”Mark blev ett lätt byte för Luleå Basket i den första kvartsfinalen. Redan i halvtid ledde Luleå Basket med osannolika 40 poäng och det var aldrig något snack om vem som skulle gå segrande ur drabbningen.” (Norrbottens-Kuriren 3 april 2024)

Ja, sådana nyheter är vi bortskämda med i Luleå. Här är dambasketen så stark att laget i det närmaste abonnerat på SM-guldtiteln och banderollen över Storgatan skulle kunna hänga år ut och år in, tills den blekts sönder av sol, vind och snö. Under min tid som Lulebo har laget gått från den ”ständiga” tvåan till nummer ett, med en närmast ofattbar rad av framgångar och högsta publiksnittet i serien. För mig är Luleå Basket en del av stadens identitet, trots att jag själv aldrig bänkat mig på läktarna. Men bakom framgångarna ligger blod, svett och tårar – och en kamp för att ens få finnas till.

Det startade med hot om nedläggning. Med kvinnokamp, knutna nävar och en debatt om bristen på jämlikhet i sport som nådde ända till riksdagen. Mitt i smällkalla januari 1979 tvingades spelare stå och skramla pengar för att ens kunna slutföra säsongen under Plannja baskets ekonomiska kris. Efter en sommar av ovisshet om framtiden bröt sig damlaget ut för att stå på egna ben.

I september 1979 bildades Luleå Basketbollklubb. Det brukar räknas som födelsen av dagens så framgångsrika lag, men historiens rötter sträcker sig längre bak i tiden. Vi börjar med sportens skapande och letar oss fram till dagens Luleå Basket, med några olika nedslag längs vägen.

Basketboll sägs ha uppfunnits av kanadensaren James Naismith år 1891 för KFUM (YMCA) i Springfield, Massachusetts. Senda Berenson Abbott modifierade senare reglerna för att göra sporten lämpligare för kvinnor. Basket var tänkt att speciellt i skolan fungera för inomhussäsongen. Sporten skulle vara tillräckligt idrottsligt krävande men fri från våld. De flätade fruktkorgarna som användes för målen gav namnet ”basketball” (av engelskans basket – korg). I början användes stegar för att hämta ner bollen vid målskott, men efter hand upptäckte spelarna fördelen med att ha hål i botten på korgen.

Till Sverige introducerades basketboll mycket tidigt av Tekla Swedlund (1871-1948). Tekla Swedlund var en sjukgymnast och gymnastiklärare som arbetade i Baltimore och Washington D.C under 1890-talet. Där lärde hon känna den nya sporten. Hon gillade den och tog med sig reglerna till hemstaden Gävle, där hon började lära ut den till både flickor och pojkar med start hösten 1896.

Så här sade Tekla Swedlund själv om sporten: ”Jag lärde mig den amerikanska leken Basket Ball – Jag önskar att de av er som har skolor ville införa leken. Jag har infört den i Gefle och den har mottagits med stormande bifall av både flickor och gossar, kvinnor och män. Vi leka basketball varje gång på Kvinnliga gymnastiska föreningen: Läderboll, två höga trästolpar med en korg stadigt fäst i toppen på stolpen. Leken sysselsätter så många. Sänder gärna en utförlig beskrivning av den amerikanska boken Basket Ball. – Tycker jag gjorde ett gott kap för svenska ungdomen, när jag lärde den.”

Trots den tidiga introduktionen av sporten så började basketboll på allvar bedrivas i Sverige först i slutet av 1940-talet. Förutom Stockholmsregionen så var Norrbotten tidigt ute, mycket tack vare att idrottskonsulenten Calle Briandts entusiastiska arbete för spelets utbredning. Han anställdes av Norrbottens Idrottsförbund 1953 och var även Svenska basketbollförbundets kontaktman i Norrbotten.

Det var främst i skolorna som sporten togs upp i början. Seriespel startade i Boden-Luleå och det fanns tidiga planer på en tornedalsserie med finskt deltagande. Norrbotten kan för övrigt stoltsera med att vara först i landet med att arrangera distriktsmästerskap för både dam- och herrlag i basket, redan 1954. 1956 ombildades sektionen till Norrbottens Basketbollförbund.

