När Luleå fyllde 300 år – Jubileumsutställningen 1921

2021 fyller Corona ett år, men ingen här har väl glömt att Luleå också blir 400 år gammal. Runt omkring i kommunen försöker man hitta bra sätt – och självklart pandemisäkert – att fira staden ordentligt. Här, om ni vill följa med, kommer en påminnelse om hur det var för 100 år sedan, när Luleå var yngre och första världskriget nyligen tagit slut.
Det blir lätt att samla dokument och information när en jobbar på Norrbottens museum, vars arkiv är fyllt med dokument som målande berättar om den största händelsen som då ägde rum i Luleå. 1921 visades en Jubileumsutställning runt om i Luleå, en utställning som gav en omfattande bild av staden och dess industri, handel och kultur. På något vis kan den också anses som ett viktigt försök att skapa Luleås och, i stort, Norrbottens moderna identitet.

NSD, 2 juli 1921, Norrbottens museums tidningsarkiv.

Jubileumsutställningen öppnade den 2 juli 1921 och skulle från början hålla öppet till och med den 24 juli samma år.  Men succén blev så stor att den pågick hela månaden, med en stor karneval/ slutfest under den sista helgen. Evenemanget, som äntligen involverade samhället i sin helhet, utfördes på tre mötesplatser. På Gültzauudden byggdes ”flera paviljonger för flottnings-, skogs-, bergs- och sjöfartsutställningarna. Dessutom uppfördes en byggnad för biologiska museet, vilket förut varit inrymt i gamla landsstatshuset vid residenset” (Berättelse över…) och restaurangen vid båthamnen restaurerades. Norrbottens Hembygdsförening rekonstruerade det gamla rådhuset som brunnit ned 1887. Där rymdes Museiutställningen med arkeologisk-historisk inriktning.
På Läroverket och Västra Folkskolan satt kansliet. Här anordnades bland annat konst- och hantverksutställningar. I Hermelinsparken öppnades en liten restaurang med uteservering. Det tredje och sista stället var Norra Hamnplanen, en öppen yta som passade bra för en utställning. Där visades djur och även stora föremål och industrimaskiner.

Jubileumsutställningen år 1921, med anledning av 300-årsminnet av Luleå sads tillblivelse. Entrén till utställningsområdet på Gültzauudden. Fredsgatan i förgrunden. Foto: Henny Tegström, 1921, Luleå kommuns bildarkiv.
Från Jubileumsutställningen i Luleå 1921. Djurskydd. Källa: Norrbottens museums bildarkiv.
Biologiskt museum inrymt i Residensets södra flygelbyggnad. Flyttades 1921 till jubileumsutställningen på Gültzauudden. Foto: JG Lindgren, 1920, Luleå kommuns bildarkiv.

Eventets struktur var ganska hierarkisk och komplicerad då det innefattade ”en bestyrelse, ett arbetsutskott och ett kommissariat samt 10 gruppnämnder” (Berättelse över…) som tog ansvar för utställningarnas olika avdelningar. Mer precis, handlade avdelningarna om:
1) Jordbruk och Fiske
2) Kommunikationer och Tekniska Verk
3) Luleå Stads Historiska Utställning
4) Undervisningsväsendet
5) Skogs och Trähantering
6) Bergsbruk och Bergshantering
7) Sjöfart, Handel och Hantverk
8) Tryckalster och Social verksamhet
9) Sjukvård, Hygien och Social verksamhet
10) Hemslöjd, Förnföremål, Konst m.m.

Ansvariga för utställningarna var specialister och professionella som kunde stötta och planera flera omfattande visioner inom ’deras’ områden. Till exempel, övervakade fotograferna Borg Mesch och Henny Tegström fotografins utställning, medan länsmejerskan Anna Gustafsson var involverad i hemslöjds samt mejeris expo.
I Jubileumsutställningen uppvisades huvudsakligen flera aspekter av stadens ekonomiska samt kulturella liv. Den blev kortvarig men mötte dock sin publik genom att skildra Luleås mångfald och egenskaper. Staden presenterades också som en strategisk kärna vid kusten som även var knutpunkt för industri och ekonomi i Norrland.

Länets fotografer på Gültzauudden under jubileumsutställningen. Ur Luleå kommuns bildarkiv.
Karta över Luleå stad, 1921. Ur boken Katalog. Jubileumsutställningen i Luleå 1921. Tryckeriaktiebolaget Norrskenet, 1921.

Enligt kommissarien var anledningen till utställningen en sort revansch av Luleå och Norrbotten. Det var ett sätt att visa länet som oberoendet från Stockholm – tvärtom hade det sina egna resurser, sin egen identitet och sin egen röst. Resultatet av dessa resonemang blev då en berättelse för alla, där kultur, handel och ekonomi vävdes ihop med en modern hållning. Hur budskapet kommunicerades är också ett intressant perspektiv för att konstatera att Luleå ville vinna en plats på Sveriges moderna karta. Jubileumsutställningens kommunikation, som sköttes av kansliet och administrationen, skapade en sorts ’varumärke’ i form av stadens logga eller emblem. Det återkommer faktiskt på pappersbrev, som frimärke, mynt och i tidningarna, kataloger och andra typer av kommersiella eller andra publikationer.
På sidan om utställningen utvecklades också ett underhållningsprogram som riktade sig mot en bred publik. Från början var programmet än mer ambitiöst, men fick reduceras på grund av höga och ohållbara kostnader, som täckts mest tack vare privata donationer och generösa gåvor.   

