Åt de minsta – inget annat än det bästa! – Kulturupplevelser för Norrbottens yngsta

Kan_själv_fotoDT_2015_079__0007_fri

Thor kan själv! Foto: Daryoush Tahmasebi

Rubriken för detta blogginlägg: ”Åt de minsta- inget annat än det bästa” har varit ledorden för Norrbottens museums aktuella vandringsutställning ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten” med barn 0-2 år som huvudsakliga målgrupp. Jag som skriver detta heter Ida Renlund och har fått förmånen att projektleda denna satsning inom mitt arbete som museipedagog på Norrbottens museum. Utställningen har sedan drygt ett år tillbaka varit ute på en länsturné, eller rättare sagt, ett segertåg, genom Norrbotten, mer om detta strax, men först vill jag berätta hur det hela började.

Bakgrund i Västra Götalandsregionen
Allt startade hösten 2013 då jag och två kollegor från Norrbottens museum inspirerades
av Västarvet, förvaltning för natur- och kulturarv inom Västra Götalandsregionen, som i sitt utställningsarbete tagit fram en arbetsmetod och ett förhållningssätt med delaktighet och inflytande i fokus och våra allra yngsta medborgare, barn 0-2 år som målgrupp. Barnkonventionens fyra grundprinciper utgjorde metodens hörnstenar:
● Barnets rätt att inte diskrimineras. ● Barnets bästa i främsta rummet.
● Barnets rätt till liv och utveckling. ● Barnets rätt att komma till talas och respekteras.

De kallade metoden för ”Kan själv!”. Vi visste direkt att vi ville göra någonting liknande. Vi ville använda våra olika kulturer i Norrbotten som tema, det hade vi klart för oss. Vi ville arbeta för, men framförallt med och av barn i åldrarna 0-2, även det visste vi också. Vad vi inte visste var hur vi skulle gå tillväga. Frågan vi ställde oss var: Hur gör vi en bra utställningsupplevelse för de allra yngsta?

KAN SJÄLV

Det taktila skåpet i lucksängen. Foto: Daryoush Tahmasebi

KAN SJÄLV

En mobil med prismor och renklövar. Foto: Daryoush Tahmasebi

Förstudie med barnen i fokus
För att få de bästa svaren på vår fråga måste vi gå till barnen själva tänkte vi. Därför började vi arbetsprocessen med att genomföra en förstudie våren 2014, där vi besökte två förskolor i Norrbotten för att få svar på frågor som: Hur förhåller sig barnen till olika föremål vad gäller material, färg, mönster, form, tyngd, struktur? Hur samspelar de med varandra och med de vuxna? Hur rör de sig i rummet?

KAN SJÄLV

Den romska vagnen. Foto: Daryoush Tahmasebi

KAN SJÄLV

Den samiska kåtan med barnröster på samiska, meänkieli, finska och svenska. Foto: Daryoush Tahmasebi

Tillsammans med Norrbottens museums föremålsantikvarie valde vi ut olika typer av föremål från samlingarna som hade koppling till våra olika kulturer i Norrbotten; samisk, tornedalsk, svensk och romsk. Vi införskaffade sedan liknande rekvisitaföremål. Vi besökte varje förskola vid flera tillfällen och presenterade föremålen genom att lägga ut dem på golvet och låta barnen fritt ta sig an, utforska, leka och använda föremålen utan vuxenstyrning. Vi använde dokumentationsmetoden ”direkt observation” och studerade hur barnen förhöll sig till de olika föremålen genom att filma och anteckna utan att medvetet påverka barnen. Barnen kommunicerade obegränsat under hela observationstillfällena som var mellan 45 – 60 minuter. Nu var det upp till oss att titta, lyssna och tolka materialet. Vi försökte läsa av barnens mimik, kroppsspråk, rörelsemönster och drog slutsatser av det vi såg. Slutsatserna styrktes av att vi tog del av aktuell forskning kring små barns utveckling och behov.
Våra tolkningar av barnens svar på frågan ”Hur gör vi en bra utställningsupplevelse för de allra yngsta?” sammanställde vi i en lista med 20 punkter. Här är några exempel:
– Stora lekelement där flera barn kan samspela kring.
– Överraskande moment, till exempel flera likadana föremål men med varierande tyngd.
– Plats där barnen kan vila och pausa genom att sitta och ligga.
– Många mindre föremål av liknande slag.
– Vuxenplatser. De vuxna bör kunna sitta bekvämt i närheten av barnen eftersom barnen behöver en känd vuxens närhet för att sitta nära och vila, få hjälp, tröst och bekräftelse.

