Ut på tur, aldrig sur

Förra veckan åkte avdelning Kulturmiljö vid Norrbottens museum på resa till Uleåborg. Under två dagar träffade vi kollegor och besökte museer för att lära känna varandra och vad vi gör på varsin sida om Bottenviken. Med på turen var även Roine Viklund, lektor i historia vid Ltu och en av Carina Bennerhags handledare.

Efter en tidig start från Luleå på tisdagen for vi mot Uleåborg och mötte upp personal från Norra Österbottens museum. Efter en trevlig lunch och en blixtvisit (och sneak peak på nya utställningar) på konstmuséet blev vi rundvisade på Norra Österbottens museum och deras utställningar med allt från förhistorien fram till det moderna samhället med de olika tidernas mode och stilar. Själv fastade jag mest för kläderna och grejerna från tidigt 1900-tal till 1960-tal. Här fanns även utställningar om bland annat fisket och en skalmodell av hur Uleåborg såg ut på 1930-talet. Och mycket mer såklart.

kläder

Vissa av oss fönstershoppade och dreglade lite över alla kreationer

mumin

Mumin i utställningen på Norra Österbottens museum

24739947_10155915567679414_1090802428_o

 

 

Efter en snabb tur förbi hotellet mötte vi upp arkitekten Kirsti Reskalenko som hade planerat en stadsvandring åt oss. Vi vandrade genom ett halvruskigt Uleåborg och tittade på bland annat saluhallen i nygotisk stil, ritad av arkitekterna Karl Lindahl och Valter Thomé, som invigdes 1901 och fortfarande är igång. Bland de modernare byggnaderna vi såg finns Uleåborgs bibliotek. Det är ritat av Marjatta och Martti Jaatinen på 1960-talet i en tävling och ligger på den konstgjorda ön Vänmann.

saluhall.jpg

Saluhallen från 1901

 

 

Onsdagen spenderade vi på Uleåborgs universitet där vi blev mottagna av bland annat professor Vesa-Pekka Harva och Risto Nurmi vid den arkeologiska institutionen. De hade planerat en heldag med korta föredrag av både studenter och personal från universitetet och från oss för att lära känna varandra och berätta vad vi gör. Från vårt håll berättade Sara Yamamoto-Hagström i stort vad vår avdelning har för roll i Norrbotten och byggnadsantikvarierna Marcus och Erica pratade om kommande projekt och den avslutade kulturvärdesinventeringen i Övertorneå som gjordes i somras. Det forskas kring tidig järnframställning i både Norrbotten och i norra Finland. Carina Bennerhag berättade bland annat om sommarens utgrävning av järnframställningsplatsen i Vivungi och Joni Karjalainen från Uleåborg berättade om de experiment han har gjort med att framställa järn i liknande ugnar. Här uppstod dock vissa meningsskiljaktigheter då de inte har samma tolkning av hur ugnarna har sett ut och använts. Fortsättning följer…

utgrävning

På universitetet fanns en modell över en arkeologisk utgrävning

 

Efter att ha njutit av hotellfrukost en och snabbt sprungit förbi saluhallen en sista gång packade vi in oss i bilarna och åkte mot det sista stoppet innan hemfärd, nämligen Kierikki’s stenålderscentrum vid älven Iijoki. Det är byggt i närheten av den plats där en stenåldersboplats med boplatsvallar har hittats och består av en museibyggnad och en rekonstruktion av boplatsen och husen. Här har det vid undersökningar bland annat hittats fiskeutrustning i trä och smycken i bärnsten. De flesta fynden kommer från undersökningarna på 1960-talet då man byggde ut vattenkraften i älven och platsen undersöktes av arkeologer, men varje år fortsätter undersökningarna och nya fynd hittas. Är man intresserad kan man få vara med vid utgrävningarna eftersom de är öppna för allmänheten. Inne på muséet finns fynd från undersökningarna i form av bland annat träresterna och bärnstenssmyckena. Men det finns även lite lurvigare filurer att titta på…

husen

Rekonstruktion av hyddorna i Kierikki

 

vargbjörn

gruppIngen var sur, allt gick i dur, vilken himla tur!

Vid spakarna denna vecka, Tone Hellsten

Övertorneå, en pärla i Tornedalen

Övertorneå kommun – där ängslador, strandängar, skogsområden och Tornedalsgårdar är en naturlig del av landskapet, har under sommaren och hösten inventerats av Norrbottens museum. Anledningen är kommunens önskan om en kartläggning av de kulturmiljövärden som finns i kommunen.
Då arbetet var av det större slaget blir veckans blogginlägg en mindre sammanfattning av den vackra kulturmiljö som mötte oss i  kommunen.

