Har vi någon ”Fröken på Tagel” i Norrbotten?

Du kör längs en lång grönskade bokallé. På ena sidan går korna och betar i stora hagar som omgärdas av taggtråd och på den andra breder lövskogen ut sig. Träden har höga kronor och är djupt rotade i den småländska myllan sedan en lång tid tillbaka. Snart skymtar du herrgårdens gula huvudbyggnad men innan du kommer fram till den passerar du några arbetarbostäder, stallet, ladugården, magasinet och den sexkantiga vistboden. Herrgården är pampig och tillsammans med sina två flyglarna skapas en symmetrisk gårdsform. Mellan byggnaderna finns en krattad grusplan och bakom ena hörnet av huvudbyggnaden skymtar du trädgården och ser hur de grusade gångarna är dragna i raka linjer genom gräsmattan. Det råder en stillsamhet i luften och du behöver inte ha läst särskilt mycket historia eller ens vara intresserad av det förflutna för att inse att det här är en plats som har mycket att berätta.

För några år sedan fick jag för första gången höra talas om Tagels gård och Fröken på Tagel, Adelheid von Schmiterlöw. Min bästa vän Malin hade flyttat till Ljungby och vi hälsade på en av hennes vänner som bodde i en av arbetarbostäderna på Tagel. Det var varm junikväll och Tagel gjorde ett starkt intryck på mig med sin bokallé, den gula herrgården, alla de övriga bevarade byggnaderna och med sjön Rymmen på gångavstånd. I december fick jag möjligheten att återbesöka Adelheids hem och arv till eftervärlden. Hennes öde och gårdens historia fortsätter att fascinerar mig.

Adelheid von Schmiterlöw (1875-1954) , Fröken på Tagel, var den sista ägarinnan av Tagels gård. Efter hennes död grundades Rappe von Schmiterlöwska stiftelse för att förvalta gården. Då var det en herrgård med ägor på 1800 hektar i form av bördig jordbruksmark och skog, idag har en del av marken avyttrats och ägorna uppgår till 1400 hektar. Tagel är en unik och kulturhistoriskt värdefulla miljö. I kulturmiljöprogrammet för Kronoborgs läns lyfts det fram att huvudbyggnaden, de båda flyglarna och de välbevarade ekonomibyggnaderna tillsammans skapar en helhet som återspeglar en herrgårdsmiljö från 1800-talet då Tagel hade sin storhetstid. På ägorna finns också fornlämningar från förhistoriska gravanläggningar, bebyggelselämningar från den tidigare huvudbyggnaden ute på ön Herrö i Rymmen samt lämningar från byn Tagel som fanns på dessa marker fram till 1700-talet.

Tagels historia är intressant och namnet figurerar för första gången i ett gåvobrev 1343 när Nils Håkansson ger byn Tagel som morgongåva till sin hustru Eliana Niklasdotter. Under århundradena har ägarna varit många och på 1600-talet blir Tagel säteri. Några av dem som kommer att förfoga över herrgården är bl.a. fältmarskalk Lennart Torstensson, fältmarskalk Robert Douglas, domprosten Humerus och släkten Mörner. År 1785 tar landshövdingen Karl Rappe över gården den kommer att förblir i släkten Rappes ägo.

malins beskärd

Huvudbyggnaden på Tagel Foto: Malin Roos, 2015

Karls son Gustav Rappe tar över Tagel och flyttar mangårdsbyggnaden, som då låg invid sjön, till det nuvarande läget. Han bygger nya ekonomibyggnader, anlägger ett bränneri och anlägger en stor stjärnformad trädgård i fransk stil med blommor, fruktträd och bärbuskar. 1816 brinner herrgården ner och vid arvskiftet 1826 tillfaller Tagel sonen Wilhelm Rappe (1797-1888). Wilhelm bygger efter viss tvekan upp herrgården igen och utgår ifrån de gamla grunderna, 1840 står den nya huvudbyggnaden klar. Wilhelm är gift med Mathilda Schmiterlöw (1809-1871) och de får nio barn varav sju döttrar lever till vuxen ålder. Wilhelm har tidigt funnit tron och under hans tid får Tagel en viktig betydelse för den småländska väckelserörelsen och nykterhetsrörelsen. Han är också en nära vän med Mormor på Herrestad, Emelie Petersson, och delade hennes engagemang för missionen. På Tagel kommer det att startas skola, nykterhetsförening och man håller regelbundet stora missionsböner på samma sätt som på Herrestad.

