Vita duvan – ett monument över humanism

Utvalda

Denna vecka ska vi rota närmare i Vita duvan, en byggnad som undertecknad påstår sig vara en av de mest signifikanta byggnader i Sverige, och därtill även intressant i en internationell kontext. Håll i er; nu ska vi kastas kring i tid och rum.

2009001500028

Vita duvans exteriör år 1978. © Luleå kommuns bildarkiv. Bildnummer 2009001500028.

För att förstå Vita duvans storhet behöver vi backa bandet till 1780-talet, då den engelska filosofen Jeremy Bentham lägger fram sina idéer om en förändrad fångvård. Idéerna kanske inte var helt oväntade av någon som även kunde titulera sig som jurist och reformatör. Bentham var dessutom en förespråkare för djurens rätt, han stod för homosexuellas rättigheter och förespråkade total jämlikhet mellan kvinnor och män. Som så mycket annat var det en tung process att reformera ett väl etablerat tankesätt, särskilt i en tid då information spreds med viss tröghet. Internationellt sett var det väl dock Michel Foucault som gjort störst avtryck vad gäller kriminalvård och syn på rättsväsendet. I sin essäbok Övervakning och straff, som utgavs 1975, vidareutvecklar Foucault de idéer som Bentham hade presenterat 190 år tidigare.

Många av de stora reformerna som kom under 1800-talets Sverige började faktiskt som en liten tanke hos den svenska kronprinsen Oscar, senare Oscar I. Oscar, som även gav namnet åt Oscarsvarv i Luleå, skrev anonymt ”Om straff och straffanstalter” som var kritisk mot den syn på kriminella som rådde. I detta litterära verk, som skrevs 1840 och därmed två år innan Oscar tillträdde som konung, argumenterar Oscar mot rättmätigheten av dödsstraff och belyser särskilt att rättsväsendet i Sverige ska verka för att förbättra, snarare än att försämra fången. Sin syn på rättsväsendet tog Oscar med sig då han kröntes och var bland annat känd för sin stora ovilja att dela ut dödsstraff. Valspråket ”Rätt och sanning” tog sig väl i praktiken, redan innan det införlivades.

Ett av de stora arven från Bentham består i tankesättet kring Panoptikon. Ordet har sina rötter i de grekiska orden pan som betyder ”all” och optikon som hänvisar till synen. Panoptikonen betyder således ungefär ”allseende” eller ”det allseende ögat”. Ett panoptiskt fängelse utformades så att en fångvaktare kunde hålla koll på samtliga interner, utan att själv bli sedd. Syftet med detta var att en intagen skulle uppleva att de alltid var övervakade, även om så fångvaktaren var ute på rast eller hade gått hem för dagen. Storebror skulle alltid se dig, och detta tankemönster skulle då habiliteras in i internernas psyke. Det var en rehabiliteringsmetod, som jämfört med idag kan tyckas vara väldigt primitiv, men som för sin tid var totalt revolutionerande. Dessvärre var det ju inte helt ovanligt att rättsväsendet då istället delade ut kropps-, skam- och botbestraffning.

Panopticon.jpg

Jeremy Benthams idé om ett panoptikon. Ritad av Willey Reveley år 1791. © Wikimedia

Benthams idéer fick visst genomslag och beviljades 23 000 pund år 1813 för att bygga världens första panoptiska fängelse, Millbank prison. I dagens penningvärde kostade alltså detta Londonfängelse drygt 21 miljoner kronor.

Panoptiska fängelser byggdes i fåtal men vitt spridda över världen från och med Benthams idéer en bra bit in på 1900-talet. Ett av de mer kända panoptiska fängelserna torde vara det kubanska Presidio Modelo som byggdes under 1920-talet av dess egna framtida fångar. Även Fidel Castro satt i detta fängelse mellan åren 1953-1955. Presidio Modelo var inspirerat av fängelset Stateville Correctional Center i Illinois.

Innan vi går vidare behöver vi klargöra att Kriminalvården är en myndighet som genomgått flertalet reformer och namnbyten, sammanslagningar och organisationsförändringar. Det var först på 1990-talet som varje anstalt och häkte INTE längre var en lokal myndighet. Historien kan förenklat starta med Styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar i riket, som bytte namn till Fångvårdsstyrelsen år 1859. Går man vidare i frågan kan man bland annat hitta organisationer som Kriminalvårdsstyrelsen (KVS), Kriminalvårdsstyrelserna (KVM), och det nuvarande Kriminalvården.

