Andra chansen i Kiruna 2008 – Norrbottens museum var på plats

Nu är det Mellodags i Norrbotten igen! Den 15 februari går årets upplaga av Melodifestivalens deltävling tre av stapeln i Luleå. Det är inte första gången en deltävling anordnas i Norrbotten. År 2008 var Kiruna värd för evenemanget och Norrbottens museum var där för att dokumentera händelsen för framtiden. I detta blogginlägg kommer vi att vandra längst minnets stig tillbaka till år 2008 och när Mellon kom till Kiruna.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Kiruna i Mello-grönt! Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Mello – en av våra nya högtider?
Melodifestivalen, som anordnas av Sveriges Television, är ett av Sveriges mest sedda program. Sedan 1958 har Sveriges bidrag till Eurovision Song Contest valts ut genom en nationell final.

Sedan 2002 har Melodifestivalens deltävlingar genomförts på olika orter runt om i landet. Första gången norrbottningarna fick möjlighet att beskåda en av Melodifestivalens deltävlingar live var 2003, även den gången i Luleå. 2008 var det alltså Kirunas tur, och det året gav Nordiska museet länsmuseerna i respektive ”Mellostad” i uppdrag att dokumentera evenemangen som ett led i projektet ”Nya folkliga högtider”. Förändringarna i samhället går snabbt och vi anpassar oss till de nya förutsättningarna, vilket är intressant att dokumentera för förståelsen av den tid vi lever i.

I projektet undersöktes nya traditioners framväxt i Sverige. Kalle Anka på julafton, Vasaloppet, Nobelfesten och Melodifestivalen är TV-högtider som håller på att bli en del av vår nutidshistoria. Framväxten av ritualer kring dessa program undersöktes inom projektet. Alla dessa program har en stor tittarskara och intresset från publiken fortsätter år efter år, vilket tyder på att dessa ritualer har en social funktion och skapar en känsla av gemenskap.

Melodifestivalen kallas ibland hela Sveriges folkfest. Här är interaktionen mellan publik och media särskilt tydlig. Festivalen har drag av karneval och innehåller skämtsamma anspelningar på aktuella teman som nationell identitet och kön. Hur används programmen i kommunikationen mellan människor? Vilka attityder och livsstilar förmedlas genom festivalen? Framgångssagan från vanlig människa till idol ger möjlighet till identifikation. Det är inte en slump att prinsesskronan i regnbågens alla färger har blivit en symbol för hela festivalen. Utan tvekan har många av de populäraste melodierna blivit en del av den svenska musiktraditionen i både vardag och fest. ”Musiken går hem ute i stugorna”, som det brukar heta i kvällspressen.

Bakom kulisserna
Norrbottens museum skickade etnolog Eva Gradin och fotograf Daryoush Tahmasebi till Kiruna för att dokumentera Andra chansen. De hade fullständiga rättigheter att delta i alla delar under de fyra dagar som Andra chansen fanns i Kiruna. Det var hektiska dagar. Daryoush besökte och dokumenterade Kirunabor som såg festivalprogrammet på TV i hemmet. Det var emellanåt snärjigt värre att hinna besöka familjerna i deras hem under timmarna som direktsändningen pågick. Många vändor genom Kiruna blev det. Under tiden försökte Eva vara överallt där det hände något.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Ackrediteringsbricka. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Tills sin hjälp att bevaka allt som pågick hade museet också gymnasieelever från Hjalmar Lundbomsskolan. Eleverna dokumenterade olika aspekter av festivalarrangemanget och det som hände i Kiruna under evenemanget.

Bland annat undersöktes om och hur restaurang-, affärs och nattlivet förändrades under Melodifestivalen. Hur menyer, priser, öppettider och aktiviteter påverkades. De tittade även på scenutrustning, logistik och säkerhet kring evenemanget. Jämförelser och deltagandeobservationer gjordes kring exempelvis genrepet och direktsändningen. Artisternas kläder, make up och styling undersöktes – skulle Kiruna på något sätt inspirera artisternas framtoning och stil? Eleverna undersökte även hur tidningarna skrev om evenemanget, och även hur Kirunaborna upplevde det hela och deras tankar kring evenemanget och huruvida det lämnade avtryck på omgivningen.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Scenen tar form. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Matförsäljning. Suovas från Arjeplog. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Under sitt arbete fick eleverna komma in bakom kulisserna under evenemanget, och skrev om sina upplevelser.

