Storforsen – ett av Norrbottens största besöksmål

Storforsen, ligger 4 mil nordväst om Älvsbyn, är en av Europas största obundna forsar. Fallhöjden under de sista två kilometrarna är 60 meter och utgör en mäktig naturupplevelse. Idag lockar forsen mer än 150 000 besökare per år men kulturmiljön i området vittnar om att forsen och älven lockat människor i tusentals år.

Invid forsen finns idag lämningar från stenålder fram till 1900-talets flottnings- och skogsbrukslämningar. Här finns förhistoriska boplatser, kokgropar, fångstgropar och härdar till yngre lämningar som kolbottnar, tjärdalar, kojgrunder härrörande från skogsarbetare och flottare som arbetat vid forsen, rester efter flottledsbyggnader och grävda kanaler.

Området är unikt både i den mäktiga naturupplevelsen i form av forsen men också i den enastående kultur- och naturmiljön. I Storforsen får besökaren både upplevelsen och känslan av befinna sig invid en oreglerad älv, att få se, känna och höra dånet från de enorma mängderna vatten som rinner förbi en är oslagbart. Med en kort promenad kan man därefter se isälvsterrasserna från när havet svallade mot strandkanten när havet mötte älven för tusentals år sedan. Besökaren kan också ta del av de mänskliga aktiviteterna som bedrivits i området i form av tidigare nämnda boplatslämningar från jägare och samlare som vistats i området med början för över 7000 år sedan.

Flygfotografi över Storforsen där Döda fallet ses till vänster i bild. Stenfyllningar uppfördes för att styra timret och torrlägga den gamla älvfåran. Detta skapade nutidens ”döda fall” med kanjons, jättegrytor och slipade hällar. Fotograf: Jan Norrman. 1994. Riksantikvarieämbetet. CC-BY.

Inte minst lockar Döda fallet besökare. Ett område där man får uppleva hur älven slipat berggrunden under århundraden, årtusenden, jättegrytor och släta hällar bjuder in till att stanna upp, fota, det bildas bassänger där man kan bada och hällarna är utmärkta att ligga och sola på vid bra väder. Döda fallet skapades under de första ansträngningarna att göra flottningen förbi Storforsen enklare och mer effektiv. Försök att flotta timmer förbi Storforsen hade gjorts redan under 1860-talet men då närmast gjorts omöjliga på grund av forsens dåvarande sträckning som antingen slog sönder timret eller där stockarna fastnade i forsens grynnor. Mellan 1874-1878 byggdes därför de första ledarmarna med stenfyllda träkistor för att leda om älvens lopp som sedermera kom att skapa det som idag kallas för Döda fallet.

Storforsen sett nedströms forsen år 1922. Tyvärr dålig kvalitet på det inscannade fotografiet. Men man ser likafullt att det finns en strömfåra till höger, det vill säga två strömfåror, som successivt bara blir en under flottningen. Fotograf okänd.
Ájtte, Svenskt Fjäll- och Samemuseum. Public Domain.

Inom Storforsens naturreservat finns det även ett Skogsbruks- och flottningsmuseum. Skogsbruksmuseet öppnads 1972, ett år efter naturreservatsbildningen, och skildrar skogsbrukets utveckling fram till mekaniseringen på 1950-talet. Flottningsmuseet öppnades 1992 för att komplettera med älvens betydelse för transport, flottning, av lösflytande timmer.

Vy inifrån Flottningsmuseets utställning om Storforsens och Pite-älvens betydelsen för flottningen. Fotograf: Rúnar Gudmundsson. © Norrbottens museum.

Att museerna etablerades just i Storforsen var alltså ingen slump med tanke på platsens betydelse för flottning och skogsbruk. Museerna är unika i sina samlingar och de faktum att kojor och byggnader från olika epoker inom det äldre skogsbruket flyttats till området och därefter inretts med autentiska föremål. Norrbottens museum var med och byggde upp museerna tillsammans med Länsstyrelsen i Norrbotten och Älvsbyns kommun. Under tidigt 2000-tal övertog Älvsbyns kommun ansvaret för Skogsbruksmuseet medan Flottningsmuseet kvarstod i Norrbottens museums regi.

Anledningen till att Älvsbyns kommun övertog Skogsbruksmuseet var att kommunen då sedan en tid övertagit skötseln och driften av naturreservatet och att man med övertagandet önskade få en sammanhållen förvaltningen av hela området.

Tyvärr har kommunen inte levt upp till sitt ansvar för underhåll och skötsel av byggnaderna och kojorna inom Skogsbruksmuseet. Åratal av uteblivet underhåll talar nu sitt tydliga språk. Många kojor står numera direkt på marken på det nedersta timmervarvet, syllen har sen länge sjunkit ned i marken. Spåntak börjar ha gjort sitt och måste ersättas. Timmerknutar börjar separera i vissa av byggnaderna då tjälen genom åren gjort att syllen rört på sig och dragit isär dem. Inte ens basalt underhåll som att måla om de målade byggnaderna, sopa av taken eller städa ur kojorna har gjorts. Det två senare har istället Norrbottens museum fått utföra.

