Karlsviks industriepok och barndomsminnen

Idag möttes vi av rubriken Nya stugor nära fornlämningar på framsidan av en av våra morgontidningar. Det är lämningarna efter Karlsviks industriepok som avses och artikeln väckte barndomsminnen hos mig. Jag har tillbringat min barndoms somrar i Gäddvik och många cykelturer hade Karlsvik som mål, där det på den tiden fanns en Konsumbutik och sedermera även camping. Där fanns möjlighet att köpa glass, och många av glassarna åts vid ruinerna efter järnverket, eller på väg ut på den udde där First camp nu vill bygga nya campingstugor.

Karlsviks industriepok började med att en ångsåg anlades 1871. I anslutning till sågen uppfördes arbetarbostäder och disponentvilla. Vid sekelskiftet 1900 började det gå sämre och sågen lades ner 1903. Några år såg det mörkt ut för sågverksarbetarna och det lilla samhället, men 1904 beslutades om uppförandet av Karlsviks järnverk. Produktionen byggde på att  med ny teknik förädla avfallsmalm från Malmfälten till tackjärn. Sågverksarbetarna blev järnverksarbetare och samhället byggdes ut när ytterligare anställda flyttade in. Karlsvik fick skola och startade konsumentförening. I det intilliggande samhället Karlshäll startades ett träsliperi 1912 och där uppfördes ytterligare bostadshus och ett Folkets hus.

Karlsviks skola. © Norrbottens museum, okänd fotograf

En ny skola byggdes mellan dessa samhällen 1913, då det fanns så många barn i området. Skolan är sedan ett antal år tillbaka ombyggd till bostäder, men när jag var barn stod den öde och var mycket spännande att smita in i – om man vågade. Riktigt kusliga var de sk Tyskmagasinen, vilka ursprungligen var massamagasin tillhörande sliperiet, men som nyttjades av tyskarna under andra världskriget. Där kunde man höra någon som ropade och jämrade sig… Duvor, visade det sig när man vågade sig in!

Karlsviks järnverk, banvallen med undertecknad sittande på resterna efter krosshuset. Privat bild.

Spännande var det också att gå runt och kika på tegelhögar och grunder efter byggnader och fundera på vad som stått på platsen för järnverket. Längs järnvägens banvall kunde man hitta stenar som glittrade och var så mycket tyngre än vanliga stenar. Det var naturligtvis järnmalm som spillts vid krosshuset där malmen bearbetades en första gång. Än mer spännande var det att hoppa ner i de hål som fanns i marken och krypa in i gångarna under det som varit ugnar där sligen (den krossade och malda malmen) pressades till briketter innan den gick till masugnarna. Idag är dessa hål naturligtvis igenbommade, så att äventyrliga barn inte ska komma till skada!

Karlsviks järnverk. Banvall och krosshus mitt i bilden. Där bakom anrikningsverk och brikettugnar, och längst bak masugnshuset med sin skorsten. Till vänster i bild är skorsten från ångpannan. Ställningen närmast till vänster är linbanan som transporterade kol från kolhuset till järnverket. © Norrbottens museum, okänd fotograf

På udden där First Camp nu vill bygga stugor kunde jag gå i timmar och titta på alla märkliga bitar av trä, slagg och järnrester vid den gamla kajen. Då brottet sedan länge är preskriberat kan erkännas att en och annan av de vackraste slaggbitarna följde med hem (till mammas förfäran då det fanns tillräckligt många ”fina” stenar därhemma…). Ja ja, en och annan träbit, väl slipad och konstfullt formad av sand, vatten och vind, från ångsågens spinkvedskaj råkade jag nog också få med mig… (spinkved = yttersta delarna som sågas bort av en stock så att den blir fyrkantig och kan sågas till plank).

Men, få se nu… är dessa lämningar verkligen fasta fornlämningar, som det står i tidningen? Vi testar med de tre kriterierna från mitt tidigare inlägg: Det är definitivt lämningar efter människor och de uppfyller även kriteriet varaktigt övergivet, då järnverket lades ner 1925 och revs strax därefter. Alltså kommer man knappast att komma tillbaka för att bedriva samma typ av verksamhet på platsen. Men det där med forna tider och äldre tiders bruk? Nä, det är inte så länge sedan verksamheten var igång här och man förädlar järnmalm på liknade sätt idag. Därmed klassas dessa lämningar som övriga kulturhistoriska lämningar.

Fornlämning eller ej, Karlsvik är väl värt ett besök. Samhället blomstrar än idag, men nu som bostadsområde där husen från industriepoken rustats upp och nya bostadshus byggts i samma stil.

Undertecknad denna fredag är
Åsa Lindgren

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s