Norrbottens fjällboskap kring sekelskiftet 1900

I samband med privata arkivstudier i Norrbottens museums arkiv rörande en norrbottensgård, bläddrade jag igenom delar av materialet för Norrbottens läns stambok för fjällboskap från början av 1900-talet. Detta var för mig sedan tidigare ett okänt material, och fotografier på några av fjällkorna som har levt i Norrbotten skänkte en viss vemodskänsla. För drygt 100 år sedan fanns det en hel del fjällkor runt om i Norrbotten, där de enskilda gårdarna hade sin egen boskapsbesättning. Det är viss skillnad från idag, med alltmer igenväxande åkermark och betydligt färre lantbrukare i länet.

Fagerros, ägare A J Edström Svedjan Glommersträsk_1910-1914

Kon Fagerros. Ägare A J Edström i Svedjan, Glommersträsk, ca 1910-tal.

Fjällkon är en lantrasko som har formats av det jordbruk med bete i skogen och fäbodbruk som bedrivits i norra Sverige under lång tid. Fjällkon har enligt Svensk Fjällrasavel utvecklas till en lättrörlig, intelligent och social ko. Då rasen får större delen av sommarens foder genom skogsbete har fjällkon utvecklat ett starkt fodersök som ger en nyfiken ko, som om den mjölkas också blir väldigt social.

Den svenska rasaveln för boskap uppkom under 1880-talet. I Norrbotten valde Hushållningsällskapet att enbart premiera fjällrasen, vilket även skedde i Västerbotten, Jämtland och Västernorrlands län. 1893 togs det fram ett dokument som beskrev hur man ville att fjällraskon skulle se ut: vit med mindre röda eller svarta prickar på sidorna.

Tjur001

Tjur med fläckar på sidorna.

Dessutom skulle fjällrasen vara kullig. Varje län förde stamböcker över fjällrasen, som 1912 ersattes med en riksstambok.  På grund av de stränga reglerna kring hur fjällrasen skulle se ut, blev det brist på premierbara tjurar. Man kunde på den tiden inte tänka sig att rasen kunde ha varierande färgteckningar – för då var det helt enkelt ingen ras. Lokala tjurföreningar bildades för att lösa problemet, där tjurarna i föreningen skulle betäcka ett större antal kor. Tjurföreningarna fick förmånliga lån för inköp av tjurar, och om tjuren behölls under flera år så efterskänktes stora delar av lånesumman.

Ersnäs tjurförenings verksamh010

Tjurföreningarna fick lämna redogörelse för sin verksamhet. I detta exempel redogör Ersnäs tjurförenings verksamhet för år 1915. Föreningen bildades 1912 och bestod år 1915 av 98 medlemmar och ägde då 4 tjurar, Kurt, Näs, Dison och Jöns, samt 248 st premieringskor. Under 1915 hade de fyra tjurarna betäckt 197 premierade kor samt 216 ej premierade kor.

Tyvärr medförde aveln på enbart vita djur, att det började komma tjurkalvar som helt saknade testiklar. Undersökningar visade sig att det var den vita färgen som var problemet. Det var ett recessivt anlag, som innebar att djuret måste få anlag från båda föräldrarna för att tappa antingen en testikel eller en äggstock. Den s.k. vita kostymen var orsaken. Dessvärre fanns inga färgade fjällkor kvar i Sverige, så ett 40-tal tjurar från den nordiska systerraden Sidet Trönderfe/Nordlandsfe importerades från Norge i slutet av 1930-talet och början av 1940-talet för att åtgärda problemet.

Berge005_Elfsby tjurförening

Tjuren Berge, Elsfby Tjurförening.

Tjur Ramses 2

I stamrullorna över fjällboskapen redovisas släktskapen för respektive djur, för att undvika inavel. För tjuren Ramses så redovisas flera generationer kor och tjurar i släktträdet.

Från stamböckerna över Norrbottens läns stamboskap har namnen på kor och tjurar, ägare, hur mycket mjölk en ko har gett m.m. antecknats. Det är dokument som vittnar om en annan tid. För den som äger en äldre gård i Norrbotten kan det vara möjligt att genom tidigare ägares namn kunna se om gården har haft fjällkor och/eller tjurar, vilket såklart kan ge ett historiskt mervärde till gården.

