersgrupper.

Tovning av ullmonster pågår!

Inför en naturvandring med Leif Björk samlas besökarna under gårdsbjörken, ”Gamm Bjärka”. Det finns knappt några bladverk kvar på trädet som ska ha stått där 150-200 år. Ett vårdträd som sägs ska skydda mot sjukdomar och sorger och fungera som ”garanti” för välfärd och lycka. Annars var träd på odlingsmarker inte att önska eftersom de tar kraften ur jorden, utom en enstaka björk som faktiskt skyddar gårdsbyggnaderna genom sina dränerande egenskaper. På ”Gamm Bjärka” i Gallejaur börjar snart de sista grenarna tappa sina löv. Att såga ned trädet i förtid skulle däremot vara direkt olämpligt. Ett vårdträd måste självdö tills den sista grönskan gått ur (sägs det). Sedan ska ett nytt vårdträd utses.

Gästerna spanar in gårdsträdet. Intill ser ni bagarstugan som var igång under dagen.
Systrarna tre som växte upp i Gallejaur i början på 1900-talet. Greta, Lisa och Ebba var också de sista som bodde på gården innan den kom att utses som ett kultur- och sedermera även ett naturreservat.

Det är något särskilt med att hantverka på platser med så rika kultur- och naturvärden. De är som gjorda för att skapa i. Det har ju folk gjort i alla tider vilket speglas i de byar och på de orter vi besökt under vår lilla turné. På byggnaderna, trasmattorna, trägolven, kanske även i ängsmarkerna. De är tillverkade av handen och visar spår efter kunskap, handkraft och skicklighet.

Jessica Lundmark, Norrbottens museum

Källor:

Tidskriften Gallejaur – Redskapens träd, 2019. Christer Lövgren.

Gallejaur.com AndersLarsagården – fyra generationer och en stiftelse

Glaciärarkeologi i Norrbotten

Måndagen den 23 augusti beger vi oss från Norrbottens museum av mot Abiskofjällen. Under två veckors tid ska vi leta efter fynd som smält fram ur glaciärerna och snöfläckarna här uppe. Det är första gången Norrbottens museum får möjligheten att bedriva denna typ av verksamhet.

Att få möjligheten att hitta välbevarat organiskt material i en arkeologisk kontext är väldigt fascinerande och många gånger en arkeologs dröm. Nog kommer vi alla ihåg vilken spridning nyheten om ”Ötzi – mannen i isen” fick när han påträffades i en smältande glaciär på gränsen mellan Italien och Österrike, hösten 1991. Det visade sig att Ötzi levt omkring 3400-3100 f. Kr.

Att påträffa mumifierade människor hör dock inte till vanligheterna och inget vi förväntar oss att påträffa under våra fältveckor. Men att få möjligheten att se en fullfjädrad pil som om den tillverkats igår, istället för att ”bara” hitta själva pilspetsen, som annars är det vanliga vid arkeologiska undersökningar där allt organiskt material sedan länge brutits ned och omvandlats till jord, är nog så fascinerande!

Bakgrund

Glaciärarkeologi är ett forskningsfält som i takt med klimatförändringarna blivit alltmer omfattande över hela världen. Det omfattar fynd av lämningar, artefakter och ekofakter som på grund av temperaturhöjningarna smälter fram ur is och snö i fjällen. I Norge har man till exempel bedrivit systematiska inventeringar av glaciärer och snöfläckar alltsedan 2006. Under inventeringarna här har man bland annat funnit pilar och skrämselpinnar (som kan knytas till vildrensjakt), klädesplagg, skodon, hästgödsel och hästskor. Fynden varierar i ålder, från stenålder till historisk tid och påträffas i bästa fall i väldigt bra skick tack vare att de legat inkapslade i snö och is under lång tid.

Forskningsprojekt

Under 2017-2019 genomförde Stockholms universitet tillsammans med Institutionen för Naturgeografi (och 2017 Ájtte Svenskt Fjäll- och Samemuseum i Jokkmokk) inventeringar av glaciärer och snöfläckar i Norrbottensfjällen. Inventeringsprojektet benämndes Glaciärarkeologi – en fotogrammetrisk studie av glaciärers dynamik och arkeologiska spår i Norrbottensfjällen. Projektet var ett pilotprojekt som finansierades av Göran Gustafssons stiftelse för natur och miljö i Lappland.

En av många vackra och intressanta arbetsplatser som mötte deltagarna i pilotprojektet 2017-2019. Foto: Markus Fjellström © Stockholms universitet.

Under projektet påträffades framför allt zoologiska fynd som ben, horn och smådjur samt modernt avfall. Många av fynden daterades med hjälp av ¹⁴C-metoden och det äldsta fyndet visade sig vara ett renhorn från förromersk järnålder (355-55 f. Kr).

Pilotprojektet gav mersmak och Stockholms universitet sökte och blev beviljade pengar för ett fyraårigt inventeringsprojekt av glaciärer och snöfläckar i svenska Sápmi (2021-2024). Till skillnad från pilotprojektet omfattar det fyraåriga projektet hela den svenska fjällkedjan och arbetet med inventeringarna kommer att göras i samarbete med Jamtli, Västerbottens museum, Norrbottens museum, Silvermuseet och Ájtte Svenskt Fjäll- och Samemuseum, se https://glaciararkeologisapmi.wordpress.com/

Förberedelser

I Norge har man inom arkeologin, som tidigare nämnts, bedrivit systematisk inventering av snöfläckar och glaciärer i 15 års tid. För oss på museet kändes det därför naturligt att få prata med de arkeologer som lett inventeringarna här för att få tips och råd om urval av områden och planering av vårt arbete.

