Markanvändning och livsmedelsproduktion i Norrbotten

Den här veckans blogginlägg handlar om markanvändning och livsmedelsproduktion i Norrbotten. Såväl historiskt, nu och en spaning mot framtiden. Gästbloggar gör Kristina Sigfridsson, lantbruksrådgivare på Hushållningssällskapet Norrbotten – Västerbotten.

Corona-utbrottet är hittills årets stora samtalsämne. Människor sätts i karantän i hemmet och på sina håll bunkras det basvaror och munskydd så lager töms. Vårt land är helt beroende av livsmedelsimport, men frågan om hållbarheten i detta väcks sällan i perioder utan hot som pandemier eller konflikter mellan länder.

Känner du någon som producerar råvaror till livsmedel, en lantbruksföretagare? Antalet lantbruksföretag blir allt färre, medan de som finns kvar blir allt större. Färre människor engagerade i matproduktion medför lätt att kunskapen minskar i samhället i stort. Det är allt färre som hälsat på en släkting eller vän på deras gård. De bilder som kablas ut kring odling och djuruppfödning i media är sådana som ska väcka känslor. Antingen känslor av obehag där människor och djur far illa eller av idyll från små gårdar med självhushåll. Det ”vanliga” moderna lantbruket, med ny teknik som möjliggör kostnadseffektiv, miljövänlig produktion får lite uppmärksamhet. Att lantbruk är en förutsättning för att kunna äta oss mätta är inte uppenbart för alla numer. Många känner inte heller till att lantbruksföretag uträttar många andra ekosystemtjänster i samband med livsmedelsproduktionen.

Norrbottens vanligaste gröda är vallgräs, som växer så det nästan knakar när det är ljust nästan dygnet runt.

Norrbottens vanligaste gröda är vallgräs, som växer så det nästan knakar när det är ljust nästan dygnet runt. Foto: Kristina Sigfridsson.

Kött- och mjölkproduktion med odling av foder har dominerat lantbruket här i norr i flera hundra år. Som kuriosa hölls på 1500-talet, enligt dåtida beräkningar, betydligt fler nötkreatur per invånare i Norrbotten än riksgenomsnittet! Foderodling dominerade jordbruksmarkens arealer då som nu och man bärgade hö från ängsmarker, myrmarker och marker längre bort från byn, så kallad utmark och odlade en del korn. Jordbruk bedrevs främst efter kusten samt i Tornedalen. I de andra älvdalarna nådde kustbygden in i höjd med Manjärv i Pite älvdal, till Harads i Luleå älvdal och till Rödupp i Kalix älvdal. Längre in i skogsbygderna kom koloniseringen först från 1700-talets mitt. Befolkningen växte och det blev alltmer brist på foder. Man skördade därför hö allt längre bort från hembyn, odlade upp tidigare ej plöjda ängar till åkermark och bebyggelsen spreds in i skogsbygderna. Under andra halvan av 1700-talet och början av 1800-talet kom fler grödor till Norrbotten; höstråg, havre och potatis. På 1950-talet nåddes odlingsmaximum, då var utbredningen av jordbruksmarken i Norrbotten som störst med ungefär 86 000 hektar. Men sedan började odlingsarealens nedgång. Efter andra världskriget mötte länet en omfattande avfolkning och en stor andel av lantbruken lade ner sin verksamhet. Störst har förändringarna varit i inlandet där i vissa kommuner en bra bit över 90 procent av gårdarna som fanns på 50-talet lagt ner. Stora delar av den mark som odlades upp under 1900-talets första hälft har vuxit igen, åtminstone i mer perifera lägen. Tack vare modernisering och ny teknik kunde de gårdar som blev kvar växa och ta över brukandet av nedlagda gårdars mark. Därmed har odlingslandskapet i kustområdet kunnat upprätthållas ganska väl och livsmedelsproduktionen har inte minskat lika mycket som antalet brukare och areal.

