Rödockragravar i Norrbotten

I mitten av september i år kommer undertecknad och Lars Backman att bege oss till Ligga, Jokkmokks kommun för att skadedokumentera en rödockragrav och en närliggande boplats som båda ligger farligt nära strandbrinken längs Stora Luleälven.

Graven har inom arkeologiska kretsar omtalats som ”graven i Ligga ” och ligger nedströms Ligga kraftstation längs Stora Luleälven. Graven är en av ett 20-tal registrerade stensättningar med rödockra i Norrbotten och är i nuläget den nordligaste registrerade i Sverige. Med anledning av detta besök har jag valt att ägna veckans blogginlägg åt rödockragravar i Norrbotten.

Rödockragravar

Fynd av rödockragravar finns registrerade såväl i Syd- och Mellan-Europa som i Skandinavien från stenåldern. På Skandinavisk mark kan nämnas gravplatser med rödockragravar i Skateholm (Skåne), daterade till ca 5000 f. Kr, det vill säga jägarstenåldern. Blickar vi österut har seden att förse de döda med rödockra varit framträdande inom den kamkeramiska kulturen (med utbredningsområde Finland- Karelen, nordvästra Ryssland, Baltikum och nordöstra Polen) under stora delar av bondestenåldern (4200-2000 f.Kr.)

Rödockrans symbolik

Rödockrafärgen kommer från mineralet hematit som är en rödaktig järnoxid och som kan ses som utfällningar i botten på små vattendrag eller längs diken. Om man samlar upp det rödfärgade jordslammet och torkar detta förändras färgen till orange. Vid eldpåverkan blir jorden sedan intensivt röd (Larsson 1988).  I Skateholm har man sett att rödockrans fördelning i gravarna liksom färgens intensitet varierar betydligt, både mellan individer men också mellan olika delar på kroppen. Än idag är det oklart hur rödockran hamnat i gravarna och varför. Förslag finns att rödockran är rester från färgade klädesplagg som prytt den döda. Det kan också vara frågan om insmorningar av utvalda kroppsdelar eller att man strött rödockran i pulverform över den döda vid gravsättningen (Larsson 1988). Det finns också olika teorier på vilken symbolik rödockran haft. Kanske har det varit en vacker färg som man valt att färga vissa klädesplagg med eller så kan ockran haft magiska förtecken. I dag vet vi att rödockran anses ha magiska läkekrafter och renande egenskaper hos vissa kulturer i Europa och Afrika. En annan uppfattning är att rödockran kan ha symboliserat blodets och livets färg, och genom att strö ockra över den döda har man velat ge tillbaka denne livets färg och på det sättet tryggat det fortsatta livet i graven (Edgren, Torsten https://www.uppslagsverket.fi/sv/sok/view-103684-Roedockragravar)

Rödockragravar i Norrbotten – en bakgrund

Under 80- och 90-talen fornminnesinventerades delar av Norrbotten för den ekonomiska kartan.  I samband med dessa inventeringar upptäcktes flera stensättningar med rödockra i. I Överkalix kommun påträffades inte mindre än ett 10-tal stensättningar innehållande stenar och rödockra-färgad sand. Till en början var man osäker på vad stensättningarna var för typ av fornminnen då rödfärgad jord också kan åstadkommas vid eldning. Även åldern på stensättningarna var oviss. Vid en genomgång av stensättningarna i Överkalix visade det sig att samtliga låg på 75 m ö h eller högre vilket enligt strandlinjedatering, indikerade en datering till sen jägarstenålder (5500-4000 f. Kr). Vid alla stensättningar påträffades stenålderslämningar. För att klarlägga vilken typ av lämningar man hade påträffat bestämde Riksantikvarieämbetet att två av stensättningarna skulle undersökas arkeologiskt, en i Manjärv, Älvsbyn kommun och en i Västra Ansvar, Överkalix kommun (Liedgren 1993, 2014).

Stensättningen som undersöktes arkeologiskt i Västra Ansvar visade sig innehålla rikligt med rödockra . Här ses botten på rensningsnivå 1. Foto: Lars Liedgren 1996 © Lars Liedgren.

Båda undersökningarna visade att stensättningarna var skelettgravar, med en eller flera gravlagda och att de kom från sen jägarstenålder.

Ett skelett framkom ca 0,4-0,5 m under markytan i stensättningen i Västra Ansvar. Rödockran var koncentrerad till den gravlagdas huvud. Foto: Lars Liedgren 1996© Lars Liedgren

En sammanställning av de registrerade stensättningarna visar att merparten av dem är runda, 3-6 m i diameter, att de saknar kantkedja och har en fyllning av stenar och rödockrafärgad jord. Stensättningarna ligger ofta i anslutning till boplatser och är placerade på 75-100 m höjd i landskapet (Liedgren 2014). Till dags dato finns inga stensättningar i med rödockra registrerade norr om Ligga, Jokkmokks socken eller söder om Piteå socken, inom Norrbottens län.

