Länsmuseichefen har ordet

Äntligen är ljuset här med längre och varmare dagar. Det är efterlängtat, när vi annars lever i en ganska tuff tillvaro på grund av pandemin. Vi befinner oss i en krävande tid där coronaviruset fortfarande håller sitt grepp över oss, men vaccinet väcker hopp och ger framtidstro. Många av museets medarbetare inklusive jag själv jobbar mestadels hemifrån och kommer in på kontoret någon enstaka gång per vecka eller vid behov.

Vi vet att de grundläggande uppmaningar vi har hört från regeringen, Folkhälsomyndigheten och regionens smittskyddsläkare gäller i högsta grad fortfarande: att hålla avstånd, tvätta händerna och social distansering, särskilt då smittspridningen åter ökar. Det är en utmaning för oss alla att vara uthålliga, men det är det enda som ger resultat.

Under pandemin har Norrbottens museum varit stängt i två omgångar och är alltjämt stängt. I dagsläget vet vi inte när vi kan öppna igen. Detta till trots har vi byggt utställningar och visat dem digitalt så långt det är möjligt. Här på Norrbottens museum, liksom för så många andra kulturinstitutioner var vi snabbt ute och lade om utbudet till digitalt när vi inte längre kunde ha öppna dörrar som vi var vana vid.

Vi har haft och har digitala vernissage, workshops, föreläsningar och möten. I början hade vi inte särskilt stor kunskap i hur man använder den digitala teknikens möjligheter, men successivt har vi lärt oss mer och är i ett ständigt lärande. Pandemin har drabbat museerna hårt, särskilt de museer som är beroende av intäkter från besökare och uthyrningsverksamhet.

Regeringen har tillsatt en utredning Återstart för kulturen – återhämtning och utveckling efter coronapandemin (Ku 2020:03) och vi har fått svara på frågor både ur ett museiperspektiv och ett regionperspektiv. ”Utredningen ska, med anledning av covid-19-pandemin, sammanfatta de konsekvenser pandemin inneburit och alltjämt innebär för kultursektorn och analysera vilka lärdomar som kan dras av dessa. Syftet är att bidra till att skapa goda förutsättningar för kultursektorns återstart och utveckling samt möjliggöra att Sverige har ett starkt, hållbart och oberoende kulturliv i alla delar av landet”. Den ska överlämnas 30 juni, så det är en relativt kort utredningstid. Linda Zachrisson som är ensamutredare kommer också att träffa norrlänens kulturchefer i mars.

Norrbottens museum, avdelning kulturmiljö deltar i ett ettårigt forskningsprojekt som LTU leder, Pandemi i norr. Projektet handlar i korthet om att samla erfarenheter i länet om den pågående pandemin. I projektet samarbetar Norrbottens museum med etnologer vid Piteå museum och Laponiatjuottjudus.

Riksantikvarieämbetet fick förra året i uppdrag av kulturminister Amanda Lind att utreda länsmuseernas situation. Gunilla Lagnesjö var utsedd utredare och utredningen lämnades över till kulturministern 30 januari. Nu påbörjas ett arbete hos länsmuseernas riksorganisation att tolka, analysera och reagera på resultaten som utredning visat på. En viktig fråga är den framtida finansieringen av länsmuseerna, vad som är statens ansvar och det regionala samt den långsiktiga hållbarheten. Andra områden är kompetensförsörjning och kompetensväxling, den långsiktiga förvaltningen av samlingarna, uppdragsverksamheten och vilken verksamhet länsmuseerna ska bedriva. Länsmuseerna utgör en oerhört stor tillgång för hela Sverige och är helt unika museer som synliggör och tillgängliggör det lokala kulturarvet och verkar i det lokala sammanhanget.

Trots att Norrbottens museum varit stängt sedan i november har vi genomfört två stora digitala vernissage i närtid. 30 januari invigde vi Jubileumsutställningen där vi uppmärksammar Luleå, Piteå och Torneå 400 år som städer. Det var kung Gustaf II Adolf som gav stadsprivilegier 1621.

Utställningen pågår hela året till och med sista december. Under hela detta jubileumsår anordnas ett flertal aktiviteter och event i städerna, så håll utkik på deras hemsidor. Förutom utställningen så kommer också Norrbottens museum att ge ut en årsbok, en jubileumsbok i september med artiklar som speglar händelser i städerna.

En del av Jubileumsutställningen. Foto: Norrbottens museum.

I år har region Norrbotten temaår Demokrati och startskottet blev invigningen av riksdagens utställning Fira demokratin! 17 februari. Lotta Johnsson Fornarve, andre vice talman och Tomas Vedestig, regionala utvecklingsnämndens ordförande höll tal. Karin Tjernström, arkivarie berättade om kampen för rösträtten för 100 år sedan. Till utställningen har vi gjort lokala tillägg med förkämpar för rösträtten. Utställningen pågår till och med 9 maj. Jag hoppas verkligen att vi kan öppna museet längre fram i vår så att ni hinner ta del av dem live. Till dess finns de att se på Facebook eller Youtube.

Länsmuseichef Margaretha Lind vid invigningen av Fira demokratin! Foto: Norrbottens museum.
En del av utställningen Fira demokratin! Foto: Norrbottens museum.

Invigning av Luleå, Piteå, Torneå – 400 år

Invigning av Fira demokratin!

På museets hemsida kan ni bland annat ta del av virtuella panoramavandringar i Kiruna kyrka, Kiruna gamla stadshus, Haparanda kyrka och världsarvet Gammelstads kyrkstad.  Välkommen – Norrbottens museum

På Gällivare museum hänger just nu fotouställningen Svärta och den kommer att visas där minst etta halvår. Under Luleåbiennalen fanns den att se på Välkommaskolan i Malmberget.

En del av utställningen Svärta. Foto: Matilda Eriksson, Norrbottens museum.

Till sist vill jag också nämna att 15 april tillträder Joakim Malmström som riksantikvarie för Riksantikvarieämbetet. Han kommer närmast från ett arbete som överintendent och myndighetschef på Naturhistoriska riksmuseet.

4 mars
Margaretha Lindh
Länsmuseichef
Norrbottens museum

Allas vår gestaltade livsmiljö

Det är mycket som ska samsas och dela plats i vårt samhälle, i landskapet. Människor, trafik, teknik, djur, natur, byggnader, listan kan göras lång. Vår gemensamma livsmiljös gestaltning och form är av stor betydelse för att vi människor, djuren och naturen för den delen, ska trivas och det i längden. Ljud, ljus, färger, höjder, material, relationer, möten, tidslager jämte och ovan på varandra påverkar oss människor. Intressena är många och kan i den bästa av världar ingå i, och spegla en mångfaldig bebyggelse. Landskapet och stadsbilden är under ständig rörelse och förändring, och påverkas med olika hastigheter och faktorer från olika håll och på olika platser. Byggnader rivs, nya uppförs, verksamheter flyttar in och ut. Vad har egentligen den befintliga bebyggelsen för roll i den gemensamma livsmiljön? Varför bevara och utveckla?

Allas vår gemensamma livsmiljö. Illustration: Jessica Lundmark

Betydelsen av det redan befintliga

Hur påverkar egentligen arkitekturen oss människor? Byggnader är miljöskapande precis som träden i en skog och kan spegla trygghet eller också det motsatta. Stationshuset i Karungi, som öppnade för allmän trafik år 1913, får utgöra ett praktiskt exempel för vilken roll och betydelse en byggnad kan ha på en plats och över tid. Det är många år sedan stationshuset var i bruk. Idag pågår renovering där hänsyn tas till byggnadens kulturhistoriska värden. Karungi station ska ha blivit överrumplad av trafik, precis efter dess uppförande. Under första världskriget fungerade stationen som knutpunkt i transporten av gods mellan öst och väst. Platsens betydelse ska under tiden ha synliggjorts inte bara i Sverige utan även i Europa och världen. Här skapades platsminnen som byggts på och levt vidare tills idag.

