Här börjar civilisationen – låt den inte gå under

Jag ligger på soffan som morfar har slöjdat ihop nere i snickarbodan. Egentligen är det bara en tunn brits på tre reglar i en vrå på förstukvisten i Mårdsel, en limträskiva med ett lager skumgummi och skinnimitation i vinyl fasthäftat ovanpå, men det är himmelriket. Under britsen har morfar nämligen monterat ett element och värmen sprider sig som en mjuk smekning längs ryggen. Magen värker och jag har, ärligt talat, lite svårt att andas. Jag har aldrig varit så mätt.

Mat

Civilisationens vagga. Maten har varit ett sammanhållande kitt sedan urminnes tider. Men vad händer när allt färre har möjlighet att lägga kraft på matlagningen? Foto: Hushållningssällskapet.

Min mormor var en fena på att laga mat. Hon hade en kokbok, Kajsas Kokbok, med förord av Charles Emil Hagdahl, som jag har fått ärva. I den har hon antecknat, gjort ändringar i recept, strukit över och lagt till enligt sin egen köksempiri. Själv såg jag aldrig mormor använda den där, handstilen tyder också på att hon var rätt ung när hon antecknade, och det som framför allt avslöjar åldern på texten är hur välskrivna och detaljerade recepten är.

Medan hon fortfarande levde bad jag henne att skriva skrev ner sitt recept på just blodkorven. Det var helt annorlunda och följer samma mönster som alla hennes recept från senare i livet. Det ser ut enligt följande.

Ett par liter blod.
Lagom med renfeta.
Lite salt, timjan och kryddpeppar.
Öl.
Mjöl till lagom konsistens.
Stoppa i fjälster. Koka tills klar.

Det här är inte ett recept. Det är ett chiffer.

Låt oss börja med ”Ett par liter blod”. Ett par? Det är ju traditionellt två, men här uppe är ju ”ett par” generellt samma sak som ”några”. Vi vet alltså inte hur många liter blod, men det är helt okej eftersom vi inte har en aning om mängden på övriga ingredienser heller. Det är också svårt att räkna ut vilken sorts blod – jag vet ju att mormor alltid använde ren, men det är ju en svår slutsats att dra om man inte varit med – vi ska jobba med.

Nåväl. Vi går vidare. ”Lagom med renfeta” är en till styggelse. Jag tvivlar på att det är särskilt många nu för tiden som ens vet vad renfeta är, ännu färre vet vad som är lagom mängd i en blodkorvssmet. Renfeta är för övrigt det fett som sitter runt djurets inre organ.

”Lite salt, timjan och kryddpeppar” är ju bara galet, precis som punkten ”öl”. Vilken öl? Hur mycket? Jag vill minnas att mormor använde någon slags bayersk lättöl från ett större svenskt bryggeri, hon var inte mycket för dubbel-ipa, så det är ingen idé att satsa för mycket tankekraft på att hitta rätt smakkombination till just blodkorvssmeten. Du har annat att tänka på. Nämligen vilket mjöl och hur mycket av det som ger en lagom konsistens.

Det är svårt att bedöma hur mycket information som en mänsklig hjärna rymmer, eftersom det mest lättfattliga sättet vi har att beskriva informationslagring på är att jämföra med datorer. En hjärna arbetar inte alls på samma sätt som en dator. Alla försök att likställa dem haltar som en matkonsulent efter ett maratonlopp. Men: Varje neuron kan skicka iväg en signal till en annan nerv 200 gånger i sekunden, vilket gör att vi kan se de enskilda neuronerna som processorer med en frekvens på 200 Hz. Oändligt långsammare än dagens datorer med en processorkraft på 1 GHz, naturligtvis – men de har å andra sidan bara en eller två processorer. Hjärnan har hundra miljarder neuroner, vilket ger den sammanlagda frekvensen 20 000 GHz. Om vi till den ekvationen lägger att hjärnans neuroner är länkade i ett komplicerat nätverk och har kontakt med tusen andra blir den faktiska frekvensen tusen gånger större, 20 miljoner GHz. Forskarna vet väldigt lite om hur hjärnan sparar information. En tolkning som gjorts är att varje kontakt mellan två neuroner kan lagra en bit information och i så fall motsvarar det mänskliga minnet ungefär 12 000 Gb, eller för att använda vardagsspråk:

Skitmycket.

