Kulturarv, kunskap och upplevelser

Utvalda upplevelser från några år med Norrbottens museum

Här följer ett axplock av erfarenheter och reflektioner från några händelserika år vid landets nordligaste länsmuseum som jag har haft förmånen att tjänstgöra vid under åren 2006-2018. Urvalet är högst personligt och skildrar endast en liten del av länsmuseets vidsträckta verksamhet.

Sommaren 2006 anställdes jag som bibliotekarie för att verkställa Norrbottens museums projekt Lärande mötesplats. Min huvudsakliga arbetsuppgift var att organisera och flytta museets bibliotek, från museibyggnaden i centrala Luleå till länets arkivcentrum Norrbottens minne (som idag benämns Arkivcentrum Norrbotten). Flytten genomfördes delvis på grund av trångboddhet; alltsedan museibyggnaden invigdes 1936 inhystes biblioteket i en lokal som till en början var luftig och hade gott om plats för en växande samling.

Bibliotek med gott om utrymme och plats för sammanträden i Norrbottens museums byggnad 1936. Foto © Norrbottens museum.

När jag 70 år senare tog itu med biblioteket så hade samlingen vuxit sig alltför stor för utrymmet; hyllorna – som vid det laget stod trångt och sträckte sig från golv till tak – var överfulla, högar med böcker och tidskrifter täckte andra möbler i lokalen. Förutsättningarna för möjliga förbättringar var goda, det fanns ingen brist på arbetsuppgifter och jag var anställd för att bringa ordning. Projektets syfte var också att, med biblioteket och min yrkeskunnighet, komplettera det befintliga kunskapscentrum vid Norrbottens minne som omfattade en ansenlig mängd arkivmaterial och kunnig personal som arbetade med Norrbottens museums arkiv och Folkrörelsernas Arkiv i Norrbotten (som idag benämns Norrbottens Föreningsarkiv).

För att tillgängliggöra biblioteket till fullo för anställda och allmänhet krävdes idogt arbete med uppordning och registrering av materialet. Medan det stort sett hela tiden kunde nyttjas av museets medarbetare så ägnades några månader åt att iordningställa samlingen såpass att vi i januari 2008 kunde hålla en offentlig invigning av biblioteket på sin nya plats. De som deltog i invigningen minns förhoppningsvis en gemytlig och intressant tillställning, men många minns kanske snöovädret allra bäst. Det snöade nämligen enorma mängder den dagen, ett par besökare körde fast på väg till invigningen men lyckades ändå ta sig fram – med blombukett och varma lyckönskningar. Med tanke på vädret var det beundransvärt många som närvarade. På hemväg från jobbet tog det tid att gräva fram bilen, den syntes knappt under all snö men jag kunde identifiera “min” snöhög på parkeringen och tog mig så småningom hem, nöjd med dagen.

Invigning av biblioteket på Björksskatan

Invigningsceremoni med dåvarande divisionschef Majlis Granström och museichef Curt Persson i det nya biblioteket 24 januari 2008. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Framför allt var det spännande biblioteksuppdraget som lockade mig till Norrbottens museum, möjligheten att arbeta med ett regionalt specialbibliotek vars samling började byggas i slutet av 1800-talet, ett bibliotek med uppgift att samla, bevara och tillgängliggöra litteratur med anknytning till hela länet och museets omfattande uppdrag. Att dessutom få göra det tillsammans med andra kunskapsorienterade yrkesgrupper som arkivarier och antikvarier gjorde platsen ännu mer attraktiv för mig.

Det har varit en fröjd att arbeta med så många engagerade och kunniga människor, och därtill en boksamling som omfattar skrifter från sex sekler med böcker från 1500-talet till nutid. En av mina personliga favoriter är den äldsta skriften i samlingen, ett närapå komplett exemplar av Gustav Vasas bibel från 1541. Vasabibeln var den första översättningen av hela Bibeln till svenska, dessförinnan utgavs Nya testamentet på svenska redan 1526. Dessa publikationer hade avgörande betydelse för det svenska språkets utveckling med sin (relativt) enhetliga stavning, på den språkliga gränsen mellan fornsvenska och nysvenska.

Gustav Vasas bibel

Gustav Vasas bibel från 1541 förvaras i arkivet tillsammans med övriga äldre skrifter. Foto: Helena Karlström.

Att i tjänsten ha tillgång till fantastiskt material som Gustav Vasas bibel är ett sant privilegium. Det är dock värt att påpeka att det inte är nödvändigt att vara anställd för att kunna ta del av spännande litteratur och arkivhandlingar, det allra mesta är tillgängligt för alla intresserade. Allt material står inte på öppen hylla, arkivalier och äldre litteratur förvaras i arkivlokal och alla handlingar kan inte hanteras fritt, men det mesta kan studeras på plats eller ses i samband med guidad arkivvisning – exempelvis Vasabibeln.

