Sista helgen i augusti samlades ett 30-tal antikvarier, forskare och hembygdsvänner i Örnsköldsvik för att ta del av berättelser och nya rön om det maritima kulturarvet i området runt Bottniska viken. Det bjöds på allt från fiskarkapell och båtfynd på land, till spritsmuggling, Venetiansk afton och timmerflottning till havs.
Det blev en fullspäckad föreläsningsdag då museinätverket Bottnisk kontakt åter samlades i Örnsköldsvik. Senast det skedde var 1982, då konferensen såg dagens ljus. Sedan dess har träffarna ägt rum vartannat år på varannan sida Bottenviken. Utgångspunkt har alltid varit det maritima kulturarvet. Initiativtagare när det begav sig var marinarkeolog Christer Westerdahl på Örnsköldsviks museum. När det nu var dags att ses i Örnsköldsvik igen, 44 år senare, var Westerdahl åter på plats med samma passion och engagemang, 80 år fyllda.
Att konferensen fortfarande är relevant bevisas genom den långa mötestraditionen och att ämnena aldrig tycks ta slut. Att träffarna också erbjuder kollegiala möten mellan museer på svenska och finska sidan är förstås ett mervärde. Idag står det fria nätverket inför en generationsväxling och kommande år hoppas man att flera museichefer ser konferenserna som ett tillfälle till kunskapsöverföring och nätverkande mellan erfarna och nya museimedarbetare.
Från Länsmuseet Gävleborg och Hälsinglands museum deltog arkeolog Bo Ulfhielm, antikvarie Lars Nylander och byggnadsantikvarie Daniel Olsson som berättade om fiskarkapellens arkitektur och måleri. Ett projekt de har haft möjlighet att arbete med i flera år längs kusten och som har resulterat i två böcker; Fiskarkapell i Medelpad och Ångermanland (2021) samt Fiskarkapell i Gästrikland och Hälsingland (2016). Fiskarkapellen är intressanta att studera närmare då de ofta är inredda med inventarier från äldre kapell på land. Inredningen berättar därför ofta en äldre historia än byggnaden i sig.
I sin senaste bok, Äldre kartor över Bottniska städer (2024), redogör Åke Berggren, lokalhistoriker och mångårig medlem i Piteå museums styrelse, om norrländska städers tillblivelse och hur de första stadsplanerna såg ut. I sin presentation gav han exempel på tidiga kartor över Skandinavien och hur han tolkat symboler och avbildningar på dem. Även i de fall sjöar och vattendrag varit relativt små har de ofta återgetts oproportionerligt stora. Berggrens slutsats är att dessa sjöar och vattendrag varit särskilt viktiga som färdvägar.
Kasper Westerlund från Sjöhistoriska institutet vid Åbo Akademi berättade om sitt arbete med doktorsavhandlingen som kretsar kring sjömannen Lars Törnroth (1868-1904) och det bildarv han lämnade efter sig. Åbo Akademi fick på 1940-talet en donation med Lars teckningar som han gjort under sin tid som sjöman. Kasper har fördjupat sig i hur denna typ av teckningar och bilder kan tolkas och användas för att få en inblick i livet till sjös i slutet av 1800-talet. Det är en avhandling vi ser fram emot att läsa.
Fotografi från Per-Olov Sjöbergs dokumentation av timmerflottning till havs. (Örnsköldsviks museum)
Dagen avrundades med två bidrag från värdkommunen. Örnsköldsviks museums intendent Maggis Frisk berättad om ett material som museet fick ta emot för ett par år sedan – en fotodokumentation efter Per-Olov Sjöberg, född i Husum och bosatt i Umeå (1964-2021). Under några veckor 1989 följde han arbetet ombord på några timmerbogserbåtar vid Wibergs rederi i Husum. Det resulterade i cirka 2 000 fotonegativ och personligt skrivna dagboksanteckningar. Materialet är särskilt värdefullt då timmerbogsering till havs upphörde i stort sett helt bara några år senare. Maggis uttryckte även tacksamhet över materialet som berättar om en viktig epok inom timmertransporter, och är en viktig pusselbit i hennes eget dokumentationsarbete som spänner från älvsflottning till dagens ”timmerraggare”, det vill säga timmerlastbilschaufförer.