Ni ska ha klart för er att detaljerade recept i grund och botten är en lögn, men det är åtminstone en lögn som vi kan förstå. Ta palt. Ser du ett recept som innehåller definitiva mängder, till exempel en liter mjöl till ett kilo potatis, kan du bara vara säker på en sak: Hur palten blir i slutändan har du ingen aning om. De parametrar som styr smak och konsistens är så mycket större än deciliter och gram.

Vilken sorts potatis använder du? Hur gammal är den? Maler du eller river? Hur mycket stärkelse innehåller den? Du pressar naturligtvis ut överflödig vätska – men använder du den överblivna stärkelsen i paltsmeten? Vad har du för mjöl? Hur torrt är det? Hur högt proteininnehåll? Har du fläsk i palten? Hur fett är det i så fall?

Ni förstår själva. Det är oerhört svårt att skriva ett recept som täcker in alla eventualiteter och samtidigt inspirerar folk att faktiskt vilja laga maten i receptet.

Så till sist blir vi stående där. Med ord som ”lagom” och mormorskänslan i nävarna som enda kvalitetssäkrande verktyg.

Ärter

Böjas i tid. Att redan från barnsben få vara med i odling, förädling och matlagning skapar förhoppningsvis ett livslångt intresse. Hushållningssällskapets matkonsulent Pelle Johansson indoktrinerar redan sin son Kalle. Foto: Pelle Johansson.

För ett par veckor sedan befann jag mig på en uteservering i Girona. Där hade ett antal småskaliga, norrbottniska livsmedelsproducenter samlats för att smälta intrycken efter dagens studieresa på den spanska landsbygden. Jag hamnade i samspråk med Per Huuva, en man med oändligt många strängar på sin lyra. Han berättade om hur det gick till när hans farfar skulle lära honom något. De gick ut i skogen med varsin yxa, de högg, kokade kaffe, farfar drog en rövarhistoria om en slagbjörn som härjade i trakten och sen gick de hem. När Per kom hem insåg han att han lärt sig saker – men inte det som hade med huggandet att göra. Han kunde tre nya fågelläten, han hade fått ett nytt ställe att lägga snaror på och han visste exakt när man skulle börja tappa björken på sav. Eftersökt eller inte så fungerar mormors recept enligt ungefär samma mekanismer.

Helt i linje med de fynd som forskare gjort kring inlärningens biologi och kemi.

När vi rör på oss utvecklar kroppen endorfiner, hormoner som gör oss mer kreativa, avslappnade och dessutom förbättrar vår förmåga att fokusera. När du är hungrig producerar magsäcken hormonet ghrelin, som är oerhört viktigt för den mänskliga inlärningsprocessen. När du arbetar fysiskt med mat är du öppen för nya intryck och lärdomar.

Det här är både välsignelse och förbannelse. Om du jobbar hårt och är läraktig behöver du så småningom inte fundera på mängder, sorter och tillredningssätt. Du tar den potatis du har, tillsätter det mjöl som finns och stoppar in det fläsk som är tillgängligt – allt i lagom mängd. Men hur många av dagens människor har lust, tid och möjlighet att jobba hårt med maten? 30 procent av svenskarna lever ensamma, 70 procent av hushållen innehåller max två personer och i mataffärerna breder de färdiga portionerna ut sig där det tidigare stod hyllor med råvaror. Vad det innebär för vår folkhälsa finns det andra som är bättre lämpade än jag att uttala sig om, jag oroar mig mer för en annan aspekt: Vad händer med våra nedärvda kunskaper, det gemensamma kulturarv som maten innebär, när allt färre faktiskt lagar mat?

