Ett tips om fångstgropar som visade sig vara något helt annat

För några år sedan fick Norrbottens museum in ett tips om fångstgropar i Kalix kommun. Tipset hade lämnats in till Länsstyrelsen i form av en anonym lista, enbart med koordinater för respektive grop. Koordinaterna var angivna i longitud och latitud, och handläggaren på Länsstyrelsen hade transformerat koordinaterna till det koordinatsystem som vi använder oss av – Sweref 99 TM, innan tipset skickades vidare till oss på Norrbottens museum. Tipset om fångstgroparna lades in i vårt digitala tipsregister, där alla tips om forn- och kulturlämningar som kommer in till Norrbottens museum förs in, så att vi lättare ska kunna administrera de tips som ska granskas i fält.

Tipsgranskning under en dimmig höstdag 2020. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum.

En dimmig höstdag 2020 var undertecknad ut och skulle bland annat granska tipset om fångstgropar, som var fördelade i två områden i Kalix kommun. Glad i hågen hoppade jag ur bilen vid första området för att till fots ta mig till de första groparna, men konstaterade rätt snabbt att något inte stämde. Marken där de eventuella fångstgroparna skulle vara belägna utgjordes av mycket fuktighetshållande mark som var markberedd sedan ett antal år tillbaka, och nu tätt igenväxt med lövsly och midjehögt gräs. Totalt omöjligt att se en enda grop – och dessutom inte fångstgropsläge. Gjorde ändå ett tappert försök att söka upp de GPS-positioner som vi har fått från Länsstyrelsen – och tänkte i mitt stilla sinne att antingen försöker någon j*vlas med Länsstyrelsen, eller så vill Länsstyrelsen j*vlas med mig… Till slut gav jag upp och gick tillbaka till bilen, för att bege mig till det andra området. Kanske var det bättre marker där?

Fuktig, blöt och dikad mark med lövsly och midjehögt gräs. Inte riktigt fångstgropsläge… Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum

Område 2 var inte direkt bättre. Visst var marken torrare, men istället utgjordes terrängen av relativt brant och mycket stenig terräng. Inte heller fångstgropsläge. Började här misstänka att koordinaterna antagligen inte var korrekta, så jag bestämde mig helt enkelt för att granska ett helt annat tips och åkte därifrån.

Inte direkt fångstgropsläge här heller… Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum

När jag återvände till kontoret gjorde jag ett nytt försök att transformera koordinaterna från longitud till latitud, och det visade sig att beroende på hur jag skrev in koordinaterna i Lantmäteriets koordinattransformation så fick jag ut tre olika positioner för respektive fångstgrop, där samtliga hamnade inom Kalix kommun. Vid tredje försöket kunde jag också urskilja någon form av gropformationer på terrängskuggningskartan, men jag insåg mycket snabbt att detta rörde sig om något betydligt större gropar än fångstgropar (och att ingen j*vlats med vare sig Länsstyrelsen eller mig)! Eller som min kollega Åsa uttryckte det: Om det där är fångstgropar så är det ju fångstgropar för dinosaurier!

Vi misstänkte att det rörde sig om lämningar efter militär verksamhet. Området där dessa gropar är belägna ligger väster om Vitvattnet i Kalix kommun. Vid kartstudier konstaterade jag att det finns två militära skjutfält relativt nära området, som också ligger några km norr om Storsien. Under andra världskriget fanns det ett interneringsläger i Storsien, där politiska fångar som exempelvis syndikalister, anti-nazister och fackföreningsfolk inhystes, då de ansågs kunna utgöra ett hot mot staten. Kunde groparna vid Sanduddberget väster om Vitvattnet ha någon relation till skjutfältet och/eller Storsien?

Misstankarna om att det rörde sig om militära lämningar ledde till kontakt med Mark och Miljöavdelningen vid I19 i Boden. I maj förra året åkte ut tillsammans för att titta på groparna. Det visade sig att just detta område nyttjats av svenska militären från ca 1920-tal ända in på 1980/1990-talet, och att de gropar som är mycket synliga på terrängskuggningskartor är rester efter tältplatser, skyttevärn, fordonsvärn, artillerivärn och löpgravar. Dessutom ligger detta område inom den s.k. Kalixlinjen, som var en försvarszon som började byggas upp under andra världskriget, och fortsatte att utvecklas under Kalla kriget. Tanken var att om en angripare skulle försöka tränga sig in i svenskt territorium över svensk-finska gränsen i norr, så skulle det svenska försvaret försöka styra striden till så nära landsgränsen som möjligt. Försvaret av övre Norrland skulle ske vid landsgränsen och vid kusten, men vid behov fortsätta vid Sangis och Kalix älvar, för att slutligen stoppas vid försvarsställningarna längs Lule älv och Bodens fästning. Delar av detta försvar kallades för Kalixlinjen och omfattar försvarszonen mellan Torne älv och Kalixälven. Ingenstans i Sverige har det visst genomförts så många krigsförbandsövningar och befälsövningar som inom Kalix försvarsområde. En del av dessa övningar har därmed sannolikt resulterat i de lämningar som nu går att se i skogarna väster om Vitvattnet.

Arkeolog Jannica Grimbe i tältplats, synlig som en bred vall med en rund/oval yta i mitten. I vallen är en försänkning från öppningen in. I mitten kan stenar förekomma, som antingen har pallat upp en kamin eller som är rester efter en eldstad. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum.
Arkeolog Jannica grimbe i ett skyttevärn. I bakgrunden skymtar en tältplats. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum.
Arkeolog Jannica Grimbe i löpgrav en bit utanför tältplatsen. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum.
Skyttevärn uppbyggt av stenar, med utsikt över området. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum.

Under 2021 genomförde Norrbottens museum en digital version av Arkeologidagen, vilket bland annat resulterade i ett videoinslag från just Vitvattnet, som visar en del av lämningarna i området:


Norrbottens museum har påbörjat registreringar av de militära lämningarna väster om Vitvattnet, men då det rör sig om ett mycket stort antal lämningar så lär vi återvända till området ett flertal gånger innan detta arbete är klart. Så om ni får syn på oss efter vägarna kring Vitvattnet så är vi med stor sannolikhet ute och registrerar spåren efter militärens verksamhet i området!

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo, arkeolog

Läs mer
Ekman, Sten (2013). Kalixlinjen. Kalla krigets lås i norr. Befästningarna, artilleriet, de svenska planerna och det tänkta sovjetryska anfallet.

Kommentera