Rapport från Försvarsmuseum Boden

Om VR-satsning, museet som vardagsrum, ett år i riksförbundet Sveriges Museers styrelse och Covid-19.

Jag heter Ulf Renlund och har sedan 2015 varit museichef för lilla men stora Försvarsmuseet i Boden. Ett kommunalt museum som berättar om övre Norrlands försvarshistoria under 1900-talet men också om mycket annat, både smått och gott.

Bara några månader in i min nya tjänst började jag och mina tre kollegor diskutera hur vi skulle kunna vidareutveckla de stora utställningarna om byggandet av Bodens fästning, andra världskriget, Kalla kriget, lumpen och mönstring. Ganska snabbt kom vi in på ny teknik och märkte att det fanns en uppsjö av olika tekniska och digitala lösningar för nästan allt. Valet föll snart på virtual reality, VR, och vi började spåna om vad man skulle kunna uppleva. En atombombsexplosion? Sitta i en pansarvagn? Idéerna var högt flygande och roliga men kanske inte så realistiska och framför allt fanns det ingen koppling till kulturarvet. Men till slut så kläcktes idén om att synliggöra Ballonghallen.

Ballonghallen i Boden är en unik byggnad för Sverige. Det finns bara en kvar i landet och två totalt i Europa. Ballonghallen är en stor röd träbyggnad som användes under slutet av 1910-talet och in i 20-talet för att förvara spaningsballonger. Färdiguppblåsta jätteballonger redo att snabbt användas. Ballongerna hade en korg för besättning och var kopplade med vajer till en vinsch som släppte upp ballongerna önskad höjd, för att sen tas ned på marken igen. Spaningsballongerna användes under en relativt kort tid innan flyget tog över spaningsarbetet. Ballonghallen är idag ett byggnadsminne och finns strax utanför Boden.

VR-projektet började upphandlas under hösten 2016. Det vi sökte var en produkt som kunde levereras från ax till limpa, från research till installation. Eftersom vi har en liten personalstyrka var det viktigt att projektet skulle inbegripa alla delar utan att påverka löpande arbete allt för mycket.
När upphandlingen var klar årsskiftet 2016/2017 sjösattes projektet. Ett omfattande researcharbete startade där museets personal plockade fram så mycket information som det gick, delge kontakter och komma med feedback.

Vår VR-upplevelse invigdes sommaren 2017 och går på korthet ut på att följa med en ballongsoldat (ja, de hette faktiskt så) 400 meter upp i luften och vara med om en skjutövning för 100 år sedan. Sedan starten har nästa 2 000 personer upplevt vår VR-upplevelse och Riksantikvarieämbetet har lyft fram projektet som ett lyckat exempel på hur VR kan användas för att lyfta fram kulturhistorien.

vr-noclouds hemsida

Hösten 2019 vann Försvarsmuseum Boden ett hållbarhetspris av Bodens kommun. Det var frukten av ett idogt arbete med att jobba för ett hållbart samhälle. Med programmen ”Allmänningar” och ”Kafferep” vill vi göra museet till bodensarnas ”vardagsrum”, men det är också en demokratifråga och att utnyttja våra resurser på bästa sätt, både ekonomiskt och ur ett miljöperspektiv.

Försvarsmuseets ”Allmänningar” (Leksaks-, fritids och klädallmänning) kan beskrivas som brukarorienterad resursfördelning på lokal nivå. I dessa program sker ett utbyte av saker och kläder mellan besökarna utan inblandning av ekonomiska medel. Museet bidrar med att öppna upp sina lokaler, står för bord och kategorisering av det som lämnas in medan besökarna bidrar genom att fylla lokalerna med kulturellt innehåll.

Kafferep är ett reparationscafé där allmänheten kan mötas, hjälpas åt och få tips om att laga, hitta fel eller reparerar trasiga prylar. Det kan handla om allt från leksaker, hemelektronik till andra mer avancerade apparater. Kafferepen arrangeras på torsdagskvällar och har öppna teman, d.v.s. det är upp till deltagarna att avgöra vilka saker de vill ta med och försöka laga tillsammans. Under våren försöker vi dock ha ett kafferep med temat: Cykelreparation och service. Där tanken är att deltagare tillsammans kan fixa och förbereda sina cyklar inför den kommande sommarsäsongen.

Kafferep

I april 2019 blev jag invald i riksförbundet Sveriges museers styrelse som en av två representanter för de kommunala museerna i Sverige. Styrelsen består av åtta ledamöter med medlemmar från statliga, regionala, kommunala och övriga museer. I skrivande stund är jag också den nordligaste representanten, närmast kommer museichefen för Thielska galleriet på Djurgården i Stockholm.