KAN SJÄLV

Bollar med dofter och olika mönster. Foto: Daryoush Tahmasebi.

KAN SJÄLV

Vackra vuxenplatser i form av sittpuffar. Foto: Daryoush Tahmasebi.

Vi presenterade förstudiens tillvägagångssätt och resultat i en rapport: Förstudie Kan själv! – Kulturhistoriska möten

I detta skede anlitade vi formgivaren Lina Sporrong som fick i uppdrag att i nära samarbete med projektgruppen ta fram förslag för form och innehåll för utställningen. Under hela formgivningsprocessen har barnens svar utgjort målfokus och styrt våra val av gestaltningar, former och innehåll.

KAN SJÄLV

Gravyr på renhorn. Foto: Daryoush Tahmasebi.

KAN SJÄLV

Det uppförstorade skrinet som blev en rutschkana prydd av blommor målade med linoljefärg. Foto: Daryoush Tahmasebi.

Samarbetsprojekt med externa medel
Under våren 2015 knöt vi till oss Norrbottens Hembygdsförbund som samarbetspartner för att stärka upp projektet ännu mer. Med sina nästan 100 medlemsföreningar skulle Hembygdsförbundet kunna stötta oss inför och under den kommande länsturnén. Vi ansökte om extra medel från Svenska PostkodLotteriets Kulturstiftelse för att kunna hålla den högsta kvaliteten på material, hantverk, färg och genomförande. Vår ansökan beviljades och vi kunde sätta igång med själva utställningsbyggandet. Vi anlitade flera duktiga slöjdare, hantverkare, snickare och dekormålare som arbetade med olika delar till utställningen.

KAN SJÄLV

Foto: Daryoush Tahmasebi.

Invigning på Norrbottens museum
Den 19 februari 2016 invigdes utställningen ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten” på Norrbottens museum genom att förskolebarn drog isär en stor guldrosett framför ingången. Barnen var de första som fick uppleva utställningen. Vuxna fick vänta utanför en stund och se på när barnens lust, glädje och upptäckariver spred sig i rummet…

kansjälv-invigningen_KJE3549

Foto: Kjell Öberg

Norrbottens museums utställning Kan Själv. Barnets namn: Alice Rönnbäck

Foto: Kjell Öberg

Resultatet – ett segertåg genom länet
Hittills under sin länsturné har utställningen visats i tio kommuner och besökts av mer än 2 200 barn i åldrarna 0-2. Responsen på varje ort, både från stora och små besökare har varit så överväldigande positivt och uppskattande att vi tycker att ordet ”segertåg” faktiskt passar för utställningens resa.
Pedagoger har uttryckt både en stor tacksamhet över att det äntligen satsas på de yngsta barnen och en stor glädje över utställningens höga kvalitet, estetik och pedagogiska tänk. Nedan följer utdrag från ett brev som en förskollärare skickade efter utställningsbesök med sin barngrupp:

”Tack för en fantastisk utställning. Det är sällan barnen blir så upptagna och fångade så lång tid som den underbart vackra och spännande utställningen hade. Barnen kunde ta för sig och det fanns inga tabun vilket gjorde det till en konfliktlös tillställning där barnen kunde ta för sig och utforska med alla sina sinnen. … Många barn har annat modersmål än svenska hos oss och flera talar minoritetsspråken (inklusive några pedagoger). Telefonerna i kåtan gav barnen flera intryck och spännande med historia som möter nutid. Barnen uttryckte att de kunde åka tillsammans i rutschbanan och de jobbade länge med den på olika sätt, de gillar att utforska det lutande planet. Ljudet i båten gav en stunds avslappning när de upptäckte detta vilket var behövligt innan vi tog bussen tillbaka till förskolan. Vi tackar för detta och för att ni lagt fokus på de yngre barnen som annars ofta glöms bort!!”