Vårt län är stort och landskapet varierande. Förutsättningarna för jordbruk skiftar inom länet från söder till norr och ännu mer från kustland till inland. Temperaturer och nederbörd skiljer sig mycket åt, såväl mellan olika områden som lokalt. Särskilt i inlandet kan variationerna i lokalklimat vara avsevärda vilket har varit av yttersta betydelse för var man odlat och byggt, det vill säga jordbruksmarkens och bebyggelsens lokalisering.

Vi har riktigt bra förutsättningar för att producera mat här i Norrbotten, när vi producerar livsmedel i samklang med de odlingsförutsättningar som just vi har. Vi har en kort odlingssäsong, men den stora ljusmängden ger en snabb tillväxt och livsmedel med extra god smak. När det väl börjat växa på försommaren så växer det så att det knakar! Vallen, gräs till foder, är fortfarande största grödan. Förr skördades vallfodret torrt som hö, nuförtiden som ensilage, mjölksyra-konserverat. Några nya grödor har kommit till, exempelvis vårrybs och senap, som odlas i liten skala. Rybs är en rapssläkting som klarar kärvare klimat än sin mer förädlade kusin. Vall kan odlas på de flesta jordar om man väljer en fröblandning efter odlingsplatsens förutsättningar. Andra grödor som korn och havre har något högre krav på odlingsjorden. Grönsaker, bär och potatis bör odlas på de bästa jordarna. Undantaget potatis så är odlingen i länet av växter som vi människor äter liten jämfört med hur mycket vi konsumerar, självförsörjningsgraden är låg.

Sedan mitten av 1900-talet har arealen brukad jordbruksmark i Norrbotten krympt med 60%. Det är generellt den bästa jordbruksmarken som fortfarande brukas och den måste vi vara extra rädda om. Vår jord, såväl vårt jordklot som odlingsjorden, är en ändlig resurs. I Norrbotten hotas den av såväl igenväxning som exploatering för ny infrastruktur och bebyggelse.

Åkermark som snart är ett minne blott. Här ska en ny viadukt byggas.

Åkermark som snart är ett minne blott. Här ska en ny viadukt byggas. Foto: Kristina Sigfridsson.

Det är kostsamt att återställa åkermark som vuxit igen med sly och skog och det kan ta lång tid. Men det är möjligt. Vad gäller att bekämpa igenväxningen är det absolut bästa sättet att handla lokala produkter, livsmedel från Norrbotten. Mark som bebyggts med hus och vägar kommer aldrig mer odlas, den processen är irreversibel. Tyvärr sker exploateringen ofta där vi har väldigt goda odlingsjordar, efter kusten och efter älvdalarna. I och runt våra tätorter har exploateringen av åkermark pågått i flera decennier nu, pådriven av en befolkningsflyttning från inlandet mot tätorterna vid kusten. Olika samhällsintressen krockar. Livsmedelsförsörjning, biologisk mångfald och öppna odlingslandskap är viktigt, men också en god boendemiljö och bra infrastruktur. Här är det extra viktigt att vi tänker till kring problematiken och i möjligaste mån hittar alternativ mark som impediment eller skogsmark att exploatera. Där det inte går behöver vi välja den lite sämre åkermarken för exploatering. Den bästa jordbruksmarken är extra värdefull, särskilt här i norra Sverige där vi har ett tuffare odlingsklimat. Förr, på den tiden jordbruksmarken var en livsnödvändig resurs byggde man inte på bra jordbruksmark. Då placerades ofta hus och ladugårdar kring mindre höjder som inte var lika lättbrukade. På så sätt kunde man fortsatt bruka den mark som var bäst till odling – den med bäst beskaffenhet. I de klimatförändringar som pågår spås länets odlingsförutsättningar fortsatt vara goda, även om vi kommer möta utmaningar även här. Många andra platser på jorden därifrån vi idag importerar vår mat bedöms få radikalt sämre förutsättningar än i dag. Var ska vår mat komma från då? En ökad lokal produktion av hälsosamma, miljövänligt producerade och smakrika livsmedel är bra för regionens ekonomi, säkerhet och attraktivitet. Vi vet inte vad framtiden innehåller, men vi vet att vi har en värdefull resurs att förvalta. Vi har ett regionalt ansvar för livsmedelsförsörjning, men kanske är ansvaret men också möjligheterna större än så?

