Konst i museets samlingar: Margareta Renberg (1945-2005)

2019 förvärvade Norrbottens museum 14 verk av konstnären Margareta Renberg. Margareta var född i Luleå och utbildade sig på Konstfack och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Hon slog igenom under 1970-talet då hon hade flera utställningar och gav ut en diktsamling. Både hennes bildkonst och poesi har beskrivits som egensinnig. Men vem var Margareta? I samband med museets förvärv intervjuades Kristina Renberg, som delade med sig av sina berättelser om och minnen av sin syster.

Utan titel, Margareta Renberg. Torrnålsgravyr/koppartryck 31 x 36 cm (Nbm: 29978). Foto: Simon Eliasson © Norrbottens museum

Margaretas intresse för litteratur och teckning uppstod tidigt. Hon var lika duktig på att skriva och berätta som hon var på att måla och teckna, berättar Kristina. Systrarna växte upp på Skurholmen i Luleå, i ett hus som deras pappa Gunnar hade byggt i början av 1950-talet. På tomten fanns en lekstuga och på lekstugans vind brukade spökhistorier berättas. Margareta, som hade talets gåva, var särskilt spännande att lyssna på.

Efter studenten 1964 flyttade Margareta till Stockholm för att studera på Konstfack. Där läste hon bland annat arkitektur, figurteckning, fri målning, gjuteri, konsthistoria, muralmålning och scenografi. 1968 började hon på Kungliga Konsthögskolan och två år senare hade hon sin första separatutställning. 1974 fick Margareta Stig Carlson-priset för sin debutdiktsamling En tatuerad dams memoarer. Priset delades ut av FIB:s Lyrikklubb som även var utgivare av tidskriften Lyrikvännen. Att ta emot pris var däremot inte så märkvärdigt för Margareta, berättar Kristina och tillägger att systern var den mest ärliga människa hon har träffat.

Sitter du bekvämt, Margareta Renberg. Serigrafi 50 x 40 cm, numrerad 82/83 (Nbm: 29985). Foto: Simon Eliasson © Norrbottens museum

Från början var Margaretas konst mer föreställande och grafiken kunde innehålla en del råa inslag. Det fanns en viss svärta i det hon skapade, men det fanns också alltid mycket humor. Med tiden blev konsten alltmer abstrakt och färgerna mer dämpade. I målningarna återfinns ofta kroppar och kroppsdelar som kan betraktas och förstås på olika sätt. De underfundiga titlarna fungerar som små ledtrådar för betraktaren.

Kristina tror att Margareta hade ett galleri av bilder i sitt huvud som hon använde sig av. Hon la märke till så mycket och såg så många detaljer. På senare år har Kristina känt igen några av miljöerna i verken, bland annat badrummet i föräldrahemmet, saftmajan som deras mamma Elsa brukade använda och jordgubbarna som det fanns så gott om i trädgården.

Anisbröd, Margareta Renberg. Skulptur i brons, 4 x 7 cm (Nbm: 29973). Foto: Simon Eliasson © Norrbottens museum

1995 blev Margareta ledamot i Konstakademien, där hennes vän och professor Ulf Linde också var medlem. Samma år fyllde Margareta 50 år och födelsedagen firades med knytkalas ute i trädgården på Thielska galleriet. Kristina berättar att gästerna hade med sig en stor bäddad säng i present. Margareta hade inte haft någon ordentlig säng tidigare, så gästerna hade gått ihop och köpt en åt henne. Galleristen Mariann Ahnlund brukade också hjälpa Margareta med sådant som var mer praktiskt. Ute på landet hos Mariann bakade Margareta sina anisbröd, som blev förlagor till hennes skulpturer. Anisbröden i brons har bland annat delats ut som prisstatyett av Norrbottensakademien.