Snövit1

Isak Larssons ko Snövit, Glommersträsk.

Snövit3

Information om kon Snövit, Glommersträsk. I stamrullan framgår att Snövit föddes 1898 hos Erik Nilsson, att hennes fader var tjuren Bio och moder var kon Grössi och hur mycket mjölk hon gett under de redovisade åren 1907-1913.

I Stambok öfver Fjällboskapen inom Norrbottens län från år 1898 namnges 70 kor och 17 tjurar i Norrbotten, där det är tydligt att namnen i Tornedalen har fått finskklingande namn i förhållande till de svensktalande delarna av länet. Konamnen Dufva, Krita och Sköna är vanligast förekommande med tre kor vardera. Därefter följer Fagerkind, Sköna, Hvitlind, Rosa, Perla, Lilja, Skalla och Juokainen med två kor vardera. Ensamt förekommande konamn är Gullros, Bovalla, Lappa, Krona, Fagerros, Majros, Perla, Svana, Liljefors, Sälja, Hjerta, Örsvart, Maja, Linnea, Alma, Sörland, Gullros, Myra, Äppla, Hvitgås, Socker, Hoflin, Lomiki, Fikona, Helmenkukku, Matiki, Onnenkukku, Keikku, Omena, Herdinna, Lilly, Blända, Kajhava, Linga, Grann, Slänta, Silfverros, Örsvart, Fjällros, Kind, Pikkele, Hvita, Majken, Guldros och Glada. Två av tjurarna har namnen Balder, övriga tjurar är ensamma om sina namn, bortsett från att tre tjurar med namnen Navas I, Navas II och Navas III. Övriga tjurnamn är Unkas, Pors, Rask, Bio, Murre, Modig, Juotir, Lasse, Olle, Ramses, Oden och Primus.

Fagerros nr7

Kon Fagerros ur Stambok öfver Fjällboskapen inom Norrbottens län 1898.

Fagerros nr 7_2

Information om bland annat kon Fagerros på bilden ovan, ur Stambok öfver Fjällboskapen inom Norrbottens län 1898. Där framgår att Fagerros föddes 1892 på Åminne och ägdes av lantbruksdirektören E. Frisendahl i Åminne. Fagerros var en vit fjällko med få svarta prickar på öronen. Fadern var tjuren Navas I och modern Fagerkind. Mellan åren 1895-1897 gav Fagerros mellan 1492-2093 liter mjölk. Premierad med tredje pris i Harads år 1894.

Navas II

Tjuren Navas II ur Stambok öfver Fjällboskapen inom Norrbottens län 1898.

NavasII_2

Information om bland annat Navas II ur Stambok öfver Fjällboskapen inom Norrbottens län 1898. Tjuren Navas II föddes 1892 på Åminne och var en helvit tjur utan tecken. Fadern var tjuren Navas I och modern var av ren fjällras, tydligen utan namn. Premierad med flera pris.

Kring 1910 har andelen fjällkor och tjurar ökat i Norrbotten. I registren över Norrbottens läns stamboskap över fjällkor och tjurar har blivit avsevärt längre än från 1890 års stambok. Bland konamnen dominerar framförallt namnen Blomma, Docka, Duva, Fjälla, Fager, Krita, Krona, Krusa, Kulla, Lilja, Lycka, Pärla/Perla, Pricka, Rosa, Svana, Sköna och Tärna. Ett flertal finskklingande namn förekommer i Tornedalen, exempelvis: Elämänkukka, Kruunu, Fiikuna, Mansikka, Omena och Onnenkukka.

