Bland många ting små

Idag tänkte jag skriva lite grann om vad som sker i museets dolda värld, den del av museet som få människor (även en del museianställda) har någon djupare insikt i, vilket råkar vara samlingarnas dunkla värld. Samlingarna har under många år varit involverade i ett stort projekt som skett fortlöpande, fast kanske tämligen obemärkt utåt. Alla museets diverse föremålssamlingar, tiotusentals föremål, har flyttats från gamla förvaringslokaler i centrala Luleå till klimatanpassade magasin ute vid Björkskatan. Dessa samlingar, som utgör Norrbottens gemensamma kulturarv, förväntas kunna leva vidare i all evinnerlighet för framtida generationer att åtnjuta.

I dagens läge befinner sig detta stora flyttprojekt i sitt slutskede. I magasinen byggs nya hyllor varje dag, flyttkartonger och packlårar packas upp, museiföremål rengörs och inventeras för att sedan rullas ut på vagnar i magasinen där de till slut hittar sin plats bland alla hyllplan.

Många av dessa föremål har legat nerpackade i flera år. Vad som döljer sig i en låda kan vara något utav ett mysterium tills det att man öppnar den. Ofta blir man överraskad av den variation av föremål som dessa lådor dagligen bjuder på. Man skulle kunna säga att det är allt mellan himmel och jord som dyker upp, vilket nog går att illustrera bättre med ett par bilder än med väldigt många ord:

Många alldagliga föremål dyker upp, mycket från hemmet men också många arbetsrelaterade ting som brukats inom Norrbottens stora basnäringar i äldre dar, såsom skogsbruket och timmerflottningen. Men emellanåt stöter man även på lite mer unika eller udda föremål, som till exempel en tysk sågtandad bajonett från första världskriget eller ett hänglås från 1800-talet dekorerat med det Allseende ögat:

Bild1

Men det udda eller det unika är inte vad som gör ett föremål intressant, utan det är berättelserna som döljer sig bakom det materiella – de immateriella berättelser som vittnar om mänskliga livsöden eller historiska skeenden. Ibland när man undersöker ett föremåls proveniens i vår databas eller analoga liggare, stöter man på dessa berättelser. Jag vill med detta inlägg passa på att lyfta fram några av de som jag har stött på under arbetets gång, för att visa vilka berättelser som (bl.a.) utgör en del av Norrbottens kulturarv.

Familjen Isbergs ryggsäck

Vad som först ser ut att vara en sliten 80-åring från Kiruna visar sig vid närmare granskning vara en ryggsäck som använts av motståndsrörelsen i Nordnorge under andra världskriget. I Sverige etablerades av den norska regeringen (då belägen i London) tre stycken basstationer i norra Sverige; i Gällivare, i Kiruna och i Karesuando. I Kiruna kom familjen Isbergs hem att fungera som en samlingspunkt för den norska motståndsrörelsen och därifrån utgick diverse motståndsmän, kurirer, samt förnödenheter som vandrade över gränsen. Under krigstiden kom denna ryggsäck att bäras av en rad olika individer kopplade till motståndsrörelsen.

Kapten von Weissenbergs souvenirer

LRM_EXPORT_20180103_103116

Att samla på sig souvenirer när man är ute och reser, eller upplever saker, är något som många gör. Här har vi kapten von Weissenbergs souvenirsamling från Karelska näset i norra Finland, som består av sovjetiska stridsvagnsminor av typen TM-35. Daterade 1938 och 1941. Vem kapten von Weissenberg var kan jag inte riktigt svara på i dagsläget, men kanske var han en av många norrbottningar som reste som frivillig till Finland under ledorden “Finlands sak är vår” och därigenom kom att delta i Fortsättningskriget och de hårda striderna på näset. Kan tillägga att dessa minor turligt nog visade sig vara desarmerade.