V__615D

Liten upptäckare i lucksängen. Foto: Lena Jakobsson Lundgren, Arvidsjaur församling

V__7816

Liten upptäckare i den romska vagnen. Foto: Lena Jakobsson Lundgren, Arvidsjaur församling

Ny metod med unik målgrupp
Att döma av all den positiva feedback utställningen fått kan vi faktiskt säga att vi nått målet: Att skapa en bra utställningsupplevelse för barn 0-2 år. Våra tolkningar av barnens svar visade sig stämma och vi har en metod för utställningsproduktioner där delaktighet och inflytande kan fungera – på riktigt. Vi hoppas att utställningen ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten” och våra erfarenheter från hela processen kan inspirera och bana väg till fler kultursatsningar tillsammans med, av och för de allra yngsta.

V__6E62

Foto: Lena Jakobsson Lundgren, Arvidsjaur församling

V__8394

Foto: Lena Jakobsson Lundgren, Arvidsjaur församling.

WP_20160902_10_17_01_Pro

Sång och ramsor på finska, meänkieli och svenska på Haparanda stadsbibliotek tillsammans med specialpedagog Inger Riström, Norrbottens museum. Foto: Ida Renlund

Beskuren 20161203_143646

Radarparet under Kan själv- turnén: Inger & Ida. Foto: Ida Renlund

Åter till Norrbottens museum
I skrivande stund har utställningen snart kommit i mål efter sin resa genom Norrbotten. Den finns på Kiruna stadsbibliotek fram till 8/4 för att sedan visas på Tornedalens bibliotek i Övertorneå 13/4 – 29/4. Lördagen den 13 maj 2017 kommer den att återinvigas på Norrbottens museum där den kommer att vara under hela sommaren. Varmt välkommen att besöka utställningen och uppleva just Dina kulturhistoriska möten! Aktuell info på Norrbottens museums hemsida och på projektets egen blogg: www.norrbottensmuseum.se och www.kansjalvblog.wordpress.com

20170315_144157

Lek och mys i världens kanske första instickade båt? Kiruna stadsbibliotek. Foto: Ida Renlund

PROJEKTINFORMATION 

Projektet är ett samarbete mellan Norrbottens museum och Norrbottens Hembygdsförbund. Utställningen är producerad med stöd av PostkodLotteriets Kulturstiftelse. Namnet, arbetsmetoden och förhållningssättet för ”Kan själv!” kommer från Västarvet, förvaltning för natur- och kulturarv inom Västra Götalandsregionen.

Projektmedarbetare Ida Renlund, projektledare Norrbottens museum Gunnar Renlund, utställningstekniker Norrbottens museum Inger Riström, specialpedagog Norrbottens museum Maria Wiggefors, utställningstekniker Norrbottens museum Katali Jarefjäll, intendent Norrbottens museum Sara Json Lindmark, avdelningschef publik verksamhet Norrbottens museum Lina Sporrong, formgivare Brith Fäldt, kontaktperson Norrbottens Hembygdsförbund Jerry Johansson, ordförande Norrbottens Hembygdsförbund Producent Norrbottens museum

Innehåll Utställningens innehåll är anpassat för små barn vad gäller säkerhet, material, form och funktion. Innehåller modeller av en samisk kåta, romsk vagn, skrin/rutschkana, båt, lucksäng samt flera mindre föremål som fiskar, bollar, nycklar. Utställningsyta 60 m².