Men nog om Tagel, vem var då Fröken på Tagel? Adelheid var dotter till Signhild Rappe (1838-1904) och Wilhelm Schmiterlöw (1812-1884). Wilhelm var en tysk änkling som var gift med baronessan Adelheid von Langermann-Erlencamp. På sin dödsbädd uppmanar Adelheid honom att söka upp avlägsna släktingar i Sverige på Tagels gård och gifta sig med en av döttrarna i familjen. Hon ber honom också att om de får en dotter ska hon döpas till Adelheid. Wilhelm kommer till Tagel och tycke uppstår mellan honom och Signhild. När deras dotter föds 1875 får hon namnet Adelheid, precis som Wilhelms första fru önskat. Med pengar från sin första fru köper Wilhelm Tagel av sin svärfar Wilhelm Rappe 1883 och tanken är att gården skulle gå till Adelheid. Familjen bor i Tyskland men när Adelheids far dör 1884 återvänder hon och Signhild till Tagel, då är Adelheid 9 år. Några år senare, 1888, dör Adelheids morfar och som 13-åring blir hon ägare av Tagel. I praktiken är detta inget som hon är medveten om och det är hennes mor och mostrar som sköter gården och fortsätter i morfar Wilhelms anda med missionsböner och upprätthåller andligheten på Tagel. Signhild har också ett stor intresse för textilhantverk och startar kurser åt kvinnor kring växtfärgning, vävning och textiltillverkning.

Man kan säga att Adelheid föddes som arvtagare till Tagel och hennes uppväxt kom att präglas av det. Hennes mor och mostrar kanske inte alltid månade om Adelheid i sina beslut utan ville också säkra sin egen plats på Tagel. I sina dagböcker och brev skriver hon om ett ”mostervälde” och det är mer än en gång som potentiella friare till henne bokstavligen stoppas på vägen. Adelheid har ett stort konstintresse och kanske var konsten en frizon från hemmiljön. Hon fördjupade sina kunskaper på Valands konsthögskola i Göteborg där hon knöt hon vänskapsband med Hanna Borrie och Tora Vega Holmström. De kallade sig ”de tre musketöreran” och förblev vänner livet ut. Efter Valand blev det konststudier i Dachau, Tyskland. Hennes konstkarriär avbröts när hennes mor dör 1903 och Adelheid förväntades ta över Tagel.

porträtt litet

Porträtt av Adelheid von Schmiterlöw Foto: Sophie Nyblom

Adelheid kom delvis att fortsätta driva Tagel i sin morfars anda och hon värnade om den kulturella miljön som han hade byggt upp. Däremot blev fokus mera på konst och kultur än på det religiösa livet. Den patriarkala ordningen fortsatte att råda och tjänstefolket hade noggranna direktiv om sina sysslor, men hon var också mån om sina anställda. Hon införde nya traditioner som jultillställning för de anställda, gav deras barn nya kläder och skor i julklapp och uppmuntrade undervisning och skolgång. Moderns arbete med kurser i hemslöjd och hantverk fortsatte hon driva tillsammans med väninnan Hanna Borrie, som flyttade till Tagel efter Signhilds död och bodde där fram till sin död 1944. I arkivet på Tagel finns kataloger där de har sorterat och katalogiserat all den textil som tillverkats på Tagel och med blyertspennor ritat av mönstren på textilierna. Adelheids intresse för konst, kultur och forskning medförde att hon också blev en betydelsefull person för kulturlivet i socken och engagerade sig i bl.a. skolrådet och kyrkorådet.