Bröd

Lärdomar. Att veta hur en deg ska kännas när den är färdigknådad går utmärkt att lära sig – men det tar tid. Foto: Pelle Johansson.

Jag kan fortfarande ångra att jag inte djupintervjuade mina äldre släktingar innan de dog, lät dem berätta om saker de visste och kunde, läxor de lärt sig, folk de träffat och platser de sett.  Jag är rädd för att de tog med sig alldeles för mycket kunskap i graven – och jag är lika rädd för det som riskerar att förloras i framtiden.

Stycka

Fackmannamässigt. Andreas Krekula, styckmästare på Lilla Skafferiet, har yrkeskunskapen i händer och armar. Foto: Pelle Johansson.

Jag oroar mig för att vi allihop håller på att lägga oss på den imaginära värmebritsen, förvisso mätta men utan nyfikenhet och vetgirighet. Till slut, i takt med att allt fler människor som innehar kunskap försvinner, kommer vi att förlora den – för alltid.

Hansen

Långsamma processer. Paul Hansen driver en framgångsrik charkuteriverksamhet i Umeå. Foto: Pelle Johansson.

Civilisations inträde kan beskrivas som den tidpunkt då mänskligheten började skapa något beständigt, något som fanns kvar efter de enskilda individernas hädanfärd. Om det viktigaste vi har är föda kan civilisationen faktiskt ha börjat i en maträtt som delats mellan generationer, en lista ingredienser och en arbetsbeskrivning från gammal till ung. Maten är vårt gemensamma arv och, för att parafrasera Tyko Jonsson, den grund varpå samhället vilar.

Det vore både en sorg och en skam om vi skulle tappa det.

Det vore inte värdigt ett tänkande samhälle.

/Pelle Johansson, matkonsulent på Hushållningssällskapet Norrbotten-Västerbotten

Aktuellt på Norrbottens museum

Nu är sportlovsveckan här med solsken, blå himmel, hög luft och minusgrader. Allt precis som det ska vara för en lyckad ledig vecka för skolbarnen. På museet pågår massor med aktiviteter både utom- och inomhus för barn hela sportlovsveckan. På Björkskatan föreläste Karin Tjernström, arkivarie i onsdagskväll om Kvinnorna på fröken Frimans tid och den 22 februari var det vernissage på museet på utställningen Verksamhet – Temporära tillägg och tillfälliga hantverk. Det är en konstnärlig dokumentation av Kiruna stadshus Igloo. På museet pågår också utställningen Vi är romer – möt människorna bakom myten till och med 9 juni. Privatpersoner liksom grupper är välkomna att boka en visning alternativt att ni bara tittar på den själva. Än är vi bara lite drygt två månader in i 2019, men verksamheten pågår för fullt och besökarna strömmar till både fysiskt och på nätet.

Norrbottens museum blev nominerat till Årets museum 2019 av allmänheten. Det är vi väldigt stola över! Inför urvalet fick vi frågor från juryn om museets verksamhet och att 2018 var ett fullmatat år med en rejäl ökning av besökare blev vi tydligt varse om. Antalet fysiska besök och möten med museet var 2018 73 636 personer, en ökning med cirka 11 000 personer jämfört med 2017. 2016 hade Norrbottens museum drygt 40 000 besökare.

Utöver de fysiska besöken tillkommer de virtuella på Facebook, hemsidan och Kulturmiljöbloggen. Där ser vi också en stadig ökning, inte minst på alla läsare av Kulturmiljöbloggen. Det är verkligen glädjande att se att så många fler får tar del av museets utbud.

Trots detta kom vi inte med bland de tre museer som gått vidare till utnämningen Årets museum 2019. Det är istället Härjedalens Fjällmuseum i Funäsdalen, Kvinnohistoriskt museum i Umeå och Skissernas museum i Lund som gått vidare och kan vinna utmärkelsen. Sveriges Museer och Svenska ICOM (International Council of Museums) står bakom det prestigefyllda priset som delas ut i samband med museernas vårmöte i Östersund i april.