Tidigare läraren och amatörforskaren Karin Bergström avslutade dagen med hisnande berättelser om spritsmuggling i Bottenviken. Smugglingen var som mest omfattande under 1930-talet då försäljningen av sprit var begränsad, som ett motmedel mot det utbredda superiet. Smugglingssäsongen var som störst under den mörka årstiden och metoderna var många. Ett sätt var att lägga dunkarna i säckar och fylla med grovsalt. Tyngden från saltet fick säcken att sjunka men när saltet smält flöt säcken upp igen och blev lätt att plocka upp under en nattlig färd.
Förutom föreläsningar så brukar det även ordnas museibesök eller exkursioner när Bottnisk kontakt ordnas. Så på söndagen avslutades konferensen med en exkursion till Skeppsmalen där gruppen guidades av Leif Grundberg, Christer Westerdahl, Anette Bodin och Lars Strand.
Stafettpinnen för konferensen är nu överlämnad till Kristinestads sjöfartsmuseum i Finland och de står som värd 2028.
Veckans blogginlägg är författat av arrangör Anki Berg, museichef Örnsköldsviks museum, med några tillägg av Sophie Nyblom som deltog på konferensen från Norrbottens museum
Nätverket DOSS (Dokumentation av Samtida Sverige) delar årligen ut priset ”Årets samtidsdokumentation”. Utmärkelsen går till ett museum eller en kulturinstitution som på något sätt utmärkt sig under året med att dokumentera och samla samtiden.
Vinnaren utses via en öppen nominering dit museer och andra aktörer har möjlighet att skicka in förslag på dokumentationer som gjorts under föregående år. Nätverkets styrgrupp fungerar som jury och väljer vilken av nomineringarna som får utmärkelsen. Vinnaren presenteras därefter på Sveriges Museers Vårmöte.
I år kom det in fyra nomineringar som juryn fick ta ställning till och det museum som tog hem priset för Årets samtidsdokumentation 2025 blev Nordiska museet med sin insamling ”Nordiska dagar och nätter”, motiveringen löd:
”Nordiska museets samtidsdokumentation – Nordiska dagar och nätter utmärker sig genom att förena nytänkande metoder med långsiktigt arbete och bred delaktighet. Genom att förena digital insamling med fysisk närvaro skapas en öppen och direkt publicerad insamling som fångar vardagens ofta förbisedda ögonblick.
Dagboksanteckningar från hela landet – i en ny, utvecklad form som även inkluderar nattens tankar – bygger en basinsamling som stärker framtidens kulturarv.”
Nordiska museets arbete med samtidsinsamling
Jag har under ett antal år följt hur Nordiska museet har byggt upp och utvecklat sitt arbete med digitala samtidsinsamlingar. De använder insamlingsportalen minnen.se som även vi har prövat använda i våra dokumentationer. Det är en sida där människor kan bidra genom att svara skriftligt på frågor, bifoga bilder, ljudfiler eller videor. När svaren skickas in väljer skribenten om bidraget ska publiceras direkt på webbsidan eller eller om svaret endast blir tillgängligt för museet. Det blir en sida som både blir en kanal för insamling och för att tillgängliggöra insamlade berättelser.
Det som Nordiska museet har utvecklat över tid är att de på olika sätt har kopplat ihop aktuella insamlingar med material de redan har i sina samlingar och arkiv. I pågående insamlingar lyfter de fram tidigare samtidsdokumentationer, arkivmaterial, fotografier från bildarkivet, föremål från samlingarna eller svar från frågelistor. På så sätt skapas möten mellan berättelser från det förflutna och berättelser från idag. I vissa insamlingar upprättas en parallell websida som möjliggör att de kan arbeta med kombinationen av eget material och en egen design för att tillgängliggöra och sprida information om insamlingen.
