Karlsborg – en del av Norrbottens industrihistoria

Norrbotten är ett län vars industrihistoria starkt förknippas med sina naturresurser i form av malmen, vattnet och skogen. Industrialiseringen under 1800-talet var i stor grad landsbygdsorienterad – där industrierna växte fram fanns även själva råvarorna.

Det finns beräkningar från 1870-talet som visar att det vid sågverken krävdes drygt 12 timmar att förädla en kubikmeter sågtimmer, men det krävdes också 13 timmars arbete med timmerhuggning, körning och flottning – vilket gjorde att många arbetare fick jobb långt ute i skogarna i inlandet, medan andra fick arbete i de industrier som växte fram längs med kusten. Råvarubehovet ökade dessutom mycket fort. År 1870 uppgick den svenska skogsindustrins råvarubehov till 5 miljoner kubikmeter, 1985 till 15 miljoner kubikmeter och närmare 30 miljoner på 1930-talet. Skogsindustrin i Norrbotten var väl etablerad kring årsskiftet 1900. Den förbättrade konjunkturen under 1800-talets mitt och införandet av ångsågen var en bidragande orsak, som ledde till att ångsågar började anläggas i anslutning till kusten. Innan ångsågens införande användes en typ av vattensågar som placerades nedanför vattendragens forsar, för att maximalt kunna utnyttja vattenkraftens drivkraft. Ofta var vattensågarna placerade i inlandet och i mindre vattendrag, vilket medförde besvärliga transporter på grund av bristfälliga transportvägar. När ångsågarna introducerades skedde en förflyttning från inlandets forsar ut till kusten. Nu kunde sågverk och brädgårdar anläggas bredvid varandra invid lämpliga exporthamnar.

Karlsborg – ångsåg och sulfatfabrik
26 februari 1848 säljer Vånafjärdens byamän den så kallade Låsholmen vid Kalixälvens mynning och Låsholmens bolag bildas. En av köparna, Carl Emil Grundén, får namnge den nya orten: Karlsborg.

1982_1529_Karlsborgs 1a hus

Karlsborgs första hus, byggt 1852 av Gustav Johansson. Huset kallades för Jannegustavstugan och revs omkring 1928. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1982:1529.

1850 övertar bolaget Bergman Hummel & Co Låsholmens bolag och år 1863 anlägger de Karlsborgs ångsåg som Norrbottens tredje ångsåg vid kusten. Detta var starten till en industri baserad på skog i Karlsborg, där fabriken Billerud Korsnäs, f.d. ASSI Karlsborg, än idag är verksam.

1982_1517_sågverk

Karlsborgs ångsågar på 1870-talet. Till vänster den så kallade Lillsågen, byggd år 1868, med två ramar samt kvarn. Lillsågen revs 1899. Till höger den så kallade storsågen, byggd 1871 och som hade fyra sågramar. Båda sågarna drevs parallellt för dag- och nattskift. Utbyggnaden på sidan inrymmer maskin- och pannrum samt reparationsverkstad. I bakgrunden syns flera bostadshus. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1982:1517.

Läget för ångsågen var perfekt, intill Kalixälvens mynning och vid djupa vatten. Hit kom timret via Kalixälven och lastfartygen kunde gå ända fram till sågverket tack vare de djupa vattnen. En ny större ångsåg byggdes 1870, då Lillsågen blivit för liten. Enligt mantalslängden från år 1862 framgår att det bor en änka och två arbetskarlar i Karlsborg. År 1870 bodde tre arbetskarlar på platsen och fram till år 1872 hade befolkningen ökat till sex familjer. Befolkningen ökade och ett sågverkssamhälle växte upp kring sågverket.

1977_1349_rivning sågverk

Rivning av Karlsborgs första ångsåg. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1977:1349.

Under 1870-talet fick Karlsborgs ångsåg konkurrens då Kalix ångsågsaktiebolag anlade en såg vid Nyborg. Bergman Hummel & Co konkurrerade dock ut Kalix ångsågsaktiebolag. Precis innan julafton 1899 brann sågen i Karlsborg ner, men byggdes upp igen redan 1901. Därefter medförde en konjunkturnedgång ekonomiska svårigheter och Karlsborgs ångsåg gick i konkurs 1908. Sågen togs över av Baltiska Trävaru AB, men lades så småningom ned år 1926 på grund av den ökade konkurrensen. Sågen återupptogs så småningom, och ytterligare en brand härjade sågen år 1935. Än en gång byggdes sågen upp. 30 juni 1988 sågades den sista stocken vid Karlsborgs sågverk.