”När man har tillträde till allt kan många få uppfattningen att man samtidigt får göra vad man vill, men detta stämmer inte på långa vägar. Det vanligaste exemplet är att många tror att de kan passa på att fråga artisterna om deras autografer när de väl är bakom kulisserna och kan kika in i deras loger. Detta får man naturligtvis inte göra. Man ska uppföra sig diskret, inte vara snäsig, och lyhörd. Allt för att gynna artisterna, som lätt kan bli störda under deras uppladdning och under tiden de gör sig i ordning för deras nummer. Backstage kan uttryckas som artisternas hem och ska behandlas med största försiktighet”

Eleverna fick också för museets räkning köpa och samla in minnessaker kopplade till melodifestivalsarrangemanget som sedan hamnade i museets samlingar. De fick också motivera vilka föremål de samlat in och hur de tänkt:

”Vi valde dessa saker eftersom de gick att köpa på platsen. Blinkgrejerna var självklara eftersom de alltid syns i publiken under direktsändningarna. Trots att ljudet inte var högt i byggnaden valde vi att köpa öronproppar, det finns folk som är känsliga. Ringen med kedja var den snyggaste souveniren, något som vi ångrar att vi inte inhandlade till oss själva. Geléringen var den konstigaste saken vi hittade, vi funderade och förstod inte riktigt vad den hade för funktion och koppling till melodifestivalen. Pinnen var den fulaste av alla souvenirer vi köpte, men den hade ett klart budskap med sin form och färg. Nyckelbandet var mest diskret som melodifestivalsskyltning, en klassiker. Tröjan är ännu en fin klassiker, vi kände oss tvungna att inhandla den. Vi valde en damtröja eftersom vi själva är utav det könet”.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Souvenirer som eleverna köpte in. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Många delaktiga i att skapa och forma melodifestivalen
– Journalisterna har en inbyggd roll i skapandet av evenemanget, menar Eva Gradin, men även publiken är medskapande. Inte bara i den TV-sända tävlingen, utan också under de två genrep, då publiken agerade precis som om det var på riktigt. Skillnaden är bara att omröstningsresultaten var fejkade. Inför den ”riktiga” sändningen måste publiken vara på plats en timme i förväg för uppvärmning. Babsan och festivalorkestern såg till att publiken hade kommit igång ordentligt och att stämningen var på topp innan programmet gick ut i våra TV-apparater.

– På plats ser man så mycket som inte sänds i TV, inte minst journalisterna roll i det hela, att bara fokusera på tävlingen och artisterna och fånga varje uns av konflikt, berättar Eva Gradin som hade väntat sig att någon från pressen skulle skriva om den speciella miljön där evenemanget genomfördes: En hangar med flygplan och annan häftig rekvisita, men inte ett ord om detta!

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Flyghangaren byggdes om till arena för Melodifestivalen. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Sponsorerna syntes på olika sätt i Kiruna. Två bensinstationer körde roterande discokulor och musik vid tankställena. Skivproducenten Bert Karlsson och ett bilföretag hade bjudit in artister och publik till isbanekörning. Men där blev det inget drag för det var bara Nordman och Carola som ställde upp och Kirunaborna lyste med sin frånvaro.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Bensinmack mellopyntad med discokula. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Artister och medverkande i arrangemanget fick uppleva Kiruna på olika sätt, bland annat åka hundspann, ovan nämnda iskörning och artister och press fick också lokala produkter, bland annat en väska innehållande kulspetspenna, ölflaskeöppnare, handgjord chokladpralin, renchips, och en röd liten plastkåsa med nyckelring, samt broschyrer och informationsmaterial. Samtliga produkter kom från lokala företag, föreningar och organisationer och var märkta med dessas logotyper och namn. Väskan med innehåll samlade Norrbottens museum in, och föremålen finns idag bevarade i museets samlingar.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Hundspannsparkering. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Hundspann. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Kirunaborna deltog aktivt
Jämförbart med andra orter fick Kiruna stort utrymme i TV-programmet i form av vackra Kirunavyer som visades mellan artistinslagen. På plats bjöd Kiruna kommun artisterna på välkomstmiddag och jojk av artisten Sofia Jannok i stadshuset, samt besök på ishotellet i Jukkasjärvi.