Inför att vi skulle göra vår första insamling via minnen.se tog jag kontakt med Jörgen Löwenfeldt, som då var projektledaren för deras arbete med digitala insamlingar. Jag ville ta del av deras erfarenheter av att arbeta med portalen. Vi pratade mycket om att det krävs aktivt arbete under hela insamlingsperioden för att få spridning på sina insamlingar och få människor att börja använda minnen.se samt att det tar tid att etablera insamlingsportalen som verktyg för dokumentationer.
Nordiska museets har en tradition av att samla in berättelser från människor runt om i landet och att be människor om hjälpa för till att dokumentera sin samtid, ett arbetssätt som etablerades redan på Artur Hazelius tid. Dessa personer kom att kalla ”skaffar” och det är en term som används än i dag i de nyhetsmail som skickas ut med information om olika insamlingar. Nordiska museet strävar efter att arbeta vidare för att människor ska fortsätta bidra till att dokumentera livet i Sverige och Norden. Tidigare skedde insamlingen via frågelistor men idag sker insamlingarna via minnen.se. I ett tidigare blogginlägg har jag skrivit mer fördjupat om hur arbetet med frågelistor har sett ut på Nordiska museet och andra kulturinstitutioner över tid.
Temat för de insamlingar Nordiska museet gör idag varierar från övergripande ämnen som berör människor i hela landet och utanför Sveriges gränser till avgränsade teman som berör ett enskilt fenomen eller företeelse med en mer lokal förankring. Vissa av insamlingarna sker helt i Nordiska museets egen regi medan andra genomförs i samverkan med andra aktörer t.ex. föreningar, forskare eller andra kulturinstitutioner.
Sammanfattningsvis så erkänner jag att jag känner mig lite avundsjuk när jag ser på deras arbete med digitala insamlingar. Samtidigt vet jag att detta är något som byggts upp under en längre tid och jag ska väl snarare se det som en inspiration för hur vi kan arbeta i framtiden. Ta det som exempel på hur det går att samverka inom museet och med externa aktörer kring samtidsinsamlingar, låta det som finns i våra samlingar möta nuet på olika sätt och engagera fler avdelningar och medarbetare i arbetet med insamlingen av samtiden.
Insamlingen ”Nordiska dagar och nätter”
När nomineringen kom in till DOSS fick jag genom juryarbetet en fördjupad inblick i visionen för Nordiska dagar och nätter. Insamlingen knyter an till Nordiska museets uppdrag som handlar om att bevara och levandegöra minnet av livet i Sverige och i Norden. I insamlingen har de valt att ta sig an livet med ett helhetsgrepp – samla in berättelser från dagar och från nätter.
Insamlingen startade i april 2025 och började med att fokusera på dagboksanteckningar. Det är en insamling som består av flera olika delar. Det handlar om en öppen insamling på minnen.se där de som vill kan bidra med dagliga anteckningar. Det gjordes en utlysning efter personer som under ett års tid ville ta sig an uppdraget att skriva dagbok och dela med sig av sina anteckningar till museet. Bland de som skickade in en ansökan valdes fem personer ut och deras anteckningar från året kan man följa på hemsidan. Utöver arbetet med att samla in anteckningar från vår tid så har det gjorts arbete med att tillgängliggöra dagboksmaterial från samlingarna och till exempel har Årstafruns dagbok digitiserats och finns att läsa via hemsidan.
Under året har det genomförts publika aktiviteter på museet och i digitala kanaler för att berätta om äldre dagböcker och material i samlingarna. Det har även gjorts insatser för att samla in nya dagböcker till museet. Insamlingen har också lett till att det funnits anledning att lyfta frågor kring dagboksskrivandet och vad denna typ av samlingar representerar. För forskare och för den historieintresserade allmänheten är dagböcker en värdefull källa till kunskap om människors vardagsliv i olika tider. Anteckningar berättar om det samhälle som funnits, om olika platser, normer och traditioner men också om de små vardagliga händelserna i skribenternas liv.