Vid 2022 års tillsyn av kojor, byggnader och föremål inom Skogsbruks- och flottningsmuseet i Storforsen. En kolarkoja som är i dåligt skick. På bild: Robert Pohjanen och Anja Wrede, föremålsantikvarier vid Norrbottens museum. Fotograf: Rúnar Gudmundsson. © Norrbottens museum.

Kommunens uteblivna underhåll och skötsel fick sin kulmen med att man under föregående år även frånsade sig ansvaret för driften av naturreservatet.

Kojorna och byggnaderna inom Skogsbruksmuseet är idag i så dåligt skick att de är i behov av akuta åtgärder.

Många kojor och byggnader står idag med timret direkt på marken för att syllstenarna sjunkit ned i marken. Fotograf: Rúnar Gudmundsson. © Norrbottens museum.

Mot bakgrund av detta har Norrbottens museum därför nu tagit initiativ till att upprätta en vård- och underhållsplan för samtliga byggnader inom museiområdet. När den är klar så kommer restaureringsåtgärder sedan att ta vid i form av kursverksamhet under 2023. Kurserna kommer att genomföras tillsammans med Älvsby folkhögskola som strävar efter att bli ett nav för hantverk och byggnadsvård i Norrbotten. I detta mångåriga åtagande samarbetar vi även med hantverkare, i detta skede primärt timmermän, samt med Sveaskog som äger marken inom naturreservatet som åtagit sig att bl.a. tillhandahålla virke.

Även informationsskyltarna behöver ersättas och uppdateras. Fotograf: Rúnar Gudmundsson. © Norrbottens museum.

Det finns inget annat museiområde i Norrbotten idag som skildrar skogsbrukets historia och därtill med autentiska byggnader och föremål, det vore en stor förlust för vår gemensamma historia om det fick förfalla bortom all räddning. Därför känns det naturligtvis glädjande att nu kunna förmedla att förfallets tidevarv är slut för Skogsbruks- och Flottningsmuseet i Storforsen. Ett av Norrbottens största besöksmål förtjänar bättre.

Mer information om denna satsning kommer tillsammans med berörda samarbetsparter i ett senare skede.

Vid tangentbordet, Nils Harnesk.

En dag på Norrbottens museum

Hej,

Samlingspunkten för vår vandring genom utställningarna börjar ute i Hermelinsparken, där vi ser att sportlovsaktiviteterna pågår för fullt. Några barn prövar hinderbanan, andra leker och åter andra värmer sig eller grillar korv. Flera barn har deltagit i inomhusaktiviteter med bland annat tipsrunda och kreativ verkstad. Många sportlovslediga har hittat till oss i veckan.

Kom så går vi in och tar hissen eller trapporna upp till våning 3 där vår vandring genom museets utställningar börjar.

Flera nya utställningar har haft premiär på Norrbottens museum i år, men det var först med 100 meter graffiti, som vi står i nu, som vi kunde bjuda in till vernissage. Vernissagen är den första på mycket länge på grund av pandemin. Utställningen bygger på en samtidsdokumentation som museet har gjort av målningarna som i sin helhet finns i en kulvert under Skeppsbrogatan in till Shopping, Luleå. De skapades för över 30 år sedan i samband med ett konstsymposium. Utställningen pågår till och med mars 2023, så det finns gott om tid att se den mer än den här gången. Har ni vänner som av olika anledningar inte kan komma till museet i sta’n, så kan de ta en virtuell vandring i kulverten. På museets hemsida finns graffitidokumentationen i form av en 360-graders panorama.

Ur utställningen 100 meter graffiti. Foto: Catrine Backman © Norrbottens museum.
Ur utställningen 100 meter graffiti. Foto: Catrine Backman © Norrbottens museum.

Jag tar också tillfället i akt att berätta att även Kiruna stadshus, Kiruna kyrka, Haparanda kyrka och Världsarvet Gammelstads kyrkstad är panoramafotograferade och finns på museets hemsida.

Vi går ner till våning 2. Här står vi mitt i den stora arkeologiutställningen Arkeologi i Norrbotten som berättar Norrbottens historia, bland annat hur järn framställdes i Norrbotten, Vivungi för över 2000 år sedan. Upptäckten av den 10 600 år gamla boplatsen vid Aareavaara 2009 har bidragit till ny häpnadsväckande kunskap om Norrbotten. Fyndet av boplatsen visade att inlandsisen hade smält undan långt tidigare än man tidigare ansett, och människor levde och verkade i norr redan under stenåldern.

En del av utställningen Arkeologi i Norrbotten. Foto: Catrine Backman © Norrbottens museum.

Vi går vidare medsols och kommer till Luleåbilder. I den här utställningen står gamla bilder från Luleå stadsarkiv och Norrbottens museums arkiv och konstsamling i kontrast till nytagna bilder som visar dagens Luleå på samma plats. De äldre bilderna visar bebyggelsen före stadsbranden och industrialiseringens påverkan, och levandegör många historiska skeenden. Utställningen hänger över sommaren och in i augusti.

