Norrbottens museum fyller 130 år!

Den 20:e september 1886 antogs de stadgar som lade grunden för Norrbottens museiförening och den första styrelsen valdes. Resan till dagens museum påbörjades däremot redan 1878 i en rad artiklar av Fredrik Svenonius men det var inte förrän 1886 som föreningen grundades och inte förrän 1936 som Norrbottens museum fick de utställningslokaler som vi än idag huserar i. Norrbottens museum är idag en av länets äldsta kulturinstitutioner!

Det var i en brytningstid som Norrbottens museum föddes. Ekonomiska och sociala förändringar betydde inte bara att ett nytt samhälle växte fram utan att något gammalt också höll på att försvinna. När Svenonius, född 1852 i Gammelstad, skrev sina artiklar i Kuriren 1878 var det med denna inramning. Han var inte heller ensam, detta var en grundläggningstid för många av våra svenska museer. 1873 inleddes hela rörelsen med grundandet av Nordiska museet av Artur Hazelius, friluftsmuseerna i Sverige fick sitt genombrott i och med grundandet av Skansen 1891.

Museiföreningar, likt den i Norrbotten, grundades över hela landet och studenter vid landets universitet begav sig ut för att samla in folkminnen och dokumentera dialekter. Nu skulle det gamla samhället dokumenteras på alla tänkbara sätt det gick innan det ersattes med det framväxande industrisamhället.

Svenonius upprop för ett länsmuseum motiverades ur flera perspektiv. Samhällsförändringarna var naturligtvis ett motiv, föremål, dialekter, seder och bruk försvann och behövde dokumenteras och bevaras. Ett annat argument var lantbruksutställningens framgång 1877 som lockat många besökare, det skulle ett museum också göra. Man förde fram att Tromsö var ett föredöme med sitt nya museum som lockat mer än 10 000 besökare redan 1875 och att det var skamligt att Sveriges nordligaste län och residensstad saknade en liknande institution.

Slutligen argumenterade man för att ett museum skulle vara av stor betydelse när man i framtiden skulle välja ort för ett norrländskt universitet.

Debatt om inriktningarna

Redan från början fanns en debatt om vilken eller vilka inriktningar Norrbottens museum skulle ha. Svenonius argumenterade för att museet skulle ha två inriktningar, en kulturhistorisk och en naturvetenskaplig, framför allt geologisk. I tidningsdebatten som sen följde kom ytterligare två alternativ fram, dels en konstinriktning och dels en etnografisk med fokus på den samiska och finska kulturen i länet.

I detta tidiga skede var också verksamhetsområdet inte helt givet, till exempel fanns det tankar om att museet skulle omfatta hela norra Sverige eller till och med hela Nordkalotten. I tankarna fanns en möjlig uppdelning mellan museet i Tromsö och det blivande museet i Luleå där Tromsö skulle ansvara för att visa kust- och havsfaunan medan Luleå skulle stå för inlandsfaunan.

Ett museum blir till

Det tog nästan 10 år innan tidningsdebatten landade i praktisk handling. Det var på initiativ av dåvarande landshövding Lars Berg som en kommitté bildades med uppdrag att ta fram stadgar, lämpliga personer att bjuda in till föreningens första möte och att skicka ut inbjudan. Den stora dagen kom att bli den 20 september 1886, då antogs stadgarna för Norrbottens Museiförening och den första styrelsen valdes. Grunden var lagd för Norrbottens museum.

I de två första paragraferna i stadgarna kan man utläsa både museets ändamål, museets uppdrag kan man säga:

§1 Norrbottens Museiförening har till ändamål att:

– uppsöka och vårda Norrbottens fornlemningar;

– samla och ordna fornsaker samt etnografiska och naturhistoriska föremål, företrädesvis från Norrbottens län;

– anteckna och bevara samt om möjligt i tryck utgifva hvad som kan bidraga till kännedom om detta landskaps språk, historia, etnografi och natur.

§2 Föreningens samlingar förvaras i Luleå.

Dessa samlingar skola på bestämda tider, minst en gång i veckan, vara för allmänheten tillgängliga.

För gåfvor till museet redogöres i länets tidningar.

Närvarande på mötet var dåvarande Luleå stads styrande skikt,ett antal skolungdomar och de flesta av landstingets ledamöter. Det senare var ingen slump då landshövdingen vid denna tid också var landstingsstyrelsens ordförande och sammankallande för landstingsfullmäktige. Syftet var att redan från början få en bred förankring i länet.

