God eftermiddag kära bloggläsare. Min kollega Olof påminner mig ständigt om att jag borde skriva nå’t på denna blogg ibland. Och det borde jag ju. Idéer är ingen brist men man ska ju göra det också…

– Skriv varför du blev arkeolog hojtar han på andra sidan den bokhylla vi har emellan oss.

– Men det bryr sig väl ingen i hojtar jag tillbaka.

– Jo, sånt gillar folk att läsa säger han.

Vad vet jag? Kanske det, avgör själva. Tanken slog ovanlig bra rot idag i alla fall. Har försökt uppfostra mitt GIS-program att göra sådana där tjusiga och pedagogiska kartor man ser i en del publikationer. Ingen brist på ambitioner här inte! Men det är lögn i h-e att få datorn att göra som jag vill. Antingen är jag helt kass eller så är datorn inte på humör. Så mina mycket tålmodiga kollegor ger mig ett handtag eller svär med mig och till sist blev det ungefär som det var tänkt.

Men varför sitter jag här och slåss med en dator? Det är faktiskt Hatte Furuhagens (radiopersonlighet på 60-talet, Mosebacke-monarki mm) fel. Jo, det är sant. I början av 70-talet när det bara fanns två tv-kanaler och inga datorer visades en tv-dokumentär film på barnvänlig tid. Den handlade om nå’n utgrävning i Egypten, minns inte riktig vad, och Hatte läste speaker-texten. Och jag blev helt fascinerad. Med sin lugna och små vitsiga stämma berättade han i säkert en timma om Faraoner, Pyramider och allt vad det var. Jag var fast! För att sen driva sista spiken i kistan tog min mor hem en utrangerad bok från ett Bibliotek i Skellefteå där hon jobbade då för tiden, ”Pussel med det förflutna”. Tecknade bilder på mumier och båtgravar övertygade mig. Arkeolog det skulle jag bli.

Och på den vägen är det! Så därför sitter jag här och meckar med en dator och längtar ut fält till nya spännande lämningar, myrar, mygg och kaffebrasor

Lars Backman vid Akkajaure. Den som kommer ihåg Nils Holgerssons resa genom Sverige, minns kanske också namnet på ledargåsen: Akka. ©Norrbottens museum. Foto Ronny Smeds

Vid pennan (önskar jag )

Backman