Många av kornamnen kan kopplas till blommor av olika slag: Ackleja, Blomma, Blomster, Blommros, Begonia, Danros, Dalia, Dragros, Dagros, Elämänkukka (Livets blomma), Fageros, Fikon, Fikuna (Fikon) Flora, Fagerlin, Fagerlina, Fröjdelin, Fjällros, Gullros, Grannros, Gullviva, Guldrosa, Gullblom, Häggblomma, Hjärtros, Kindros, Kallros, Kruslin, Kullankukku (Guldblomma) Lilja, Lindros, Lyckros, Linea, Ljunga, Myrten, Majros, Mandel, Mansika (jordgubbe), Näckros, Nattros, Omena (Äpple), Onnenkukka (Lyckoblomma), Onnenruusa (Lyckoros), Pomeransi (Pomerans), Rosalin, Sippa, Solöga, Svartöga, Sidros, Sjöblom, Siljeros, Skärros, Solros, Slantros, Törnros, Tinros, Viva, Vittlin, Vallmo, Viola, Vendros, Vitros, Vippa, Valro, Åkerbär, Äppel och Äppla. Utöver de vackra blomsternamnen finns andra poetiskt klingande konamn som exempelvis Docka, Fina, Fagra, Goda, Glada, Guldfager, Helminki (Pärla/Pärlan?), Hjärta, Humla, Lemminki (Favoriten), Lycka, Lärka, Lugna, Ljuva, Pärla, Päärly (Pärlan), Sköna, Stjärna, Saga, Snälla, Tindra, Toivo (Hopp), Tähinkki (Min stjärna?), Vacker, Viljankukka (Kornblomma) och Välkommen.

Nottefin1

Nottefin.

Namnen Allröd, Bruna, Brunätta, Blanka, Broka, Fläcka, Gåfva, Kindgrå, Pricka, Punokorva/Ponekorva (Rödöra) Röda, Strimma, Svärta, Spräckel, Snökull, Snövit, Spräcklig, Svartöra, Svartöga, Silvervit, Svarta, Vinter, Vita, Vitlock och Örsvart ger viss fingervisning om kons färger och speciella kännetecken.

I enstaka fall verkar korna ha fått mer fantasilösa namn som Ettan, Tvåan, Första, Kossan och Koho.

För tjurarnas del förekommer bland annat namns om kan kopplas till gudar och mytologi, kungar och militärer: Apollo, Blanco Rex, Backus, Drabant, Dragon, Domo-Rex, Exellens, Farao, Garm, Disponent, Giv Akt, Fenrik, Heimdal, Herkules, Jupiter, Kornett, Mecenat, Nobel, Nestor, Ramses, Salvator och Viking. Exempel på andra tjurnamn är Adonis, Artist, Bore, Bellman, Dristig, Dunder, Diamant, Drake, Driftig, Ejr-Bravo, Elit, Finn, Favorit, Flanör, Glader, Grabben, Festus, Hägg, Käck, KritBrage, Kalle, Krabat, Lex-Juan, Lull-Lull, Liberal, Lagom, Lord Junker, Näve, Rebell, Skald, Svan och Vinter.

Svan007_Nybyns tjurförening

Tjuren Svan, Nybyns tjurförening.

I stamböckerna över tjurar redovisas även tjurar som har slaktats. Om det fanns någon speciell orsak till slakt redovisades detta. Exempel som förekommer är ”för trög till avel”, ”genom överansträngning med för många betäckningar. Som yngre oduglig till avel (impotent)” och ”ondska, dock ej av farlig beskaffenhet”.

Berge006

Tjuren Berge, född 1902, fick 1a pris i tjurpremieringen i Älvsbyn 1906 och 1907, men kom sedan att slaktas 1907 på grund av ondska, dock ej av farlig beskaffenhet. Ondskan bedömdes alltså inte vara ärtflig.

Idag får korna en öronbricka med ett nummer, men de flesta kor får än idag ett tilltalsnamn. Branschorganisationen Svensk mjölk, som numera är nedlagd, har 256 500 av 300 000 registrerade mjölkkor även fått ett tilltalsnamn. 2009 var Rosa det vanligaste namnet, då 14 000 kor kallades för Rosa. Stjärna kom på andra plats med närmare 12 000 kor som fått detta tilltalsnamn. Variationen på namn är däremot inte så stor. På en och samma gård kan flera kor heta Rosa, antagligen för att kvigkalvarna ofta ärver sina namn. Korna hållas istället isär med hjälp av öronnumret. Svensk mjölk gjorde 2006 en undersökning bland 500 mjölkbönder, där 1/5 av de tillfrågade möjlkbönderna berättade att de hade eller hade haft kor som reagerade på sina tilltalsman. Enligt en brittisk studie så ger mjölkkor som har fått ett namn mer mjölk än en ko utan tilltalsnamn.