Att basket då ännu sågs som en nymodighet är tydligt. Hällas Hällström, krönikör för Norrbottens-Kuriren, skriver 1956:

”Hallå där! Gillar du att leka med en boll? Då tycker jag att du skall försöka med basketboll. Som den uppmärksamme läsaren redan känner till, har i Norrbotten nyligen bildats ett basketförbund. Därmed har vi ’humpare’ stegat in bland de ’stora’ idrotterna.

Vad är då basketboll? Ja, skall man tro våra belackare, är det ett av världens löjligaste spel. På sin höjd lämplig för fruntimmer och små barn. ’Så fort man tar i varandra blir det straff’. -Där några argument som ofta brukas.”

Lasse Sjöö, förbundets första ordförande, minns tillbaka vid 25-årsjubileet 1981: ”Att saluföra sporten var svårt. Motståndarna till sporten talade om ’fröken sport’ osv. Men sporten tilltalade ungdomarna och det var genom skolorna som utvecklingen sköt fart.”

1962 fick Norrbotten sitt första lag i allsvenskan någonsin, i någon sport. Det var IFK Råneås herrlag i basket som gick i bräschen som det första, men långt ifrån det sista laget. På damsidan följde inom kort Bodens BK, Gammelstads IF, IF Polcirkeln och Nyborgs SK. Intresset och satsningen på ungdomssidan var mycket stort under 1960-talet.

1962 var också startskottet för det som skulle bli Luleå Basketbollklubb, då en basketsektion bildades inom Gammelstads Idrottsförening (GIF). Föreningen deltog med både dam- och herrlag i seriesammanhang. Damerna startade i div III södra p g a det fåtal lag som då deltog i seriespel. Första säsongen var trevande, med en vinst och tio förluster i resultatet. Men det skulle snart vända uppåt.

Basketintresset formligen exploderade i Luleå. Träningarna, två per vecka, var så rikt besökta att föreningen var tvungna att avvisa folk, och man startade samma år ungdomsverksamhet. GIF vann serien på både dam- och herrsidan och gick upp i div II. Föreningens flicklag blev distriktsmästare och kvalificerade sig till junior-SM.

1966 tog man steget upp i högsta serien, där det gick över förväntan bra. Luleås basketdamer hade satt sina första avtryck på den nationella scenen, men fortsättningen skulle bli problematisk då flera spelare slutade och man fick lov att tacka nej till fortsättning, två år senare.

Efter en temporär nedgång återställdes spelstyrkan. Laget vann för första gången distriktsmästerskapet och juniorerna visade att något stort var på gång med vinst i DM, seger i juniorserie och Lilla VM samt slutspel i junior-SM. Det var början till en stor dominans för GIF:s damer under 1970-talet i norra Sverige.

1970/71 kvalade GIF till div I, ynka tre spelpoäng från avancemang, och regionalt blev man mästare för andra året i rad. Följande säsong gick man sedan hela vägen upp i allsvenskan. Laget hamnade på tredje plats i den allsvenska comebacken och kvalificerade sig till slutspel. De följande två säsongerna ledde åter till slutspel, där man 1975 förlorade med en hårsmån mot blivande mästarna Högsbo.

Hösten 1976 lämnade basketsektionen sin forna moderklubb och bildade Plannja Basket. Orsaken var att sporten, både medlemsmässigt och ekonomiskt, blivit så stor att den fordrade en egen förening. Den omfattande ungdomsverksamheten delades i tre ”farmarklubbar”, Falken, Höken och Örnen.

Plannja Baskets damlag spelade kvar i allsvenskan. Regionalt var man lika dominanta, men säsongen 1977/78 nådde man för första gången på flera år inte slutspel. Nästa säsong inleddes starkt med ett delvis nytt lag, men i januari 1979 kom så kallduschen – Plannja Basket hotades av konkurs.

Den krisande klubben sökte stöd hos huvudsponsorn Plannja AB, vars VD krasst pekade ut damlaget som olönsamt. Trots att de, till skillnad från herrarna, spelade i den högsta divisionen så var det omedelbara förslaget till lösning att göra sig av med dem. Nyheten fick stort medialt genomslag och utlöste skarpa protester. Ända upp på riksdagsnivå pågick diskussion om sportens ojämlika villkor, sett till såväl geografi som kön.

