Fler skadade fornlämningar påträffade vid hyggesinventering

Som vi tidigare har berättat här på Kulturmiljöbloggen så skadas en hel del fornlämningar i skogsbruket. Framförallt är det de fornlämningar som inte är synliga för blotta ögat som skadas, vilket väl i sig är en förklaring – de är helt enkelt inte så lätta att hitta igen och identifiera i landskapet. Boplatser från förhistorisk tid har ofta ingen synlig utbredning, utan spåren av mänskliga aktiviteter döljer sig under mossan. I Norrbotten har vi dessutom en väldigt liten marktillväxt, vilket gör att förhistoriska fynd i princip ligger direkt under mossan. Därmed skadas också boplatser väldigt lätt i samband med markberedning men även genom körskador. Det finns dock en förutsättning att bevara fornlämningar just tack vare att de är kända – men hur är det med fornlämningar som vi idag inte känner till att de existerar?

Ett problem i Norrbotten är att det finns det stora områden som tidigare inte har fornminnesinventerats i modern tid. Dessa områden utgör dessutom produktiv skogsmark. Hur ser det ut med skador på fornlämningar i dessa områden? Det är något vi har försökt få en liten inblick i, genom ett litet inventeringsprojekt. Genom att välja ut områden som tidigare inte har fornminnesinventerats och som vi har bedömt har en viss fornlämningspotential har vi besökt skogsområden som har avverkats och markberetts de senaste tre åren runt om i Norrbotten. Under en fältvecka/år i tre års tid har vi inventerat markberedda hyggen. Projektet drog igång 2017, då inventerade vi i trakterna kring Arjeplog och Moskosel:
Inventering av markberedda skogsområden

2018 genomförde vi inventeringen i Vuollerimområdet:
Skadade fornlämningar och behov av fornminnesinventering i Norrbotten

I år har vi utfört den tredje och sista inventeringsturen, och då har vi inventerat hyggen i närheten av Mårdsel och Gällivare. Vid årets inventering registrerades tre nya fornlämningar, samtliga boplatser. Två av boplatserna hittades vid Norr-Lillån sydöst om Mårdsel. På båda dessa boplatser hittades skörbränd sten, det vill säga eldpåverkad sten, brända ben och avslag i kvarts. Avslag är de restprodukter som blivit över när man har tillverkat stenredskap. Självklart kan även avslagen ha använts som redskap, då de har vassa eggar. En av dessa boplatser ligger i direkt anslutning till ån, ca 110 meter över havet. Enligt en strandlinjeförskjutningskurva för norra Västerbotten så skulle denna boplats som äldst kunna vara från ca 5700 f.Kr.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nyregistrerad boplats invid Norr-Lillån som skadats av markberedning.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Brända ben och kvartsavslag i markberedningsspår. Foto: Mica Vesterlund, Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Skörbränd sten, det vill säga eldpåverkad sten, hör till de vanligaste fyndmaterialen som påträffas på förhistoriska boplatser i Norrbotten. Foto: Mica Vesterlund, Norrbottens museum.

Den andra boplatsen ligger 500-600 meter från åns nuvarande utbredning, ca 60 meter över havet, vilket enligt samma strandlinjeförskjutningskurva motsvarar tiden 3200 f.Kr. Vid denna tid ligger boplatsen långt in invid en havsvik, sannolikt ett fint läge för fiske och säljakt. Idag ligger boplatsen skyddat mellan två moränhöjder invid en större myr.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Arkeologerna Lars Backman och Frida Palmbo vid en nyregistrerad boplats invid en större myr sydöst om Mårdsel. Foto: Mica Vesterlund, Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fynd av brända ben gjordes i markberedningsspår på en nyregistrerad boplats. Foto: Mica Vesterlund, Norrbottens museum.

Den tredje boplatsen hittades på norra sidan av Lineälven, i närheten av Sammakko sydöst om Gällivare. Denna boplats ligger ovanför högsta kustlinjen och är belägen på en liten kulle invid en liten myr med vattenspegel. På boplatsen hittades brända ben och kvartsavslag.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Liten nyregistrerad boplats invid en mindre myr norr om Linaälven, Sammakko. Myren skymtar i bakgrunden. Foto: Mica Vesterlund, Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fynd av brända ben och kvartsavslag gjordes i markberedningsspår vid den nyregistrerade boplatsen vid Sammakko. Foto: Mica Vesterlund, Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En del av de brända ben som hittades vid en tidigare okänd boplats vid Sammakko. Foto: Mica Vesterlund, Norrbottens museum.

