Förra veckan styrde jag min kosa ner mot Västergötland och Vänerns strand för att närvara vid Byggnadsvårdens konvent i Mariestad. En träff för oss som jobbar med byggnadsvård/byggnadsantikvariska frågor i någon form. Tanken som slog mig flera gånger var att det verkligen var en samling nördar på det här konventet, men ack så roligt det är att röra sig kring likatänkande. Vad mycket inspiration och kunskap man får och det är fantastiskt roligt att träffa gamla kollegor, gamla klasskompisar och framförallt gamla entreprenörer som en jobbat med i olika ärenden runt om i Sverige.

Konventet anordnades för andra gången i Sverige av Svenska Byggnadsvårdsföreningen, Hantverkslaboratoriet , Västarvet /Västra Götalandsregionen och Riksantikvarieämbetet. Platsen var Mariestad där hantverksutbildningarna på Institutionen för Kulturvård på Göteborgs universitet är förlagda, det som tidigare hette Dacapo. Programmet för dagarna var gediget och indelat på olika tema-områden: t.ex. förvaltning, Kunskap & nya rön, Klimat & hållbarhet och Landet runt m.m. Och det var delvis riktigt svårt att välja vad jag skulle se. Mycket att lära, mycket att inspireras av och mycket att tänka på.

Dag 1 var det dock gemensamt program för alla. Ett välkomnande från arrangörerna. Ett föredrag rörande Byggnadsvårdens roll i samhället då och nu – av min gamla lärare på Göteborgs universitet Bosse Lagerqvist (fick påminnas om hur hans föreläsningar var), samt spaningar på Byggnadsvården ur olika perspektiv. Den sista programpunkten var riktigt intressant då personerna som deltog pekade på trender i samhället.

Bland annat pratades det om hantverkarnas förändrande roll, att hantverkarna i många fall är mer antikvariska i den klassiska meningen än vad vi moderna byggnadsantikvarier är. Hantverkarna blir mer och mer forskningsinriktade, vissa som till och med doktorerar, samtidigt som de når ut till många genom användandet av sociala medier och bloggar etc. Och detta stämmer verkligen biföll vi byggnadsantikvarier, som generellt ÄLSKAR att jobba med dessa duktiga och drivna hantverkare.

Just värdet av att använda sig utav sociala medier i spridandet av byggnadsvård spanade även byggnadsantikvarie Erika Åberg om. Erika som är en flitig instagrammare (se fotot för adress) samt kommer att vara en av programledarna i en ny tv-serie som startar i november på SVT som heter Det sitter i väggarna (den andra programledaren är historiken Christoffer O’Regan). Vad vi förstår kommer serien att behandla historiken kring en byggnad (ett nytt hus/en ny gård varje avsnitt), både rörande vilka som har bott och verkat i byggnaderna, men också dess byggnadshistoria. Låter verkligen jättespännande.

Vi fick också en inblick i hur byggnadsvården ser ut i våra Nordiska grannländer (Finland, Danmark och Norge). En gemensam nämnare mellan alla länderna, även Sverige, är att det saknas politisk agenda över hur kulturarvet ska skötas. En idé många politiker vill sprida på framförallt kommunal nivå är att ett hus som är skyddat på grund av högt kulturhistoriskt värde sjunker i ekonomiskt värde.  Många undersökningar visar på att det egentligen är precis tvärtom. Leif Jaeger från Norska Fortidsminneforening sa ett bra citat:

”man har inte ”råd” att bevara kulturmiljöer, men har man råd att förlora det?”

Appropå de många bränder det senaste året som drabbat kulturmiljöer i både Sverige och Norge, samtidigt som det finns en rivningshets i städerna.

Första dagen avslutades med gemensam middag för alla konventdeltagarna där värdarna var Mariestads kommun. Jag hamnade vid ett bord bestående av folk från Svenska kyrkan, timmermän från Dalarna och Roslagen och så en gammal klasskompis som idag jobbar på Stockholms läns museum. Mycket trevligt, trots lååååång väntan på mat.

Dag 2 var det massvis med föredrag att välja på under hela dagen ihopsamlade i pass av föredrag med liknande innehåll. Första passet rörde jag mig mot ”Förvaltning” och fick lyssna på en representant från Statens fastighetsverk berätta om den endagsutbildning i tillgänglighet som de utfört flera gånger under året. Verkar vara mycket intressant och framförallt en ständigt aktuell fråga som inte är helt enkel. Andra halvan av passet pratade en representant från Riksantikvarieämbetet om upplägget av Vård och underhållsplaner för historiska byggnader.