Karungi stationsbyggnad ritad av Folke Zettervall. Denna ritning från år 1902. Arkitektkontoret, Kungliga Järnvägsstyrelsen.

Hotad, det har byggnaden varit, till rivning och av fukt- och mögelangrepp. Själva räddningsaktionen görs genom både kunskapssökande, nyfikenhet och praktisk byggnadsvård. Stationsbyggnaden har ju varit allas på något vis från en början – tillgänglig och välbesökt med ett tydligt syfte. En byggnad som denna som många människor kan identifiera sig med kan spegla igenkänning och trygghet, ett identitetsvärde. En järnvägsstation fungerar för de som kommer just via rälsen, som en entré till en plats, som ett vägledande landmärke. Utan bruksvärde däremot är en byggnad inte mer än en oanvändbar kuliss. Nuvarande fastighetsägaren funderar på den nya användningen för byggnaden och tomten. Det finns planer för planteringar och kolonilotter på tomten för att kunna bjuda in fler odlingsintresserade. Platsen skulle då åter igen tillgängliggöras för fler och återaktiveras, vilket är två grundläggande faktorer för det materiellas överlevnad.

Karungi Järnvägsstation. Ungefärligt fotoår: 1940-1949. Digitalt museum.
Stationen har länge stått tom och under förfall men just nu pågår upprustning av byggnaden och av den generösa tomten. Fotograf: Peter Sandström

Den gestaltade livsmiljön, en fråga för politiken

Sedan 2018 har Sverige en politik för ”Gestaltad livsmiljö”. En nationell arkitekturpolicy har tagits fram av förvaltningsmyndigheten Boverket, på uppdrag av regeringen. Den gemensamma livsmiljön ska vara tillgänglig, inkluderande och vi ska alla kunna påverka utformningen av den. Det uttrycks i policyn att det gemensamma skapandet är en grundläggande faktor i den nya politiken.

Det är Sveriges Riksarkitekt Helena Bjarnegård som leder och samordnar frågor om arkitektur och gestaltad livsmiljö, på Boverket liksom nationellt. Politiken om gestaltad livsmiljö omfattar arkitektur, form, design, stadsbyggnad, konst och kulturmiljö. Historiska sammanhang, sociala värden samt människans behov, möjligheter och preferenser är viktiga utgångspunkter. I fokus ligger alltså formandet av människans livsmiljö. Kortsiktiga ekonomiska vinster ska enligt policyn inte gå före kvalitet och hållbarhet. God samverkan är grundläggande för att politiken ska vara genomförbar. Frågorna förankras i kommuner och regioner.

Vilken roll har våra befintliga byggnader och den äldre bebyggelsen i vår gestaltade livsmiljö? Kulturhistoriska värden lyfts fram som en viktig del av politiken, att dessa värden ska tas tillvara och utvecklas. Äldre bebyggelse är viktig för känslan av tillhörighet och trygghet, lika viktigt som skapande av nya områden. Enligt policyn ska historiska värden och lokala särdrag betonas som en förutsättning för utveckling av god arkitektur. Helhetssynen är viktig, där kulturarv och kulturmiljö ska ingå som självklara delar.

Kunskapsspridning om vår gestaltade livsmiljö och bebyggelse är grundläggande för att vi ska värna om dess mångfald, alla tidslager och påverkan på oss människor. Illustration: Jessica Lundmark

Det är vi invånare som känner vår ort, vår livsmiljö bäst och ska vistas där mest, är det inte så? I form av en dialog, ett medborgarförslag, deltagande i kommunens öppna workshops inför ett områdes utveckling, genom enkätundersökningar, i form av en insändare eller ett inlägg på någon social media kan en invånarröst göra sig hörd. Säkert finns det många kreativa sätt där till att påverka formen på vår gemensamma, gestaltade livsmiljö?