Under åren 1844-1899 byggdes i Sverige 44 nya fängelser, varav Vita duvan var ett av dem. Den totala kostnaden för svenska fängelsebyggnader under 1800-talet var mellan 5 och 6 miljoner, något som idag kan räknas om till mer än 35 miljarder kronor. År 1898 fanns det i Sverige 47 cellfängelser i landet. Med sina 17 celler var Vita duvan det minsta av dessa, och också det enda av äkta panoptisk modell. Carl Fredrik Hjelm, som arbetade som arkitekt vid Fångvårdsstyrelsen (dåvarande Styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar i riket), ritade upp ett niosidigt panoptikon med celler i två våningar i en yttre ring kring det centrala galleriet. Uppförandeplats fick bli Luleå, och så tidigt som 1856 fick Sverige se sitt första panoptiska fängelse.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ytterligare en avstickare behöver göras för att förstå Vita duvan.

Residenset i Luleå är det enda Landshövdingsresidenset i Sverige som inte är uppfört i sten. Detta efter en stor argumentation om huruvida det var dugligt att bo i ett stenhus i Norrbotten. Vintrarna skulle göra detta alldeles olidligt. Efter mycket medling fick man äntligen lov att bryta regeln att Kronans viktigare byggnader skulle uppföras i sten. År 1852 stod residenset klart; en träbyggnad värdig som bostad. Att det var skillnad på förbrytare och landshövding blev uppenbart när Vita duvan sedermera byggdes år 1856, som då blev Luleås första profana stenhus.

År 1892 förlängdes Vita duvan med den raka huskropp som syns än idag. Tillbyggnaden ökade antalet platser från 17 till 36. Det var arkitekt Claes Robert Broberg som ritade tillbyggnaden. Kostnaden för detta var 64 000 kronor, som i dagens penningvärde är cirka 4 miljoner kronor. Slutet på Vita duvan som fängelse kom år 1979. Under 1980-talet tillpassades byggnaden för att göra plats åt Länsstyrelsen. År 1992 förklarades den då 136 år gamla Vita duvan som byggnadsminne.

Vita duvan

Vita duvan gör sig kanske som bäst en krispig sensommarkväll. © Norrbottens museum.

Vad byggnaden kommer att inhysa framöver är oklart, men vad som är klart är att Vita duvan kommer att bestå som ett monument över Sveriges humana människosyn.

 

Länktips:

För den som är intresserad så har NSD skrivit en artikel om ett urval av de fångar som suttit på Vita duvan:
https://www.nsd.se/nyheter/lulea/fangarna-som-satt-inlasta-pa-vita-duvan-10005268.aspx

I ett kort radioreportage kan vi höra om hur livet på Vita duvan kunde vara:
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=6042229

Är du mer intreserad av att läsa om Philidelphia- och Auburnsystemet har Populär Historia skrivit denna artikel:
https://popularhistoria.se/samhalle/brott-straff/cellfangelsets-historia

 

Vid tangentbordet,
Marcus Bengtsson

Hemslöjd i långa banor

För ett par år sedan, 2017, tog Norrbottens museum emot en stor donation, Norrbottens läns Hemslöjdsförenings samling, bestående av närmare 1500 föremål. Större delen av samlingen är tillkommen efter 1963, då ”Norrbottens läns Hemslöjdsförening ekonomisk förening” bildades, men den innehåller även slöjdalster från länets tidigare slöjdverksamhet.

Framför allt innehåller den exempel på slöjdföremål som speglar föreningens egen produktion och de varor som har sålts inom Hemslöjdens affärsverksamhet. Föremålen är till stor del tillverkade i norrbottnisk tradition, i äldre tekniker och efter gamla mönster och modeller, men de speglar även den tid som de är tillverkade i. Vissa föremål har blivit ”klassiker”, som har producerats och sålts under lång tid.

