Till sommaren är det 60 år sedan arkeolog Birgitta Hjolman påbörjade inventeringar längs sjöstränderna vid Lansjärv norr om Överkalix. Vid arbetet samlades även fyndmaterial in. Det materialet finns här på Norrbottens museum och det är ett av våra största som är insamlade vid en inventering. Det är även ett mycket intressant material med en stor variation av både föremålstyper och råmaterial. Trots det och trots att det är så länge sedan det samlades in så är det ingen som studerat det närmare. Det var inte så det var tänkt…
Lansjärv är ett litet samhälle vid E10:an mellan Överkalix och Gällivare. Utmärkande för området är de sammanhängande sjöarna Övre och Yttre Lansjärv. Det är kring deras stränder som en stor mängd fornlämningar och fornfynd påträffats. Sjöarna ligger på 86 meter över havet, vilket innebär att området blev tillgängligt omkring 4 600 f.Kr. Här kan människor ha bosatt sig redan under mesolitikum. Även när havet dragit sig tillbaka, på grund av landhöjningen, har de stora sjöarna och deras vattendrag erbjudit goda förutsättningar för att leva i området. Det visar sig även i det arkeologiska materialet. Fornlämningar och fynd härrör från stenålder och in i modern tid.

Lansjärv har länge varit känt för sina arkeologiska fynd. Redan under tidigt 1900-tal intresserade sig amatörarkeologen och Nordiska museets utsände i Norrland, Sigurd Dahlbäck, för området. Han förmedlade även fynd och uppgifter om fornlämningar till Historiska museet och Riksantikvarieämbetet. En stor del av materialet kommer från gården Gammelkänt, L1993:5793, där hundratals fynd påträffats, framförallt i åkermark. Det materialet har Carl-Axel Moberg gått igenom och diskuterat i Studier i bottnisk stenålder 1955. I den presenteras ”Problem i östra Norrbottens stenålder”: En av de frågor som Moberg ställer är om det i östra Norrbotten finns två olika kulturgrupper, eller en blandning av en östlig kamkeramisk kultur och en nordskandinavisk skifferkultur.

Både Sigurd Dahlbäck och hans informanter verkar ha ställt in sig på fynd av ”grönsten” (skiffer) och således även Moberg. Detta ledde till att andra material så som kvartsit och kvarts kom i skymundan. Moberg anger till exempel att endast 1/4 av stenmaterialet från Gammelkänt består av kvartsit, resten av grönsten. Moberg menade även att det fanns fyra säkra boplatser i området.
Birgitta Hjolmans arbete
Syftet med Birgitta Hjolmans arkeologiska inventeringar vid Lansjärv var att ta fram ett jämförelsematerial. Dels till det som framkommit vid undersökningarna inför sjöregleringarna, dels till det material som Carl-Axel Moberg gått igenom. Tanken var att pröva hans teori om den ”nordbottniska kulturens” utbredning.
Inventeringarna 1966 och 1967 utfördes genom Norrbottens museums försorg, med ekonomiskt bidrag från Statens Humanistiska Forskningsråd, genom Riksantikvarieämbetet. Arbetet utfördes av Hjolman och hemmansägare Vilhelm Nordmark, Lansjärv. Även han hade enligt Hjolman ”blicken känsligt uppövad att hitta grönsten”. I samband med inventeringen utfördes även mindre provundersökningar, framförallt av en boplats vid Lappviken (se vidare nedan).
Trots ett rikt fyndmaterial och att ett 20-tal fornlämnings- och fyndlokaler påträffats ansöktes det om fortsatta undersökningar. Förhoppningen var att få göra kompletterande inventeringar vid sjöarna Lappträsk, Haparanda och Kuitasjärvi, Övertorneå. Dessa hade uppvisat ett intressant lösfyndsmaterial. Detta kom dock inte till stånd. Av de 20’000 kronorna som ansöktes, beviljades endast 9’000 vilket bara räckte till att avsluta undersökningarna i Lansjärv.
En av de boplatser som undersöktes 1967-1968 var Birgitta Hjolmans lokal 19, Granudden, eller L1993:5902 som den heter i Fornsök idag. Vid undersökningen påträffades hundratals avslag, ett 40-tal skrapor av kvartsit, 3 mejslar av ”grönsten”, 3 knivar av skiffer och 3 brynen av sandsten. Även 1 skrapa av flinta.
Ett urval av fynd
Här nedan följer en bildkavalkad med några av de fynd vi har från Lansjärv. Urvalet är gjort i all hast, inför detta blogginlägg. Det är inte representativt utifrån mängden fynd från respektive plats, eller på något annat sätt vetenskapligt utfört. Det beror delvis på att materialet inte är uppordnat enligt konstens alla regler. Det ligger fortfarande i fyndpåsar och är därmed svårtillgängligt. Fynden nedan har helt enkelt fångat mitt intresse vid en snabb genomgång av fyndbackar fulla med fyndpåsar…
Granudden


© Ola Norén / Norrbottens museum (CC-BY-NC)

© Ola Norén / Norrbottens museum (CC-BY-NC)

© Ola Norén / Norrbottens museum (CC-BY-NC)

© Ola Norén / Norrbottens museum (CC-BY-NC)

© Ola Norén / Norrbottens museum (CC-BY-NC)

© Ola Norén / Norrbottens museum (CC-BY-NC)
Stora Lappudden
Följande fynd kommer från Hjolmans lokal 18, Stora Lappudden. Enligt rapporten över undersökningarna 1967-1968 bedömdes den boplatsen som helt eroderad. Skörbränd sten, och fyndmaterial påträffades dock vid fornminnesinventeringen 1993 och vid återbesök 2023, så boplatsen som idag heter L1993:9501 bedöms fortfarande som fornlämning.




© Ola Norén / Norrbottens museum (CC-BY-NC)

© Ola Norén / Norrbottens museum (CC-BY-NC)
Lappviken


© Ola Norén / Norrbottens museum (CC-BY-NC)


© Ola Norén / Norrbottens museum (CC-BY-NC)
Talludden

© Ola Norén / Norrbottens museum (CC-BY-NC)

© Ola Norén / Norrbottens museum (CC-BY-NC)
Mycket kvar att göra
Resultatet av Birgitta Hjolmans arbeten i området kring Lansjärv visar på ett varierat fyndmaterial, där kvartsiten överväger. Vid registrering av detta material inom ramen för det så kallade Sesam-projektet bedömdes dock mycket av Hjolmans kvartsit som kvarts. Det gäller att ha blicken känsligt inställd för variation och kunskap att bedöma olika material!
Även om de kompletterande inventeringarna i östra Norrbotten inte blev av kunde Hjolman i alla fall konstatera att det både finns likheter och skillnader i jämförelse med materialet från sjöregleringsinventeringarna. Bland annat nämner Hjolman att stenarter och föremålstyper skiljer sig mellan Lansjärv och ”de lappländska boplatserna”. Asbestkeramiken däremot uppvisar istället stora likheter i ornamentiken.
När det gäller Mobergs ”problem” kunde inte Hjolman svara på frågan utan vidare undersökningar och de kom som sagt inte till stånd. Sedan dess har mycket hänt inom arkeologin i övre Norrland och Norrbotten, men tyvärr inte med Hjolmans fynd. De ligger som sagt fortfarande i fyndpåsar. Dock inte i originalpåsarna, de flesta byttes i samband med fyndregistreringen inom Sesam-projektet under 1990-talet.
Fortfarande finns det fyndpåsar som inte gåtts igenom sedan 1960-talet. Bilderna nedan visar dels en vanlig plastpåse med fynd, dels en brödpåse som fångade min uppmärksamhet. Brödpåsen som ursprungligen innehållit Krögar-bitar till ett pris av 3:30 kronor innehöll nu så kallad skenhälla och inte några fynd. Den andra påsen innehöll avslag i kvarts och grönsten, en bränd benbit. I det lilla paketet låg två skrapor.







