Aktuellt på Norrbottens museum

Nu är sportlovsveckan här med solsken, blå himmel, hög luft och minusgrader. Allt precis som det ska vara för en lyckad ledig vecka för skolbarnen. På museet pågår massor med aktiviteter både utom- och inomhus för barn hela sportlovsveckan. På Björkskatan föreläste Karin Tjernström, arkivarie i onsdagskväll om Kvinnorna på fröken Frimans tid och den 22 februari var det vernissage på museet på utställningen Verksamhet – Temporära tillägg och tillfälliga hantverk. Det är en konstnärlig dokumentation av Kiruna stadshus Igloo. På museet pågår också utställningen Vi är romer – möt människorna bakom myten till och med 9 juni. Privatpersoner liksom grupper är välkomna att boka en visning alternativt att ni bara tittar på den själva. Än är vi bara lite drygt två månader in i 2019, men verksamheten pågår för fullt och besökarna strömmar till både fysiskt och på nätet.

Norrbottens museum blev nominerat till Årets museum 2019 av allmänheten. Det är vi väldigt stola över! Inför urvalet fick vi frågor från juryn om museets verksamhet och att 2018 var ett fullmatat år med en rejäl ökning av besökare blev vi tydligt varse om. Antalet fysiska besök och möten med museet var 2018 73 636 personer, en ökning med cirka 11 000 personer jämfört med 2017. 2016 hade Norrbottens museum drygt 40 000 besökare.

Utöver de fysiska besöken tillkommer de virtuella på Facebook, hemsidan och Kulturmiljöbloggen. Där ser vi också en stadig ökning, inte minst på alla läsare av Kulturmiljöbloggen. Det är verkligen glädjande att se att så många fler får tar del av museets utbud.

Trots detta kom vi inte med bland de tre museer som gått vidare till utnämningen Årets museum 2019. Det är istället Härjedalens Fjällmuseum i Funäsdalen, Kvinnohistoriskt museum i Umeå och Skissernas museum i Lund som gått vidare och kan vinna utmärkelsen. Sveriges Museer och Svenska ICOM (International Council of Museums) står bakom det prestigefyllda priset som delas ut i samband med museernas vårmöte i Östersund i april.

På museet är vi igång med bygget av tre nya egenproducerade utställningar och de kommer att lanseras under året. Den utställning som ligger närmast är ett samarbete med Norrbottens Hemslöjdsförbund där vi kommer att visa en stor hemslöjdsdonation. Den lanseringen sker den 22 maj. På Arkeologidagen den 25 augusti kommer vi att släppa Årsboken, som kommer att vara fullmatad av artiklar om arkeologi. Under hösten lanseras också en arkeologisk utställning på Norrbottens museum, baserad på artiklarna från Årsboken. Nytt är också att vi kommer att ha klimatanpassade montrar som gör att vi kan visa känsligare föremål. Samma dag kommer dessutom ett försök med järnframställning att ske i Vivungi. Jannica Grimbe, antikvarie berättade om det i sin blogg den 8 februari i år. Slutligen så lanseras andra delen av basutställningen Under samma himmel i december. Den första delen var Födelse och denna utställning heter Mark och riktar sig till barn 6-10 år.

Hela 2019 är utnämnt till kulturarvsår i region Norrbotten. Visst har du sett att det finns en kulturarvskalender? Där kan man läsa om evenemang som sker i länet och den fylls på kontinuerligt. http://norrbottensmuseum.se/kulturarv2019.aspx

I måndags var jag i Bryssel och hade ett möte med Mikael Jansson, Managing Director och Julia Hanson, Adviser in European Affairs på North Swedens regionkontor. Så här beskriver de själva sitt uppdrag. North Sweden European Office är Norrbottens och Västerbottens direktlänk till EU. Målet med verksamheten är att skapa förutsättningar för regionens företag, akademi och offentlig verksamhet att agera framgångsrikt på EU-arenan. 

