Åter till Hietaniemi, förhoppningar och tankar om framtiden

Hietaniemi är en unik kulturmiljö i Norrbotten. Tillsammans med Gamla Kyrkbyn i Piteå så är det den enda påvisade medeltida marknadsplatsen i vårt län. Det är också en av få platser där förkristna gravar från medeltid undersökts arkeologiskt. På platsen finns även spår av metallhantering och en försvarsanläggning. Det är därför Norrbottens museum nu återvänder till platsen för fortsatta arbeten.

De arkeologiska undersökningarna vid Hietaniemi som inleddes 1974 och avslutades sommaren 1980 kom att förändra Thomas Wallerströms liv och bidra till en än idag central forskargärning för vår förståelse av medeltiden i Norrbotten. De arkeologiska undersökningarna han ledde där kom att utgöra grunden till den doktorsavhandling han senare skrev med titeln ”Norrbotten, Sverige och medeltiden”.

Hans avhandling är fortfarande den enda som tar ett större grepp om den historiska utvecklingen under medeltid i det som idag är Norrbotten och ur ett vetenskapligt perspektiv är den oumbärlig för vidare forskning och kunskapsuppbyggnad om perioden.

Thomas Wallerström i samband med de första arkeologiska undersökningarna på Kyrkudden i Hietaniemi år 1974. Fotograf: Okänd. Norrbottens museum. CC-BY.

Därför var det extra roligt att Thomas hade möjlighet att följa med upp till Hietaniemi när Norrbottens museum lät utföra markradarundersökningar på udden, drygt 50 år efter att han själv inledde de första undersökningarna. Det var uppskattat av både mig, Bengt Westergaard och Pär Karlsson att få höra direkt från Thomas om hans minnen från undersökningarna och att få gå igenom området som skulle karteras med markradar med honom.

Från vänster i bild: Pär Karlsson, Thomas Wallerström och Bengt Westergaard. Fotograf: Nils Harnesk. 2026. Norrbottens museum. CC-BY.

Bengt och Pär är arkeologer vid de samarbetspartners som utförde själva undersökningarna. Bengt Westergaard vid Arkeologerna, en del av Statens historiska museer, och Pär vid Astacus, ett företag som har den typ av markradarutrustning som krävs för att täcka så pass stora ytor som denna gång. Totalt rörde det sig om lite drygt fyra hektar.

Arbetet på platsen utfördes under 8-10 maj i ett helt fantastiskt väder och på en otroligt vacker plats. Kyrkudden (Kirkkoniemi) vid Hietaniemi är en få rullstensåsar som sträcker sig ända ut i Torne älv, utsikten över älven är vacker, vid bra väder är sikten god och det är en naturformation som är lätt att känna igen och som bryter av i landskapet och den har alltid varit lättillgänglig för båttrafik.

Markradarundersökningarna genomfördes i strålande solsken med en spegelblank älv i bakgrunden. Kyrkudden i Hietaniemi är en fantastiskt vacker plats. Här Pär Karlsson med markradarutrustningen dragen bakom en fyrhjuling under intervju med journalisten Maria Heikka från Meänraatio, Sveriges Radio. Fotograf: Nils harnesk. 2026. Norrbottens museum. CC-BY.

Allt detta sammantaget gör att det inte är någon slump att Wallerström hittade det han hittade där, det är geografin och älvens betydelse som färdväg som gjort den till en naturlig mötesplats.

Vad visade markradarundersökningarna då?

Det skulle vara hur roligt som helst att kunna berätta det nu men vi har inget resultat ännu. Vi inväntar fortfarande analysen av den stora mängd data som markradarundersökningarna gett upphov till och vi kommer att kommunicera resultaten när vi är redo. Så vi väntar med lika stor spänning som er på vad som eventuellt kan dölja sig under marken i Hietaniemi.

Vad var det Norrbottens museum hittade vid Hietaniemi för mer än 50 år sedan?

De huslämningar som Thomas Wallerström undersökte på platsen tolkades som säsongsmässigt nyttjade och som verkstäder. Ingen av byggnaderna han undersökte verkar ha varit använd som bostad, förutom möjligen ett av husen, eller för den delen som fähus och han menar att platsen inte har varit särskilt gynnsam för en bofast befolkning, udden är utsatt för den kalla nordanvinden och flera av huslämningarna han hittade verkade ha tidvis ha utsatts för översvämningar på grund av deras närhet och låga nivå i förhållande till älven.

I övre vänstra hörnet ses Hietaniemi kyrka, den som förstördes i den tragiska branden 2023. Fotografiet är taget från öster och visar hur lågt beläget den ligger i relation till Torne älv. Fotograf: Thomas Wallerström. 1977. Norrbottens museum. CC-BY.

Wallerström menar att detta vittnar om att de som verkade där saknade lokalkännedom eller att det helt enkelt varit platsen som varit viktigare än olägenheten att den från och till översvämmades i samband med islossningar och vårflöden. En parallell finns i historien kring Särkilax kapell vid byn Kuivakangas i nuvarande Övertorneå kommun, Sveriges nordligaste medeltida kyrka. Den fördes bort av vårfloden 1617 för att den låga så nära strandkanten, läget hade valts för att underlätta för församlingsmedlemmarna att ta sig dit med båt.

Läget var viktigare än besväret med att älven från och till orsakade översvämningar. Och det verkar även vara det vi ser vid Hietaniemi. Platsens betydelse som en naturlig mötesplats, lätt att känna igen och förmedla till andra och enkel att ta sig till med båt var avgörande.

Likheter finns i Gamla Kyrkbyn i Piteå, en naturlig hamnplats, längst in i en havsvik där älven möter havet. Även där avgjorde platsens betydelse för kommunikationer, resande och handel lokaliseringen av marknadsplatsen. Och även i Gamla Kyrkbyn speglas samma bild att byggnaderna på platsen nyttjats säsongsmässigt och merparten av dem som verkstäder.

Det här var också något som Wallerström vävde in i sin avhandling. För han tittade så klart inte enbart på Kyrkudden vid Hietaniemi utan även resultaten från arkeologiska undersökningar vid Gamla Kyrkbyn men även från Laxholmen, ett medeltida laxfiske, vid Edefors och han studerade även det medeltida kyrkobyggandet liksom att han brukade för tiden relativt nya metoder, som vegetationshistorisk metodik och den då väldigt dyra kol-14-metoden. Han lät också genomföra omfattande osteologisk analys av det arkeologiska material från de olika platser han inkluderade i sin forskning.

Sammantaget ett för arkeologer idag välkänt arbetssätt men som inte var lika självklart då, för 52 år sedan. Målet var bland annat att försöka spåra den fasta bosättningens uppkomst, i Norrbotten.

Men Wallerström hittade inte bara hus. Han undersökte även ett gravfält på Kyrkudden, ett förkristet och medeltida gravfält. Även det unikt för Norrbotten. Han identifierade fyra typer av gravar, däribland timrade ”hus” som sedan täckts med en stenpackning och jord. Dateringarna är senmedeltida, 1300-1400-tal medan några sträcker sig in 1500-1600-tal.

För tre av de fyra gravtyperna, varianter av jordblandade rösena som täckt en begravning så gör Wallerström kopplingar till primärt sydvästra Finland. För den fjärde typen, en stenpackning anlagd ovanpå ett litet timrat hus, ett slags ”hus för de döda”, hittar han paralleller inom nuvarande ryskt område, östra Ladoga, Karelen och vid floden Vaga och Kolahalvön för att nämna några platser.

En av de gravar som undersöktes på Kyrkudden, en sorts jordblandad stensättning, lågt röse. Här har graven precis torvats och konstruktionen frilagts. Fotograf: Thomas Wallerström. 1977. Norrbottens museum. CC-BY.

Kol-14-dateringarna bör dock tas med en viss försiktighet sett till deras ålder och då både metod och potentiella felkällor utvecklats sedan dess. Men de kan å andra sidan verifieras av Wallerström med typologisk datering, det vill säga med hjälp av föremål.

Ett annat exempel på de undersökta gravarna. Här har stenpackningen avlägsnats och under det framträder de kraftig förmultnade träresterna från en timrad kammare, ett så kallat hus för de döda. Paralleller finns i nuvarande Ryssland. Fotograf: Thomas Wallerström.1974. Norrbottens museum. CC-BY.

För Wallerström råder det heller inga tvivel om att Hietaniemi är platsen för en medeltida marknadsplats. Han påvisar också att fast bosättning, det vill säga bofasta jordbrukare, etableras i Tornedalen 1000-1100-tal men att en äldre datering är möjlig vid framtida undersökningar. Han menar också att forskningen visar att jordbruksbebyggelsens ursprung i älvdalen har sitt ursprung i Tavastland och Övre Satakunta.

Vad händer nu?

Som jag skrev tidigare så väntar vi på analysen av den data som markradarundersökningarna gav upphov till. Baserat på det resultatet så kommer vi, Norrbottens museum, att diskutera vidare om hur framtida arkeologiska undersökningar skulle kunna läggas upp och inriktas.

För det är otvivelaktigt så att om vi får indikationer på bebyggelse, gravar eller andra anläggningar så behöver de följas upp med någon form av provundersökningar för att kunna avgöra om det rör sig om arkeologiska lämningar eller ej.

Thomas Wallerströms undersökning berörde därtill relativt små ytor och stora delar av området är inte undersökt och han lämnar också öppet för framtida undersökningar.

Vi får se vad framtiden bär med sig men det är alldeles uppenbart att Hietaniemi och Kyrkudden fortsatt bär på en stor kunskapspotential för att förstå den medeltida historien om vårt län.

Vid tangentbordet denna fredag, Nils Harnesk.

Lämna ett svar