2019 års tipsgranskning

Som vi tidigare har berättat här på Kulturmiljöbloggen får Norrbottens museum årligen in tips om fornlämningar och kulturhistoriska lämningar runt om i Norrbotten. De senaste åren har vi arbetat systematiskt med tipsgranskningen, där planen är att alla tips som inkommer under ett år ska granskas året därpå. Målet var därför att i år granska de tips som kom in under 2018 och även under början av 2019. Vi har dessutom en hel del äldre tips, som av olika anledningar inte har blivit granskade genom åren. Min gissning är att de här gamla tipsen har blivit liggande på grund av personalbrist. Både de äldre tipsen och de nya tipsen finns digitaliserade i vårt karthanteringssystem, vilket gör att vi lättare kan planera tipsgranskningen och granska tips som ligger i närheten av varandra (relativt i närheten, med tanke på att Norrbotten är ett stort län).

När jag i våras planerade årets tipsgranskningsturné runt om i länet så utgick jag ifrån de nyinkomna tipsen och fyllde på med de gamla tipsen, för att vi skulle kunna få ut hela fältveckor med tipsgranskning. Vi har dessutom haft, och har, extra anställda arkeologer i år, vilket gör att vi har kunnat granska tips på flera platser runt om i Norrbotten samtidigt. Inte illa!

Vi brukar årligen få in omkring 10-20 tips. Då kan ett tips bestå av allt från 1-50 lämningar, beroende på hur aktiv tipsare det rör sig om! Vi har en del återkommande tipsare, som ofta är ute i skog och mark och letar reda på ej kända lämningar. Tipsen förbereds för granskning under vinterhalvåret, då vi tyvärr sällan har tid att kolla upp tipsen direkt vi får in dem. I regel kommer ju tipsen in till oss under barmarksperioden (och då är vi själva ute i skogen på annat håll), för det är oftast då folk är ute i skogarna och hittar eventuella forn- och kulturlämningar, vilket är fantastiskt! Vi arkeologer på Norrbottens museum har tyvärr inte möjlighet att leta fornlämningar runt om hela Norrbotten, så allmänhetens bidrag ger värdefull kunskap om vår gemensamma förhistoria och historia i vårt län!

I alla fall så förbereds tipsgranskningen under vintern, då det krävs en del efterforskningar innan vi åker ut i fält för att granska den eventuella lämningen på plats. Dels börjar vi med att ta reda på om tipset redan finns registrerat någonstans genom att titta i Kulturmiljöregistret och bland våra egna kartor och arkiv. Om det visar sig röra sig om en okänd lämning så kommer denna att granskas i fält. När vi genomför själva tipsgranskningen så brukar ungefär hälften av tipsen vara antingen en fornlämning eller kulturlämning, medan resterande del av tipsen brukar utgöras av olika naturliga formationer.

I år har vi granskat tips kring Storön, Sangis, Säivisnäs, Tansjärv, Miekojärvi, Lilla Edet, Lansjärv, Floxen, Älvsbyn, Masugnsbyn, Vettasjärvi, Anttis, Juhonpieti, Kilkok, Murjek, Vajkijaur, Allavaara, Siekavaara, Gällivare, Poitajavaara, Muonionalusta, Karesuando, Mauno, Idivuoma och Saivomuotka. Än en gång kan vi konstatera att vi får resa en hel del runt om i länet under varje fältsäsong! Nu har vi arkeologer återigen kommit in på kontoret. Nu är det full fart med avrapportering av årets fältarbeten, vilket för min del kommer pågå in i januari. Därefter kommer jag att ta hand om efterarbetet när det gäller tipsgranskningen. Alla nypåträffade lämningar ska registreras in i Kulturmiljöregistret, alla tipsare ska kontaktas och informera som hur tipsgranskningen har gått och slutligen så hamnar ärendet i Norrbottens museums arkiv. Tack till er alla som bidrar till att vi får en utökad bild av Norrbottens förhistoria!

Nedan följer en bildkavalkad på några av de lämningar som vi har registrerat under årets tipsgranskning:

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Gränsmärke i form av ett femstenarör på Pestberget i Älvsbyn. Arkeologerna Ida Lundberg, Daniel Eriksson och Hanna Larsson i bakgrunden. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hägnad/stensträng i Storön utanför Kalix. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

Härd

Härd registrerad kring Glommersträsk. Sonden står vi den bortre kortsidan. Foto: Hanna Larsson © Norrbottens museum.

Tjärdal

Tjärdal registrerad kring Glommersträsk. Foto: Hanna Larsson © Norrbottens museum.

Rävtana

Rävtana, registrerad i Västerbotten strax intill länsgränsen i närheten av Glommersträsk. Foto: Daniel Eriksson © Norrbottens museum.

Gruvhål, Masugnsbyn

Gruvhål registrerad i närheten av Masugnsbyn. Arkeolog Daniel Eriksson i bild. Foto: Ida Lundberg © Norrbottens museum.

Kolbotten

Arkeolog Ida Lundberg sitter ovanpå en kolbotten i trakterna kring Masugnsbyn. Foto: Daniel Eriksson © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Stenugn (s.k. ryssugn) inom ett område med skogsbrukslämningar i närheten av Murjek. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Barktäkt vid Allavaara NV om Gällivare. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kolbotten vid Siekavaara, SÖ om Nattavaara by. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Husgrund vid Romsijärvi, Gällivare. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Rökkåta vid Poitajavaara N om Anttis. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Arkeolog Hanna Larsson i fångstgrop i närheten av Mauno. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Boplats på mindre strand vid sjön Övre Lansjärv. Foto: Mica Vesterlund © Norrbottens museum.

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo
Arkeolog

Fler skadade fornlämningar påträffade vid hyggesinventering

Som vi tidigare har berättat här på Kulturmiljöbloggen så skadas en hel del fornlämningar i skogsbruket. Framförallt är det de fornlämningar som inte är synliga för blotta ögat som skadas, vilket väl i sig är en förklaring – de är helt enkelt inte så lätta att hitta igen och identifiera i landskapet. Boplatser från förhistorisk tid har ofta ingen synlig utbredning, utan spåren av mänskliga aktiviteter döljer sig under mossan. I Norrbotten har vi dessutom en väldigt liten marktillväxt, vilket gör att förhistoriska fynd i princip ligger direkt under mossan. Därmed skadas också boplatser väldigt lätt i samband med markberedning men även genom körskador. Det finns dock en förutsättning att bevara fornlämningar just tack vare att de är kända – men hur är det med fornlämningar som vi idag inte känner till att de existerar?

Ett problem i Norrbotten är att det finns det stora områden som tidigare inte har fornminnesinventerats i modern tid. Dessa områden utgör dessutom produktiv skogsmark. Hur ser det ut med skador på fornlämningar i dessa områden? Det är något vi har försökt få en liten inblick i, genom ett litet inventeringsprojekt. Genom att välja ut områden som tidigare inte har fornminnesinventerats och som vi har bedömt har en viss fornlämningspotential har vi besökt skogsområden som har avverkats och markberetts de senaste tre åren runt om i Norrbotten. Under en fältvecka/år i tre års tid har vi inventerat markberedda hyggen. Projektet drog igång 2017, då inventerade vi i trakterna kring Arjeplog och Moskosel:
Inventering av markberedda skogsområden

2018 genomförde vi inventeringen i Vuollerimområdet:
Skadade fornlämningar och behov av fornminnesinventering i Norrbotten

I år har vi utfört den tredje och sista inventeringsturen, och då har vi inventerat hyggen i närheten av Mårdsel och Gällivare. Vid årets inventering registrerades tre nya fornlämningar, samtliga boplatser. Två av boplatserna hittades vid Norr-Lillån sydöst om Mårdsel. På båda dessa boplatser hittades skörbränd sten, det vill säga eldpåverkad sten, brända ben och avslag i kvarts. Avslag är de restprodukter som blivit över när man har tillverkat stenredskap. Självklart kan även avslagen ha använts som redskap, då de har vassa eggar. En av dessa boplatser ligger i direkt anslutning till ån, ca 110 meter över havet. Enligt en strandlinjeförskjutningskurva för norra Västerbotten så skulle denna boplats som äldst kunna vara från ca 5700 f.Kr.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nyregistrerad boplats invid Norr-Lillån som skadats av markberedning.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Brända ben och kvartsavslag i markberedningsspår. Foto: Mica Vesterlund, Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Skörbränd sten, det vill säga eldpåverkad sten, hör till de vanligaste fyndmaterialen som påträffas på förhistoriska boplatser i Norrbotten. Foto: Mica Vesterlund, Norrbottens museum.

Den andra boplatsen ligger 500-600 meter från åns nuvarande utbredning, ca 60 meter över havet, vilket enligt samma strandlinjeförskjutningskurva motsvarar tiden 3200 f.Kr. Vid denna tid ligger boplatsen långt in invid en havsvik, sannolikt ett fint läge för fiske och säljakt. Idag ligger boplatsen skyddat mellan två moränhöjder invid en större myr.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Arkeologerna Lars Backman och Frida Palmbo vid en nyregistrerad boplats invid en större myr sydöst om Mårdsel. Foto: Mica Vesterlund, Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fynd av brända ben gjordes i markberedningsspår på en nyregistrerad boplats. Foto: Mica Vesterlund, Norrbottens museum.

Den tredje boplatsen hittades på norra sidan av Lineälven, i närheten av Sammakko sydöst om Gällivare. Denna boplats ligger ovanför högsta kustlinjen och är belägen på en liten kulle invid en liten myr med vattenspegel. På boplatsen hittades brända ben och kvartsavslag.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Liten nyregistrerad boplats invid en mindre myr norr om Linaälven, Sammakko. Myren skymtar i bakgrunden. Foto: Mica Vesterlund, Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fynd av brända ben och kvartsavslag gjordes i markberedningsspår vid den nyregistrerade boplatsen vid Sammakko. Foto: Mica Vesterlund, Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En del av de brända ben som hittades vid en tidigare okänd boplats vid Sammakko. Foto: Mica Vesterlund, Norrbottens museum.

Alla tre boplatser som registrerades vid årets inventering är skadade av både markberedning och körspår. I samtliga fall skulle fornlämningarna ha kunnat bevaras om skogsbruket hade sparat så kallade kantzoner med skog mot vattendrag och myr. Detta är även något vi noterat vid de tidigare två årens inventeringar av markberedda skogsområden. Det är därför av stor vikt att spara kantzoner mot sjöar, myrar och vattendrag. En del av boplatserna har registrerats på moränåsar och/eller älvbrinkar, där sluttningen ner mot vattnet har sparats som kantzon. Sluttningar har däremot inte utgjort så bra boplatslägen, utan det är den flacka marken ovanför sluttningen som har varit mer optimal ur bosättningssynpunkt. Därför bör kantzoner även inkludera dessa områden.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På bilden syns en kantzon med skog som sparats i sluttningen ner mot Lill-Norrån. Om kantzonen även hade sparats en bit upp på moränåsen skulle boplatsen ha klarat sig från markberedning. Foto: Mica Vesterlund, Norrbottens museum

Utifrån resultaten av vår inventering av markberedda skogsområden kan vi återigen konstatera att det är av stor vikt att Norrbotten fornminnesinventeras. Hur ska vi annars kunna skydda och bevara våra fornlämningar?

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo
Arkeolog