Mynt till minne av Luleås 300-års jubileumsutställning.
Jubileumsutställningens säsongkort. Ur Norrbottens museums tidningsarkiv.

Man får också beakta att Luleås 300-års jubileumsutställning hände i en märklig och speciell kontext: mellan krisåren som följde första världskriget, kvinnors kamp för rösträtt och Norrbottens längtan efter dess identitet. Trots ekonomiska svårigheter kunde utställningens bestyrelse bygga upp ett komplext samt intressant arrangemang som blev en stor succé både för pressen och allmänheten.
Genom att bläddra i Jubileumsutställningskatalogen genomförs framför våra ögon en resa 100 år tillbaka i tiden. Vi åker bakåt tills Luleå var så annorlunda och samtidigt så igenkännlig. Förutom befolkningen så nämns sevärdheter som Luleå hamn, Gammelstad, stadens domkyrka, länsresidenset, stadshotellet och Riksbankshuset i katalogen. Dessa platser känner vi väl igen i nutiden.

”Sjö och stapelstaden Luleå, vars första privilegier äro utfärdade av Gustaf II Adolf och daterade Elfsnabben den 12 juli 1621, är residensort för Norrbotten (…) Efter den senaste förödande eldsvådan den 11 juni 1887 har stadens utseende mycket förändrats (…) Antalet invånare var vid senaste folkräkningen 10,545.
Stadens förnämsta näringskällor äro handel och sjöfart (…) Huvudsakliga utskeppningen utgöres av järnmalm, pappersmassa och trävaror (…).
Staden har ett sunt och fritt läge, och de hygieniska förhållandena äro numera i stort sett väl ordnade, sedan staden med stora kostnader anlade vatten- och avloppsledningar. (…) Stadens gator äro raka, men då gaturegleringen ännu ej kunnat helt genomföras, äro de ej utlagda till sin fulla bredd i den del av stadsplanen, som ej drabbades av 1887 års brand. I stadens centrum reser sig domkyrkan, vars kopparklädda spira är synlig på långt avstånd” (Katalog, s. 9-10).

/Silvia Colombo
Norrbottens museums bibliotekarie

Källor:
Katalog. Jubileumsutställningen i Luleå 1921, Tryckeriaktiebolaget Norrskenet, 1921.

Luleå stads 300-årsjubileum 1921: konstutställning, Stockholm 1921.

Berättelse över Jubileumsutställningen i Luleå 1921 utarbetad av Utställningskommissarie, 1925. Ur Norrbottens museums arkiv, vol. F10:8.

Norrbotten 1986. Museet 100 år, Norrbottens museum, Luleå 1986.

Arkivcentrum Norrbotten, Norrbottens museums arkiv, F10:1-8.

Lite om den arkeologiska samlingen

Tänkte skriva lite om vad vi har haft för oss i den arkeologiska samlingen under året. Tidigare hörde de arkeologiska samlingarna under avdelningen Bildarkiv och samlingar, men nu har avdelningen Kulturmiljö haft ansvar för denna del av museets samlingar i nästan två år. Det betyder att vi som tar in fynden från fält också tar hand om dem efter fältjobbet.

Det vi har lagt krut på är uppordning av olika slag. Som det tidigare skrivits om har vi jobbat på med det stora Nordarkeologi materialet, se exempelvis Nordarkeologi del 1 – Stenartefakter. Vi registrerar fynden i en databas och lägger upp dem i askar. Allt för att materialet ska bli sökbart och kunna användas för tex utställningar och forskning. Vi har också börjat ordna upp andra äldre material, främst från Arjeplog, däribland fynden från undersökningarna på Nåttiholmen, Sveggejaur.

Vårdlokalen. Här sker uppordningen och registreringen av fynden. Foto: Lars Backman, Norrbottens museum.

Ordningen i själva magasinet har också gjorts om. Numer är allt ordnat topografiskt. Det vill säga att alla fynd från en socken står på samma ställe i inventarienummerordning. Också det för att det ska vara lättare att hitta bland fynden. Det som ännu inte är uppordnat står också i den här ordningen, men för sig.

Hyllan med fynd från Arvidsjaur. Foto: Lars Backman, Norrbottens museum.

Vi fortsätter också att lägga metallfynd i ett speciellt skåp. Metaller behöver jämn och låg luftfuktighet för att klara sig bra och därför har vi börjat lägga in dom i ett specialbyggt skåp där vi kan kontrollera luftfuktigheten.

Klimatskåpet för metallfynd. Foto: Lars Backman, Norrbottens museum.

Vi har också börjat ett arbete med att göra i ordning ett avskilt ställe i magasinet till förvaring av de mänskliga kvarlevor som finns i de arkeologiska samlingarna.

Vad ska nu allt detta vara bra för kan man ju undra? Jo, i och med att materialet i magasinet blir lättare att hitta i blir det också tillgängligt. Det öppnar för möjligheter att ställa ut fler föremål. Både forskare, allmänheten och vi själva på museet kan använda fynden för att berätta om historien här uppe. Och allt eftersom vi hittar ny kunskap, kan vi går tillbaka till de gamla fynden och kanske tolka dem på nytt och få fram ny spännande kunskap.

Vid tangentbordet:
Lars Backman, arkeolog

Läs fler äldre blogginlägg om Nordarkeologi:
Nordarkeologi
Nordarkeologi återbesöks
Selholmen – en arkeologisk sensation?