I mitten av oktober 2018 påbörjade arkeologen och osteologen Emma Boman arbetet att packa upp och katalogisera det så kallade Nordarkeologimaterialet. Materialet blev insamlat under inventeringsprojektet Nordarkeologi (NA) som skedde mellan 1969 och 1983 i samband med vattenkraftsutbyggnaden med fokus på Skellefteälven. Inom projektet besöktes, dokumenterades, registrerades och återbesöktes cirka 3000 lokaler av både fornlämningar och kulturlämningar. I Norrbotten skedde inventeringen främst i Arvidsjaur och Arjeplog kommuner med några avvikelser till Piteå, Älvsbyn och Luleå.
Anledningen med detta blogginlägg är att meddela att i slutet av november 2023 registrerades de sista fynden som låg i de ökända banankartongerna i dom arkeologiska samlingarna. Katalogiseringen av det Nordarkeologiska materialet har varit ett tidskrävande arbete som pågått på museet under en lång tid och involverat många personer.
När det kommer till fynd så har varje fynds utseende, material, mått och vikt dokumenterats och till sist paketerats i fyndaskar. Järnföremål eller på andra sätt sköra fynd har placerats på en bädd av silkespapper för att minimera att de rör på sig i fyndasken vid hantering/förflyttning. I fall där flera avslag, fynd eller fragment har hanterats tillsammans så har vi räknat antalet och helhetsvikten tagits. Efter vi nu har vägt hela NA-materialet så går det att räkna ut att totalvikten som personerna samlade in i fält mellan 1969-1983 landade på 876 kilogram av sten, metall, ben, horn, keramik och glas.
Innan arbetet med att katalogisera det Nordarkeologiska materialet kunde utföras så behövde platserna identifierats. De insamlade fynden var kopplade till lokaler som fick egna interna numreringar av NA 1 – 2628 med vissa special numreringar. Dessa blev markerade för hand på kartor och miljöerna blev skissade av personerna i fält, se exempel nedan.
Platserna har digitaliserats i ett senare skede och fick då Riksantikvarieämbetets nummerserie. Många gånger noterades NA-numren i inventeringsböcker eller beskrivningar men inte alla gånger. Arkeologerna Torne Hellsten och Daniel Sjödal fick i uppgift att se över NA-lokalerna och se vad varje lokal hade för korresponderande RAÄ-numrering. En viktig uppgift som underlättade katalogiseringen så att platserna för fynden ska vara sökbara i Kulturmiljöregistret/Fornsök.
Så varför gör vi detta arbete? I och med vattenkraftsutbyggnaden påverkades många lämningar efter vattendragen. Många lokaler har utsatts för erodering eller ligger under vattenytan och i vissa fall kan detta material vara det ända vi har kvar från en lämning.
Även om man är kritisk till materialet, till exempel att enskilda lokalers spridningsmönster och kontext aldrig kommer att kunna återskapas, så finns dom i våra samlingar och representerar människors relation till vattendragen och ger en bild av vilka aktiviteter som har pågått på dessa platser från stenåldern till modern tid och är nu tillgängligt för forskning och allmänheten.
I tidigare blogginlägg som handlar om detta material, så har det alltid avslutats med möjliga teman på kommande blogginlägg baserat på alla de många spännande fynden. Tyvärr hann vi aldrig skriva om dom och nu måste vi ägna oss till andra projekt här på museet, därför öppnar vi dörrarna utåt och gör lite reklam. Bara i detta material finns 1000 skärvor asbestkeramik, 3000 fragment av brända ben, 134 slaggklumpar, 2300 olika skrapor av olika stensorter, 300 olika spetsar igen av olika stensorter samt några av metall, och mycket annat. Beroende på vad man söker finns här en fantastisk början att hitta material för forskning.
Bara för att visa hur det kan se ut så använder jag platsen på de handritade kartorna i början av inlägget och dom skissade fyndteckningarna, ritade av Sixten Wigenstam som ett exempel. Dom är från en och samma lämningsgrupp som fick det interna numret NA345. NA345A-C är belägen på Sjuludden i Arvidsjaur kommun, fick riksantikvarieämbetets nummer, Arvidsjaur 2270:1 m.fl. och för att göra det lite extra spännande och inte alls förvirrade har dom idag numret L1995:2791 m.fl. Dom äldre numren är fortfarande sökbara så processen att hitta rätt L-nummer för NA-lokalerna behöver inte göras igen.
Vid första besökstillfället 1970 påträffades ca 20 nämnvärda ytor på udden, bestående av husgrunder, härdar en avslagslats och en yta med skörbränd sten. Vid första besökstillfället tillvaratogs 15 fynd mestadels skrapor av olika typer och stensorter, en sax och en stor mängd med avslag från redskapstillverkning i kvarts, kvartsit och flinta, alla numrerade fynd är ritade på teckningarna ovan. 1983 skedde ett återbesök där fler avslag tillvaratogs men inga föremål. Nedan kan ni se hur en renskrivning av dessa uppgifter kan se ut. Många av dessa platser hade någon muntlig eller skriftlig historik som också samlades i samband med dessa besök. Vid NA345 nämns berättelsen att Hans Sjulsson ska vara den första vid Västra Kikkejaur att skaffa båtmotor.
Via dessa beskrivningar parade vi ihop dom med rätt föremål som låg i fyndpåsar och katalogiseras digitalt för lätt få en överblick över detta massiva material. Nedan är ett utsnitt från den lista vi skapat över NA-materialet. Att ha den digitalt är så att forskare, intresserade eller vi på museet ska lätt kunna hitta rätt föremål, föremålsgrupp eller plats. Varför fynd har två olika rader är för att det gjordes en ny bedömning en tid efter att inventeringen var avslutad men båda bedömningarna ansågs intressanta att ha med.
2021 skrev arkeolog Frida Palmbo angående det pågående projektet att återbesöka lämningarna från Nordarkeologis inventeringarna med motiveringen ”Många av de fornlämningar som registrerades inom Nordarkeologi har idag en mycket osäker position i Kulturmiljöregistret/Fornsök. Detta innebär i sin tur ett stort problem för skogsbruket, då lämningarna är svåra att återfinna och därmed riskerar att skadas av det pågående skogsbruket”. Sommaren 2021 återbesöktes många lämningar, bland annat NA345A-C.
På bilden ovan så ser man ut från den södra spetsen av Sjuludden nedströms efter Byskeälven. Nästan 40 år efter besöket av Nordarkeologis inventerare så var museet på platsen och uppdaterade lämningsinformationen, registrerade nya fornlämningar som missats och registrerade även dom kulturhistoriska lämningarna efter husgrunden, kåtan och åkermarken som då skulle ha tillhört Hans Sjulsson.
Man kan säga att detta är den totala registrerings historiken från en av de 3000 lokalerna som besöktes via inventeringen. Även om detta är slutet för katalogiseringen av fyndmaterialet från Nordarkeologi så är det inte sista gången Nordarkeologi kommer komma på tal. Fortsätter Frida med sitt granskningsarbete av NA-lokalerna eller gör vi interna arbeten baserat på materialet så kommer det säkert nämnas här i bloggen.
Vid tangentbordet:
Sebastian Lundkvist
Tidigare inlägg om Nordarkeologi:
Nordarkeologi återbesöks
Nordarkeologi
Lite om den arkeologiska samlingen
Granskning av Nordarkeologi
Nordarkeologi del 1 – Stenartefakter
Nordarkeologi del 2 – Fyndregistrering
Nordarkeologi del 3 – Arvidsjaurs gamla kyrk- och marknadsplats
Referenser:
Christiansson, H. 1980. Det arkeologiska forskningsläget i området mellan Piteälvens och Vindelälvens älvdalar. Fornvännen 75. Stockholm
Christiansson, H & Wigenstam, H. 1980. Nordarkeologiprojektets Arvidsjaurinventering. (The Nordarkeologi research project Arvidsjaur survey). Fornvännen 75. Stockholm
