Nausta, we’ve had a problem

För den som är nyfiken på det byggda kulturarvet brukar mitt främsta råd lyda; se upp! Ofta får man helt nya perspektiv då man lyfter blicken från gatan och börjar titta på de hus som omger en. I veckans blogginlägg ska vi lyfta blicken något ytterligare. Om en dryg vecka, den 20 juli, är det precis 50 år sedan Apollo 11 kunde landa på månen. Det hela förefaller sig ha väldigt lite med Norrbotten att göra, men det ger oss ett tillfälle att gräva lite i svensk rymdforskning. Och när det gäller svensk rymdforskning – då är Norrbotten i högsta grad aktuellt.

E32_7

Att stöta på en gammal raket under en arkeologisk utredning hör kanske ovanligheterna till, men tordes vara vanligare inom Esranges 5 600 km² stora nedslagsområde. På bilden inspekterar Minna Paananen Kemi den gamla raketen. © Norrbottens museum. Foto: Lars Backman. Datum: 2012-08-27.

År 1961 var ett viktigt år för rymdforskningen. Ryssarna hade precis lyckats skicka Jurij Gagarin ut i rymden och Kennedy lovade dyrt att bräcka dem genom att landa på månen. Någon mil väster om E45, i lilla Kronogård i Nausta skedde betydligt mer modesta rymdäventyr. Meteorologiska Institutionen vid Stockholm Universitet hade under flera års tid intresserat sig för nattlysande moln. Detta i kombination med att forskningsraketer blev allt billigare i slutet på 1950-talet resulterade i att man den 14 augusti 1961 klockan 22.10 sköt upp den första svenska raketen. Den lilla Arcas-raketen var fylld med talkpulver och en explosiv laddning. På 80 kilometers höjd skulle denna laddning explodera och skapa ett konstgjort nattlysande moln. Projektet var tämligen misslyckat, då noskonen på 4,3 kg inte smällde av som den skulle. När raketen fyrats av försvann den spårlöst. Någon radiosändare hade man inte installerat och inte heller fick man se något nattlysande moln.

Bert_Bolin_till_hoeger_inspekterar_i_augusti_1961_raketen_som_skulle_bli_det_foersta_svenska_rymdskottet

Arcas-raketen, som kom att bli den första raketen i svensk rymdhistoria, inspekteras av Bertil Bolin. © ESA. Bild-Id 225295. Okänd fotograf.

Ett litet nederlag bräcker dock inte en rymdentusiast. Samlingen forskare, ingenjörer och studenter började snart att planera nästa uppskjutning och till detta samarbetade man med jänkarna på NASA och det amerikanska flygvapnets forskningslaboratorium i Cambridge, Massachusetts (AFCRL). Samarbetet innebar att AFCRL bistod med 4 Nike-Cajunraketer, NASA bistod med mottagningsstationen för mätdata och en startramp, och Sveriges bidrag var en uppskjutningsplats. Återigen fick Kronogård uppleva raketernas mullrande i sina provisoriska raketforskningslokaler. Kronogård 62, som var namnet på andra årets verksamhet, var ett stort arbete för Meteorologiska institutionen vid Stockholms Universitet. Personal skramlades ihop från universitet, statliga verk, privata företag och till och med högstadieskolor. Från den 7 augusti 1962 pågick ett intensivt arbete för ingenjörerna, meteorologerna och alla andra inblandade med att skjuta iväg raketerna. Även media fick slita hårt för att hinna med att rapportera om detta spektakel från Kronogård. Den sommaren skickades fyra Nike-Cajunraketer som NASA bistod med. Den andra raketen man skickade upp lyckades faktiskt att skapa ett nattlysande moln.

nattlysande

Nattlysande moln är det fenomen lockade in Sverige in i rymdforskningen. Här är ett nattlysande moln över Norrköping år 2004. Foto: Magnus Svensson. Bild hämtad från SMHI 2019-07-09.

Kronogård 63 fokuserade på att mäta temperaturprofiler på 85 kilometers höjd, precis där mesosfären övergår till termosfären. Då mesosfären är unikt med att det blir kallare desto högre upp man kommer, är det översta skiktet av mesosfären också det kallaste. Man lyckades faktiskt under Kronogård 63 uppmäta den kallaste temperaturen på jorden och i dess atmosfär någonsin. På -143°C lyckades Kronogård skrivas in i Guiness rekordbok.

Nästa år, vid Kronogård 64, sköt man upp hela åtta raketer. Fyra Nike-Cajun och fyra Nike-Apache skickades upp för att ta partikelprover från nattlysande moln samt mäta temperaturer.