Pass 2 styrde jag kosan mot Klimat och hållbarhet och fick bl.a. lyssna på Tor Broström (Uppsala universitet, campus Gotland) berätta om Kulturarv och klimatdata: resultat från Climate for Culture – ett långt forskningsprojekt och samarbetsprojekt mellan många länder under frågeställningen ”Hur påverkas historiska byggnader av en klimatförändring?”

Pass 3 var nog det pass under hela dagen som jag såg mest fram emot och fanns under temat Kunskap och nya rön. Det handlade om Nya perspektiv på medeltida hus och föredragshållarna var flera av de duktiga timmermän som rör sig i kring och Västergötland/Skaraborg. Det första föredraget handlade dock om de dendrokronologiska prov som en doktorand tagit på flera av de tidigmedeltida kyrkorna i Skara Stifts/Västergötlands takstolar.

Efter det berättade timmerman Mattias Hallgren från Traditionsbärarna om hans och bebyggelseantikvarie Elisabeth Orebäcks projekt rörande medeltida klockstaplar i Skara stift. Ett jättespännande projekt som resulterat i en rapport. Och det fortsatte på detta spår. Gunnar Almevik , Göteborgs universitet, berättade om Södra Råda Kyrkas rekonstruktion – den medeltida träkyrkan som brann ner och som nu rekonstrueras genom att byggas upp med samma tekniker de använde på medeltiden. Och tillsist pratade timmerman Daniel Eriksson, Traditionsbärarna, om att tolka verktygsspår i medeltida bygghantverk.

För mig kändes detta passet extra roligt på grund av att jag tidigare jobbat på Västergötlands museum i Skara och bl.a. fått vara med när de dendrokronologiska proven togs i Forsby kyrka (en kyrka vars takstolar daterades till 1134) och när klockstapeln i Ransberg – en av klockstaplarna i klockstapelprojektet – renoverades och det spekulerades om hur gammal den faktiskt kunde vara – nu fick jag svar på detta.

Sista passet för dagen fick jag slita mig från mina älskade timmermän och gick istället åter tillbaka till temat Förvaltning där stadsantikvarien i Borås – Fredrik Hjelm – berättade om hur det är att arbeta som kommunantikvarie, en av många intressant karriärsmöjligheter. Men framförallt ville jag lyssna på Maria Ros, som jobbar på Bjerking i Uppsala, berätta om hur antikvariska krav följs i rättslig prövning. Otroligt intressant om hur många olika värden vägs in i överprövningar av beslut enligt Plan- och bygglagen. Kändes emellanåt riktigt hopplöst när våra värden vägs mot andra, men vi fick också en del tips om hur vi borde formulera oss för att förstärka betydelsen ifråga om kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer.

Den andra dagen avslutades med Svenska byggnadsvårdsföreningens mingel där bland annat priserna för Årets byggnadsvårdare (http://www.byggnadsvard.se/opinion/startsidan/har-ar-arets-byggnadsvardare-2015) delades ut till 3 aktörer inom fältet. Riktigt glada blev vi för att nätverket Traditionsbärarna vann priset under ”Vårda” – traditionsbärarna är ett nätverk av flera av de duktiga timmermän som jobbar på många platser i Sverige (men inte här uppe än vad jag vet). Priset för ”försvara” vanns av Stigbergsgruppen – för sitt opinionsbildande arbete med att synliggöra ”Nya slussens” (Stockholm) ogenomtänkta utseende avseende skadlig inverkan på riksintressen/kulturvärden. Priset i kategorin ”Utveckla” tilldelades professor Tor Broström, Uppsala universitet.

Dag 3 på konventet så skulle jag själv få hålla ett föredrag om Dokumentationen av Kiruna under temat ”Landet runt” och ämnet Stadsomvandling med dramatiska förtecken. Flera kom för att lyssna. Både gamla kollegor, klasskompisar och andra intresserade. De övriga som pratade under passet berörde Västlänken i Göteborg – som handlar om att göra en tågtunnel under hela Göteborgs innerstad, samt Kalmar länsmuseums arbete med att skapa en dialog med kommunen och invånare i Kalmar rörande stadsutveckling (riktigt inspirerande föredrag som gav många idéer till roliga tillvägagångssätt för att väcka intresset för gamla hus och dess berättelser).

Tre sprängfyllda, men otroligt roliga dagar i Mariestad tog till sist slut. Jag hoppas verkligen att det kommer bli flera konvent liknande detta, för det behövs en mötesplats för folk i branschen att kunna utveckla och dela erfarenheter med varandra, få uppslag till nya sätt att arbeta, nya områden att upptäcka, samt för att skapa kontakter.

Vid tangentbordet denna vecka sitter Bebyggelseantikvarie Jennie Björklund