Dagböcker och dagboksanteckningar är något som finns i många museers och arkivs samlingar. I ett tidigare inlägg på vår blogg har vår arkivarie, Karin Tjernström, skrivit om några dagböcker som finns i vår samling. Och i vårt projekt Pandemi i norr där jag medverkade som etnolog på Piteå museum var dagboksanteckningar en del av insamlingen.
I ”Nordiska dagar och nätter” är målet att samla in berättelser från hela livet och hela dygnet så i februari 2026 öppnades den andra delen i insamlingen – insamlingen av nattskrivelser. Till skillnad från dagböckerna där anteckningarna handlar om dagens vardagliga alla bestyr så som pendling, arbete, middagar, barn som ska hämtas och lämnar, skola och fritid flyttas här fokus till natten. Den tid på dygnet då de alla flesta sover. I denna del är syftet att synliggöra de vanor och rutiner som omger natten och sömnen i vår tid. Vilka tankar har människor kring sin sömn, hur hanterar vi våra drömmar och vilken syn har vi på sömnen och drömmar idag. På samma sätt som med dagböcker har Nordiska museet även här arbetat med att hitta kopplingar till sina befintliga samlingar till exempel föremål som handlar om våra sömn och sovvanor samt material i arkivet som handlar om ämnet. Museet arbetar även vidare med publika arrangemang för att uppmärksamma insamlingen och med särskilda insatser kring temat sömn och drömmar.
Insamlingen ”Nordiska dagar och nättare” är mer än en digital insamling, det är en insamling som består av flera parallella spår och det är resultatet av flera års arbete med att testa och utveckla metoder för digital samtidsinsamling. I första hand har Nordiska museet arbetat med att etablera insamlingen i Sverige men det sker även samverkan med de övriga nordiska länderna. Nu när både insamlingen om dagar och nätter är lanserad fortsätter arbetet och det ska genomföras uppföljande intervjuer under hösten 2026 med ett urval av dem som lämnat in berättelser. För att bredda insamlingen ytterligare ska frågeformulären på minnen.se ska översättas till flera nordiska språk för att nå målet att samla berättelser om livet i Norden. Det blir intressant att fortsätta följa insamlingen och deras arbete.
Det finns två saker jag tycker är värd att uppmärksammas kring denna insamling. Det ena är att detta är ett insamlingsarbete som görs inom museets ordinarie budget och som en del av verksamheten. Det är inget insamlingsprojekt beroende av extern finansiering och det är inte något som görs enbart för en utställning eller publikationer. Det är helt enkelt en insamling för att samla berättelser från vår tid för framtiden, samtidigt som vi kan följa den i realtid genom de inlägg som publiceras på hemsidan. Det andra som jag tycker är värt att synliggöra är att det är en insamling som pågår över en längre tid. Den får ta tid och det möjliggör för personalen att arbeta långsiktigt och kunna genomföra flera olika delar i insamlingen än om det är en insamling som enbart sträcker sig över några månader.
Fler bidrag från Norrbotten – en uppmaning att delta
Så gå gärna vidare till deras hemsidan och läs mer om insamlingen och de olika delarna eller ta del av de inskickade bidragen.
Insamlingen sker via minnen.se med en sida för dagarna och en sida för nätterna. Idag har över 3000 personer medverkat och det har skickats in över 5400 dagboksanteckningar och över 300 nattbetraktelser. Det finns en del markeringar i Norrbotten på deras karta men jag tycker vi ska hjälpas åt att fylla kartan med fler röster och betraktelser från Norrbotten. Insamlingarna pågår till slutet av 2027 så varför inte ta dig tid att bidra med en berättelse från semestern och sommarnatten.
Skärmbild hämtad från Nordiska museets hemsida som visar antalet svar på insamlingarna inom ”Nordiska dagar och nätter”. Hämtad 26 juni 2026.
Veckans skribent,
Sophie Nyblom, Avdelningschef för kulturmiljö och etnolog