Alla tre boplatser som registrerades vid årets inventering är skadade av både markberedning och körspår. I samtliga fall skulle fornlämningarna ha kunnat bevaras om skogsbruket hade sparat så kallade kantzoner med skog mot vattendrag och myr. Detta är även något vi noterat vid de tidigare två årens inventeringar av markberedda skogsområden. Det är därför av stor vikt att spara kantzoner mot sjöar, myrar och vattendrag. En del av boplatserna har registrerats på moränåsar och/eller älvbrinkar, där sluttningen ner mot vattnet har sparats som kantzon. Sluttningar har däremot inte utgjort så bra boplatslägen, utan det är den flacka marken ovanför sluttningen som har varit mer optimal ur bosättningssynpunkt. Därför bör kantzoner även inkludera dessa områden.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På bilden syns en kantzon med skog som sparats i sluttningen ner mot Lill-Norrån. Om kantzonen även hade sparats en bit upp på moränåsen skulle boplatsen ha klarat sig från markberedning. Foto: Mica Vesterlund, Norrbottens museum

Utifrån resultaten av vår inventering av markberedda skogsområden kan vi återigen konstatera att det är av stor vikt att Norrbotten fornminnesinventeras. Hur ska vi annars kunna skydda och bevara våra fornlämningar?

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo
Arkeolog

Järnframställningsförsöket i Vivungi 2019

Näst sista veckan i augusti hade varit bokad sedan länge. Då skulle all planering inför järnframställningsförsöket på Arkeologidagen den 25/8 omsättas till praktiska förberedelser på plats. I Vivungi. Ett halvt ton lera och en pall med tallkol hade köpts in. Därtill hade 115 kg sjömalm samlats in från Vaihkojärvi. Måndagen den 19 augusti bar det av från Luleå mot nordligare breddgrader. Under veckan skulle järnframställningsugnen byggas, kolet bokas till lämplig storlek och malmen rostas. Inte visste vi när vi körde upp mot Vivungi den måndagen att vi en vecka senare skulle ha lockat drygt 350 besökare till Björnlyan i Vivungi och att vi sent på söndagseftermiddagen den 25 augusti stolta skulle kunna visa upp resultatet från försöket; 1,5 kg järn. Nedan följer en serie med bilder från Arkeologidagen och järnframställningsförsöket i Vivungi.

DSCF2817red1

En 6×6 m stor plats bakom fobollsplanen i Vivungi avtorvades inför rostningen och ugnsbygget. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum

NBM_1775_1030

Hanna och Lars bokade kolet. Detta innebar att kolet delades sönder i ca 3x3cm stora bitar för att malmen skulle hålla sig kvar på glödbädden i ugnen. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

DSCF2827.MOV.154_10.Still001_red

Ida tvättade 115 kg malm från sand och dy. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum

DSCF2833red

Efter malmtvätten lades malmen upp på presenningen för att torka. Därefter krossades den till mindre bitar. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum

DSCF2852red

Hanna och Lars förbereder en rostlave genom att varva meterslång björkved med lätt krossad malm. Rostningen avser att bränna bort kemiskt bundet vatten i malmen och organiskt material. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum

DSCF2950red

Rostlavarna brann i drygt 5 timmar. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum

DSCF2967red

Lars inspekterar rostlavarna när dessa brunnit ned. Efter att rostlavarna svalnat (påföljande dag) kunde vi konstatera att malmen var magnetisk. Detta vittnar om att malmen är rik på järn.  Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum

NBM_1807_0789

Smeden Johan Säfström från Bäckedals folkhögskola byggde upp ugnen tillsammans med elever från skolan . Här har man grävt ned en stenram av granit. Stenramen ska hindra sanden från att rasa in i botten  samtidigt som den bildar en slaggrop. Måtten på stenarna är identiska med måtten på stenarna på den ena järnframställningsugnen från forskningsgrävningen 2017. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

NBM_1890_0867

Johan Säfström och Martin Schroeder har påbörjat ugnsbygget. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

NBM_2053_0700

Arkeologidagen har börjat och ugnen förvärms för att vara optimalt varm inför järnframställningsförsöket då lika delar kol och rostad malm ska läggas i ugnen. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

NBM_2172_0439

Samtidigt som järnframställningen pågår håller Carina två mycket uppskattade föreläsningar om tidig järnhantering i norr. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

NBM_2303_0562

Under järnframställningens gång mättes temperaturer på tre ställen längs ugnsväggen. Vid två tillfällen mättes också temperaturen vid blästeringången. Här uppmättes den högsta temperaturen; 1370 grader. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

_NBM8723_1053

Vid 17-tiden hade det blivit dags för järnluppen och slaggen att se dagens ljus. Johan rakar bort kol från slaggropen för att komma åt luppen. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

_NBM8727_1056

Luppen bärs fram till en fällsten för att bankas ihop. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

NBM_2373_0630

7 kg sjömalm, 7 kg kol och temperaturer på 1000-1370 grader resulterade till slut i en järnlupp på 1,5 kg.  Foto : Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

NBM_2368_0625

Järnframställningsförsöket resulterade också i 2,5 kg slagg. Både lupp och slagg ska nu analyseras inom Carinas forskningsprojekt ”Järn i Norr ” Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

 

Vid tangentbordet … Jannica Grimbe