Filt, Margareta Renberg. Serigrafi 48 x 40 cm, numrerad 119/150 (Nbm: 29981). Foto: Simon Eliasson © Norrbottens museum

2000 diagnosticerades Margareta med lungcancer. Hon mådde mycket dåligt under sjukdomsperioden, men levde in i det sista. Kristina minns särskilt den bejublade utställningen på Konstakademien. Två stora salar fylldes med Margaretas konst och trots att hon själv var så sjuk vid tidpunkten kunde hon tala på ett entusiasmerande sätt och få publiken att lyssna andlöst.

Margaretas sista verk blev Filt, en serigrafi som skulle tryckas i en konstnärsalmanacka. Kristina berättar att Margareta inte var helt nöjd med resultatet och att det inte är helt säkert att den var färdigställd. Margareta blev bara 59 år gammal och sin sista tid tillbringade hon på Stockholms sjukhem. På begravningen i Solna var det många som höll tal, spelade och sjöng. Bland gästerna fanns Ulf Linde, Karin Mamma Andersson och Jockum Nordström.

Jubileumsfirande med Luleåkonstnärer

Just nu visas verk med skilda tekniker av Margareta Renberg i Kulturens hus i Luleå. I utställningen ingår bland annat oljemålningen, bronsskulpturen, litografin, blyertsteckningarna, tuschteckningarna, serigrafierna och koppartrycken ur Norrbottens museums samlingar. Margareta Renberg är en av tre konstnärer med Luleåanknytning som konsthallen lyfter i sitt firande av stadens 400-årsjubileum. De två andra konstnärerna är Magnus Svensson och Johannes Lindh. Fram till och med 2 maj pågår utställningarna med de tre konstnärerna. De har olika uttryckssätt, men många beröringspunkter. Konsthallens öppettider hittar du här.

Paulina Öquist Haugen

Graffitimålningar under Skeppsbrogatan i Luleå

I en hundra meter lång kulvert under Skeppsbrogatan i Luleå finns en stor samling graffitimålningar från år 1991. Målningarna har bevarats under en lång tid och är i ett mycket gott skick, vilket är fascinerande eftersom graffitimålningar sällan är bestående under en längre tid. I målningarna finns även skrivna meddelanden som besökare har lämnat efter sig genom åren. Under våren inledde Norrbottens museum ett arbete som fokuserade på att dokumentera och samla in information om graffitimålningarna och deras sammanhang. Arbetet har bland annat resulterat i fotografier, intervjumaterial, skisser, ritningar och beskrivningar av platsen.

I det här inlägget får du en liten inblick i det insamlade materialet som vittnar om en unik kulturmiljö i centrala Luleå.

Precis innanför entrén till kulverten möts besökaren av denna målning som sträcker sig från taket. Foto: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

En underjordisk gång mellan två kvarter

I en byggnad på Timmermansgatan i Luleå är entrén till den långa kulverten vars väggar är försedda med graffitimålningar. Kulverten går ned under markplan och leder till källarplanen under varuhuset Shopping i grannkvarteret. Shopping ritades av arkitekten Ralph Erskine och invigdes år 1955. Erskine hade ett holistiskt synsätt och ville att byggnaden inte enbart skulle ha en kommersiell funktion utan också en social. På varuhusets nedre plan byggdes en biograf med en rymdskeppsliknande arkitektur, men då lösningen för utrymningsvägar inte hade godkänts kunde inte bion öppna samtidigt som Shopping. Det var först år 1958 som kulverten under Skeppsbrogatan godkändes och den första filmen visades år 1960 (Vidén & Nyberg 2005:54).

Biograf Spegeln var i bruk fram till 1986 och därefter började Luleå kommuns fritidsnämnd att anordna ungdomsevenemang i lokalen. År 1991 öppnade Club Modesty och det var i samband med detta som entrén förlades till kulverten, som i sin tur pryddes med graffitimålningar. En av intervjupersonerna berättar:

”Det blev ju massa spring inne i Shopping då när Spegeln var och jag minns att det var vakter där som skulle styra ner kidsen, men ibland var det ju någon som så här slet sig och folk sprang omkring inne i Shopping och så där. Så det var väl säkert därför de byggde om.”

