De senaste dagarna har bjudit på härligt varma vårvindar och solkyssta kinder. Den annalkande sommaren får vintern att kännas avlägsen, likväl som fettisdagen som inföll den 13 februari detta år. I veckans blogginlägg ska vi dock göra en tillbakablick på några månader till just fettisdagen och den samtidsdokumentation som Norrbottens museum genomförde under denna dag.

Dokumentationsgruppen på Norrbottens museum har under våren 2024 utfört en rad mindre samtidsdokumentationer med fokus på firande av ett urval högtider, festligheter och speciella dagar runt om i länet. Samtidsdokumentationer hjälper oss att bevara kunskap till framtiden om den tid vi lever i, om vårt samhälle och om olika kulturella företeelser som präglar vår vardag. För den som är nyfiken och önskar läsa mer om en annan av vårens minidokumentationer skrev min kollega Sophie för några veckor sedan om Snöfestivalen i Kiruna på bloggen. Ni hittar inlägget under följande länk: Snöfestivalen i Kiruna – årets första fältarbete | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

Som deltagare i museets dokumentationsgrupp fick jag äran att vara med och dokumentera Fettisdagen detta år. Det övergripande syftet med dokumentationen var att undersöka, samla in och bevara kunskap om hur fettisdagen firas idag och hur traditionen av att äta semlor har utvecklats i modern tid.

Fettisdagsfirande förr och idag

Firandet av fettisdagen har historiska kopplingar till det kristna kyrkoåret och dess anor sträcker sig långt tillbaka i tid. Fettisdagen markerar den tredje och sista fastlagsdagen innan en längre period av fasta inför påsk inträder. Historiskt sett har detta varit en riktig frossardag då det inte sparades på maten. Många passade på att äta ordentligt innan det var dags att inträda i fastan och en då mer spartanska kosthållning. Mat har länge utgjort ett centralt tema vid firandet av fettisdagen. Tidigare, under 1900-talet, har bruna bönor med fläsk bland annat varit en stående maträtt på många platser i Norrbotten. I dagens mått mätt kanske denna maträtt upplevs som vardaglig, men så var det inte förr. Då ansågs det snarare som en festmåltid och i en äldre uppteckning har bruna bönor med fläsk till och med beskrivits som ”rena herrskapsmaten”. Ännu lever traditionen med bruna bönor och fläsk till viss del kvar runt om i länet, om än i minskad omfattning, och på vissa hembygdsgårdar går det att inta just denna måltid under nämnda dag.

Idag är dock ingenting så starkt förknippat med fettisdagen som just semlan, även kallad för fastlagsbulle eller gammalt tillbaka för hetvägg.  Fettisdagen associeras numera så starkt med semlor att den av många till och med kallas för just ”semmeldagen” eller ”semmeltisdagen”. Semlan – i den form vi känner till den idag – blev vanlig omkring mitten på 1900-talet och kan beskrivas som en bakelse bestående av en bulle med fyllning av mandelmassa och grädde, samt ett lock pudrat med florsocker. Semlan har dock sitt ursprung i en enkel bulle som tidigare åts med varm mjölk, socker och kanel. Som bakelse har semlan fortsatt – och fortsätter än idag – att utvecklas och på marknaden kan du hitta ett flertal olika varianter av semlor i alla dess former och smaker.

Till firandet av fettisdagen har det även knutits många andra traditioner som inte är kopplade till mat. Fram till en bra bit in på andra hälften av 1900-talet var det runt om i länet vanligt att spendera fettisdagen i backar, åkandes på skidor eller kälke. Fettisdagen var en riktig friluftsdag och beskrivs i äldre källor som en ”rinnardag”. Mer om just denna tradition kan ni läsa i min kollega Karin Tjärnströms artikel Norrbotten i rörelse på fettisdagen som publicerades år 2013 i Norrbottens museums årsbok. 

Årets dokumentation av fettisdagen på Konditoriet JoLa i Haparanda

Vi valde att avgränsa dokumentationen av fettisdagen till en specifik plats och kom snabbt fram till att ett konditori skulle vara passande för syftet. Vi tog kontakt med Konditori JoLa i Haparanda som ägs och drivs av systrarna Johanna och Laura och frågade om det skulle vara möjligt att få dokumentera dagen hos dem. Vi var varmt välkomna och tillsammans med museets fotograf G. Rúnar Gudmundsson begav jag mig därmed till Haparanda för att dokumentera fettisdagen genom observationer, fotografering och samtal med ägare, personal och kunder på konditoriet. 