Lokala föreningar och företag var engagerade på olika sätt i evenemanget och autografjägarna stod som spön i backen vid entréerna och i P4-montern där radiokändisarna Carolina Norén och Annika Jankell skrev autografer för glatta livet. Det märktes att Melodifestivalen var i stan på ett helt annat sätt än när Luleå hade evenemanget för några är sedan menar Eva Gradin.

Det material som samlades in under dokumentationen berättar om Andra chansen i Kiruna år 2008 – om ett evenemang i Sverige, en folkfest, ett musikevenemang, om kändisarna som var där, och om Kirunaborna som också var det. Om händelser under festivalen, både bakom och framför kulisserna, och om Kiruna som det var just då. Det finns sparat i museets samlingar för framtiden. Ett stycke Norrbottnisk historia.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Konfetti som regnade vid Olas repetition av låten Love in stereo. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Renchips som delades ut till artisterna. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Anledningen till dokumentationen var att fånga framväxande nya traditioner. Hur tänker du? Vilka nya traditioner skapas idag?

Ett som är säkert är i alla fall att Melodifestivalen väcker stort intresse och fångar en stor publik. För många är det en högtidsstund. På 60 år har Melodifestivalen gått från stråkar och strama kostymer till en färgstark folkfest – och en kulturinstitution. Vare år bänkar sig fyrtio procent av Sveriges befolkning framför finalen. Publiksiffrorna, TV, radio, play och live sammanräknat, brukar ligga på mellan 3-4 miljoner personer. Deltävlingarna brukar ha något lägre siffror. Drygt 3 miljoner såg eller lyssnade på Andra chansen i Kiruna, de flesta hemma i TV-soffan.

Melodifestivalen, Andra chansen i kiruna

Mellomys. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Dokumentationen med fotografier, insamlade föremål och gymnasieelevernas uppsatser finns sparade i Norrbottens museum samlingar och arkiv.

Källor:

  • Dokumentation, etnolog Eva Gradin, fotograf Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum, 2008.
  • Artikel skriven av Barbro Alatalo (redaktör, NLL) på Norrbottens läns landstings webbplats, 2008.
  • Radiointervju med Eva Gradin och Daryoush Tahmasebi, mars 2008, reporter är Maritha Mossberg, Sveriges Radio, P4 Norrbotten.
  • Skriftliga arbeten/dokumentationer av elever på Hjalmar Lundbohmskolan, Miljö- och samhällsplaneringsprogrammet åk 3 och Samhällsvetenskapliga programmet åk 3.
  • Melodifestivalen: från frack till folkfest, Hanna Fahl, 2018.

Vi som har sammanställt/skrivit det här inlägget är:
Daryoush Tahmasebi, Anna Lundgren och Anja Wrede

 

Hemslöjd i långa banor

För ett par år sedan, 2017, tog Norrbottens museum emot en stor donation, Norrbottens läns Hemslöjdsförenings samling, bestående av närmare 1500 föremål. Större delen av samlingen är tillkommen efter 1963, då ”Norrbottens läns Hemslöjdsförening ekonomisk förening” bildades, men den innehåller även slöjdalster från länets tidigare slöjdverksamhet.

Framför allt innehåller den exempel på slöjdföremål som speglar föreningens egen produktion och de varor som har sålts inom Hemslöjdens affärsverksamhet. Föremålen är till stor del tillverkade i norrbottnisk tradition, i äldre tekniker och efter gamla mönster och modeller, men de speglar även den tid som de är tillverkade i. Vissa föremål har blivit ”klassiker”, som har producerats och sålts under lång tid.

NBM_9599 copy

”Lovikkapläden” (BDNLH 807) blev en klassiker, populär både att väva själv och köpa färdig. Formgivaren hemslöjdschef Inger Moberg inspirerades av gamla norrbottniska ranor när hon designade pläden. Den tillverkades mellan 1950-1987. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Historien om länets organiserade slöjdverksamhet är lång och innehållsrik, och eldsjälarna har varit många. Slöjdinspektörer, hemslöjdskonsulenter, slöjdare, butikspersonal, landshövdingar, med flera har alla en del i denna historia. Verksamheten har handlat mycket om att anordna slöjdkurser, om hemslöjdkonsulenternas rådgivande arbete, om att anordna och delta i utställningar och om affärsverksamheten, som har vuxit under hela 1900-talet.

