Äntligen hade måndagen den 27 maj kommit. Denna dag skulle det bära av till Norrbottens inland, närmare bestämt till Vivungi. Här skulle vi vara i några dagar för att samla in sjömalm och leta lera inför järnframställningsförsöket på arkeologidagen den 25 augusti. Inför uppdraget hade vi köpt in vadarbyxor, magneter, gasolbrännare och packat bilarna fulla med varma kläder, regnkläder, flytoveraller, spadar, jordsonder och provpåsar att förvara lerprover och malmprover i. Med på färden följde tre entusiastiska arkeologer från muséet; Carina Bennerhag, Lars Backman och undertecknad, samt en entusiastisk museifotograf; Daryoush Tahmasebi. Av kontakter med boende i Vivungi och Lainio hade vi fått bekräftat att isen från Vaihkojärvi skulle vara borta, tjälen skulle ha gått eller åtminstone vara på väg bort och de flesta småvägar skulle vara farbara. Allt var klart och förberett. Årets första fältarbete kunde börja.

Efter ett par timmar på resande fot var vi på plats. Först skulle vi träffa två fiskare som fått sjömalm i sina fiskenät i sjöarna Vaihkojärvi och Pasmajärvi.

Vaihkojärvi är den sjö som ligger intill blästbrukslämningen medan Pasmajärvi ligger en bit västerut från densamma.

På måndagskvällen anordnades ett möte med en av våra samarbetspartners; Vivungi Sportklubb. Mötet var väldigt givande och här diskuterades alltifrån var uppbyggnad av järnframställningsugnen skulle ske till vad som skulle serveras i form av dryck och mat i anslutning till själva försöket den 25 augusti. Under och efter mötet infann sig en positiv och ”no-problem”-mentalitet hos oss. Det kändes inte som om något var omöjligt när man hade människor runt sig som såg möjligheter och som var lika engagerade som vi!

Malmvaskning

Tisdagen var enligt planen den stora malmvaskningsdagen. Vi skulle göra något vi aldrig gjort förut; fiska upp sjömalm från sjöbotten. Var befann den sig? Nära strandkanten eller längre ut i sjön? Låg den ovanpå botten eller skulle man få gräva sig ner i dyn/sanden för att hitta den? Och framför allt; skulle vi kunna nå malmen med våra håvar, eller låg den på ett större djup?

Vi började leta i Vaihkojärvi, två av oss med vadarbyxor längs strandkanten utanför blästplatsen och en ifrån båten med Vivungibon Jan-Erik Lasu vid rodret.

Vi letade säkert i en timme innan vi fick napp! Och vi kunde snart konstatera att leta malm ovan vattenytan var som att leta efter en nål i en höstack, speciellt på större djup där sjöbotten var svår att se. Av järnframställningsforskare hade vi fått veta att sjömalmen bildades på 1-3 meters djup så vi visste att det skulle gå att finna malm en bit från land… men var skulle vi börja leta? Vaihkojärvi har en lång strandlinje och vi hade begränsat med tid.… Vi märkte att det var lönlöst att leta efter malm i dyig botten. Först när bottnen blev sandig och smågrusig stötte vi på malm. Som komplement till håvarna hade vi en stör som vi kunde känna av botten med. Vi kunde snart konstatera att malmen inte befann sig så nära strandkanten utan hellre påträffades längre ut från land så vaskningen utfördes med fördel från båt och inte i vadarbyxor. Glädjen var total när vi stötte på en fyndighet med penningmalm, bara ca 30 m från strandkanten och ca 100 m SÖ om blästbrukslämningen.

Nöjda med fyndigheten i Vaihkojärvi ville vi undersöka Pasmajärvi lite närmre. Dels visste vi att man fått upp malm i fiskenäten här vid notdragning. Dessutom berättades det på mötet med sportklubben att folk som badat i Pasmajärvi skurit sina fötter blodiga på sjömalm här(!) I denna sjö borde det med andra ord finnas rikligt med malm. Mycket riktigt fann vi en fyndighet även i denna sjö, ca 100 m från land. Fyndigheten uppfattades som större än i Vaihkojärvi. Däremot var det svårt att få upp några mängder med malm eftersom den satt rejält fast i botten. Daryoush sänkte ner en av våra kameror på ett stativ för filmning och vi fick då se att botten var full av ”malmkakor” fastnaglade i botten. Efter att ha skrapat sönder en håv i ivern att få upp malm insåg vi att man borde komma tillbaka i våtdräkt senare under sommaren, dyka ner till fyndigheten och med en hammare/mindre slägga slå sönder malmkakorna och ta upp dem i en båt.

Malmen som fiskats upp från båda sjöarna provrostades med hjälp av en gasolbrännare. Efter att malmbitarna svalnat blev större delen av dem magnetiska vilket utmärker järnhaltig malm. Därmed borde kvalitén för malmen i båda sjöarna vara tillräckligt god för ett järnframställningsförsök.

Lerprover

Onsdagen blev den stora lerutvinningsdagen. Ursprungligen hade vi planerat att ta prover på en karterad lertäkt ca 1 mil norr om blästbrukslämningen men… Det fanns bara ett men och det vara att man måste ta sig över Lainioälven för att kunna nå täkten med bil och färjan över älven var vid vårt besök inte sjösatt. Därför riktade vi in oss på att ta lerprover i närområdet till blästplatsen. Dels hade vi under mötet med sportklubben fått tips om platser i närområdet rika på lera och dels hade vi fått tips från keramikexperter att leta efter lera längs bäckskärningar. Carina och Daryoush gav sig iväg och samlade in inte mindre än 9 lerprover. Några av dessa togs längs bäcken Vivunkijoki som har sitt utflöde i Vaihkojärvi. Lerproverna ska framöver analyseras så snart har vi kanske svaret på om något av lerproverna överensstämmer med leran från blästbrukslämningen.

Den 25 augusti gäller det. Då framställer vi järn på autentiskt vis i Vivungi, på självaste arkeologidagen! Precis som man gjorde för drygt 2000 år sedan här. Hoppas ni kommer och upplever det tillsammans med oss! Information om plats och program för dagen kommer inom kort på Norrbotten museums hemsida. Väl mött!!

 

Vid tangentbordet… Jannica Grimbe