Vad skulle en byakista från i dag kunna innehålla?

Året börjar lida mot sitt slut och därför vill jag i detta blogginlägg blicka framåt och berätta om ett spännande projekt som Norrbottens museum kommer att genomföra efter årsskiftet. Projektet går under namnet ”Byakistan” och är ett dokumentations- och insamlingsprojekt där elever får möjlighet att utforska och fördjupa sig i sitt närområde. Syftet med projektet är att verka för ökad kännedom om byakistor och ökat intresse för lokalhistoria, samt ta tillvara barns och ungas perspektiv och stärka deras representation i Norrbottens museums arkiv och samlingar.

Byakistans roll

Historiskt sett har byakistor innehållit handlingar som har berört gemensamma angelägenheter i byn, såsom överenskommelser om tid för sådd och skörd samt bestämmelser kring skogar och fiskevatten. Dessa handlingar hade (och kan fortfarande ha) ett stort ekonomiskt värde som bevis för byns äganderätt till skog, mark och vatten. Byastämmor var vanligt i de flesta byar och byastämmoprotokoll tillhör de handlingar som är unika för byakistan. Kallelse till byastämman skickades med en budkavle i trä som i bestämd turordning färdades från gård till gård. Många kistor innehåller dokument från 1600-talet fram till 1900-talets första hälft och berättar således om levnadssätt som format människor, djur och landskap över tid. Byakistorna har på så sätt ett oskattbart historiskt värde.

Byakistorna förvarades ofta av byns ålderman och var låst (ibland med mer än ett lås). Denna byakista innehåller handlingar från Björsbyn. Fotograf: okänd, bild ur Norrbottens museums bildarkiv.
Byordning från Björsbyn som man tror är från år 1751. (Notera att samma handling syns i kistan i bilden ovan.) Handlingen finns på Arkivcentrum Norrbotten.

Projektets utformning

Under våren kommer elever från Töreskolan att få skapa en egen byakista med material som vittnar om byn de bor i. De kommer att ta emot en kista som kommer att innehålla information om byakistor och vilken funktion de har haft samt kopior av historiska källor såsom kartor, köpebrev och protokoll. De kommer även att få utrustning, mallar och instruktioner som är utformade utifrån metoder som används på museer. Här får de exempelvis veta hur en intervju kan förberedas, vad som är viktigt att tänka på vid fotografering och varför sådant som plastfickor, gem, tejp och gummiband ska undvikas vid arkivering.

Eleverna arbetar under lektionstid med uppgifter kopplade till tematiken ”budkavle”, ”karta”, ”byggnad”, ”föremål” och ”person”. Uppgifterna fungerar främst som exempel och är avsedda att locka fram deras skaparanda. De får själva välja ut vad de vill fokusera på samt hur de vill gå tillväga. Det finns alltså inga krav på hur många uppgifter som ska göras eller exakt på vilket sätt de ska genomföras. Beroende på vad eleverna väljer att fokusera på kan även vissa metoder passa olika bra, och olika metoder kan även komplettera varandra. Kanske vill de anordna en byaträff för att diskutera en fråga tillsammans med övriga som bor i byn, utforma en karta med platser som inte har märkts ut på någon av de officiella kartorna, göra en byggnadsinventering och intervjua en person med koppling till den eller välja ut och berätta om ett föremål som de vill se på museet i framtiden?

I slutet av skolterminen får eleverna överlämna materialet till Norrbottens museum. Detta görs i samband med ett studiebesök på Arkivcentrum då eleverna får en inblick i arkivets verksamhet och se var materialet kommer att bevaras.

Kistan som eleverna tar emot kommer bland annat att vara utrustad med en replik på en budkavle i trä, stålstift och bläck, bokbinderilim, kompass, kamera och diktafon. Fotograf: Christelle Fredriksson © Norrbottens museum

Inspiration från tidigare tävling

Under 1950-talet arrangerade Norrländska Socialdemokraten och Samfundet för hembygdsgård en tävling riktad till folkskolans elever och lärare i Norrbotten. Tävlingen hette ”Bygdespegeln” och gick ut på att elever från årskurs tre till sju skulle skildra sin hembygd i ord och bild. Det fanns deltävlingar med olika teman, och de vinnande bidragen i varje etapp publicerades i tidningen. Efter att tävlingen var avslutad kom materialet att bli bevarat i Norrbottens museums arkiv. I dag upptar det omkring fyra hyllmeter och enligt uppgift ska över 20 000 sidor ha producerats under tävlingens gång. Allt är rikligt och färgglatt gjort med teckningar, tidningsklipp och fotografier (Tjernström 2017:197).