1982_1516_branden

Foto från branden i Karlsborg år 1900, Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1982:1516.

1914 anlade Norrbottens sulfataktiebolag en sulfatfabrik i Karlsborg. Fabriken lades ner redan 1919 på grund av dålig lönsamhet, mycket beroende på första världskriget som var katastrofalt för det svenska näringslivet. Karlsborg ägdes under åren 1918-1924 av Ytterfors-Munksund, men gick i konkurs 1924.

1982_1480_bygge av sulfatfabriken

Sulfatfabriken i Karlsborg under uppförande. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1982:1480.

1986_534_nybyggda fabriken

Den nybyggda fabriken i Karlsborg. Foto från 1915, Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1986:534.

1926 agerar man i Kalix för att rädda näringslivet i bygden. 9 augusti samlades man till ett möte tillsammans med stadsministern, kommunalmän och landshövdingen i ett försök att rädda industrin. Mötet resulterade i att regeringen tillsatte en utredning för att få igång anläggningarna igen.

En ny massafabrik uppförs 1928 och samma år bildades Kalix Träindustri AB som drev Karlsborg fram till 1937 då staten, Domänverket, tog över fabriken, som varit igång sedan dess och som byggts upp under framförallt 1950- och 1970-talen. 1942 bildas ASSI, som blev ny ägare av fabriken. 1994 går ASSI och Domänverket samman till ett bolag och sedan 2001 ägs fabriken i Karlsborg av Billerud Korsnäs AB, som tillsammans med pappersbruken i Skärblacka och Gruvön utgör Billerud Korsnäs Sweden AB.

Bebyggelsen i Karlsborg är idag varierad men har en tydlig brukskaraktär. Ett tiotal små stugor byggdes till bostäder åt arbetarna i Karlsborg omkring 1897-1898, där två av stugorna står kvar på sin ursprungliga plats mot söder nedanför kyrkan. Andra stugor har flyttats och gjorts om till sommarstugor. Omkring år 1920 förseddes bostäderna i Karlsborg av ström från en turbin i ångsågen, och fabriken började leverera ström vid mitten av 1930-talet. Fortfarande försågs delar av Karlsborg med el från fabriken under 1960-talet.

U+15_1_äldre bebyggelse nedanför kapellet

Äldre bebyggelse nedanför kapellet. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr U 15:1.

Under 1901-1910 byggdes tre arbetarbaracker, de så kallade bombarackerna. I varje barack fanns åtta lägenheter med vardera ett rum och kök.

1979_9_6_bombarack

Exteriör av en av de tre bombarackerna. Den första baracken byggdes år 1901 och de två andra barackerna byggdes under 1905-1910. Hyran var 12 kr i månaden. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1979:9:6.

Under 1930- och 1940-talen byggdes villaområden upp och ett höghusområde byggdes upp under 1940-1950-talet.

1982_1485_karlsborg

Karlsborg år 1954. Motiv från den nya bebyggelsen av arbetarbostäder i bomområdet. Längst till höger syns en skymt av förvaltarbostaden. Förvaltarbostaden byggde 1865 och blev Karlsborgs herrgård, som idag kallas för Disponentbostaden. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1982:1485.

Fackföreningarnas framväxt och stridigheter i Karlsborg
För att återgå till industrialismens framväxt så innebar maskinåldern också nöd, fattigdom, otrygghet och hårt slavarbete för miljoner arbetare runt om i världen. Fattiga lantarbetare sökte sig in till de växande industrisamhället i ett försök att få arbete och en möjlighet till trygghet, men ofta hamnade de ur askan i elden. Industriägarna utnyttjade de anställdas stora antal och deras fattigdom, då de var lätta att avskeda och ersätta med någon annan arbetssökande. Dessutom förekom ett politiskt förtryck, då endast 6 % av Sveriges befolkning hade rösträtt vid 1800-talets mitt. Under 1870- och 1880-talen kom tankar på socialistiska partier och fackföreningar till Sverige, via Danmark och Tyskland. I Norrbotten var sågverksarbetarna på flera håll endast anställda under delar av året. Under vintern slog sågarna igen då det inte förekom någon utskeppning och på så vis slapp ägarna betala ersättning till arbetarna.

