Året börjar lida mot sitt slut och därför vill jag i detta blogginlägg blicka framåt och berätta om ett spännande projekt som Norrbottens museum kommer att genomföra efter årsskiftet. Projektet går under namnet ”Byakistan” och är ett dokumentations- och insamlingsprojekt där elever får möjlighet att utforska och fördjupa sig i sitt närområde. Syftet med projektet är att verka för ökad kännedom om byakistor och ökat intresse för lokalhistoria, samt ta tillvara barns och ungas perspektiv och stärka deras representation i Norrbottens museums arkiv och samlingar.
Byakistans roll
Historiskt sett har byakistor innehållit handlingar som har berört gemensamma angelägenheter i byn, såsom överenskommelser om tid för sådd och skörd samt bestämmelser kring skogar och fiskevatten. Dessa handlingar hade (och kan fortfarande ha) ett stort ekonomiskt värde som bevis för byns äganderätt till skog, mark och vatten. Byastämmor var vanligt i de flesta byar och byastämmoprotokoll tillhör de handlingar som är unika för byakistan. Kallelse till byastämman skickades med en budkavle i trä som i bestämd turordning färdades från gård till gård. Många kistor innehåller dokument från 1600-talet fram till 1900-talets första hälft och berättar således om levnadssätt som format människor, djur och landskap över tid. Byakistorna har på så sätt ett oskattbart historiskt värde.
Projektets utformning
Under våren kommer elever från Töreskolan att få skapa en egen byakista med material som vittnar om byn de bor i. De kommer att ta emot en kista som kommer att innehålla information om byakistor och vilken funktion de har haft samt kopior av historiska källor såsom kartor, köpebrev och protokoll. De kommer även att få utrustning, mallar och instruktioner som är utformade utifrån metoder som används på museer. Här får de exempelvis veta hur en intervju kan förberedas, vad som är viktigt att tänka på vid fotografering och varför sådant som plastfickor, gem, tejp och gummiband ska undvikas vid arkivering.
Eleverna arbetar under lektionstid med uppgifter kopplade till tematiken ”budkavle”, ”karta”, ”byggnad”, ”föremål” och ”person”. Uppgifterna fungerar främst som exempel och är avsedda att locka fram deras skaparanda. De får själva välja ut vad de vill fokusera på samt hur de vill gå tillväga. Det finns alltså inga krav på hur många uppgifter som ska göras eller exakt på vilket sätt de ska genomföras. Beroende på vad eleverna väljer att fokusera på kan även vissa metoder passa olika bra, och olika metoder kan även komplettera varandra. Kanske vill de anordna en byaträff för att diskutera en fråga tillsammans med övriga som bor i byn, utforma en karta med platser som inte har märkts ut på någon av de officiella kartorna, göra en byggnadsinventering och intervjua en person med koppling till den eller välja ut och berätta om ett föremål som de vill se på museet i framtiden?
I slutet av skolterminen får eleverna överlämna materialet till Norrbottens museum. Detta görs i samband med ett studiebesök på Arkivcentrum då eleverna får en inblick i arkivets verksamhet och se var materialet kommer att bevaras.
Inspiration från tidigare tävling
Under 1950-talet arrangerade Norrländska Socialdemokraten och Samfundet för hembygdsgård en tävling riktad till folkskolans elever och lärare i Norrbotten. Tävlingen hette ”Bygdespegeln” och gick ut på att elever från årskurs tre till sju skulle skildra sin hembygd i ord och bild. Det fanns deltävlingar med olika teman, och de vinnande bidragen i varje etapp publicerades i tidningen. Efter att tävlingen var avslutad kom materialet att bli bevarat i Norrbottens museums arkiv. I dag upptar det omkring fyra hyllmeter och enligt uppgift ska över 20 000 sidor ha producerats under tävlingens gång. Allt är rikligt och färgglatt gjort med teckningar, tidningsklipp och fotografier (Tjernström 2017:197).
Paulina Öquist Haugen
Källförteckning
Tjernström, Karin (2017). ”’Där jag går i skola’ – barns berättelser om skolan förr och nu under 1950-talet”. I: Moritz, Per (red.). Folkskolan 175 år. Luleå: Norrbottens hembygdsförbund