På museet är vi igång med bygget av tre nya egenproducerade utställningar och de kommer att lanseras under året. Den utställning som ligger närmast är ett samarbete med Norrbottens Hemslöjdsförbund där vi kommer att visa en stor hemslöjdsdonation. Den lanseringen sker den 22 maj. På Arkeologidagen den 25 augusti kommer vi att släppa Årsboken, som kommer att vara fullmatad av artiklar om arkeologi. Under hösten lanseras också en arkeologisk utställning på Norrbottens museum, baserad på artiklarna från Årsboken. Nytt är också att vi kommer att ha klimatanpassade montrar som gör att vi kan visa känsligare föremål. Samma dag kommer dessutom ett försök med järnframställning att ske i Vivungi. Jannica Grimbe, antikvarie berättade om det i sin blogg den 8 februari i år. Slutligen så lanseras andra delen av basutställningen Under samma himmel i december. Den första delen var Födelse och denna utställning heter Mark och riktar sig till barn 6-10 år.

Hela 2019 är utnämnt till kulturarvsår i region Norrbotten. Visst har du sett att det finns en kulturarvskalender? Där kan man läsa om evenemang som sker i länet och den fylls på kontinuerligt. http://norrbottensmuseum.se/kulturarv2019.aspx

I måndags var jag i Bryssel och hade ett möte med Mikael Jansson, Managing Director och Julia Hanson, Adviser in European Affairs på North Swedens regionkontor. Så här beskriver de själva sitt uppdrag. North Sweden European Office är Norrbottens och Västerbottens direktlänk till EU. Målet med verksamheten är att skapa förutsättningar för regionens företag, akademi och offentlig verksamhet att agera framgångsrikt på EU-arenan. 

Bilg Mag blogg

Mikael Jansson, länsmuseichef Margaretha Lindh och Julia Hanson i Bryssel.

Jag fick möjlighet att berätta hur vi jobbar på Norrbottens museum externt och hur vi har organiserat oss internt och vi samtalade en hel del om Norrbottens kulturarv, vad vi gör under kulturarvsåret, vad begreppet kulturturism kan innebära för oss och om den kommande långtidsbudget som EU kommer att lägga fram. EU jobbar också för en integrerad politik för hela Arktis-området och Norrbotten hör dit.

När jag började jobba här i Norrbotten hade jag först svårt att förstå att jag jobbar i Arktis, men ju mer jag tränger in i begreppet och frågorna, ser jag att det är mycket som förenar länderna här uppe i norr. I januari skickade jag in en ansökan till Nordplus tillsammans med Färöarna, Island och Norge där vi vill vi samarbeta omkring den digitala utmaningen, lära av varandra och utbyta erfarenheter.

North Sweden ingår i många olika nätverk och arbetsgrupper, och att de vet mer om Norrbottens museum och vår verksamhet gör att de i sin tur kan berätta och sprida information om det arbete vi gör i de möten och sammanhang de befinner sig i.

I december 2018 fick museet ett 3- årigt Interregprojekt beviljat, ett samarbete med Finland. Projektets agronym VEKU VAKU står för Vesivoiman kulttuuriperintö Vattenkraftens kulturarv och handlar i korthet om att på olika sätt synliggöra kulturarvet runt Ule- och Lule älvdal. De kommuner som ligger utmed älvdalarna kommer också att ingå i projektsamarbetet. Just nu slipas det på samarbetsavtalet, men när det är klart så går projektet igång. Det är norra Österbottens förbund som är huvudprojektägare och för Region Norrbottens del är det Marcus Bengtsson, antikvarie på Norrbottens museum som är projektansvarig.

Jag har här valt att beskriva några händelser, projekt, möten och samarbeten för att ge en bild av vad som pågår på Norrbottens museum. MEN Norrbottens museum vore ingenting utan den kunniga och specialiserade personalstyrkan som gör att vi dagligen utvecklas i mötet med er besökare och samarbetspartners. Norrbottens museum är ett länsmuseum, det är invånarnas museum och det ska tydligt spegla länets kulturarv.

7 mars 2019
Margaretha Lindh
Länsmuseichef