NBM_9599 copy

”Lovikkapläden” (BDNLH 807) blev en klassiker, populär både att väva själv och köpa färdig. Formgivaren hemslöjdschef Inger Moberg inspirerades av gamla norrbottniska ranor när hon designade pläden. Den tillverkades mellan 1950-1987. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Historien om länets organiserade slöjdverksamhet är lång och innehållsrik, och eldsjälarna har varit många. Slöjdinspektörer, hemslöjdskonsulenter, slöjdare, butikspersonal, landshövdingar, med flera har alla en del i denna historia. Verksamheten har handlat mycket om att anordna slöjdkurser, om hemslöjdkonsulenternas rådgivande arbete, om att anordna och delta i utställningar och om affärsverksamheten, som har vuxit under hela 1900-talet.

Här ges glimtar ur den historien, som en bakgrund till Hemslöjdssamlingen, eller en ”kontext”, som vi kallar det i museivärlden, där vi ger föremålen ett sammanhang. Varje enskilt föremål i samlingen har dessutom sin egen ”kontext”, som ibland kan berätta om hur det kom till, om formgivare och tillverkare och om när det tillverkades.

Från Slöjdförening till Slöjdnämnd

Länets första hemslöjdsförening, Norrbottens läns Slöjdförening, bildades 1882 och var en av de tidigaste i landet. Föreningen finansierades av Hushållningssällskapet, stat och landsting. Slöjdföreningen upplöstes 1914 och Slöjdkommittén trädde i dess ställe den 1 januari 1915. Slöjdkommittén var underställd Hushållningssällskapet. Någon större förändring av verksamheten skedde inte efter ombildningen. På 1920-talet ändrade Slöjdkommittén namn till Slöjdnämnden.

Norrbottens läns Permanenta Slöjdutställning

Vid 1900-talets början drabbades Norrbotten av svår missväxt och stor arbetslöshet. Norrbottens läns Slöjdförening, som tidigare mest arbetat för att införa slöjd som undervisningsämne i skolorna, beslutade sig nu för att ägna hemslöjden större uppmärksamhet. Man ansåg att den kunde utvecklas till en god bisyssla på landsbygden.

Lilly Zickerman, initiativtagare till bildandet av Föreningen för Svensk Hemslöjd, besökte länets mest drabbade områden under missväxtåret 1902. Hon såg till att det påbörjades försäljning av slöjdalster från Norrbotten i Stockholm. Zickerman träffade även Slöjdföreningens styrelse för att diskutera hur man skulle kunna avhjälpa nödårets efterverkningar, och bereda länets befolkning en viktig biinkomst i form av försäljning av slöjdalster. Mötet kom fram till att ett slöjdmagasin skulle upprättas i Luleå, och att det var viktigt att sprida råd om mönster och modeller.

Föreningen anordnade ambulerande slöjdkurser runt om i länet, och i oktober 1904 öppnade föreningens första butik, Norrbottens läns Permanenta Slöjdutställning, på Storgatan 6 i Luleå. Tio år senare ändrades namnet till Norrbottens hemslöjd.

Slöjdombud anställdes på landsbygden, som en länk mellan butiken och slöjdarna.

BAABUGI

I det här huset på Storgatan 6 i Luleå låg Norrbottens läns Permanenta Slöjdutställning under 1900-talets början. Foto: Helmer Widlund. Bilden tillhör Luleå kommuns stadsarkiv.

BAAACLB

Interiörbild från Norrbottens läns Permanenta Slöjdutställning. Foto: okänd. Norrbottens museums bildarkiv.

Stor vikt lades på den traditionella slöjden. Det gjordes inventeringar i länet för att få fram äldre vävnader och andra slöjdalster för nytillverkning. I anslutning till butiken öppnades en vävkammare där det vävdes provvävar och komponerades mönster.

De stora kunderna var länge allmänna inrättningar, till exempel sjukhus och folkhögskolor, som gjorde stora beställningar av textila vävnader och möbler. De artiklar som såldes bäst till privatkunder var bland annat Lovikkavantar och samisk slöjd.

Utställningar

Slöjden från länet visades tidigt upp på olika platser i länet och runt om i landet, men även på stora internationella utställningar. Det blev ett sätt att sprida och marknadsföra länets slöjdprodukter, något som var en viktig del i slöjdverksamhetens arbete.

Listan på utställningar kan göras lång, men här är några exempel:
Stockholmsutställningen 1897 – här fanns länets alla slöjdgrenar representerade och slöjdinspektör Gavuzzi kom hem med en silvermedalj för insatsen. 1909 deltog Slöjdföreningen vid Konst- och Industriutställningen i Stockholm, där man ställde ut bland annat yllevävnader och samisk slöjd. Norrbottensslöjd visades upp på Skansen i samband med Olympiaden 1912, tillsammans med alster från landets övriga hemslöjdsaffärer. På världsutställningen i Chicago 1934 fanns samisk slöjd från Norrbotten till beskådan.

Engrosförsäljning och filialer i länet

Genom Hemslöjdsföreningarnas engrosförsäljning, som kom igång i mitten av 1940-talet, kunde länets slöjdprodukter säljas även till övriga landet, och inköp till butiken gjordes från hela Sverige.

Filialer till butiken i Luleå öppnade 1949 i Piteå, 1950 i Kiruna och 1953 i Boden. Luleåbutiken flyttade 1954 till nya lokaler på Skomakargatan.

Under 1950-talet minskade de stora beställningarna av möbler till offentliga inrättningar, och efterfrågan på småslöjd, som presentartiklar och souvenirer ökade.

Vissa produkter blev riktiga storsäljare.

IMG_0028

Tupp (BDNLH 445) tillverkad av sälgkvistar. Originalet, förlagan, sägs ha kommit till Kalix-Nyborg med en sjöman, som tagit den med sig från Frankrike. Tillverkning av tuppen startade i Kalix-Nyborg på 1940-talet. Den var mycket populär och tillverkades fram till 1975. Det beställdes tuppar även från utlandet, från Frankrike och USA kom stora beställningar, bland annat gjordes en beställning från San Fransisco på 10 000 tuppar! Foto: Lena Lundström © Norrbottens museum.

BDNLHP631

Storsäljaren ”Norrbottensbörsen” (BDNLH 631) skapades i slutet av 1940-talet av hemslöjdskonsulent Rune Bergqvist. Börsen såldes i butiker runt om i landet och det kom även stora beställningar från utlandet. Den tillverkades fram till 1961. Foto: okänd.

Norrbottens läns Hemslöjdsförening, ekonomisk förening

På initiativ av landshövding Manfred Näslund startade en ny hemslöjdsförening 1963, Norrbottens Läns Hemslöjdsförening, nu som ekonomisk förening. Föreningen bildades dels för att samordna insatser för att stödja och utveckla slöjdnäringen, och dels för att skapa en effektiv säljorganisation för länets slöjdproduktion. Landshövdingen själv blev ordförande i föreningen.

Butikerna och affärsverksamheten övergick 1965 från Hushållningssällskapet till den nybildade föreningen. På 1970-talet övertog Hemslöjdsföreningen även konsulentverksamheten och ”Landstingets ambulerande slöjdkurser”.

Verksamheten utvecklas

För att bättre kunna bidra till att utveckla och effektivisera länets slöjdande verksamhet byggdes Slöjdhuset i Luleå, som invigdes 1969. Här fanns kontor, verkstäder, råvarulager, kursverksamhet, butik och utställningslokal.

4_Slöjdhuset, Spantgatan 2, exteriör, slutet av 1970-talet

Slöjdhuset på Spantgatan i Luleå. Foto: okänd, ur Norrbottens läns Hemslöjdsförenings arkiv, Norrbottens Föreningsarkiv.

4_Affärsverksamhet_Slöjdhuset, Spantgatan 2, interiör från utställningshallen, slutet av 1970-talet

Interiör från utställningshallen i Slöjdhuset i Luleå. Foto: okänd, ur Norrbottens läns Hemslöjdsförenings arkiv, Norrbottens Föreningsarkiv.

0657_tändsticksask_1

Souvenirer och presentartiklar. Norrbottens landskapsblomma, åkerbärsblomman, den norrbottniska ängsladan och renar var omtyckta motiv. Tändsticksask ”Åkerbärsblomman” (BDNLH 657) tillverkad 1977. Knivställ (BDNLH 800) i form av en ren i tenn tillverkad 1975. Broderi ”Lador” (BDNLH 1193), tillverkades från 1962 till1970. Foto: Lena Lundström © Norrbottens museum.

