Bland många ting små

Idag tänkte jag skriva lite grann om vad som sker i museets dolda värld, den del av museet som få människor (även en del museianställda) har någon djupare insikt i, vilket råkar vara samlingarnas dunkla värld. Samlingarna har under många år varit involverade i ett stort projekt som skett fortlöpande, fast kanske tämligen obemärkt utåt. Alla museets diverse föremålssamlingar, tiotusentals föremål, har flyttats från gamla förvaringslokaler i centrala Luleå till klimatanpassade magasin ute vid Björkskatan. Dessa samlingar, som utgör Norrbottens gemensamma kulturarv, förväntas kunna leva vidare i all evinnerlighet för framtida generationer att åtnjuta.

I dagens läge befinner sig detta stora flyttprojekt i sitt slutskede. I magasinen byggs nya hyllor varje dag, flyttkartonger och packlårar packas upp, museiföremål rengörs och inventeras för att sedan rullas ut på vagnar i magasinen där de till slut hittar sin plats bland alla hyllplan.

Många av dessa föremål har legat nerpackade i flera år. Vad som döljer sig i en låda kan vara något utav ett mysterium tills det att man öppnar den. Ofta blir man överraskad av den variation av föremål som dessa lådor dagligen bjuder på. Man skulle kunna säga att det är allt mellan himmel och jord som dyker upp, vilket nog går att illustrera bättre med ett par bilder än med väldigt många ord:

Många alldagliga föremål dyker upp, mycket från hemmet men också många arbetsrelaterade ting som brukats inom Norrbottens stora basnäringar i äldre dar, såsom skogsbruket och timmerflottningen. Men emellanåt stöter man även på lite mer unika eller udda föremål, som till exempel en tysk sågtandad bajonett från första världskriget eller ett hänglås från 1800-talet dekorerat med det Allseende ögat:

Bild1

Men det udda eller det unika är inte vad som gör ett föremål intressant, utan det är berättelserna som döljer sig bakom det materiella – de immateriella berättelser som vittnar om mänskliga livsöden eller historiska skeenden. Ibland när man undersöker ett föremåls proveniens i vår databas eller analoga liggare, stöter man på dessa berättelser. Jag vill med detta inlägg passa på att lyfta fram några av de som jag har stött på under arbetets gång, för att visa vilka berättelser som (bl.a.) utgör en del av Norrbottens kulturarv.

Familjen Isbergs ryggsäck

Vad som först ser ut att vara en sliten 80-åring från Kiruna visar sig vid närmare granskning vara en ryggsäck som använts av motståndsrörelsen i Nordnorge under andra världskriget. I Sverige etablerades av den norska regeringen (då belägen i London) tre stycken basstationer i norra Sverige; i Gällivare, i Kiruna och i Karesuando. I Kiruna kom familjen Isbergs hem att fungera som en samlingspunkt för den norska motståndsrörelsen och därifrån utgick diverse motståndsmän, kurirer, samt förnödenheter som vandrade över gränsen. Under krigstiden kom denna ryggsäck att bäras av en rad olika individer kopplade till motståndsrörelsen.

Kapten von Weissenbergs souvenirer

LRM_EXPORT_20180103_103116

Att samla på sig souvenirer när man är ute och reser, eller upplever saker, är något som många gör. Här har vi kapten von Weissenbergs souvenirsamling från Karelska näset i norra Finland, som består av sovjetiska stridsvagnsminor av typen TM-35. Daterade 1938 och 1941. Vem kapten von Weissenberg var kan jag inte riktigt svara på i dagsläget, men kanske var han en av många norrbottningar som reste som frivillig till Finland under ledorden “Finlands sak är vår” och därigenom kom att delta i Fortsättningskriget och de hårda striderna på näset. Kan tillägga att dessa minor turligt nog visade sig vara desarmerade.