Möte med norska glaciärarkeologer

Under våren fick vi därför möjlighet att möta Espen Finstad och Lars Pilø, arkeologer från Innlandet fylkeskommune, digitalt. De berättade att privatpersoner på tur i fjällen alltsedan 1920-talet lämnat in glaciärfynd (fynd framsmälta ur glaciärer och snölegor). När arkeologerna började sina inventeringar 2006 föll det sig därför naturligt att utgå från områden som hade många glaciärfynd.

Eftersom snölegorna och glaciärerna minskar i storlek med tiden (på grund av den globala uppvärmningen) återkommer man gärna till samma ställen, år efter år, och gör nya fynd hela tiden, se https://secretsoftheice.com/.

För att upptäcka nya potentiella områden har man använt sig av https://earth.google.com/ där man kan studera glaciärer och snöfläckar från alla möjliga vinklar. Efter att ha valt ut intressanta områden har man undersökt dessa IRL, då efter principen; kartlägga översiktligt och snabbt och därefter fortsätta till nästa intresseområde. Man har kallat inventeringstekniken för ”hit and run” – korta, snabba nedslag i potentiella områden för att se om det finns några fynd och för att bilda sig en uppfattning om man bör satsa på mer systematisk inventering i berörda områden framöver.

Inköp av utrustning

Inför inventeringsprojektet gäller det att vara väl förberedd, både fysiskt och genom adekvat utrustning. Därför har vi under våren tränat både kondition och styrka samt köpt in fjällutrustning av hög kvalitet.  I förrådet ligger således bland annat tält, stormkök, liggunderlag, sovsäckar, broddar, räddningslina, gpser och kameror som väntar på att få möta den norrbottniska fjällvärlden.

Genomgång av glaciärfynd

I de svenska fjällen har man framför allt gjort fynd av pilar (speciellt runt Abisko). Eftersom några av de pilar som hittats i de norrbottniska fjällen faktiskt finns förvarade i Norrbottens museums föremålssamling plockade Lars Backman (arkeolog och föremålsansvarig på museet) fram några fynd och gick igenom dessa med oss.

Lars visar olika typer av pilar och pilspetsar, daterade till järnålder/medeltid. Pilarna har påträffats i de norrbottniska fjällen. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum

Förväntade fynd

Under våra två veckor i fjällen förväntar vi oss att finna spår efter vildrensjakt, som tex slaktavfall och pilar. Under sommarmånaderna har renen, då som nu, sökt sig mot glaciärkanter och snöfläckar för att komma undan insekter. Detta kände jägarna till och kunde vänta in renen bakom byggda skyttevärn eller strategiska naturformationer. Vildrenen utrotades i Sverige omkring 1880 (https://artfakta.se/artbestamning/taxon/rangifer-tarandus-100120).

I Norge har man också funnit fynd som kan kopplas till färdsel (hästskor och hästgödsel). Detta förväntar vi oss inte i någon större grad under våra inventeringsveckor. Man kan säkert ha färdats uppe på högre höjder men den huvudsakliga färdseln och handelsvägarna torde ha gått genom dalgångarna där det var mer lättframkomligt.

Urval av inventeringsområden

Att välja ut områden som har potential för arkeologiska och zoologiska fynd var inte helt enkelt. Vi fick som tur var god hjälp från arkeolog och renskötare Tomas Kuhmunen, Gabna Sameby och Per Holmlund, glaciolog vid Institutionen för Naturgeografi, Stockholms universitet. Per har förklarat att man brukar skilja på varma och kalla glaciärer. Varma glaciärer har en kärna som är nollgradig och som rör mycket på sig. På så sätt har denna typ av glaciär malt sönder alla eventuella fynd och kan väljas bort från listan av intressanta inventeringsglaciärer.  Många glaciärer i den svenska fjällkedjan är just varma och därmed ointressanta ur ett arkeologiskt perspektiv. Det finns också kalla glaciärer i på det svenska fjället. De rör inte lika mycket på sig  och är på så sätt skonsammare mot fynd. Ett exempel på en sådan glaciär är Ekmanglaciären, nära Låktatjåkka. Det var också vid denna glaciär som man hittade renhornet från förromersk järnålder. Om allt går enligt planen kommer Ekmanglaciären återbesökas av oss i år.

För att områden ska vara intressanta ur ett inventeringsperspektiv spelar också terrängen roll. Är snöfläckarna eller glaciärerna lättillgängliga? Varken renar eller människor har riskerat livet för att ta sig till insektsfria platser. Terrängens beskaffenhet är svår att avgöra utifrån kartor men genom samtal med både Per och Tomas, som båda besökt stora delar av Abiskofjällen kunde vi utesluta områden som annars såg intressanta ut på kartan. Terrängen kunde till viss del också utläsas med hjälp av https://earth.google.com/. På denna sida kan man se terrängen från olika vinklar och perspektiv.

Platsnamn kan ge en indikation om vilka aktiviteter som försiggått i olika områden. Så har till exempel det nordsamiska ordet för vildren; moarhmmá gett oss en fingervisning om var i fjällen vildrenen hållit till. Åtminstone så länge som tamrensdrift funnits i området. Ett av våra inventeringsområden har vi valt ut tack vare platsnamn med vildren.

På Norrbottens museum har vi 2021 valt ut tre intressanta inventeringsområden i Abiskofjällen. I områdena tänkte vi göra snabba och översiktliga nedslag i för att kartlägga den arkeologiska potentialen. En del platser kommer vi att behöva åka med helikopter till (på grund av långa avstånd), andra kommer vi kunna gå till. 

Vi kommer givetvis att ge er uppdateringar om projektet på Kulturmiljöbloggen i höst! Så håll ögonen öppna!

Vid tangentbordet denna fredag,

Jannica Grimbe, arkeolog