När socialistiska arbetarrörelser etablerade sig i Kalixbygden var det bland annat på sågverket i Karlsborg och år 1902 bildades en fackförening under en mycket hård kamp. Genom uppsägningar, vräkningar och svartlistning försökte industrin att knäcka den nybildade fackföreningsrörelsen. Vid denna tid var konsul Groth disponent vid Karlsborgs sågverk. Han avskydde fackföreningsrörelsen och i ett försök att förhindra fackföreningsbildandet vid Karlsborg avskedade han stabbläggarna vid sågen sommaren 1902. Stabbläggarna hade bäst lön, i regel lång yrkeserfarenhet och ansågs stabila och förtroendeingivande. Groth ville därför förhindra att de anslöt sig till fackföreningen.

1979_35_stabbläggare

Gruppbild av stabbläggare i Karlsborg. Foto från omkring år 1910-1915. Bakre raden från vänster: 1, Fritiof Johansson. 2, Oskar Strömbäck, Gammelgården. 3, David Johansson. 4, Tycko Strömbäck, Sangis. 6. Karl Jakob Strömbäck, Sangis. Sittande från vänster: 3, Oskar Strömbäck. 4, Nils Viktorinus Gerdin. 6, Julius Vernblom, Kramfors. 7, Helmer Fredriksson. 8, Viklund?, Ryssbält. Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1979:35.

Trots Groths hot om att lägga ner driften vid sågverket i hela två år så bildades en fackförening vid sågen i Karlsborg 28 juli 1902. Redan från start anslöt sig 600 medlemmar. Groth inledde en förföljelse av arbetarna. Han kallade samtliga anställda till ett möte där han meddelade att de som ville behålla sitt arbete måste skriva under ett personligt kontrakt om de inte ville bli avskedade. Ingen skrev under och 150 personer avskedades. Ytterligare 200 personer anslöt sig till de avskedade, med följden att också de blev utan arbete. Även ett hundratal oorganiserade som stödde de avskedade fick också sparken. Sammanlagt avskedades omkring 800-900 personer endast för att de krävde sin rätt att bilda en egen fackföreningsorganisation. Ett femtiotal familjer vräktes från sina hem i oktober och en utflyttning från Karlsborg skedde. Fackföreningen var krossad och Groth stod som vinnare, om än bara för stunden. I Sverige skedde ett antal föreningsrättsstrider under 1902-1903 och i längden blev det omöjligt för Groths arbetsgivare att behålla honom som disponent i Karlsborg. 1 juni 1904 lämnade disponent Groth sitt arbete i Karlsborg, till allas glädje. Fackföreningen återupptog sin verksamhet 28 juli 1905.

1990_342_Disponent groth med ren

Disponent Gustaf Groth med sin körren, Karlsborgs sågverk, år 1900. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1990:342.

1907-1908 förekom en del stridigheter kring löner och arbetsförhållanden mellan arbetsgivaren och fackföreningen på Karlsborgs sågverk, som ledde till storstrejkåret 1909. Arbetarrörelsen hade tyvärr inte nått den styrka som hade behövts för att klara av strejken och till råga på allt återkom Groth som chef. Arbetarna tvingades till slut avbryta strejken och återgå till sina arbeten, på grund av svält, nöd och otrygghet. Därtill så återkom arbetarna till ännu sämre förhållanden än vad som varit rådande före strejken. Under Groths ledning bestraffades de personer som ansågs vara ansvariga för strejken. Många sattes upp på bolagets svarta lista, vräktes ur bolagets bostäder, förvägrades arbete och trakasserades. En del sökte sig till arbete på annan ort och några tvingades emigrera till Amerika, då svarta listan följde dem till andra arbetsplatser och förhindrade dem från att få arbete.

1982_1511_Groth

Disponent Gustaf Groth, Karlsborgs sågverk, med sonen Holger på herrgårdsterassen år 1909, Karlsborg. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1982:1511.