Här ges glimtar ur den historien, som en bakgrund till Hemslöjdssamlingen, eller en ”kontext”, som vi kallar det i museivärlden, där vi ger föremålen ett sammanhang. Varje enskilt föremål i samlingen har dessutom sin egen ”kontext”, som ibland kan berätta om hur det kom till, om formgivare och tillverkare och om när det tillverkades.

Från Slöjdförening till Slöjdnämnd

Länets första hemslöjdsförening, Norrbottens läns Slöjdförening, bildades 1882 och var en av de tidigaste i landet. Föreningen finansierades av Hushållningssällskapet, stat och landsting. Slöjdföreningen upplöstes 1914 och Slöjdkommittén trädde i dess ställe den 1 januari 1915. Slöjdkommittén var underställd Hushållningssällskapet. Någon större förändring av verksamheten skedde inte efter ombildningen. På 1920-talet ändrade Slöjdkommittén namn till Slöjdnämnden.

Norrbottens läns Permanenta Slöjdutställning

Vid 1900-talets början drabbades Norrbotten av svår missväxt och stor arbetslöshet. Norrbottens läns Slöjdförening, som tidigare mest arbetat för att införa slöjd som undervisningsämne i skolorna, beslutade sig nu för att ägna hemslöjden större uppmärksamhet. Man ansåg att den kunde utvecklas till en god bisyssla på landsbygden.

Lilly Zickerman, initiativtagare till bildandet av Föreningen för Svensk Hemslöjd, besökte länets mest drabbade områden under missväxtåret 1902. Hon såg till att det påbörjades försäljning av slöjdalster från Norrbotten i Stockholm. Zickerman träffade även Slöjdföreningens styrelse för att diskutera hur man skulle kunna avhjälpa nödårets efterverkningar, och bereda länets befolkning en viktig biinkomst i form av försäljning av slöjdalster. Mötet kom fram till att ett slöjdmagasin skulle upprättas i Luleå, och att det var viktigt att sprida råd om mönster och modeller.

Föreningen anordnade ambulerande slöjdkurser runt om i länet, och i oktober 1904 öppnade föreningens första butik, Norrbottens läns Permanenta Slöjdutställning, på Storgatan 6 i Luleå. Tio år senare ändrades namnet till Norrbottens hemslöjd.

Slöjdombud anställdes på landsbygden, som en länk mellan butiken och slöjdarna.

BAABUGI

I det här huset på Storgatan 6 i Luleå låg Norrbottens läns Permanenta Slöjdutställning under 1900-talets början. Foto: Helmer Widlund. Bilden tillhör Luleå kommuns stadsarkiv.

BAAACLB

Interiörbild från Norrbottens läns Permanenta Slöjdutställning. Foto: okänd. Norrbottens museums bildarkiv.

Stor vikt lades på den traditionella slöjden. Det gjordes inventeringar i länet för att få fram äldre vävnader och andra slöjdalster för nytillverkning. I anslutning till butiken öppnades en vävkammare där det vävdes provvävar och komponerades mönster.

De stora kunderna var länge allmänna inrättningar, till exempel sjukhus och folkhögskolor, som gjorde stora beställningar av textila vävnader och möbler. De artiklar som såldes bäst till privatkunder var bland annat Lovikkavantar och samisk slöjd.

Utställningar

Slöjden från länet visades tidigt upp på olika platser i länet och runt om i landet, men även på stora internationella utställningar. Det blev ett sätt att sprida och marknadsföra länets slöjdprodukter, något som var en viktig del i slöjdverksamhetens arbete.