Sveriges Museer tar tillvara och driver den svenska museisektorns gemensamma intressen och med drygt 225 medlemsmuseer representerar dessa stora delar av Museisverige. Samverkan och olika typer av samarbeten är en grundförutsättning för att museer ska vara relevanta aktörer som bidrar till ett hållbart samhälle. Riksförbundet arbetar för:

  • samverkan för strategiskt utvecklingsarbete, till exempel för att förtydliga museernas roll och funktion i relation till omvärlden, värde, programförklaring, vision och relevans
  • intersektoriell samverkan, inom till exempel kulturmiljövård, digitalisering, standarder, publik verksamhet, kommunikation & marknadsföring, ekonomi och personal
  • tvärsektoriell samverkan, med bland annat skolan, besöksnäringen och FoU-aktörer.

När jag blev tillfrågad att ställa upp för inval så var ett av lockbetena: ”Det är så många (styrelseledamöter) som sagt att det är det mest utvecklande de varit med om” och efter ett år så kan jag bara instämma. Det är otroligt lärorikt och utvecklande både för mig som person och som museiverksam, så jag säger bara får ni chansen så ta den oavsett vad det gäller för nätverk eller organisation inom musei- och kulturmiljösektorn!

I Sveriges museers styrelse planeras bland annat museernas Vårmöte som varje år lockar ca 400 museiarbetare från hela Sverige. Här får museisektorn sin chans att träffas, få ny kunskap och input för sitt arbete men också en unik chans att nätverka.

Sedan februari 2020 har Sveriges museer en ny generalsekreterare, Jeanette Gustafsdotter, som närmast kommer från sin tjänst som vd för branschorganisationen Tidningsutgivarna.

3

Idag är vi alla drabbade av corona-viruset på ett eller annat sätt. Det är tider med tragiska öden och tider då samhället och människan sätts på prov. Företag går i konkurs och människor blir arbetslösa. Olika arrangemang, konserter och föreläsningar ställs in. Kan vårt samhälle någonsin bli som förut?

Vår musei- och kulturbransch kanske inte har en samhällsviktig funktion, men jag tror däremot en livsviktig funktion. Museer vars budget till stor del består av besöksintäkter går på knäna, de museer som kan drar sitt strå till stacken och bidrar med bland annat skyddsutrustning… men framför allt så har det påbörjats en intensiv dokumentation av livet just nu över hela Sverige, hur har corona-viruset påverkat oss människor, från smått till stort.

Nyligen blev jag tillfrågad, som representant för ett mindre museum, att ingå i ett informationsforum för museibranschen tillsammans med Riksantikvarieämbetet. Forumet är till för att snabbt uppdatera varandra men också framföra önskemål om åtgärder för branschen.

Kontakta mig gärna om ni har frågor eller synpunkter till Sveriges museer.
Ta hand om varandra!

Vid tangenterna 20-04-20
Ulf Renlund, museichef Försvarsmuseum Boden

Andra chansen i Kiruna 2008 – Norrbottens museum var på plats

Nu är det Mellodags i Norrbotten igen! Den 15 februari går årets upplaga av Melodifestivalens deltävling tre av stapeln i Luleå. Det är inte första gången en deltävling anordnas i Norrbotten. År 2008 var Kiruna värd för evenemanget och Norrbottens museum var där för att dokumentera händelsen för framtiden. I detta blogginlägg kommer vi att vandra längst minnets stig tillbaka till år 2008 och när Mellon kom till Kiruna.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Kiruna i Mello-grönt! Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Mello – en av våra nya högtider?
Melodifestivalen, som anordnas av Sveriges Television, är ett av Sveriges mest sedda program. Sedan 1958 har Sveriges bidrag till Eurovision Song Contest valts ut genom en nationell final.

Sedan 2002 har Melodifestivalens deltävlingar genomförts på olika orter runt om i landet. Första gången norrbottningarna fick möjlighet att beskåda en av Melodifestivalens deltävlingar live var 2003, även den gången i Luleå. 2008 var det alltså Kirunas tur, och det året gav Nordiska museet länsmuseerna i respektive ”Mellostad” i uppdrag att dokumentera evenemangen som ett led i projektet ”Nya folkliga högtider”. Förändringarna i samhället går snabbt och vi anpassar oss till de nya förutsättningarna, vilket är intressant att dokumentera för förståelsen av den tid vi lever i.

I projektet undersöktes nya traditioners framväxt i Sverige. Kalle Anka på julafton, Vasaloppet, Nobelfesten och Melodifestivalen är TV-högtider som håller på att bli en del av vår nutidshistoria. Framväxten av ritualer kring dessa program undersöktes inom projektet. Alla dessa program har en stor tittarskara och intresset från publiken fortsätter år efter år, vilket tyder på att dessa ritualer har en social funktion och skapar en känsla av gemenskap.

