För lite drygt två år sedan skrev jag ett långt inlägg här på bloggen om en släktberättelse. En berättelse som jag upptäckte när jag efterforskade emigranter i släkten. Det fanns historier i familjen om att en av de som emigrerade hade blivit sjuksköterska och bland annat bott på Hawaii. Men det kom att dröja till dess att jag fick tillgång till dagens fina, digitala släktforskningsverktyg innan vi fick reda på vad som faktiskt hade hänt med henne, Emma Augusta Lifbom.

Eller snarare, Augusta Emma Lifbom. För ett kort tag efter att jag skrivit inlägget blev jag kontaktad av Anita Johansson, släktforskare som visade sig vara släkt med Emma och därmed då även med mig. Hon lovade att skicka bilder på henne, bilder som jag fick i förra helgen. Och då avslöjade Anita att Emma faktiskt hade hetat Augusta under sin tid i Sverige men att hon bytt tilltalsnamn när hon kommit till USA.

Kanske det var enklare att uttala på engelska? Eller så ville hon helt enkelt få en nystart i det nya landet och gillade Emma bättre. Augusta Lifbom i Sverige blev Emma Lifbom i USA.

När Emma klev iland i New York den 13:e mars 1904 var hon endast 17 år gammal. I hennes ankomsthandlingar framgår att hon skulle resa till en släkting vid namn Otto Nordgren i Arlington, South Dakota. Otto Nordgren var son till Karl Johan Nordgren och Anna Lisa Sundberg. Karl Johan i sin tur var en morbror till hennes pappa och Otto alltså en kusin till hennes far. Denna familj hade utvandrat redan 1883 och blivit bönder på eget jordbruk i Sinai i närheten av Arlington, South Dakota.

När jag skrev det förra inlägget var det oklart ifall Emma stannade till hos släktingarna på sin resa tvärs över kontinenten till slutmålet Seattle, Washington. Tack vare Anitas kontakt och bilder kan jag nu fastställa det. För ett av fotografierna av Emma var taget i Madison, South Dakota. Madison ligger bara några mil från Arlington och släktingarna där. På bilden ser hon väldigt ung ut så det är med största sannolikhet taget i samband med att hon stannade till hos dem.

I Emmas ansökningshandlingar från 1914 om att bli amerikansk medborgare framgår det att hon bott i Seattle, Washington, sedan 9:e juni 1907. Var hon exakt vistats mellan hennes ankomst 1904 och fram till 1907 framgår däremot inte. Nu vet vi alltså att hon bodde hos sina släktingar i South Dakota en tid.

Emma, troligen 18-19 år, under sin vistelse hos släktingarna i South Dakota. Troligen taget 1904-1906.

Det andra fotot som Anita skickade var på Emma och hennes man Ray Briggs. När Emma återvänder till fastlandet från sina år på Hawaii år 1941 är hon 54 år gammal. Hon har levt ogift i hela sitt vuxna liv, troligen ett aktivt val för att kunna behålla sin självständighet. När hon kommer tillbaka besöker hon en bekant i Vancouver, British Columbia i Kanada men återvänder sen till en vän i Seattle, Washington.

Nånstans mellan hennes återkomst till Seattle den 15:e juli 1941 och den 15:e juni 1942 träffar hon Raymond Filmore Briggs och blir förälskad. Den här slutsatsen drog jag helt enkelt utifrån en tidningsnotis i Reno Gazette-journal från den 15:e juni 1942 om att Emma Lifbom och Raymond F Briggs har gift sig.

Till synes är de sina raka motsatser. Visserligen föddes Raymond Briggs i Indiana och migrerade alltså till Reno, Nevada i sina tidiga vuxenår. Väl där rör han sig däremot inte ur fläcken. Han får arbete som 20-åring på postkontoret på campusområdet vid University of Nevada och jobbar sedan där i dryga 45 år fram till sin pension i mars 1957. Han avslutar sin yrkesbana som chef för kontoret.

Hur träffades dessa motpoler? Det finns ytterligare en tidningsnotis som kan förklara det. I Nevada State Journal från 27:e juni 1942 nämns Emma Lifboms och Raymond Briggs giftermål. I denna lite längre notis beskrivs att hon nyligen flyttat till Reno från Honolulu och att hon jobbat på Riverside Hospital. Det finns ett Riverside Hospital än idag i Reno vilket sannolikt förklarar hur de träffade varandra.

Emma och Ray. Kanske är det bröllopsfotot? I sånt fall taget nån gång i juni 1942. Mitt under brinnande världskrig.

Det sista fotografiet som Anita skickade till mig var från Emmas sista besök i Sverige. En resa som hon gjorde tillsammans med sin make Ray under våren-sommaren 1959. Det måste ha varit både med sorg och glädje som hon återsåg hembyn, gården och släkten. Hennes föräldrar hade gått bort 1925 respektive 1927 och ett antal av hennes syskon likaså. Samtidigt hade hon en rad syskon kvar i livet, ett otal syskonbarn att lära känna och säkerligen en massa andra vänner och bekanta som hon kunde glädjas åt att träffa. Vid besöket minns Anita, som då var tonåring, att Emma tyckte att hon skulle komma över och studera i USA.

 Från besöket 1959. Här står Emma i mitten omgiven av syskon. Från vänster: Ludvig Lifbom – bonde i Sundom, Anna gift Larsson – sömmerska och bondhustru i Sundom, Emma, sen Alma gift Eklund – bondhustru i Rutvik och längst till höger; Axel Lifbom – arbetade på kontor och bodde i Umeå.

Emma Lifbom deltog i sin tid stora händelser och skeenden. Migrationen från det fattiga Sverige, uppbyggnaden av det moderna USA, hennes tjänstgöring i första världskriget, upplevelsen av det andra världskriget och till sist fick hon även se hur Sverige moderniserades vid sitt sista besök 1959.

När hon återbesökte Sundom och Norrbotten hade Sverige rest sig ur fattigdomen. Demokratin hade erövrats och säkrats, folkhemmet hade börjat ta form, det allmänna välfärdssamhälle som präglar landet än idag var under uppbyggnad. Tillväxten var kraftig, arbetsrätten och sociala trygghetssystem byggdes ut, full sysselsättning var nära. I praktiken var Sverige ett helt annat land än det Sverige hon lämnade 1904.

Emma Lifbom levde ett spännande liv och visar också på hur mycket kunskap och fantastiska berättelser det finns att hämta i släktforskning. Ett stort tack till Anita som bidragit till denna uppdatering av berättelsen om vår gemensamma släkting. Tack!

Denna fredag, Nils Harnesk.