Norrbottensgården är kanske mest förknippad med det norrbottniska kustlandet. Bondens bostadshus, den s.k. mangårdsbyggnaden, visade på många sätt ägarens rikedom – ju större den var och ju fler utsmyckningar den hade, desto rikare var bonden.

Vi ska i detta blogginlägg kika lite närmare på norrbottensgården, en benämning som inbegriper både det enskilda bostadshuset (parstugan och framkammarstugan) likväl som hela gården.

Byggnadens konstruktion

Man tager vad man haver brukar det heta, och ordspråket gäller inte bara matlagning utan även vid nybyggnation. På den tiden bonden uppförde sina byggnader själv användes material som fanns nära till hands. I Norrbotten har det utan tvekan varit skogen. Timmerbyggnader med nävertak där skogens resurser tagits tillvara maximalt har under många hundra år varit en vanlig syn på landsbygden.

Utformningen av byggnaden bestämdes av timrets naturliga egenskaper och karaktär. Ofta var det fura som användes och de bilade stockarna staplades på varandra. Denna metod gjorde det sedan lätt att timra ner och flytta hela huset eller göra det större genom att bygga till och höja några stockvarv för att ge plats för en övervåning.

Den nordsvenska gårdstypen

Från medeltiden och framåt var den nordsvenska gårdstypen vanlig i norra Sverige. Med en fyrkantig gräsbevuxen gårdsplan byggdes sedan fristående huskroppar i timmer runt gårdsplanen. Ingången gick genom gårdens en eller flera portlider som ofta byggdes med tillhörande loft. I portliderbyggnaden fanns stall, fähus, halmlada etc. Gårdens resterande sidor utgjordes av mangårdsbyggnaden, ofta uppförd som en parstuga s.k. 8-knutastuga, sommarstuga/bagarstuga, bodar samt stall/ladugård.

På en medelstor bondgård kunde 10-15 byggnader ingå, alla med specifika syften. I härbret lagrades maten, i vedboden förvarades veden, i bagarstugan bakades gårdens bröd och så vidare.
De byggnader som däremot kom att läggas långt från mangårdsbyggnaden var smedjan och bastun då de lätt kunde börja brinna, men även härbret där maten lagrades placerades på avstånd. Om olyckan var framme i mangårdsbyggnaden och branden var ett faktum var det viktigt att rädda gårdens matförråd.

Norrbottensgårdens utveckling från parstuga till framkammarstuga

Under 1700-talet började vissa storbönder i kustbyarna att förlänga sin parstuga till en framkammarstuga, eller 10-knutastuga som den också kallas. Med påbyggda ändkamrarna vid vardagsstugan alt. salen förlängdes gården, på den tiden ett tecken på rikedom. Även om de blev längre saknade de fortfarande fasadpanel och det nakna timret var omålat.

Under mitten av 1800-talet kom fler och fler parstugor att förlängas till framkammarstugor. En stor anledning till detta var skogsnäringens framväxt vilket medförde en stor efterfrågan på trä. Bönderna sålde delar av sitt skogsbestånd och av pengarna förlängdes gårdarna och höjdes med ca fyra stockvarv. Allt detta förvandlade mangårdsbyggnaden till en stor, imponerande och modern gård. Med klassicistiska snickerier, tillkomsten av vindsfönstren med underliggande fasadmidjan samt ibland mycket vackra förstukvistar kom de att bli en manifestation av gårdens rikedom.
Det var även under slutet av 1800-talet som många mangårdsbyggnader kom att panelslås och målas med röd slamfärg.

Norrbottensgården i Pite- och Lulebygderna

Under sommaren 1926–27 begav sig Nordiska museet i samarbete med hembygdsföreningar ut i Pite- och Lulebygderna för att genomföra en byggnadsundersökning med fokus på exteriör, interiör och möblemang. Undersökningen visade att norrbottensgårdar som under 1920-talet var panelslagna även var målade, ofta i den klassiska slamfärgsröda färgen. Det hände även att gårdarnas fasadpanel istället målats i vit eller gul kulör.

De gårdar som helt saknade fasadpanel kunde istället utsmyckats med knutar som var inklädda pilastrar med profilerad bas och kapitäl eller halvkolonner. Idag är det dessa gårdar vi ser när vi åker runt på den norrländska landsbygden längst kusten. Som en manifestation av rikedom och välfärd står de fortfarande kvar, gärna på en kulle med utsikt över skog och ängar.

Nyfiken på Norrbottens övriga karaktärsbyggnader?

Detta var ett sammanfattande utdrag ur artikeln: Norrbottnisk byggnadstradition, från kust till inland i Norrbottens museums årsbok från 2024. I artikeln skriver undertecknad även om samiska byggnader och nybyggarnas bostäder i inlandet.

Vid tangentbordet denna vecka
Erica Duvensjö
Byggnadsantikvarie på Norrbottens museum