Konamnen som finns med i Norrbottens läns stamböcker visar på en stor variation av namnformer, som ofta är pampiga, poetiskt klingande eller namn som kan knytas till djurets färg eller sinnelag. Som Walde Lorens Wanhainen skrev under första halvan av 1900-talet: En ko utan man verkar vara lika otänkbart som att en människa skulle vara namnlös. Stamrullorna över fjällboskapen i Norrbotten berättar dels om den svenska rasaveln som förekom från slutet av 1800-talet för att utveckla fjällkon och undvika inavel, men de är även ett tidsdokument som vittnar om människans kärlek till korna. Som arkeolog har jag besökt en och annan övergiven gårdslämning och fäbodlämning från 1800-1900-tal runt om i Norrbotten. Ofta får jag en känsla av vemod på dessa platser där någon har bott, brukat jorden, levt av och med naturen och slitit för sitt uppehälle. Där har korna varit en del av familjen, de har bidragit till familjens uppehälle på platsen och varit en viktig del i vardagen. Korna har fått beta fritt i skogen och kanske går det -om man lyssnar riktigt ordentligt – att fortfarande att höra svunna röster från när familjens medlemmar har kallat hem sina djur till ladugården för mjölkning, likt Jonna Jintons lockrop.

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo, arkeolog


Källor och läs mer

Läs mer om den svenska fjällkon på Svensk fjällrasavel

Stambok öfver Fjällboskapen inom Norrbottens län, Arkivcentrum Norrbotten

Land Lantbruk: Rosa fortfarande ett populärt konamn

Wanhainen, Walde Lorens (1937). Konamn i olika delar av Finnbygden. I: Tornedalen nr 4.

Bagerimuseet i Älvsbyn

Sveriges äldsta bagerimuseum ligger i Älvsbyn, Norrbottens pärla. Här kan sommarbesökare se landets förmodligen största och djupaste vedeldade ugn och lära sig mer om hur det viktiga bagaryrket gick till förr i tiden. Älvsbyn har en lång och stolt brödtradition som idag främst manifesteras av Polarbröd, Sveriges tredje största bageriföretag, vars moderna bageri ligger på industriområdet vid järnvägen. Här bakas kakbröd som Polarkaka, Jubileumskaka och Havretrippel, brödsorter som säljs i hela landet och även exporteras utomlands. Polarbröds verksamhet är resultatet av ett familjeföretagande som sträcker sig fem generationer bakåt i tiden och som börjar på fastigheten där bagerimuseet står idag. Historien som knyter ihop museet med dagens Polarbröd AB är en berättelse om Sveriges utveckling under 130 år.

Bagerimuseet fasad

Bagerimuseets fasad. Foto: Polarbröd.

Till Älvsbyn anländer göteborgaren Johan Nilsson 1878. Johan är då en nybliven bagarmästare som, efter att ha fått sitt mästarbrev i Piteå, gifter sig med Hilda Nordström från Fårön och slår sig ner i byn för att baka bröd åt samhällets då 850 invånare. Han hyr ett litet bageri med ett bostadshus på fastigheten där bagerimuseet står idag. I trakten finns även hungriga vattenrallare som bygger kraftverk vid älvarna. Det finns därför ordentligt med arbete för en skicklig bagare, även om vissa bybor har svårt att begripa att det flyttat in en karl som håller på med fruntimmersgöra. 1885 köper Johan loss sitt bageri och blir därmed självägande bagarmästare.

Johan Nilssons gesällbrev

Johan Nilssons gesällbrev. Foto: Polarbröd.

I slutet av 1800-talet är det stora samhällsförändringar på gång. Sverige och Norrbotten ska moderniseras och till Älvsbyn kommer snart rallarna som bygger Stambanan. Den mäktiga järnvägen krymper världen och ger Norrbotten pålitliga och snabba kommunikationer på land. Efterfrågan på bröd är stabil fram till dess att södra och norra rälsbygget möts i Koler söder om Älvsbyn 1893 och Stambanan invigs. Rallarna försvinner från trakten och Johans försörjning är plötsligt i fara. I desperation säljer han hus och bageri och tar med sig fru och sex barn till Göteborg för att starta bageri där istället. Men i den gamla hemstaden är det Göteborgs Ångbageri och andra större aktörer som styr över brödmarknaden, och dessutom är arbetslösheten stor. Familjen Nilsson återvänder därför till Älvsbyn efter endast 33 dagar. Där möts de av dåliga nyheter. Under deras korta bortavaro har nämligen bostadshuset bredvid bageriet brunnit ner och när familjen ändå köper tillbaka bageriet får de därför bo på bageriets övervåning. Johan fortsätter att baka trots hårda tider och familjen rotar sig i Älvsbyn, något som ska få stor betydelse för ortens framtida näringsliv.