Bilg Mag blogg

Mikael Jansson, länsmuseichef Margaretha Lindh och Julia Hanson i Bryssel.

Jag fick möjlighet att berätta hur vi jobbar på Norrbottens museum externt och hur vi har organiserat oss internt och vi samtalade en hel del om Norrbottens kulturarv, vad vi gör under kulturarvsåret, vad begreppet kulturturism kan innebära för oss och om den kommande långtidsbudget som EU kommer att lägga fram. EU jobbar också för en integrerad politik för hela Arktis-området och Norrbotten hör dit.

När jag började jobba här i Norrbotten hade jag först svårt att förstå att jag jobbar i Arktis, men ju mer jag tränger in i begreppet och frågorna, ser jag att det är mycket som förenar länderna här uppe i norr. I januari skickade jag in en ansökan till Nordplus tillsammans med Färöarna, Island och Norge där vi vill vi samarbeta omkring den digitala utmaningen, lära av varandra och utbyta erfarenheter.

North Sweden ingår i många olika nätverk och arbetsgrupper, och att de vet mer om Norrbottens museum och vår verksamhet gör att de i sin tur kan berätta och sprida information om det arbete vi gör i de möten och sammanhang de befinner sig i.

I december 2018 fick museet ett 3- årigt Interregprojekt beviljat, ett samarbete med Finland. Projektets agronym VEKU VAKU står för Vesivoiman kulttuuriperintö Vattenkraftens kulturarv och handlar i korthet om att på olika sätt synliggöra kulturarvet runt Ule- och Lule älvdal. De kommuner som ligger utmed älvdalarna kommer också att ingå i projektsamarbetet. Just nu slipas det på samarbetsavtalet, men när det är klart så går projektet igång. Det är norra Österbottens förbund som är huvudprojektägare och för Region Norrbottens del är det Marcus Bengtsson, antikvarie på Norrbottens museum som är projektansvarig.

Jag har här valt att beskriva några händelser, projekt, möten och samarbeten för att ge en bild av vad som pågår på Norrbottens museum. MEN Norrbottens museum vore ingenting utan den kunniga och specialiserade personalstyrkan som gör att vi dagligen utvecklas i mötet med er besökare och samarbetspartners. Norrbottens museum är ett länsmuseum, det är invånarnas museum och det ska tydligt spegla länets kulturarv.

7 mars 2019
Margaretha Lindh
Länsmuseichef

Länsmejerskan Anna Gustafson (1860-1944)

”Du har väl hört talas om länsmejerskan”, sade arkivkollegan Staffan Johansson, när jag började min tjänst som arkivarie vid Norrbottens museum år 2006. ”Länsmejerskan?” ekade jag med frågetecken i blicken. Anna Gustafson var då ett okänt namn för mig, men det dröjde inte länge innan jag lärde mig att Norrbottens första och enda länsmejerska är en legendar i vår landsändes historia, och av goda skäl. Eva Gradin, museets mångåriga och otroligt kunniga etnolog kunde berätta mer. Hon hade skrivit en uppsats om Anna Gustafson en gång i tiden och samlat in flera av de färgrika berättelser om länsmejerskan som fortfarande levde kvar i folkminnet, trots att Anna Gustafson hade lämnat länet år 1929. Tänk att ha satt sådana avtryck i människors medvetande!

Länsmejerskan Anna Gustafson, fotograf Henny Tegström & Co år 1910

Länsmejerskan Anna Gustafson, fotograf Henny Tegström & Co, år 1910.