Med åren har jag kommit att arbeta med fler delar av länsmuseets omfattande uppdrag. Mitt huvudsakliga område har varit arkiv och bibliotek men jag har, som medarbetare och chef,  varit inblandad i allehanda frågor, projekt och utmaningar genom åren. Gemensamt för allt arbete har varit ett fokus på förvaltning och förmedling av kulturarv, kunskap och upplevelser.

Under min tid i museivärlden har jag i större utsträckning än tidigare reflekterat över begrepp som kulturarv, något som är centralt inom kulturhistorisk verksamhet och numera i min egen tillvaro. Kulturarv berör oss alla oavsett om vi känner till termen eller dess innebörd – jag tänker inte ge mig in på någon definition i detta inlägg. En term som sannolikt fler har en åsikt om är förvaltning, näppeligen något allmänt inspirerande begrepp då det ofta förknippas med administration och myndigheter, och ibland anges som en motsats till utveckling, men själv har jag kommit att förknippa det med något värdefullt och rentav vackert! God förvaltning förutsätter aktiv handling; det är inte fråga om någon passiv förvaring utan fordrar kunskap och förmåga till förändring – exempelvis vid förvaltning av föremål, arkivalier och litteratur för att på bästa möjliga sätt bevara och tillgängliggöra dem. Jag har ingen egentlig ambition att övertala andra att dela min måhända personligt poetiska syn på begreppet förvaltning, men jag hävdar bestämt att det är motsatsen till att förslösa eller fördärva. Att förvalta är att ombesörja möjligheten för andra att ta del av arv, oavsett om det är kulturarv, kunskapsarv, monetära arv eller naturarv. Och det är vackert så.

Utställningen Hosta

Ingången till utställningen Hosta – en sjuk historia som invigdes hösten 2014. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

När jag anställdes vid Norrbottens museum hade jag förhoppning om ett intressant och utvecklande arbetsliv, men jag hade ingen som helst aning om att jag några år senare skulle komma att bli innehållsansvarig för museets egenproducerade utställning om tuberkulos: Hosta – en sjuk historia som invigdes i september 2014. Aldrig hade jag trott att jag någonsin skulle lära mig så mycket om en sjukdom som tbc, både historiskt och medicinskt, men arbetet vid länsmuseet gav mig möjlighet till det.

Ursprunget till utställningen var en arkivkväll om tuberkulos i september 2013 då vi uppmärksammade att Sandträsk sanatorium invigdes 100 år tidigare. Gensvaret på kvällens tema och innehåll tillsammans med besökarnas engagemang resulterade i beslut om att satsa på en större utställning om tbc, en av världens vanligaste infektionssjukdomar som i början av 1900-talet härjade som värst i Norrbotten. Arbetet med faktaunderlaget och innehållet var omfattande och involverade ett flertal medarbetare vid Norrbottens museum, medicinsk expertis och tekniska specialkunskaper. Det var en inspirerande och intensiv arbetsperiod för många inblandade och det var spännande att se slutresultatet. Allt blev inte som vi hade tänkt men huvuddragen fanns där, med ett historiskt perspektiv och ett samtida spår, med en blandning av personliga berättelser, fakta och föremål. Utställningen lockade många besökare, somliga med personliga erfarenheter av sjukdomen och andra som inte visste någonting om ämnet. Förhoppningsvis fick alla med sig någon form av kunskap och känsla för innehållet.

Från utställningen Hosta

I utställningen visades bland annat spottkoppar och andra föremål från Sandträsk sanatorium. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Kunskap och känsla, kulturarv och mångfald har präglat mina år med Norrbottens museum. Det har varit en lärorik och stimulerande period i mitt liv. Jag är tacksam för alla engagerade, kunniga och trevliga människor jag har träffat och arbetat med genom åren.

När jag nu övergår från en upplevelseförmedlande kunskapsorganisation till en annan, då jag återvänder till folkbiblioteksområdet, så gör jag det berikad med många lärdomar och mänskliga möten. Varmt tack till alla som har medverkat!

Helena Karlström

Europaåret för kulturarv

2018 är kulturarvsår i Europa och Norrbotten har utnämnt 2019 till ett regionalt kulturarvsår.
Europaåret för kulturarv

Det är ett mångfacetterat kulturarv vi har i Europa med gemensam historia och gemensamma värderingar. I hela Europa finns 453 registrerade världsarv varav 14 i Sverige och 3 av dem finns i Norrbotten. Gammelstads kyrkstad, Laponia samt Struves meridianbåge.

