Etikettarkiv: Kvikkjokk

DNA – en historiebok

Publicerat av
Svara

I varje cell i ett frö finns den DNA-kod som behövs för att göra en hel växt. Rätt avkodad kan DNAt också användas som en historiebok.

I vår forskning studerar vi DNA från spannmålskärnor för att förstå agrarhistoriska händelser. Vi har fokuserat på korn, som historiskt sett var en viktig gröda i Sverige. Extra spännande är kornodlingen i Norrbotten eftersom det är ett av de mest nordliga områdena i världen där man kan odla korn. Arkeologiska fynd indikerar att man har odlat korn längs kusten sen 800-talet och i inlandet sen 1400-talet. Det korn man odlade i området var länge så kallat lantsortskorn. Lantsortskorn är korn som odlats lokalt under mycket lång tid på samma plats och där man varje år använt en del av skörden till utsäde för nästa års odling. Resultatet blir en massa olika varianter av korn där varje variant är anpassad till de lokala förhållandena.

Nu för tiden finns få lantsorter kvar. De flesta försvann när växtförädlingen tog fart och högavkastande förädlade sorter blev ett attraktivt alternativ till lantsorterna. Endast ett fåtal svenska lantsorter finns bevarade i genbanker. Däremot kan man hitta skördeprov från lantsorter som samlats in i samband med lantbruksutställningar på 1800-talet och som därefter bevarats som museiföremål. Dessa spannmålskärnor kan inte längre gro, men genom att analysera dem genetiskt kan man ändå få reda på viktig kunskap. Till exempel har vi kunnat undersöka effekten av missväxtåren i Norrland under andra halvan av 1800-talet vilket vi skrivit om tidigare här på bloggen.

Fröer av korn. Foto: Matti Wiking Leino

När vi undersökte 1800-talskorn från Norrbotten upptäckte vi något som förvånade oss. Lantsorter är generellt mycket mer variabla än moderna förädlade sorter och olika kärnor, dvs olika plantor från samma åker, skiljer sig från varandra. I våra analyser kunde vi dock se att korn från vissa gårdar var mycket mindre variabla genetiskt sett och att enskilda kärnor från dessa gårdar kunde vara genetiskt helt identiska med varandra. Vad som var ännu mer förvånande var att vi hittade kärnor från olika gårdar som var genetiskt identiska och inte bara närliggande gårdar. Kärnor från Karesuando och Pajala i Tornedalen var genetiskt identiska med kärnor från Kvikkjokk, mer än 30 mil bort! Vi kan inte säga varför vissa typer av kärnor var så vitt spridda, men etiketten på burken som innehöll korn från Kvikkjokk gav oss en spännande antydan om en möjlig förklaring.

Fröprovet från Kvikkjokk donerades 1867 av Johan Laestadius, dåvarande kyrkoherde i Kvikkjokk. Johan Laestadius var brorson till Lars-Levi Laestadius och Lars-Levi själv tillbringade en del av sin uppväxt i Kvikkjokk. Lars-Levi hade ett stort intresse för både botanik och jordbruk. 1824 publicerade han skriften Om möjligheten och fördelen af allmänna uppodlingar i Lappmarken och där kan man läsa bland annat om hur det var att odla korn i Kvikkjokk på den tiden. Bara några år senare blev Lars-Levi kyrkoherde i Karesuando för att 1849 flytta vidare till Pajala – båda platser från vilka vi hittade kornkärnor som var genetiskt identiska med kornkärnor från Kvikkjokk! Hittar vi identiska kärnor för att Lars-Levi tog med sig korn från Kvikkjokk och såg till att detta odlades på de orter där han verkade? Eller skickade han korn från den nya hemorten till släktingarna i Kvikkjokk? Förmodligen får vi aldrig veta, men Lars-Levi Laestadius verkar inte bara ha spridit ett kristet budskap utan kanske även utsäde till Norrbottens jordbrukare.