äng

Vackert ladulandskap i Armasjärvi

Under en vecka i juni besöktes 26 st byar, från Pello i norr till Risudden i söder. Vår resa genom Övertorneå kantades av öppna och välbevarade odlingsmarker med en och annan ängslada majestätiskt placerad på den gamla jordbruksmarken. Då kreaturshållningen var en viktig del i utvecklingen blev ängsladan en viktig förvaringsplats för djurfoder innan hemkörningen till gården gjordes när marken frusit till. Trots att många under modern tid rivits och forslats bort finns det fortfarande lador som får det underhåll som krävs för att pryda de ängar och holmar de en gång byggdes på.

Gästgivarev16

Tornedalsgård i Övertorneå centrum

Torne älvdal är, förutom odlingsmarken och älven, också starkt förknippad med den s.k. Tornedalsgården. Med sin långa byggnadskropp, sina ljusa linoljefärgsmålade fasader och vackra snickerier är de influerade av den finsk-ryska herrgårdsstilen. Stilen kom under första hälften av 1800-talet att anammades av präster och köpmän i Tornedalen,  men spreds under seklets senare del till bönderna.

 

IMG_3005

Den fyrbyggda gården Kommes i den norra delen av kommunen

Vår inventering kantades inte bara av ängslador och Tornedalsgårdar. Under veckan besökte vi ett antal fyrbyggda gårdar. Just denna form av byggnadsplacering – där bostadshus och gårdsbyggnader placerats runt ett fyrkantigt tun, är en gammal byggnadsplacering och är idag mycket sällsynt.
Förundrande nog såg vi också många äldre gårdar med intakta gårdsbyggnader. Ladugårdar, stallar och timrade uthusbodar var fortfarande en naturlig del av gården och förskönade både gårdsbild och landskap.

 

kyrak

Hietaniemi kyrka

När inventeringen omfattande hela 26 byar passerades också ett antal kyrkor. Den sydligaste av dem, Hietaniemi kyrka, är placerad på Lapplands äldsta marknadsplats vackert belägen på kyrkudden. Området var marknadsplats från 1300- till 1600-talet, men övergavs tvärt vid en ödesdiger brand. Rester av platsen finns ännu kvar vid kyrkan.
Klocktornet  är uppförd i typisk bottnisk stil med rötter i Österbotten. Stilen introducerades i norra Sverige av Hans Biskop under 1720-talet och består i stora drag av tre ovanpåliggande kuber med en spira alternativt lökkupol på toppen.

öt

Klockstapeln i Övertorneå

En annan mycket känd kyrka är Övertorneå kyrka med samma bottniska stil på klocktorn som tornet i Hietaniemi. Föregångaren till kyrkan är Särkilax kapell, uppförd ett antal kilometer norr om Övertorneå centrum, men som förstördes vid en kraftig islossning i början av 1600-talet. En ny kyrka uppfördes på en säkrare plats vid foten av berget Särkivvaras östsluttning. Byggnaden kom därefter att  rivas och sedan ersättas av nuvarande kyrkobyggnad uppförd mellan åren 1734 – 1736, även den uppförd av Hans Biskop.

röda

Bioladan Röda kvarn i Övertorneå 

 

mata

1930-talsbyggnaden Hotell Matarengi i Övertorneå

Förutom alla byar var också Övertorneå centrum, Matarengi, med i inventeringen. Utmed Matarengivägen finns två av Övertorneås karaktärsbyggnader – Biografen Röda Kvarn som byggdes år 1915 samt Hotell Matarengi från 1930-talet.
Röda Kvarn kom under åren att tjänat som teater-dans-samlings- och soarélokal men också som militärsjukhus. År 1936 byggdes ladan om till en modern bio. Nuvarande exteriöra utseende med grund i 1930-talets färgsättning fick byggnaden vid 1994 års restaurering.
Hotell Matarengi uppfördes i funktionalistisk stil med slätt tak och enkel fasad och är under åren utbyggd, men har fortfarande sin enkla och strama karaktär bevarad.

 

1Risuddenaitta

De karaktäristiska vasaittorna i Risudden 

En avslutning av veckans blogginlägg blir de karaktäristiska vasaittorna i Risudden, ett  fint inslag i det vackra och storslagna kulturlandskapet i Övertorneå kommun.

 

Vid tangentbordet:
Erica Duvensjö