Men Anna Gustafsons spår finns egentligen överallt omkring mig. I arkivet, där Norrbottens Hushållningssällskaps handlingar står i rad efter rad av arkivboxar. Där finns allt det som länsmejerskan själv skrivit i tjänstens vägnar, om mjölk, ost och mejerier, om slöjd, kosthåll och trädgårdsodling, om de många och långa resorna, om studieresor för småbrukarkvinnor, dyrtidshushållning och mycket annat. I museets arkiv finns hon också, invald som den första kvinnan i museistyrelsen år 1915. Där var hon aktiv och kreativ, som med allt hon företog sig. I museets samlingar finns än idag flera föremål som inköpts av Anna Gustafson vid någon av hennes resor i länet. Tillsammans med den gode vännen David Törnqvist, museets förste intendent, spelade hon en central roll i skapandet av friluftsmuseet Hägnan och Norrbottens första folkdräkt, skapad 1912.

I kampen för kvinnans politiska rösträtt i Luleå finns Anna Gustafson, i landstingets skolköksstyrelse, i debatter om slöjdinnehållet för länets arbetsstugor – ja, jag måste gå så långt som att säga att hon är en av de personer i våra arkiv som framstår så tydligt att hon känns levande än idag. Mest känd är hon kanske som grundaren av Norrmejerier – det var nämligen länsmejerskan som fick till stånd den moderniseringsprocess av mjölknäringen som till sist ledde till deras existens: via utbildning av mejerskor, anläggande av andelsmejerier och till sist bildandet av Norrbottens Producentförening, föregångaren till dagens Norrmejerier.

Lanthushållningskurs i Glommersträsk, fotograf P A Lundberg, 1910-tal

Lanthushållningskurs i Glommersträsk, fotograf P A Lundberg, 1910-tal.

Svante Svensson har besökt Arkivcentrum Norrbotten i sitt arbete med att dokumentera Anna Gustafsons liv och den miljö som hon verkade i. Han har sökt bland alla de tusen spår som hans farmors syster lämnat efter sig i våra arkiv och samlingar, och dessutom gått igenom alla de papper hon själv bevarade i en kista på vinden i hemgården. Resultatet av hans år av arbete är boken ”Länsmejerskan – fröken Anna Gustafson”, en rikhaltig kunskapskälla att ösa ur för alla som vill veta mer. Råmanuset till boken lät han mig vänligt nog använda för att inkludera Anna Gustafson i Svenskt Kvinnobiografiskt Lexikon, där hon har en välförtjänt plats: https://skbl.se/sv/artikel/AnnaGustafson

I det här inlägget vill jag särskilt passa på att tacka Svante Svensson för att han valt att donera Anna Gustafsons privata handlingar till Norrbottens museum. I december 2018 flyttade nämligen Anna Gustafson norrut ännu en gång, från Mölnlycke i söder till Luleå i norr. Hennes personarkiv innehåller både bilder, trycksaker, räkenskaper, anteckningsböcker och dikter, korrespondens, manus till föredrag och mycket spännande minnesskildringar författade av Anna själv om hennes tid i Norrbotten. Det är ett fint och historiskt betydelsefullt material som belyser inte bara en viktig person, utan en viktig period i vårt läns historia. Det känns fint att hon nu får ”bo” bland alla de andra avtryck hon lämnat i våra samlingar, tillsammans med trogne vännen David Törnqvist, vars privatarkiv skänktes till museet för ett par år sedan. Anna Gustafsons arkiv har ännu inte förtecknats, men nu när jag går igenom materialet så kan jag inte motstå chansen att få visa några små smakprov. Men först överlåter jag ordet till Anna själv, som får berätta hur det hela startade år 1892:

”Den 27 oktober 1892 anlände jag med båt till Luleå; järnvägen hade icke då nått Norrbotten. Den 28 oktober anmälde jag mig hos Hushållningssällskapets sekreterare och begärde anvisning på var jag skulle börja mitt arbete samt på några riktlinjer för detsamma. Hushållningssällskapets ordförande var flyttad från Norrbotten och vice ordföranden var en läroverksadjunkt som hade föga intresse av landsbygden. Riktlinjer erhöll jag och dessa i fränaste ordalag och de lydde: ’Res hem igen. Ni skall icke tro att Ni kommer att kunna uträtta något här, där folket är mycket konservativt. Att få dem till att börja med något nytt, är som att köra huvudet i väggen. För övrigt har varken jag eller Hushållningssällskapets ordförande varit för att anställa eder. Det är Berggrens påhitt.’ Jag ansåg mig då skyldig att förklara, att hem reser jag icke!”