Listan på utställningar kan göras lång, men här är några exempel:
Stockholmsutställningen 1897 – här fanns länets alla slöjdgrenar representerade och slöjdinspektör Gavuzzi kom hem med en silvermedalj för insatsen. 1909 deltog Slöjdföreningen vid Konst- och Industriutställningen i Stockholm, där man ställde ut bland annat yllevävnader och samisk slöjd. Norrbottensslöjd visades upp på Skansen i samband med Olympiaden 1912, tillsammans med alster från landets övriga hemslöjdsaffärer. På världsutställningen i Chicago 1934 fanns samisk slöjd från Norrbotten till beskådan.

Engrosförsäljning och filialer i länet

Genom Hemslöjdsföreningarnas engrosförsäljning, som kom igång i mitten av 1940-talet, kunde länets slöjdprodukter säljas även till övriga landet, och inköp till butiken gjordes från hela Sverige.

Filialer till butiken i Luleå öppnade 1949 i Piteå, 1950 i Kiruna och 1953 i Boden. Luleåbutiken flyttade 1954 till nya lokaler på Skomakargatan.

Under 1950-talet minskade de stora beställningarna av möbler till offentliga inrättningar, och efterfrågan på småslöjd, som presentartiklar och souvenirer ökade.

Vissa produkter blev riktiga storsäljare.

IMG_0028

Tupp (BDNLH 445) tillverkad av sälgkvistar. Originalet, förlagan, sägs ha kommit till Kalix-Nyborg med en sjöman, som tagit den med sig från Frankrike. Tillverkning av tuppen startade i Kalix-Nyborg på 1940-talet. Den var mycket populär och tillverkades fram till 1975. Det beställdes tuppar även från utlandet, från Frankrike och USA kom stora beställningar, bland annat gjordes en beställning från San Fransisco på 10 000 tuppar! Foto: Lena Lundström © Norrbottens museum.

BDNLHP631

Storsäljaren ”Norrbottensbörsen” (BDNLH 631) skapades i slutet av 1940-talet av hemslöjdskonsulent Rune Bergqvist. Börsen såldes i butiker runt om i landet och det kom även stora beställningar från utlandet. Den tillverkades fram till 1961. Foto: okänd.

Norrbottens läns Hemslöjdsförening, ekonomisk förening

På initiativ av landshövding Manfred Näslund startade en ny hemslöjdsförening 1963, Norrbottens Läns Hemslöjdsförening, nu som ekonomisk förening. Föreningen bildades dels för att samordna insatser för att stödja och utveckla slöjdnäringen, och dels för att skapa en effektiv säljorganisation för länets slöjdproduktion. Landshövdingen själv blev ordförande i föreningen.

Butikerna och affärsverksamheten övergick 1965 från Hushållningssällskapet till den nybildade föreningen. På 1970-talet övertog Hemslöjdsföreningen även konsulentverksamheten och ”Landstingets ambulerande slöjdkurser”.

Verksamheten utvecklas

För att bättre kunna bidra till att utveckla och effektivisera länets slöjdande verksamhet byggdes Slöjdhuset i Luleå, som invigdes 1969. Här fanns kontor, verkstäder, råvarulager, kursverksamhet, butik och utställningslokal.

4_Slöjdhuset, Spantgatan 2, exteriör, slutet av 1970-talet

Slöjdhuset på Spantgatan i Luleå. Foto: okänd, ur Norrbottens läns Hemslöjdsförenings arkiv, Norrbottens Föreningsarkiv.

4_Affärsverksamhet_Slöjdhuset, Spantgatan 2, interiör från utställningshallen, slutet av 1970-talet

Interiör från utställningshallen i Slöjdhuset i Luleå. Foto: okänd, ur Norrbottens läns Hemslöjdsförenings arkiv, Norrbottens Föreningsarkiv.

0657_tändsticksask_1

Souvenirer och presentartiklar. Norrbottens landskapsblomma, åkerbärsblomman, den norrbottniska ängsladan och renar var omtyckta motiv. Tändsticksask ”Åkerbärsblomman” (BDNLH 657) tillverkad 1977. Knivställ (BDNLH 800) i form av en ren i tenn tillverkad 1975. Broderi ”Lador” (BDNLH 1193), tillverkades från 1962 till1970. Foto: Lena Lundström © Norrbottens museum.

