Vårhälsningar från Friluftsmuseet Hägnan

På Hägnan strävar vi efter att på ett roligt och pedagogiskt sätt skildra livet på den norrbottniska landsbygden från slutet av 1700-talet till 1940-talet. Precis som livet förr tillbaka så är arbetet cykliskt. Påsken kom och gick med stormsteg och efter några intensiva dagar med bland annat brödbakning, pyssel och en färgsprakande påskkärringsparad så blickar vi nu framåt mot resten av våren och den kommande sommarsäsongen. Det är mycket som ska förberedas; gårdar och interiörer ska städas och ställas i ordning, föremål vårdas och placeras ut, kläder tvättas och hagarna göras redo för djuren. Arbetet med förberedelserna är både spännande och lärorikt. Att på nära håll få se hantverksskickligheten, uppfinningsrikedomen och mångfalden bland alla föremål är en förmån. Minst lika spännande är det även att försöka förstå hur tidigare generationer har tänkt. Ett arbete som ibland inte är helt lätt och kräver lite detektivarbete.

Klurigt objekt. Foto © Friluftsmuseet Hägnan.

Dokumentationen av föremålen är viktig för att vi bättre ska kunna förstå människors liv och arbete i äldre tider. Även om friluftsmuseets samling är en rekvisitasamling (som kan användas i verksamheten) så består den till största delen av kulturhistoriska originalföremål med stora kunskapsvärden som vi värnar mycket om. Som kunskapsinstitution och förvaltare av kulturarvet arbetar vi för att vara en plats där besökare ges möjlighet att komma nära historien, vi vill med andra ord vara ett levande ”förr i tiden”. En plats där historien kan upplevas med alla sinnen.

Städning i Storgården: Foto © Friluftsmuseet Hägnan.

Hägnan är en plats för både materiell och immateriell kulturhistoria, för handens kunskap, för berättande, musik, högtider och traditioner. Möten med människor från världens alla håll och kanter engagerar samtidigt som dagens aktuella frågor sätts i ett historiskt perspektiv. Under vintern har vi exempelvis haft besök av närmare tre tusen fransmän som har vandrat runt i snön mellan gårdarna och besökt Storgården. Det har lett till samtal som har gett upphov till både skratt, igenkänning och nya upptäckter. Det är dock bara en del av den pedagogiska verksamheten. Det är också viktigt för oss att vara en resurs för skolan. Med det i åtanke lanserade vi under våren ett nytt skolprogram ”1920 – Om barns rätt förr och nu­­­­­­­­­­­­­­­­­­­”. Som rubriken vittnar om ligger fokus på 1920-talet och barns rättigheter förr och nu. Eleverna får prova på hur det kunde vara att gå i skolan för hundra år sedan och reflektera över skillnaden mellan barns livsvillkor förr och idag. Vi pratar om Barnkonventionen, vad den är för något och vilka artiklar som inte följdes under en vanlig skoldag för hundra år sedan. Med Barnkonventionens rättigheter som konkreta byggklossar får eleverna sedan välja vilka rättigheter de vill ska gälla för framtidens barn. Målgruppen för programmet är klass 1–3 men vi hoppas kunna utveckla innehållet så att det på sikt även passar för en lite äldre målgrupp.

Skolprogram 1920-Om barns rätt förr och nu. Foto © Friluftsmuseet Hägnan.

Röster från deltagande elever och lärare:
Vad minns du mest från besöket på Hägnan?

”Hur det var i skolan förr i tiden, det var jobbigt.” (Elev)
”Minns griffeltavlorna och att man suddade med hartassar, det var lite läskigt.”
(Elev)

Vad tror du att du lärde dig av besöket?
”Idag är det förbjudet att slå barn men förr fick man det.” (Elev)

Vilket lärande anser du som lärare att dina elever fått med sig av att delta i skolprogrammet?
”Praktisk erfarenhet kring hur det var att leva för hundra år sedan. Konkret arbete som de minns och kan berätta mycket om i efterhand!” (Lärare).

Skolprogram 1920, gruppuppgift med klossar. Foto © Friluftsmuseet Hägnan.