Arbetarnas kamp om rätt till bra arbetsvillkor, löner och rätt till fackförenings-verksamhet fortsatte. 1914 blev det en hård avtalsstrid som faktiskt slutade med seger för arbetarna. Sen bröt första världskriget ut, vilket medförde svårigheter för hushållen. Priser på framförallt livsmedel steg kraftigt och tillgången till mat blev sämre. Sågverksindustriarbetarförbundet krävde att dyrtidstillägg skulle utgå och att arbetsgivarens lönesänkning av arbetarnas löner under vintern skulle upphöra, vilket löstes först 1917. 1917 önskade man även en nedsättning av arbetstiden från 59 till 57 timmars arbetsvecka, något som inte fick sin lösning förrän riksdagen år 1919 fattade ett beslut om att 8 timmars arbetsdag skulle införas från och med 1920. 1918 var ett nödens år på grund av brist på mat. Arbetarna levde främst på kålrötter och strömming. Ransonseringen var otillräcklig, brödransonen räckte endast en halv vecka och mjölkransonen var 1 liter per vecka och familj. Sågverksindustriarbetarförbundet framförde ett önskemål om att arbetarna skulle beviljas 6 dagars ledighet med halv lön för bärplockning.

Från 1920-talet och framåt blev det en försämrad konjunktur för träindustrin med försämrade möjligheter till export och sämre lönsamhet. Arbetslösheten ökade snabbt i Karlsborg, vilket förvärrades av att massafabriken lagts ner 1919. 1925 gick sågverket i konkurs. 1928 ingrep staten och både sågverket och sulfatfabriken togs åter i drift.

1981_548_Sulfatfabriken 1954

Karlsborgsverken, ”Sulfaten”, år 1954. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 1981:548.

Karlsborg har varit mycket viktig för Kalix och är också en del av Norrbottens gemensamma industrihistoria. En stor del av min familj och släkt har jobbat eller jobbar i Karlsborg, och min mormor var faktiskt den första kvinnan som arbetade i fabriken. Jag har själv sommarjobbat några år i Karlsborg, även om jag inte arbetat i själva i fabriken utan på kontoret. Ofta är det många som idag klagar över lukten från fabriken i Karlsborg. Undertecknad är född och uppvuxen i Kalix, och när jag var liten sades ofta att ”det luktar pengar”. Kanske man istället ska se det som att det är så en del av Norrbottens industrihistoria och kamp för bra arbetsvillkor luktar?

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo

Källor och läs mer:
Avdelning 37 Norrbotten Sektion Karlsborg, Svenska träindustriarbetareförbundet 75 år. Jubileumsskrift 1905-1980. Föreningsarkivet Norrbotten.

Burman, Ann-Christin (red). 1998. Norrbottens synliga historia: Norrbottens kulturmiljöprogram del 1. Länsstyrelsen i Norrbottens län.

Karlsborg i ord och bild: 150 år, 1860-2010. Karlsborg. Vånafjärdens byaförening.

Lundgren, Nils-Gustav. Skogen och skogsarbetet i industrialismens Norrbotten. I: Landberg, Eva; Rönnbäck, Karin & Moritz, Per (red) 2007. Norrbotten 2007:65-83.

Lundin, Kerstin (red). 1992. Norrbottens synliga historia: Norrbottens kulturmiljöprogram del 1. Länsstyrelsen i Norrbottens län.

Svanberg, Ingvar 1987. Arbetarrörelsens historia i Kalixbygden. Kalix.

Handlingar rörande Karlsborg i Norrbottens museums arkiv, dnr 96-2006 samt Nederkalix socken, FOAM:16, Kalix museum (1965-1971).

Nordanskär – världens nordligaste badort

Det sägs att sågverkspatronen Johan August Bergman någon gång under 1880-talet i samband med en middagsbjudning på Grytnäs herrgård i Kalix tagit fram en karta över Kalix skärgård och visat sina middagsgäster. Enligt uppgifter pekade han på en av öarna – Sandholmen – utanför Karlsborg och berättade att han tänkte anlägga en badort, en s.k. hafskuranstalt. Ön skulle få namnet Nordanskär. Johan August Bergman hade vid sina resor i Europa tagit del av kurortslivet och fått en vision om en kurort i sin hembygd.