Förr bebyggdes jordbruksmark mest med lador, som behövdes för slåttern. De är flyttbara vid behov och kräver varken tomt runtomkring, nedgrävda ledningar eller en gjuten platta som villor gör.

Förr bebyggdes jordbruksmark mest med lador, som behövdes för slåttern. De är flyttbara vid behov och kräver varken tomt runtomkring, nedgrävda ledningar eller en gjuten platta som villor gör. Foto: Kristina Sigfridsson.

 

Läs gärna mer i: Planeringsunderlag för brukningsvärd jordbruksmark i Norrbotten, Wirsén H. & Sigfridsson K., 2019.

Uppdrag, samarbeten och engagemang

I detta blogginlägg har jag valt att göra en övergripande presentation av Norrbottens museums uppdrag, samarbeten och engagemang i länet och på nationell nivå. Själva ordet museum härstammar från ordet mouseion i antikens Grekland och det var en helgedom vigd åt muserna, vetenskapens- och konstens gudinnor.

Norrbottens museum är ett museum för alla och riktar sig med ett brett utbud till alla målgrupper. Till exempel utställningar, workshops, program, föreläsningar, pedagogisk verksamhet, tipsgranskningar, rådgivning, med mera. Det publika museet finns fysiskt i Hermelinsparken i Luleå. I stadsdelen Björkskatan finns arkiv, bibliotek, samlingar, kulturmiljö och registrering.

Invign arkeologiutst

Museets arkeologiutställning invigdes av regionrådet Linda Frohm (M) och Kent Andersson, avdelningschef för Samlingar och forskning vid Statens historiska museer. Foto: Catrine Backman.

Museet syns också i länets kommuner där vi samarbetar med lokala aktörer såsom hembygdsföreningar, skolor, folkhögskolor och Luleå tekniska universitet, studieförbund och event. På de årligt återkommande arkeologidagarna och kulturarvsdagarna genomför museet aktiviteter i olika kommuner i länet.

Det här var ett smakprov på var du hittar oss, och du som läser kulturmiljöbloggen vet så väl att vi finns på internet. Glädjande är att se att museet har fler och fler besök både på internet och fysiskt. Man hittar till oss!

På museets hemsida norrbottensmuseum.se finns, förutom kulturmiljöbloggen, länkar till fler digitala plattformar som du kan klicka dig vidare till – bland annat våra digitala utställningar och föremålsdatabasen Carlotta. På sociala medier finns vi på Facebook och Instagram. Gilla oss gärna på Facebook om du inte redan gjort det!

Vi har nyligen uppdaterat vår hemsida. Dels för att få den tillgänglighetsanpassad, men också för att det ska bli lättare att navigera på den. I skrivande stund saknar vi översättning, men det är på gång. Även en talfunktion ska kompletteras till sidan.

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) är den myndighet i Sverige som ansvarar för frågor om kulturarv och kulturmiljöer, och myndigheten Kulturrådet förverkligar den nationella kulturpolitiken. Som länsmuseum har vi kontakt med bägge myndigheterna. Ibland direkt, men oftast genom olika samverkansorgan regionalt och nationellt.

Museilagen som trädde i kraft 1 augusti 2017 reglerar alla offentligstyrda museer i Sverige. I lagen fastställs att museerna ska bidra till samhället och dess utveckling genom att främja kunskap, kulturupplevelser och fri åsiktsbildning.

varga-foto-marie-lundgren

Under höstterminen 2019 turnerade Norrbottens museum tillsammans med Norrbottensmusiken i skolor i länet med musikföreställningen ”Varga – den vandrande järnsmältaren”. Foto: Marie Lundgren, Norrbottensmusiken.

