Fönsterrenoveringens dag, 30 maj

Nu på måndag, den 30 maj, firar vi fönsterrenoveringens dag. För en byggnadsvårdare nästan en högtid. Det är Sveriges Länsmuseer, Svenska byggnadsvårdsföreningen och Riksantikvarieämbetet som står bakom initiativet. Syftet är att sprida kunskap om de miljömässiga, ekonomiska, estetiska och hållbara fördelarna med att vårda sina fönster. Runt om i landet arrangeras fönsterrenoveringskurser av olika slag. Norrbottens museum samarbetar med Älvsbyn folkhögskola som kommer att hålla en fönsterrenoveringskurs nu i helgen. Intresset var stort och det är helt fullbokat. I veckans blogginlägg tänker jag istället redogöra för det ofta förbisedda momentet – planering.

Att renovera fönster är klokt både för plånbok och klimat. © Norrbottens museum.

Argument

God byggnadsvård föregås alltid av samma sak – goda argument. Att förstå varför man gör något är också en enorm fördel när man väl utför det. Vad gäller fönsterrenovering har Fönsterrenoveringens dag stolpat upp 10 goda argument, vilka är stolpade här.

Livslängden – Fönster med bågar och karmar av kvalitetsvirke, enkla glasrutor i bågarna, och linoljebaserad färg och kitt håller i hundratals år med regelbundet underhåll.

Skönheten – Smäckra karmar, bågar och spröjsar, omsorgsfullt utformade snickerier och beslag, skiftande glas med största möjliga ljusinsläpp och genomtänkta in- och utvändiga omfattningar tillfredsställer våra mänskliga behov av skönhet.

Privatekonomin – Renovering och energieffektivisering av befintliga fönster är lönsamt på kort och lång sikt.

Värdeutvecklingen – Välbevarade fönster är eftertraktade detaljer för husköpare och höjer värdet på bostaden.

Samhällsutvecklingen – Löpande underhållsåtgärder skapar arbetstillfällen på orten, småföretagande med skatteintäkter inom landet och minskade miljökostnader.

Miljön – Renovering, energiförbättring och långsiktigt underhåll av äldre träfönster innebär minsta möjliga resursförbrukning, minsta möjliga användning av miljöfarliga material och minsta möjliga utsläpp av växthusgaser.

Inomhusklimatet – I hus med fungerade självdragssystem är de traditionella fönstren med sin vindtäta men inte lufttäta konstruktion en förutsättning för en bra inomhusmiljö.

Materialet – Traditionellt fönsterunderhåll använder kretsloppsvänliga material som trä och vegetabilisk olja till impregnering, färg och kitt. Fönsterhantverkare har ett etablerat återbruk av fönsterglas.

Kulturhistorien – Bevarade äldre fönster är avgörande för upplevelsen av historiska miljöer och därför viktig för vår och kommande generationers möjlighet att kunna förstå kulturarvet.

Hälsan – Största möjliga ljusinsläpp får en genom smäckra fönsterbågar och poster, profilerade snickerier och skiftande glas som också hjälper till att sprida ljuset i rummet.

Välja kulör

Många hör av sig till oss och undrar vad för kulör de ska måla med. Gröna, gula eller röda fönster? Och vilken nyans? Sanningen är att det inte finns ett rätt svar. Ett vanligt sätt att få reda på vilken kulör det tidigare varit målat med är att göra en så kallad färgtrappa. Den gör du enkelt med en liten färgskrapa eller kniv. Välj ut en plats där du vill göra färgtrappan, norrsidor är bra för där är färgen oftare oskadd. På ett fönster kan du dessutom välja sidan som vetter in mot karmen, där färgtrappan kan finnas kvar som ett historiskt dokument. Skrapa försiktigt och ofta. Linoljefärg har tunna lager, medan moderna färgtyper är betydligt tjockare. När du hittat en annan kulör går du vidare till nästa ruta och skrapar desto djupare. Ibland kan man behöva använda fint sandpapper för att kunna skrapa desto försiktigare. På så vis får du fram en historisk tidslinje, och den markerar du med fördel ut med en blyertspenna. Ha gärna med dig ett förstoringsglas eller en lupp. Med linoljefärg pratar vi om väldigt tunna lager som kan vara svåra att se med blotta ögat. Tänk också på att man inte alltid måste välja den ursprungliga kulören, utan välj gärna en som du tycker om och fungerar som helhet med byggnaden och miljön.

På tal om miljön kan du även kika runt i området på andra färgsättningar. Inte sällan finns det någon som lyckats riktigt bra med sin färgsättning och lokala traditioner är viktiga att bevara.