Norrbottens Museiförenings första ordförande blev också det landshövding Lars Berg, bolagsdisponenten Johan Albert Wikström (disponent i Gellivarebolaget, föregångaren till nuvarande LKAB) blev vald till vice ordförande och rektorn för Luleå högre allmänna läroverk blev vald till sekreterare. Övriga ledamöter i styrelsen kom främst från Luleås borgerskap.

Uppkomsten av Norrbottens museum bars alltså av borgerskapet, sin tids samhällselit. Det här var inget unikt för länsmuseets framväxt i Norrbotten utan något som är kännetecknande för utvecklingen och framväxten av museiföreningar och länsmuseer i hela landet.

De första föremålen

I samband med instiftandet av museiföreningen överlämnade disponenten Wikström de etnografiska samlingar han förvarat i sitt hem och som samlats in redan innan föreningen grundats. Dessa föremål lade sedan grunden för Norrbottens museums samlingar. Från denna första donation härrör bland annat det så kallade Maunuskåpet. Ett kabinettskåp från 1600-talet, troligen tillverkat i Sverige och med bilder från Johannes Schefferus verk Lapponia utgivet 1673. Kabinettskåp kan enklast beskrivas som en sorts museum i miniatyr.  Fack, lådor och lönnfack fylldes med allt från mynt och brev, till exotiska föremål, konstföremål, vetenskapliga instrument och kuriosa.

Skåpet hade inköpts av Fredrik Svenonius i byn Maunu, omkring 2 mil väster om Karesuando, därav namnet.

Samlingarna växte snabbt och ett ständigt återkommande problem genom åren är bristfälliga lokaler för både förvaring och visning av de insamlade föremålen. Lokalproblemen uppstod i samband med stadsbranden 1887 då de tänkta lokalerna för museet blev, med all rätt, nyttjade för hemlösa efter branden.

Istället utlovades föreningen att använda läktaren i läroverkets nya gymnastiksal, men detta skrinlades också då läktaren istället behövdes som gudstjänstlokal efter stadsbranden. Den tredje lösningen, som kom att förverkligas, blev läroverkets vind. Där fick Norrbottens museum visa delar av sina samlingar en timme varje tisdag.

Det var en lektor vid Luleås högre allmänna läroverk som fick det motiga uppdraget att arbeta som museiföreståndare under de första 20 åren. Motig i att han fick kämpa med bristfällig finansiering, tillfälliga lokaler och faktiskt också en dålig uppslutning i länet. Ambitionen från föreningens sida hade från början varit att tillsätta 39 föreningsombud runt omkring i Norrbotten, något man misslyckades med, men förankringen kom med tiden att bli allt mer omfattande.

Friluftsmuseum, hembygdsförening och fortsatta lokalproblem

Det var inte förrän 1901 som lokalfrågan stabiliserade sig något då landshövdingen lösgjorde den residensets södra flygel då länsstyrelsen flyttat ut. Samma år utökades däremot samlingen med en biologisk utställning med ett urval av det norrbottniska djur- och fågellivet representerat vilket säkert frestade på föreningens lokalkapacitet.

Samlingarna fortsatte däremot att expandera. 1921 togs nästa steg i expansionen, ett friluftsmuseum etablerades, inspirationen var naturligtvis Skansen i Stockholm. Det var den nye museiföreståndaren David Törnqvists initiativ att inför Luleå stads 300-årsfirande göra en jubileumsutställning på Gültsauudden. 1920 uppfördes den kopia av Luleå stads gamla rådhus som fortfarande kan besökas, nu bl.a. använt som bas för festivalen Musikens Makt varje år.

Rådhuset uppfördes med insamlade medel men kommunen bidrog bland annat med marken och viss finansiering av de kommande byggnationerna på friluftsmuseets område. Redan 1925 hade museet expanderat med en lång rad byggnader. Förutom rådhuset hade man nu också skaffat Pitegårdens huvudbyggnad, ett soldattorp, ett magasin, samiska visten från fjäll-, fiske- och skogsmiljöer, en flottningskoja samt ett biologiskt museum.

Det är detta friluftsmuseum som idag utgör det kommunala friluftsmuseet Hägnan i Gammelstad.

1922 sker en stor omställning av verksamheten då museiföreningen omvandlades till Norrbottens läns hembygdsförening. Namnbytet var bara en liten del av en mer övergripande omorganisation som medförde ett större fokus på att föra ut friluftsmuseitanken i länet. Det är från denna tid och framåt som alla länets hembygdsgillen och lokala hembygdsföreningar bildas. Det är också från detta år som Norrbottens museums årsbok regelbundet börjar publiceras, årsboken är en rikedom av kunskap som inte bara skildrar sin tid utan än idag utgör värdefull forskning att hänvisa till.

