Jag gillar kartor! Kanske allra mest historiska kartor, men nästan vilken typ som helst fångar mitt intresse. Antagligen för att en karta kan berätta så mycket. För mig som arkeolog är kartor viktiga källor i arbetet. Inte för att det finns kartor från förhistorisk tid, eller ens så många från historisk tid här i Norrbotten. Men de kartor som finns kan hjälpa en att tolka landskap och få värdefull kunskap om ett område. Här ska jag berätta lite om hur kartor kan användas inom arkeologin.

Olika typer av kartor

Det finns en mängd olika kartor som är upprättade av olika anledningar och i olika sammanhang. Förut var det lite krångligt att få tillgång till kartor, men nu finns mycket digitalt tillgängligt via internet. Det har blivit så mycket enklare och billigare att ta del av kartmaterial jämfört med tidigare. Istället för att resa till olika arkiv för att kika på dem, kan en nu sitta kvar på jobbet och söka vid datorn.

En kartfunktion som jag ofta använder både i jobbet och privat är Riksantikvarie-ämbetets Fornsök som är tillgänglig för allmänheten via följande länk: https://app.raa.se/open/fornsok/

Förutom Sveriges register över forn- och kulturlämningar finns här även användbara underlagskartor. Den första kartan som visas är topografiska webkartan, som visar grundläggande topografi – land, vatten, myrar, kalfjäll, vägar, järnvägar, städer och liknande. Vid inzoomning framträder även höjdkurvor och på ännu närmare håll dyker forn- och kulturlämningar upp. Se kartbilderna nedan (för pekaren över bilderna för bildtexter).

Riksantikvarieämbetets kartfunktion Fornsök. Såhär ser det ut när en först kommer in på sidan.

Ju mer en zoomar in desto mer information visas i kartan.

Vid inzoomning på denna nivå visas höjdkurvor.

Och slutligen dyker markeringar för forn- och kulturlämningar upp.

Denna översiktliga karta är bra för att orientera sig och hitta igen ett område. Den är även bra för att få en överblick över topografin både regionalt och lokalt. Genom att se hur berg, dalgångar, vattendrag och myrstråk ligger i terrängen kan en få uppfattningar om hur människor rört sig i landskapet.

Ortofoto

I Fornsök går det även att välja ortofoto som underlagskarta och den är också till bra hjälp för att tolka ett område. Ortofoton är flygbilder som lagts ihop till skalenliga kartor. På dessa visas alltså välden som den ser ut rakt uppifrån och på dem ses skog, vatten, hus, vägar och så vidare. Ortofoton är huvudsakligen bra för att få ett hum om terräng och vegetation. När jag jobbade i fornminnesinventeringen så lärde jag mig att tyda olika variationer av grönt och grått ganska bra. Det går att se vilken typ av mark och skog det är och ungefär hur gammal den är, även om det för ett otränat öga bara ser ut som en lurvig och nött heltäckningsmatta från 1970-talet.

Ortofoto över brandområdet vid Bodträskfors.

Den här kartan visar samma område som den topografiska kartan ovan. Det är ett område vid Bodträskfors i Bodens kommun. Här syns brandområdet från 2006 tydligt, genom den ljusgröna färgen på vegetationen av björksly och tallplantor.

Inzoomning i själva brandområdet. De gråa ytorna saknar i princip vegetation, de mörka prickarna är skuggorna efter stora tallar som överlevt branden. Ljusgröna ytor innehåller björksly och örter.

Vid närmare inzoomning syns enstaka träd, eller när det gäller tallarna på hygget så är det snarare deras skuggor som syns. På denna bild framgår även att marken är ganska stenig, vilket sannolikt beror på att det inte hunnit bildas torv och undervegetation sedan branden.

Det går även att se vissa forn- och kulturlämningar på ortofoton. Vi förflyttar oss från Bodträskfors till malmfälten och närmare bestämt till Svappavaara.

Ortofoto över malmfälten. Gruvområdena (Aitik, Svappavaara och Kiruna) syns som grå fläckar. Skogen är grön, sjöar och vattendrag är svarta och kalfjällen är brungrå med vita snöfläckar.

Här syns Svappavaaras gruva med markeringar för forn- och kulturlämningar.

De stora gruvområdena i Kiruna, Gällivare och Svappavaara syns på långt håll. Det är verkligen stora ingrepp i naturen! Går vi så till Svappavaara så syns gruvområdet mycket tydligt med dagbrott, slamdamm, industribyggnader och vägar. Mitt i allt finns även en hel del forn- och kulturlämningar registrerade. Det är lämningar efter kopparbrytningen som pågått sedan 1650-talet. För att inte fastna i det fascinerande 1600-talet så går vi istället vidare till nästa karttyp.

Terrängskuggning

Terrängskuggningskartan är en relativt ny favorit. Den avbildar markens topografi som den ser ut utan vegetation och utan färg. Den är gjort utifrån mätpunkter insamlade genom laserskanning och visar markens höjdskillnader. Materialet innehåller dock inte höjdvärden, utan det är en gråtonsbild som visualiserar sluttningars riktning och lutning.

Med hjälp av denna karta kan i alla fall större objekt lokaliseras i terrängen. Än så länge är upplösningen för grov för att mindre lämningar ska kunna urskiljas.

Terrängskuggningskarta över Gruvberget i Svappavaara, med forn- och kulturlämningar markerade.

Vi går tillbaka till Svappavaara och kikar hur Gruvberget ser ut på terrängskuggnings-kartan. När skogen är ”bortskalad” syns alla gruvlämningar tydligt. Den stora röda ytan markerar de äldsta gruvorna från 1600-talet. Den andra, lite mindre, röda ytan är den så kallade gruvbyn, där arbetarna bodde med sina familjer. De blålila ytorna markerar prospekteringsytor. Där har jordrymningar dragits upp för att blottlägga berget. På så sätt kunde det undersökas och provtas för att se om det innehåller brytvärd malm. De som är långa, raka och tydliga är sentida och utförda med bulldozer. Som synes är inte alla lämningar registrerade.

Ortnamn

Innan jag avslutar går jag tillbaka till där jag började – till terrängkartan ovan. Den kan även innehålla en del intressant information, som kanske inte är uppenbar vid en första anblick. Nämligen ortnamn, vilket är namn på platser och terrängformationer (sjöar, berg, myrar och så vidare). Ortnamnen kan ge en bild av hur ett landskap eller en plats använts, eller hur det ser ut. Till exempel avslöjar namnet Lerbäcken väster om Bodträskfors om hur marken är vid den bäcken, eller hur vattnet är. Detsamma gäller Djupträsket där intill. Kvarnån vittnar om att det någonstans längs ån finns, eller har funnits en kvarn. Denna typ av namn ger oss arkeologer ledtrådar till vad vi kan förvänta oss att hitta när vi kommer ut i fält.

Andra namn är inte lika tydliga. Till exempel Hästmyran. Det namnet lämnar utrymme för fantasin. Kanske var det här en häst gick ner sig – drunknade den, eller blev den räddad? Den intilliggande Baronsmyran är ännu mer gåtfull. Varför heter myren så? Sannolikt kommer vi inte att hitta några lämningar i fält som kan ge några svar på varför myren fått detta namn.

Nu önskar jag dig lycka till i din egen resa i kartornas värld. Det finns så många resor att göra – och det utan att ta sig utanför dörren!

Vid bloggen denna gång
Åsa Lindgren
Arkeolog, Norrbottens museum