Konditori JoLa öppnar klockan nio och vi anländer en liten stund före utsatt tid. Trots detta är dörren öppen och det är möjligt för de som redan har förbeställt semlor att hämta upp sina bakelser innan öppning. I dörren möter vi därför kunder som bär på kartonger eller papperspåsar fyllda med semlor, troligtvis till morgonfikat på jobbet.

Inne på konditoriet slår vi oss ner vid ett bord som blir vår huvudbas för dagen. Från bordet har vi god uppsikt över kassan och övriga bord i lokalens caféområde. När klockan har slagit nio och konditoriet är officiellt öppet bildas det snabbt en kö framför kassan med kunder som väntar på att få köpa semlor. De flesta vill ta med sig dessa och får sina semlor nerpackade i boxar av kartong. Dagen till ära erbjuds några olika varianter av semlor till försäljning på konditoriet. Det går att välja mellan semlor med fyllning av mandelmassa, sylt, vanilj eller chokladtryffel. Jag får höra att den ”klassiska” semlan med mandelmassa är mest populär, men de säljer även många syltsemlor. Eftersom Haparanda ligger så nära finska gränsen kommer nästintill hälften av konditoriets kunder från Finland och där är semlor med sylt populära. Vid kassan blandas svenska och finska och Veronica, som står i kassan, växlar snabbt och ledigt mellan de båda språken beroende på vad kunden för stunden föredrar.

I en glasmonter vid kassan står brickor med semlor uppradade. Dessa töms snabbt och fylls återkommande på av Johanna och Laura som bakar och förbereder semlor löpande under dagen. Vid flertalet tillfällen sprids en doft av nygräddade bullar i konditoriet och det är lätt att föreställa sig hur systrarna precis har tagit ut ännu några plåtar ur ugnen i köket.

Vid kassan hörs återkommande fraser i likhet med:

• ”Semlor, har ni några sådana kvar?”
• ”Hej, har ni semlor?”
• ”Tre mandelmassor och en sylt”
• ”Jaha, är det semlor?”
• ”Säljer ni semlor än?”
• ”Det fick bli en semla idag för det är fettisdag”

Jag rör mig bland de kunder som har valt att slå sig ner vid ett bord för att fika på plats och småpratar kort med dessa. Jag frågar om de brukar uppmärksamma fettisdagen på något sätt och de flesta svarar att de brukar fira genom att köpa en semla. Det verkar vara få som har andra traditioner knutna till dagen.

När jag samtalar med ett sällskap på fyra farbröder beskriver de dock att fettisdagen har förändrats. En av dem berättar att han är uppväxt i Korpilombolo och att det under hans skoltid var vanligt att vara utomhus och motionera på fettisdagen. Han minns det som att alla barn var lediga från skolan och att det fanns en stark tradition att spendera denna dag med att åka skidor i backar. En annan av farbröderna berättar att han har vuxit upp i Haparanda och inte kan minnas att de brukade vara lediga från skolan under fettisdagen, men att hela skolan i stället hade friluftsdag som tillbringades i skidbacken. Detta har förändrats instämmer de båda och de upplever att barn inte idrottar på samma sätt i skolan som förut.

Den första av farbröderna minns även att de brukade äta blodpalt och renkött på fettisdagen. Många andra familjer åt bruna bönor med fläsk, men hans pappa tyckte inte om denna maträtt så därför blev det blodpalt i stället. Den andra farbrodern skrattar och säger att det var likadant för honom, att hans pappa inte heller tyckte om bruna bönor. Innan jag lämnar sällskapet får jag även ta del av ”det rätta sättet att äta en semla” vilket anses vara att börja med ”hatten” och därefter äta sig nedåt med sked. En av farbröderna utbrister att det nog kan vara svårt för de med mycket skägg eftersom grädden från semlan lätt fastnar där.

På många ställen finns semlor till försäljning redan från december-januari och säsongen tycks sträcka sig ytterligare några veckor efter att fettisdagen har passerat. Det verkar vara lite av en vattendelare om man väljer att äta semlor under hela ”semmelsäsongen” eller enbart på fettisdagen. Detsamma gäller valet av semla där vissa föredrar en särskild typ av semla, ofta den med mandelmassa, medan andra gillar att testa lite olika varianter. Kaffe tycks vara den självklara drycken till semlan.  

En av kunderna som jag pratar med, en man runt 50-årsåldern, är lite extra entusiastisk över semlor. Han berättar att han brukar köpa semlor redan från att de först dyker upp i butikerna omkring januari och att han säkert redan har ätit omkring 20 stycken. ”Många fler lär det bli innan säsongen för semlor är över. Det finns bara en sak som är bättre än en semla och det är två”, säger han skrattandes. Han misstänker att det troligtvis kommer bli en semla till innan dagen är slut. Favoriten är ”den klassiska semlan” med mandelmassa, men han har även testat några andra smaker.