Postbussen som sprängdes

LRM_EXPORT_20180102_114718

När man jobbar med att inventera föremålssamlingarna så stöter man emellanåt på föremål som vittnar om dramatiska skeenden. Till exempel denna medfarna nummerplåt från en tysk postbil som totalförstördes i de hårda striderna som rasade mellan Wehrmacht och Finska armén vid den finska landstigningen i Torneå, 1 oktober 1944, som också kom att bli starten på Lapplandskriget. Nummerplåten överlevde dock denna oerhört våldsamma händelse och kom till Sverige som en Haparandabos souvenir.

Två detaljer värda att notera är “WH” som står för Wehrmacht Heer samt den röda stämpeln som har Tredje rikets insignia.

Den dystra sparbössan

Vad som vid en första anblick kan tyckas vara en väldigt vackert ärgad gammal sparbössa visar sig vara ett ting som vittnar om en mycket dyster episod ur Norrbottens historia. Den här sparbössan har stått utanför porten till Sandträsk Sanatorium, en plats där drygt 26.000 norrbottningar har vistats men endast hälften har lämnat. Många har vi säkert släktingar som aldrig kom hem igen från Sandträsk.

Med dessa små mikroberättelser ur samlingarna ville jag visa hur de små tingen ibland kan ruva på väldigt stora berättelser, och att detta är vad vi jobbar med att ta tillvara på. Den gemensamma berättelsen om Norrbotten och dess folk.

Nils Emil Nilsson
Museiassistent, Bildarkiv och Samlingar

Hemligheter i samlingarna

Hej på er. Flitens lampa lyser över Norrbottens museum så här i juletider. Det är mycket som ska hinna avslutas innan nyår och mycket som ska planeras inför nästa år. Som omväxling tänkte jag presentera ett lite udda föremål ur våra samlingar, en hagelpatron.

Som den inbitne följaren av museets verksamhet kanske vet, så har vi flyttat våra samlingar till Björkskatan i Luleå. Nu har vi hållit på ett tag med att rengöra föremålen för att föra in dem i de nya magasinen. Under rengöringen påträffades en läderväska innehållande ammunition. Både hagel- och kulpatroner. Somliga skarpa och andra bara hylsor. Det låg även en del kulor i väskan. Det är en av dessa hylsor denna blogg ska handla om.

Hagelhylsan såg nog så oansenlig ut vid första anblicken, en 65 mm lång aldrig laddad papphylsa i cal. 16. Det som gjorde att den avvek från de övriga, var att den saknade den botten av metall som de flesta hagelskott har. Den var helt i papp. Då den hade tändhatten kvar lades den och de andra skarpa patronerna åt sidan för att oskadliggöras. En kunnig person tog på sig uppdraget och kunde konstatera att hylsan var unik.

patron2

Pappershylsan. Foto: Kjell Öberg © Norrbottens museum

Hylsan är tillverkad för hemmaladdning av en firma som hette Svenska Patronhylse aktiebolaget och var en av de första inhemska tillverkarna av hagelammunition. Firman torde vara en av de minst dokumenterade, för det är mycket svårt att få fram uppgifter om den. Den låg i Strålsnäs (Östergötland) och verkar endast ha existerat mellan 1895 och 1899. Man sökte ett patent år 1898, kanske på denna papphylsa. Hylsan gjordes i cal. 12 och 16 och verkar inte ha blivit någon storsäljare då den tillverkades under max fyra år, eventuellt bara ett år. Det verkar inte ha gjorts några laddade utan bara hylsan.

spabannons

Annons i Kopparbergs läns nyhets- och annonstidning, september 1898.

Hylsan av papp torde inte varit så praktisk, då papphylsor har en tendens att svälla om de blir fuktiga och då bli svåra att använda. Det har nog på grund av materialet heller inte gått att ladda om, vilket var vanligt. Detta och den korta tillverkningstiden gör att hylsan är mycket sällsynt. Den visar på ett tidigt och intressant – men kanske inte helt lyckat – försök att rationalisera och förbilliga en industriproduktion.

patron1

Botten på pappershylsan. Foto: Kjell Öberg © Norrbottens museum

 

God jul och gott nytt år önskar Kulturmiljöavdelningen
Backman