Melodifestivalen kallas ibland hela Sveriges folkfest. Här är interaktionen mellan publik och media särskilt tydlig. Festivalen har drag av karneval och innehåller skämtsamma anspelningar på aktuella teman som nationell identitet och kön. Hur används programmen i kommunikationen mellan människor? Vilka attityder och livsstilar förmedlas genom festivalen? Framgångssagan från vanlig människa till idol ger möjlighet till identifikation. Det är inte en slump att prinsesskronan i regnbågens alla färger har blivit en symbol för hela festivalen. Utan tvekan har många av de populäraste melodierna blivit en del av den svenska musiktraditionen i både vardag och fest. ”Musiken går hem ute i stugorna”, som det brukar heta i kvällspressen.

Bakom kulisserna
Norrbottens museum skickade etnolog Eva Gradin och fotograf Daryoush Tahmasebi till Kiruna för att dokumentera Andra chansen. De hade fullständiga rättigheter att delta i alla delar under de fyra dagar som Andra chansen fanns i Kiruna. Det var hektiska dagar. Daryoush besökte och dokumenterade Kirunabor som såg festivalprogrammet på TV i hemmet. Det var emellanåt snärjigt värre att hinna besöka familjerna i deras hem under timmarna som direktsändningen pågick. Många vändor genom Kiruna blev det. Under tiden försökte Eva vara överallt där det hände något.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Ackrediteringsbricka. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Tills sin hjälp att bevaka allt som pågick hade museet också gymnasieelever från Hjalmar Lundbomsskolan. Eleverna dokumenterade olika aspekter av festivalarrangemanget och det som hände i Kiruna under evenemanget.

Bland annat undersöktes om och hur restaurang-, affärs och nattlivet förändrades under Melodifestivalen. Hur menyer, priser, öppettider och aktiviteter påverkades. De tittade även på scenutrustning, logistik och säkerhet kring evenemanget. Jämförelser och deltagandeobservationer gjordes kring exempelvis genrepet och direktsändningen. Artisternas kläder, make up och styling undersöktes – skulle Kiruna på något sätt inspirera artisternas framtoning och stil? Eleverna undersökte även hur tidningarna skrev om evenemanget, och även hur Kirunaborna upplevde det hela och deras tankar kring evenemanget och huruvida det lämnade avtryck på omgivningen.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Scenen tar form. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Matförsäljning. Suovas från Arjeplog. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Under sitt arbete fick eleverna komma in bakom kulisserna under evenemanget, och skrev om sina upplevelser.

”När man har tillträde till allt kan många få uppfattningen att man samtidigt får göra vad man vill, men detta stämmer inte på långa vägar. Det vanligaste exemplet är att många tror att de kan passa på att fråga artisterna om deras autografer när de väl är bakom kulisserna och kan kika in i deras loger. Detta får man naturligtvis inte göra. Man ska uppföra sig diskret, inte vara snäsig, och lyhörd. Allt för att gynna artisterna, som lätt kan bli störda under deras uppladdning och under tiden de gör sig i ordning för deras nummer. Backstage kan uttryckas som artisternas hem och ska behandlas med största försiktighet”

Eleverna fick också för museets räkning köpa och samla in minnessaker kopplade till melodifestivalsarrangemanget som sedan hamnade i museets samlingar. De fick också motivera vilka föremål de samlat in och hur de tänkt:

”Vi valde dessa saker eftersom de gick att köpa på platsen. Blinkgrejerna var självklara eftersom de alltid syns i publiken under direktsändningarna. Trots att ljudet inte var högt i byggnaden valde vi att köpa öronproppar, det finns folk som är känsliga. Ringen med kedja var den snyggaste souveniren, något som vi ångrar att vi inte inhandlade till oss själva. Geléringen var den konstigaste saken vi hittade, vi funderade och förstod inte riktigt vad den hade för funktion och koppling till melodifestivalen. Pinnen var den fulaste av alla souvenirer vi köpte, men den hade ett klart budskap med sin form och färg. Nyckelbandet var mest diskret som melodifestivalsskyltning, en klassiker. Tröjan är ännu en fin klassiker, vi kände oss tvungna att inhandla den. Vi valde en damtröja eftersom vi själva är utav det könet”.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Souvenirer som eleverna köpte in. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Många delaktiga i att skapa och forma melodifestivalen
– Journalisterna har en inbyggd roll i skapandet av evenemanget, menar Eva Gradin, men även publiken är medskapande. Inte bara i den TV-sända tävlingen, utan också under de två genrep, då publiken agerade precis som om det var på riktigt. Skillnaden är bara att omröstningsresultaten var fejkade. Inför den ”riktiga” sändningen måste publiken vara på plats en timme i förväg för uppvärmning. Babsan och festivalorkestern såg till att publiken hade kommit igång ordentligt och att stämningen var på topp innan programmet gick ut i våra TV-apparater.