Postbussen som sprängdes

LRM_EXPORT_20180102_114718

När man jobbar med att inventera föremålssamlingarna så stöter man emellanåt på föremål som vittnar om dramatiska skeenden. Till exempel denna medfarna nummerplåt från en tysk postbil som totalförstördes i de hårda striderna som rasade mellan Wehrmacht och Finska armén vid den finska landstigningen i Torneå, 1 oktober 1944, som också kom att bli starten på Lapplandskriget. Nummerplåten överlevde dock denna oerhört våldsamma händelse och kom till Sverige som en Haparandabos souvenir.

Två detaljer värda att notera är “WH” som står för Wehrmacht Heer samt den röda stämpeln som har Tredje rikets insignia.

Den dystra sparbössan

Vad som vid en första anblick kan tyckas vara en väldigt vackert ärgad gammal sparbössa visar sig vara ett ting som vittnar om en mycket dyster episod ur Norrbottens historia. Den här sparbössan har stått utanför porten till Sandträsk Sanatorium, en plats där drygt 26.000 norrbottningar har vistats men endast hälften har lämnat. Många har vi säkert släktingar som aldrig kom hem igen från Sandträsk.

Med dessa små mikroberättelser ur samlingarna ville jag visa hur de små tingen ibland kan ruva på väldigt stora berättelser, och att detta är vad vi jobbar med att ta tillvara på. Den gemensamma berättelsen om Norrbotten och dess folk.

Nils Emil Nilsson
Museiassistent, Bildarkiv och Samlingar

Norrbottens museum årskavalkad 2017

Det här blir tredje året i rad som jag får äran att skriva årets sista blogginlägg. Även i år tar jag hjälp av mina kollegor för sammanfatta det år som gått. Det känns som att 2017 har gått väldigt fort, men det är väl så att tiden går fortare ju äldre man blir? Tiden går även fort när man har mycket att göra, och mycket har vi gjort på museet i år! Då många av oss fortfarande har mycket att göra såhär vid slutet av året, kommer här bara några smakprov.

Som jag skrev i sammanfattningen av 2016 så fanns goda förutsättningar för ett bra 2017. I området Björkskatan, där museet har en del av sina lokaler, var det dock ganska stökigt under våren. Bilar utsattes för skadegörelse och fastigheten som inrymmer flera olika verksamheter förutom museets kontor och arkiv, har både bombhotats utsatts för brand. Detta har naturligtvis påverkat oss, men våra lokaler, föremål och arkivalier har klarat sig utan skador.

Mitt i tumulten med bombhot och bränder kom vår nya museichef Margaretha Lind på plats. Det känns bra att efter några år med tillförordnade chefer få en permanent och stabil ledning. Vi hälsar Margaretha varmt välkommen!

Inlandsisens hemlighet

Från pedagog Annika Josbrant på publika avdelningen kommer den första hälsningen som handlar om ”stenåldersteater”. Under våren hade Norrbottens museums pedagoger förmånen att samarbeta med Norrbottensmusiken. Uppgiften var att producera och turnera med teaterföreställningen Inlandsisens hemlighet i sju av Norrbottens kommuner. Pedagogerna Annika Josbrant och Viktoria Lestander samt arkeolog Olof Östlund skrev ett manus. Det utgick ifrån de senaste arkeologiska fynden, som visar att inlandsisen smält undan långt tidigare än vad man vetat. Tillsammans med musikerna Lars Paulin och Björn Sjöö skapades en spännande och intresseväckande musikteaterföreställning. Att på detta sätt göra samarbeten över institutionsgränserna är fantastiskt roligt och utvecklande. Vi ser även att vi når en gemensam publik på nya, spännande och unika sätt. Totalt har föreställningen setts av 900 barn och 70 vuxna i Luleå, Piteå, Älvsbyn, Boden, Gällivare, Kiruna och Arjeplog.

Foto på arkeolog och stenåldersmänniskor

Museipedagogerna Viktoria Lestander (närmast i bild) och Annika Josbrant samt musikerna Lars Paulin och Björn Sjöö i musikteatern Inlandsisens hemlighet. Foto: Marie Lundgren, Norrbottensmusiken.