Nu hoppas jag att det inte bara är jag som tycker att Lansjärvsområdet verkar intressant. Det finns som sagt en hel del att göra…
// Åsa Lindgren
Arkeolog
Hej,
Spännande fynd
Svårt att avgöra på ett foto men jag misstänker att skärvan är magrad med organiskt material (sandkornen hör naturligt till leran). Slaggen ser ut att vara metall-slagg men det kan ju Carina avgöra.
Hej Ole,
Tack för info om keramiken! Carina har tittat på bilderna av slaggen som hastigast och misstänker att det är ”tjärdalsslagg”. Det finns två tjärdalar registrerade i närheten och ”slaggen” känns mer som sintrad sand än rester efter järnframställning.
Med vänliga hälsningar
/Åsa
Hej,
Tack för intressant artikel!
Såsom född och uppvuxen i Lansjärv tycker jag naturligtvis att lansjärvsfynden är spännande och intressanta. Jag skulle gärna vilja veta mer och tycker det är synd att fynd blivit kvar i fyndpåsar och ännu inte gåtts igenom.
Några frågor:
Vad fordras för att få arbetet att fortsätta? Vad vore den arkeologiska motiveringen för ett fortsatt arbete ? Har Mobergs ’problem’ under tiden nu besvarats ? Finns det utrymme för en avhandling ? Hänger Lansjärvs och Lillbergets kulturer samman?
Hej Lennart,
Tack för dina intressanta frågor! Visst är det synd att ingen tittat närmare på materialet och ordnat upp det. Tyvärr är det inte det enda materialet vi har ouppordnat, men vi arbetar kontinuerligt med våra samlingar och när vi har resurser över kan vi göra samlade insatser. Till exempel har vi efter många års arbete ordnat upp det största materialet som samlats in vid en arkeologisk inventering – Nordarkeologi, som även presenterats i flera inlägg här på bloggen.
Jag vet inte varför Birgitta Hjolmans projekt inte fick bidrag för de kompletterande inventeringarna, det är troligen en av anledningarna till att ingen gått vidare med detta. Att fyndmaterialet inte ordnades upp då är inte så konstigt, det fanns inte lika hårda krav på det som när vi gör uppdrag idag. Konstigt är dock att ingen tagit tag i detta på senare år, eftersom det är ett mycket intressant område med en stor variation av fynd, material och tidsperioder. Det får vi på Norrbottens museum ta på oss – vi har inte berättat om detta så att det nått ut till någon som skulle kunna vara intresserad. Vi har inte själva haft/tagit möjligheten att ta tag i det heller. Förhoppningsvis kan mitt blogginlägg väcka någons intresse!
Vad som fordras för att fortsätta är att någon finner detta tillräckligt intressant och att det finns resurser för det. Vi arbetar som sagt med de arkeologiska samlingarna och detta är ett av materialen som ligger och ”väntar” på att vi ska få möjlighet att ordna upp det. Arkeologisk motivering finns alltid här i Norrbotten, då det kommer nya kunskaper så fort vi tittar närmare på något! Lansjärvsområdet skulle absolut kunna ligga till grund för en avhandling, eller flera med tanke på tidsperspektiv och variationer i fynd och tekniker.
Det är sannolikt att Lillberget och Lansjärv hör samman på något sätt. Lansjärv har en del fyndkategorier som finns inom den kamkeramiska kulturen – som är representerad genom kamkeramik på Lillbergetboplatsen. Kamkeramik saknas dock (än så länge) i fyndmaterialet i Lansjärv. För att kunna ge ett korrekt svar på frågan om hur och i vilken omfattning de hör ihop behöver boplatserna i Lansjärv 14C-dateras, och fyndmaterialet behöver analyseras.
Jag hoppas detta var svar på dina frågor!
Med vänliga hälsningar
/Åsa