De ständigt växande samlingarna fortsatte däremot att ställa till lokalmässiga problem, de växte snabbt ur sina lokaler och mycket snart var rådhuset på Gültsauudden för litet. Fokus för föreningen kom därför att under 1930-talet fokuseras på att samla medel för att bygga en ny museibyggnad något man lyckades genomföra med lotterimedel, enskilda bidrag och att Luleå kommun skänkt tomten. 1936, 50 år efter museiföreningens grundande, invigdes den nya museibyggnaden som alltså i år fyller 80 jämnt och fortsatt huserar merparten av Norrbottens museums utställningslokaler.

Lokalerna är idag däremot för trånga för att inhysa personal, samlingar, bibliotek, arkiv, verkstad och andra utrymmen vilket har lett till att merparten av personalen idag sitter i nya lokaler på Björkskatan och att merparterna av alla de nämnda verksamheterna också finns i nya anpassade lokaler på samma plats. Den enda verksamhet som idag äger rum i den vackra byggnaden från 1936 är den publika, med utställningar, pedagogik, visningar, café och butik.

Från 1900-tal till 2000-tal

Tiden för andra världskriget och efterkrigstiden fram till 1950-tal var en tid av dvala för Norrbottens museum, stora delar av lokalerna togs i anspråk av Länsstyrelsens för den krigstida administrationen och landsantikvarien var inkallad. Verksamheten kom under denna period att gå ned och bestod i princip bara av tillfälliga utställningar och föremålsinsamling.

1950-talet såg en något ökad verksamhet, museet kunde nu erbjuda konst- och slöjdutställningar och turistinformation fanns i entrén, man hade en tjänstebil och genomförde dialektinspelningar, inventeringar av byakistor och arkeologiska undersökningar och kulturhistoriska inventeringar i samband med vattenkraftutbyggnaden i Skellefte samt Stora och Lilla Lule älv.

1960- och 1970-talen är expansiva perioder i museets historia. Personalstyrkan växer, under 60-talet bestod museet av 15 medarbetare, under 70-talet hade den växt till ett 30-tal. Ämneskompetensen var mycket bredare än tidigare och verksamheten skapade vandringsutställningar som turnerade till skolor, bibliotek och andra lokaler som totalt visade upp mer än 100 000 besökare! Den arkeologiska fältverksamheten växte, bokutgivningen utökades, det skogsmuseum som finns vid Storforsen tillkommer, friluftsmuseet flyttas till Gammelstad och tillfälliga utställningar och vandringsutställningar fortsätter och den totala besökssiffran under 1970-tal har vuxit till 143 000.

Hela denna tid har Norrbottens museum varit föreningsdrivet med stöd från landstinget och Luleå kommun. 1977 övergår verksamheten till stiftelseform med Norrbotten läns landsting och Luleå kommun som huvudmän. I denna form drivs verksamheten fram till 1992 då landstinget blir ensam huvudman för stiftelsen, i överenskommelsen ingick att Luleå kommun övertog huvudmannaskapet för friluftsmuseet Hägnan. Den sista större organisatoriska förändringen ägde rum år 2000 då stiftelsen upphörde och Norrbottens museum blev en basenhet under landstingsdivisionen Kultur & utbildning.

Norrbottens museums verksamhet är idag bredare än vad den någonsin varit, arbetet med en ny kulturhistorisk utställning som skildrar hela länets historia är påbörjat och arbetet med att orientera sig i en ny tid, med nya krav och utmaningar är igång, en ny vision och målbild för vad Norrbottens museum ska spela för roll för norrbottningarna idag är viktig. Vissa av de gamla problemen lever kvar, lokalutrymme och framför allt moderna utställningslokaler är av stort behov än idag.

Framtidens museum?

Norrbottens museum firar 130 år och är därmed en av de äldsta kulturinstitutionerna i länet men definitivt en av de mest aktuella. Vi lever i en tid då samhället står inför lika stora omställningar som det sena 1800-talet och en oro inför vad framtiden ska bära med sig, där är Norrbottens museum, då som nu, en plats för möten mellan åsikter, inhämtning av kunskap och folkbildning och där allas lika värde, delaktighet, mångfald och demokrati är centrala värden att förmedla.

Jag är övertygad om att de kommande 10 år kommer att vara en spännande resa för Norrbottens museum, en resa som kommer att vässa oss som jobbar här, som kommer att ge norrbottningarna en helt ny upplevelse av vår verksamhet och sin förhistoria och historia. Jag ser fram emot att få vara en del av det. Vi firar en pigg och nyfiken 130-åring! 😉

Vid tangentbordet, Nils Harnesk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s