Bland kyrkstugorna i Gammelstads världsarv

Ett besök i världsarvet Gammelstad kan bjuda på många överraskningar. Om man tar sig tiden att kika lite extra på tak, fasader, knutar, snickerier och detaljer ser man rätt snabbt att de alla skiljer sig åt. Från att vid första anblicken se de små röda stugorna som kopior av varandra förbyts den till en förundran över alla olikheter som finns representerade. En av de allra största olikheterna stugorna emellan är takmaterialen.

01

Här ser man tydligt att takmaterialen på kyrkstugorna skiljer sig åt. Stugan längst bort till vänster i bild har ett klassiskt brädtak, de andra tre har två olika varianter av plåttak – den s.k. pannplåten till höger i bild samt trapetsplåt på kyrkstugorna i mitten. © Erica Duvensjö, Luleå kommun 

Även stugornas fasader skiljer sig åt även om de alla är målade i en röd klassisk kulör. De allra flesta är brädslagna med locklistpanel där listen kan variera från en väldigt enkel variant till en mer påkostad och profilerad list.

03

Profilerad list. © Erica Duvensjö, Luleå kommun 

02

Enkel list utan profilering. © Erica Duvensjö, Luleå kommun 

Det finns även ett fåtal stugor som helt saknar fasadpanel eller där tre av fyra fasader är brädslagna.

04

På kyrkstugor där en av fyra väggar saknar panel kan timmerväggen lämnats omålad eller som på kyrkstugan ovan, målats likt övriga fasader. © Erica Duvensjö, Luleå kommun 

Tittar vi lite extra på knutarna finns det en hel del varianter representerade. Vissa är röda, andra vita medan några kyrkstugor har knutar målade i bägge kulörer.

Det som inte skiljer nämnvärt är färgen på ytterdörrarna. De allra flesta är vitmålade, precis som det förskrivs i planbestämmelserna, men det finns varianter. Här finns också stora skillnader på dörrarnas utseende samt omgivande detaljer.

12

Dörrövertycke med rombmönster. © Erica Duvensjö, Luleå kommun

11

Den enda dörren i Gammelstad med välvd överdel. © Erica Duvensjö, Luleå kommun

Även kyrkstugornas fönsterbågar och fönsterluckor är vitmålade precis som de allra flesta ytterdörrar, men här kan det skilja en hel del på fönsterstorlek, utformning på fönsterluckor och fönsteröverstycke. Det finns också de kyrkstugor som fortfarande har kvar sina munblåsta fönsterglas. 

20

Det munblåsa fönsterglaset ger fönstret en karaktär som moderna fönster helt saknar. © Erica Duvensjö, Luleå kommun 

Sist men inte mist kommer här detaljer som i sig sätter en personlig prägel på kyrkstugorna de smyckar.

Så, varmt välkommen till Gammelstads kyrkstad på en upptäcktsfärd bland världsarvets över 400 kyrkstugor!

Vill ni veta mer om Gammelstad, besök visitgammelstad.se 

 

 

Vid tangentbordet:
Erica Duvensjö, samordnare för Gammelstads världsarv vid Luleå kommun

 

 

 

Luleå hamnkran – en rest eller en symbol?

Den södra sidan av Luleå stadsö har sedan stadens grundande använts för sjöfart och fiske. På en karta från 1758 syns sjöbodar placerade längs med södra stadsön. Det ska dock inte tolkas som att Södra hamn låg på precis samma plats som idag. Det görs tydligt på 1892 års karta där vi ser att strandlinjen är helt annorlunda. Många av de stråk där vi idag går torrskodda krävdes förut en båt eller adekvata simkunskaper.

Luleå stad 1790

Karta från 1790 över Luleå stad. Sjöbodar låg placerade längs strandlinjen på såväl norra som södra sidan stan. © Lantmäteriet. Lantmäteristyrelsens arkiv.

untitled

Karta från 1892 över Luleå stad. 25-LUL-H13/1892. Märk väl hur rutnätsmönstret är en efterkonstruktion över det äldre stadsmönstret. Inte ens strandlinjen skonades 1880-talets inrutning. © Lantmäteriet. Lantmäterimyndigheternas arkiv.

Luleås huvudsakliga hamn var på tiden före sekelskiftet snarare beläget på norra delen av stadsön. Med förändrade behov och förutsättningar flyttades dock hamnen till den södra sidan av halvön (fastän en och annan båt än idag lägger till vid Norra hamn). Flytten inleddes kring sekelskiftet 1900. År 1901 drogs järnvägsspår fram och tre år senare, år 1904, stod både Hamnpiren och Södra Långkajen färdiga. En första kran byggdes samma år av Munktell, men monterades först året därpå. Kranen stod på ett solitt fundament i granit. Det dröjde dock 11 år innan kranen kunde förses med en elektrisk motor. Kranen hade som främsta uppgift att lasta i och ur gods, men även att lyfta upp och sänka ner mindre båtar. Kranens lyftförmåga på 18 ton kom väl till pass vid de tillfällen som den fick lyfta andra, smått oanade tingest. Flera bilar fick lyftas år 1923 och även tre flygplan mellan åren 1926 och 1928.

2015000300016

Hildur Dahl på promenad längs vattnet med sin dotter. I bakgrunden syns den tidigare hamnkranen och hamnpiren. © Fotograf: Verner Dahl. Datum: 1937. Luleå kommuns bildarkiv. Bildnummer: 2015000300016.

Hamnpiren var en smal pir som gick rakt ut i vattnet, i linje med dagens Nygatan, med sitt fäste där Hamnkranen idag står parkerad. Väster om piren, mot Varvet, låg Långkajen mäktig med sina 245 meter. Även Ettans småbåtshamn har sina anor från tidigt 1900-tal. Vågbrytare av stenkistor låg placerade för att skydda de små båtarna. Hamnbassängen där småbåtarna låg fylldes igen på 1950-talet och småbåtshamnen fick flytta till sin nuvarande plats.

2010002800011.jpg

Södra hamn på 1950-tal. © Fotograf: Okänd. Datum: 1950-tal. Luleå kommuns bildarkiv. Bildnummer 2010002800011.

Som väntat fortsatte Södra hamn att växa och på 1940-talet började Djuphamnen att byggas. Två stora hamnkranar uppfördes år 1950. Modellen av kran kallas vipparmsportalkran och dessa tillverkades av Motala verkstad, samma företag som tillverkade Bergnäsbron. Vipparmsportalkranar är en vanligt förkommande typ och har funnits i exempelvis Hammarby, Kristinehamn och Stockholms hamnar. Kranskötaren Agnar Persson fick äran att inviga Luleås hamnkran genom att lossa armeringsjärn och räls från fartyget Lillie Mathiessen.

2000002300057.jpg

Det torde vara en storslagen känsla att se tvillingkranarna i arbete. © Fotograf: Nils Ahlstrand. Datum: Kring 1960. Luleå kommuns bildarkiv. Bildnummer 2000002300057.

Mellan åren 1965 och 1970 förlängdes Djupkajen i etapper, vilket har lämnat de spår vi kan se idag. Kranen vi kan se idag har alltså tidigare stått längre österut, men fick flytta efter då kajen förlängdes. Djupkajen kom så småningom att avvecklas och verksamheten flyttades till Victoriahamnen. 1985 var det sista året som Djupkajen och dess kranar användes. Luleå hamnkran, som tidigare var en av två tvillingkranar, står idag ensam kvar efter att den andra blev påseglad och fick demonteras. Kranen som däremot inte blev påseglad överlämnades år 1991 till Luleå tekniska förvaltning och är numera ett av Luleås byggnadsminnen. Kranens betydelse för staden kan nog utläsas i det svenska passet på sidorna 28-29, där kranen har fått stå som symbol för hela staden Luleå.

Luleå hamnkran

Luleå hamnkran år 2017. © Marcus Bengtsson, Norrbottens museum

 

Vid skrivbordet,
Marcus Bengtsson
Byggnadsantikvarie