Under 2014 har jag lagt ned en hel del arbetstid på att skriva ytterligare en artikel om Aareavaara-boplatserna och hur de passar in i det större pusslet som kan kallas Pionjärttiden, den tid som den stora inlandsisen smälte undan och nytt land frilades och de första människorna kom till de nya områdena

Jag har kämpat med texten en hel del eftersom den ska vara på engelska. Det känns litet märkligt eftersom jag anser mig vara ganska bra på engelska, men att läsa och förstå är inte samma sak som att skriva. Det ordförråd som jag trodde att jag hade kommer inte alltid ut när jag behöver det. Överlag kanske det är så, att vi tror at vi kan mer engelska än vad vi behärskar när vart och vartannat TV-program som sänds är engelskspråkigt (med svensk textning). Ett bra test på hur duktig du är på engelska kan vara att du till engelska översätter namnen på köksredskapen som du har i dina kökslådor. Ungefär lika bra har det fungerat för mig att översätta arkeologi-svenska till engelska.

Vad heter egentligen ”håleggad mejsel” på engelska? Ordet avser ett stenföremål som är format som ett håljärn. Stenföremålet anses ha använts för att holka ur trädstammar för att t.ex. skapa stockbåtar. Ett modernt håljärn av stål kallas för “gouged chisel”. Kan man då kalla ett stenföremål med samma funktion för “gouged stone chisel”? Om man söker efter ett sådant på google hittar man enbart skåljärn gjorda av stål. Inga håleggade mejslar. Det är inte lätt att hitta rätt ord på ett annat språk även om man tror att man behärskar det.

Håljärn eller skölp. Bild från Pixabay

Två håleggade mejslar, lösfynd från Norrbottens museums samlingar. Den till vänster är från Klöverträsk, Nederluleå socken (inlämnad år 1961(?), inv.nr 7296), den till höger kommer från mynningen av Liviöjoki nära byn Juhonpieti, Pajala socken (inlämnad år 1899, inv.nr 2720). ©Norrbottens museum. Foto Olof Östlund

I en annan intressant språksvårighet finns skiljelinjer inte bara mellan svenska och engelska,  utan också mellan meänkieli  och engelska, och dessutom skiljelinjer mellan olika dialekter av svenska. Ordet “berg” är en sådan språksvårighet som jag stött på när jag gjorde områdesbeskrivningen av området kring boplatserna. Jag har fått kommentarer om att berget Aareavaara (där efterledet ”vaara” betyder berg), på engelska inte kan kallas för ”mountain” eftersom det bara är 264 m högt. Övriga berg i området är mellan 250 och 300 m höga. Här i norra Sverige kallas de för berg (inte att jämföra med kullar som är mindre, och inte heller att jämföra med fjäll som är större). I delar av södra Sverige kallar man inte den här typen av formationer för berg, de kallas kullar, om jag förstått det hela rätt. Jag har emellertid svårt för att kalla berget Aareavaara för kulle eller “hill”, eftersom den och de andra ”vaara” i närområdet är uppbyggda av en kärna av urberg som täckts över av morän. På vissa av topparna kan man också se urberget längst upp. Dessutom är de ganska branta bitvis. Är jag Arkeologen som trodde att jag gick uppför ett Berg men kom nedför en Kulle…?

Plötsligt kändes det som att jag hamnat i en film när jag insåg konsekvenserna av eventuella ändringar från “Mt. Aareavaara” till “Aareavaara Hill”. Jag såg framför mig hur byborna i byn Aareavaara förolämpas av att arkeologen från Norrbottens museum kallar deras berg för en kulle och därför börjar bygga den högre med jordmassor som bärs upp till dess topp för att komma över den magiska 300 m gränsen. (Minns någon filmen The Englishman Who Went up a Hill but came down a Mountain…?).

Jag fick litet hjälp i min förvirring av en av mina engelskspråkiga kollegor inom arkeologibranschen (Lou Schmitt). Han kommenterade min förvirring på detta vis:

”I took a look in my Oxford Concise Dictionary* and they say that a mountain is “a large or high and steep hill” (p.774). Note here that a mountain is a ‘type’ of hill. However, in all cases steep sides are required In another passage they say that a mountain is:’a large natural elevation of the earth’s surface rising abruptly from the surrounding level.’ (same page).

* Eighth Edition, 1990.

Hope this helps. From an ethnographic point of view, mountain sounds correct.”

Ja, när man behöver hjälp är man glad att få den. Det är bra att ha ett stort kontaktnät i den här branschen.

Tor-Henrik Buljo sitter på ett ber…en kul… (ja vad sitter han på…?) och tittar ut över Randijaure under utredningen i Kallak. ©Norrbottens museum. Foto Frida Palmbo

Utsikt över Randijaure-och-Parkijaure ©Norrbottens museum. Foto Frida Palmbo.

När det gäller den här artikeln finns det dessutom människor inblandade i redaktionsarbetet som har till uppgift att korrigera de språkliga felen på inlämnade texter. Jag hoppas bara att byborna i Aareavaara förlåter mig om berget skulle förvandlas till en kulle i processen…

Vid tangentbordet idag, Olof Östlund