Fortbildning En fortbildning/workshop för pedagoger och andra som arbetar med små barn ingår under varje visningsperiod. Information och bokning ida.renlund@nll.se 070-515 13 38

Kan-själv_fotoDT_2015_079__0143

Tusen tack till Alice Rönnbäck och Thor Dahlén Vestlund och era föräldrar för att vi får ha er som utställningens ”ansikten utåt”! Foto: Daryoush Tahmasebi

Vid tangentbordet:
Ida Renlund, projektledare för ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten” och museipedagog på Norrbottens museum.
ida.renlund@norrbotten.se 070-515 13 38

Kan själv logo

NBMuseum_st_svart

NHBF

Kulturstiftelsen_cmyk_NY kopia

Sportlov på Norrbottens museum

Måndag = första sportlovsdagen. Klockan nio har vi ett kort morgonmöte. Vi konstaterar att allt är under kontroll. Slöjdmaterialet är uppdukat. Våffelsmeten är vispad. Scenen är riggad. Toaletterna är städade. Lekmiljön är iordningsställd. Trapphuset skurat. Klockan slår tio och det dröjer inte länge förrän kapprummet dignar av overaller, täckbyxor och ryggsäckar. Det smattrar av små och stora vinterskodda fötter som skyndar uppför trappan.

Springande fötter i trapphuset på Norrbottens museum © Norrbottens museum

Springande fötter i trapphuset på Norrbottens museum © Norrbottens museum

Sportlov! Den mest intensiva veckan för oss på publika avdelningen. Vi vet att hur väl vi än planerat så kommer det ändå att inträffa sådant som vi inte räknat med. Sådant som överraskar oss. Sådant som vi lär oss av. Vad ska det bli i år?

Att erbjuda aktiviteter under höstlovet och sportlovet är en tradition för museet. För varje år ökar besökssiffrorna.  Ifjol, 2014, besökte just under 3 000 barn och vuxna museet under sportlovet. 2013 låg siffran på 2 300 barn och vuxna och 2012 hade vi omkring 1 700 besökare. Fortsätter det så här räcker inte museibyggnaden till. I år är det slöjd och barnteater som står på programmet. Det är vår alldeles egen slöjdinspiratör Eva Öhrling som tillsammans med Sanna Åström håller i trådarna till slöjdaktivteterna som har återbruk som tema.  Med hjälp av återanvänt tyg från t-shirts, risgryn, nål och tråd tillverkas ”Varma hjärtan”. Med risgrynen som fyllning kan de mikras för att sedan värma valfri kropp och själ.

Händer i arbete. Foto: Kjell Öberg © Norrbottens museum

Händer i arbete. Foto: Kjell Öberg © Norrbottens museum

Varma hjärtan. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Varma hjärtan. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Barnteatern ”Hej sa Petronella!” är en fantasifull historia med samtidsrelevans. Den handlar nämligen om klimatet. Varför är det så varmt och slaskigt ute? Nu när det ska vara bästa vintertid med kyla och mycket snö och isar som bär. Varför är vädret ur led? Jo det har sin (o)naturliga förklaring. Det är nämligen så att Snödrottningen, som ansvarat för vintern i alla år, plötsligt har blivit i det närmaste utbränd, eller kanske man ska säga utkyld. Hon vill säga upp sig hos Kung Bore för att slippa tillverka unika snöflingor och blåsa kalla vindar. Hon är nu helt insnöad på att få uppleva sommaren. Då gör Petronella från Plaskeby entré och väcker Snödrottningen på ett sätt som bara hon kan. Tillsammans med barnen kommer hon på en vanvettig, men ändå listig och genial plan. Hon ska ge Snödrottningen en sommar hon sent ska glömma. Hon ska få uppleva en SKRÄCKSOMMAR så att hon förhoppningsvis ger upp tanken på sommaren och istället fortsätter att göra kalla, vita vintrar. Hur det hela slutar? Det kan bara upplevas på plats, på Norrbottens museum, under sportlovet, tillsammans med alldeles underbara barn.