Norrbottens Hushållningssällskap, fotograf Henny Tegström år 1905

Norrbottens Hushållningssällskap, fotograf Henny Tegström år 1905. Anna Gustafson skymtar längst bak, till höger, ensam kvinna bland idel män.

Nej, hem reste hon sannerligen inte. Anna Gustafson blev istället känd som ”en av de duktigaste karlar vi har här i Norrbotten”. Hennes rättframma, orädda och humoristiska personlighet, tillsammans med gedigna kunskaper, stor energi och en osedvanlig praktisk begåvning gjorde henne snart till en nyckelfigur i Norrbottens modernisering. Hon var och förblev den enda kvinnan i Hushållningssällskapet under hela sin verksamma tid, och hade anställts då man ansåg att det krävdes en kvinna för att få bondhustrurna att lyssna. Men Anna Gustafson vände sig istället direkt till männen, för att visa hur hushållets smörpeng kunde bli en betydande inkomstkälla för jordbruket i stort. Genom utbildning, rationalisering och ny teknik kunde mjölk, smör och ost bli en industri att räkna med, menade hon, och generera betydligt mer pengar till bönderna.

Tre mejeriföreningar

Tre mejeriföreningar av de mer än trettio som Anna Gustafson bidrog till att starta i Norrbotten under sin tid som länsmejerska. Håkansö var nummer två i Norrbotten, år 1893.

Först skulle gubbarna övertalas. Anna Gustafson hade som få andra en förmåga att tala med bönder på bönders vis, och lyckades där andra innan henne gått bet. I ett brev från fd landshövding Karl Bergström den 2 juni år 1936 minns denne tillbaka med följande ord: ”Vi erinrade oss med stor glädje Viktor Bäckströms besök en qväll på Håkansö mejeri samt då Fröken Gustafsson visst vid Hvitå körde ut mötesordförande [Bergström själv] och Doktor Hellström från sammanträdet. De gingo lydigt, men lyssnade genom den dörr som ställdes på glänt.” Efter en stunds förläggningar hade länsmejerskan och bönderna tydligen nått samförstånd, och de höga herrarna kallades tillbaka in. Bergström avslutar brevet med ”Fröken Gustafssons mycket tillgivne gamle vän och tillika skrälle”. Tillsammans hade de rest otaliga mil tillsammans i tjänsten, bland annat under de svåra nödåren 1902-1903, och vänskapsbanden bestod livet ut.

Interiörbild, mejeri, troligtvis Håkansö

Interiörbild av mejeri, troligtvis Håkansö, fotograf okänd. I dörröppningen skymtar Anna Gustafson själv.

Anna Gustafsons insatser stannade inte vid bildandet av andelsföreningarna – hon såg också till att mejeriet kom igång på alla sätt – klev in som ordförande vid möten, hjälpte till att söka lån, såg till lokalfrågor, maskinutrustning och inte minst en mejerska för att sköta själva arbetet. Utbildade mejerskor var det ont om, och det behövde man snabbt råda bot på. I Björkfors startade en mejeriskola 1895, med Anna Gustafson som föreståndare och huvudlärare vid skolan.

Vy från Björkfors mejeriskola

Vy från Björkfors mejeriskola, fotograf okänd.

