Förra veckan fick vi läsa om de fartyg som förlist (och ibland medvetet sänkts) längs Norrbottens kust. Denna vecka ska vi fortsätta på det maritima temat, fast titta närmare på sjöfartens spår i brytningspunkten mellan vatten och land. Hoppa ombord, så tar vi oss till Mjölkudden för en närmare titt på dåtidens linjetrafik.

Promenadstråket längs med Mjölkuddens strandlinje. © Norrbottens museum.

ÅNGSLUPARE – SEKELSKIFTETS BUSSAR
Åttan, nian eller tian. Idag är det enkelt att ta sig med kollektivtrafik från Luleå centrum till Mjölkudden. Historiskt sett har det dock inte alltid varit lika enkelt, men inte omöjligt. Sekelskiftets kollektivtrafik utgjordes dock snarare av ångslupar än av röda linjebussar. Ångslupen är i sin enkelhet en ångdriven slup, slupen i sin tur är – bland flera definitioner – en båt med enbart för- och akterdäck.

Ångslupen Luleå tog passagerare som ville åka till Svartöstaden. © Luleå kommuns bildarkiv. Fotograf: Carl Gustaf Blomqvist. Bildnummer: 1982000010583. Omkring 1900.

Även de röda linjebussarna föregicks av busstrafik. Här är bussen som tog resenärerna till och från Notviken under 1920-talet. © Luleå kommuns bildarkiv. Fotograf: okänd. Bildnummer: 1982000006024. 1920-tal.

MJÖLKUDDEN

Utsikten från Mjölkudden mot Luleå centrum är en aning förändrad sedan mjölkböndernas tid, men är ännu vacker. © Norrbottens museum.

Mjölkudden fick sitt namn efter de mjölkbönder som rodde från udden till stan varje dag för att sälja sin mjölk. Längs med strandlinjen föredrog däremot förmögna handelsmän och borgare att anlägga sommarstugor, till vilka de inte hade för avsikt att ta sig till med mannakraft. Ångsluparna fick istället trafikera kustlandskapet kring Luleå. Ångslupen Prins Gustaf Adolf trafikerade sträckan Norra hamn – bryggorna på Mjölkuddslandet – Karlshäll – Karlsvik – Norra hamn.[1] Ville du resa till Svartöstaden kunde du exempelvis ta ångsluparna Lule, Svartö eller Seagull, och om du ville ut i skärgården passade ångslupen Togo dig väl. Ångbåten Iris tog dig till Kallax och Måttsund. Najaden, Grogg, Toddy, Kurir, Najaden och Sylvia är andra, men inte alla, exempel på ångbåtar som trafikerade Luleå med omnejd.[2] För den som vill fördjupa sig vidare i ämnet rekommenderas boken Sjöstad av Arvid Moberg från 1971.

ÅNGSLUPARNAS DÖD OCH FRILUFTSLIVETS BRÖD
Hur kan vi idag se spåren av ångsluparna? Ringarna på vattnet är sedan länge utebbade, hamnarna är ombyggda och båtarna försvunna. Men stenpirarna, vid vilka ångsluparna har lagt till, syns tydligt på ortofoto och även för den som promenerar längs med Mjölkuddens strandlinje.

Ortofoto © Lantmäteriet. Medgivande I2018/00067.

Vid en närmare titt på ortofoton kan vi ana det samband som funnits mellan stenpirarna längs med strandlinjen och de bostadshus som ligger där. Husen är i regel betydligt yngre, men tomtgränserna tycks i flera fall vara likadana. Rimligtvis är det de större pirarna som har använts flitigast.
Vill man på riktigt känna historiens vingslag och läsa av landskapet bör man ta sig ut på en tur längs strandlinjen, särskilt vid de södra delarna.

Även de mest sargade pirarna berättar en historia. © Norrbottens museum.

Och det är precis så Mjölkuddens strandkant används idag. Det är ett utmärkt promenadstråk, där man får uppleva natur och kultur. Sommartid är det inte heller ovanligt att pirarna används som badbryggor. Så ta med din kära, barnvagnen eller ta en promenad på egen hand och fantisera om hur landskapet en gång sett ut. Badandet får du nog vänta med ett par månader till.

Pirarna används idag på ett annat sätt. Här får piren nytt liv som badbrygga. © Norrbottens museum.

Vid tangentbordet:
Marcus Bengtsson

[1] Luleå kommuns bildarkiv. Bildnummer 1982000005828. Bild tagen år 1905.

[2] Moberg, Arvid. Sjöstad. 1971. S. 300.