Kurorten invigdes antingen 1886 eller 1888, uppgifterna om Nordanskärs öppnande är osäkert och båda årtalen är nämnda. Nordanskär ansågs vara den nordligaste badorten/hafskuranstalten i världen. På öns högsta punkt byggdes en ståtlig festivitetssal/gillesal i två våningar med tinnar och torn. Från taket på salen kunde kurortsgästerna se ut över en fantastisk utsikt över skärgården invid Kalixälvens utlopp. 12 villor byggdes upp för kurgäster och därutöver byggdes också en läkarvilla, drängstuga och vaktmästarbostad. Det fanns också möjlighet att få bo i en gästhall i gillesalen eller på badhusets andra våning. Sedan fanns såklart allt som ingick i själva kurorten: ångbåtsbrygga, vackra promenadstigar – där kyssarnas bro gick över en liten vik, varm- och kallbadhus, tennisplan, kägelbana och segelbåtar och roddbåtar fanns till gästernas förfogande.

1976_4_11_Kyssarnas bro

Kyssarnas bro, Nordanskärs badort och kuranstalt. Foto från Norrbottens museum, acc nr 1976:4:11

En kyrka byggdes dock först av allt, så att kurorten inte bara skulle erbjuda hälsa för kroppen utan även för kurgästernas andliga behov.

I+201_kapell

Nordanskärs kapell, från västnordväst. Foto från 1943, Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 201

Hafskuranstalten stod i daglig ångbåtsförbindelse med både Luleå och Haparanda och flera av de stora Norrlandsångarna som trafikerade leden mellan Stockholm-Luleå som även lade till vid det stora sågverket i Karlsborg, som låg tvärs över älvmynningen från Nordanskär sett. Hafskuranstalten hade även en egen postväska som gick fram och tillbaka till fastlandet varje dag.

1977_1557_25-27_ångbåt

Båten”Gällivare” vid badorten Nordanskärs brygga i Kalix skärgård. Utmed ligger ångbåten ”Passpå” som tillhörde Karlsborgsverken. Foto från 1888. Norrbottens museums bildarkiv, Acc nr 1977:1557:25-27

Badläkare Doktor P. Pohlmann beskriver anstalten i en reklamfolder från år 1989:

”Anstalten ligger som nämndt på en ö vid hafsbandet, är till öfvervägande del bevuxen med en yppig granskog och endast å mindre strandpartier med löfskog; jordmånen är företrädesvis sandig, hvarigenom marken äfven efter svårare regnskurar snart upptorkar. Genom närgränsande större och mindre öar samt genom de flesta byggnadernas läge inne i den täta granskogen är man skyddad såväl mot nordliga vindar som mot kallare hafsvindar, hvadan anstalten erbjuder en i klimatiskt hänseende ypperlig beskaffenhet för en kurort. Då därtill kommer, att under större delen af den tid anstalten är öppen där är rådande en ständig dag, enär solen vid midsommartiden blott omkring 5 minuter är under horisonten, har man där det yppersta tillfälle till permanenta solbad, något som ej ens de förnämsta sydligare belägna kurorter hafva att erbjuda.”

Enligt badläkaren så var man ”genom rikedomen på granskog och nästan frånvaro af löfskog är man å Nordanskär äfven befriad från den norrbottniska sommarens plågoris, myggen.” (Som arkeolog vistas undertecknad i en rad olika skogsmiljöer, och personligen anser jag att även om mygg föredrar lövskog så trivs de också bra i granskog…)

De sjukdomar som kurorten lämpade sig för var blodbrist och allmän svaghet, reumatiska sjukdomar, mag- och tarmsjukdomar, scrophulösa och rhachitiska lidanden hos barn – där det ständiga solljuset i kombination med det milda havsklimatet hade en mycket gynnsam verkan. De kurmedel som gästerna kunde nyttja var kalla hafsbad, olika former av varma luft-, ång- och vattenbad, halfbad, afrifningar och duscher.

Kk+S+357_17_varmbadhuset

Varmbadhuset, Nordanskärs havskuranstalt. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, Acc nr Kk S 357:17

Enligt prislistan från år 1901 erbjuds bland annat gyttjebad med dusch, barrbad (låter stickigt!) och finsk badstu. Därtill kunde massage, gymnastik, elektricitet eller annan särskild behandling ges.

Prislista 1901

Hafskuranstalten Nordanskärs prislista från år 1901, handling ur Norrbottens museums arkiv

En av Nordanskärs mest kända gäster var Selma Lagerlöf, som besökte ön tillsammans med väninnan Sopihie Elkan, under den tid som hon arbetade med boken ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.”

