Namnet har alltid fascinerat mig. Fabriken. Det är en ö som ligger belägen strax utanför Svensbyn i Svensbyfjärden, en del av Piteälven. Av en ren slump, när jag var inne i Fornsök, upptäckte jag att det finns en lämning på ön. Det visade sig att någon på 1700-talet hade försökt bygga en porslinsfabrik här.
Efter lite undersökningar kom jag fram till detta. Initiativet till porslinsfabriken togs av Georg Wilhelm Palmstruch. Han föddes 1723 och var en militär- och industriman. Palmstruch var major vid Västerbottens regemente med Öjebyn som placeringsort. 1754 började han experimentera med porslinstillverkning i Piteå. Inspirerad av sin morfar Urban Hiärnes skrifter fick han snart privilegium att anlägga en porslins- och lerkärlsfabrik i Svensbyn. Porslinsfabriken på ön Fabriken, som då kallades “Killingholmen”, började byggas runt 1750. Men trots Palmstruchs ansträngningar kom aldrig verksamheten i gång på allvar.
1987 gjordes en arkeologisk inventering på platsen. Och då återstod endast rester av fabriken. I anteckningarna kan man läsa: Lämningar efter porslinsfabrik, bestående av 1 husgrund, 1 stensamling och 1 förhöjning. Husgrunden är 23×6.5 m (NV-SÖ) med stenfot av mestadels huggna stenar. Grunden markeras av mindre rännor, 0.2 m br och 0.1 m dj (vilka bitvis blivit tydligare när studiecirkeldeltagare i Svensbyn letat grunden). I SÖ delen är en fördjupning (källargrop), 6.5×4 m och 1.5 m dj med vissa spår av kallmurning samt enstaka tegelstenar. Stensamlingen, 5 m NNÖ om husgrunden, är 2 m diam och 0.2 m h. Delvis övermossad. Förhöjning, 10 m ÖSÖ om husgrunden, är 10×6 m och 1.3 m h, av mo, sand och grus.
En intressant detalj är att studiecirkelsdeltagarna, som också hade besökt platsen, lade grunden till Svensbylijdas hembygdsområde. Sune Bergstedt, som var Svensbyns hembygdsförenings förste ordförande, skriver i Piteå museums Årsbok 2007 om just denna ö och denna ambitiösa industrisatsning. Artikeln beskriver bland annat ett sommarminne från 1930-talet när han som ung pojke följde med familjen på en båtutflykt till just Fabriken.
Men varför ville man bygga en porslinsfabrik på en liten ö i Piteälven? Jag var tvungen att hitta någon som visste mer om porslinsfabriker. Efter lite googlande hittade jag Petter Eklund som 2008 skrev boken: ”Vardagsvara och porslinsprimadonnor”. Så jag skrev ett mail med mina frågor till honom. Efter någon timme fick jag svar. Det ena var att det kunde förenkla transporter eftersom de flesta transporterna skedde via sjövägen under denna tid. Det andra var att det kanske låg nära råmaterialet. Och det tredje var att det kunde vara bra om det låg avskilt ifall det skulle börja brinna.
Jag fick även kontakterna till Bengt Nyström och Annika Tegner, två väldigt keramik-kunniga personer, och författare även dom. Bengt och Annika kunde ge mer tips på litteratur som behandlar jakten på porslin. Porslin var ju den stora drömmen och Marieberg var den enda fabriken Sverige som lyckades tillverka det under 1700-talet.
Abraham Hülpher skriver 1789 i sin avhandling: ”… Porcellins-Fabrique ämnade Major Georg Wilh. Palmstruck här anlägga, och gjorde byggnader därtill 1750 på Killingholmen i Svensbyfjärden, sedan Fabriques-holmen kallad, hvarest Porcellin skulle tillredas av Qwarts och andre bergarter, men företaget kom icke att verkställas. Ämne till Porcellin togs från ett berg vid Svensbyn eller Pite Elfsfjärden: Prof gjordes, af The = koppar, Käpp = knappar och dylikt smått någorlunda liknande Sariskt Porcellin, men af något grynigt utseende, dock af ogemen härdighet och styrka.
Major Palmstrucks resa til Pomerska riket, som mellankom, hindrade fortsättningen af detta verk, helst han råkade i Preusisk fångenskap. Detta företagande såsom nytt och ovanligt beslogs af allmogen i orten, som ännu kalla holmen, där anläggningen skedde (3/4 mil beläget ifrån Öfverste Bostället Gran), efter sitt språk Pafver = holmen, (Det är Gyckelverks-holmen). En vacker Caracte`rs byggning var där uppsatt och täckt, men ej inredd. Samme Major Palmstruck inrättade sedan Svenska Degel-Fabriquen, som nu säges bedrivas vid Stockholm. Såsom belöning eller uppmuntran för porcellins-Fabrique inrättningen, erhöll framl. Major Georg Palmstruck Frälse = Rätt för uppodlings lägenheter på denna landsträcka, hvilken han sedan uplät, efter återkomsten ifrån Fångenskapen, såsom säges.”
Vilket öde för Palmstruck och vilket öde för fabriksdrömmarna. Palmstruck blev tillfångatagen nere i Pommern och ön fick under tiden namnet Gyckelverket. Men tiden har sin gång och numera heter ön Fabriken. Palmstruck släpptes ur fångenskapen och satsade efter det all sin kraft på Degelfabriken i Stockholm (En degel är en eldfast behållare för användning inom bland annat kemi och metallhantering). Palmstruck dog 1782. Fabriksanläggningen på Fabriken förföll och blev tillslut bara ett minne.
Den 5 september 2024 landsteg jag för första gången på den öde ön Fabriken. Det första jag såg var alla enorma granar och tallar. Jag försökte gå längs en stig som snabbt försvann. Efter en stund kom jag fram till en glänta i all den tjocka skogen och där fanns mycket riktigt en förhöjning. Efter nästan 40 år efter den sista arkeologiska inventeringen hade mossa och sly gjort det svårt att se några detaljer. Men lämningen finns kvar. Efter lite mer vandring får jag inte en chock, men nästan. Framför mig reste sig flera gigantiska myrstackar, nästan 2 meter höga.
Det bestående minnet är att ön är en smått sagolik plats, där tiden stått stilla, där allt fått vara orört. Jag rekommenderar alla en båtresa dit. En fiskare som var ute efter gädda alldeles i närheten av ön berättade att det även finns en liten fin sandstrand. Kanske var det på den stranden Sune Bergstedt badade någon gång på 30-talet?
Vid tangentbordet:
Ulf Renlund, avdelningschef Kulturmiljö vid Norrbottens museum