Gemensamt för stensättningarna är också att de är diskreta, något svåra att observera ovan mark, och har haft funktionen att signalera in mot den egna släkten/kommuniteten snarare än som bronsålderns kuströsen – ta plats i landskapet och signalera ut mot folk på resande fot längs de havsanknutna farlederna (Ramqvist 2017).

Graven vid Ligga

Stensättningen vid Ligga ligger på 165 m över havet och ligger på norra sidan av Stora Luleälven, drygt 4 km nedströms Ligga kraftstation. Graven har under sen jägarstenålder legat några kilometer från havet (Liedgren 2014). Graven ligger i anslutning till en boplatsgrop och en boplats av stenålderskaraktär med enstaka skärvstenar och en kvartsskrapa. Graven skiljer sig från övriga registrerade rödockrastensättningar genom att den ligger så högt i landskapet men har gemensamt med dem att de ligger på/eller i nära anslutning till boplatslämningar, att den är oansenlig och inte särskilt markerad i landskapet ovan mark samt att den innehåller rödockra vid sondning.

Graven med ID L1994:1195 ligger väldigt nära strandbrinken och ska därför skadedokumenteras i september. Denna bild togs 2012 av Gunilla Edbom © Länsstyrelsen Norrbotten.

Oroväckande utveckling

Den senaste tiden har det kommit in flera rapporter till Länsstyrelsen om att älven sköljer bort mer och mer av omgivningarna runt graven och att det nu gått så långt att den behöver skyddas från att erodera ut i vattnet. Norrbottens museum har därför fått uppdraget av Länsstyrelsen att dokumentera eventuella skador på stensättningen och boplatsen intill för att sedan ge förslag på åtgärder för att förhindra ytterligare skador. Åtgärderna kommer troligtvis att handla om erosionsskydd eller arkeologisk undersökning och därefter återställning av platsen.

Skadedokumentationen

Vid vårt besök kommer vi att dokumentera gravens och den intilliggande boplatsens tillstånd i skrift och bild. Om nätverksuppkopplingen på platsen tillåter, kommer vi också att 3D-fotografera graven och mäta in höjden på aktuellt vattenstånd samt högsta identifierbara vattenstånd.  Därefter kommer diskussioner med både Vattenfall och Länsstyrelsen att föras kring lämpliga skyddsåtgärder för lämningarna.

Vid tangentbordet denna vecka

Jannica Grimbe / arkeolog

Referenser / mer att läsa

Edgren, Torsten https://www.uppslagsverket.fi/sv/sok/view-103684-Roedockragravar

Larsson, Lars (1988). Ett fångstsamhälle för 7000 år sedan. Kristianstad

Liedgren, Lars (2014). Arkeologi i Norr 14. Rödockragravar i Norrbotten. Umeå

Liedgren, Lars (1993). En senmesolitisk stensättning med rödockra – Arkeologisk undersökning av fornlämning 805:1, Finnäset 1:6, Manjärv, Älvsby socken, Norrbottens län, Västerbottens landskap. Arbetshandlingar och PM Nr 1993:17

Rahmqvist, Per H (2017). Arkeologi i Norr 16.  Om äldre gravskick i det norrländska kustområdet.

2 thoughts on “Rödockragravar i Norrbotten

  1. Detta är totalt irrelevant mot er post, men jag hittade vad som ser ut som ett stenhammarshuvud i vattnet vid båtskärsnäs, kalix, jag undrar om det är någon som vill titta närmare på den? Jag har kontaktat Norrbottens museum men det är fredag eftermiddag och jag åker eventuellt tillbaka till Göteborg imorgon (men jag kan lämna den hos pojkvännen i kalix, den tillhör norrbotten tycker jag). Lite bilder:
    https://imgur.com/a/WiRLUpv

    Den har linjer ristade som ser handgjorda ut men jag vet inte hur gamla de är. Ni kan maila mig för mer detaljer/bilder och skärmbild av google maps där den låg. Jag hittade ingen kontaktlänk på denna hemsidan, jag hoppas det är okej att jag skriver här.

    • Hej Kristina
      Ber om ursäkt för sen återkoppling här på bloggen, när vi arkeologer är ute i fält så hinner vi inte riktigt med andra arbetsuppgifter. Vet att min kollega Åsa har svarat dig via mail, så du bör ha fått hennes återkoppling. Tack för att du hörde av dig!

      Vänliga hälsningar
      Frida Palmbo, arkeolog

Kommentera