Färgtrappa som museet tog fram i samband med ett färgsättningsprogram. Rådhuset i Piteå. © Norrbottens museum. 2017.

Identifiera färgtyper

Att korrekt identifiera vilken typ av färg som använts är inte helt lätt. I senaste numret av Byggnadskultur (1.22) hittar vi en översiktlig tabell på hur man kan identifiera rätt färgtyp. Här nedan har jag plockat ut de vanligaste färgtyperna i fönster. Vid målning av fönster rekommenderar jag att skrapa trärent såvida det inte är en oljefärg i grunden. Enda sättet att åtnjuta linoljans fullgoda egenskaper är att använda systemet fullt ut. Färgen kan ju inte andas om det ligger en plastfärg undertill.

FärgtypKaraktärUnderlagFärganalysÅldrandeUnderhållsaspekter
Akrylat/latexExteriört oftast halvmatt. Interiört från helmatt till blankt (snickerifärg)Fäster på de flesta underlag. Om underlaget är sugande, som trä utomhus, måste det grundas med oljefärg.Ofta tjockt färgskikt. Äldre färgskikt utomhus ör ofta smutsiga. Mögelpåslag vanligt. Färgens ytskikt löses om man gnuggar med trasa med T-sprit.Åldras främst utomhus. Viss kritning. Träunderlag ofta fuktigt eller ruttet om grundningen är bristfällig. Flagor är ofta mjuka, elastiska eller blir mjuka vid uppvärmning. God kulörbeständighet.Tvättas noggrant före övermålning. Om färgen har släppt från underlaget måste den skrapas bort. Grundning med oljefärg nödvändig för att undvika rötskador i underlaget. Vid tjocka färgskikt uppstår kanter som syns väl vid ommålning.
AlkydoljaFrån matt till blankt.Trä, puts, metall, fäster på de flesta underlag utom- och inomhus.Äldre färgskikt utomhus ibland smutsiga. Vid bränning luktar det fränt, stickande. OBS! Gaser från brännprov kan vara farliga att inandas. Färgens ytskikt löses med kristallsoda.Åldras sakta genom vittring. Viss kritning. Krackelerar i stora och mindre, hårda flagor.Som ovan.
LinoljaHalvblank men blir mattare med tiden på ytor som utsätts för väder och vind. Rätt utfört är färgskiktet mycket tunt.Trä, puts, metall, fäster på de flesta underlag.Tunt färgskikt vid rätt utförande. Vid bränning luktar det fränt, stickande. OBS! Gaser från brännprov kan vara farliga att inandas. Färgens ytskikt löses med 10-procentig kristallsoda.Åldras genom vittring. Blir matt och kritar. Bryts ned och krackelerar i millimeterstora flak.Genom vittringen så lossnar även sot och smuts – färgskiktet hålls rent. Tätare underhåll på utsatta ytor mot syd och väst. Färgskikt kan rekonditioneras efter avtvättning, med påstrykning av s k halvolja (normalt 60-80 % linolja och 20-40 % balsamterpentin/alifatnafta). (OBS! Sörj för god ventilation). Krackelerad färg måste skrapas bort före nymålning.
Täcklasyr av alkydoljaTunt färgskikt, underlagets ytstruktur synlig.Fäster på trä eller förut lasyrmålad yta.Se karaktär.Blir mattare, vittrar.Tätare underhållscykler. Tvättas före ommålning.

Grejer man behöver

För färgtrappa:

  • Kniv eller färgskrapa
  • Blyertspenna
  • Fint sandpapper
  • Förstoringsglas/lupp

För fönsterrenovering:

  • Stämjärn
  • Tång
  • Färgskrapa
  • En bra pensel
  • Rå, kallpressad linolja
  • Linoljefärg
  • Linoljekitt
  • Kittkniv
  • Träverktyg vid eventuella lagningar

Det är dessutom lyxigt att ha tillgång till värmepistol eller infravärmare för att ta bort färg. Skydda då glaset mot värmen genom att lägga ut masonitskivor på glaset.


Med detta önskar jag er god byggnadsvårdssommar,
Marcus Bengtsson
Byggnadsantikvarie

Mer läsning

Fönsterrenoveringens dags egna hemsida. Här kan du hitta evenemang runt om i Sverige.

Hem – Fönsterrenoveringens dag (fonsterrenoveringensdag.se)

Ett tidigare blogginlägg om fönsterrenovering.

Fönsterrenovering, ett smart val | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

Inte bara kyrkstugor i världsarvet Gammelstads kyrkstad

De flesta förknippar nog Gammelstads världsarv med de karaktäristiska kyrkstugorna placerade runt den medeltida stenkyrkan. Men, det finns ett stort antal andra byggnader som står på världsarvsområdet som inte är kyrkstugor.  