Under årens lopp är det många som har vandrat över tunet, besökt våra fina byggnader och deltagit i olika aktiviteter och evenemang. En del kommer tillbaka om och om igen och ibland tar de barnen eller barnbarnen med sig, för att de ska få uppleva samma saker som de själva fick när de var små. Hägnan har på så vis blivit en samlingsplats för folk i alla åldrar och tillsammans bidrar vi till att levandegöra historien. Vi hoppas därför att även du vill känna historiens vingslag och besöker oss på Friluftsmuseet Hägnan i sommar!

Varma hälsningar från personalen på Hägnan i Gammelstad

Sommar på Hägnan. Foto © Friluftsmuseet Hägnan.

SLÖJD- OCH BYGGNADSVÅRDSTURNÉN

Vår slöjd- och byggnadsvårdsturné stannade upp i Gallejaur och Karungi i slutet av augusti i år. Ja precis, vi packade museibilen med äggoljetempera, textilfärgningskit, fönster och fönsterskrapor och gjorde en rundtur i Norrbotten. Vi har besökt verksamheter i länet med intresse för hantverk, slöjd och byggnadsvård. Med oss ut i länet har vi bjudit med både slöjdare och hantverkare och på plats har vi träffat trevliga människor, tagit del av intressanta platshistorier, byggnadstekniker och prövat på olika hantverk ihop. Trots pandemins utdragna begränsningar kunde vi tillslut slutföra turnéplanen.

Under fjolåret besökte vi Avan och Bälinge för att titta på olika typer av jordkällare uppförda med ett tidsspann på omkring 450 år. Valvade jordkällare av natursten från 1600-talet där det goda hantverksresultatet fortfarande gör sin verkan för att hålla stenarna på plats ovanför huvudet. Vi fick även se jordkällare från 1970-talet gjutna i betong väl fungerande för förvaring av ortens potatis, lingonsyltburkar och inläggningar. Med oss ut på jordkällarexkursionen hade vi bygghantverkare Kent Vesterlund som intygade att det sällan är försent för en restaurering om så behövs. Det mesta går att rusta upp.

Ekonomibyggnaden som jordkällaren från 1600-talet var belägen i. Utsikt över Lule älv.
Ett stenvalv som tros vara uppfört under 1600-talet.

KARUNGI. I år följdes vi till Karungi i Haparanda kommun, till den gamla jägmästargården kallad Sakarigården för att hantverka tillsammans. Längs med tomtgränsen rinner Torneälven förbi och bidrar minst sagt till skaparlust. Med var länets hemslöjdskonsulent Linnea Nilsson och konstpedagog Linda Ekersund. Vi dukade upp ett buffébord av hård- och mjuk slöjd. Folk från trakten liksom hemvändare för sommaren kom för att ta del av den gemensamma dagen. Vigert Haapasaari som är aktiv byggnadsvårdare och samordnare på platsen guidade och hade visning i den Stjernbergska villan.

Stjernbergska villan har en sidoentré med ett vågformat tak och utsikt över Torneälven.

NATURFÄRGNING. Under dagen kokade vi ett bad med gurkmeja och rödkål som besökarna fick testa på att textilfärga i. Linnea och Linda visade olika vikningstekniker med inspiration från den japanska infärgningstekniken Shibori för att göra snygga mönster.

Besökarna fick testa på den japanska textilfärgningstekniken Shibori.
Resultatet efter vikning och ett textilbad av gurkmeja.

INSEKTSHOTELL. Vi byggde också insektshotell till vilda insekter och bin och andra som kan tänkas vilja övervintra tryggt och med stil. Om du som läser också vill bygga ett hotell så skickar vi med några korta tips: de ska fyllas med ihåliga rör från naturen, hallonstjälkar, bamburör, kottar och liknande. Olika insekter gillar olika. Använd hålstorlekar mellan 3-13 mm stora i diameter och 50 mm djupa. De gillar att krypa in där det är mörkt, så låt hotellet ha en sluten baksida. Hotellen placeras där du vet att insekterna gärna rör sig eller bredvid en blomsteräng.