Plannjas Linnea Bohlin, en av veteranerna i laget, yttrade sig på tvärs, men också insiktsfullt i Norrbottens-Kuriren: ”Jag menar att vi skulle behöva en dubbelt så stor budget som nu om det ska vara någon större idé, annars kostar det mer än det smakar.” Resekostnaderna var stora, publiksiffrorna små, och mediabevakningen på nationell nivå i det närmaste obefintlig. Men å andra sidan, hade det någonsin gjorts en riktig satsning för att förändra detta?

Damlaget sågs i sammanhanget enbart som kostnader. Man fick, liksom många andra damlag på den tiden, vara med på nåder. Herrlaget var onekligen den del som drog in pengar, men hade också helt andra förutsättningar med amerikansk tränare och flera inköpta storspelare.

Att frågan rörde mer än bara idrott var tydligt. Det handlade om orättvisa på flera plan, sammantvinnat med kritik mot sportens kommersialisering i stort. Kvinnogruppen i Luleå demonstrerade inför hemmamatcherna i solidaritet och en spontan insamling initierades på Luleå lasarett. Spelarna själva tvingades stå med bössor på stan för att ens kunna slutföra säsongen, men fick snabbt stöd av flera lokala aktörer, både företag och privatpersoner.

Efter en sommar av ovisshet lämnade damlaget Plannja för att stå på egna ben med start hösten 1979, under namnet Luleå Basketbollklubb. Många menar att separationen från Plannja var en nödvändig krisåtgärd för att rädda det framgångsrika damlaget. Men helt uppenbart är det samtidigt att Plannja bara ville satsa på herrarna.Luleå Basketbollklubbs nya företagsamma ledning med företagaren Eva Nilsson i spetsen genomförde flera framgångsrika satsningar, bland annat genom en sinnrik sponsring av individuella spelare som gjorde det enklare att få stöd av mindre företagare. Det var en modell som stod sig i många år framöver.  Dessutom förde man en aktiv kamp för att förbättra bevakningen av kvinnlig idrott i radio och TV. En första aktion ledde till ett inslag i Sportspegeln, och kampen fortsatte med en anmälan till radionämnden om damsportens extremt ojämlika exponering i massmedia.

Det var länge kvinnor som ledde Luleå basketbollklubb. I den första styrelsen satt förutom Eva Nilsson även Ulla Myhr, sekreterare och Gunilla Pettersson, kassör. Även politikern Ulla Vanhainen var inblandad, en av de som spontant engagerat sig i samband med insamlingen under våren -79.

Det dröjde ända till hösten 1992 innan klubben fick den första manliga ordföranden i Lasse Pettersson. Lågkonjunktur till trots hade man då ännu lyckats behålla sina många små sponsorer och en budget som såg ut att klara sig, trots att det tillkommit enstaka satsningar på inköpta amerikanska spelare.

Det som klubbens första styrelse byggt upp hade visat sig vara ett hållbart koncept. Först långt senare återgick man till att ha en stark huvudsponsor. Säsongen 2011/12 – 2014/15 spelade laget under sin huvudsponsors namn som Northland Basket. Från och med hösten 2015 återtogs det klassiska namnet Luleå Basket.

Protesterna från 1979 gav ringar på vattnet också utanför Luleå. Från och med hösten 1982 kom damernas elitserie att spelas på samma sätt som herrarnas, med två pooler om fem lag. Tillsammans med reformen kom en resekostnadsutjämning som gav bättre ekonomiska förutsättningar.

Vad gäller jämställdhet inom sportjournalistiken fick man däremot vänta länge. 2016 blev Åsa Edlund Jönsson SVT:s första kvinnliga sportchef och en mångårig satsning på jämställd sportbevakning tog fart. Det har visat sig vara en stor framgång, då det lett inte bara till en mer rättvis representation, utan även en bättre, mer mångsidig sådan med fler egna nyheter, fler exponerade sporter och en större publik, både vad gäller män och kvinnor. SVT Sport utsågs till världens bästa TV-sportkanal 2018 och Åsa Edlund Jönsson själv har fått motta flera tunga priser.