NBM_9446

Cottolinlöpare såldes på metervara och blev mycket populära under 1960- och 70-talen. Vissa modeller blev så omtyckta att det vävdes kilometervis av dem. Löparen ”Brasa” (BDNLH 14) var en av de mest sålda. Formgivare till Brasa var länshemslöjdschef Inger Moberg. Den tillverkades från 1970 till 1980-talet. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Fotograf: Lena Lundstrom

Karottunderlägget ”Truga” (BDNLH 353) efter modell av sänken och flöten i Norrbottens museums samlingar. Formgavs av länshemslöjdskonsulent Rune Bergqvist 1961, och såldes fram till 1990-talet. Foto: Lena Lundström © Norrbottens museum.

Hemslöjdsföreningen övertog 1979 Gammelstads Handväveri, som startat 1966. Väveriet var specialiserat på att tillverka mattor och bildvävnader i framförallt rölakansteknik. Vävnaderna utformades ofta i nära samarbete med framstående konstnärer. Naturmotiv och sakrala motiv var de vanligast förekommande.

Bland de konstnärer som tagit fram förlagor till väveriet finns Ingemar Callenberg, Fred Andersson, Stig Winnerskog, Lars Pirak, Marianne Öqvist, Gösta Hedström, Björn Blomberg, Bertil Linné och Anna Toresdotter. Handväveriets mattor och bildvävnader beställdes ofta till offentliga inrättningar, företag och kyrkliga miljöer i hela landet, men de såldes även utomlands till ambassader och andra institutioner.

NBM_9323

Vävprover från Gammelstads handväveri. När kunderna ville beställa mattor eller bildvävnader användes proverna tillsammans med fotopärmar för att visa väveriets sortiment, färger och kvaliteter. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Hemslöjdsföreningen medverkade i flera arbetsmarknadssatsningar i länet, bland annat i ett stort vävprojekt i Pajala, som startade 1979 och pågick några år in på 1980-talet. Projektet resulterade i ett antal vävstugor, som blev en del av föreningens verksamhet.

Utöver butikerna i Luleå, Boden, Piteå och Kiruna öppnade på 1980-talet en butik i Karesuando. Butiken i Boden upphörde 1985.

Sortimentet bestod av norrbottnisk slöjd, kompletterad med slöjd från övriga landet, men även från utlandet, konsthantverksprodukter och industriellt tillverkade produkter i naturmaterial. Föreningen sålde även norrbottniska bygdedräkter och material till dräkter, slöjdmaterial och verktyg, mönster, ritningar och arbetsbeskrivningar till slöjdprodukter.

NBM_9546

Smörknivar var en storsäljare, som beställdes i stort antal. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Fotograf: Lena Lundstrom

Tampad näverburk (BDNLH 419) i björknäver tillverkad 1994. Foto: Lena Lundström © Norrbottens museum.

Utställningar i Zürich och New York

Utställningsverksamheten blev allt mer omfattande under 1970-talet, och man deltog i flera utställningar utomlands, i till exempel New York och Zürich.

Från 1980-talet deltog föreningen mest på utställningar i Sverige och framför allt inom länet. Ett populärt återkommande arrangemang var föreningens sommarutställningar i Kiruna stadshus, som pågick under åren 1986–2004. De arrangerades oftast tillsammans med Gammelstads handväveri och länets sameslöjdskonsulenter, de sista åren även tillsammans med Norrbottens museum.

06_Ki_3

Utställning i Kiruna stadshus. Foto: Christina Lindmark, tidigare länshemslöjdskonsulent.

Formgivare, slöjdare och produkter

Kvalité, form och material var viktigt vid framtagandet av nya varor till hemslöjdsbutikerna och affärsverksamheten.

Det var ofta hemslöjdskonsulenterna eller någon av föreningens anställda som formgav produkterna, och slöjdare runt om i länet som tillverkade dem. Ibland utformade slöjdarna egna förslag. Vävda textilier var en stor försäljningsprodukt, och vävdes till stor del i föreningens egna vävstugor.

Inventering, dokumentation och även tillvaratagande av typiska mönster, slöjdtraditioner och äldre slöjdföremål från länet ingick i konsulenternas uppgifter.