Att måla en tavla

Vad har den befintliga bebyggelsen för roll i den gestaltade livsmiljön? Den äldre bebyggelsen bör inspirera och fungera som grund och förankring i ett områdes utveckling. Att måla något på ett vitt papper kan vara lätt ångestframkallande. Det blanka, nakna papperet utan spår eller lämningar att inspireras av kan hämma den kreativa processen. En drälld skvätt av orange oljefärg hade kunnat ge projektet riktning, blått fungerar som komplementfärg och kulörerna förhöjer varandra. Ett veck ger struktur och ett uttryck på papperet och kan minna om någon, om något. Det blanka papperet ser inte längre så skrämmande ut, för där är redan några kullar och högresta tallar, en bunker, en lada, en tegelmur och lätt solbrända tapeter. Det blir tydligare vilka komponenter som saknas och vad som måste läggas till när utgångspunkterna och berättelserna redan finns där. Det som sedan krävs är extra hänsynstagande och varsamhet för att kunna fortsätta skapandet.    

Där människor finns pågår en ständig rörelse. Där sker möten mellan nytt och befintligt, mellan natur, kultur, djur …

Sedan andra halvan av 1900-talet har det ogenerats rivits äldre bebyggelse för att istället uppföra ny som anses vara mer ekonomiskt rationell och med en förbättrad standard. Byggnader är en materiell resurs, både som en natur- och kulturresurs att värna om på samma gång. En äldre byggnad har mycket troligt byggnadsmaterial som kommer från orten, från skogen, berghällen och jorden i dess närhet med stark förankring till platsen. En byggnad innehar integritet som bör respekteras. Att bevara och aktivera ett äldre hus är likväl en miljöinsats som bevarande av vår kulturhistoria.  

Innan jag själv började studera arkitektur och bebyggelsehistoria och fick ett mer vaket öga för den miljö jag vistades i ska jag erkänna att jag inte reflekterade något vidare om den. Desto mer jag lär om en plats eller byggnad, om dess arkitektur och historia, desto högre värderar jag den och bryr mig. En miljö kan till och med verka hypnotiserande. Jag kan komma på mig själv med att sakta ned på tempot, stanna upp och bara vilja hänga på en plats. Intill den snirkliga gatumiljön, under lindträdkronorna i parkallén, bland husen som ifrågasätter, bland de som berättar och de bemålade brandmurarna som uttrycker. Där det är helt tyst eller där det hörs klockor som ringer och lönnäsor som slår i varandra. Det är kanske också precis på de platserna som samspelet av alla intressen lyckats bjuda upp besökaren till en förförande dans.

Bakom papper och penna, Jessica Lundmark, Bebyggelseantikvarie på Norrbottens museum.

KÄLLOR

Mer läsning om arbetet med gestaltad livsmiljö:

ArkDes (2020). En uppföljning av: Politik för gestaltad livsmiljö 2020 och medskick inför framtida arbete. https://arkdes.se/wp-content/uploads/2020/09/arkdes_tinktank_rapport2020-09-02_issu.pdf

Eller på Boverkets hemsida: https://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/arkitektur-och-gestaltad-livsmiljo/

Boverket (2018). Politik för gestaltad livsmiljö. https://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/arkitektur-och-gestaltad-livsmiljo/gestaltad-livsmiljo/politik/

Karungi station

Olsson, Oscar – kontorist (1937). Historik över Karungi station. Haparanda. https://www.jvmv2.se/forum/index.php?mode=thread&id=15850

Fotografi: Karungi Järnvägsstation. Fotoår: 1940-1949. Digitalt museum. https://digitaltmuseum.se/021018113851/stinsen-utanfor-jarnvagsstationen-i-karungi

Fotografi: Karungi station. Fotograf: Peter Sandström. https://banvakt.se/morjarv-karungi/karungi/