1912, året då Titanic sjunker och Stockholm arrangerar Sommar-OS, dör Johan och sonen Frans Gustav tar över bageriet. Det lilla bageriet är en verksamhet med skulder på 2.302 kronor och 66 öre. Det är en stor summa pengar. Frans Gustav har inga kontanter och saknar dessutom jäst, men han löser det genom att byta bort en sparkstötting mot ett kilo jäst och kan på så sätt sätta sin första deg som bagare i Älvsbyn. En annan gång lämnar han sitt gesällbrev i pant mot en säck mjöl. Bageriet får gradvis ekonomisk styrfart.

Frans Gustav m familj framför bageriet ca 1921

Frans Gustav med familj framför bageriet, ca 1921. Foto: Polarbröd.

Frans Gustav bakar och hustrun Anna ansvarar för kafédelen. 1926 slår de på stort och bygger ett nytt bageri – vilket är det hus som rymmer bagerimuseet idag. På entréplanet finns en bagerilokal samt två kaférum. Bageriets hjärta är förstås den stora, murade ugnen av 1800-talsmodell med värmebevarande saltbädd under stenhällen och som blir rysligt het när den eldas i på morgnarna. Den första, glödande hettan lämpar sig utmärkt för en ny brödprodukt, Frans Gustavs variant av den lokala, tunna mjukkakan. Han bakar den på rågsikt, vatten, salt och jäst och kallar den för Tioöreskaka eftersom det är så mycket den kostar. Priset motsvarar ungefär en tredjedels timlön för en arbetare på 1920-talet. Tioöreskakan säljer bra, för kunderna uppskattar både smaken och den lite sega konsistensen. Brödkakorna har hål i mitten och huvuddelen hängs upp på stång att torka på övervåningen för att sedan packas och säljas som spisbröd.

Nilssons Tioöreskakor

Nilssons Tioöreskakor. Foto: Polarbröd.

Spisbröd annons

Spisbröd annons. Foto: Polarbröd.

Frans Gustavs och Annas döttrar sköter kaféverksamheten som på 1930-talet utökas med ett kafé på kyrkmalmen ett par hundra meter bort. De fem sönerna blir bagare allihop, och de två äldsta, Lennart och Rolf, bidrar till familjeföretaget genom att börja baka konditorivaror, något de lärt sig under praktik i Piteå. 1936 når verksamheten sin topp då fem personer arbetar i bageriet. Inkomsterna är bra. Frans Gustav betalar av sina sista lån och låter måla om huset. Sedan blir det kärvare när andra världskriget bryter ut. Under krigsåren på 1940-talet får Frans Gustav slita hårt med att baka bröd och bakelser med begränsad tillgång på råvaror. Dessutom blir arbetsdagarna långa och ensamma när sönerna kallas in i armén för beredskapstjänst, men det går det med. Kriget tar slut och en efter en lämnar sönerna familjeföretaget för att starta egna bagerier runt om i Norrbotten och Västerbotten. Frans Gustav driver sitt bageri fram till 1959 då det läggs ner, och året efter avlider han. Frans Gustavs Tioöreskaka ska dock leva vidare, men under ett annat namn.

