Hej på er. Flitens lampa lyser över Norrbottens museum så här i juletider. Det är mycket som ska hinna avslutas innan nyår och mycket som ska planeras inför nästa år. Som omväxling tänkte jag presentera ett lite udda föremål ur våra samlingar, en hagelpatron.

Som den inbitne följaren av museets verksamhet kanske vet, så har vi flyttat våra samlingar till Björkskatan i Luleå. Nu har vi hållit på ett tag med att rengöra föremålen för att föra in dem i de nya magasinen. Under rengöringen påträffades en läderväska innehållande ammunition. Både hagel- och kulpatroner. Somliga skarpa och andra bara hylsor. Det låg även en del kulor i väskan. Det är en av dessa hylsor denna blogg ska handla om.

Hagelhylsan såg nog så oansenlig ut vid första anblicken, en 65 mm lång aldrig laddad papphylsa i cal. 16. Det som gjorde att den avvek från de övriga, var att den saknade den botten av metall som de flesta hagelskott har. Den var helt i papp. Då den hade tändhatten kvar lades den och de andra skarpa patronerna åt sidan för att oskadliggöras. En kunnig person tog på sig uppdraget och kunde konstatera att hylsan var unik.

Pappershylsan. Foto: Kjell Öberg © Norrbottens museum

Hylsan är tillverkad för hemmaladdning av en firma som hette Svenska Patronhylse aktiebolaget och var en av de första inhemska tillverkarna av hagelammunition. Firman torde vara en av de minst dokumenterade, för det är mycket svårt att få fram uppgifter om den. Den låg i Strålsnäs (Östergötland) och verkar endast ha existerat mellan 1895 och 1899. Man sökte ett patent år 1898, kanske på denna papphylsa. Hylsan gjordes i cal. 12 och 16 och verkar inte ha blivit någon storsäljare då den tillverkades under max fyra år, eventuellt bara ett år. Det verkar inte ha gjorts några laddade utan bara hylsan.

Annons i Kopparbergs läns nyhets- och annonstidning, september 1898.

Hylsan av papp torde inte varit så praktisk, då papphylsor har en tendens att svälla om de blir fuktiga och då bli svåra att använda. Det har nog på grund av materialet heller inte gått att ladda om, vilket var vanligt. Detta och den korta tillverkningstiden gör att hylsan är mycket sällsynt. Den visar på ett tidigt och intressant – men kanske inte helt lyckat – försök att rationalisera och förbilliga en industriproduktion.

Botten på pappershylsan. Foto: Kjell Öberg © Norrbottens museum

God jul och gott nytt år önskar Kulturmiljöavdelningen
Backman