NBM_9446

Cottolinlöpare såldes på metervara och blev mycket populära under 1960- och 70-talen. Vissa modeller blev så omtyckta att det vävdes kilometervis av dem. Löparen ”Brasa” (BDNLH 14) var en av de mest sålda. Formgivare till Brasa var länshemslöjdschef Inger Moberg. Den tillverkades från 1970 till 1980-talet. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Fotograf: Lena Lundstrom

Karottunderlägget ”Truga” (BDNLH 353) efter modell av sänken och flöten i Norrbottens museums samlingar. Formgavs av länshemslöjdskonsulent Rune Bergqvist 1961, och såldes fram till 1990-talet. Foto: Lena Lundström © Norrbottens museum.

Hemslöjdsföreningen övertog 1979 Gammelstads Handväveri, som startat 1966. Väveriet var specialiserat på att tillverka mattor och bildvävnader i framförallt rölakansteknik. Vävnaderna utformades ofta i nära samarbete med framstående konstnärer. Naturmotiv och sakrala motiv var de vanligast förekommande.

Bland de konstnärer som tagit fram förlagor till väveriet finns Ingemar Callenberg, Fred Andersson, Stig Winnerskog, Lars Pirak, Marianne Öqvist, Gösta Hedström, Björn Blomberg, Bertil Linné och Anna Toresdotter. Handväveriets mattor och bildvävnader beställdes ofta till offentliga inrättningar, företag och kyrkliga miljöer i hela landet, men de såldes även utomlands till ambassader och andra institutioner.

NBM_9323

Vävprover från Gammelstads handväveri. När kunderna ville beställa mattor eller bildvävnader användes proverna tillsammans med fotopärmar för att visa väveriets sortiment, färger och kvaliteter. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Hemslöjdsföreningen medverkade i flera arbetsmarknadssatsningar i länet, bland annat i ett stort vävprojekt i Pajala, som startade 1979 och pågick några år in på 1980-talet. Projektet resulterade i ett antal vävstugor, som blev en del av föreningens verksamhet.

Utöver butikerna i Luleå, Boden, Piteå och Kiruna öppnade på 1980-talet en butik i Karesuando. Butiken i Boden upphörde 1985.

Sortimentet bestod av norrbottnisk slöjd, kompletterad med slöjd från övriga landet, men även från utlandet, konsthantverksprodukter och industriellt tillverkade produkter i naturmaterial. Föreningen sålde även norrbottniska bygdedräkter och material till dräkter, slöjdmaterial och verktyg, mönster, ritningar och arbetsbeskrivningar till slöjdprodukter.

NBM_9546

Smörknivar var en storsäljare, som beställdes i stort antal. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Fotograf: Lena Lundstrom

Tampad näverburk (BDNLH 419) i björknäver tillverkad 1994. Foto: Lena Lundström © Norrbottens museum.

Utställningar i Zürich och New York

Utställningsverksamheten blev allt mer omfattande under 1970-talet, och man deltog i flera utställningar utomlands, i till exempel New York och Zürich.

Från 1980-talet deltog föreningen mest på utställningar i Sverige och framför allt inom länet. Ett populärt återkommande arrangemang var föreningens sommarutställningar i Kiruna stadshus, som pågick under åren 1986–2004. De arrangerades oftast tillsammans med Gammelstads handväveri och länets sameslöjdskonsulenter, de sista åren även tillsammans med Norrbottens museum.

06_Ki_3

Utställning i Kiruna stadshus. Foto: Christina Lindmark, tidigare länshemslöjdskonsulent.

Formgivare, slöjdare och produkter

Kvalité, form och material var viktigt vid framtagandet av nya varor till hemslöjdsbutikerna och affärsverksamheten.

Det var ofta hemslöjdskonsulenterna eller någon av föreningens anställda som formgav produkterna, och slöjdare runt om i länet som tillverkade dem. Ibland utformade slöjdarna egna förslag. Vävda textilier var en stor försäljningsprodukt, och vävdes till stor del i föreningens egna vävstugor.

Inventering, dokumentation och även tillvaratagande av typiska mönster, slöjdtraditioner och äldre slöjdföremål från länet ingick i konsulenternas uppgifter.