Näst yngste sonen, Gösta, köper tillsammans med hustrun Greta Stålbergs kafé i Älvsbyn 1950. Gösta bakar och Greta sköter servering och försäljning. 1961 bygger de en fastighet på Storgatan där de öppnar Nya Konditori Centrum, och här börjar Gösta efter några år att experimentera med sin pappas gamla Tioöreskaka. Han har inget recept utan bakar ur minnet. För att brödet ska bli frysvänligt lägger han till margarin, sirap och socker och när han är nöjd med resultatet kallar han den mjuka rågkakan för Älvsbykaka. Greta lägger smör och rökt renstek på brödet och fryser in för att snabbt kunna tina och servera de plötsliga mängder gäster som besöker hennes kaféservering vid Kanisberget när vädret är fint. Mackan hon då kallar för Rågstrut med renstek ska senare bli rikskänd som Renklämma. Gösta som först endast bakar 21 Älvsbykakor om dagen märker att efterfrågan ökar, och han börjar vässa produktionen. I en ugn som bara rymmer sex brödkakor åt gången bakar han och hans personal 1972 hela 1800 brödkakor om dagen. Han och Greta beslutar då att starta ett särskilt bageri för den mjuka rågkakan som de namnändrar till Polarkaka. Det är nu som historien om företaget Polarbröd börjar.

1972 bildas Polarbageriet AB. Gösta Nilsson anställer personal som bakar Polarkaka i en källarlokal på Lomtjärnsgatan. Brödet fryses in direkt efter gräddningen och kan därför transporteras och säljas över hela Sverige. Polarkakan blir mycket populär och därför väljer Gösta att satsa stort en gång för alla. 1977 invigs det nybyggda, moderna bageriet på industriområdet i Älvsbyn. Göstas döttrar och svärsöner ansluter och tar efter ett generationsskifte över verksamheten. Under 1980- och 90-talen växer bageriet stadigt och blir en betydande arbetsgivare på orten. Polarkaka, vetekaka och mjukt tunnbröd bakas dygnet runt och bageriet byggs ut under flera omgångar. Den utvecklingen ansvarar då nästa generation för genom Margareta och Kjell Jonsson tillsammans med Elisabet Nilsson Singh. Men för Gösta Nilsson återstår ett viktigt projekt innan han är nöjd: att återknyta till familjens bagartradition genom att visa upp för allmänheten hur man bakade förr. Med stöd från Älvsbyns hembygdsförening leder Gösta en renovering av familjens ursprungliga bageri och 1991 invigs Sveriges första bagerimuseum. Tillsammans med bagarkollegan Stig Lundgren eldar Gösta museets stora, murade ugn varm och en sista gång bakar han bröd och kakor på traditionellt sätt i lokalerna där han en gång lärde sig bagaryrket. Gösta Nilsson avlider 1996. Hans och hustrun Gretas livsverk, Polarbröd, lever idag vidare som familjeägt bageri med barnbarnet Karin Bodin som koncernchef.

Gösta Nilsson bakar i museiugnen 1991 Foto Magnus Magnusson

Gösta Nilsson bakar i museiugnen 1991. Foto: Magnus Magnusson.

Bagerimuseet i Älvsbyn drivs numera av Polarbröd och är öppet för besökare på vardagar under en period på sommaren. Den murade ugnen har inte eldats i sedan 1991, men ett projekt pågår för att försöka renovera den och förhoppningen är att vid särskilda bakdagar kunna visa upp hur Frans Gustav Nilsson en gång bakade Tioöreskaka på traditionellt sätt. På bagerimuseet kan du och din familj ta del av en levande bagartradition och dessutom ta en fika i familjen Nilssons bageri från 1926. Om du bokar i förväg kan du också få baka din egen mjukkaka.

MuseiFika Foto Viktoria Kärrman

Museifika. Foto: Viktoria Kärrman.

Provbaka Foto Fanny Öberg Instagram fannyob

Provbaka. Foto: Fanny Öberg, Instagram: fannyob

Besökare Foto Fanny Öberg Instagram fannyob

Besökare. Foto: Fanny Öberg, Instagram: fannyob

Välkommen!

/Marcus Bodin, författare av boken Utstickare – Historien om Polarbröd

Bagerimuseet i Älvsbyns öppettider:
Se vår hemsida https://www.polarbrod.se/om-polarbrod/bagerimuseet/ eller
Polarbröds Facebooksida https://www.facebook.com/polarbrod.sverige/

På grund av rådande omständigheter med Covid-19 kommer Bagerimuseet att hålla stängt sommaren 2020. Vi välkomnar alla tillbaka sommaren 2021!

Har ni frågor så är ni välkomna att kontakta Elise Greus på bagerimuseum@polarbrod.se eller 010-450 60 00.