– På plats ser man så mycket som inte sänds i TV, inte minst journalisterna roll i det hela, att bara fokusera på tävlingen och artisterna och fånga varje uns av konflikt, berättar Eva Gradin som hade väntat sig att någon från pressen skulle skriva om den speciella miljön där evenemanget genomfördes: En hangar med flygplan och annan häftig rekvisita, men inte ett ord om detta!

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Flyghangaren byggdes om till arena för Melodifestivalen. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Sponsorerna syntes på olika sätt i Kiruna. Två bensinstationer körde roterande discokulor och musik vid tankställena. Skivproducenten Bert Karlsson och ett bilföretag hade bjudit in artister och publik till isbanekörning. Men där blev det inget drag för det var bara Nordman och Carola som ställde upp och Kirunaborna lyste med sin frånvaro.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Bensinmack mellopyntad med discokula. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Artister och medverkande i arrangemanget fick uppleva Kiruna på olika sätt, bland annat åka hundspann, ovan nämnda iskörning och artister och press fick också lokala produkter, bland annat en väska innehållande kulspetspenna, ölflaskeöppnare, handgjord chokladpralin, renchips, och en röd liten plastkåsa med nyckelring, samt broschyrer och informationsmaterial. Samtliga produkter kom från lokala företag, föreningar och organisationer och var märkta med dessas logotyper och namn. Väskan med innehåll samlade Norrbottens museum in, och föremålen finns idag bevarade i museets samlingar.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Hundspannsparkering. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Hundspann. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Kirunaborna deltog aktivt
Jämförbart med andra orter fick Kiruna stort utrymme i TV-programmet i form av vackra Kirunavyer som visades mellan artistinslagen. På plats bjöd Kiruna kommun artisterna på välkomstmiddag och jojk av artisten Sofia Jannok i stadshuset, samt besök på ishotellet i Jukkasjärvi.

Lokala föreningar och företag var engagerade på olika sätt i evenemanget och autografjägarna stod som spön i backen vid entréerna och i P4-montern där radiokändisarna Carolina Norén och Annika Jankell skrev autografer för glatta livet. Det märktes att Melodifestivalen var i stan på ett helt annat sätt än när Luleå hade evenemanget för några är sedan menar Eva Gradin.

Det material som samlades in under dokumentationen berättar om Andra chansen i Kiruna år 2008 – om ett evenemang i Sverige, en folkfest, ett musikevenemang, om kändisarna som var där, och om Kirunaborna som också var det. Om händelser under festivalen, både bakom och framför kulisserna, och om Kiruna som det var just då. Det finns sparat i museets samlingar för framtiden. Ett stycke Norrbottnisk historia.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Konfetti som regnade vid Olas repetition av låten Love in stereo. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Renchips som delades ut till artisterna. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Anledningen till dokumentationen var att fånga framväxande nya traditioner. Hur tänker du? Vilka nya traditioner skapas idag?

Ett som är säkert är i alla fall att Melodifestivalen väcker stort intresse och fångar en stor publik. För många är det en högtidsstund. På 60 år har Melodifestivalen gått från stråkar och strama kostymer till en färgstark folkfest – och en kulturinstitution. Vare år bänkar sig fyrtio procent av Sveriges befolkning framför finalen. Publiksiffrorna, TV, radio, play och live sammanräknat, brukar ligga på mellan 3-4 miljoner personer. Deltävlingarna brukar ha något lägre siffror. Drygt 3 miljoner såg eller lyssnade på Andra chansen i Kiruna, de flesta hemma i TV-soffan.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Mellomys. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Dokumentationen med fotografier, insamlade föremål och gymnasieelevernas uppsatser finns sparade i Norrbottens museum samlingar och arkiv.

Källor:

  • Dokumentation, etnolog Eva Gradin, fotograf Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum, 2008.
  • Artikel skriven av Barbro Alatalo (redaktör, NLL) på Norrbottens läns landstings webbplats, 2008.
  • Radiointervju med Eva Gradin och Daryoush Tahmasebi, mars 2008, reporter är Maritha Mossberg, Sveriges Radio, P4 Norrbotten.
  • Skriftliga arbeten/dokumentationer av elever på Hjalmar Lundbohmskolan, Miljö- och samhällsplaneringsprogrammet åk 3 och Samhällsvetenskapliga programmet åk 3.
  • Melodifestivalen: från frack till folkfest, Hanna Fahl, 2018.

Vi som har sammanställt/skrivit det här inlägget är:
Daryoush Tahmasebi, Anna Lundgren och Anja Wrede