Vid tangentbordet:
Jenny Hagenblad, biträdande professor vid Linköpings universitet och Matti Wiking Leino, docent vid Stockholms universitet

Nordenskiöldsloppet 1884 – Världens äldsta, längsta och hårdaste skidlopp

Publicerat av
3

Loppet genomfördes på initiativ av den finlandssvenske upptäcktsresanden Adolf Erik Nordenskiöld. Han ville bevisa inför omvärlden att de berättelser han fört med sig från Grönland var sanna. De baserades nämligen på de två samiska skidåkarna, Pava Lars Nilsson Tuorda och Anders Rassa, och deras återgivningar av Grönlands inre. De var spejare och vägvisare för övriga expeditionen och tillryggalade enorma avstånd på sina skidor, Nordenskiöld hade svårt att tro på deras uppgifter till att börja med men övertygades av deras noggranna rapporter. Vid ett tillfälle hade de bägge avverkat 46 mil på enbart 57 timmar. 74 minuter per mil! En bedrift som idag är svår att förstå och som av samtiden stämplades som lögn.

Nordenskiölds trovärdighet var satt på spel och det gällde att agera snabbt. Strax efter hemkomsten från Grönlandsexpeditionen började han planera för ett skidlopp som skulle bevisa hans kritiker fel. Det skulle genomföras under liknande förhållanden som på Grönland, dvs. under lång distans, i obanad terräng och utan vila. Dagen för start kom att sättas till den 3 april 1884.

Männen som skulle klara de 22 milen var i skiftande ålder. Den yngste 22 år och den äldste 51 och i gruppen fanns många i 40-årsåldern. De hade långa skidor, 210-300 centimeter, och de var breda, 8-12 centimeter, för att klara det obanade föret. Skidorna vägde 1,2-1,7 kilo per styck och det är ungefär tre gånger vad dagens tävlingsskidor väger. Bindningen var enkel, en fotögla av segt skinn och runt hälen en skinnrem. Också stavarna var långa och tunga.

En av samerna från Grönlandsexpeditionen kom till start: Pavva-Lasse Tuorda. Anders Rassa deltog inte pga. sjukdom enligt landshövdingen, enligt andra var det för att han inte gillade att tävla om pengar.

Totalt kom 18 åkare till start men endast 10 kom i mål. Ambitionen var att locka tävlande från båda unionsländerna, alltså även Norge, men startfältet dominerades av deltagare från lappmarkerna i Norrbottens län. Otroligt nog så avgjordes segern genom en spurtstrid mellan Pavva-Lasse och Per-Olof Länta, Pavva-Lasse kunde med fem sekunder till godo gå i mål framför Länta och steg därmed in i skidhistorien. Segertiden klockades på 21 timmar och 22 minuter över en sträcka på 22 mil! I denna tid ingick dessutom raster för mat och vätska på omkring 1 timma och 20 minuter.  Snittiden per uppgick till endast 58 minuter….en tid som var mycket bättre än den som uppnåtts under Grönlandsexpeditionen. Nordenskiölds anseende var räddat.

Tävlingens vinnare: Pavva Lars Nilsson Tuorda

Priserna indelades i två klasser, dels för hela loppet där segraren utlovades 200 kronor, tvåan 150 och tredje man 100. Andra klassen utgjordes av etappriser, förste man till Kvikkjokk utlovades 50 kronor medan andre man lovades 25. Det var också det första loppet som hade stationer eller kontroller efter vägen, totalt två stycken mellan starten i Purkijaur och Kvikkjokk. Länsman följde åkarna i spåren under hela loppet och plockade upp de som inte orkade och såg till att ingen fuskade trots att han hade svårt att hänga med täten med häst och släde.

Nordenskiöldsloppet var på många sätt starten för den moderna skidsporten. Tävlingen genomfördes med stor noggrannhet och hade en omfattande organisation med prisjury, tidtagare och kontrollanter. Tävlingsstyrelsen utgjordes av samhällets topp från militär och kyrka och leddes av landshövdingen själv. Det var också den första tävlingen med etappriser och prispengar i någon större omfattning.

Vem sade nåt om Vasaloppet?

Vasaloppets grundplåt vid det första loppet som anordnades 1922 var 1000 kronor, omräknat till dagens penningvärde ca 25 000 kronor. Sedan dess har arrangemanget stadigt vuxit i omfattning till den gigantiska organisation det är idag. Beslutet om att genomföra Vasaloppet på försök togs den 5:e mars 1922, starten gick den 19:e samma månad. 2014 är det 130-årsjubileum för Nordenskiöldsloppet, det finns med andra ord gott om tid att skrapa ihop 25 000 kronor till 2014…

Läs mer om loppet i boken Nordenskiöldsloppet 1884 – Historien om världens hårdaste skidtävling av Olle Backman.

Vid tangentbordet denna torsdag: Nils Harnesk.