NBM_9743

Tygprover från Sangis, Nederkalix kommun, 1939 (BDNLH 983:2). När hemslöjdskonsulenten Kajsa Andersson anställdes 1936 påbörjade hon ett stort arbete med att samla in vävprover från länet. Insamlingen pågick under många år, och resulterade i ett stort antal prover, prydligt uppklistrade på pappersark och uppordnade i pärmar. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Vid produktutveckling och framtagande av nya slöjdalster till försäljning har traditionen varit viktig. Även det nyskapade var ofta inspirerat av äldre tiders föremål och mönster. Redan 1936 deponerade Norrbottens läns Hushållningssällskap en stor mängd insamlade textilier hos Norrbottens museum. Textilierna har använts som förlagor och inspiration till nya produkter.

NBM_9629_c

Ylletäcke (deposition 41), till vänster i bild, vävt på 1890-talet av Katharina Jonsson från Lappträsk, Arvidsjaurs kommun. Täcket har inspirerat till nya löpare, gungstolsmattor och möbeltyg, alla, med produktnamnet ”Arvidsjaur”. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Dep-54-1-2_400pix

Ryor med mönster efter äldre förlagor var mycket omtyckta. Hemslöjden sålde mönster och material. Den så kallade ”Alviksryan”, även kallad ”Norrbottensryan” var en av de mest kopierade och tillverkades i olika storlekar. Originalet (deposition 54) finns i museets samlingar och har det invävda årtalet 1754. Foto: Göran Dahlin © Norrbottens museum.

NBM_9639

Alviksryan, kopia (BDNLH 1003). Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Även den norrbottniska naturen och det norrbottniska landskapet var en inspirationskälla, vilket många av produkt- och modellnamnen vittnar om, som till exempel Lingonsskog, Vargspår, Solgläntan, Äppelblom, Åkerbärsland, Blåbär, Fjällvallmo, Nuolja, Sarek och Kebnekaise.

NBM_9692

Tröjan ”Kebnekaise” (BDNLH 1114) formgiven 1969 av hemslöjdschef Inger Moberg. Den tillverkades fram till 1987. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Nya idéer har även fötts fram genom olika utvecklingsprojekt. Till exempel i samarbete med konstnärer från länet.

BDNLHP550

Pall, ”Hallbakelse”, tillkommen 1993 inom projektet ”Fem konstnärer och Hemslöjden”. Formgivare: Marianne Öqvist, Luleå (BDNLH 550). Foto: okänd.

Samisk slöjd hade tidigt en viktig plats i länets slöjdverksamhet, och har visats upp tillsammans med länets övriga slöjd i olika utställningar, och var en del av utbudet i slöjdbutikerna och affärsverksamheten.

De samiska slöjdarna skapade själva sina alster från början till slut, och oftast var den märkt med tillverkarens namn. Det var en stor skillnad mot övriga slöjdare, som för det mesta var anonyma, och producerade på beställning, det som andra hade formgivit. Den samiska slöjden såldes för det mesta direkt till butikerna, av slöjdarna själva.

Affärsverksamheten upphör och föreningen ombildas

Hemslöjdsbutikerna i Luleå, Piteå, Kiruna och Karesuando, och övrig affärsverksamhet upphörde 1998, och det som återstod av Hemslöjdsföreningens verksamhet flyttade till lokaler utanför Luleå.

Norrbottens Läns Hemslöjdsförening, ekonomiska förening, avvecklades 2006, och istället bildades Norrbottens Läns Hemslöjdsförening som ideell förening.

Se och veta mer

För den som vill se mer av Norrbottens läns Hemslöjdsförenings samling är tipset att besöka Norrbottens museum i sommar. I utställningen Hallå Hemslöjd, som pågår till och med den 27 oktober 2019, visas närmare 400 föremål ur samlingen.

HH_monter

Monter som visar cottolinlöpare och näverprodukter i utställningen Hallå Hemslöjd. Foto: © Norrbottens museum.

Vill man fördjupa sig mer i föremålen eller i arkivhandlingar från Norrbottens läns Hemslöjdsförening och Norrbottens läns Hushållningssällskap rekommenderas ett besök i Norrbottens museums samlingar eller på Norrbottens Föreningsarkiv på Björkskatan i Luleå.

I jubileumsboken Norrbottens läns Hemslöjdsförening 1882-1982 finns mer att läsa om föreningens historia.

Anja Wrede,
föremålsantikvarie