Självklart förekommer det kunder som väljer att köpa andra bakverk till sitt fika under dagen, men dessa bedöms utgör en fåtalig skara som jag troligtvis skulle kunna räkna på mina båda händer. Av de jag hinner prata med verkar den enkla förklaringen vara att de helt enkelt inte är särskilt förtjusta i semlor och därför väljer annat fika.

Bakning och förberedelser av semlor  

När lunchruschen är över hämtar konditoriets ägarna Johanna och Laura mig och Rúnar och vi får komma in till köket för att dokumentera bakningen och hopmonteringen av semlorna. Arbetet är hektiskt och det är många beställningar som väntar på tur. På hyllan framför bakbordet sitter en rad med lappar som anger beställningar och tid för upphämtning. De berättar att hela raden var full med lappar under morgonen men att en stor del av beställningarna har blivit upphämtade. Inne i köket finns en ringklocka som plingar varje gång ytterdörren öppnas och en ny kund kommer in till konditoriet. Den plingar frekvent.

På bakbordet har två rader med bullar som ska bli till semlor radats upp. Båda systrarna arbetar med att iordningsställa semlorna. En av de skär av överdelen på bullarna. Den andra tar vid och börjar spritsa mandelmassa på de bullar där locket har avlägsnats. När samtliga bullar har fått mandelmassa är det dags för grädden. Denna spritsats i ett tjockt lager innan locket, eller ”hatten” som en av kunderna tidigare beskrev det som, placeras på toppen som en krona. Ett tunt lager florsocker pudras slutligen över locken. Systrarna Johanna och Laura är samspelta i färdigställandet av semlorna och ger ett rutinerat och synkroniserat intryck. Det tar inte lång tid för dem att montera samtliga semlorna de har framför sig. Vem som ansvarar för vad har inte förbestämts innan, utan de beskriver att ”en börjar och sen fortsätter den andra där det behövs”. 

Johanna och Laura berättar att de började baka inför fettisdagen omkring klockan 01.00 och att de totalt kanske har sovit omkring en halvtimme under natten. Det är många som vill ha semlor och framför allt har det varit ett flertal företag som förbeställt semlor till morgonfikat och eftermiddagsfikat på arbetsplatsen. Fettisdagen är en intensiv dag på konditoriet med en total försäljning på flera hundra semlor. Detta år råkar dessutom Alla hjärtans dag infalla precis efter fettisdagen vilket innebär att det blir två hektiska dagar i följd, båda med flertalet förbeställningar.

På konditoriet JoLa har de haft semlor till försäljning sedan januari. Uppskattningsvis har de hunnit sälja omkring 600 semlor redan innan fettisdagen och föregående vecka snittade de cirka 60 semlor om dagen. Redan före jul brukar det komma in kunder som börjar fråga efter semlor. Efter fettisdagen fortsätter försäljningen av semlor i några veckor innan det upphör för säsongen.

I köket finns ett stort jässkåp där ett flertal plåtar med semmelbullar jäser i väntar på att gräddas. För att hålla koll så att de inte jäser för länge används en timer. ”Det går inte annars, man glömmer bort” berättar en av systrarna och betonar hur viktig timern är. Denna timer används även vid gräddning och som utgångspunkt ska bullarna gräddas i 7 minuter. Ibland kan det dock gå lite snabbare för bullarna att få färg så man kan behöva vara lite vaksam ändå, tillägger hon.

Innan jag och Rúnar lämnar köket plockas en ställning full med plåtar ut från ugnen. På plåtarna ligger nygräddade bullarna som är gyllengula och sprider en doft som får det att vattnas i munnen.

Tempot i köket är högt och efterfrågan på semlor stor. Det märks tydligt att det är fettisdag.

Avslutningsvis kan det konstateras att fettisdagen är en populär dag som lockar många att ge sig ut på jakt efter semlor. Benämningen av dagen som just ”semmeldagen” var återkommande bland många av de personer som vi samtalade med. Andra traditioner kopplade till dagen tycktes vara mer ovanliga. Ätandet av semlor verkar ha en stark social betydelse och samlar vänner, familj och kollegor för att tillsammans fira fettisdagen med en semla, eller kanske två.

Vid skrivbordet denna vecka,

Kristin Lång

Norrbottens museum

Lästips

Nordiska museet (u.å). Fettisdagen. https://www.nordiskamuseet.se/utforska/hogtider/fettisdagen/

Tjärnström, Karin (2013). ”Norrbotten i rörelse på fettisdagen”. Ur Norrbotten 2013. Norrbotten i rörelse. Luleå: Norrbottens museum.