NBM_9743

Tygprover från Sangis, Nederkalix kommun, 1939 (BDNLH 983:2). När hemslöjdskonsulenten Kajsa Andersson anställdes 1936 påbörjade hon ett stort arbete med att samla in vävprover från länet. Insamlingen pågick under många år, och resulterade i ett stort antal prover, prydligt uppklistrade på pappersark och uppordnade i pärmar. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Vid produktutveckling och framtagande av nya slöjdalster till försäljning har traditionen varit viktig. Även det nyskapade var ofta inspirerat av äldre tiders föremål och mönster. Redan 1936 deponerade Norrbottens läns Hushållningssällskap en stor mängd insamlade textilier hos Norrbottens museum. Textilierna har använts som förlagor och inspiration till nya produkter.

NBM_9629_c

Ylletäcke (deposition 41), till vänster i bild, vävt på 1890-talet av Katharina Jonsson från Lappträsk, Arvidsjaurs kommun. Täcket har inspirerat till nya löpare, gungstolsmattor och möbeltyg, alla, med produktnamnet ”Arvidsjaur”. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Dep-54-1-2_400pix

Ryor med mönster efter äldre förlagor var mycket omtyckta. Hemslöjden sålde mönster och material. Den så kallade ”Alviksryan”, även kallad ”Norrbottensryan” var en av de mest kopierade och tillverkades i olika storlekar. Originalet (deposition 54) finns i museets samlingar och har det invävda årtalet 1754. Foto: Göran Dahlin © Norrbottens museum.

NBM_9639

Alviksryan, kopia (BDNLH 1003). Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Även den norrbottniska naturen och det norrbottniska landskapet var en inspirationskälla, vilket många av produkt- och modellnamnen vittnar om, som till exempel Lingonsskog, Vargspår, Solgläntan, Äppelblom, Åkerbärsland, Blåbär, Fjällvallmo, Nuolja, Sarek och Kebnekaise.

NBM_9692

Tröjan ”Kebnekaise” (BDNLH 1114) formgiven 1969 av hemslöjdschef Inger Moberg. Den tillverkades fram till 1987. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Nya idéer har även fötts fram genom olika utvecklingsprojekt. Till exempel i samarbete med konstnärer från länet.

BDNLHP550

Pall, ”Hallbakelse”, tillkommen 1993 inom projektet ”Fem konstnärer och Hemslöjden”. Formgivare: Marianne Öqvist, Luleå (BDNLH 550). Foto: okänd.

Samisk slöjd hade tidigt en viktig plats i länets slöjdverksamhet, och har visats upp tillsammans med länets övriga slöjd i olika utställningar, och var en del av utbudet i slöjdbutikerna och affärsverksamheten.

De samiska slöjdarna skapade själva sina alster från början till slut, och oftast var den märkt med tillverkarens namn. Det var en stor skillnad mot övriga slöjdare, som för det mesta var anonyma, och producerade på beställning, det som andra hade formgivit. Den samiska slöjden såldes för det mesta direkt till butikerna, av slöjdarna själva.

Affärsverksamheten upphör och föreningen ombildas

Hemslöjdsbutikerna i Luleå, Piteå, Kiruna och Karesuando, och övrig affärsverksamhet upphörde 1998, och det som återstod av Hemslöjdsföreningens verksamhet flyttade till lokaler utanför Luleå.

Norrbottens Läns Hemslöjdsförening, ekonomiska förening, avvecklades 2006, och istället bildades Norrbottens Läns Hemslöjdsförening som ideell förening.

Se och veta mer

För den som vill se mer av Norrbottens läns Hemslöjdsförenings samling är tipset att besöka Norrbottens museum i sommar. I utställningen Hallå Hemslöjd, som pågår till och med den 27 oktober 2019, visas närmare 400 föremål ur samlingen.

HH_monter

Monter som visar cottolinlöpare och näverprodukter i utställningen Hallå Hemslöjd. Foto: © Norrbottens museum.

Vill man fördjupa sig mer i föremålen eller i arkivhandlingar från Norrbottens läns Hemslöjdsförening och Norrbottens läns Hushållningssällskap rekommenderas ett besök i Norrbottens museums samlingar eller på Norrbottens Föreningsarkiv på Björkskatan i Luleå.

I jubileumsboken Norrbottens läns Hemslöjdsförening 1882-1982 finns mer att läsa om föreningens historia.

Anja Wrede,
föremålsantikvarie