Studenterna_fick_ocksaa_besoeka_Kronogaard_vildmark_daer_de_foersta_svenska_rymdskotten_avfyrades_i_boerjan_av_60-talet

Rymdnyfikna studenter besöker Kronogård. © ESA. Bild-Id 202706. Fotograf: Sven Grahn.

Esrange, eller European Space and Sounding Rocket Range, kom att snabbt avlösa Kronogårds tillfälliga rymdforskningsstation. År 1964, samma år som sista raketåret på Kronogård, byggdes Esrange av ESRO (European Space Research Organisation). De första 10 åren var ombildningar, namnbyten, ägarbyten och omorganisation vanliga. ESRO slogs samman med ELDO (European Launcher Development Organisation) år 1974 och bildade då ESA (European Space Agency). År 1966, den 20 november, sköts den första sondraketen upp från Esrange emedan den första höghöjdballongen släpptes år 1974. År 1972 togs Esrange över av Rymdbolaget och blev därmed helt svenskt. Rymdbolaget kom senare att byta namn till SSC, Swedish Space Corporation.

History_EsrangeBeingBuilt

Byggnationen av Esrange. Källa: https://www.sscspace.com/about-ssc/history/ Hämtat 2019-07-09

Genom Esrange och SSC får Norrbotten ytterligare en internationell koppling. SSC äger ett tiotal satellitstationer i USA, Australien, Kanada, Chile och Thailand och har därutöver även samarbeten med bland annat Japan, Indien, Sydafrika, Spanien, Tyskland och Italien. På Esrange görs fortfarande beställningsjobb år såväl NASA som det japanska JAXA.

Vid skrivbordet,
Marcus Bengtsson
Byggnadsantikvarie

Källor i urval:
https://www.rymdstyrelsen.se/

https://www.sscspace.com/ssc-worldwide/esrange-space-center/”>https://www.sscspace.com/

http://www.esa.int/swe/ESA_in_your_country/Sweden/Sverige_50_aar_som_rymdnation

Norrbotten värt en resa!

Såhär i semestertider vill jag tipsa om några fantastiska utflyktsmål som finns här i Norrbotten. Jag har kikat i Norrbotten värt en resa och plockat ut några platser. Norrbotten : värt en resa är Norrbottens museums årsbok från 1994 och en av de årsböcker som snabbt blev slutsålda. 2008 kom en reviderad utgåva

Altappen

I Luleå skärgård ligger Altappen, där ett av Norrbottens största sågverkssamhällen låg 1871-1908. Här finns lämningar efter sågverk, ångmaskin, gjuteri och arbetarbostäder. När verksamheten startade bestod Altappen av flera små holmar. Idag är det en stor ö, som delvis består av barlast från fartygen och spillvirke från sågen. Spink- och splitvedskajerna bjuder fortfarande på fina hamnplatser för besökarna.

Svartvitt foto med fem hus, samt timmer i vatten
Arbetarbostäder på Altappen år 1904. Bostäderna var numrerade och från vänster syns 2:an, 3:an, 4:an, affären och längst till höger 5:an. I vattnet i förgrunden ligger timmer magasinerat till sågen. © Norrbottens museum, 1976:24:3

Omkring 500 personer bodde på ön och här fanns skola och affär, samt en herrgård med en vacker park. Nästan alla byggnader ödelades vid en stor brand 1908, vilket blev slutet för verksamheten.

Arbetarbostädernas skorstenar efter branden 1908. © Norrbottens museum, 1983:451

Jävre

Alla som någon gång kört på E4:an och passerat länsgränsen mellan Västerbotten och Norrbotten har även passerat Jävre. Ofta är det nog just det man gör – passerar; för att det är så nära hemifrån om man är på väg bort och nära hem om man varit borta (beroende på var man bor och var man varit, förstås). Det finns dock flera anledningar till att stanna till i Jävre: den malplacerade fyren, den fantastiska turiststationen, Jävregården och såklart arkeologistigen.

Fyren med den märkliga placeringen heter Skags fyr och står inte på sin ursprungliga plats. Den är flyttad från Örnsköldsviks skärgård, där var den i drift mellan år 1871-1957. Den placerades i Jävre som ett monument över fyrbyggnadstiden vid Sandholmen. Där byggdes kassunfyrar (en annan typ än Skags fyr) år 1957-1987.

Småbåtshamn med fyr. en lyftkran står vid fyren
Skags fyr byggs upp i Jävre. Foto: © Norrbottens museum, Kjell Lundholm, 1970

Även turiststationen blev plötsligt felplacerad ett år efter invigningen. Porten till Norrbotten hamnade på fel sida om vägen när vi la om till högertrafik 1967. Nu är det inte längre ett problem att svänga vänster, då det finns en planskild korsning. Läs gärna Erica Duvensjös inlägg om turiststationen.

Likaså Jävregården är flyttad till sin nuvarande plats. Den byggdes ursprungligen 1802 i Öjebyn.  Den timrade byggnaden flyttades till Jävre 1972 och då byggdes även de små campingstugorna. Tillsammans fungerade de som semester- och rekreationsanläggning för Vattenfalls anställda.

Svartvitt foto med hus med vita knutar
Bagarstugan tillhörande Vattenfalls fritidsanläggning i Jävre. © Norrbottens museum, Margaretha Nabrink 1973

De arkeologiska lämningarna är de som är mest markfasta, även om den liggande hönan sannolikt flyttats och lagt på plats på sina tre ”ägg” av inlandsisen. Stigen går genom ett område med ett 20-tal fornlämningar i form av gravrösen, stensättningar och boplatslämningar. Här finns informationsskyltar och rastplatser med fantastisk utsikt över havet.

Utsikten från ett röse vid arkeologistigen i Jävre. Foto: Norrbottens museum, Frida Palmbo

Lappstaden, Arvidsjaur

I norra Arvidsjaur ligger Sveriges bäst bevarade samiska kyrkstad. Här finns timrade kåtor och härbren, vissa med anor från 1600-tal. Lappstaden, eller kyrkstaden, byggdes dock på 1820-talet, i samband med att den nya kyrkan uppfördes.

Vid hembygdsgården (gamla prästgården) finns resterna efter den första kyrkan och den första kyrkstaden. Det finns en stig med information om de olika objekten inom fornlämningsområdet. Gå gärna in på hembygdsmuseet och kika på alla fina gamla föremål de har.

Lappstaden med sina timrade kåtor och härbren 1931. Foto: H. Groth

Rackträsk-Dellaure

Strax väster om Arjeplog ligger ett område med böljande sandåsar mellan sjöarna Rackträsk och Dellaure. I området finns bland annat härdar, kokgropar och fångstgropar. Från väg 95, som går tvärs genom området, kan man se en av fångstgroparna alldeles intill vägen. Fångstgroparna är daterade till omkring 1200 f. Kr. medan de flesta härdar och kokgropar härrör från 400 – 1200 e. Kr.

Vasikkavuoma

Väster om Pajala finns norra Europas största slåttermyr, Vasikkavuoma. Genom myren rinner bäcken Vasikkajoki, som har dämts under våren för att vattna och göda myren. Fram till 1950-talet nyttjades myren för slåtter – det var ett sätt att säkra vinterfodret till kreaturen. Som mest ska det ha funnits omkring 300 lador här. År 1995 påbörjades restaurering av lador och myren började slås igen, för att återskapa miljön. Idag finns här ett 80-tal lador, ett fågeltorn, vindskydd och eldningsplats. På myrkanten står även en så kallad krypkoja. Takhöjden är så låg att den som skulle övernatta fick krypa in.

Karta över Vasikkavuoma med alla lador (de små grå prickarna). Nere i vänstra hörnet är några tjärdalar (röda prickar). Lantmäteriets topografiska webkarta, CC BY
En gammal timrad liten koja
Den så kallade krypkojan som användes för övernattning under slåtterarbetet. Foto: Norrbottens museum, Åsa Lindgren

Jokkfall

Jockfall ligger vid Kalixälven, några mil norr om Överkalix och är ett vattenfall som är cirka 10 meter högt. Förutom den vackra miljön och det fantastiska fisket finns även många forn- och kulturlämningar i området. Bland annat finns ett område med skogsarbetarkojor som flyttats hit från Överkalixområdet.

Här finns även flera fornlämningar i form av kokgropar, boplatsgropar och härdar. Läget vid den forsen har lockat fiskare sedan lång tid tillbaka. En av kokgroparna är daterad till sen vikingatid-tidig medeltid (980-1200 e. Kr.). Sannolikt finns här betydligt äldre lämningar. För omkring 6000 år sedan steg området ur havet och Kalixälvens dalgång var därefter länge en smal havsvik som under lång tid bjudit på goda livsbetingelser.

Karta över området kring Jockfall, med kända forn- och kulturlämningar markerade. Lantmäteriets topografiska webkarta, CC BY

Nu är det hög tid att leta rätt på ett exemplar av Norrbotten värt en resa och börja planera – för Norrbotten ÄR värt en resa!

Vid tangentbordet denna gång
/Åsa Lindgren, arkeolog