Fönsterrenovering, ett smart val

fönsterrenov

I tider då miljömässiga och hållbara lösningar är högaktuella blir fönsterrenoveringen en viktig del i omställningen till ett hållbart och resurssnålt samhälle. Plastfönster, aluminiumfönster eller träfönster, det är en fråga som kan stötas och blötas i all oändlighet. Att renovera sina gamla träfönster ses ofta som bakåtsträvande och de nya moderna fönstren lyfts fram som underhållsfria. Tyvärr finns det sällan något som heter underhållsfritt. Begreppet kan ses som svaret på framtida bekymmer, men är i fönsterkretsar tvärtom förknippat med slit och släng. När plasten i fönsterbågarna blir spröd, eller då fönsterglaset spruckit finns det ingen chans att byta ut de trasiga delarna. De går helt enkelt inte att underhålla på ett miljömässigt sätt. Istället slängs de och nya underhållsfria fönster monteras in. Med träfönster är läget ett helt annat. Här går det att ersätta både mindre och större trädelar i konstruktionen samt byta ut trasiga och spruckna glas.

527_2 nedre hö hörn

Att ersätta spruckna och fuktangripna trädelar med friskt och tätvuxet virke förlänger fönstrets livslängd många år. Foto: Erica Duvensjö

Att det grå träet tittar fram bakom den gamla linoljefärgens för länge sedan skyddande yta är sällan ett problem. Många gånger ser läget värre ut än vad det egentligen är. För att få en uppfattning om hur trädelarna mår går det alltid att trycka ner en knivspets i träet. Om det tar emot och känns hårt har det ofta många år kvar innan det behöver ersättas.

IMG_2606

En vanlig syn på många äldre fönsterbågar, men det ser ofta värre ut än vad det är. Under den spruckna färgen kan träet vara friskt och hålla många år. Foto: Erica Duvensjö

Genom användning att traditionella material såsom linoljekitt, linolja och linoljefärg blir de gamla fönstren lätta att underhålla för de generationer som tar vid. Vill man energieffektivisera bågarna går det alldeles utmärkt att byta ut fönsterglasen i den yttre eller inre fönsterbågen till energiglas. Genom fönsterrenovering bevaras husets ursprungliga karaktär och charm, rörelserna i de gamla glasen bidrar till en hemtrevlig känsla i huset och kulturarvet bevaras.

fredag

Karaktären och charmen bevaras vid fönsterrenovering. Foto: Erica Duvensjö 

Att fönster är huset ögon märks inte minst om de gamla spröjsade och smäckra fönstren ersätts med klumpiga sprutlackerade aluminiumfönster som begränsar ljusinsläppet. I värsta fall kan bytet även försämra inomhusklimatet om huset har ett självdragssystem. Fönstren blir helt enkelt för täta för husets konstruktion. Det kan dessutom ta lång tid innan fönsterbytet blir ekonomiskt försvarbart.

IMG_0692

Norrbottensgårdens krysspostfönster har fått ge vika för 50-talets spröjslösa fönsterbågar vilka inte passar in i  byggnadens karaktär. Foto: Erica Duvensjö

 

Ta därför hand om dina gamla fönster istället för att byta ut dem till fönster i material som kan vara svåra att underhålla. Om fönstren är i så dåligt skick att de inte går att renovera, ersätt dem med mått och karaktär likt de gamla fönstren, då blir resultatet som allra bäst.

Fönster blå

Glöm inte bort de små detaljerna! Även de är kulturbärare och en riktigt fin trivselhöjare. Foto: Erica Duvensjö

DSCN6914

På många äldre gårdar finns ett s.k överljus monterat över ytterdörren. Även det är en karaktärshöjare. Foto: Erica Duvensjö

För att uppmärksamma vikten av fönsterrenovering anordnas den 30 maj varje år en dag med föreläsningar, förevisningar och prova-på-kurser runt om i hela landet.  Självklart finns också många böcker i ämnet med handfasta tips och råd om fönsterrenovering för den som gärna förkovrar sig resten av året.
Så, ta väl hand om dina fönster, det är de värda!

hägnan

Fönstret är husets ögon och själ, så ta väl hand om dem – det lönar sig i längden. Foto: Erica Duvensjö

 

Vid tangentbordet:

Erica Duvensjö

 

 

 

 

 

 

Luleå lokaltrafik, anno 1900

Förra veckan fick vi läsa om de fartyg som förlist (och ibland medvetet sänkts) längs Norrbottens kust. Denna vecka ska vi fortsätta på det maritima temat, fast titta närmare på sjöfartens spår i brytningspunkten mellan vatten och land. Hoppa ombord, så tar vi oss till Mjölkudden för en närmare titt på dåtidens linjetrafik.

