Vad är en fornlämning egentligen?

I mina tidigare inlägg har jag skrivit om hur man hanterar fornlämningar om man ska avverka och att man inte behöver vara rädd om man hittat en fornlämning på sin fastighet. Nu känner jag att det är dags att reda ut vad en fornlämning egentligen är, för det är inte solklart alla gånger! Den lagtext som finns är inte heller så lätt att begripa. För att ni inte ska tröttna redan nu så diskuterar jag innehållet i lagtexten först och presenterar den i slutet av detta inlägg.

När man gör en antikvarisk bedömning av en lämning utgår man ifrån tre kriterier, som presenteras i kulturminneslagen. En fast fornlämning är en lämning:

  1. efter människors verksamhet under forna tider
  2. som har tillkommit genom äldre tiders bruk och
  3. som är varaktigt övergiven

Samtliga tre kriterier kan vara knepiga på olika sätt. Det första man ska avgöra är om lämningen är gjord av någon människa, och inte något som naturen skapat på något sätt. Det kan tyckas lätt, men naturen och dess olika krafter kan skapa mycket märkliga saker i skog och mark.

Vad innebär då forna tider? Det är något relativt, förutom när det gäller skeppsvrak, vilka ska vara över 100 år gamla för att klassas som fornlämningar. När det gäller övriga lämningar så är forna tider en tid som ligger längre bort än att någon kan berätta om hur det var, dvs några generationer bak i tid. Det ska således inte vara något som din mor hört farfar berätta om. Dock finns det undantag även till detta… Som jag sa så är det inte solklart alla gånger!!

När man bedömer om det har tillkommit genom forna tiders bruk så är det sättet att göra något man bedömer. Sedan ska lämningen vara varaktigt övergiven, vilket betyder att den inte används längre, och att den inte heller kommer att tas i bruk igen, i sitt ursprungliga syfte.

Ett exempel

Det här är lite rörigt, men jag ska försöka förklara genom ett exempel. Jag tar två typer av lämningar: ett röse och en stensättning. De är två olika typer av gravar, som någon byggt över någon som gått bort för länge sedan. Stensättningar började anläggas redan under stenålder och rösen under bronsålder. Alltså kan vi konstatera att det första kriteriet är uppfyllt – det är människor som byggt dessa lämningar och det var i forna tider. Här måste jag dock lägga in en liten brasklapp om att stensättningarna kan vara mycket svåra att skilja från stenskravel som inlandsisen och dess effekter skapat. Däremot kan det finnas innehåll i lämningen som avslöjar att det är en människa som skapat anläggningen. Som tur är har vi arkeologer jordsonden att tillgå, så vi kan undersöka hur marken ser ut under ytan!

En stensättning, kanppt synlig i en skogsbilväg. Sondning visar på kraftig färg av rödockra som lagts i graven. © Norrbottens museum

Det andra kriteriet då? Vi lägger fortfarande våra döda i gravar, så på så sätt uppfylls inte kriteriet äldre tiders bruk. Däremot bygger vi inte stensättningar eller rösen över våra döda och det är det bruket som avses. Alltså är även det andra kriteriet uppfyllt!

Att dessa gravar inte längre besöks av någon som sörjer de gravlagda behöver jag nog inte argumentera så mycket för. Vi är nog alla överens om att dessa gravar är varaktigt övergivna i den bemärkelsen.

Nu hade jag tänkt fortsätta med ytterligare något exempel och några undantag, men då får jag hålla på hela eftermiddagen, så jag avrundar här. Men – Det finns anledning till att återkomma till ämnet, tro mig!

// Åsa Lindgren

Såhär står det i kulturminneslagen:

Fasta fornlämningar är följande lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna

1. gravar, gravbyggnader och gravfält samt kyrkogårdar och andra begravningsplatser,
2. resta stenar samt stenar och bergytor med inskrifter, symboler, märken och bilder samt andra ristningar eller målningar,
3. kors och minnesvårdar,
4. samlingsplatser för rättskipning, kult, handel och andra allmänna ändamål,
5. lämningar av bostäder, boplatser och arbetsplatser samt kulturlager som uppkommit vid bruket av sådana bostäder eller platser, liksom lämningar efter arbetsliv och näringsfång,
6. ruiner av borgar, slott, kloster, kyrkobyggnader och försvarsanläggningar samt av andra märkliga byggnader och byggnadsverk,
7. färdvägar och broar, hamnanläggningar, vårdkasar, vägmärken, sjömärken och likartade anläggningar för samfärdsel samt gränsmärken och labyrinter,
8. skeppsvrak, om minst etthundra år kan antas ha gått sedan skeppet blev vrak.

Fasta fornlämningar är också naturbildningar till vilka ålderdomliga bruk, sägner eller märkliga historiska minnen är knutna liksom lämningar efter äldre folklig kult.

Länk till Lag (1988:950) om kulturminnen m.m. http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19880950.htm

Apropå gravrösen – läs gärna Fridas inlägg om Kalixbygdens största gravröse: http://kulturmiljonorrbotten.com/2011/04/05/kalixbygdens-storsta-gravrose-2/

Lämna ett svar