Gammelstads kyrkstad med kyrkan i bakgrunden. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Gammelstads kyrkstad med kyrkan i bakgrunden. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

En bra dag på jobbet! Undertecknad på utredningsuppdrag med Laponia i bakgrunden. Foto Ronny Smeds © Norrbottens museum.

En bra dag på jobbet! Arkeolog Lars Backman på utredningsuppdrag med Laponia i bakgrunden. Foto: Ronny Smeds © Norrbottens museum.

 

Struves meridianbåge, Jupukka, Pajala kommun © Frida Palmbo

Struves meridianbåge, Jupukka, Pajala kommun. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum.

Kulturarvet är viktigt. Det tillhör oss alla och det utgör kittet i vår tillvaro och bildar en brygga när vi tillsammans formar vår gemensamma framtid. Under hela 2018 uppmärksammas kulturarvet stort med en hel del evenemang att ta del av i Sverige och i hela Europa och nästa år ännu fler i Norrbotten.

En särskild uppmärksamhet riktas till 7-9 september då de europeiska kulturarvsdagarna infaller, i år med temat Dela kulturarvet. Kulturarvsdagarna har uppmärksammats i Sverige i 30 år.

Var finns kulturarvet? Ja, det är inte bara i de stora världsarven, utan det finns runt omkring oss i vardagen hela tiden och är av både materiellt och immateriellt värde. Det syns i maten vi äter, böcker vi läser, i filmer vi tittar på, i föremål, i konst och musik, i högtider vi firar, i berättelser vi för vidare till våra barn, i miljön vi rör oss i och i mycket mycket mer.

bok margareta

Fokus för kulturarvsåret är barn och unga. Det är de som ska tillvarata, vårda och utveckla kulturarvet för framtiden. På vårt ansvar ligger att lämna denna ”stafettpinne” vidare på ett klokt sätt och i ett gott skick. Vi behöver hela tiden söka vägar att involvera barn och ungdomar i det arbete vi gör, så att de på ett naturligt sätt får delta. Det kan till exempel handla om att baka bröd i en bagarstuga i Borgfors eller delta i en referensgrupp på Norrbottens museum när vi bygger den nya basutställningen Under samma himmel. Där har ungdomarnas röst varit jätteviktig för att höra vad de vill se, göra och uppleva. Jag vill påminna om att där vi har möjlighet att bjuda in barn och ungdomar för att höra hur de tänker; gör det!

Genom arkeologiska fynd lär vi oss ännu mer om våra förfäder och deras liv, och det ger oss perspektiv på nutiden och framtiden. Ett fantastiskt exempel på detta är de fynd som forskningsprojektet Järn i norr gjort i Vivungi, som visar att stål framställts via järn redan 500 år f Kr. Det ger oss ny kunskap som skriver om Norrbottens historia och därmed världshistorien och det händer här och just nu. Tänk att vi får vara en del av den nya kunskapen!
nsd.se/nyheter/nya-fynd-fran-norrbotten-forandrar-varldshistorien-nm4799044.aspx

Slagg Vivungi

Fynd av slagg vid järnframställningsplatsen i Vivungi.

Ett annat exempel är inköpet av den danska krönikan Gesta Danorum som Kungliga biblioteket (KB) gjorde för några dagar sedan. Krönikan trycktes första gången i Paris på 1500-talet, och finns redan på KB, men just detta exemplar innehåller handskrivna vittnesmål och marginalanteckningar över Stockholms blodbad år 1520. Kyrkomannen Olaus Magnus var själv ögonvittne till den fasansfulla händelsen. Hans eget vittnesmål gör den här boken helt unik och kastar nytt ljus över Sveriges historia. Priset för boken var 2,4 Mkr, men så finns det bara en.

Norrbottens museum jobbar med kulturarv hela tiden och därför vill vi nästa år bli ännu synligare för länets invånare. Vi har påbörjat en planering tillsammans med Maud Ån, projektledare för Norrbottens egen satsning på kulturarvsåret.

Har du idéer och tankar om vad du vill lyfta fram av Norrbottens kulturarv, eller hur kulturarvet möter framtiden, är du välkommen att mejla eller ringa mig eller någon av medarbetarna på Norrbottens museum.

Slutligen vill jag ta tillfället i akt och berätta att vi har en ny kulturplan för Region Norrbotten som gäller 2018 – 2021 där vi bland annat beskriver en mängd utvecklingsinsatser. norrbotten.se

Glad Påsk!

Bästa hälsningar
Margaretha Lindh
Länsmuseichef
margaretha.lindh@norrbotten.se
0920-2435 12