För den som är nyfiken på det byggda kulturarvet brukar mitt främsta råd lyda; se upp! Ofta får man helt nya perspektiv då man lyfter blicken från gatan och börjar titta på de hus som omger en. I veckans blogginlägg ska vi lyfta blicken något ytterligare. Om en dryg vecka, den 20 juli, är det precis 50 år sedan Apollo 11 kunde landa på månen. Det hela förefaller sig ha väldigt lite med Norrbotten att göra, men det ger oss ett tillfälle att gräva lite i svensk rymdforskning. Och när det gäller svensk rymdforskning – då är Norrbotten i högsta grad aktuellt.

Att stöta på en gammal raket under en arkeologisk utredning hör kanske ovanligheterna till, men tordes vara vanligare inom Esranges 5 600 km² stora nedslagsområde. På bilden inspekterar Minna Paananen Kemi den gamla raketen. © Norrbottens museum. Foto: Lars Backman. Datum: 2012-08-27.

År 1961 var ett viktigt år för rymdforskningen. Ryssarna hade precis lyckats skicka Jurij Gagarin ut i rymden och Kennedy lovade dyrt att bräcka dem genom att landa på månen. Någon mil väster om E45, i lilla Kronogård i Nausta skedde betydligt mer modesta rymdäventyr. Meteorologiska Institutionen vid Stockholm Universitet hade under flera års tid intresserat sig för nattlysande moln. Detta i kombination med att forskningsraketer blev allt billigare i slutet på 1950-talet resulterade i att man den 14 augusti 1961 klockan 22.10 sköt upp den första svenska raketen. Den lilla Arcas-raketen var fylld med talkpulver och en explosiv laddning. På 80 kilometers höjd skulle denna laddning explodera och skapa ett konstgjort nattlysande moln. Projektet var tämligen misslyckat, då noskonen på 4,3 kg inte smällde av som den skulle. När raketen fyrats av försvann den spårlöst. Någon radiosändare hade man inte installerat och inte heller fick man se något nattlysande moln.

Arcas-raketen, som kom att bli den första raketen i svensk rymdhistoria, inspekteras av Bertil Bolin. © ESA. Bild-Id 225295. Okänd fotograf.

Ett litet nederlag bräcker dock inte en rymdentusiast. Samlingen forskare, ingenjörer och studenter började snart att planera nästa uppskjutning och till detta samarbetade man med jänkarna på NASA och det amerikanska flygvapnets forskningslaboratorium i Cambridge, Massachusetts (AFCRL). Samarbetet innebar att AFCRL bistod med 4 Nike-Cajunraketer, NASA bistod med mottagningsstationen för mätdata och en startramp, och Sveriges bidrag var en uppskjutningsplats. Återigen fick Kronogård uppleva raketernas mullrande i sina provisoriska raketforskningslokaler. Kronogård 62, som var namnet på andra årets verksamhet, var ett stort arbete för Meteorologiska institutionen vid Stockholms Universitet. Personal skramlades ihop från universitet, statliga verk, privata företag och till och med högstadieskolor. Från den 7 augusti 1962 pågick ett intensivt arbete för ingenjörerna, meteorologerna och alla andra inblandade med att skjuta iväg raketerna. Även media fick slita hårt för att hinna med att rapportera om detta spektakel från Kronogård. Den sommaren skickades fyra Nike-Cajunraketer som NASA bistod med. Den andra raketen man skickade upp lyckades faktiskt att skapa ett nattlysande moln.

Nattlysande moln är det fenomen lockade in Sverige in i rymdforskningen. Här är ett nattlysande moln över Norrköping år 2004. Foto: Magnus Svensson. Bild hämtad från SMHI 2019-07-09.

Kronogård 63 fokuserade på att mäta temperaturprofiler på 85 kilometers höjd, precis där mesosfären övergår till termosfären. Då mesosfären är unikt med att det blir kallare desto högre upp man kommer, är det översta skiktet av mesosfären också det kallaste. Man lyckades faktiskt under Kronogård 63 uppmäta den kallaste temperaturen på jorden och i dess atmosfär någonsin. På -143°C lyckades Kronogård skrivas in i Guiness rekordbok.

Nästa år, vid Kronogård 64, sköt man upp hela åtta raketer. Fyra Nike-Cajun och fyra Nike-Apache skickades upp för att ta partikelprover från nattlysande moln samt mäta temperaturer.

Rymdnyfikna studenter besöker Kronogård. © ESA. Bild-Id 202706. Fotograf: Sven Grahn.

Esrange, eller European Space and Sounding Rocket Range, kom att snabbt avlösa Kronogårds tillfälliga rymdforskningsstation. År 1964, samma år som sista raketåret på Kronogård, byggdes Esrange av ESRO (European Space Research Organisation). De första 10 åren var ombildningar, namnbyten, ägarbyten och omorganisation vanliga. ESRO slogs samman med ELDO (European Launcher Development Organisation) år 1974 och bildade då ESA (European Space Agency). År 1966, den 20 november, sköts den första sondraketen upp från Esrange emedan den första höghöjdballongen släpptes år 1974. År 1972 togs Esrange över av Rymdbolaget och blev därmed helt svenskt. Rymdbolaget kom senare att byta namn till SSC, Swedish Space Corporation.

Byggnationen av Esrange. Källa: https://www.sscspace.com/about-ssc/history/ Hämtat 2019-07-09

Genom Esrange och SSC får Norrbotten ytterligare en internationell koppling. SSC äger ett tiotal satellitstationer i USA, Australien, Kanada, Chile och Thailand och har därutöver även samarbeten med bland annat Japan, Indien, Sydafrika, Spanien, Tyskland och Italien. På Esrange görs fortfarande beställningsjobb år såväl NASA som det japanska JAXA.

Vid skrivbordet,
Marcus Bengtsson
Byggnadsantikvarie

Källor i urval:
https://www.rymdstyrelsen.se/

https://www.sscspace.com/ssc-worldwide/esrange-space-center/”>https://www.sscspace.com/

http://www.esa.int/swe/ESA_in_your_country/Sweden/Sverige_50_aar_som_rymdnation