DSCN1676
Promenadstråket längs med Mjölkuddens strandlinje. © Norrbottens museum.

ÅNGSLUPARE – SEKELSKIFTETS BUSSAR
Åttan, nian eller tian. Idag är det enkelt att ta sig med kollektivtrafik från Luleå centrum till Mjölkudden. Historiskt sett har det dock inte alltid varit lika enkelt, men inte omöjligt. Sekelskiftets kollektivtrafik utgjordes dock snarare av ångslupar än av röda linjebussar. Ångslupen är i sin enkelhet en ångdriven slup, slupen i sin tur är – bland flera definitioner – en båt med enbart för- och akterdäck.

1982000010583
Ångslupen Luleå tog passagerare som ville åka till Svartöstaden. © Luleå kommuns bildarkiv. Fotograf: Carl Gustaf Blomqvist. Bildnummer: 1982000010583. Omkring 1900.
1982000006024

Även de röda linjebussarna föregicks av busstrafik. Här är bussen som tog resenärerna till och från Notviken under 1920-talet. © Luleå kommuns bildarkiv. Fotograf: okänd. Bildnummer: 1982000006024. 1920-tal.

MJÖLKUDDEN

DSCN1692 (ret)
Utsikten från Mjölkudden mot Luleå centrum är en aning förändrad sedan mjölkböndernas tid, men är ännu vacker. © Norrbottens museum.

Mjölkudden fick sitt namn efter de mjölkbönder som rodde från udden till stan varje dag för att sälja sin mjölk. Längs med strandlinjen föredrog däremot förmögna handelsmän och borgare att anlägga sommarstugor, till vilka de inte hade för avsikt att ta sig till med mannakraft. Ångsluparna fick istället trafikera kustlandskapet kring Luleå. Ångslupen Prins Gustaf Adolf trafikerade sträckan Norra hamn – bryggorna på Mjölkuddslandet – Karlshäll – Karlsvik – Norra hamn.[1] Ville du resa till Svartöstaden kunde du exempelvis ta ångsluparna Lule, Svartö eller Seagull, och om du ville ut i skärgården passade ångslupen Togo dig väl. Ångbåten Iris tog dig till Kallax och Måttsund. Najaden, Grogg, Toddy, Kurir, Najaden och Sylvia är andra, men inte alla, exempel på ångbåtar som trafikerade Luleå med omnejd.[2] För den som vill fördjupa sig vidare i ämnet rekommenderas boken Sjöstad av Arvid Moberg från 1971.

ÅNGSLUPARNAS DÖD OCH FRILUFTSLIVETS BRÖD
Hur kan vi idag se spåren av ångsluparna? Ringarna på vattnet är sedan länge utebbade, hamnarna är ombyggda och båtarna försvunna. Men stenpirarna, vid vilka ångsluparna har lagt till, syns tydligt på ortofoto och även för den som promenerar längs med Mjölkuddens strandlinje.

ortofoto
Ortofoto © Lantmäteriet. Medgivande I2018/00067.

Vid en närmare titt på ortofoton kan vi ana det samband som funnits mellan stenpirarna längs med strandlinjen och de bostadshus som ligger där. Husen är i regel betydligt yngre, men tomtgränserna tycks i flera fall vara likadana. Rimligtvis är det de större pirarna som har använts flitigast.
Vill man på riktigt känna historiens vingslag och läsa av landskapet bör man ta sig ut på en tur längs strandlinjen, särskilt vid de södra delarna.

DSCN1689 (ret)
Även de mest sargade pirarna berättar en historia. © Norrbottens museum.

Och det är precis så Mjölkuddens strandkant används idag. Det är ett utmärkt promenadstråk, där man får uppleva natur och kultur. Sommartid är det inte heller ovanligt att pirarna används som badbryggor. Så ta med din kära, barnvagnen eller ta en promenad på egen hand och fantisera om hur landskapet en gång sett ut. Badandet får du nog vänta med ett par månader till.

DSCN1691
Pirarna används idag på ett annat sätt. Här får piren nytt liv som badbrygga. © Norrbottens museum.

Vid tangentbordet:
Marcus Bengtsson

[1] Luleå kommuns bildarkiv. Bildnummer 1982000005828. Bild tagen år 1905.

[2] Moberg, Arvid. Sjöstad. 1971. S. 300.