Planritning av kulverten med entré från markplan och loge i källarplan. Gråskalan visar plandjupet och den nedåtgående riktningen. Ritning: Jessica Lundmark, Norrbottens museum

FNIKs konstsymposium

Kulverten målades av några graffitimålare som deltog i ett symposium som arrangerades av Föreningen för nationellt och internationellt kulturutbyte (FNIK). Föreningen hade under ett par år bjudit in konstnärer som fick möjlighet att arbeta med varandra under ett par veckor. Sommaren 1991 var temat måleri och en av föreningens medlemmar föreslog att de även skulle arrangera ett symposium för unga graffitimålare. De tio inbjudna konstnärerna kom från länder runt om i Europa och av de tio graffitimålarna var fem från Luleå, tre från Stockholm och två från Göteborg. I en artikel i NSD den 25 juni 1991 står det att FNIKs ordförande hoppas att det ska bli ett konstnärligt utbyte och att influenser skickas mellan graffitimålarna och konstnärerna (Torbjörnsson 1991).

Annons i tidskriften Folket i Bild/Kulturfront 14 juni 1991

Under symposiet höll samtliga deltagare till på Arcusområdet och de som inte var från Luleå bodde i stugorna på Karlsviks camping. De gick upp tidigt på morgnarna och målade hela dagarna. De som målade graffiti fick vara utanför Arcushallen där masonitskivor hade satts upp på ställningar. De hade även öppet hus, livemålning under Sjöslaget och vernissage på Landstingshuset (https://www.youtube.com/watch?v=gYodZc_zQao). Under symposiets sista dagar blev det aktuellt att måla entrén till Modesty. En av intervjupersonerna menar att det nog inte fanns några större tankar med deras målningar, utan att det var ett ungdomsställe och det ansågs passande med graffitimålningar i ingången till lokalen. De fick måla vad de ville och behövde inte visa några skisser. Flera intervjupersoner nämner att det var dålig luft i kulverten och att det var ganska krävande att måla där. En berättar exempelvis:

”Vi höll på med sprayfärg och så var det ju inte världens bästa ventilation där, så det gick ju inte att stå där nere och måla tre-fyra pers i för långa perioder. Så vi var ju tvungna att gå upp och ta luft ganska ofta. Plus att jag tror vi hade masker på oss, men det hjälpte ju inte så mycket. Det blir ju ändå liksom syrebrist och allt möjligt så man blir ju lite slö i huvudet. Vilket gjorde att det var, det tog också mycket längre tid än planerat att göra dem.”

Några av deltagarna från Luleå hade fortsatt åtkomst till kulverten under sommaren och fortsatte att måla där med några vänner.

Flertalet av intervjupersonerna berättar att de var intresserade av att teckna och måla innan de fick upp ögonen för graffiti under mitten av 1980-talet. När de hade upptäckt fenomenet blev det naturligt att börja måla graffiti. En av dem berättar:

”Det började komma lite filmer från USA. Breakdance the Movie, Beat Street och Wild Style hette de väl och i ungefär samma veva så kom tuggummipaket från Danmark med klistermärken i föreställande massa graffitimålningar. Så att dem köpte man och började samla på (…) och då började man liksom skissa av dem och måla av dem och sådär.”

De berättar att vid tidpunkten då symposiet arrangerades var graffiti tekniskt drivet. Det handlade till stor del om att skapa skarpa kanter och dra raka och smala linjer. En av intervjupersonerna säger att det var ganska strikt och grafiskt. De var noggranna med att det skulle vara på ett visst sätt och ju mer teknisk man var desto bättre var man. Vissa fokuserade mer på att måla figurer och andra texter. Några inspirationskällor som intervjupersonerna pekar ut är graffitimålarna Disey, Dudez, Dwayne, Pike och Ziggy.