Under Adelheids tid genomgick såväl samhället som jord- och skogsbruket stora förändringar. Ny teknik och nya maskiner ersatte de gamla arbetsmetoderna och ju äldre Adelheid blev desto mera började hon oroa sig om Tagels framtid. Hon gifte sig aldrig och det fanns ingen självklar arvinge. Hon hade bevarat Tagel och för henne var det den bästa platsen på jorden och hon ville säkra dess framtid. Till sist beslöt hon sig för att grunda Rappe von Schmiterlöwska stiftelsen och ge den uppdraget att förvalta Tagel och dess ägor. Stiftelsens har också uppdraget att främja vetenskaplig forskning inom jordbruk och skogsbruk. Styrelsen består av bl.a. Landshövdingen i länet, representanter från kungliga Skogs och lantbruksakademin, Sveriges Lantbruksakademi, Skogsvårdsstyrelsen, Sveiges Utsädesföreningen i Svalöf samt Växjö Tingsrätt. Adelheid ville inte att Tagel skulle bli ett museum utan snarare nyttjas som en oas för forskare, författare eller andra som behöver en inspirerande miljö att arbeta i och som en miljö för experiment inom jord- och skogsbruk. Huset skulle bevaras så att besökaren skulle känna att ”fröken bara var ute på en promenad och snart väntades åter”. För att skötseln av gården inte ska förfalla anställer stiftelsen ett värdpar och sedan hösten är det min vän Malin och hennes man Fredrik som har denna roll.

broschyr liten

Broschyr Rappe von Schmiterlöwska Stiftelsen

Tagels och Adelheids historia är intressant många sätt och även om vi har det glesare mellan herrgårdarna i Norrbotten så finns säkert dessa kvinnoberättelser även här. Visserligen är det Adelheid som uppmärksammats mest på Tagel men hon är nog inte den enda kraftkvinnan som verkat på gården. Troligen har både hennes mormor, mor och mostrar också haft ett finger med i spelet för gårdens utveckling. Under en stor del av historien har dessa kraftkvinnor med idéer och engagemang fått driva sina frågor genom sina män och sedan stå i skuggan och se på när männen han har fått ta åt sig äran. Adelheid kom att tillhöra en ny generation och under hennes livstid skedde stora förändringar i samhället som gav kvinnor helt nya möjligheter på många områden. Hon representerar också de kvinnor som bröt gränser, kanske för att hon ville det men också för att hon tvingades till det. Hon var inte förberedd på att ta över Tagel och hade ingen man att förlita sig på och stå i skuggan av. Tagel var hennes ansvar och hon valde att förvalta det på sitt eget sätt.

I rubriken frågar jag mig var Norrbottens motsvarigheter till Fröken på Tagel finns? Jag är övertygad om att det finns många kvinnor i Norrbotten som har efterlämnat sig viktiga kulturarv till sin socken, by, kommun och till länet. Det kanske inte är så fysiskt påtagligt som en herrgård där man känner historien fläkta redan då man kör genom allén men det kanske finnas andra spår i vår omgivning, i våra arkiv och bland våra berättelser. Vi står nu i startgroparna för fas två med att ta fram underlag till den nya basutställningen ”Under samma himmel”. I utställningen vill vi synliggöra kvinnorna i Norrbottens historia, både de som slitit under fattiga förhållanden men också de som var pionjärer inom sina områden, de som skaffade sig kunskap och tog sin in på områden som männen dominerande. Kanske kom de från fattiga förhållanden och kämpade för något bättre eller kanske kom de likt Adelheid från en familj där det fanns förutsättningar för att studera och där konst, kultur och forskning var en självklar del av den dagliga diskussionen. Det finns förstås några kvinnor som är självklara i denna presentation som länsmejerskan Anna Gustafsson, lärarinnan och politikern Sigrid ”Siri” Holm, barnmorskan Siri Sundström, lärarinnan Lina Hjort och fotograna Mia Green, Lea Wikström m.fl. Men det finns säkert kvinnor vi inte har tänkt på och kanske kvinnor vi inte ens känner till. Så berätta gärna för oss om kvinnor som har spelat en viktig roll för din by, hemstad, kommun eller för hela Norrbotten.

Vid tangentbordet denna vecka etnolog Sophie

 

Blev du nyfiken på Adelheid och Tagel eller vill se fler bilder kan du läsa mera på följande länkar:

Mormor på Herrestad

Länsstyrelsen Kronobergs län

Värendsbygden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s