Under dagen målades insektshotellen i glada färger. Barn och vuxna fick måla sina hotellbyggen med äggoljetempera i olika kulörer. Hoppas att insekterna dras till färgglatt!
Hotellen ska fyllas med rör från naturen, hallonstjälkar, bamburör, kottar och liknande. Olika insekter gillar olika.
Öva att slå med hammare är bra träning.

GALLEJAUR. Sista stoppet för året gick till Gallejaur kultur- och naturreservat. Solen strålade och äppelkakan stod på fikabordet under gårdsbjörken när vi anlände till byn. Här är minst sagt tyst och rofyllt. Tyst från urbana läten och rikt på naturljud och sprakande från bagarstugan. Gallejaursbon Christer Lövgren gjorde sina dagliga sysslor innan besökarna anlände. Släppa ut fåren på sitt dagliga ängsbete hör till en av dessa.

Jordbruksbyggnaderna på gården i Gallejaur speglar en bruksplats som haft det relativt gott ställt. Kvalitetsvirke ska ha exporterats från fastigheten via älven till Skellefteå där Gallejaursstockarna blev till träråvaror av olika slag. Det medan flottningen fortsatt var igång. Gallejaur är idag ett reservat och några stockar flottas inte längre till kusten. De står tryggt kvar på skogsmarken bakom gårdshusen. Bakom de vältimrade bostadshusen och ekonomibyggnaderna. Ja till och med utedasset är timrat. De silvergrå och solbrända fasaderna går vackert hop med den bakomliggande barrskogen, sommarängarna och älven. Möjligt är att här hyra rum för den som verkligen vill stanna upp ett längre tag i idyllen.

Ägg, rå linolja, vatten och kromoxidgrönt pigment blir en slitstark färg att måla interiöra detaljer med.
Marcus Bengtsson demonstrerar fönsterrenoveringens grunder. Fåren betar på ängen bakom.

Vi ställer sedan i ordning våra stationer för slöjd- och byggnadsvårdsdagen. Insektshotellen som ska spikas samman och fyllas med lämpliga gräs och rör, en fönsterstation för att demonstrera fönsterrenovering, äggoljetempera och tovning för barnen. Vi hade förmånen att ha med oss hemslöjdaren Eva Öhrling som barnen fick tillverka charmiga ullmonster genom tovningsteknik med. Ljummet vatten, såpa och ull och varsamma handrörelser som efter en stund resulterar i de karaktärsfulla ullmonstren. Trots spåren av pandemin kommer besökare i alla åldersgrupper.

Tovning av ullmonster pågår!

Inför en naturvandring med Leif Björk samlas besökarna under gårdsbjörken, ”Gamm Bjärka”. Det finns knappt några bladverk kvar på trädet som ska ha stått där 150-200 år. Ett vårdträd som sägs ska skydda mot sjukdomar och sorger och fungera som ”garanti” för välfärd och lycka. Annars var träd på odlingsmarker inte att önska eftersom de tar kraften ur jorden, utom en enstaka björk som faktiskt skyddar gårdsbyggnaderna genom sina dränerande egenskaper. På “Gamm Bjärka” i Gallejaur börjar snart de sista grenarna tappa sina löv. Att såga ned trädet i förtid skulle däremot vara direkt olämpligt. Ett vårdträd måste självdö tills den sista grönskan gått ur (sägs det). Sedan ska ett nytt vårdträd utses.

Gästerna spanar in gårdsträdet. Intill ser ni bagarstugan som var igång under dagen.
Systrarna tre som växte upp i Gallejaur i början på 1900-talet. Greta, Lisa och Ebba var också de sista som bodde på gården innan den kom att utses som ett kultur- och sedermera även ett naturreservat.

Det är något särskilt med att hantverka på platser med så rika kultur- och naturvärden. De är som gjorda för att skapa i. Det har ju folk gjort i alla tider vilket speglas i de byar och på de orter vi besökt under vår lilla turné. På byggnaderna, trasmattorna, trägolven, kanske även i ängsmarkerna. De är tillverkade av handen och visar spår efter kunskap, handkraft och skicklighet.

Jessica Lundmark, Norrbottens museum

Källor:

Tidskriften Gallejaur – Redskapens träd, 2019. Christer Lövgren.

Gallejaur.com AndersLarsagården – fyra generationer och en stiftelse