Sockenmagasinet

En av dessa är det s.k. Sockenmagasinet som troligen byggdes redan under 1790-talet. På den tiden betalades skatten ”in natura” med varor från jakten, fisket och jordbruket. Kyrkoskatten, som kallades tiondet (där tiondet motsvarade en tiondel av gårdens produkter) samlades in i stora byggnader s.k. tiondebodar. Skatten användes sedan för att betala prästens uppehälle, bekosta både fattigvård och den kyrkliga verksamheten.  

År 1836 gick byggnaden från att ha varit tiondebod till att bli bygdens sockenmagasin. Här kom allt överskott från kronans skördar att lagras. Om skörden blev dålig så kunde den året efter användas som utsäde. Vid goda år delades den i stället ut till fattiga i bygden.

Sockenmagasinet från 1790-talet

Sockenstugan

Sockenstugan som ligger ett stenkast från Sockenmagasinet, var landsbygdens motsvarighet till städernas rådhus. I sockenstugan samlades man till sockenstämma, höll ting och mantalsskrivning samt skrev ut soldater till krigstjänstgöring.
Här fanns också ett häkte med två celler där de åtalade fick sitta i väntan på rättegång. Dessa celler är bevarade än idag.

Sockenstugan är troligen den fjärde i ordningen. Den byggdes 1754 och stod från början i stadskvarteren öster om kyrkan. Under 1980-talet flyttades den till nuvarande plats.
På platsen stod tidigare byns gamla folkskola, Klockargården, som revs efter en brand 1971.

Sockenstugan från 1754

Stallbyggnaderna

I kyrkstaden finns endast ett fåtal stallbyggnader bevarade till skillnad mot de några hundra fanns på platsen i början av 1800-talet.
På den tiden låg stallen samlade i rader och klungor runt om i kyrkstaden. De var enkelt timrade, helt omålade, saknade innertak och hade så låga dörrar att hästarna nätt och jämnt tog sig in. De flesta hade två stallplatser, men det fanns också de som hade fyra. Alla stall ägdes gemensamt av kyrkstugeägarna.

Under vintern kunde de bli väldigt kallt i stallen. Hästarna kunde då hållas varma med täcken eller fällar och med hö som hjälpte till att isolera byggnaden. Även hästgödslet värmde. Det kunde samlas i ett hörn och skottas ut när man skulle åka hem.

Vid kollektivtrafikens och privatbilismens intåg under 1920-talet började de rivas. 1932 stod åttio stall kvar, idag återstår bara sex.  

Två av totalt sex kvarvarande kyrkstallar. Dessa är placerade bakom kyrkstugorna vid Gamla Hamngatan

Byggnad med brokig historia

Det karaktäristiska gråvita huset vid kyrktorget har nog inte undgått någon som besökt Gammelstad. Huset byggdes 1806 och var ursprungligen krog och gästgiveri.
Många av gästerna var på den tiden militärer då deras exercisplats låg i Notviken, fem kilometer från Gammelstad.

När militären flyttade till Boden minskade antalet besökare och 1908 såldes huset till bygdens baptistförsamling. Den gamla festsalen gjordes om till kyrka med höga fönster, trapphuset med den karaktäristiska tornspiran tillkom och bostäder inreddes på bottenvåningen för vaktmästare och pastor.

1990 köptes byggnaden av Luleå kommun och är idag Visitor Center för världsarvet.

Det gamla betelkapellet där nu världsarvets Visitor Center ligger

Gamla gästgården

När Luleå fick stadsprivilegier 1621 placerades de nya borgarna öster om kyrkan. När staden var tvungen att flytta på grund av landhöjningen redan 1649 blev Gammelstad åter kyrkby och borgarkvarteren fick en mer blandad bebyggelse.
En av gårdarna, med anor från sent 1700-tal, är den gamla gästgården. Nuvarande utformning fick byggnaden i mitten av 1800-talet då en välbetald sågverksägare ägde gården.

Här har tidigare varit läkarmottagning, småskoleseminarium, häradsskrivarkontor och gästgiveri. Gården är numera i privat ägo.

Gästgården från sent 1700-tal

Nästa gång ni besöker världsarvet, ta gärna en promenad och kika lite extra på de byggnader som står på området. De har alla en spännande historia att berätta.

Välkommen till världsarvet Gammelstads kyrkstad!

Vid tangentbordet
Erica Duvensjö,
Samordnare för Gammelstads världsarv