Paulina Öquist Haugen

Källförteckning

Tjernström, Karin (2017). ”’Där jag går i skola’ – barns berättelser om skolan förr och nu under 1950-talet”. I: Moritz, Per (red.). Folkskolan 175 år. Luleå: Norrbottens hembygdsförbund

Arkeolog för en dag

Norrbottens museum har en hel del pedagogisk programverksamhet, däribland skolprogrammet Arkeolog för en dag. Vi brukar vara ut till ett antal skolor runt om i länet, i mån av tid och efterfrågan. Genom berättelser, föremål, bilder och samtal med barnen förmedlas Norrbottens förhistoria. Dessutom får barnen ibland prova på att själva vara arkeologer genom att gräva fram föremål i de sandsäckar som vi har med oss ut till skolorna, något som brukar vara uppskattat.

Sikfors2

Fynd ligger redo i sandsäcken i väntan på att bli hittade!

Skolprogram som en del av en arkeologisk undersökning
Norrbottens museum har under 2014 och 2015 utfört arkeologiska undersökningar av stenåldersboplatser längs med väg 555, i närheten av Sikfors. Som en del i arbetet med utgrävningen som genomfördes vid Sikfors i somras ingick en kommunikativ insats. Efter dialog och önskemål från skolan i Sikfors bearbetades det befintliga skolprogrammet Arkeolog för en dag om och resultaten från de två årens undersökningar fogades in. Det är flera månader sedan vi var ute i fält och gjorde själva undersökningen, men det är först nu som allt resultat har sammanställts. Därför var det nu en lämplig tid att åka ut till skolan i Sikfors och berätta om deras lokala förhistoria!

En dag bland skolbarnen på skolan I Ur och Skur Forsen, Sikfors
I måndags packade undertecknad och min kollega Carina Bennerhag bilen full med sandsäckar, fynd och bilder och åkte iväg till skolan i Sikfors. Dagen inleddes med en gemensam stund för alla elever och några lärare på skolan.

Genom berättelser och samtal om vad en arkeolog arbetar med, vad en arkeolog försöker få fram för information, information om stenålder i allmänhet och i Norrbotten och vid Sikfors i synnerhet har barnen fått ställa frågor, se bilder på fynd och från utgrävningarna och få en inblick i Norrbottens förhistoria. Med start från den nästan 11000-åriga boplatsen vid Aareavaara norr om Pajala rörde vi oss fram i tiden till omkring 3000 f.Kr. i närheten av Sikfors. Under de många tusen år som förflöt däremellan så informerade vi om inlandsisen och landhöjningen, något som kanske inte är helt lätt att förstå. SGU har en pedagogisk film om inlandsisen och landhöjningen som kanske kan göra det lättare att förstå vad som hände vid och efter isavsmältningen:

Efter den gemensamma inledningen delades skolbarnen in i två grupper, åk 1-3 i en grupp och åk 4-6 i den andra. En grupp i taget fick sedan prova på att själva vara arkeologer och leta fynd i de sandsäckar som vi hade med oss.

Sikfors1

4 sandsäckar och grävutrustning är utplacerade i klassrummet i Sikfors.

När de grävt klart och tyckt sig hitta alla fynd var det dags att skriva en arkeologisk fyndrapport där barnen fick rita av ett valfritt fynd och sedan rita/skriva vad de trodde att föremålet hade använts till. Vilket kanske inte är helt lätt, men då barn i regel har livlig fantasi så brukar det komma fram en hel del förslag. En krumkniv i skiffer tolkades både som bumerang och som en hockeyklubba för en rumpnisse!

DSCN0218

Bumerang? Hockeyklubba för en rumpnisse? Slipad skifferkniv/krumkniv?

Många av barnen var väldigt intresserade och de hade otroligt mycket frågor som vi försökte besvara efter bästa förmåga. Vi hoppas att vi kunde inspirera och ge ny kunskap till både elever och lärare – och vem vet, kanske det finns några framtida arkeologer bland skolbarnen i Sikfors?

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo