Loppet genomfördes på initiativ av den finlandssvenske upptäcktsresanden Adolf Erik Nordenskiöld. Han ville bevisa inför omvärlden att de berättelser han fört med sig från Grönland var sanna. De baserades nämligen på de två samiska skidåkarna, Pava Lars Nilsson Tuorda och Anders Rassa, och deras återgivningar av Grönlands inre. De var spejare och vägvisare för övriga expeditionen och tillryggalade enorma avstånd på sina skidor, Nordenskiöld hade svårt att tro på deras uppgifter till att börja med men övertygades av deras noggranna rapporter. Vid ett tillfälle hade de bägge avverkat 46 mil på enbart 57 timmar. 74 minuter per mil! En bedrift som idag är svår att förstå och som av samtiden stämplades som lögn.
Nordenskiölds trovärdighet var satt på spel och det gällde att agera snabbt. Strax efter hemkomsten från Grönlandsexpeditionen började han planera för ett skidlopp som skulle bevisa hans kritiker fel. Det skulle genomföras under liknande förhållanden som på Grönland, dvs. under lång distans, i obanad terräng och utan vila. Dagen för start kom att sättas till den 3 april 1884.
Männen som skulle klara de 22 milen var i skiftande ålder. Den yngste 22 år och den äldste 51 och i gruppen fanns många i 40-årsåldern. De hade långa skidor, 210-300 centimeter, och de var breda, 8-12 centimeter, för att klara det obanade föret. Skidorna vägde 1,2-1,7 kilo per styck och det är ungefär tre gånger vad dagens tävlingsskidor väger. Bindningen var enkel, en fotögla av segt skinn och runt hälen en skinnrem. Också stavarna var långa och tunga.
En av samerna från Grönlandsexpeditionen kom till start: Pavva-Lasse Tuorda. Anders Rassa deltog inte pga. sjukdom enligt landshövdingen, enligt andra var det för att han inte gillade att tävla om pengar.
Totalt kom 18 åkare till start men endast 10 kom i mål. Ambitionen var att locka tävlande från båda unionsländerna, alltså även Norge, men startfältet dominerades av deltagare från lappmarkerna i Norrbottens län. Otroligt nog så avgjordes segern genom en spurtstrid mellan Pavva-Lasse och Per-Olof Länta, Pavva-Lasse kunde med fem sekunder till godo gå i mål framför Länta och steg därmed in i skidhistorien. Segertiden klockades på 21 timmar och 22 minuter över en sträcka på 22 mil! I denna tid ingick dessutom raster för mat och vätska på omkring 1 timma och 20 minuter. Snittiden per uppgick till endast 58 minuter….en tid som var mycket bättre än den som uppnåtts under Grönlandsexpeditionen. Nordenskiölds anseende var räddat.
Tävlingens vinnare: Pavva Lars Nilsson Tuorda
Priserna indelades i två klasser, dels för hela loppet där segraren utlovades 200 kronor, tvåan 150 och tredje man 100. Andra klassen utgjordes av etappriser, förste man till Kvikkjokk utlovades 50 kronor medan andre man lovades 25. Det var också det första loppet som hade stationer eller kontroller efter vägen, totalt två stycken mellan starten i Purkijaur och Kvikkjokk. Länsman följde åkarna i spåren under hela loppet och plockade upp de som inte orkade och såg till att ingen fuskade trots att han hade svårt att hänga med täten med häst och släde.
Nordenskiöldsloppet var på många sätt starten för den moderna skidsporten. Tävlingen genomfördes med stor noggrannhet och hade en omfattande organisation med prisjury, tidtagare och kontrollanter. Tävlingsstyrelsen utgjordes av samhällets topp från militär och kyrka och leddes av landshövdingen själv. Det var också den första tävlingen med etappriser och prispengar i någon större omfattning.
Vem sade nåt om Vasaloppet?
Vasaloppets grundplåt vid det första loppet som anordnades 1922 var 1000 kronor, omräknat till dagens penningvärde ca 25 000 kronor. Sedan dess har arrangemanget stadigt vuxit i omfattning till den gigantiska organisation det är idag. Beslutet om att genomföra Vasaloppet på försök togs den 5:e mars 1922, starten gick den 19:e samma månad. 2014 är det 130-årsjubileum för Nordenskiöldsloppet, det finns med andra ord gott om tid att skrapa ihop 25 000 kronor till 2014…
Läs mer om loppet i boken Nordenskiöldsloppet 1884 – Historien om världens hårdaste skidtävling av Olle Backman.
Vid tangentbordet denna torsdag: Nils Harnesk.
Vi önskar starta ett liknande lopp i åretrakten med ungefär liknande utrustning och förutsättningar, synpunkter ?
Hej!
Jag har själv varit inblandad i ett försök att starta igång Nordenskiöldsloppet. Jag räknade på kostnader och upprättade projektplan etc. För min del har det hittills fallit på grund av bristande engagemang på orten och tid att driva det själv.
Jag tror dock att det är fullt möjligt att dra igång ett sådant här lopp, dock inte som ett tävlingslopp med löparskidor i stil med Vasaloppet. Denna erfarenhet fick jag efter input av en skidåkare på elitnivå som trodde att det skulle vara svårt att locka den typen av åkare till ett 20 mil långt skidlopp.
Jag tror att nyckeln till framgång ligger i att lansera ett sådant lopp som en form extremidrott/äventyr, att man lockar “äventyrare” som har utrustning för skidåkning i obanad terräng med bara en utmarkering av rutten de ska åka.
Sen måste man jaga sponsorer och kunna visa på att det kommer finnas publik och mediatäckning. Det krävs däremot inte så mycket medel till att få igång det första vändan. Som sagt, Vasaloppet hade bara motsvarande 25 000 kr vid sitt första genomförande och beslut om genomförande togs den 5 mars och starten gick den 19 samma månad.
Det som krävs är engagemang och ideellt arbete, hårt arbete med sponsring och marknadsföring. I Åre finns det ju också ett annat publikunderlag i anslutning till skidanläggningarna än vad det gör i Jokkmokk också.
Hälsningar Nils Harnesk
Pingback: Saatan peitub detailides. | Ritsika ajutine(tm)