Luleå Baskets kamp för medial bevakning var uppenbarligen väl vald, även om tiden inte ännu var mogen. Tanken kittlar ändå. Vad hade hänt om SVT tagit klivet mot att bryta traditionen tidigare? Damidrotten fanns ju där sedan länge, trots de ogynnsamma förutsättningarna, och på flicksidan närmast kokade det av talang som tilläts gå till spillo.

Den regionala dagspressen har varit bättre på att lyfta damidrotten. ”Dom var ju söta att se på”, sa Irene Holmqvist, spelare i Plannja Basket, i intervjuserien “Kvinnan i idrotten” som Norrbottens-Kuriren inledde i samband med Plannjakrisen i januari 1979. Flickorna sågs med blida ögon, men vuxna idrottskvinnor togs inte på det allvar de förtjänade och intresset från publikens sida var svagt. Många lade också av i ung ålder, av ekonomiska men även andra skäl. Rättvist mellan manliga och kvinnliga sportutövare är det fortfarande inte, det är uppenbart framför allt vad gäller lagidrotter. Men visst har vi kommit en bit på vägen sedan dess.

Dagens Luleå Basket drar verkligen sitt strå till stacken – de är starka inte bara på planen, utan som förebilder för barn och unga, med ett livligt ideellt engagemang. Mina slutord hittar jag på passande nog på deras egen hemsida. De klingar i mina öron av samma kampanda som när klubben föddes:

“Vi tänker påverka svensk elitidrott för damer. Ansatsen för damelitidrott måste i grunden förändras och ribban väsentligt höjas. Vi vill ge spelarna förutsättningarna för att utvecklas som individer och möjligheten att leva på sin idrott.”

/ Karin Tjernström, arkivarie vid Norrbottens museum.

P.S. Norrbottens museum har genomfört en dokumentation av Luleå Basket under hösten 2023, med intervjuer, deltagande observationer och insamling av föremål. Fortfarande pågår en del av insamlingen som handlar om basketminnen på bred front i Norrbotten. Passa gärna på att fylla på med dina minnen under april, innan insamlingen stänger!

https://minnen.se/tema/basketminnen

Källor:

Norrbottens Idrottsförbund 1908-1958 (jubileumsskrift).

Norrbottens Idrottsförbund 1908-2008 (jubileumsskrift).

Norrbottens Basketförbunds 25-årsjubileumsskrift (1956-1981).

Gammelstads IF:s årsberättelser, basketsektionen (Norrbottens Föreningsarkiv nr 2174).

Norrbottens Basketbollsförbunds årsberättelser (Norrbottens Föreningsarkiv nr 931).

Pressklipp:

NK 1979-01-10, 11, 13, 15 om krisen i Plannja och hotet mot damlaget – men också stödet.

NK 1979-01-17 “Dom var ju söta att se på”. Intervju med Irene Holmqvist, Plannja Basket, del ett i serien “Kvinnan i idrotten”.

NK 1979-01-22 “De demonstrerade för kvinnans roll i idrotten”. Demonstration inför både dam- och herrlagets matcher i sporthallen i Luleå med bland andra Kvinnogruppen i Luleå och Hertsökamraterna.

Norrbottningen 1979-10-25: “Eva Nilsson ryter till – Dags att sluta diskriminera kvinnorna!” Luleå Baskets styrelse planerar en samlade skrivelse som ska skickas in till alla norrbottniska riksdagsmän om det orimliga i damidrottens nonchalering av massmedia.

NK 1979-12-03 ”Efter Luleå Baskets kritik mot kvinnoidrottsdiskriminering: Nu fick man se sig själva i rutan…” Protestbrev till kvinnliga riksdagsledamöter, Jämställdhetsutskottet, TV och radio ledde till inslag i Sportnytt (där ”Plex” kallade Eva Nilsson ”lilla gumman” enligt reportaget).

NK 1981-03-10 ”Luleå Basketbollklubb fortsätter kampen – Radio och TV-sporten anmälda till Radionämnden” Eva Nilsson, ordförande i Luleå Basketbollklubb, beskriver den nya utredningen om ojämlikheten i massmedial bevakning av damidrott.

Online:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Basket

https://skbl.se/sv/artikel/TeklaSwedlund

Om Luleå Basket – Luleå Basket (luleabasket.com)

Krönika: Damidrott och jämställdhet – hetaste trenderna inom sport | SVT Sport