Norrbottens museum arbetar också enligt Kulturmiljölagen. Områden som berörs här är inventering, granskning av allmänhetens tips om forn- och kulturlämningar och avverkningsanmälningar. Museet arbetar också tätt tillsammans med kommunerna i deras arbete med kulturarv och kulturmiljöer.

Regionalt beslutar Länsstyrelsen om, och ger tillstånd till, att förändra skyddade kulturmiljöer. De ger också bidrag att vårda dem. Museets avdelning för kulturmiljö har ett tätt samarbete med Länsstyrelsen.

Norrbottens museum har ett interregionalt samarbete med de andra norrlänen. Just nu pågår ett treårigt projekt som Kulturrådet beviljat medel till. Projektet handlar till stor del om erfarenhetsutbyte mellan museernas olika professioner – ”att inte uppfinna hjulet igen”.

På det nationella planet återfinns Norrbottens museum inom organisationen Sveriges museer, samt Sveriges största museum.

Sveriges museer är en museiorganisation där alla svenska museer är välkomna att ingå. Uppdraget är att tillvarata hela Museisveriges gemensamma intressen med drygt 27 miljoner besökare varje år. Norrbotten har en representant i styrelsen i Ulf Renlund, museichef på Försvarsmuseum i Boden.

Norrbottens museum återfinns också inom Sveriges största museum, ett relativt nystartat samarbetsorgan med Sveriges samtliga 24 länsmuseer som medlemmar. Tillsammans utgör länsmuseerna unika kulturarvsinstitutioner fördelade i hela landet med cirka 4 miljoner besökare per år.

Sveriges största museum

Sveriges största museums monter på det kulturpolitiska konventet Folk och kultur i Eskilstuna. Foto: Catrine Backman.

Samarbetet i paraplyorganisationen har redan gett bra resultat. Jag ska ge två exempel. Samarbetsrådets styrelse uppvaktade Kulturdepartementet och Kulturminister Amanda Lind den 25 november 2019, och det gav ett snabbt positivt resultat. Kulturministern gav Riksantikvarieämbetet i uppdrag att utreda de ekonomiska förutsättningarna för de regionala museerna, samt att analysera Länsmuseernas betydelse för kulturen och kulturarvsarbetet. Uppdraget ska redovisas till Kulturdepartementet senast 31 januari 2021.

Den 13 februari 2020 uppvaktade styrelsen Kulturutskottet med krav om ökade resurser till den regionala kultursamverkansmodellen, och också för att presentera förslaget att Länsmuseerna får i uppdrag att uppmärksamma Förintelsen istället för att skapa ett nytt statligt museum om Förintelsen. Utredningen ska vara klar nu i slutet av mars.

Slutligen vill jag också nämna att International Council of Museums (ICOM) har tagit fram en nutida definition av vad ett museum är, men den är ännu inte beslutad utan diskuteras fortfarande. Förslaget lyder:

En permanent institution utan vinstintresse som verkar i samhällets tjänst och för dess utveckling, som är öppen för allmänheten och som förvärvar, bevarar, undersöker, förmedlar och ställer ut materiella och immateriella lämningar av människor och deras miljö i studie-, utbildnings- och rekreationssyfte.

Norrbottens museum vore ingenting utan de kunniga och specialiserade medarbetare som gör att vi dagligen utvecklas i mötet med er besökare och samarbetspartners. Norrbottens museum är ett Länsmuseum, det är invånarnas museum och det ska tydligt spegla länets kulturarv. Du är alltid välkomna att kontakta oss och besöka oss – fysiskt eller på webben.

Denna fredag, Margaretha Lind, chef Norrbottens museum