Målning som utgörs av texten Slak och en bakgrund som är inspirerad av målarens frukost (fil med blåbärssylt) och innehåller ett antal dolda budskap och detaljer. Foto: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum
Målningar som bland annat utgörs texten Modesty, en snubbe som slår en gitarr i golvet och av lejonet av Juda. De hade lyssnat en del på reggae, bland annat på hardcorebandet Bad Brains vars medlemmar var anhängare av Rastafari. Foto: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum
Hyllningsmålning till FNIK-medlemmen som arrangerade symposiet för graffitimålarna. Texten Stain R är förkortning på en smutsbortagare som gick att beställa från tv-shop. Foto: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Deltagarna från Luleå hade besökt platsen innan de var där och målade. En av dem berättar att lokalen påminde lite om en 1950-talsrestaurang när biostolarna togs bort och det sattes upp bås längs de bågformade väggarna i salongen. Ett antal ungdomar som var med i ”Spegelgruppen” bestämde vad som skulle hända på platsen. Det arrangerades bland annat diskon, modevisningar, dans och framträdanden. En av de andra graffitimålarna var även dj och brukade spela musik där. Han berättar att det fanns en bardisk under projektorrummet som hängde från taket upp i lokalen. Längs med bioduken fanns en scen och dansgolv. Diskobåset var nerfällt i golvet, så de som dansade kunde titta ner i det. När Modesty öppnade flyttades båset upp två meter i luften. I kulverten byggdes en garderob och lysrören täcktes med färgfilter i rött, grönt och blått. Tillsammans med graffitimålningarna blev det en häftig stämning i kulverten.

Entrén med trappavsats ned till kulverten. Skiss: Jessica Lundmark, Norrbottens museum

En kvinna som brukade besöka platsen i sin ungdom berättar:

”Jackorna hängde vi av i början av kulverten innan den fortsatte till vänster och sen vänster igen i en lång gång. Många av dem som var på discot satt och hängde längs väggarna ner till discot. När man kom fram fanns det som en scen och sen ett dansgolv. (…) Vakterna kollade så man inte luktade alkohol (fick blåsa dem i ansiktet) samt kollade väskorna. Det var otroligt långa köer för att komma in och även ut då man skulle hämta jackorna. Var där nästan varje helg tillsammans med mina kompisar då vi gick i 7:an till 9:an. Hela Luleås ungdomar träffades där.”

Modesty stängde 1993 och sedan började Institutet Ungdom och Framtid bedriva verksamhet i lokalen tillsammans med TBV (Tjänstemännens Bildningsverksamhet). I december 1994 arrangerades en ungdomsfestival där bland andra X:it, No Experience, Gates of Ishar och Patron Saint spelade (Vidén & Nyberg 2005:54). I dag är kulverten inte längre i bruk och biografen är delvis upplåten till affärsverksamhet. Biografens ursprungliga betongskal finns kvar bakom nybyggda väggar, men maskinrummet är nedmonterat.

I graffitimålningarna finns mängder av meddelanden som besökare har lämnat efter sig genom åren. Foto: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Besökte du platsen under 1980- eller 1990-talet? I samband med dokumentationen samlar Norrbottens museum in berättelser från personer som har besökt platsen under tiden det arrangerades ungdomsevenemang. Du hittar frågelistan på museets hemsida: https://norrbottensmuseum.se/kulturmiljoe/etnologi/har-du-minnen-fraan-spegeln.aspx

Paulina Öquist Haugen

Källförteckning

Otryckta källor

Intervjumaterial, frågelistsvar, fotografier, ritningar och skisser kommer att bevaras i Norrbottens museums arkiv och bildarkiv (dnr 00032-2020)

Tryckta källor

Torbjörnsson, Björn (1991). ”Från klotter till konst” i: NSD, 25 juni 1991

Vidén, Gunnel E. & Nyberg, Jan (2005). Shopping 50: 1955-2005. Sundsvall: Fastighetsaktiebolaget Norrporten