Arbete med Vittangi skola

I samband med projektet Järn i norr och utgrävningen i Vivungi hade museets pedagoger till uppgift att informera och involvera skolan i närområdet, Vittangi skola. Den inledande informationen skedde under höstterminens allra första skoldag. För att verkligen fånga intresset hos de 60 mellan- och högstadieeleverna provade vi något nytt. Vi låtsades att det var en presskonferens, där vi berättade om utgrävningarna i Vivungi och om tidig järnframställning här i norr. Vi lät Viktoria, en av museets pedagoger, komma in i rollen som den fiktiva superkända youtubern Vicky the Tricky. Vicky the Tricky blev således den som ställde frågor till museipedagogen Annika. Med ett ungdomligt språk och inövade youtubeuttryck lockade vi till skratt och igenkänning, men vi fångade även elevernas intresse. De ville veta mer!

Under höstterminen har Annika därefter arbetat med lärarträffar på skolan i Vittangi och vid utgrävningen i Vivungi. Ett intensivt skolprogram utfördes även i klass tre på Vittangi skola. Under flera tillfällen hölls lektioner om järnåldern och om arkeologernas arbete. En höjdpunkt var när eleverna själva fick göra arkeologiska utgrävningar i klassrummet.

Foto på fiktiv arkeologisk undersökning. sand med gömda fynd i ett klassrum.

Elever i årskurs tre får prova på att vara arkeologer i klassrummet. I sanden finns gömda fynd som eleverna letar fram, lägger i fyndpåsar och sedan tolkar och skriver rapport på. Foto: Annika Josbrant, Norrbottens museum.

Under den kyligaste dagen i september tillbringade klassen hela skoldagen på utgrävningsområdet. Där fick de studera arkeologernas arbete, ställa frågor, leta efter fångstgropar, gå tipsrunda och leka sig varma. En toppendag tyckte alla!

Foto på arkeologisk undersökning, med skolbarn som lyssnar på en arkeolog

Arkeolog Daniel Sjödal visar järnframställningsugnen på utgrävningsplatsen i Vivungi. Klass tre från Vittangi skola lyssnar intresserat. Foto: Annika Josbrant, Norrbottens museum.

Vintagevisning

Publika avdelningen på museet kommer med en hälsning från Ida Renlund och Maj Englund. Den är från Fair Living-mässan i Kulturens Hus, där ett urval av Majs samling av vintagekläder visades upp. Mannekängerna var till största del personal från Norrbottens museum, men även deras barn och vänner deltog. Maj Englund var producent och initiativtagare till denna vintagevisning och avdelningschef för publika avdelningen, Sara Json Lindmark var konferencier.

Under Fair Living-mässan visades även delar av museets barnutställning ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten” i Kulturens Hus foajé. Det finns mer att läsa om den utställningen i ett tidigare inlägg här på bloggen. Länk till inlägget om Kan själv

Dokumentationer

Från fotograf Daryoush Tahmasebi kommer flera små notiser om olika dokumentations-uppdrag, med början vid stadsflytten i Kiruna. En Panoramakollektion med 49 vyer över stadshuset i Kiruna samt interiör och kontor, har sammanställts och levererats till LKAB. Enligt överenskommelse delas publiceringsrätten mellan Norrbottens museum och LKAB. Därför publicerade museet första versionen på 42 vyer och avvaktar med att publicera en uppdaterad version med 49 vyer.

Upplev stadshuset nästan på riktigt genom denna länk till Daryoushs panoramafotografi av Kiruna stadshus.

Mer om dokumentationerna i Kiruna finns att läsa i etnolog Sophie Nybloms inlägg här på bloggen.

Margareta Berglund: En donation till museets samlingar från Margareta Berglund har dokumenterats på plats i stillbilder och panoramavyer. Margareta kommer att intervjuas under år 2018 för att hon ska få berätta om utvalda donationsobjekt. Publicering av den visuella dokumentationen sker efter överenskommelse med Margareta Berglund.

Nederluleå kyrka: Fyra nya vyer har fotograferats efter att kyrkans rengöringsprojekt avslutades sommaren 2016. Edit och bearbetning pågår. Ytterligare ett fototillfälle har planerats i januari-februari 2018.