Barnteatern "Hej sa Petronella". Foto: Ulf Renlund © Norrbottens museum

Barnteatern ”Hej sa Petronella”. Foto: Ulf Renlund © Norrbottens museum

Anledningen att vi erbjuder kulturupplevelser på sportlovet är att vi vill att museet vara en mötesplats där man kan uppleva, göra och lära, fika, leka och mysa. Vi vill att norrbottningarna ska känna att detta är deras museum. En plats att komma och återkomma till. Ett vardagsrum i staden. En arena där kultur skapas med, upplevs av och finns till för våra besökare, våra brukare.  Ung som gammal, oavsett livsbakgrund. Både under lovveckor och helt vanliga veckor.

Jag bad några kollegor beskriva första sportlovsdagen med en mening. Resultatet blev:
”Trevligt kaos!”
”Det har flutit på bra!”
”Många familjer har stannat länge. Flera timmar. Så kul!”
”Fullsatt under teatern. Populärt med barnteater kan vi konstatera.” ”Våfflorna har gått åt som smör.”
”Antal besökare har varit över förväntan.”
”Våffelos i kläderna.”
”Är helt slut. ”

Men, … hur trött man än är, hur ont i fötterna man än har och hur än mycket våffeldoft som fastnat i håret är det ändå så väldigt roligt och givande att arbeta på museet när hela huset sjuder av liv och rörelse. Tack alla fina besökare för all positiv feedback och gott beröm som ni delar med er! På återseende!

Från gästboken i utställningen"Hosta - en sjuk historia". Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Från gästboken i utställningen”Hosta – en sjuk historia”. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Lite om skollovens historia

Sportlovet fyller 75 år i år. Från början kallades det kokslov. Det var statliga Bränslekommissionen som kalla krigsvintern 1940 gav direktiv att hålla skolorna stängda en vecka i februari. Syftet var att spara bränsle genom att slippa värma upp tusentals skolsalar runt om i landet. Då värmdes hus och lokaler i städerna vanligen med kol eller koks. På 50-talet argumenterade skolhälsovården för att fortsätta ha lov vid den här tiden på året för att minska risken för infektionsspridning eftersom både förkylningar och magåkommor som vinterkräksjuka är vanligast under vintern.  Idag använder lediga barn och vuxna lovet till aktiviteter av olika slag. Vintersport likväl som kulturaktiviteter och resor.

Skurlov hade många skolor förr. Skolan höll stängt en eller ett par dagar för storrengöring.

Potatislov var vanligt under krigsåren. Barnen fick ledigt för att hjälpa till med potatisskörden i september.

Bärplockarlov eller lingonlov kallades liknande ledigheter i andra delar av landet.

Älglov fanns också i vissa delar av landet. Barnen fick långhelg för att även läraren skulle bli ledig och kunna vara med på älgjakten. Nuförtiden har vi höstlov en vecka i oktober.

Nedan följer ett fotogalleri från sportlovsveckan 2015 på Norrbottens museum!

Stor åtgång på blompinnar till majblomstillverkningen. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Stor åtgång på blompinnar till majblomstillverkningen. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Våfflor är alltid på sportlovsmenyn i Museikaféet. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Våfflor är alltid på sportlovsmenyn i Museikaféet. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Inger är en klippa som rycker in överallt! Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Inger är en klippa som rycker in överallt! Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Lekmiljön "Förr i tiden" används flitigt året om. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Lekmiljön ”Förr i tiden” används flitigt året om. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Mysstund i lilla "Runda rummet" i Museikaféet. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Mysstund i lilla ”Runda rummet” i Museikaféet. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Ord- och bokstavsbygge i "Lekstäver & orddjur". Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Ord- och bokstavsbygge i ”Lekstäver & orddjur”. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Selfiedags mellan föreställningarna. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Selfiedags mellan föreställningarna. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Majblommor skapas i utställningen "Hosta - en sjuk historia". Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

Majblommor skapas i utställningen ”Hosta – en sjuk historia”. Foto: Ida Renlund © Norrbottens museum

 

Vid tangentbordet under sportlovsveckan:
Ida Renlund
Museipedagog