I Björkfors mötte hon David Törnqvist, som kom att bli hennes nära vän under åren framöver. David Törnqvist undervisade en tid vid Björkfors, men kom med tiden att flytta till Luleå där han blev museiföreningens sekreterare och förste intendent. Den poetiskt lagde Törnqvist var på många vis Anna Gustafsons motpol – grubblande där hon var munter, den veke drömmaren till hennes outtröttliga handlingskraft. Kärleken till hembygden förenade dem, och enligt släktingar till bägge fanns kärleken även dem emellan. I bägges privata handlingar finns spår som tyder på en stark ömhet: kärleksfulla dikter och brev, en vacker handskriven kopia av Davids första bok, dedikerad till Anna. Vid hans alltför tidiga bortgång avskrev hon utan tvekan den avsevärda summa pengar hon lånat honom under årens lopp. Det var egentligen aldrig frågan om lån, skriver Anna till släktingarna. Pengarna hade räddat honom undan svältdöden, och hon hade aldrig förväntat sig få dem tillbaka.

1895 års elever vid mejeriskolan i Björkfors

1895 års elever vid mejeriskolan i Björkfors, fotograf Erik Hultin. På baksidan av bilden finns elevernas namn skrivet i nästan oläslig blyerts. De var de första mejerskor som utbildades vid skolan.

Anna Gustafson och David Törnqvist gifte sig aldrig. Kanske var det pengaproblemen, kanske de långa resorna eller helt enkelt att hennes arbete var den större passionen. Deras gemensamma strävanden för hembygdsfrågorna har ändå skapat ett arv som på sätt och vis kan sägas vara deras kärleksbarn. Norrbottensdräkten 1912, och friluftsmuseet Hägnan, ursprungligen placerat på Gültzauudden. Det var Luleå stads jubileum 1921 som gav museiföreningen, via främst Anna Gustafson och David Törnqvist, chansen att genomdriva drömmen om ett friluftsmuseum i Skansens anda. Anna Gustafson lade ner ett enormt stort arbete i utställningsarbetet, med både mejeriavdelningen och en hemslöjdsutställning som blev omtalad som den finaste samling kvinnlig slöjd som skådats i Norrbotten. Hon fick Jubileumsutställningens silvermedalj för sina insatser och tog dessutom emot guldmedalj för medborgerlig förtjänst direkt av kung Gustav V vid utställningen.

Anna Gustafson och David Törnqvist

En gapskrattande Anna Gustafson och allvarsam David Törnqvist med flera, fotograf okänd.

Docka i Norrbottensdräkt, fotograf Svante Svensson

Docka i Norrbottensdräkt, fotograf Svante Svensson. Dockan har tillhört Anna Gustafson, men finns numera i Norrbottens museums samlingar, tillsammans med David Törnqvists matchande docka från samma tid. Anna och David var ledande figurer i den dräktkommitté som komponerade Norrbottensdräkten, presenterad vid en soaré i Luleå år 1912.

Mycket, mycket mer kan skrivas om Anna Gustafson, men det får bli i ett annat sammanhang. Med stor säkerhet kommer hon finnas med då museet öppnar en ny hemslöjdsutställning till sommaren 2019, liksom i utställningen Mark. Jag låter Anna själv avrunda, med de ord hon skrev då hon lämnade Norrbotten 1929:

”Då jag icke är i tillfälle att före min avresa från Norrbotten träffa mina i länet spridda vänner ber jag att genom pressen få framföra mitt hjärtevarma tack för den vänskap och förståelse jag fått mottaga under mina snart tillryggalagda 37 arbetsår. Jag kommer att bo på annan plats, men hemma är och förblir jag endast här. Edert tacksamt tillgivna Anna Gustafson.”

Jubileumsutställningen i Luleå 1921, fotograf Henny Tegström

Jubileumsutställningen i Luleå 1921, fotograf Henny Tegström. Anna Gustafson ansvarade för såväl hemslöjds- som mejeriavdelningen.

Hembygdsföreningens friluftsmuseum å Gultzauudden 1925

Plankarta över Hembygdsföreningens friluftsmuseum å Gültzauudden i Luleå år 1925.

Vid tangentbordet:
Karin Tjernström, arkivarie vid Norrbottens museum