Köpmangatan. Konstnär: Otto Hesselbom, 1888.
Köpmangatan. Foto: Arvid Moberg, 1951.
Köpmangatan. Foto: Simon Eliasson, 2021.

I nästa utställningssal visas Ett enda brev från mor. Det här är en utställning av Jennie Lind, filmare och fotograf. På en stor filmduk som sträcker sig nästan över hela långsidan av rummet rullar en kortfilmsdokumentär. Det är en personlig familjeberättelse om hennes tornedalska arv och belyser aktuella ämnen och funderingar som till exempel förlust. ”Mie en ymmärä sanoja enkä puhuttua kieltä Jag förstår inte orden eller det talande språket”. Utställningen finns att se till och med i mitten av maj.

Ur utställningen Ett enda brev till mor. Foto: Jennie Lind.

Hör ni de glada ljusa rösterna? Det är barnen som leker i Förr i tiden och Kan själv, två lekmiljöer för barn och omåttligt populära. Vi kikar in!

På Norrbottens museum har en renovering skett av Kan själv, en utställning för de allra minsta 0-2 år. Den är uppskattad av både barn och medföljande vuxna. Hela utställningen utgår ifrån att uppmuntra barnens fantasi och det råder ingen brist på uppfinningsrikedom, vilket är helt underbart. Föremålen i utställningen bygger delvis på replikor från museets samling. Mitt kontor ligger alldeles bakom utställningen, så jag har lyckan att få ta del av barnens glädje om och om igen. Förr i tiden är en barnutställning som har funnits länge på museet, och nu är vi på gång att uppdatera den. Här vill vi på ett tydligare sätt synliggöra urfolket samerna och minoriteterna.

Lekmiljön Förr i tiden. Foto: Catrine Backman © Norrbottens museum.

Dags att ta trapporna ner till våning 1 och vi kommer rakt in i utställningen Fira demokratin! När vi visade riksdagens vandringsutställning Fira demokrati 100 år! våren 2021 utgjorde riksdagens utställning huvudutställning och det lokala tillägget var mycket mindre. Nu har vi byggt tvärtom. Riksdagens utställning utgör en affischutställning och de lokala förkämparna för allmän och lika rösträtt som till exempel Siri Holm har fått ta plats och utrymme tillsammans med andra starka betydande kvinnor som länsmejerskan Anna Gustafsson.

Ur utställningen Fira demokratin. Foto: Catrine Backman © Norrbottens museum.

Vi går vidare till utställningen som visar på de 17 globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Utifrån den här utställningen hölls många pedagogiska workshops digitalt under pandemin tillsammans med grund- och gymnasieskolor.

Museipedagog Viktoria Lestander i utställningen 17 globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Foto: Catrine Backman © Norrbottens museum

Vi går ner till entrén och innan jag bjuder in er på fika i museicaféet, tittar vi på Brita Weglins utställning Annus horribilis. Brita arbetar med många olika tekniker, men broderiet sammanbinder dem alla. Glädjande var att även till den utställningen kunde vi bjuda in till vernissage, i själva verket två. En på eftermiddagen och en på kvällen och bägge var välbesökta. Utställningen hänger till och med 27 mars.

Annus Horribilis – Janus, av Brita Weglin, 2022.

Nu fikar vi och nästa vecka på torsdag kl 14 ses vi på Arkivcentrum, Höstvägen 7 på Björkskatan och går på arkivcafé. Under hela våren arrangeras arkivcafé med föreläsningar på olika teman.

Vid arkivcáfe 31 mars föreläser Lars Gyllenhaal tillsammans med arkeologerna Frida Palmbo och Lars Backman om några av andra världskrigets spår i Norrbotten.

Vi är glada att ni har hittat tillbaka till oss efter pandemin, oavsett om det är via fysiska besök, hemsidan eller genom sociala medier. Besöksantalet i museibyggnaden har stadigt vuxit sedan restriktionerna släppte, och så har skett även på de utställningar som vandrat vidare från Norrbottens museum ut i länet. På Pajala bibliotek har utställningen med stilikonen Sune Uusitalos färgsprakande kläder visats och för er som varken hann se utställningen på Norrbottens museum eller i Pajala; ni får en ny chans, då den kommer att visas på Haparanda järnvägsstation, 16 mars-23 april. Det är fantastiska kreationer!

Sune Uusitalo. Foto: Ricky Sandberg

Till Gällivare museum har utställningen Tilt vandrat vidare. Den handlar om flipperspelens kultur och historia och ett flertal flipperspel går att spela på. Utställningen pågår till och med 22 april.

Ur utställningen Tilt. Foto: Catrine Backman © Norrbottens museum

Mer om utställningarna och vad som händer på museet kan du läsa på Välkommen – Norrbottens museum

Det här blev en fullmatad dag med kulturella upplevelser och jag hoppas att det har gett mersmak!


Margaretha Lindh

Länsmuseichef