Nordanskär var relativt välbesökt de första åren. Patron Johan August Bergman avsatte en donationsfond på 100 000 kr till anstaltens utveckling och underhåll. Efter patrons död 1889 verkar Nordanskär ändå ha fått ekonomiska svårigheter och gästerna blev färre. Nordanskär hafskuranstalt lades ned i början av 1900-talet och byggnaderna såldes på auktion 1918. Gillesalen flyttades till Boden och blev gamla hotell Bodensia, som brändes ned i början av 1970-talet. Kyrkan flyttades och återuppfördes i Björkfors och invigdes 1945. Patron Johan August Bergmans sommarvilla flyttades till Kalix som Missionsförsamlingens predikantbostad och finns idag på Vassenvägen som privatbostad.
Nordanskär var en ypperlig badort under sin tid. I tidningen Idun år 1900 skriver signaturen J. F-lm:

”…På grusad skogsstig – å ömse sidor mossig, mjuk mark, öfversållad med härligt doftande linnea – går vägen upp till Gillet, så högt beläget, att redan på afstånd dess flaggor och vimplar svajande visa vägen, och så äro vi framme vid Gillehuset. Detta är tilltaget i rätt storartade dimensioner, att döma af det yttre, och motsvaras på ett charmant sätt till det inre bland annat af en sal, som fordrar ett särskildt omnämnande, såsom varande minst sagdt en mönstersal…”

1982_1394_gillesalen

Gillesalen vid kurorten på Nordanskär i Kalix skärgård. Foto från 1910, Norrbottens museums bildarkiv, Acc nr 1987:1394

1987_394_gillesalen

Gillesalen vid kurorten på Nordanskär i Kalix skärgård. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, Acc nr 1987:34.

1976_4_12_gillesalens veranda

På en av gillesalens verandor, kurorten på Nordanskär i Kalix skärgård. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, Acc nr 1976:4:12

”..en belvédère, hvarifrån man har en hänförande utsikt, finnes uppe på Gillehusets tak, och dit beger man sig gärna att se sol dala och gå upp, utan att aningen av skymning signalerar öfvergången från dag till natt. I dämpat solsken med växlande skuggor och dagrar ansluter sig ön – en hafvets äkta pärla – rundt om oss och kan med stora skäl taga åt sig våra förtjusta utrop. Inga beskrifningar eller fotografiska afbildningar kunna ens tillnärmelsevis återge en tafla, så färgrik och verkningsfull i skiftande sol-reflex…”

Vid fornminnesinventeringen1985 registrerades de husgrunder som påträffades i området på Nordanskär och idag finns det grillplatser och badmöjligheter på ön, som anses vara väl värd ett besök. Undertecknad är uppväxt med stuga i Kalix skärgård, men har aldrig – vad jag kan komma ihåg – varit till Nordanskär, så det kanske får bli ett besöksmål nu till sommaren! Kan bara instämma i J. F-lm:s skildring av midnattsolens strålar i Kalix skärgård – vem behöver en TV att titta på när man har den utsikten från stugfönstret?

Veckans blogginlägg får avslutas med dikten Nordanskär av med Tycho Landström, folkskollärare i Nederkalix och överlärare i Malmberget:

”I solljus och glittrande vågor vid havsbandet såg jag en ö
med sagostämning och fägring lik sagans förtrollande mö.
Och Gillesal, kloster och kyrka, i granskogen skymta jag såg
och snövita sommarvillor likt svanar på gungande våg.
Sen dess många år har förflutit, min ö är densamma ej mer.
Den liknar en döende skönhet, som hopplöst om livet ber.
Ack snart har ditt kloster, din kyrka förmultnat och fallit i grus,
och där förr ljödo glada röster, snart höres blott vindens sus.”

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo

Läs mer

Ekholm, Karl 1985. Ytterbyn. Några bidrag till dess historia. Kiruna.

Nordén, Åsa 1985. Sällsamheter i Norrbotten. Kustlandet. Kristianstad.

Westerberg, Jan Olov 1986. Nordanskärs hafskuranstalt. Sammanställd av Jan Olov Westerberg.

Handlingar rörande Nordanskär i Norrbottens museums arkiv, EA 126 Ö1:1.