Foto av takmålningar i en kyrka

Takmålningar i koret på Nederluleå kyrka. Foto: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum.

Rikti Dokkas: Fotograf Daryoush Tahmasebi och etnolog Sophie Nyblom besökte i juli nybyggargården Rikti Dokkas i västra delen av Överkalix kommun. Torbjörn Riktig intervjuades, fotograferades och filmades när han berättar om sin barndom och sitt liv.

En man står i ett kök med järnspis

Torbjörn Riktig fotograferad på gården Rikti-Dokkas. Foto: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum.

Det blir inte alltid som man tänkt sig…

Min kollega Frida Palmbo bidrar med en arkeologisk räddningsundersökning som bjöd på en överraskning. En ganska stor sådan. Under hösten 2017 genomförde Norrbottens museum en arkeologisk räddningsundersökning av en boplats strax utanför Kalix. Boplatsen besöktes redan hösten 2016 i samband med våra första fältförsök med arkeologiska sökhundar. Mer om det finns att läsa i ett tidigare blogginlägg. Här är en länk till inlägget om sökhundar. Tyvärr visade det sig att boplatsen var sönderkörd av motorcross/enduro. Bland annat gick körspår rakt över en förmodad boplatsvall och boplatsmaterial, framförallt brända ben, låg utspritt i körspåren.

I år fick vi pengar av Länsstyrelsen i Norrbotten för att göra en räddningsundersökning av boplatsen. Under två veckor i höst grävde vi oss ner i den förmodade boplatsvallen samt i några härdar med brända ben, som också hittades inom boplatsen. I mitten av sista arbetsveckan insåg vi till vår milda förskräckelse att vi inte undersökte en boplatsvall. Det var istället en gigantisk kokgrop på ca 4 meter i diameter! Det blir som sagt inte alltid som man tänkt sig!

Foto med två arkeologer som undersöker en stor kokgrop

Arkeologerna Daniel Sjödahl och Frida Palmbo rensar fram kokgropens stenpackning medan regnet faller. Foto: Gunilla Lindbäck.

Därmed fick vi skynda på grävningen för att hinna klart i tid. Under en dags arbete lyfte vi upp drygt 2,1 ton sten från kokgropen, tillsammans med ett antal ton sand. Efter att ha ritat kokgropen i profil dagen därpå, var det bara att slänga tillbaka all sten och sand i gropen igen. Det behövdes inga extra träningspass de dagarna…

En arkeolog står i ett 1,5 meter djupt undersökningsschakt, invid en stor kokgrop

Arkeolog Daniel Sjödahl står på botten av det grävda schaktet som är ca 1,5 meter djupt. Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.

En arkeolog bredvid en stor hög med stenar som lyfts upp ur en undersökt kokgrop

Arkeolog Tone Hellsten bredvid drygt 2,1 kilo skörbränd sten som lyfts upp från kokgropen! Foto: Frida Palmbo, Norrbottens museum.

En spännande anläggning, vars analysresultat kommer en bit in på nästa år. Så vi har all anledning att återkomma!

Årsboken Norrbotten 2017

Nästan alla av museets avdelningar är involverade i arbetet med årsboken. Redaktionen och förlaget är knuten till Avdelning arkiv och bibliotek och de sköter kontakter med författare samt korrekturläser alla artiklar. Avdelning bildarkiv och samlingar tar fram föremål och foton som passar till artiklarna. Föremålen fotograferas och reproarbete med bilder utförs. Grafisk formgivning utförs även på denna avdelning. Finns inte gamla fotografier skannade sedan tidigare görs detta jobb på Avdelning regionkonst och registrering. Flera artiklar har skrivits av museets personal.

Norrbottens museums årsbok 2017

Norrbottens museums årsbok 2017. Grafisk form: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum.

Vi har som mål att årsboken ska komma ut innan jul, lagom till julmarknaden. Men, på grund av problem på tryckeriet har årsboken försenats. Vi hoppas på boksläpp i januari.

Nu finns det bara en sak att säga:

Gott nytt 2018

/ Åsa Lindgren